Här kommer dagens utmaning: Vem delar vi tillvaron med?
(Klicka på bilden om du är lite skumögd.)
*****
lördag, januari 31, 2009
På spåret
En vinterpromenad på Rånlandets skogsvägar berättar mycket om vad som händer, när inte vi råkar vara där. Förmodligen händer det ännu mer under sommaren, men då lämnas inte samma tydliga avtryck av traktens invånare.
Här kommer dagens utmaning: Vem delar vi tillvaron med?
(Klicka på bilden om du är lite skumögd.)
*****
Här kommer dagens utmaning: Vem delar vi tillvaron med?
(Klicka på bilden om du är lite skumögd.)
*****
Nutidens mildvintrar
Inte ens tjälen ställer upp. Så här ser det ut vid infarten till vår stuga. Svallisen bygger på, vecka för vecka. Dikena fulla med vatten. (!!!)
Och Nikkaluokta är idag, den sista januari, varmaste orten i landet. +6 grader.
Uppdatering: Även Ingela har funderingar i samma banor.
*****
fredag, januari 30, 2009
Vi tar väl en liten helgomgång också...
.. så att ni har något att pyssla med, medan jag njuter AWB på krogen.
Vad döljer sig bakom dessa skivomslag?
*****
Vad döljer sig bakom dessa skivomslag?
*****
torsdag, januari 29, 2009
Glimrande idé
På vårt kontor behöver vi byta golv. Heltäckningsmattan har antagit en ton av grav depression och välkomnar inte våra fötter med något mjukt fjädrande längre. Snarare ett rätt neutralt "jaha - är ni här och nöter på mig nu igen", när man kommer på morgonen.
Planen har varit att det skulle ha fixats under december månad, då vi normalt har lugnare än vanligt.
Nu råkade några slarviga och nonchalanta bankirer borta i USA fixa så att åtstramning blivit nödvändig. Sparpaket. Så vi har beslutat att avvakta denna investering. Vi inser att vi inte kan lägga en kvarts miljon på det just nu.
Samma kris har även lett till oväntade realisationserbjudanden. På skor, bland annat. Vår medarbetare A är väldigt förtjust i skor. Häromsistens kom hon glädjestrålande till jobbet med sitt senaste fynd: Ett par silverglittriga lyx-slippers, som genast åkte på och stannade på hennes fötter. Jag måste säga att det gav en viss glamour åt vår i övrigt rätt beigebruna omgivning. Man blev lite glad åt att se henne röra sig ute i lokalen med dessa gnistrande fotbeklädnader.
Det bär sig nu inte bättre, än att små, små silverkristaller stundtals inte vill hänga med på hennes raska promenader till skrivarrummet, eller upp till fikat. De hoppar av. Här och där kan man se spåren av A i mattan. Som snökristaller glimmar det till. Rätt snyggt!
- Du chefen, sa jag. Jag har en idé. En besparingsidé.
- Intressant, sa chefen och lade pannan i veck, för att lyssna.
- Jo, kom här. Titta. Ser du så fint det är på golvet här, särskilt kring A?
- Nämen kolla. Vad fint! Chefen skiner upp till synes glatt överraskad.
- Ja, alltså. Nu tänkte jag att vi låter A springa omkring lite extra här i lokalerna, så kanske vi kan spara in på mattan. Hon kan sprida silverglans åt hela inrättningen.
- Hm. Inte dumt!
- Men jag tror att hon då förväntar sig en viss ersättning. Skorna kostade 24,75.
- Jaså!
Nu trodde jag att jag var körd. Det skulle bli en investering i alla fall. Inte bra.
- Nä, men det där var ju en strålande idé. Chefen lyste upp. - Ta reda på var hon köpte skorna.
- Jaha?!! Ja, det kan jag väl göra, sa jag.
- Jo, för då kan jag tänka mig att vi köper in silverslippers till hela personalen.
Inom en snar framtid kommer besökare hos oss att se ett speciellt skimmer.
I dunklet under vart bord gnistrar det som av diamanter, från medarbetarnas fötter.
Heltäckningsmattan får en lyster som av nyfallen snö.
Och A får tjufyra-å-sjuttifem.
*****
Planen har varit att det skulle ha fixats under december månad, då vi normalt har lugnare än vanligt.
Nu råkade några slarviga och nonchalanta bankirer borta i USA fixa så att åtstramning blivit nödvändig. Sparpaket. Så vi har beslutat att avvakta denna investering. Vi inser att vi inte kan lägga en kvarts miljon på det just nu.
Samma kris har även lett till oväntade realisationserbjudanden. På skor, bland annat. Vår medarbetare A är väldigt förtjust i skor. Häromsistens kom hon glädjestrålande till jobbet med sitt senaste fynd: Ett par silverglittriga lyx-slippers, som genast åkte på och stannade på hennes fötter. Jag måste säga att det gav en viss glamour åt vår i övrigt rätt beigebruna omgivning. Man blev lite glad åt att se henne röra sig ute i lokalen med dessa gnistrande fotbeklädnader.
Det bär sig nu inte bättre, än att små, små silverkristaller stundtals inte vill hänga med på hennes raska promenader till skrivarrummet, eller upp till fikat. De hoppar av. Här och där kan man se spåren av A i mattan. Som snökristaller glimmar det till. Rätt snyggt!
- Du chefen, sa jag. Jag har en idé. En besparingsidé.
- Intressant, sa chefen och lade pannan i veck, för att lyssna.
- Jo, kom här. Titta. Ser du så fint det är på golvet här, särskilt kring A?
- Nämen kolla. Vad fint! Chefen skiner upp till synes glatt överraskad.
- Ja, alltså. Nu tänkte jag att vi låter A springa omkring lite extra här i lokalerna, så kanske vi kan spara in på mattan. Hon kan sprida silverglans åt hela inrättningen.
- Hm. Inte dumt!
- Men jag tror att hon då förväntar sig en viss ersättning. Skorna kostade 24,75.
- Jaså!
Nu trodde jag att jag var körd. Det skulle bli en investering i alla fall. Inte bra.
- Nä, men det där var ju en strålande idé. Chefen lyste upp. - Ta reda på var hon köpte skorna.
- Jaha?!! Ja, det kan jag väl göra, sa jag.
- Jo, för då kan jag tänka mig att vi köper in silverslippers till hela personalen.
Inom en snar framtid kommer besökare hos oss att se ett speciellt skimmer.
I dunklet under vart bord gnistrar det som av diamanter, från medarbetarnas fötter.
Heltäckningsmattan får en lyster som av nyfallen snö.
Och A får tjufyra-å-sjuttifem.
*****
På väg till jobbet...
.. på morgonen hör jag vinterns första talgoxpjut.
Stadsvarianten; den tvåstaviga.
Det blir ett litet meddelande om att ljuset är på väg tillbaka.
*****
Stadsvarianten; den tvåstaviga.
Det blir ett litet meddelande om att ljuset är på väg tillbaka.
*****
onsdag, januari 28, 2009
Så var det dags...
.. att avslöja lösningen på den senaste skivomslagsomgången.
Duktiga människor har redan lyckats lista ut en del. Men en nöt var tydligen för svår att knäcka.
Från vänster: Drömmarnas värld, med Norrbottens Järn. Duktigt Ingela och Maja. Sedan var det mycket riktigt David Bowies lugg och skivan Heroes.
Gitarromslaget däremot, kunde ingen. Det är JJ Cale, Troubadour.
Ny omgång dyker upp här i bloggen på fredag.
Då blir det svårt. Ett riktigt eldprov.
*****
Andra bloggar om: Musik, Skivomslag
Duktiga människor har redan lyckats lista ut en del. Men en nöt var tydligen för svår att knäcka.
Från vänster: Drömmarnas värld, med Norrbottens Järn. Duktigt Ingela och Maja. Sedan var det mycket riktigt David Bowies lugg och skivan Heroes.
Gitarromslaget däremot, kunde ingen. Det är JJ Cale, Troubadour.
Ny omgång dyker upp här i bloggen på fredag.
Då blir det svårt. Ett riktigt eldprov.
*****
Andra bloggar om: Musik, Skivomslag
tisdag, januari 27, 2009
Hemma igen
- Å det går mycket bättre att skriva. Och så har jag fått gå i trappan ner och upp, två gånger.
Jag ringer mamma Ina, som nu har varit hemma från sjukhuset i en vecka, efter sin stroke. Hon blir väl omhändertagen. Får besök av hemtjänsten 5-7 gånger per dygn.
- Jag fick den nya rullatorn idag. Men jag får ta det lite lugnt. Den är så snabb.
Hon har hittills fått hanka sig fram med sin utomhusrullator, som är tung och klumpig.
- Kommer de lika tidigt och nattar dig, frågar jag.
- Jo, men det gör ju inget om det inte är något bra på TV. Då går jag och lägger mig. Men annars får de hjälpa mig, så att jag kan sitta i morgonrocken och titta. Sedan kan jag ju gå och lägga mig själv.
Humöret är det inget fel på. Idog träning ger tydligen framsteg. Vi hade ju nästan gett upp hoppet om att hon skulle kunna ta sig ut ur lägenheten. Visst känns det ännu lite oroligt, men en viss optimism kan jag också känna.
Kämpa på, mamma!
*****
Jag ringer mamma Ina, som nu har varit hemma från sjukhuset i en vecka, efter sin stroke. Hon blir väl omhändertagen. Får besök av hemtjänsten 5-7 gånger per dygn.
- Jag fick den nya rullatorn idag. Men jag får ta det lite lugnt. Den är så snabb.
Hon har hittills fått hanka sig fram med sin utomhusrullator, som är tung och klumpig.
- Kommer de lika tidigt och nattar dig, frågar jag.
- Jo, men det gör ju inget om det inte är något bra på TV. Då går jag och lägger mig. Men annars får de hjälpa mig, så att jag kan sitta i morgonrocken och titta. Sedan kan jag ju gå och lägga mig själv.
Humöret är det inget fel på. Idog träning ger tydligen framsteg. Vi hade ju nästan gett upp hoppet om att hon skulle kunna ta sig ut ur lägenheten. Visst känns det ännu lite oroligt, men en viss optimism kan jag också känna.
Kämpa på, mamma!
Bilden från påsken i fjol. Men även i julas var hon ute med sparken i vår stuga.
*****
måndag, januari 26, 2009
Ett knippe skivomslag...
.. att bry sitt huvud med.
Varsågod!
*****
Uppdatering: Här finns lösningen.
Andra bloggar om: Musik, Gamla godingar
söndag, januari 25, 2009
Forskningsinsats - Igen!
Jodå! Jag bidrar till forskningen även seriöst. Varje år görs en inventering av hur småfågelbeståndet ser ut kring våra vinterfågelbord. Det görs samma helg varje gång, för att resultaten skall bli jämförbara. På så sätt kan man bäst se tendenserna. Det som händer i vårt klimat speglas i fågelvärlden. Till exempel kan nya arter dyka upp på nordliga breddgrader, och andra kan försvinna.
Eftersom jag är medlem i Sveriges Ornitologiska Förening, så ställer man ju upp. Det är egentligen inte särskilt betungande. Det gäller bara att notera det högsta antalet individer av en art som man ser vid ett och samma tillfälle. Man skall alltså inte summera under en hel dag. Ser man två blåmesar på morgonen, och sjutton efter lunch, så är det sjutton man rapporterar. De där två morgonpigga rackarna kan ju finnas med i kompisgänget med sjutton rackare också. Summering skulle alltså ge felaktigt utslag.
Nu är det rapporterat och klart för min del. Jag gör det via nätet. Det finns chans att rapportera även morgondagen. Men då finns jag inte på rätt plats.
Här kan du läsa mer om detta och dessutom kolla in topp tio bland småfåglarna.
Kvitt, kvitt!
*****
Närkontakt med talltita.
Ännu fler...
... forskarmysterier. Nu har någon kommit på att långa arbetspass för piloter i trafikflyget, äventyrar flygsäkerheten.
Vilken insikt!
Vilken forskarbragd!
Kära forskarkollektiv: Jag vill bara berätta att jag är rätt trött efter mina 8 arbetstimmar också.
Så slipper ni forska i det.
*****
Vilken insikt!
Vilken forskarbragd!
Kära forskarkollektiv: Jag vill bara berätta att jag är rätt trött efter mina 8 arbetstimmar också.
Så slipper ni forska i det.
*****
Utveckling
Varför gör vi människor allt för att fjärma oss från verkligheten? Är den så hemsk. Det som förefaller mest naturligt blir ofta förbisett. Anses förmodligen töntigt.
Att springa på löpband på gymmet är fint. Ty då kan man visa upp sina trikåer för fler än om man springer ute i skogen. Spinning är också finare än att ta en cykeltur i friska luften.
Nu har forskare kommit på att man måste leda in ljud utifrån och in i bilkupén, för att göra föraren mer uppmärksam på omvärlden. Det är för tyst i bilen, anses det.
Men vilken bra idé! Skulle vi inte täcka för alla vindrutor och sidofönster också. Montera kameror runt bilen och projicera allt på en skärm digitalt, så att bilkörandet blir som ett datorspel. Vad får jag för den?
Enklare vore förstås att dra ut öronpropparna till mp3-spelaren, eller mobiltelefonen, putsa rutorna och låta föraren koncentrera sig på bilkörningen istället.
Men det är väl töntigt, förstås.
*****
Att springa på löpband på gymmet är fint. Ty då kan man visa upp sina trikåer för fler än om man springer ute i skogen. Spinning är också finare än att ta en cykeltur i friska luften.
Nu har forskare kommit på att man måste leda in ljud utifrån och in i bilkupén, för att göra föraren mer uppmärksam på omvärlden. Det är för tyst i bilen, anses det.
Men vilken bra idé! Skulle vi inte täcka för alla vindrutor och sidofönster också. Montera kameror runt bilen och projicera allt på en skärm digitalt, så att bilkörandet blir som ett datorspel. Vad får jag för den?
Enklare vore förstås att dra ut öronpropparna till mp3-spelaren, eller mobiltelefonen, putsa rutorna och låta föraren koncentrera sig på bilkörningen istället.
Men det är väl töntigt, förstås.
*****
lördag, januari 24, 2009
Varför inte prova...
.. en långsamt grytstekt älg, med sirapsrostad rödkål och kålrot, kaneldoftande sås och hemgjord tranbärsconfit?Det gjorde vi.
Och det var gott!
*****
Ut på havet vida...
.. ska vi glida
i en grö... gråmålad Volvo.
Dåligt ljus, lilla kameran. Men det är en bil därute. Någon isväg är inte plogad. Och även om isvägarna till skärgården utanför Luleå har öppnats nyligen, så skulle jag nog inte våga ge mig ut på oplogad och otestad is på det där sättet. Men jag har sett det förr om vintrarna vid något enstaka tillfälle, så det är väl någon som känner till förhållanden något så när. Det får man åtminstone hoppas.
*****
Rubriken och inledningen till texten, fritt efter någon gammal låt.
"Ut på sjön den vida ska vi glida i en grönmålad båt.
Vi mot varma länder stäven vänder i en grönmålad båt.
Båten får gunga dit vindarna vill,
blåser det inte så ligger vi still.
Våran lycka skåda får vi båda i en grönmålad båt,
kärleken ska skötas, läppar mötas i en grönmålad båt.
Svärma på havet är förfärligt härligt
och är nog, ärligt talat, oumbärligt.
Helst när man har sin sköna i sin gröna båt,
som är gjord för två."
Andra bloggar om: Norrbotten, Isvägar, Råneå skärgård
Oj, så rasande synd...
.. att du missade elvafikat (som hos oss alltid tenderar att drickas klockan halv ett, av någon anledning).Då hade du fått smaka min godaste äppelkaka.
Den som jag snodde ihop efter frukosten.
*****
fredag, januari 23, 2009
Fredag kväll
Ordningen återställd. En whisky.
God tacosmiddag.
"På Spåret". Erbarmliga kunskaper om Abisko trakter. Erbarmliga! Bara att tro att järnvägen Kiruna - Narvik går genom Kebnekaise. Jamen - Ni hör ju!
*****
torsdag, januari 22, 2009
... och fortsätter
Ytterligare ett lysande inlägg bland kommentarerna om USA:s nye president hos Nya Äventyr.
Läsvärt och tänkvärt. En del av det hamnade också under "Veckans citat" i min sidospalt.
*****
Läsvärt och tänkvärt. En del av det hamnade också under "Veckans citat" i min sidospalt.
*****
onsdag, januari 21, 2009
Det fortsätter och fortsätter
Jag kan inte låta bli att publicera ett av mina kommetarssvar hos Nya Äventyr, eftersom många missuppfattar mig i min kritik. Observera att jag inte besvarar bloggägaren, utan en av hennes kommentatörer. (Heter det så? Om inte, så blir det ett nyord.)
Saltistjejen: Jo, jag har en del emot USA. Det har i och för sig gjort en hel del gott i världen, men också en hel del ont.
Jag välkomnar Obama, tro inget annat. Men hysterin.... I ett och ett halvt år, snart, har vi levt med en fullständigt överdriven mediebevakning av hela karusellen. Jo, jag menar karusellen, för till slut så blir det som ett stort skämt, trots att det handlar om allvarliga saker.
Visst skall politik vara kul, men inte ytligt. Nu har bevakningen av presidentvalet blivit ungefär av samma typ som för Melodifestivalen, snudd på.
Jag tror faktiskt att medierna tycker att EU är lite för komplicerat. Det är heller inte så "glamouröst". Men icke desto mindre viktigt är att få folk att intressera sig för den verklighet som de förhoppningsvis skall kunna forma själv.
Istället väljer nu många den enkla vägen: Gapa och svälj allt som kommer från det stora landet i väster. Både det goda och det dåliga. Och det väller över oss från alla håll, särskilt kulturellt.
Vi är ett av världens mest amerikaniserade land.
Vill vi vara det?
*****
Andra bloggar om: USA, Obama, Medier, EU, Demokrati, Ytlighet
Saltistjejen: Jo, jag har en del emot USA. Det har i och för sig gjort en hel del gott i världen, men också en hel del ont.
Jag välkomnar Obama, tro inget annat. Men hysterin.... I ett och ett halvt år, snart, har vi levt med en fullständigt överdriven mediebevakning av hela karusellen. Jo, jag menar karusellen, för till slut så blir det som ett stort skämt, trots att det handlar om allvarliga saker.
Visst skall politik vara kul, men inte ytligt. Nu har bevakningen av presidentvalet blivit ungefär av samma typ som för Melodifestivalen, snudd på.
Jag tror faktiskt att medierna tycker att EU är lite för komplicerat. Det är heller inte så "glamouröst". Men icke desto mindre viktigt är att få folk att intressera sig för den verklighet som de förhoppningsvis skall kunna forma själv.
Istället väljer nu många den enkla vägen: Gapa och svälj allt som kommer från det stora landet i väster. Både det goda och det dåliga. Och det väller över oss från alla håll, särskilt kulturellt.
Vi är ett av världens mest amerikaniserade land.
Vill vi vara det?
*****
Andra bloggar om: USA, Obama, Medier, EU, Demokrati, Ytlighet
måndag, januari 19, 2009
Skam på torra land
En kille, som i tjugo år lojt gått omkring på världens mest välansade gräsmattor och lekt med klubba och boll, blir vald till årets idrottsman på kvällens gala.
Näe!
*****
Andra bloggar om: Golf, Sällskapsspel, Alfapet, Idrottsgalan
Näe!
*****
Andra bloggar om: Golf, Sällskapsspel, Alfapet, Idrottsgalan
Va'va're' ja'sa
Utan min armbeskyddare på jobbet. Genast anmäler sig en kollega sjuk och en annan stannar hemma med sjukt barn. Mitt lag blev plötsligt rejält decimerat.
Tur att pärlan T, kunde styra sin make rätt, så att hon kunde jobba heltid. Det blev en måndag i gammal känd stil. Tidvis kaos, tidvis mild panik. Nä, så allvarligt blev det kanske inte, men någon lågkonjunktur kunde inte skymtas.
- Egentligen är det märkligt att man får ihop det på slutet, sa T när vi började summera.
Armringen finns nu hos anrika guldsmedsbutiken Fritz Olsson för rekonstruktion. Jag berättade om dilemmat. Och vips blev det förtur hos silversmeden. På fredag är den klar. Nu gäller det bara att hålla ut.
*****
Tur att pärlan T, kunde styra sin make rätt, så att hon kunde jobba heltid. Det blev en måndag i gammal känd stil. Tidvis kaos, tidvis mild panik. Nä, så allvarligt blev det kanske inte, men någon lågkonjunktur kunde inte skymtas.
- Egentligen är det märkligt att man får ihop det på slutet, sa T när vi började summera.
Armringen finns nu hos anrika guldsmedsbutiken Fritz Olsson för rekonstruktion. Jag berättade om dilemmat. Och vips blev det förtur hos silversmeden. På fredag är den klar. Nu gäller det bara att hålla ut.
*****
Duktigt
Se där! Skivomslagen kunde dechiffreras, om än med lite möda.
Från vänster alltså Led Zeppelin (Den där skivan med världens bästa rocklåt Stairway to heaven.). Sedan Pink Floyd, med Wish you were here. Bruce Springsteen i unga år, Born to run. Därefter Paul McCartneys första soloalbum, McCartney. Sist, men inte minst, Procol Harums Grand Hotel.
Ni får alla ärans pris.
*****
Andra bloggar om: Musik
Från vänster alltså Led Zeppelin (Den där skivan med världens bästa rocklåt Stairway to heaven.). Sedan Pink Floyd, med Wish you were here. Bruce Springsteen i unga år, Born to run. Därefter Paul McCartneys första soloalbum, McCartney. Sist, men inte minst, Procol Harums Grand Hotel.
Ni får alla ärans pris.
*****
Andra bloggar om: Musik
söndag, januari 18, 2009
På studs utför skapar nyord.
Jag är justerad. En vådlig färd nedför trappan från övervåningen i stugan, slutade med att jag låg i en liten hög längst ner och kved. Studsade på vänster skinka och samma sida av korsryggen. Inget brutet, tack och lov. Men ont gjorde det.
När jag hämtat mig någotsånär upptäckte jag även att min lyckobringare, berberarmbandet i silver, som suttit på min arm sedan 1973, hade hakat fast i trappräcket och vridits till oigenkännlighet och grävt sig djuuuuuupt in i min underarm, med blodvite som resultat. Inget vidare till lyckobringare, eller hur. Dess kraft kanske har avtagit med åren.
En gång har jag glömt att ta det på mig en morgon och upptäckte det, när jag kom till jobbet. Det blev en helvetesdag! Bara bekymmer, strul, vansinnig stress och annat elände hela dagen.
- Glöm aldrig mer det där armbandet, sa kollegerna med hotfulla stämmor.
De fick också del av allt extrajobb den där dagen.
Nu blir det att gå till närmaste guld- eller silversmed och få det reparerat.
Nyordet då!? Jo, varje år publiceras ju ett antal nya ord, som konstruerats ur folkdjupen. Jag kommer nu att skicka in följande förslag: Trippelskinkad.
Ty jag har nämligen begåvats med en extra liten skinka ovanför mina två välformade medfödda. En öm, mjuk, kudde med persikohud precis där trappstegen träffade.
Jag har en känsla av att vi de närmaste dagarna får se den i blått, grönt och gult också. Bilder?!! Nä'hä'du.
*****
Andra bloggar om: Otur, Tur, Skinka, Lyckobringare
När jag hämtat mig någotsånär upptäckte jag även att min lyckobringare, berberarmbandet i silver, som suttit på min arm sedan 1973, hade hakat fast i trappräcket och vridits till oigenkännlighet och grävt sig djuuuuuupt in i min underarm, med blodvite som resultat. Inget vidare till lyckobringare, eller hur. Dess kraft kanske har avtagit med åren. 
En gång har jag glömt att ta det på mig en morgon och upptäckte det, när jag kom till jobbet. Det blev en helvetesdag! Bara bekymmer, strul, vansinnig stress och annat elände hela dagen. - Glöm aldrig mer det där armbandet, sa kollegerna med hotfulla stämmor.
De fick också del av allt extrajobb den där dagen.
Nu blir det att gå till närmaste guld- eller silversmed och få det reparerat.
Nyordet då!? Jo, varje år publiceras ju ett antal nya ord, som konstruerats ur folkdjupen. Jag kommer nu att skicka in följande förslag: Trippelskinkad.
Ty jag har nämligen begåvats med en extra liten skinka ovanför mina två välformade medfödda. En öm, mjuk, kudde med persikohud precis där trappstegen träffade.
Jag har en känsla av att vi de närmaste dagarna får se den i blått, grönt och gult också. Bilder?!! Nä'hä'du.
*****
Andra bloggar om: Otur, Tur, Skinka, Lyckobringare
lördag, januari 17, 2009
Skönt med ...
.. ledig eftermiddag. Ja, det är inte min tur att fixa middagen. Jag kan koppla av, lojt tillbakalutad med en bok, en tidning, eller en glögg.
Då smakar Västerbottenostkyckling med honungsrostade jordnötter, dijonsenapsås och snabbwokade grönsaker ännu bättre.
*****
Då smakar Västerbottenostkyckling med honungsrostade jordnötter, dijonsenapsås och snabbwokade grönsaker ännu bättre.
*****
Lek
Gå ut på havsisen. Försiktigt. Det är skithalt.
Sök upp en av de otaliga isbrytor som finns kring stenar på grundvattnet.
Välj ut en isklump som ser intressant ut.
Sparka loss den.
Ställ den sedan på isen.
Lägg dig på mage med kameran.
Lek!
*****
Sök upp en av de otaliga isbrytor som finns kring stenar på grundvattnet.
Välj ut en isklump som ser intressant ut.
Sparka loss den.
Ställ den sedan på isen.
Lägg dig på mage med kameran.
Lek!
*****
Den sorgesamma vintern
Hur i herrans namn skall något överleva i den där rabatten?
Vi får nog skaffa snökanonanläggning om backen ner till havsisen skall bli skidåkningsbar i år. Nu är den nästan bara bar, förutom några centimeter porslinshårda klumpar. Och den skrovliga havsisen bjuder inte någon njutning.
Nä - Det var bättre förr!
*****
Andra bloggar om: Snö, Norrbotten, Klimat
fredag, januari 16, 2009
Tungviktare
Traditionsenligt har nu årets isskulptur kommit på plats i stadsparken här i Luleå. Varje år sedan 1986 fixar parkförvaltningen en rutschbana i form av ett djur. Djuret skall finnas i vår nordliga fauna, för att vara kvalificerat.Det blev en utter. Av gigantisk natur. Den väger 15 ton. Ren is.
Till glädje för mig, som hann dit på lunchen idag för att ta bilderna.
Till glädje för dagisbarn, som brukar vallfärda till parken.
Till glädje för vuxna, som tar sig en åktur efter krogen, när mörkret är som tätast.
*****
Här finns isskulpturerna från 2006, och 2007. Lämmeln från 2008 har inte fastnat i min kamera.
Läs mer om hur uttern kom till.
Andra bloggar om: Luleå, Is
torsdag, januari 15, 2009
Köpt - Slängd
Jaha - Så var det med det. Jätten Gluf.... jag menar Google köpte 2007 ett luleåföretag, som utvecklat ett unikt koncept. Google etablerade i lilla Luleå.
Idag meddelas att kontoret läggs ner. Allt flyttas till..... gissa vart?!! Personalen erbjuds flytta med. Den gränslösa internetvärlden klumpar ihop sig. Stick i stäv med sina egna drömmar och visioner.
*****
Här kan du läsa vad en av grundarna av luleåföretaget skriver.
IT24 skriver också om saken.
Andra bloggar om: IT, Google, Luleå
Idag meddelas att kontoret läggs ner. Allt flyttas till..... gissa vart?!! Personalen erbjuds flytta med. Den gränslösa internetvärlden klumpar ihop sig. Stick i stäv med sina egna drömmar och visioner.
*****
Här kan du läsa vad en av grundarna av luleåföretaget skriver.
IT24 skriver också om saken.
Andra bloggar om: IT, Google, Luleå
Godkänd - Icke godkänd
- What about this, then. Birdshit Skrejkehook, from eh... Lajdingo. Who is she. What does she want. Why visit us?
Den unge säkerhetsmannen läser uppgifterna gång på gång. Kliar sitt huvud. Funderar. Hur skall han göra?
Detta märkliga USA. Frihetens stamort på jorden. I alla fall när de själva får säga det.
Förr i tiden var svenskar tvungna att söka visum för att besöka landet. Ett krångligt formulär skulle fyllas i. Där fick man svara på frågor om vad man var för en filur. En del frågor rent imbecilla till sin karaktär. "Är du, eller har du varit kommunist?" Jag undrar hur många "kommunister" som svarat ja på den frågan. Gjorde man det var man inte välkommen. Den där blanketten skickades iväg till amerikanska ambassaden tillsammans med vattenkammat foto och pass. Sedan var det bara att vänta.
Sedan kom en tid, en ganska lång tid, då svenskar inte behövde tillstånd för att resa till USA. Det var bara att ta passet och sticka iväg. Visserligen fick man ombord på planet fylla i en liten deklaration om ditten och datten och lämna in till gränskontrollen. Men det var, eller i alla fall kändes, fritt och enkelt.
Men nu har vi hamnat i ett nytt tillstånd. Det till synes otvungna tvånget. Alla resenärer från så kallade visumfria länder skall rapportera sina avsikter med resan till paradiset. Svara på frågor på nätet. Modernt och bra. Registrera sig. Skicka iväg sina uppgifter till något centralt dataregister i främmande land.
Och jag undrar - Vem tittar på uppgifterna? Vem bedömer, på vilka grunder, vem får okej, och vem som får ett nej.
Hur går det för Birgit Skrakehök från Lidingö? Får hon sin resa.
*****
Här kan du läsa mer om det nya sättet att spåra terrorister.
Den unge säkerhetsmannen läser uppgifterna gång på gång. Kliar sitt huvud. Funderar. Hur skall han göra?
Detta märkliga USA. Frihetens stamort på jorden. I alla fall när de själva får säga det.
Förr i tiden var svenskar tvungna att söka visum för att besöka landet. Ett krångligt formulär skulle fyllas i. Där fick man svara på frågor om vad man var för en filur. En del frågor rent imbecilla till sin karaktär. "Är du, eller har du varit kommunist?" Jag undrar hur många "kommunister" som svarat ja på den frågan. Gjorde man det var man inte välkommen. Den där blanketten skickades iväg till amerikanska ambassaden tillsammans med vattenkammat foto och pass. Sedan var det bara att vänta.
Sedan kom en tid, en ganska lång tid, då svenskar inte behövde tillstånd för att resa till USA. Det var bara att ta passet och sticka iväg. Visserligen fick man ombord på planet fylla i en liten deklaration om ditten och datten och lämna in till gränskontrollen. Men det var, eller i alla fall kändes, fritt och enkelt.
Men nu har vi hamnat i ett nytt tillstånd. Det till synes otvungna tvånget. Alla resenärer från så kallade visumfria länder skall rapportera sina avsikter med resan till paradiset. Svara på frågor på nätet. Modernt och bra. Registrera sig. Skicka iväg sina uppgifter till något centralt dataregister i främmande land.
Och jag undrar - Vem tittar på uppgifterna? Vem bedömer, på vilka grunder, vem får okej, och vem som får ett nej.
Hur går det för Birgit Skrakehök från Lidingö? Får hon sin resa.
*****
Här kan du läsa mer om det nya sättet att spåra terrorister.
tisdag, januari 13, 2009
Här råder...
.. fullständig bloggtorka. Detta märkliga tillstånd, då inget värt att skriva ens syns vid horisonten. Massor händer, men inget händer. Jag blir lätt panikslagen. Har jag tappat iakttagelseförmågan, illusionerna, eller vettet?
Ja inte vet jag.
Det enda jag vet, är att det går över.
*****
Ja inte vet jag.
Det enda jag vet, är att det går över.
*****
måndag, januari 12, 2009
Såg du...
..dokumentären Stranded i SVT2 igår kväll?
Vilket skakande dokument över människans förmåga.
Att reflektera.
Att agera.
Att kämpa.
Att överleva.
Det ska mycket till innan jag fastnar så fullkomligt för en två timmar lång dokumentär. Den är förunderligt enkelt berättad. Bara de inblandade kommer till tals. Rakt på sak. Utan krusiduller berättar de, bekänner de sina tankar och reaktioner inför det oerhörda som hände dem.
Jag fastnade.
*****
Här finns information om programmet. Se det via datorn, om du missat.
Vilket skakande dokument över människans förmåga.
Att reflektera.
Att agera.
Att kämpa.
Att överleva.
Det ska mycket till innan jag fastnar så fullkomligt för en två timmar lång dokumentär. Den är förunderligt enkelt berättad. Bara de inblandade kommer till tals. Rakt på sak. Utan krusiduller berättar de, bekänner de sina tankar och reaktioner inför det oerhörda som hände dem.
Jag fastnade.
*****
Här finns information om programmet. Se det via datorn, om du missat.
söndag, januari 11, 2009
Kulturchock
- Visst var det så att tårarna ville komma, frågade Anki som jag mötte i garderoben efter andra skiftbytet.- Lite, sa jag.
Lördagen blev en kulturorgie. Här i Luleå pågår Matteifestivalen. Sedan länge hade vi bokat till barockkonsert med Malena Ernman. Att vi långt senare råkade boka in till en klassisk konsert med MCO (Mahler Chamber Orchestra) samma dag, gjorde att vi verkligen övervägde om vi skulle palla.
Men allt var betalt, så det var bara att bita i det söta äpplet. Alltså blev det konsert på sen eftermiddag. Daniel Harding dirigerade MCO i en Mozartsymfoni som var rent tråkig. Jupiter, hans nr 41 i C-dur. Jag är inte särskilt förtjust i Mozart. Klart överskattad. Det hjälpte inte att orkestern enligt franska Le Monde är "The best orchestra in the world."Efter paus var det mer varierat. Offenbach, Gounoud, Donizetti, Söderman, Rossini och Händel. Höjdpunkterna var Maria Fontosh tolkning av Juvelarian av Gounoud. Peter Mattei, våran kille, i Södermans Kung Heimer och Aslög och islänningen Guðjon Oskársson i La calumnia è un venticello av Rossini drog också ner stora applåder.
För att klara resten av vårt åtagande fick vi ta till vätske- och matkontroll. Lite tid hade vi över för ett glas vitt på Invit, (där vi träffade gamla bekanta, förstås) innan vi gick vidare till en trerätters på Tallkotten.Ja vad sägs om tonfiskcarpaccio som start. En rödtunga fylld med rökt lax, och med spenat i vitlök.
Saffranssås och rostad potatis därtill. Nedsköljt med ett siciliansk höjdarvin. Desserten var en limetartelett med jordgubbar och bärsås, som lätt slank ner, när vi också fått sällskap vid bordet av Marri och Rogga, som råkade se oss genom fönstret på väg på barnfria äventyr i lulenatten. Vi drog tillbaka till Kulturens hus framåt 22-tiden, då nästa begivenhet skulle avnjutas. Barock med min favorit Malena Ernman. Skicklig mezzosopran, med glimten i ögat, stor humor och en otrolig distans till sig själv och allt vad "finkultur" heter. Här är det rakt på. Med skratt.
- Den här är ur Händels opera Agrippina. Hon hade en elak son, Nerono, som inte bara mördade sin mamma och sin gravida hustru. Han brände ner Rom också. Men först sjöng han två arior, berättar hon.
Rasande professionellt. Naturligtvis hade hon bra stöd av Norrbotten NEO. Den relativt nystartade ensemblen med sju musiker. Framåtsyftande och modern. "Sveriges modernaste röst på den nutida musikscenen", har det sagts.
Malena avslutar, så man får tårar i ögonen igen. Ombra mai fu, av Händel. Rysansvärt på ett positivt sätt.
Publiken vill ha mer. Malena vill gå hem och sova. Vi låter henne.
Själva somnar vi gott efter midnatt, efter att ha traskat hem de 300 meterna från Kulturens Hus. (Man bor ju centralt!)
Efter detta trippelskift för själen, sover vi länge.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Kulturens Hus, Matteifestivalen, Norrbotten, Musik, Peter Mattei, Daniel Harding, Malena Ernman
fredag, januari 09, 2009
Jag svälter
Hur ska detta sluta? Jag bara undrar. Känner mig vilsen och nästan lite sviken. Irrar runt utan mål. Hittar inget nytt. Jo - Det finns andra. Men var är alla andra?
Mitt lunchställe är stängt! För ombyggnad. I åtta långa veckor.
Som sagt - Det finns andra. Matställen, menar jag. Och dit går jag förstås. Då är det skönt att åtminstone få en arbetskompis med sig. Till exempel Rigmor. Men de flesta jobbkompisarna går ut och köper något trist, som de nödtorftigt kör genom mikron och håglöst slafsar i sig i lunchrummet. (Det här kommer jag att få skit för!)
Nä - Jag längtar till nyinvigning. Maten är oftast bra. Men mest saknar jag stämningen. Alla som slinker in. Som man morsar på. Eller äter med. Utan att egentligen känna dem särskilt väl. Men ändå. En social ljuspunkt utanför jobbet varje dag.
Var är de nu?
Irrar de omkring som jag.
Utan mål!
*****
Andra bloggar om: Lunch, Människor, Mat, Luleå
Mitt lunchställe är stängt! För ombyggnad. I åtta långa veckor.
Som sagt - Det finns andra. Matställen, menar jag. Och dit går jag förstås. Då är det skönt att åtminstone få en arbetskompis med sig. Till exempel Rigmor. Men de flesta jobbkompisarna går ut och köper något trist, som de nödtorftigt kör genom mikron och håglöst slafsar i sig i lunchrummet. (Det här kommer jag att få skit för!)
Nä - Jag längtar till nyinvigning. Maten är oftast bra. Men mest saknar jag stämningen. Alla som slinker in. Som man morsar på. Eller äter med. Utan att egentligen känna dem särskilt väl. Men ändå. En social ljuspunkt utanför jobbet varje dag.
Var är de nu?
Irrar de omkring som jag.
Utan mål!
*****
Andra bloggar om: Lunch, Människor, Mat, Luleå
torsdag, januari 08, 2009
onsdag, januari 07, 2009
Vad är svenska folket...
.. för folk, egentligen? Röstar fram Håkan Hellström som årets manlige artist på Grammisgalan!
Har vi någonsin haft så fel?
*****
Andra bloggar om: Grammisgalan, Håkan Hellström, Smak, Bak
Har vi någonsin haft så fel?
*****
Andra bloggar om: Grammisgalan, Håkan Hellström, Smak, Bak
Mjukstart
Halvdagsjobb i måndags, ledig tisdag, tre dagars jobb.... Och sen är det helg igen.
Det kallar jag sympatiskt!
*****
Det kallar jag sympatiskt!
*****
tisdag, januari 06, 2009
måndag, januari 05, 2009
Vad hade man...
.. på jobbet att göra idag, egentligen? Halvdag. Till klockan ett. Lugnt och mer eller mindre samtalslöst. Jag skickade iväg några till Kina på ett halvår, hjälpte en forskare, ändrade en marktransport. Men det var väl i stort sett allt. Förutom en del "pappersjobb" förstås. Men inget som brådskade. Vi hann med både fika och lunch. Företaget bjuder när det är halvdag.
Så nu har jag susat ut till skogen igen. Väntar på Trettondagsbalen. Och då lär jag väl få vänta ända till i morgon. Eller hur?
*****
Andra bloggar om: Trettondagsafton, Trettondagen, Helg
Så nu har jag susat ut till skogen igen. Väntar på Trettondagsbalen. Och då lär jag väl få vänta ända till i morgon. Eller hur?
*****
Andra bloggar om: Trettondagsafton, Trettondagen, Helg
söndag, januari 04, 2009
Inte du
Att betrakta människor och människors beteende är en av mina favoritsysselsättningar. Skulle ibland kunna sitta på ett kafé en hel dag och bara glo. Nu har man inte chans till det så ofta, så jag får nöja mig med en del kortare sessioner.
En god chans till att idka mitt intresse får jag när jag reser. Folk beter sig nämligen väldigt underligt på resor. Eftersom de resor jag gör mestadels sker med flyg, är dessa tillfällen mina smultronställen. Jag hade förmånen för några dagar sedan.
I gaten, (eller det som förr var en gate, men som nu bara är ett antal sittplatser, vilka som helst, i närheten av en utgång) sitter de blivande flygpassagerarna lugnt och snällt. Checkat in har man ju gjort, så nu gäller det bara att vänta på ögonblicket då ombordstigningen skall ske. Under den till synes lugna ytan pågår ett adrenalinrus. Man laddar. För på en given signal som ibland kan vara en toalettdörr i lokalen, som öppnas av en helt oskyldig färdigkissad människa, eller ett annat odefinierat ljud av "öppningskaraktär", reser sig alla upp och rusar mot utgången, som för det mesta är stängd. Där står bara en flygplatsanställd och pysslar med något för oss väl förborgat, och ser förvånad ut. Nej - det är inte alls klart att gå ombord.
Ett visst lugn, dock något mera osäkert, lägger sig över lokalen igen. Ett knäpp i en högtalare är allt som behövs. Så är rejset igång igen. Alla störtar sig mot den stackars kontrollanten, som inte har en chans att i lugn och ro hälsa alla välkomna att gå ombord. Som om man vore osäker på att få komma med, skall alla gå ombord först, det vill säga ALLA vill vara först ombord.
Vi andra sitter lugnt kvar, världsvant, bara för att släntra in till sin sedan länge bestämda gångplats på rad 3, lugnt lägga sina ytterkläder i bagagehyllan ovanför och sjunka ner med sin tidning.
Ja, just det. Ytterkläder har en speciell roll i detta också. När folk sitter och väntar på att få gå ombord har man ytterkläderna avtagna. När startsignalen för ombordstigning ljuder, åker ytterkläderna på, bara för att efter de 25 inomhusmeterna till flygplanet, krånglas av ombord.
Ett liknande beteende kan iakttas i omvänd ordning vid avstigning. När flygplanet stannat reser sig alla upp i gången, tar fram sina ytterkläder och efter den formidabla brottningsmatch som sedan utspelas när kläderna ska på i trängseln, är det rent förunderligt att någon har sin egen halsduk eller mössa på sig. När man sedan kommer in i flygplatsbyggnaden åker rocken av igen, eftersom det blir alldeles för varmt att stå där och vänta på bagaget. Observera att man då på väg från planet till bagagebandet inte passerat något "utomhus". Möjligen en svalare passage, där mig veterligen, aldrig någon människa någonsin påträffats ihjälfrusen.
Vid bagagebandet skall man stå som en berlinmur, tätt sammanpackade cirka tre centimeter från det rullande bandet. De som förskansat sig där håller ihop och väntar girigt på sin väska. Att allt bagage som passerar nedanför näsan tillhör några andra icke så försigkomna medpassagerare har man inte en tanke på. Man ser därför desperata människor som försöker ta sig fram till bandet, eftersom man skymtat något litet hörn av en tillhörighet i någon liten blotta i muren. Men man göre sig ej besvär. Där står berlinarna och väntar och väntar och väntar. Och samma bagage åker runt runt runt i flera varv, eftersom inget plockas av och inget nytt ryms att läggas på.Timmarna Minuterna går och alla är frustrerade och klagar på bagagehanteringen. "Att det alltid skall ta så'n tid!"
Detta var endast ett fåtal exempel på hur folk beter sig.
Ja, inte du, förstås!
Men alla andra.
*****
Andra bloggar om: Resor, Folk, Beteende, Logik
En god chans till att idka mitt intresse får jag när jag reser. Folk beter sig nämligen väldigt underligt på resor. Eftersom de resor jag gör mestadels sker med flyg, är dessa tillfällen mina smultronställen. Jag hade förmånen för några dagar sedan.
I gaten, (eller det som förr var en gate, men som nu bara är ett antal sittplatser, vilka som helst, i närheten av en utgång) sitter de blivande flygpassagerarna lugnt och snällt. Checkat in har man ju gjort, så nu gäller det bara att vänta på ögonblicket då ombordstigningen skall ske. Under den till synes lugna ytan pågår ett adrenalinrus. Man laddar. För på en given signal som ibland kan vara en toalettdörr i lokalen, som öppnas av en helt oskyldig färdigkissad människa, eller ett annat odefinierat ljud av "öppningskaraktär", reser sig alla upp och rusar mot utgången, som för det mesta är stängd. Där står bara en flygplatsanställd och pysslar med något för oss väl förborgat, och ser förvånad ut. Nej - det är inte alls klart att gå ombord.
Ett visst lugn, dock något mera osäkert, lägger sig över lokalen igen. Ett knäpp i en högtalare är allt som behövs. Så är rejset igång igen. Alla störtar sig mot den stackars kontrollanten, som inte har en chans att i lugn och ro hälsa alla välkomna att gå ombord. Som om man vore osäker på att få komma med, skall alla gå ombord först, det vill säga ALLA vill vara först ombord.
Vi andra sitter lugnt kvar, världsvant, bara för att släntra in till sin sedan länge bestämda gångplats på rad 3, lugnt lägga sina ytterkläder i bagagehyllan ovanför och sjunka ner med sin tidning.
Ja, just det. Ytterkläder har en speciell roll i detta också. När folk sitter och väntar på att få gå ombord har man ytterkläderna avtagna. När startsignalen för ombordstigning ljuder, åker ytterkläderna på, bara för att efter de 25 inomhusmeterna till flygplanet, krånglas av ombord.
Ett liknande beteende kan iakttas i omvänd ordning vid avstigning. När flygplanet stannat reser sig alla upp i gången, tar fram sina ytterkläder och efter den formidabla brottningsmatch som sedan utspelas när kläderna ska på i trängseln, är det rent förunderligt att någon har sin egen halsduk eller mössa på sig. När man sedan kommer in i flygplatsbyggnaden åker rocken av igen, eftersom det blir alldeles för varmt att stå där och vänta på bagaget. Observera att man då på väg från planet till bagagebandet inte passerat något "utomhus". Möjligen en svalare passage, där mig veterligen, aldrig någon människa någonsin påträffats ihjälfrusen.
Vid bagagebandet skall man stå som en berlinmur, tätt sammanpackade cirka tre centimeter från det rullande bandet. De som förskansat sig där håller ihop och väntar girigt på sin väska. Att allt bagage som passerar nedanför näsan tillhör några andra icke så försigkomna medpassagerare har man inte en tanke på. Man ser därför desperata människor som försöker ta sig fram till bandet, eftersom man skymtat något litet hörn av en tillhörighet i någon liten blotta i muren. Men man göre sig ej besvär. Där står berlinarna och väntar och väntar och väntar. Och samma bagage åker runt runt runt i flera varv, eftersom inget plockas av och inget nytt ryms att läggas på.
Detta var endast ett fåtal exempel på hur folk beter sig.
Ja, inte du, förstås!
Men alla andra.
*****
Andra bloggar om: Resor, Folk, Beteende, Logik
lördag, januari 03, 2009
Maten
Naturligtvis åt vi en god nyårsmiddag. Den har jag ju inte berättat om.
Vi började med snittar på grovt hembakt rågbröd, med gravad lax (givetvis hemgravad) västerbottenostcrème och hyvlad pepparrot. Champagnen heter Bonnaire Brut Tradition.
Samma dryck serverades också till förrätten. Löjroms- och hummermousse.
Huvudrätten var min uppgift. Lättstekt reninnerfile med palsternackspuré och björnbär/enbärssås. Vi drack Amarone della Valpolicella Classico 2003.
Dessert blev det förstås också. Blåbärsparfait och ett Sauternevin, Chateau Bernise 1991.
Allt mycket smaskigt.
Tolvslaget tillbringades i Vanadislunden, där vi hade bra utsikt över Stockholms officiella fyrverkeri från Riddarholmen.
*****
Stjärnor
Så är jag åter under stjärnorna på norrbottenshimlen. En snabb förflyttning enligt tidtabell i går eftermiddag. En kväll hemma och en härlig sömnfylld natt.
Idag färd ut till stugan för att kolla att inget hänt under nyårsstormen, som vräkte in över vår kust. Åkte hit via Sunderby sjukhus. Mamma fick ett besök. Hon mår förhållandevis bra. Rullar omkring i korridorerna i rullstol, men har också börjat träna på att gå i trappor. Det går tydligen rätt hyfsat.
Här ute i skogen är himlen alldeles molnfri.
Det är 12 grader kallt.
Venus lyser stark i sydväst.
*****
Idag färd ut till stugan för att kolla att inget hänt under nyårsstormen, som vräkte in över vår kust. Åkte hit via Sunderby sjukhus. Mamma fick ett besök. Hon mår förhållandevis bra. Rullar omkring i korridorerna i rullstol, men har också börjat träna på att gå i trappor. Det går tydligen rätt hyfsat.
Här ute i skogen är himlen alldeles molnfri.
Det är 12 grader kallt.
Venus lyser stark i sydväst.
*****
torsdag, januari 01, 2009
Stockholm, 01 jan 2009 kl 13.23
Torsgatan, centrala Stockholm (vid Bonnierhuset).
Jag säger bara... Oj!
*****
Lort och pannkaka
Hittar ett klockrent citat hos iZac, som också länkar till ett par intressanta artiklar över hur vår landshövding tar strid mot korkskallarna i syd.
Som vanligt känns det ibland som om man bor i en koloni.
*****
- Staten har satsat miljard på miljard för att bygga en tunnel genom Hallandsåsen. Kostnaden kallas för investering men när det talas om satsning på Norrbotniabanan kallas det av någon anledning för regionalstöd.
Som vanligt känns det ibland som om man bor i en koloni.
*****
Nyårsdag
Jodå... Vaknade pigg och rask rätt tidigt och kände att näsan var klarare än vanligt. Jag kunde alltså andas genom den. Härligt! Det visade sig senare vara lurendrejeri. Så jag sitter här fortfarande med en något förtäppt näsa (dock inte rinnsnuva) och en för dagen utblommad ungdomsfinne lite på sniskan på nästippen. Mycket klädsamt.
En promenad på obskyra gator i Vasastan har det dock blivit. Handlat för kvällens middag.
Hur nyårsaftonen var återkommer jag till, när jag har lite bilder att redovisa.
*****
En promenad på obskyra gator i Vasastan har det dock blivit. Handlat för kvällens middag.
Hur nyårsaftonen var återkommer jag till, när jag har lite bilder att redovisa.
*****