Hur gör jag nu

Jag blev rekommenderad medicinsk bensin för att ta bort det supereffektiva klister som EKG-kontakter fästs med på kroppen. 

De flesta ställen har lyckats. Men så finns det några där ihärdigt skrubbande inte har någon effekt. Alltså medicinsk bensin fick det bli. Flaskans etikett beskriver precis det jag är ute efter.

Men så vred jag på flaskan och läste resten av samma etikett:

"Får inte komma i kontakt med ögonen, huden ...."

Räcker det att jag liksom håller flaskan intill kroppen med öppen kork, kanske. Ångorna, som också är farliga, enligt samma etikett, kanske fräter bort klistret, medan jag svimmar av dunsterna, eller av syrebrist för att jag inte vågar andas.

Snälla - Ge mig ett råd!

*****

Ja, alltså ...

.. nu är löjrommen nedsköljd med mousserande vin. Gustav V:s festfisk inmundigad, med samma vin och snart är äppelpajen på gång också.

Det är ju söndag, med finfrämmande.

*****

Ljus ...

.. normaltidsmorgon!

En kaja äter frukost.

*****

Särpratning

Särskrivning är ett känt fenomen. Men särpratning, är väl inte så vanligt. Ännu!

Men nu har fenomenet börjat dyka upp. Kanske som ett resultat av det nedpräntade. Vad vet jag. Vi har i våra lokala TV-sändningar, SVT Norrbotten Nyheter, en reporter som sedan länge tillämpat principen. Och det låter väldigt konstigt ibland.

Nu har ett litet program dykt upp i radions P1 på lördagar. Det heter Kulturdjur och går efter utmärkta programmet Spanarna:s repris på förmiddagen. Kvart i elva, alltså. Och det är bara ca 10-12 minuter långt. Hon som leder programmet, som handlar om djur, "hus djur", som hon säger, har en väldigt märklig satsmelodi. Djuren ägs av kända och mindre kända kulturpersonligheter.

Lyssna och förundras. Det finns minst fyra avsnitt på SR Play.

*****

Frukost under palmerna

*****

Minsann

Där dök den upp. Min bild blev bakgrund till väderrapporten i TV.

Man är ju rätt känd.

Faktiskt.

*****

Inte blev det så dumt

Salviastekt pärlhönsfilé med tryffelrisotto och shiitakesvamp från Mjölkuddsberget.

Jo, det blev smaskigt.

Vinet, en höjdare. Sicilianskt.
P.Lex Appasivo. 99 välinvesterade kronor.

*****

De mest googlade ...

.. orden, där den undrande hamnat hos mig är:

• ruga
• ött
• djurliv Azorerna

Hög intellektuell standard, alltså. Eller hur?

Glad att jag bidrar till folkbildningen.

*****

Äntligen - Och så ringer polisen

Tänka sig! Det blev en knallsolig dag idag, efter allt gråväder. Få, mycket få, ja extremt få och små moln, som på inget sätt skymde solen en enda gång från uppgång till nedgång. Och detta trots att SMHI sagt precis tvärtom.

En fröjd att gå ut och njuta. Vindstilla och vackert. 5 plusgrader. Starkt ljus. Man borde ha tagit solglasögonen, men de ligger bortglömda i sitt fodral. Vi går halvannantimmesrundan (Vet du hur lång tid en sådan tar?) och avslutar med Systemet och Konsum. Långväga gäst i helgen, så det ska bli god mat.

Någon frost att tala om har vi inte haft. Ännu blommar rödklöver och rölleka vid vägkanterna, och renfana i knopp såg jag också, trots att november står för dörren.

Och så ringer polisen! Någon gång under vandringen. Men det hör jag inte, för jag har tydligen ställt ner signalen lite för mycket. Alltså får de inget svar. Men den som ringer upp talar in ett meddelande, som jag upptäcker när jag kommer hem.

Polisen!? Vad kan de vilja? Han som ringer låter lugn och trevlig och berättar att han ringer från Stockholm och att jag inte ska vara orolig. Men kan jag ringa antingen ett mobilnummer eller ett 010-nummer, så vore det bra. Det handlar om ...

Jag ringer.
 - Bra, säger han. Men nu är jag på språng och jag skulle gärna vilja prata med dig när jag sitter vid mitt skrivbord. Kan jag ringa dig på måndag?
 - Jo, säger jag. Eller helst inte. Jag är lite upptagen då och då på måndag.
 - Jamen, tisdag förmiddag då, frågar han
 - Det går jättefint-
 - Bra. Då hör jag av mig.

Spännande fortsättning följer. Nu måste jag ta hand om pärlhönsen, som ska bli middag ikväll.

*****

Vad har de för sig ...

I mörkret i museiparken samlas folk för invigning.

.. på stan ikväll. Massor med folk ute. Tusentals. Och det är småruggigt väder. Regn ibland. Blåst ibland. Men likafullt massor med folk.

Det är dags för årets ljusfestival här i stan. Invigning ikväll. Glädjande stor uppslutning i museiparken. Tal av kommunalråd. Eldshow.

Men det var för mycket folk för att jag skulle få bra bilder. Festivalen fortsätter hela helgen och hela nästa vecka, så jag hoppas kunna få lite bilder att redovisa så småningom.

Liv och rörelse på stan. Allt öppet till klockan 21. Fullt på kaféer och barer.

*****

Det var ...

.. när jag tog av mig tröjan hemma, som jag insåg att sjukhuspersonalen hade haft en stressig dag.

*****

The shining

Så tomt är det, när jag väntar på bussen hem.

Sunderby sjukhus

*****

Lång dag.

Det var när jag dukade av frukosten i morse jag kände att hjärtat började hoppa extra i bröstet. Trots medicin.

Så det blev ett raskt beslut att åka in. På vägen blev allt bra igen och vi beslutade att avbryta och köra B till jobbet istället. Väl där började hjärtat om med sitt påhitt, så vi åkte till sjukhuset i alla fall.

På akuten blev jag liggande till klockan lunch ungefär. Då blev jag skickad ut i väntrummet igen. Någon som var värre däran behövde min säng.

Sedan dess har jag väntat på samtal med läkare. Klockan är nu snart tio i fem!

*****

Uppdatering: Det var en osedvanligt ruschig dag på akuten. Läkare och personal beklagade att saker och ting tog så lång tid. Men jag förstår dem. Det var fullt hela tiden, och då måste de svåra fallen förstås prioriteras. Jag fick avslutande samtal vid 19-tiden (med samma läkare som förra gången - jippee!)  och kunde ta bussen hem kvart i åtta.

Luleå 25 oktober kl 15:14, Gråsjälsfjärden från Södra hamn

*****

Nygammalt - eller tvärtom

 - Vad är det för musik ni spelar. Jag frågar Anna, som är den som serverar mig idag.
 - Ja, inte vet jag, svarar hon. Men den här låten tycker jag om.
 - Det förstår jag. Den är ju gammal.
 - Va. Gammal? Så gammal kan den väl inte vara. Förresten, nu kommer jag ihåg. Det är Miss Li, som sjunger.
 - Jaha, sa jag. Men låten är från 1969, sa jag tvärsäkert.
 - Nähä!
 - Joho. Här kommer natten, skriven av Pugh Rogefeldt. Den var bra redan då.
 - 1969 ... Herregud, så gammal. Då var ju knappt ens mamma född.
 - Nä - men jag var tjugo och hade bra smak redan då.
 - Tydligen, sa Anna.

*****

Ännu en ...

.. grådag i raden av alla grådagar. Såg att vi hade haft 26 soltimmar den senaste veckan, när Norrköping och Stockholm haft 0,7 respektive 0,6 timmar (!!!), så man får väl inte klaga.

Kände mig lite extra duktig idag. Grundsurdegen hade "exploderat" under natten. Pigg och alert, varför jag drog igång med matbrödsbakningen direkt efter frukost och efter inköpsrundan för att komplettera ingredienserna. Torkade ekologiska aprikoser är alltid gott att blanda i.
-----

Lite lyx. Jag går och äter lunch på stamhaket. Stekt strömming. Gott.

Träffar gamla (fast inte till åren) kunder och några andra bekanta. Sådant är stamhakets signum.

*****

Jäsning pågår

*****

Perspektiv

Jag gick på föreläsning idag. Här i stan finns nämligen Vetenskapens hus. (Den publika förlängningen av Luleå Tekniska Universitet vars campus ligger en bit utanför stan.) Bara 350 meter hemifrån, och ändå glömmer jag ofta att kolla vad de har för programpunkter. Det får bli ändring på det.

Idag handlade det om historia. Grundresonemanget handlade om Luleås förflutna, men det kan nog gälla allmänt.

Vår historia ändrar sig. Det låter hemskt. Jag kommer genast att tänka på exempel på revisionister som vill göra det förflutna mer tilltalande, för att passa kommande syften.

Men här handlade det om hur samtiden ibland glömmer (inte förtränger), och inte bedömer historiska händelser efter de förhållanden som rådde då, när det hände. För mig gick det upp ett par ljus under den timslånga föreläsningen med Maurits Nyström, luleåhistoriker med fast punkt i Uppsala.

Det handlar om året 1327, då kartan över Sverige var lite suddig vad gäller gränser. Då vårt län, som inte fanns då, egentligen räknades till Danmark-Norge-Finland, eftersom landet ansågs sluta någonstans vid Skellefteåtrakten. Men då kom katolicismen till Sverige, och det var alltså den katolska trosinriktningen som, så att säga, lade grundstenarna till vårt världsarv Gammelstad. Det har jag aldrig haft en tanke på. Kyrkan, som stod färdig 1492 ser inte på något sätt "katolsk" ut.

Sedan dess har ju tiderna förändrats, och andra synvinklar har lagts på och omskapat historien, gång på gång. Vårt territorium gick från att vara autonomt, till att bli del av svenska staten. Lutherska kyrkan och protestantismen kom på 1600-talet. Utvecklingen har förstås fortsatt. Kyrkstaden gick från en religiös roll till att bli en mera folklig och alltmer sekulär företeelse även om kyrkan och kyrkhelgerna spelar roll under lång tid. Men sedan alltmer en samlingspunkt för diverse aktiviteter och högtider.

Historia är färskvara. Historia förändras. Kyrkstaden är numera övernorrländsk och europeisk. Så avslutar Maurits Nyström sitt föredrag.

*****
Här kan du läsa mer, från en artikel i Kuriren idag. (Kanske bara går att få upp för prenumeranter.)
Och här hittar du en virtuell tur i världsarvet, som nu i höst fyller 20 år med den titeln.
Hur det kan gå när man betraktar historien utan att reflektera över utvecklingen, kan du läsa här.

Ångest

Nu är vi inne i terapeuternas önskevecka. Då de börjar få sina tidbokningsböcker fulla, och pengarna rusar in.

Den vecka, då svenska folket börjar förbereda sig, oroa sig, beskärma sig. Hur ska det gå? Hur ska det gå?

Natten mellan lördag och söndag nu till helgen griper nämligen skräcken omkring sig. Som den värsta (eller bästa) Spielberg-, Ajvide- eller föralldel Hitchcockfilm. Nämligen återgången till normaltid. Tidsomställningen!!! Huuuuuuuuuh.

Redan har jag hört flera reaktioner på detta hemska som kommer att hända. Och kan vi inte låta bli att ändra. Det skulle vara så bra.

Okej. Undrar vad Öresundspendlarna skulle tycka. De har ju alltid varit vana vid att samma tid råder hemma, som på arbetet. Tornedalingarna däremot, som alltid levt med en timmes tidsskillnad på några hundra meters avstånd över älven, och som pendlat i alla dagar, får då två timmars skillnad. Vilken önsketillvaro.

För två år sedan upplevde jag för första gången att det var märkligt lugnt kring den här dagen. Faktiskt hördes knappt ett ord. Jag började inse att vi, efter då, den 47:e gången av tidsomställningar hade lärt oss. Nu blir det 51:a, och återfallen har börjat visa sig. 

Å'du ... Passa dig för att bli lockad ut på fest på fredagkväll. Du kan komma i säng nå'n timme senare än vanligt, och vakna med världens eksem! Över hela kroppen. Eller med en dundrande huvudvärk som varar tills vi ställer om igen. Vem vet. (För inte kan väl huvudvärken bero på något annat? Hm, hm.)



*****
Här har du ett bra tips, kanske.
Och ett till.

Första avsnittet

Såg den nya serien Midnattssol ikväll på SVT1. Eller i alla fall det första av 8 avsnitt.

Ruggig sak. Vågar man se mer?

*****

Det fick bli ...

.. söndagkväll i stan. Vi lämnar Rånlandet och hoppas att fåglarna klarar sig utan oss ett tag. De flesta har ju flyttat. Hörde i programmet Naturmorgon igår att endast 15 procent av fågelbeståndet blir kvar, när flyttfåglarna gett sig av. Men de femton, är ändå en mångmiljonskara. Så det räcker nog åt oss under vintern.

Koltrasten är egentligen en sommarfågel hos oss, men dröjer sig kvar rätt länge innan det bär iväg söderut. Det verkar som att den bara söker sig till snöfria områden. Den är ju insekts- eller mask- och larvätare i första hand, förutom en och annan äppelskrutt som den ofta serveras hos oss. Men när snön blir kvar på marken, så minskar förstås chanserna till ett mål mat. Bilden nedan tog jag genom köksfönstret under dåliga ljusförhållanden. Därför är den bearbetad rätt kraftigt. Ser lite ut som en oljemålning.

*****

Fuktigt friskt

Nej, det regnar inte men vädret fortsätter i samma stil. Ett envist högtryck sedan flera veckor, ligger kvar. Tyvärr av den molniga sorten. Hade vi sett ett lika istadigt H på väderkartorna för några månader sedan, så hade vi haft en rekordsommar.

Nu är det som det är. Tre grader. Plus. Dag som natt.

Vi tar långa rundan, som vi kallar den. Skogsvägen förbi Emilia och Anton och Jenny och Mikke och sedan hemåt. Ja, hemåt stan alltså. Men viker av mot "Fienden" (En icke längre passande benämning på grannstugområdet. Det kommer sig av någon gammal 60-talsschism, sedan länge glömd.) upp på backen och ner mot havet. Skogarna står tysta, avlövade och mörka. Nog hade det varit skönt med lite sol. Inte för värme, men för sceneriet.

En man samlar spillved från den avverkning som ägde rum i somras. En hackspett flyger i karaktäristisk vågflykt över vägen. I övrigt är det öde och tyst.

Senhöst.

*****

Lördagskväll ...

i timmerkojan. Renköttsmiddag med ett gott vin. Stumbling block, en blandning av Sangiovese och Petit Verdot. Allt fixat i Australien. En knapp hundring på Systemet. Väl värt pengarna. Smakrikt, fruktigt med chokladtoner.

*****

Så fick ...

.. inte mindre än sex träd sätta livet till idag här på tomten. Några på grund av anskrämlighet, rester från en tid då ingen planerad tomt fanns här. I utkanten av ägorna stod ett par anorektiska björkar med långa smala stammar och en liten grenkrona längst uppe på 10 meters höjd. De får nu istället göra tjänst som värmekälla om några år.

Sedan var det några tallar som förut stått oskyldiga utan att göra väsen av sig, men som med åren börjat ta för sig av både utsikt och solsken, och alltså planerade att lägga oss i huset i skugga. Sådant beteende kan inte accepteras.

Skogshuggarens jobb är tungt, trots motorsåg. Långveden är tung att stapla. Och stapla måste man, så att den torkar. En-och-tjugoslängder väger nog bortåt 30 kilo. Det blir träning på köpet, alltså. Torkplatsen ligger ju inte direkt där träden stått.

Men nu är det gjort. Dusch avklarad. Som en nyponros kan jag nu invänta resten av eftermiddagen, och dessutom middagen. Jag är befriad ikväll.

Inte dumt.

*****

Skogsarbete pågår

Var vänlig stör ej!

*****

Rikedom

Nu är den hämtad, löjrommen. Två och ett halvt kilo. De'du!

Och då ska du veta att fjolårets sista burk ännu inte är tömd.

Ni andra kan ju fortsätta med era Kalles-tuber.
(Fnys!)

*****

Säg inte ...

.. att vi ska få ännu en helg med envist gråväder. Grått, grått, grått och åter grått.

Det ser så ut, när vi kommer ut till Rånlandet, efter diverse ärenden hemma i stan. Handla inför helgen och en sväng ut till Sunderby sjukhus. Igen!

Men lugn, bara lugn. Nu skulle jag lämna igen den EKG-apparat jag haft i två veckor. Troget har jag skickat in rapporter två gånger per dygn.

Jag går upp till avdelningen Fysiologi och hittar tre avslappade sköterskor/medicintekniker i ett rum. Två tjejer och en kille. Alla med fötterna i högläge.
- Jaha. Här trivs ni gott, sa jag.
- Jajamen, sa killen.
- Ja jag vill lämna igen den här, sa jag och visade fram den lilla tingesten.
- Så bra. Det är nästan kö på dom.

Snabbt och elegant.

Vidare ut till stugan, där vi snabbt kommer i ordning med brasa och kaffe.

Småfåglarna får också sitt och visar rätt snart sin förtjusning över att restauangen helgöppnar igen. Det var renrakat i alla automater.

De charmigt sturska talltitorna räds inte mig. Låter sig villigt fotograferas. Bilderna tar jag med mobilen på 20 centimeters avstånd, eller mindre. Jag känner mig rent hedrad av att de accepterar mig fullt ut.

Helgen är igång.

Grågrått

Piggögt

Välkammat

*****

En nationell farsot

Smink är en metod att försköna, eller förstärka, för att ge en extra dimension av skönhet, eller exklusivitet.

I senaste numret av tidskriften Filter (Rekommenderas för alla lässugna människor.) skriver man om en annan sorts försköning. I och för sig har det väl förekommit länge inom just det område som det handlar om här: Bostadsmäklarbladder.

Nu har tydligen överorden sinat. För nu tar man till engelska för att ge bostadsområdet en extra air av finess och världsvana. Men det blir, som så ofta, bara töntigt. Väldigt töntigt. Rent löjeväckande.
Bland exemplen märker jag bostadsområdet Kålgården i Jönköping. Det blir Coolgården. Förmodligen i akt och mening att locka en ung bostadsköpare. Hovås Hills i Hovås, flirtar med Hollywood hills, förstås. Eller varför inte Strandudden Exclusive Living. I Gnosjö. I Åre kan man flytta in i Bear Park Village, eller om man vill ha det ännu tjusigare, Chateau de Montagne. 

Längre norrut än Åre har farsoten inte nått ännu. Så det är ju bara halva landet som drabbats. Här i stan har vi de senaste åren fått två nya bostadsområden och de heter Kronan och Hällbacken.


Mitt barndomsområde, Örnäset, skulle ju på töntmäklarspråk kunna bli Eagle's Nest. Det skulle inte förvåna mig. För en ung framåt nyutexaminerad mäklare har väl ingen aning om vad ordet egentligen betyder. Nämligen Grusudden. Men allting blir ju så mycket tjusigare på engelska. Felöversatt eller inte, spelar nog ingen roll.

En nationell farsot, kallar tidningen detta fenomen.
Jag är beredd att hålla med.

*****

Vaken

Ibland snurrar det till ordentligt. En folkvald opponerar sig i kommunfullmäktige. En skola här i Luleå vill införa möjlighet för niorna att ägna sig åt yoga.

 - Det är att föra in religion bakifrån, säger hon, och menar att skolan tagit bort kristendomsundervisningen och nu försöker få in buddhismen istället. (!!!?)

Ursäkta min okunnighet. Men hur många utvecklade människor kopplar ihop yoga och religion nuförtiden?
Jo, tydligen om man är KD-are, som kommunfullmäktigeledamoten.
-------

Snurr nummer 2 kommer när jag hör på en debatt i P1 Morgon. Den handlar om nattens drabbning, den sista före valet, mellan Clinton och Trump. Eftersom jag är måttligt intresserad av farsen USA lyssnar jag inte så intensivt (Läser fortfarande artikeln om KD-aren parallellt.), men ett och annat går igenom. Det är främst den manlige debattörens argument. Men jag tror jag hör fel, och återvänder till tidningen.

Men jag hörde nog rätt i alla fall. Människan sitter i radion och försvarar Trump!!!, och jag måste lyssna lite mer noggrant. Han är oreserverat för den sinnesrubbade presidentkandidaten. Jag blir tvungen att inse det.

Samtidigt tänker jag att den där snubben måste vara SD-are. Så korkad låter han.

Det stämde.
-------

Samtidigt kan jag konstatera att jag verkligen var vaken. Jag, som trodde jag fortfarande trynade i på kudden. Och hade mardrömmar. 

*****

Blodomloppet

För första gången på minst en vecka tittar solen fram. Lite blygt och i korta stunder, men ändå. Det lyfter tillvaron.

Blodomloppet blir dagens runda. Det är den gamla klassiska rutten, som också kallas Hälsans stig runt Skurholmsfjärden. Den har varit avstängd delvis på grund av ett av Luleå kommuns största projekt, som håller på att byggas. Nya "autostrador" för vatten och avlopp, bland annat från nya stadsdelarna Kronan och Hällbacken. Gigantiskt och dyrt. Det handlar om hundratals miljoner kronor. (De två första etapperna 300 miljoner.)

Men då ingår också nya stora strandanknutna parkområden. Påkostade planteringar och rekreationsytor. Det blir verkligen snyggt och imponerande. Det ser man nu, när promenadvägarna är öppnade.

Det läggs också mycket möda på såväl befintliga stora träd, som nyplanterade. Till glädje för oss, förstås. Men också för fågellivet.

Sidensvansen är på rövarstråt i rönnarna. Stora flockar drar omkring och berusar sig. Svårfångade med mobilkamera. Det är en av mina favoriter i fågelvärlden, med sina exotiska färgteckningar och sina stillsamma drillanden. Bilden nedan ger den inte rättvisa, men den får duga den här gången.

*****

Oinspirerad

Idag kände jag mig oengagerad, oinspirerad och overksam. Men sådana dagar måste ju också få finnas. Efter morgonens däckbyte (på däckhotell) blev inte mycket gjort. Åtminstone inte fram till lunch, då f.d. kollega Rigmor ville ha sällskap. Kul att få lite uppdatering om vad som händer på ens gamla jobb. Gamla och gamla, förresten ... Jag slutade ju sista juni. Det blev prat om resor. Några kolleger har varit på studieresa till Oslo.

Det är längesedan jag besökte den stan. Kollegerna var förtjusta. Vad jag kan förstå har det hänt mycket där och stan har blivit livligare och trevligare.

En avspänd eftermiddag. Promenad i det trista vädret. Ett molnlock ligger stadigt parkerat sedan snart en vecka, men det känns som en månad. Ger inte någon längtan till någon längre runda. Det fick bli en tupplur hemma på soffan, varvat med läsning.

Men sedan blev det lite livligare. Svåger Staffan fyller 75 och måste förstås firas. Det blir kalas. Tårtkalas. Prat, skratt, mera prat, minnen, sorg och glädje. Och massor med hembakt.

Nu "fyrkantig" hemma igen.

*****

Byter till ...

.. vinterdäck.

*****

Kors i taket

Förvåningen var stor när jag idag slog upp lokaltidningen NSD och fann ett reportage som jag i ärlighetens namn aldrig någonsin hade förväntat mig.

Vi har mycket natur i Norrbotten. Vi har också en mycket sårbar natur. Och vi har en ytterst värdefull natur, på många sätt. Inte minst för mångfalden. Den biologiska, alltså.

Precis som i övriga landet har norrbottningen fjärmat sig från naturen. Det är kanske en generationsfråga. Det talades det bland annat om i P1-programmet Ute med P1 idag. Jag märker det dessutom i sociala medier, där jag ofta ser tecken på att många tycker att naturen antingen är farlig, eller också äcklig.

Då förstår man ju att man helst antingen vill undvika den, eller utnyttja bara det absolut roligaste (inte min åsikt) och därmed missbruka den.

Där har vi anledningen till det ögonbrynshöjande reportaget i NSD. Sällan, eller aldrig har jag sett ett kritiskt reportage om miljöförstörande fritid i den tidningen. Inte förrän nu. Själv tog jag upp det redan 2008 i ett inlägg. Det är snart tio år sedan.

Kanske har något hänt.

Men nu gäller det ju bara att motordårarna läser tidningen också. Andas in lite trycksvärta i motsats till bensinångor. Jag lovar - Det här är nyttigare!

Det värdefulla reportaget. (Inte säkert att det går att länka.)

*****
Läs även andra bloggares åsikter om NSD, Motorsport, Natur, Miljö, Terrängkörning, Snöskoter, Vattenskoter

TV-debut

Jo. Det är Bert Bodin, som går där i röd jacka.

Snyggt!

*****

Innehållslöst

En sådan söndag då inget händer. Högtrycksväder och mulet. Ointressantaste vädertyp som finns. Allt står stilla. I evighet. Amen.

Visst. Vi gör en liten utflykt efter en ovanligt sen frukost, med Gomorron världen i P1. Bär in lite ved. Jag lagar toan igen. Nu med fantastisk framgång. Alltid något.

Men efter utflykten, som sker till fots, blir det elvakaffe (klockan halvett som brukligt) och sedan börjar vi göra oss redo för att åka hem till stan.

Jag känner mig slö. Kanske är det medicinen som påverkar. Kanske måste kroppen vänja sig. Pulsen blir ju dämpad. Mitt naturligt låga blodtryck sjunker också marginellt. Men det får gå.

Gott om tid att ägna sig åt tidningsläsande. Måste säga att DN på surfplatta går riktigt bra att vänja sig vid. Det trodde jag inte skulle bli så lätt.

God mat blir det också. En tupplur. Och sedan fortsatt slöande. Framför teven. En naturfilm från Hebriderna. På brittiskt vis, vilket innebär ultrarapidscener till svepande symfoniorkestertoner. Jag gillar det inte, men blir sittande.

Babel följer med Dylantema förstås. Intressant. Sällan har väl ett nobelpris delat folket som detta. Log och tänkte på den förnäma dam jag hörde i Ring P1 häromdagen som pratade om skandaaal att "denna Dajlan" hade fått priset.

Kvällen går vidare i tevesoffan. Agenda och Kunskapskanalen.

Sedan gonatt.

*****

Typiskt

Börjas det så fortsätter det. Efter mitt sjukhusdygn åkte vi ut till Rånlandet på fredagseftermiddagen. Då hade vi fått med oss en kasse tapas, som Robbie och Lisa bjöd på som "tröst" för mitt hjärteproblem. De är restaurangägare.

Jaha. Inget vatten i kranen. Typiskt. Har det verkligen frusit, frågade vi oss. Jaja - Det är väl någon ispropp möjligen, tänkte vi och lät kranen rinna.

Men det blev inget bättre.
 - Jäklar! Måste jag ut och fixa så att vi får koppla in vintervattnet. Det tänkte jag ju att jag skulle göra imorgon, när det är ljust.

Men det var ingen återvändo. Fram med rörtång och strålkastare. Nå, det gick ju rätt galant. Man är ju rörmokare också, när det kniper. Men lite problem var kvar. Den nya radonanläggningen hade inte riktigt hängt med. Men slutligen kom den i form.

Då strejkade toan. Eller snarare - Den fick adhd och blev hyperaktiv. Spolningen funkade. Påfyllningen likaså, nu när vattenanläggningen var okej. Men så var det ju det där med att veta när måttet är rågat. Där brast det. Den fortsatte att fylla på vatten, som förstås rann ner i toan. Så där stod den och susade och brusade hela tiden. Det slutade med att vi fick stänga av tilloppskranen efter varje användning. Det också, tänkte vi. Det får bli morgondagens uppgift att ta itu med.

Natten var lugn.

I morse tog tvålen slut! Den flytande. Hade vi någon att fylla på med? Jo, faktiskt!

-----

Under promenaden fick jag ett mess. Det var våra nyaste unga grannar som hade upptäckt en vattenläcka i en koppling utomhus. Vattnet flödade. Där hade vi förklaringen till gårdagens strul. Förmodligen.
 - Hur ska vi göra med det, frågade Anton.
Jag fick gå dit och inspektera.
 - Jag har inga verktyg som funkar på det där, sa jag. Det enda vi kan göra är att vi får stänga vattnet i stora anläggningen, sade jag sturskt.
Fast jag vet inte hur man gör. Men det sa jag inte.
 - Jag återkommer.

På hemvägen träffade jag Mikael.
 - Vattenanläggningen står och brusar hela tiden, sa han. Vad ska vi göra?
Mikael är i byggbranschen.
 - Jag har ingen nyckel. Vi kanske kan stänga av den, sa han.
 - Bra, sa jag. Vi springer hem efter nyckeln, så kanske du ser vad som behöver göras.
Sagt och gjort. Vi botaniserade bland kranar och rattar, vred och testade. Till slut stannade anläggningen. Systemet slutade läcka, och jag tog kontakt med vattenansvariga, för att informera dem om vad vi hittat på.
 - Bra, sa Bengt. Jag är på väg ut till Rånlandet, så då fortsätter jag med det som behöver göras. Vi hade ju ändå tänkt stänga sommarvattnet i helgen.

Nu är allt frid och fröjd, tror vi. Den friden och fröjden jag hade velat få redan igår.

Undrar om jag ska våga börja med middagsförberedelserna?

*****

Vet att jag skrutit ...

.. om dem förr, men jag gör det gärna igen.

Vårdpersonalen på Sunderby sjukhus är toppen. Mitt dygn där präglades av glada miner, lugnande stämmor, skratt och hjälpsamhet. Oavsett rang. Från överläkare till vårdbiträden. Så kul.

Och AT-läkaren Alexandar, (Jo - han heter så.) som hade utskrivningssamtalet med mig ... Vilken trevlig prick. Han är montenegrin. Kom till Luleå i mars och vill gärna bli kvar här. Han trivdes utmärkt med arbetsplatsen. Bostad hade han också lyckats få snabbt.
 - Mycket bättre och mycket snabbare än i Stockholm, sa han.

När jag klätt mig i mina privata kläder och var på väg ut genom korridorerna tog jag mig tid att tacka alla som servat mig. Jag tror det uppskattades.
 - Tack för den här gången, sa jag. Jag hoppas att vi inte ses igen. Här alltså, la jag till. Men kanske någon annanstans.

*****
*****

Från det ena ...

.. till det andra. Solnedgångar i all ära. Men en månuppgång är heller inte att förakta.

*****

Så var det dags igen

Igår bar det iväg till akuten igen. Nu fick akutläkaren ut mer information än förra gången och jag blev inlagd över natt för observation.

Är nu utskriven vid lunchtid.

Det blir ett delvis nytt liv.

*****

Welcome

Jag såg honom på långt håll där han kom emot mig på den smala och för övrigt folktomma trottoaren. Han med näsan i mobilen och öronsnäckor i öronen. Jag med nyfikenheten riktad till den vackra omvärlden. Och med experimentlusten intakt.

Alltså fortsatte jag framåt i min takt och på min sida av trottoaren. Han gjorde samma sak och på samma sida. Tills han var ungefär 37 centimeter ifrån mig. Han hoppade till och såg skräckslagen ut.

- Welcome to the real world, sa jag.

Han gick vidare. Förmodligen djupt kränkt.

*****

Var handlar du

Bortglömda ord behöver kanske inget museum att ställas ut på. Dels finns de kvar i gamla rullor, men också i ordböcker och lexikon.

Idag hörde jag ett ord, som åtminstone jag inte använt på länge. Det var så att jag hajade till.

Det var Cecilia Uddén, korrespondent för Sveriges Radio i Mellanöstern, som nämnde det flera gånger i ett reportage om sockerkonsumtionen i Egypten.

Ordet var "snabbköp". Du vet, den där nymodigheten som dök upp här i Sverige på ... ja, 50-talet? Där man kunde gå in och plocka på sig varor och sedan betala i kassan istället för att handla över disk. Rationellt och bra. Nu finns det till och med på Systemet sedan några decennier.

Cecilia nämnde det flera gånger i sitt reportage.

Har du varit på ett snabbköp på länge? Eller går du till supermarketen.

Själv går jag till affär'n.

*****

Här finns Cecilias Uddéns reportage.

Och bara för att ...

.. du inte ska tro att filmen ljuger, kommer här några bevis från min långa tur idag. Det blev ett par korta turer också, eftersom vädret var fantastiskt. Strålande höstsol. Skimrande blå himmel. Inte en vindpust.

Eftersom vår innerstad ligger på en halvö, går det knappast att undvika att man hamnar vid vatten, när man går runt. Visst - Storgatan går ju också bra, men jag vill i alla fall komma ut och se vidderna. Förresten, så har vi vatten i öster också, inte bara i norr, väst och syd. Skurholmsfjärden, en innerfjärd, som förresten har förbindelse med Björkskatafjärden i nordost ... Stan ligger ju för sjutton nästan på en ö, slår det mig.

Södra stadsfjärden. Därborta ligger isbrytarna Atle, Frej och Ymer och väntar på vintern. Oden är ute på arktisk expedition.

Bron över breda Lule älv. En gång Sveriges längsta. Prins Bertil och jag invigde med pompa och ståt 1954.

*****

Heja SVT

Kommersiella TV-kanaler (och radioditon också) har inte så mycket att hämta hos mig. Det finns få undantag. Till exempel Så mycket bättre i fyran, som börjar ny säsong inom kort. Bland radiokanalerna kan jag tolerera (Du märker värdet i ordet, va?) för att de spelar en hel del blandat, med 70-, 80-, 90-, 00-tals musik och nya fräscha låtar. Men får ju inte fastna i det förgångna. Därför har jag inte så mycket till övers för den där nätkanalen P4 Plus, tror jag att den heter. Varför ska jag bara tycka om musik från min ungdom, eller mitt unga vuxna liv?

Nej, det blir oftast SVT och Sveriges radio P1. Tack och lov för att de finns. Jag betalar gärna min avgift. Mycket gärna. Däremot kan jag ibland irritera mig på att jag dessutom betalar för alla de där kommersiella skräpkanalerna också. För varifrån får de annars pengarna, om inte från oss kunder, via reklamköparna, som förstås bekostas av dig och av mig.

Två pärlor den senaste tiden. Nej, förresten. Tre. Resten av Sverige, Fångade (Isländsk krim.), och nu nya serien Renskötarna. Underbara program. Tänkvärda. Lågmälda. Insiktsskapande. Renskötarna handlar förstås om samerna och deras näring. Och liv. I första avsnittet handlar det om ett par ungdomar. Helt obekanta miljöer för många av er. Det lovar jag.

Jag gillar det. En näring som förser oss med ekologiskt kött; har så gjort i alla tider, innan vi ens hade hört ordet.

Det är kvalitet! Och borde uppmuntras.

*****
Renskötarna
Resten av Sverige
Fångade

Såhär har vi det

Visst gillar jag min hemstad. Ingen tvekan om det.
Stan vill förstås också att många andra ska göra det.
Och så är redan fallet.

Men vi är beredda att ta emot fler.

Kom hit du också!
Nå'n gång.



*****

Lyssnar ...

.. på partiledardebatten från Riksdagen. Anna Kinberg Batra inleder med sitt anförande.

Hon klagar och klagar och klagar på Stefan Löfvén och att inget görs åt än det ena, än det andra. Missförhållanden som kräver slantar för att komma tillrätta med.

Slantar, som alliansregeringen på sin tid (låter som länge sedan, men det är faktiskt bara två år) delade ut till allmänheten lite hipp som happ att användas för att göra sig populära genom att uppmuntra till ohämmad konsumtion.

Eftertankens kranka blekhet verkar inte ha nått Moderaterna (vilket vi andra har gjort för längesedan). Men de vill gärna att någon annan rättar till sakernas tillstånd.

Jag blir lite less.

*****

Idel intellektuella ...

.. höjdpunkter under TV3-kvällen.

Vilken fattigdom!

*****

Sista fyrverkeriet

Nu blir det nog ingen mer färgprakt förrän nyårsraketerna fyller himlen. De sista löven faller nu från de flesta träden. Några arter, bland annat de där lindarna jag upptäckte i museiparken, håller envist fast vid sina knalt höstfärgade löv. De är mest gröna.

Idag har vi riktig höstkänning då temperaturen mitt på dagen knappt orkar upp till mer än 2-3 grader.

Men soligt och vackert är det, trots allt.

*****

Nästa väntrum

Dags för lite mer "vård".  Denna gång på Sunderby sjukhus (Luleå/Bodens universitetssjukhus). Planerad - inget akut. 

Men nu skulle jag få kvittera ut teknikens under, för att testa mig själv i två veckor. 

Det gäller hjärtat. Som jag berättat tidigare har jag ibland råkat ut för något som kallas hjärtfladder.

Nu ska det utredas lite mer noggrant av vilken natur, detta fladder är. Alltså fick jag gå en liten kurs idag i hur man använder ett s.k. tum-EKG. 

Togs emot av en sjukhustekniker. En glad spelevink, visar det sig. Känner igen honom från det gym jag brukar gå till.

Pedagogiskt går han igenom hur jag ska förfara med den lilla apparaten.

 - Varje morgon - innan du tar itu med dagens uppgifter, säger han, och varje kväll precis när du ska lägga dig, ska du göra en mätning. Och händer det något under annan tid på dagen, så ska du också göra ett test. 

Den lilla EKG-maskinen registrerar hjärtrytmen. Sedan ska jag trycka på en knapp, som sänder iväg EKG:t till kliniken för närmare kontroll. Lätt som en plätt. 

 - Men slarva inte bort den. Då blir du skyldig landstinget 9900:- kronor.
 - Lovar, säger jag.

*****

Det börjar ...

.. bli en klassiker. Den här bilden är tagen nu på morgonen. Jag är hos tandläkaren för årlig översyn och  brukar ta ungefär samma bild varje gång.

Nu är det ju så att i fjol blev det inte av, eftersom jag då drabbades av fyramånadersförkylningen Hugo.

Så nu blir det väl dubbelt så dyrt.
Förstås!

Uppdatering: Gott betyg. Inga åtgärder behövs.
*****

Höst

Högtryck och mulet. Det är något av det tråkigaste väder jag vet. Inget händer. Havet ligger blankt. Inte ens asparna darrar!

Dramatikbrist, alltså.

Upptäcker att koltrastarna inte flyttat ännu. Vet egentligen inte hur länge de brukar bli kvar här i norr. Men som utpräglade insektsätare lär det bli knepigt att hitta mat framöver.

Sångsvanarna, däremot, håller ut så länge det inte ligger is. De ståtliga fåglarna sveper förbi vår strand under falsksång.

De är bland de sista som lämnar oss och bland de första som kommer åter. I mars har vi dem här igen i vakarna.

*****

Bistro Rånlandet ...

.. serverade ikväll en utmärkt röding med mangosallad och dagens nyplockade kantareller. Förmodligen säsongens sista.

Italienska vinet Marin är värt att prova.

*****

Snart väntar ...

.. en skön bastu.

Det känner vi att vi är värda. Det var inte bara vägarbete som väntade oss idag, utan även en del annat höstpyssel. Vi inser att möblerna på Pation Väst, har alla anledning att få vintersemester nu. Gräsklipparen demonteras också och vitala delar får tillbringa vintern i förrådet hemma i stan. Det gäller även skottkärrehjulet, som vi tror mår illa av 30 minusgrader.

Assisterar även grannen som håller på att anlägga något ute i vattnet. Även om jag frågar vad det ska bli förstår jag inte riktigt, men han slår ner rätt grova stockar i botten på grundvattnet. Hans slägga är lite för vek, för lätt, varför jag går hem och hämtar en rejäl sak, som jag lånar honom. Den fungerar tydligen bättre, för han blir så trött efter ett tag att hustrun tar över.

Det blir nog bra till slut.

*****

Ännu blommar det

Nej, någon allvarlig frost har vi ännu inte haft.

Visserligen är det mycket som tappat lusten. Men ännu finns det pigga växter som håller ut. Både vilda och odlade.

Känner du igen växterna här nedan? En lite utmaning för dig.

Lycka till!

*****

Vintergrönt

Så kom dagen då min kallelse hörsammats och en 8-mannagrupp samlades vid pumphuset på förmiddagen, för att ta itu med vinterförberedelser. Det är ju ändå oktober.  Vem vet - I slutet på månaden kan vi ha en halvmeter om vi har tur. Det har hänt förr, men är inte speciellt vanligt.

Men varför inte gardera sig. De 1,5 kilometer som vår samfällighet ansvarar för fick snabbt ett proffsigt gängs uppmärksamhet. Bengt, Bert-Ove, Håkan, Mikke, Tore, Benke, Mikael och undertecknad var väl rustade för uppgiften. På knappa två timmar var det fixat. Då hade vi allt klart ända in på vår tomt till och med.

Nu är det grönt.  Snön kan komma.

*****

Höstfredag

Solen smyger lägre och lägre tidigare på eftermiddagarna. Hösten är fortfarande gyllengul, även om björkarna nu tackat för sig och klätt av sig sina löv. Luften är stilla. Småfåglarna gläds åt att talgbollar och frön åter finns i automaterna. Helt ogenerade är talltitorna och svartmesarna, som glatt förser sig, trots att vi rumsterar precis intill med installation av strålkastarna som ska lysa upp våra granar på den mörkaste delen av vår tomt. Det är nästan så att man vill ducka, där de små kommer fladdrande i hundratjugo förbi näsan.

Det har handlat om höstsysslor med bortplock av utblommade krukor, sista gräsklippningen för säsongen (förmodligen), tömning av 50 meter trädgårdsslang med tillhörande "hopringling" för att lägga in i vinterförvar. Slangar har egen vilja och sprjärnar emot alldeles väldigt ibland. Man hinner nästan bli arg. Regntunnan har tömts. Nu ska den få göra annan tjänst i vinter. Som snöskydd över vattentäktens rör.

Ute på grundet ligger några sälar och jäser, när vi går en kort promenad. Några grannar är faktiskt ute här i området. Några firar kanske stugsista och tänker inte komma tillbaka förrän till påsken kanske. Det gäller i alla fall de som kommer långt ifrån. Norrmännen som bor i Alta, 80 mil norrut.

Nu kommer den stilla tiden, då man bara kan njuta av tillvaron, med en bra bok, god mat och vackert ljussatt natur. Oktoberhöst.

*****

Glugg

"Norra Norrlands kustland har molnigt", säger SMHI.

- Jaså, säger jag. Då vet jag.

*****

Luleå kl. 17.56

*****

Ibland hopar det sig

Torsdag. En sån där anonym dag i veckan. Inget händer. Det blir inte ens ärter och fläsk till middag.

Men så tycker före detta kollega R att vi ska gå ut och äta lunch klockan elva. Och det är ju min vanliga utelunchätardag, så jag säger:
 - Visst! Hur många blir vi?
Vis av erfarenhet och med kännedom om hur fort vårt stamställe kan korkas igen av gäster, är det bra att veta. Samtidigt vet jag att det kan finnas önskemål från flera andra att ansluta till oss. Men så var det inte. Det blir bara vi två. Renskav med vinbärsgele. Gott!

Sedan blir det ärenden på stan. Systemet, apoteket, Clas Ohlson och Biergo. Sist nämnda är den samiska affären där vi köper renkött och en hel del andra godsaker från vår landsdel. Där kan man ruinera sig - allt vill man ha.

Hemmavid en timme. Fixar lite med ditt och datt, innan det är dags att gå till före detta jobbet. A-C fyller 60 imorgon och en liten duva viskade till mig att det blir fira till kaffet.
 - Jaha, säger A. Det gäller att passa på.
 - Givetvis måste ni tänka på oss fattiga pensionärer, säger jag.
Jag blir kvar en bra stund och hinner träffa alla gamla arbetskompisar, som kommer i omgångar och fikar.

Ut på stan igen då jag springer på M, som kommer cyklande.
 - Nämen hej, säger han. Hur är läget.
Det blir snack om allt möjligt och jag säger att jag är glad över att han från och med i söndags är två år äldre än jag. Då kan jag vara lugn till i juni nästa år, då jag kommer ikapp och blir ett år yngre. Jäklar!
Han är på väg att botanisera i kablar. Fel på scannern hemma. Den vägrar att fungera och tydligen är det kabeln det är fel på.

När vi står där kommer Inger förbi med barnbarnen. Henne känner vi båda två. M från jobbet och jag som gammal bekant från 70-talets Umeå och numera granne i samma hus som jag bor. Världen är liten ibland.

Och som om det inte vore nog kommer S förbi med sitt barnbarn, med dockvagn, som innehåller Joel, två år gammal enligt barnbarnet. Joel är en docka. S, som varit krögare och nu blivit optiker, bara för att ...., som han säger. S, som min äldsta syster har skött om, när han var barn. Han är son till en kollega till min pappa.

Så inte händer det något. Nädå.

*****

Prioritering

Bostadssituationen i Luleå är ansträngd. Härom året var Luleå den stad i Sverige med den hetaste bostadsmarknaden. Priserna rakade i höjden. Så blir det ju ibland i områden som expanderar och lockar till sig nya invånare.

Nu har kommunen infört en ny service; Bostad Luleå, som är en gemensam bostadskö för alla hyresvärdar, om de vill vara med. Succén verkar given. Förmedlingen öppnade i lördags, 01 oktober. Redan nu har man över tusen registrerade bostadsintresserade.

Ur dagens NSD

Men smakar det, så kostar det. Därför tar kommunen också en avgift för att man ska få stå i kön, kanske flera år. Naturligtvis har protester kommit.
 - 250 spänn! Hur ska man ha råd.
Avgiften är en årsavgift, och är kanske tänkt att fungera för att det är verkligt intresserade som står där år efter år efter att man fyllt 15 år.

Det blir 68 öre per dag.

Ungdomarna nobbar därför kön. Jo - det känns väl för ansvarsfullt att tänka på framtiden.
Herregud. För 68 öre kan man ju ha skitkul. Och det vill man ju.

Jämt!

Undrar vad den där smarta mobilen du har i handen kostar per dag. Hm!?

*****

Fråga: Hur är det i din kommun?

Dagens designpris

Det har aldrig förut hänt att jag utnämnt ett av människan konstruerat objekt till Dagens designpris. Men nu hände det.

De här cyklarna av trä, hittade jag på en gata i Rhodos stad i förra veckan. Tydligen gick de att hyra, men jag såg dem aldrig ute i trafik.

Men snygga var de.

*****

Guerillakonst

En ordinär och rätt tråkig gångtunnel, som jag passerar ibland. Den är i och för sig målad i överflöd med både beställd konst och en del graffiti, men inget faller mig i smaken.

Men så upptäcker jag en liten detalj, som jag inte lagt märke till förr.

Där, till höger om "ingången", sitter en liten isbjörn i glas.

Där, till höger syns en liten vit fläck.

Officiell, eller ....?

*****