Regeringen fortsätter att förlora i förtroende hos mig. Om de nu hade något från början, så har det barkat riktigt åt skogen nu.
Naturligtvis ska vi satsa på storstadsregionerna. Folk ska trängas ihop. Leta bostäder i halva sina liv, och tvingas pendla långa avstånd till och från jobbet. Det är som att folk ska farmas, liksom boskap. Vilken idealbild regeringen målar upp med sin infrastrukturproposition.
Låt oss göra slut på den människofientliga politiken i höst.
Låt hela Sverige leva.
Bygg Norrbottniabanan.
Bygg Förbifart Stockholm.
Utan avfarter.
Så att vi kan fara förbi.
I evighet.
Amen.
*****
Andra bloggar om: Norrbottniabanan, Infrastruktur, Miljö, Logik, Intelligensbrist
tisdag, mars 30, 2010
måndag, mars 29, 2010
Vad är det för fel ...
.. på kaffebryggardesigners? (Förutom att det är svårt att skriva i pluralis utan att man börjar fundera på om det verkligen heter så.) En hel yrkesgrupp måste vara sjuk.
Jag har ofta undrat över detta faktum så pass mycket att jag aldrig i mitt liv har ägt en dylik mackapär. Du vet en sådan där, oftast vit (åtminstone när den är ny), allvarligt ful plastapparat, som lurar i något hörn hos många väldigt drabbade människor.
I helgen hyrde vi stuga. Där fanns en sådan där ruggigt ful sak. I vit plast. Ja... lite brunfläckig var den här och där. Det var små lock. Ett över vattenbehållaren, som genast sprättade bort, när man öppnade det första gången för att hälla i vattnet. Behållaren var cirka 15 cm bred, men bara 4-5 cm på andra ledden. En springa, skulle man kunna säga. Däri skulle vatten hällas. Det gick ju bra, bara man drog fram hela apparaten på köksbänkens framkant. Det var tvunget, eftersom man annars inte skulle komma åt att fylla den, då kökets överskåp på stadgad standardhöjd nästan nuddade vattenbehållarens överkant.
För att stå stadigt är hela maskinen försedd med sugande gummifötter. Det gör att den vid framdragandet inte riktigt vill vara med på noterna utan spjärnar emot och vid en oförsiktig rörelse från min sida hotade dråsa i golvet men till slut bara nöjde sig med att låta den svängbara filterhållaren med påfyllt kaffe svänga upp, varvid det lock som avsetts för den föll ner på bänken med ett billigt, plastigt klirr (eller vad man nu säger om lätet när plast faller i en köksbänk), och drog med sig en del kaffe, som råkat fastna i lockskarven. Nåja - det får man ju torka upp, sedan.
När man sedan fått hela aggremanget i lämpligt läge och ska fylla vatten i behållaren, får man med förstoringsglas försöka lokalisera en liten, liten, liten röd kula i ett smalt provrör, avsedd att signalera vattennivån enligt en knappt synlig skala skriven med ljusgrå text. Där hittar man till exempel siffran 8, och fyller upp vatten tills kulan hittat dit. Åtta koppar kaffe. Det blir bra.
Det är då man upptäcker att det finns två skalor, vilket naturligtvis innebär att man fyllt alldeles för mycket vatten för den mängd kaffe som anbringats i filterhållaren (Den åtta som jag siktat in mig på representerade thékoppar), vilket betyder att man måste tömma vattentanken.
Med en suck drar jag kontakten ur väggen och lyfter bryggaren mot diskbänken för att hälla ur vattnet. Det går finfint. Vid lutandet föredrar nu även den med det återpåförda locket, svängande filterhållaren att obevekligt röra sig utåt och det däri placerade kaffet åker ner i slasken. Tillsammans med vattnet.
Det är nu jag inser att kaffebryggarformgivaren är en helsjuk typ av sadistisk läggning. Förmodligen tycker han inte ens om kaffe heller. Och jag börjar så smått längta hem.
Hem till min bistrobryggare. I två delar. Med en rejäl vattenkokare fixar man enkelt åtta koppar kaffe på under tre minuter.
Det känns bra.
-----
PS. Det fanns en så kallad Perculatorbryggare i hyrstugan också. Den har förmodligen formgivits av någon ännu mer sadistiskt lagd konstruktör. Förmodligen designläraren på kaffebryggardesignerfakulteten på något obskyrt universitet i det inre av Schweiz. De har ju många ljusskygga institutioner i det landet, har jag hört.
*****
Jag har ofta undrat över detta faktum så pass mycket att jag aldrig i mitt liv har ägt en dylik mackapär. Du vet en sådan där, oftast vit (åtminstone när den är ny), allvarligt ful plastapparat, som lurar i något hörn hos många väldigt drabbade människor.
I helgen hyrde vi stuga. Där fanns en sådan där ruggigt ful sak. I vit plast. Ja... lite brunfläckig var den här och där. Det var små lock. Ett över vattenbehållaren, som genast sprättade bort, när man öppnade det första gången för att hälla i vattnet. Behållaren var cirka 15 cm bred, men bara 4-5 cm på andra ledden. En springa, skulle man kunna säga. Däri skulle vatten hällas. Det gick ju bra, bara man drog fram hela apparaten på köksbänkens framkant. Det var tvunget, eftersom man annars inte skulle komma åt att fylla den, då kökets överskåp på stadgad standardhöjd nästan nuddade vattenbehållarens överkant.
För att stå stadigt är hela maskinen försedd med sugande gummifötter. Det gör att den vid framdragandet inte riktigt vill vara med på noterna utan spjärnar emot och vid en oförsiktig rörelse från min sida hotade dråsa i golvet men till slut bara nöjde sig med att låta den svängbara filterhållaren med påfyllt kaffe svänga upp, varvid det lock som avsetts för den föll ner på bänken med ett billigt, plastigt klirr (eller vad man nu säger om lätet när plast faller i en köksbänk), och drog med sig en del kaffe, som råkat fastna i lockskarven. Nåja - det får man ju torka upp, sedan.
När man sedan fått hela aggremanget i lämpligt läge och ska fylla vatten i behållaren, får man med förstoringsglas försöka lokalisera en liten, liten, liten röd kula i ett smalt provrör, avsedd att signalera vattennivån enligt en knappt synlig skala skriven med ljusgrå text. Där hittar man till exempel siffran 8, och fyller upp vatten tills kulan hittat dit. Åtta koppar kaffe. Det blir bra.
Det är då man upptäcker att det finns två skalor, vilket naturligtvis innebär att man fyllt alldeles för mycket vatten för den mängd kaffe som anbringats i filterhållaren (Den åtta som jag siktat in mig på representerade thékoppar), vilket betyder att man måste tömma vattentanken.
Med en suck drar jag kontakten ur väggen och lyfter bryggaren mot diskbänken för att hälla ur vattnet. Det går finfint. Vid lutandet föredrar nu även den med det återpåförda locket, svängande filterhållaren att obevekligt röra sig utåt och det däri placerade kaffet åker ner i slasken. Tillsammans med vattnet.
Det är nu jag inser att kaffebryggarformgivaren är en helsjuk typ av sadistisk läggning. Förmodligen tycker han inte ens om kaffe heller. Och jag börjar så smått längta hem.
Hem till min bistrobryggare. I två delar. Med en rejäl vattenkokare fixar man enkelt åtta koppar kaffe på under tre minuter.Det känns bra.
-----
Bilden visar en genial konstruktion. Bistrobryggaren.
PS. Det fanns en så kallad Perculatorbryggare i hyrstugan också. Den har förmodligen formgivits av någon ännu mer sadistiskt lagd konstruktör. Förmodligen designläraren på kaffebryggardesignerfakulteten på något obskyrt universitet i det inre av Schweiz. De har ju många ljusskygga institutioner i det landet, har jag hört.
*****
Ord
Ibland snöar man in på något. Inte så svårt den här vintern som varit, och är, ovanligt generös och helt fantastisk.
Men nu handlar det om grädda och solkatt. De två orden har nödvändigtvis inget gemensamt, mer än att vi råkade börja prata om dem i helgen. Inte för att vi gräddade något, men solkatten åt vi på. Ja, det var Restaurang Solkatten.
Till saken. Grädda? Varför heter det grädda? I sällskapet ingick en herre, som har sitt dagliga värv i Tromsö.
- Där heter det nysteikt bröd. Man steiker bullarna i ugnen.
- Haha, så knäppt. Steikt bröd.
Men det fastnade ju i halsen.
Så knäppt; gräddat bröd.
Den etymologiska ordboken åkte fram, när jag kom hem till Luleå.
Grädda - ord av okänt ursprung. Kan eventuellt syfta på "hinna", "yta". Något som flyter ovanpå.
Så var det med det.
Men då har vi ordet solkatt. Finns i SAOL, men inte i etymologisk ordbok.
Varför heter det solkatt?
*****
Men nu handlar det om grädda och solkatt. De två orden har nödvändigtvis inget gemensamt, mer än att vi råkade börja prata om dem i helgen. Inte för att vi gräddade något, men solkatten åt vi på. Ja, det var Restaurang Solkatten.
Till saken. Grädda? Varför heter det grädda? I sällskapet ingick en herre, som har sitt dagliga värv i Tromsö.
- Där heter det nysteikt bröd. Man steiker bullarna i ugnen.
- Haha, så knäppt. Steikt bröd.
Men det fastnade ju i halsen.
Så knäppt; gräddat bröd.
Den etymologiska ordboken åkte fram, när jag kom hem till Luleå.
Grädda - ord av okänt ursprung. Kan eventuellt syfta på "hinna", "yta". Något som flyter ovanpå.
Så var det med det.
Men då har vi ordet solkatt. Finns i SAOL, men inte i etymologisk ordbok.
Varför heter det solkatt?
*****
söndag, mars 28, 2010
Kortkort
Först nu, efter en härlig långhelg i Hemavan, kommer jag att tänka på en sak.
Jag var ju ledig i torsdags och fredags. Kort arbetsvecka, alltså. Och hur blir det nu då? Jo - kort arbetsvecka igen. Och veckan därpå? Hm!
Inte dumt.
Man planerar ju.
*****
Jag var ju ledig i torsdags och fredags. Kort arbetsvecka, alltså. Och hur blir det nu då? Jo - kort arbetsvecka igen. Och veckan därpå? Hm!
Inte dumt.
Man planerar ju.
*****
Så drog vi hemåt ...
.. de 45 milen till Luleå, med fina minnen av en härlig vinterhelg. Sköna skidor, bra backar och fina vyer över vintersverige.
God mat, förstås. Ett och annat glas vin, förstås. Ett par ömmande vader, förstås. Efter femton år av oavbrutet telemarksåkande var detta mitt tredje försök på carvingskidor. En annorlunda upplevelse som väcker andra muskler än de vanliga skidditona.
Men det blir troligen en satsning på ny utrustning nästa säsong.
På väg genom vackra vintersverige. Inte dumt.
*****
God mat, förstås. Ett och annat glas vin, förstås. Ett par ömmande vader, förstås. Efter femton år av oavbrutet telemarksåkande var detta mitt tredje försök på carvingskidor. En annorlunda upplevelse som väcker andra muskler än de vanliga skidditona.
Men det blir troligen en satsning på ny utrustning nästa säsong.
På väg genom vackra vintersverige. Inte dumt.*****
lördag, mars 27, 2010
Oj ...
.. vad ont.
- Ont, frågar du.
- Ja - vad ont, säger jag.
- Var då?
- Vad tror du? Jag sa ju det.
- Nähä. Du sa' "oj, vad ont."
- Just det. Vad säger det?
- Bara att du har ont.
- Precis. Ont i vad.
*****
- Ont, frågar du.
- Ja - vad ont, säger jag.
- Var då?
- Vad tror du? Jag sa ju det.
- Nähä. Du sa' "oj, vad ont."
- Just det. Vad säger det?
- Bara att du har ont.
- Precis. Ont i vad.
*****
fredag, mars 26, 2010
torsdag, mars 25, 2010
onsdag, mars 24, 2010
Här blir inget ...
.. gjort. Men väl på annat håll.
Märkligt att det behövs lika mycket för tre dagar, som för en hel vecka. Och ändå är det inte komplett förrän imorgon efter 10.
Ja, ja (suck). Livet är hårt, när man ska ha roligt.
*****
Märkligt att det behövs lika mycket för tre dagar, som för en hel vecka. Och ändå är det inte komplett förrän imorgon efter 10.
Ja, ja (suck). Livet är hårt, när man ska ha roligt.
*****
Putsad
*****
måndag, mars 22, 2010
Bara en bild
Fyra år sedan sist.
Den här lilla orkidén har bestämt sig för att blomma hemma hos oss nu i vinter.
Intensiv i färgen.
Kronan ca 15mm i diameter.
Rätt förunderlig.
*****
söndag, mars 21, 2010
De kom från Råneåhållet ...
.. snöskoteridioterna! Rakt över fjärden. Två stycken. Och bara sådär lite busigt och på skoj har de kört rakt upp på grannens tomt. Där har de kört runt på gräsmattan och utan någon som helst hänsyn till vad som finns under snön. Sedan har de gjort en extrasväng nere på vår strand och stuckit iväg utåt havet.
Igår kväll, fanns inte dessa spår. De måste ha kommit i natt, eftersom de fanns där i imorse. Det var det första jag fick se, när jag tittade ut från vår stuga på morgonen. Grannen har inte varit i sitt fritidshus i helgen.
Fullständigt meningslös förstörelse. Små, små (i alla avseenden, inte minst intelligensmässigt) machomän har bevisat något för sig själva. Vad, har de förmodligen redan glömt. Avgaserna gör ju sitt med hjärnvindlingarna. Glädjande nog har en av dem också kört fast mot en stor sten och fått gräva sig loss. Jag kan bara hoppas att skotern fick några rejäla smällar också.
Finns det ingen modig politiker som kan sätta ner foten och få bort dessa otyg från naturen? Förmodligen är det rätt enkelt. Lägg 300% skatt på försäljningspriset och installera någon sorts GPS-lås, som stänger av motorn så snart en skoter lämnar den godkända leden.
Jo, jag vet att många skoteråkare sköter sig utmärkt. Men det hjälper inte. Det ska inte vara möjligt att framföra motorfordon precis var man vill. Jag har sett otaliga exempel på förödelse och förstörelse av sårbara miljöer.
Snöskoterorganisationernas misslyckanden har i alla tider varit faktum. De försäkrar ständigt sin förträfflighet.
Mig har de aldrig imponerat på.
*****
Andra bloggar om: Snöskoter, Idioter, Natur, Miljö, Snofed, Miljöförstöring,
Igår kväll, fanns inte dessa spår. De måste ha kommit i natt, eftersom de fanns där i imorse. Det var det första jag fick se, när jag tittade ut från vår stuga på morgonen. Grannen har inte varit i sitt fritidshus i helgen.
Fullständigt meningslös förstörelse. Små, små (i alla avseenden, inte minst intelligensmässigt) machomän har bevisat något för sig själva. Vad, har de förmodligen redan glömt. Avgaserna gör ju sitt med hjärnvindlingarna. Glädjande nog har en av dem också kört fast mot en stor sten och fått gräva sig loss. Jag kan bara hoppas att skotern fick några rejäla smällar också.
Finns det ingen modig politiker som kan sätta ner foten och få bort dessa otyg från naturen? Förmodligen är det rätt enkelt. Lägg 300% skatt på försäljningspriset och installera någon sorts GPS-lås, som stänger av motorn så snart en skoter lämnar den godkända leden.
Jo, jag vet att många skoteråkare sköter sig utmärkt. Men det hjälper inte. Det ska inte vara möjligt att framföra motorfordon precis var man vill. Jag har sett otaliga exempel på förödelse och förstörelse av sårbara miljöer.
Snöskoterorganisationernas misslyckanden har i alla tider varit faktum. De försäkrar ständigt sin förträfflighet.
Mig har de aldrig imponerat på.
*****
Andra bloggar om: Snöskoter, Idioter, Natur, Miljö, Snofed, Miljöförstöring,
lördag, mars 20, 2010
Vintips
Den ädelostgratinerade laxen, med mandelpotatiskompott, Cinzanosås och fräsch mangosallad, smakade gott.Det riviga vita vinet var inte snällt. Ingen blaskigt inställsam chardonnay. Nej denna sauvignon blanc från Saint Clair Vicar's choice, tog för sig. Sträva krusbär uppmjukade med passionsfrukt.
Stort mums.
*****
Kura skymning
Bästa stunden. Bästa lördagen. Middagsledig. Skymningen sänker sig. En drink före maten.
Pergolesis Stabat Mater, svagt klingande i bakgrunden.
Liv.
*****
Då förstår man
När man hör de fullständigt genomhysteriska vårivrarna i Sveriges hela radio, som ju förstås sänds från centralmakten, inte olikt en nordkoreansk propagandamegafon utropa hur häääääääääärligt det är med blötsnö, översvämningar och leråkrar, förstår man vilket genomhelvetiskt infernolimbo de tvingas genomlida hela november, december, januari, februari och mars.
Här har vi det lugnt och fint. Vit ljuvlig snö. Långa ljusa dagar (sedan någon vecka längre än de göta- och svealändska) och till och med nätter, (hör och häpna, sydsvenskar!), som vi gärna delar med oss av.
Flytta hit, så slipper ni längta så inihelsike till något annat.
*****
Här har vi det lugnt och fint. Vit ljuvlig snö. Långa ljusa dagar (sedan någon vecka längre än de göta- och svealändska) och till och med nätter, (hör och häpna, sydsvenskar!), som vi gärna delar med oss av.
Flytta hit, så slipper ni längta så inihelsike till något annat.
*****
fredag, mars 19, 2010
Helg
Fredagkväll i stugan betyder lugn och ro. Denna gång visserligen kryddat med tre härliga tjejer. Cookies'n'Beans sjöng brallorna av svenska folket i Så ska det låta. Tja, grabbarna grus var väl inte så dåliga heller, förstås. Fast mer smör.
Stugan innebär också handdisk. En stunds långsam terapi, med händerna i varmvatten. Tankarna flyger som såpbubblor. Det blir rent meditativt. Vem behöver yoga? Vem behöver kurser i "närvaro i nuet"? Här står jag och drömmer, eller tänker, eller inget av det.
Fem meter ifrån mig, under fågelbordet i ljuskäglan utanför fönstret, sitter traktens största hare. Vi har ögonkontakt, där han lugnt sitter och mumsar nedfallna solrosfrön. Stannar upp i tuggandet och slänger ett öra åt mitt håll, om jag råkar slamra.
Han tänker förmodligen som jag.
På allt och inget.
Det finns bara nu.
När jag släpper iväg diskvattnet kommer jag tillbaka till världen.
Och haren drar till skogs över den nyfallna snön. In i mörkret.
*****
Stugan innebär också handdisk. En stunds långsam terapi, med händerna i varmvatten. Tankarna flyger som såpbubblor. Det blir rent meditativt. Vem behöver yoga? Vem behöver kurser i "närvaro i nuet"? Här står jag och drömmer, eller tänker, eller inget av det.
Fem meter ifrån mig, under fågelbordet i ljuskäglan utanför fönstret, sitter traktens största hare. Vi har ögonkontakt, där han lugnt sitter och mumsar nedfallna solrosfrön. Stannar upp i tuggandet och slänger ett öra åt mitt håll, om jag råkar slamra.
Han tänker förmodligen som jag.
På allt och inget.
Det finns bara nu.
När jag släpper iväg diskvattnet kommer jag tillbaka till världen.
Och haren drar till skogs över den nyfallna snön. In i mörkret.
*****
torsdag, mars 18, 2010
Det måste vara något fel
Nu kliver ett antal sosseföreträdare fram och kräver utbyggnad av kärnkraften. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Och för vilken gång i ordningen som feltänket får ett, eller i det här sammanhanget, tre ansikten, vet jag inte heller.
Givetvis ska vi vara måna om vår basindustri. Den ger stora summor till samhället. Men basindustrin borde också tänka på att måna om samhället. Ge tillbaka.
För bara två månader sedan skrevs det till exempel om att SSAB i Luleå har överskottsenergi motsvarande en hel kärnreaktor. Den energin tas inte tillvara, utan går upp i rök. Eller åtminstone i värme. En hel sjö hålls isfri även denna kalla vinter.
Men jag tror nu att kärnkraftsivrarna blivit missförstådda den här gången. Kanske har de så här i valupptaktstider drabbats av afasi, eller dyslexi av de starka ångorna från affischmåleriet.
Givetvis har dessa förnuftiga personer skrivit fel.
"Byt ut kärnkraften", skulle de egentligen ha plitat.
Så var det.
Snyggt tänkt, tycker jag.
*****
NSD den 14 januari: En kärnkraftsreaktor där allt går upp i rök.
NSD idag: Bygg ut kärnkraften, Hon säger nej.
Givetvis ska vi vara måna om vår basindustri. Den ger stora summor till samhället. Men basindustrin borde också tänka på att måna om samhället. Ge tillbaka.
För bara två månader sedan skrevs det till exempel om att SSAB i Luleå har överskottsenergi motsvarande en hel kärnreaktor. Den energin tas inte tillvara, utan går upp i rök. Eller åtminstone i värme. En hel sjö hålls isfri även denna kalla vinter.
Men jag tror nu att kärnkraftsivrarna blivit missförstådda den här gången. Kanske har de så här i valupptaktstider drabbats av afasi, eller dyslexi av de starka ångorna från affischmåleriet.
Givetvis har dessa förnuftiga personer skrivit fel.
"Byt ut kärnkraften", skulle de egentligen ha plitat.
Så var det.
Snyggt tänkt, tycker jag.
*****
NSD den 14 januari: En kärnkraftsreaktor där allt går upp i rök.
NSD idag: Bygg ut kärnkraften, Hon säger nej.
ÅNK
Följande text är jag inte upphovsman till. Jag fick den av en numera pensionerad kollega, som jag tog över efter för två år sedan.
Men se upp! Den gäller kanske även dig.
---
HAR DU ÅNK?
(Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet).
Så här visade sig symptomen:
Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.
Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.
Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta reda på en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.
Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG.
Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail
*****
Men se upp! Den gäller kanske även dig.
---
HAR DU ÅNK?
(Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet).
Så här visade sig symptomen:
Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.
Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.
Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta reda på en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.
Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG.
Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail
*****
onsdag, mars 17, 2010
tisdag, mars 16, 2010
Så fick vi betalt igen
I vår bostadsrättsförening har vi slutit ett gemensamt el-avtal med Luleå Energi. Vi betalar alltså en elräkning för hela kvarteret. Elavgiften ligger som en schablon i hyran.
Men så har vi varit smarta nog att behålla varje lägenhets individuella mätare. Det betyder att man kan räkna ut hur mycket el varje hushåll egentligen gör av med under ett år. Har schablonbetalningen räckt till, så händer inget. Har man överstigit så höjs hyran med motsvarande antal kronor nästa år.
Alltsedan vi började med den där modellen har vi fått återbäring. De två första åren fick vi bortåt 1500 kronor i retur varje år, för att vi hade betalt för mycket i schablonavgift. Vi hade alltså lyckats sänka vår förbrukning rejält. Både år 2 och 3 sänktes alltså vår hyra.
Och nu har det hänt igen. 539 spänn tillbaka. Det kan man göra något kul för.
Vad har vi då gjort för att spara. Egentligen inget aktivt. De lampor som har pajat har bytts ut mot energisnåla varianter. Vi har inte tvättmaskin i lägenheten utan använder våningsplanets gemensamma nyutrustade och glänsande maskinpark. Inga stand-by-apparater står och lyser.
Vi sitter inte i mörker och fryser. Tro inte det! Det lyser i varje rum, så där skulle vi kanske kunna spara ännu lite till.
Det går att förändra sina vanor.
Och det är kul när det syns.
*****
Men så har vi varit smarta nog att behålla varje lägenhets individuella mätare. Det betyder att man kan räkna ut hur mycket el varje hushåll egentligen gör av med under ett år. Har schablonbetalningen räckt till, så händer inget. Har man överstigit så höjs hyran med motsvarande antal kronor nästa år.
Alltsedan vi började med den där modellen har vi fått återbäring. De två första åren fick vi bortåt 1500 kronor i retur varje år, för att vi hade betalt för mycket i schablonavgift. Vi hade alltså lyckats sänka vår förbrukning rejält. Både år 2 och 3 sänktes alltså vår hyra.
Och nu har det hänt igen. 539 spänn tillbaka. Det kan man göra något kul för.
Vad har vi då gjort för att spara. Egentligen inget aktivt. De lampor som har pajat har bytts ut mot energisnåla varianter. Vi har inte tvättmaskin i lägenheten utan använder våningsplanets gemensamma nyutrustade och glänsande maskinpark. Inga stand-by-apparater står och lyser.
Vi sitter inte i mörker och fryser. Tro inte det! Det lyser i varje rum, så där skulle vi kanske kunna spara ännu lite till.
Det går att förändra sina vanor.
Och det är kul när det syns.
*****
måndag, mars 15, 2010
På Storgatan blir jag stoppad ...
.. av ett gäng spanska turister.
- Kodd jo tell vär is the postoffice, frågar en av dem på spanskengelska.
- Väll, svarar jag. Jo now in sviden vi dånt häv postoffice. Jo go videobutiken over där.
Inte konstigt att turisterna ser ut som frågetecken. Inga postkontor!!???
*****
- Kodd jo tell vär is the postoffice, frågar en av dem på spanskengelska.
- Väll, svarar jag. Jo now in sviden vi dånt häv postoffice. Jo go videobutiken over där.
Inte konstigt att turisterna ser ut som frågetecken. Inga postkontor!!???
*****
Chili . . .
(Jag vet att det inte ser så gott ut på bilden. Bleksiktigheten beror på min dåliga mobilkamera. Det var väldigt gott, kan jag intyga.)
*****
söndag, mars 14, 2010
Ynnest
Slumpen är ibland mycket generös. Som när jag nyss slängde en blick utåt vår strand. En välkänd silhuett fångade mitt öga. Blixtsnabbt reagerar jag; utter.
Och visst var det en utter. Mitt livs första. Den krökta ryggen, sättet att åka kana i snön, storlek. Allt stämde.
Jag kastade mig i närmsta skopar och kalvade iväg i meterdjup snö, med kameran i högsta hugg. Uttern lekte i en snöhög som skottats ihop hos grannen. Med lätthet rörde den sig över snön. Det var annorlunda med mig. Det tog en stund, innan jag, utan ytterkläder kom på fotograferingsavstånd.
Men ett par bilder fick jag.
Vilken förmån!
De lätta spåren över snön med den lilla snutt, där jag såg den åka kana. Typiskt för utter.
De klumpiga spåren efter en utterfotograf i brådska genom snön. På några ställen finns även stora sätesspår.
*****
Andra bloggar om: Miljö, Natur, Utter
Och visst var det en utter. Mitt livs första. Den krökta ryggen, sättet att åka kana i snön, storlek. Allt stämde.
Jag kastade mig i närmsta skopar och kalvade iväg i meterdjup snö, med kameran i högsta hugg. Uttern lekte i en snöhög som skottats ihop hos grannen. Med lätthet rörde den sig över snön. Det var annorlunda med mig. Det tog en stund, innan jag, utan ytterkläder kom på fotograferingsavstånd.
Men ett par bilder fick jag.
Vilken förmån!
De lätta spåren över snön med den lilla snutt, där jag såg den åka kana. Typiskt för utter.
De klumpiga spåren efter en utterfotograf i brådska genom snön. På några ställen finns även stora sätesspår.
*****
Andra bloggar om: Miljö, Natur, Utter
Programtips
Vill du veta varför jag inte äter paprika och tomater på vintern, så lyssna på Matens pris i P1! Idag kl 13.00.
*****
Andra bloggar om: Mat, Logik
*****
Andra bloggar om: Mat, Logik
lördag, mars 13, 2010
Hur gör man
Jag har fått en beställning. Sådant är ju alltid kul, även om det i detta fall är av mer idéell typ. Det är bara en sak som bekymrar mig. Vad ska jag göra? Vad är det som förväntas av mig?
Det är 12 år sedan sist, som jag presterade ett oförglömligt minne för några av mina bästa vänner. Aldrig någonsin efter det.
- Du måste laga den där soppan, som du gjorde i Val d'Isère. Den kan vi aldrig glömma.
Så var det.
En oförglömlig soppa.
Jag hade då tagit med mig ett bättre gäng shiitaakesvamp, torkad. Tänkte att jag kanske kunde använda den till någon sås, eller så. Men det räckte till mycket mer.
Nu har mina vänner hämtat hem samma sorts svamp ända från Sydafrika och kräver att jag gör om konststycket.
Gärna för mig.
Men det var ju det där med receptet, förstås.
Det fanns inget då.
Det finns inget nu.
Om två veckor ska det ske. Så nu gäller det att repetera. Försöka. Pröva sig fram.
Ikväll serverades 2010 års upplaga. (Kommer soppor i upplagor?)
Den var fantastisk. Serverad med en rostad rågbrödsbruschetta med serranoskinka och ett gott rött vin.
Inte vet jag, om jag gjorde precis som 1998.
Men jag tror det.
Ja - jag hade ingen shiitaake idag. Karl Johan fick duga.
Det dög!
Så nu är jag varm i kläderna igen.
Recept?
Inte förrän jag gjort originalet en gång till.
Om två veckor.
*****
Det är 12 år sedan sist, som jag presterade ett oförglömligt minne för några av mina bästa vänner. Aldrig någonsin efter det.
- Du måste laga den där soppan, som du gjorde i Val d'Isère. Den kan vi aldrig glömma.
Så var det.
En oförglömlig soppa.
Jag hade då tagit med mig ett bättre gäng shiitaakesvamp, torkad. Tänkte att jag kanske kunde använda den till någon sås, eller så. Men det räckte till mycket mer.
Nu har mina vänner hämtat hem samma sorts svamp ända från Sydafrika och kräver att jag gör om konststycket.
Gärna för mig.
Men det var ju det där med receptet, förstås.
Det fanns inget då.
Det finns inget nu.
Om två veckor ska det ske. Så nu gäller det att repetera. Försöka. Pröva sig fram.
Ikväll serverades 2010 års upplaga. (Kommer soppor i upplagor?)
Den var fantastisk. Serverad med en rostad rågbrödsbruschetta med serranoskinka och ett gott rött vin.
Inte vet jag, om jag gjorde precis som 1998.
Men jag tror det.
Ja - jag hade ingen shiitaake idag. Karl Johan fick duga.
Det dög!
Så nu är jag varm i kläderna igen.
Recept?
Inte förrän jag gjort originalet en gång till.
Om två veckor.
*****
Intryck
Flödande sol över snöiga havsisar. Denna märkliga vinter, då snön inte bär i skogen, får jag istället hålla mig till havet. Men denna märkliga vinter är märklig även där. Isarna är opålitliga, trots väder med minusgrader i flera månader nu. Med något kort undantag.
På havet är det ömsom vindpackat, ömsom nästan ingen snö alls. Blankis under 4 cm lätt snö är inget vidare skidföre. Stavspetsarna glider omkring med gnisslande ljud som vore det en broddpensionär på marmorgolv.
Turen blir inte så lång, eftersom jag dessutom har vallat fel. Men vackert är det. På många sätt. Gråsiskorna småbråkar i träden på stranden. Talgoxen pjuter och domherrarna joddlar lite diskret just innan sin rena vissling.
*****
fredag, mars 12, 2010
Så går det till
Inte sedan den 25 februari har vi ställt till fest på jobbet. Så det var alltså hög tid att slå till igen på torsdagskvällen.
Denna gång en årlig tradition. Den så kallade yran. Hemligt program. Festkommittén är de enda som sitter inne med detaljerna. Inbjudningarna kommer alltid på rimmad vers, vilket får vissa konsekvenser för programmet. Att festen börjar 17.56 beror helt och hållet på att just det klockslaget rimmar på något i föregående, eller nästa rad i flödesschemat. Här lämnas inget åt slumpen. Att inträdesbiljetten kostar var och en 267 kronor, har också med semantiken att göra.
Moroten blev mitt gruppnamn. Festen gick i hälsans tecken och startade således med en acidofilusshot från ett företag, som ger LindaLotta hjärtklappning. Den fick intas på gående fot under en promenad genom stadens centrala delar och ut på norra stadsfjärdens is, där andra vätskekontroll var belägen under indigoskimrande vårvinterhimmel, och med teaterhuset som fond. En något förstärkt tomajuice med en cocktailpinne av selleri och hembakad energikaka avnjöts innan återmarschen till kontoret och den väntande middagen.
Tävlingar, vin, och surr, som avbröts av ytterligare en promenad, i nästan samma spår som den förra. En sväng förbid stadsparken, där den himlastormande rutschkanan intogs och beåktes (nyord i nästa upplaga av publikationen av samma namn) av de modigaste medarbetarna, bland vilka jag förstås kunde räknas. Vandringen gick vidare och avslutades vid ett yogainstitut, där vi under sakkunnig ledning fick ett 40 minuters pass, med solhälsning, andningsövningar, sträck och tänj och aaaaaaaooooooouuuuuuuuuuuummmmmmmmm-ande. Intressant.
Rödmosiga, varma, utsträckta, högresta och totalventilerade skred vi tillbaka till vårt kontor för syndigt god dessert, kaffe, vin, skratt och prisutdelningar av olika slag.
Ja, så går det till vid våra personalfester.
Vad trodde du?
*****
Luleå 12 mars, lunchtid
Denna isskulptur hade påpassligt placerats på Storgatan inför den avgörande matchen.
*****
torsdag, mars 11, 2010
Luften surrar av rykten ...
.. under eftermiddagen. Kl 17.56 börjar festen. Den yra. Den riktiga, av personalen självbekostade, årliga.
Spänningen stiger, ty programmet är hemligt.
Samlingsplats: Växeln
Klädsel: Ja. Och helst av fredagsmystyp - så här på en torsdag. Samt täckbrallor och varma skor.
På min biljett finns en morot.
Undrar vad som väntar.
*****
Spänningen stiger, ty programmet är hemligt.
Samlingsplats: Växeln
Klädsel: Ja. Och helst av fredagsmystyp - så här på en torsdag. Samt täckbrallor och varma skor.
På min biljett finns en morot.
Undrar vad som väntar.
*****
onsdag, mars 10, 2010
Det duggar
Jag tar Omega3. I flytande form. Varje dag.
Men efter kvällens reportage i Uppdrag granskning blir jag förstås lite tveksam. Hur tillverkas den? Av vilka råvaror?
I programmet visas hur fiskoljan produceras. Fisk tas upp utanför Västsaharas kust. Västsahara är för närvarande ockuperat av Marocko och folk lever i armod i flyktingläger. Svält förekommer. Och detta trots att fiskevattnen är bland de rikaste i världen. Men fisken exporteras i fiskoljeform till Norge, för att där förpackas till Omega3-kapslar, som säljs dyrt på den skandinaviska marknaden.
Rapporter kommer tätt nu. De senaste veckorna har vi fått lära oss hur kött- och sojaproduktionen i Brasilien sköts. Hur miljö utarmas och lantarbetare offras för att vi ska få billig mat. Skrämmande rapporter har redovisats i media och främst i programmet Matens pris på söndagar i P1.
Larmarapporter är vi vana vid. De dyker upp då och då och rör om i grytan. Ofta är de glömda efter ett tag, och vi fortsätter som vanligt.
Jag köper inte brazilianskt kött. Har inte gjort det någonsin, tror jag. Det känns onödigt. Men förmodligen har jag råkat ut för deras giftodlade soja, som även svenska djur får till middag. Det är svårt att veta hur man ska kunna slippa groteskerier i livsmedelsbranschen. Ansvaret måste ligga hos dem, men även hos oss konsumenter.
Kniven på strupen på producenterna är tydligen vad som behövs. Ständigt!
Sedan kan man ju välja närproducerat, av kända leverantörer. Inte för att jag vet så mycket mer om dem. Men jag lever i den tron att småproducenter inte vågar smussla på samma sätt som de stora organisationerna, där alla kan gömma sig bakom varandra.
Nå - hur var det nu med min fiskolja. Jag slänger mig in i kylen, där flaskan står. Googlar på producenten och får fram att deras produkt minsann är miljöcertifierad av en organisation som heter Friends of the sea.
Pålitligt!? Tja - vad vet jag. Fortsätter äta min olja tills flaskan är tom.
Garderar med sill och makrill.
*****
Uppdrag Granskning
Eskimo fiskolja.
Andra bloggar om: Uppdrag granskning, Livsmedel, Mat, Hälsokost, Omega 3
Men efter kvällens reportage i Uppdrag granskning blir jag förstås lite tveksam. Hur tillverkas den? Av vilka råvaror?
I programmet visas hur fiskoljan produceras. Fisk tas upp utanför Västsaharas kust. Västsahara är för närvarande ockuperat av Marocko och folk lever i armod i flyktingläger. Svält förekommer. Och detta trots att fiskevattnen är bland de rikaste i världen. Men fisken exporteras i fiskoljeform till Norge, för att där förpackas till Omega3-kapslar, som säljs dyrt på den skandinaviska marknaden.
Rapporter kommer tätt nu. De senaste veckorna har vi fått lära oss hur kött- och sojaproduktionen i Brasilien sköts. Hur miljö utarmas och lantarbetare offras för att vi ska få billig mat. Skrämmande rapporter har redovisats i media och främst i programmet Matens pris på söndagar i P1.
Larmarapporter är vi vana vid. De dyker upp då och då och rör om i grytan. Ofta är de glömda efter ett tag, och vi fortsätter som vanligt.
Jag köper inte brazilianskt kött. Har inte gjort det någonsin, tror jag. Det känns onödigt. Men förmodligen har jag råkat ut för deras giftodlade soja, som även svenska djur får till middag. Det är svårt att veta hur man ska kunna slippa groteskerier i livsmedelsbranschen. Ansvaret måste ligga hos dem, men även hos oss konsumenter.
Kniven på strupen på producenterna är tydligen vad som behövs. Ständigt!
Sedan kan man ju välja närproducerat, av kända leverantörer. Inte för att jag vet så mycket mer om dem. Men jag lever i den tron att småproducenter inte vågar smussla på samma sätt som de stora organisationerna, där alla kan gömma sig bakom varandra.
Nå - hur var det nu med min fiskolja. Jag slänger mig in i kylen, där flaskan står. Googlar på producenten och får fram att deras produkt minsann är miljöcertifierad av en organisation som heter Friends of the sea.
26-11-2009 Friends of the Sea
Fiskoljan i Eskimosortimentet har certifierats av "Friends of the Sea" (FOS) för att den uppfyller miljömässigt godkända fiske- och produktionsmetoder.
Råvaruleverantören till fiskoljan i samtliga Eskimoprodukter har erhållit certifiering som Friends of the Sea. Miljömässig hållbarhet och omtanke för livet i världens hav är av högsta prioritet för Cardinova, som tillverkar produkterna under varumärket Eskimo. Därför känns det extra bra att även vår råvaruleverantör får ett officiellt erkännande för sitt miljöarbete.
FOS är en ideell organisation som har som mål att bevara våra marina, naturliga miljöer. Den är idag världens största organisation för certifiering av hållbara marina miljöer och fiskbestånd. Friends of the Seas kriterier kontrolleras av oavhängiga, ackrediterade certifieringsorgan. De viktigaste kriterierna för fisket är:
1. Produkten/råvaran får inte komma från fiskbestånd som är utsatta för rovfiske eller beskatta där man önskar återväxt.
2. Fångstmetoderna får inte påverka havsbotten
3. Företagen värderas också utifrån att de ska uppfylla FOSs krav på reduktion av CO2, klimatkvoter och samhällsansvar.
Pålitligt!? Tja - vad vet jag. Fortsätter äta min olja tills flaskan är tom.
Garderar med sill och makrill.
*****
Uppdrag Granskning
Eskimo fiskolja.
Andra bloggar om: Uppdrag granskning, Livsmedel, Mat, Hälsokost, Omega 3
tisdag, mars 09, 2010
Vädur
Inga ustvindar idag. Däremot mycket målln i Sydsverige.
(Det är en skånska som läser väderrapporten i P1 på morgonen.)
*****
(Det är en skånska som läser väderrapporten i P1 på morgonen.)
*****
Samband
- Har du tänkt på en sak? Allt hänger ihop.
- Vadå, allt?
- Tja, det mesta. Till exempel jorden.
- Jorden?
- Mmm, jorden.
- Jamen det är väl en jäkla tur att den gör det. Hänger ihop, alltså.
- Visst. Men tycker du inte att den känns lite lös i kanterna i dessa dagar. Lite instabil.
- Åh. Du tänker på ...
- .. jordbävningarna, ja.
- Det verkar vara en epidemi.
- Enklare än så. Ren fysik. Det börjar röra sig på ett håll. Haiti. Sedan havet utanför Japan dagen innan Chile. Och nu skakar det i östra Turkiet också. Blir det ett ställe till? Det tror jag.
---
- Och isarna är svaga, fortsätter jag efter ett tag.
- Men det har väl inget samband med jordbävningarna. Skakar Sandöfjärden sönder.
- Nä, det förstås. Men andra samband finns.
- Men vi har ju haft en jättefin vinter hittills. Snö, kyla.
- Just det. Och svaga havsisar. Med flödvatten. Men det kanske vi kan förändra.
- Hah! Förändra ... hur då förändra?
- Sluta köpa brasilianskt.
- Kaffe. Hur ska jag klara det?
- Nja. Kaffe och kanske kött.
- Nu får du ge dig!
- Nämen tänk efter lite. Fundera en stund. I Brasilien gör man allt för att öka köttproduktionen. Det gör man med tvivelaktiga metoder. Regnskog skövlas med gifter för att ge gräs till bete. Korna käkar gräs och blir till "naturkött". Skiten efter korna går inte ens att använda som gödsel.
- Va!?
- Nej, det är sant. Det är för giftigt. Och på andra ställen odlar de soja, som säljs till svenska kossor. Sojan besprutas med Paraquat, för att bli enklare att skörda. Paraquat är giftigt och helt otillåtet i EU sedan många många år.
- Men det har väl inget med isvägen till Hindersön att göra.
- Regnskog skövlas. Marker förgiftas. Miljö förstörs. Kedjereaktionen är ett faktum. Jag läste Nenets blogg nyss. Ett bra inlägg om olika samband. Jag skrev en kommentar där. "Vissa samband är till för att brytas. Med konsumentmakt. Andra samband kan kanske byggas. På sikt kanske ändrade köpvanor av mat, innebär bättre isar. Fundera på det en stund!" Så skrev jag.
- Ja, det får jag allt fundera på. En stund.
- Gör det. Å'du! Allt hänger ihop.
*****
Nenets blogg.
Mer om Paraquat.
Andra bloggar om: Mat, Miljö, Paraquat, Hindersön, Norrbotten
- Vadå, allt?
- Tja, det mesta. Till exempel jorden.
- Jorden?
- Mmm, jorden.
- Jamen det är väl en jäkla tur att den gör det. Hänger ihop, alltså.
- Visst. Men tycker du inte att den känns lite lös i kanterna i dessa dagar. Lite instabil.
- Åh. Du tänker på ...
- .. jordbävningarna, ja.
- Det verkar vara en epidemi.
- Enklare än så. Ren fysik. Det börjar röra sig på ett håll. Haiti. Sedan havet utanför Japan dagen innan Chile. Och nu skakar det i östra Turkiet också. Blir det ett ställe till? Det tror jag.
---
- Och isarna är svaga, fortsätter jag efter ett tag.
- Men det har väl inget samband med jordbävningarna. Skakar Sandöfjärden sönder.
- Nä, det förstås. Men andra samband finns.
- Men vi har ju haft en jättefin vinter hittills. Snö, kyla.
- Just det. Och svaga havsisar. Med flödvatten. Men det kanske vi kan förändra.
- Hah! Förändra ... hur då förändra?
- Sluta köpa brasilianskt.
- Kaffe. Hur ska jag klara det?
- Nja. Kaffe och kanske kött.
- Nu får du ge dig!
- Nämen tänk efter lite. Fundera en stund. I Brasilien gör man allt för att öka köttproduktionen. Det gör man med tvivelaktiga metoder. Regnskog skövlas med gifter för att ge gräs till bete. Korna käkar gräs och blir till "naturkött". Skiten efter korna går inte ens att använda som gödsel.
- Va!?
- Nej, det är sant. Det är för giftigt. Och på andra ställen odlar de soja, som säljs till svenska kossor. Sojan besprutas med Paraquat, för att bli enklare att skörda. Paraquat är giftigt och helt otillåtet i EU sedan många många år.
- Men det har väl inget med isvägen till Hindersön att göra.
- Regnskog skövlas. Marker förgiftas. Miljö förstörs. Kedjereaktionen är ett faktum. Jag läste Nenets blogg nyss. Ett bra inlägg om olika samband. Jag skrev en kommentar där. "Vissa samband är till för att brytas. Med konsumentmakt. Andra samband kan kanske byggas. På sikt kanske ändrade köpvanor av mat, innebär bättre isar. Fundera på det en stund!" Så skrev jag.
- Ja, det får jag allt fundera på. En stund.
- Gör det. Å'du! Allt hänger ihop.
*****
Nenets blogg.
Mer om Paraquat.
Andra bloggar om: Mat, Miljö, Paraquat, Hindersön, Norrbotten
måndag, mars 08, 2010
Groteskt
I morse hade den lokaltidning jag prenumererar på i vanlig ordning en hjälteskildring. Den här gången gäller det lodjursjakten.Oavsett orsak. Oavsett behov.
De har bara skött ett jobb.
Förmodligen frivilligt.
Antagligen oavlönat.
Svartjobb i vid bemärkelse.
Och några hjältar är de inte.
Definitivt inte!
*****
Andra bloggar om: Jakt, Jägare, Naturvård, Miljö, Norrbotten, Machomän, Media, Journalistik
söndag, mars 07, 2010
Kovändning
Någonting har hänt. Jag vet inte hur det gått till, men utvecklingen har varit snabb. Bara några få år. Det finns mer mat i Sverige än någonsin. Och den är billig!
För inte så länge sedan klagades det på att våra livsmedelspriser var så höga. Men den andel av våra inkomster som läggs på mat, minskar för varje år.
Produktionen av mat har aldrig varit så stor som nu. Vi i Sverige äter mer kött än någonsin. Jag undrar varför. Svalt vi förr?
Det finns en baksida av vårt matfrosseri. De låga priserna förutsätter att vi nyttjar produktionsländer runt hela jorden till max. Produktionen blir därefter. Rationell i överkant, med stor påverkan på miljö och de människor som ska se till att verksamheten fungerar.
Matens pris, är det fyndiga namn, som SR P1 satt på sin reportageserie på söndagar. Två program har hittills sänts. Flera återstår. Det berättar om överutnyttjande av såväl jordar, skogar och människor.
I Brasilien, som är en av de största matexportörerna i världen, används ännu kemikalier som sedan länge förbjudits i EU och Sverige. Avlövningsmedel för att skapa nya odlingsmarker. Gift (Paraquat) för att göra sojaproduktionen enklare. Sojaprotein som sedan säljs till bland andra våra egna köttproducenter, som djurfoder.
Både LRF och Scan, verkar totalt okunniga om hur foder och kött produceras. De hänvisar bara till att de förutsätter att brasiliansk lag följs. Och det gör den ju. Något annat ansvar för kvaliteten på sina produkter verkar man inte vilja ta.
Tack och lov så har vi konsumenter makt.
Mamma Scan är död. Sedan länge.
För mig har hon aldrig ens existerat.
*****
Läs mer om programmet. Och lyssna på söndagarna framöver, eller på nätet.
För inte så länge sedan klagades det på att våra livsmedelspriser var så höga. Men den andel av våra inkomster som läggs på mat, minskar för varje år.
Produktionen av mat har aldrig varit så stor som nu. Vi i Sverige äter mer kött än någonsin. Jag undrar varför. Svalt vi förr?
Det finns en baksida av vårt matfrosseri. De låga priserna förutsätter att vi nyttjar produktionsländer runt hela jorden till max. Produktionen blir därefter. Rationell i överkant, med stor påverkan på miljö och de människor som ska se till att verksamheten fungerar.
Matens pris, är det fyndiga namn, som SR P1 satt på sin reportageserie på söndagar. Två program har hittills sänts. Flera återstår. Det berättar om överutnyttjande av såväl jordar, skogar och människor.
I Brasilien, som är en av de största matexportörerna i världen, används ännu kemikalier som sedan länge förbjudits i EU och Sverige. Avlövningsmedel för att skapa nya odlingsmarker. Gift (Paraquat) för att göra sojaproduktionen enklare. Sojaprotein som sedan säljs till bland andra våra egna köttproducenter, som djurfoder.
Både LRF och Scan, verkar totalt okunniga om hur foder och kött produceras. De hänvisar bara till att de förutsätter att brasiliansk lag följs. Och det gör den ju. Något annat ansvar för kvaliteten på sina produkter verkar man inte vilja ta.
Tack och lov så har vi konsumenter makt.
Mamma Scan är död. Sedan länge.
För mig har hon aldrig ens existerat.
*****
Läs mer om programmet. Och lyssna på söndagarna framöver, eller på nätet.
lördag, mars 06, 2010
Om vinter, svett, parasoll, god mat och uselhet en lördag i mars.
Hur fantastisk är inte denna vinter. Vi har knappt haft en enda plusgrad på flera månader, vilket inte har hänt någon vinter de senaste femton åren. Jag lovar.
Denna lördag har bjudit minusgrader och sol. Vindstilla. Snörikt.
Vår plogare är tydligen sjukskriven fortfarande, för det verkar som han överlåtit snöröjningen åt brorsan. (Du vet, den där som fick mig sjuk, förra gången hanvarit i farten skulle ha gjort sitt jobb.) Nu hade han visserligen plogat, men oj så slarvigt. Vi tog oss inte fram till vår vanliga plats på uppfarten, förrän efter mitt idoga skottande och hackande av betonghårda snövallar idag på förmiddagen. Visst hade bilen kunnat stå därborta, lite osnyggt, men uppfarten såg ut som en nyplöjd, vit åker och gick knappt att gå på ens.
Svettigt jobb blev det, i det vackra vädret. Justerad sambo, gjorde ju också att någon hjälp därifrån inte kunde påräknas.
Nåja - dagen förflöt därefter i lugn. En längre pluggstund var behövlig. En promenad efter skogsvägen, då jag hittade en stor parasoll slängd på sidan av vägen. Foten kunde jag inte få upp, men jag lyckades slita upp själva parasollställningen. Vilken intelligensbefriad människa som slängt den där kan man ju undra. Den verkade vid en första besiktning fullt användbar. Jag ska nog kolla in den lite bättre.
Middagsledig. Bara koppla av. Drink och middag. Ugnsstekt fjällröding med Kalixlöjrom (numera på väg att namnskyddas av EU) och dillsås. Mandelpotatis. Vinet hette Omaka, men passade utmärkt till. Fin smak av grönska och krusbär. Lite pärlande. En klar ny favorit.
Fanns det någon spänning i Melodifestivalen, så försvann den helt efter första delfinalerna. De absolut uruslaste bidragen gick vidare. (Min favorit var Pauline.)
*****
Denna lördag har bjudit minusgrader och sol. Vindstilla. Snörikt.
Vår plogare är tydligen sjukskriven fortfarande, för det verkar som han överlåtit snöröjningen åt brorsan. (Du vet, den där som fick mig sjuk, förra gången han
Svettigt jobb blev det, i det vackra vädret. Justerad sambo, gjorde ju också att någon hjälp därifrån inte kunde påräknas.
Nåja - dagen förflöt därefter i lugn. En längre pluggstund var behövlig. En promenad efter skogsvägen, då jag hittade en stor parasoll slängd på sidan av vägen. Foten kunde jag inte få upp, men jag lyckades slita upp själva parasollställningen. Vilken intelligensbefriad människa som slängt den där kan man ju undra. Den verkade vid en första besiktning fullt användbar. Jag ska nog kolla in den lite bättre.
Middagsledig. Bara koppla av. Drink och middag. Ugnsstekt fjällröding med Kalixlöjrom (numera på väg att namnskyddas av EU) och dillsås. Mandelpotatis. Vinet hette Omaka, men passade utmärkt till. Fin smak av grönska och krusbär. Lite pärlande. En klar ny favorit.
Fanns det någon spänning i Melodifestivalen, så försvann den helt efter första delfinalerna. De absolut uruslaste bidragen gick vidare. (Min favorit var Pauline.)
*****
- Trevlig senvinterhelg, ...
.. tillönskades vi alla lyssnare till Naturmorgon i morse.
Senvinter!??
*****
Senvinter!??
*****
fredag, mars 05, 2010
Varför inte?
Det var dagens.
Inte dumt alls.
*****
onsdag, mars 03, 2010
Påminnelse
Idag högtidlighålls ett av de värsta terrordåden i Sveriges moderna historia.
Det som hände var att tidningen Norrskensflammans tidningshus här i Luleå sprängdes i luften den 03 mars för 70 år sedan. 5 människor mördades och huset brann förstås ner till grunden.
I samhället rådde en stämning av krigsskräck. Ryssland var i krig med Finland och högerkrafter i länet fruktade att ryssen skulle komma travande över gränsen till Norrbotten också.
Ryssland och Norrskensflamman hängde på den tiden ihop, ideologiskt. Och händelsen fick märkliga efterspel, där bland annat begravningen av offren blev mer eller mindre officiellt skändad. Genom falskspel hindrades de anhöriga att hyra lokal för minnesstunder, kortegevägen fick gå konstiga vägar, med mera, med mera.
De skyldiga greps, men åtalades aldrig för mordbrand, utan bara för skadegörelse.
Gärningsmännen var högerextremister från försvaret, journalister på dåvarande högertidningen Norrbottens Kuriren, och mest graverande landsfiskalen själv. En "fylltratt" enligt en källa som intervjuades i en SR-dokumentär i lördags.
Det var förstås också landsfiskalen som fixade att alla lokaler var upptagna på begravningsdagen, att kortegevägen manipulerades etc.
Det hela var alltså en konspiration av stora mått och kunde ha lett till betydligt värre saker. Rättsskandalen var ett faktum och det har mig veterligen aldrig gjorts några försök till att göra om rättegången.
Om denna dramatiska händelse fick vi inte veta ett jota, när jag gick i skolan. Vår egen historia var något som inte existerade överhuvudtaget.
Förmodligen var vi fullt upptagna med att rabbla Halländska diken.
Historia är viktigare.
*****
Läs mer i NSD.
Eller i Flamman.
Norrbottens Kuriren skriver också om detta.
Det som hände var att tidningen Norrskensflammans tidningshus här i Luleå sprängdes i luften den 03 mars för 70 år sedan. 5 människor mördades och huset brann förstås ner till grunden.
I samhället rådde en stämning av krigsskräck. Ryssland var i krig med Finland och högerkrafter i länet fruktade att ryssen skulle komma travande över gränsen till Norrbotten också.
Ryssland och Norrskensflamman hängde på den tiden ihop, ideologiskt. Och händelsen fick märkliga efterspel, där bland annat begravningen av offren blev mer eller mindre officiellt skändad. Genom falskspel hindrades de anhöriga att hyra lokal för minnesstunder, kortegevägen fick gå konstiga vägar, med mera, med mera.
De skyldiga greps, men åtalades aldrig för mordbrand, utan bara för skadegörelse.
Gärningsmännen var högerextremister från försvaret, journalister på dåvarande högertidningen Norrbottens Kuriren, och mest graverande landsfiskalen själv. En "fylltratt" enligt en källa som intervjuades i en SR-dokumentär i lördags.
Det var förstås också landsfiskalen som fixade att alla lokaler var upptagna på begravningsdagen, att kortegevägen manipulerades etc.
Det hela var alltså en konspiration av stora mått och kunde ha lett till betydligt värre saker. Rättsskandalen var ett faktum och det har mig veterligen aldrig gjorts några försök till att göra om rättegången.
Om denna dramatiska händelse fick vi inte veta ett jota, när jag gick i skolan. Vår egen historia var något som inte existerade överhuvudtaget.
Förmodligen var vi fullt upptagna med att rabbla Halländska diken.
Historia är viktigare.
*****
Läs mer i NSD.
Eller i Flamman.
Norrbottens Kuriren skriver också om detta.
Väntan
Inget är som väntans tider, heter det.
Jaså!!?
******
tisdag, mars 02, 2010
Ibland behöver även det självklara sägas
Infrastruktur är allas vår egendom och angelägenhet.
Det står till och med i Svenska Dagbladet.
Tipset kommer från Sven.
Se även mitt förra inlägg här nedan.
*****
Det står till och med i Svenska Dagbladet.
Tipset kommer från Sven.
Se även mitt förra inlägg här nedan.
*****
måndag, mars 01, 2010
Kan inte låta bli ...
.. att fundera över hur vi hade kunnat använda de där 100 miljarderna skattekronor, som vi inte betalt i skatt sedan alliansregeringen tillträdde, för att köpa snöslungor, bygga järnvägar, röja järnvägar, skapa jobb och spara miljö.
*****
Andra bloggar om: Regeringen, Infrastruktur, Skatter, Miljö, Långsiktighet
*****
Andra bloggar om: Regeringen, Infrastruktur, Skatter, Miljö, Långsiktighet