Framkant

Det var på det glada 90-talet. Jag fick nytt jobb. I samma koncern, Nyman&Schultz, som kort därefter blev American Express Corporate Services. Men jag bytte från kontoret i Luleå till  placeringsort Arvidsjaur. Ett äventyr, på sätt och vis.

Kontoret i Arvidsjaur var på många sätt ett roligare kontor än alla de andra 40-talet kontor i Sverige. Vi var ett utvecklings- och referenskontor, där vi prövade nya produkter. Allt ifrån datasystem till nya rutiner, avancerad belysning i lokalerna, och ergonomi.

Dessutom fick vi ta hand om nya uppgifter i koncernen. Här inrymdes supportverksamheter för övriga kontor. Men vi var också entreprenörer och hade hand om tyska flygbolaget Lufthansas agentsupport. Dessutom var vi bemannade från tidig morgon till sen midnatt, för att serva kunder utanför normal kontorstid. Vårt kontor på Arlanda tog hand om natten och helgerna.

Jag pendlade de 16 milen från Luleå, två gånger i veckan. Med tanke på våra arbetstider  kunde jag komma till jobbet klockan 16 på måndag, jobba till midnatt den dagen, resa hem efter 16-17 på onsdagen, och köra tillbaka på torsdag till klockan 16 igen, bara för att ta helg efter 17 på fredag.

Kontoret blev rätt stort. 25 medarbetare. Att vara ett "experimentkontor" gjorde det hela mera intressant än på ett av våra vanliga enheter. Jobbet utanför vanlig kontorstid innebar ju också att vi fick ta hand om kunder från hela landet, ja hela världen. De som var ute och reste på andra sidan jorden ville ibland ha hjälp. De behövde alltså inte ta hänsyn till våra öppettider. Dessutom hände det att vi fick kändisar på tråden. Ulf Lundell minns jag att jag fick hjälpa.  Någon minister ringde också en gång, men jag kommer inte ihåg vem. Vi hade ju både Riksdagen och Regeringskansliet som kunder. Och Hovet.

Dåvarande arbetsmarknadsministern Anders Sundström, kommunikationsministern Ines Uusmann och flera andra höjdare gjorde studiebesök hos oss.

Kul hade vi för det mesta, förstås.

Telias kundtidning kom på besök och gjorde reportage.

Meningen var att jag skulle stanna något år för att hjälpa till med starten. Det blev många fler. 1993-99 blev jag där. Inte mig emot.

(Allt detta, för att jag råkade städa, denna regniga dag.)

*****

Och som om det inte räcker ...

.. med läget i världen, fick vi för några timmar sedan veta att Rånlandet och fritidshuset är strömlöst. Och vi som är i stan.

Aj, aj ... Löjrommen i frysen ... aaaahh!

*****

Lasse Lasse liten

I vår "lobby" i trapphuset sitter Lennart, när jag kommer hem från träningen.
 - Synd att jag inte såg dig, sa han. Då hade jag ju kunnat vara artig och öppna dörren, och du hade sluppit kodlåset.
 - Och jag såg dig och tänkte - gamle man sitt kvar, kontrade jag.
Han skrattade.
 - Ja, här sitter jag och väntar på färdtjänst.
 - Jaså, sa jag lite överraskad.
 - Nä, jag skojar. Jag väntar på att Eric ska komma hem från sin promenad. Vi ska se hockey tillsammans. På C-more. Han har inte den kanalen.
 - Ja, han brukar komma hem vid den här tiden, sa jag.
 - Jo, visst är det konstigt. Man lär sig vilka vanor folk har här i kvarteret.
 - Precis. Vi har tidtabeller allihop.
 - Men de skulle behövas lite här och var i dagens läge, sa han.
 - Tänker du på världsläget?
 - Jo. Och Sverige. Det är ju en sandlåda utan regler.
 - Så kan man säga, sa jag. Och nu har vi fått en Trump till i världens femte största land.
 - Du menar Brasilien, sa Lennart.
 - Jepp.
 - Ja, kan du tänka dig. Det går utför både här och där. Till slut slutar man bry sig. Men man tänker ju på de som ska ärva världen. Nä - vi får uppskatta det vi har här i kvarteret. Med känt folk, som gör som de brukar. Till exempel går ut och går, som Eric. Han är min kusin, förresten. Det visste du inte.
 - Jaså, sa jag. Nej, det visste jag inte.
 - Världen är inte alltid så stor, sa Lennart.

*****

Byter hem ...

.. till stadsvåningen igen. Även om man är arbetsbefriad finns det vissa åtaganden som sköts bäst från stan, som förvandlats till amerikansk flygbas under en fjortondagarsperiod.

Det mullrar. Ofta.

*****

Det känns lite ovant ...

.. att se -10 på termometern, när jag stiger upp och förbereder frukosten. Dessutom efter en stunds sovmorgon.

På havet har isen börjat växa till. Ovanligt tidigt. Men första vindpust kommer att spräcka och splittra den.

Gomorron.

*****

Dagens

Ingen rast och ingen ro. Jo, jag överdriver. Visst finns det ro. Men givetvis också en del jobb att göra. 

Två granar fällda, kvistade och kapade till långved. Staplad och övertäckt.

Fågelbadet får anses ha gjort sitt för säsongen, även om jag vid flera tillfällen sett förvånade talgoxar hoppa ner och besikta spaet och funnit det tomt och föga badvänligt. Jag har ju inte insett att det kanske finns vinterbadare bland småfåglarna. I så fall hade jag ju förstås installerat golvvärme.

Nu har vi haft lite ro med en kopp kaffe, ja faktiskt två!

Men nu måste vi ta tag i mera jobb. Två granar ska "fasadbelysas", som traditionen föreskriver inför dubbelhelgen.

*****

Bara en bild

Just när solen gått ner.

*****

Funderingar

En bra sak med att vara relativt sysslolös är att hjärnan får en chans att visa upp sig på styva linan. Inte för att den är passiv när man har saker för sig, men det blir de lite djupare vindlingarna som får vädras när kroppen vilar.

Idag har varit en rätt stillsam dag. Det rivigaste har varit den kalla nordanvinden. Men stora rundan gick vi ändå och då hände något, som jag funderat över flera gånger; flockdjuret människan.

Det normala när vi rör oss här i den närmaste omgivningen, är att det är väldigt lugn och folktomt på skogsvägarna. Särskilt när sommaren tagit semester.

Men idag mötte vi en hundvallande kvinna, med en avogt inställd rackare till hund. Inte så att den var ilsk - nej, men den ville verkligen inte hälsa på oss. Strax efter det mötet kommer en bil körande och passerar oss. Det är Helen och Göran som vinkar åt oss. En och en halv minut senare kommer ännu en bil och kör förbi. Och tro det eller ej; nästa bil, tre minuter därefter, som körs av Micke smyger förbi oss på väg till sin stuga.

En människa, en hund, tre bilar på mindre än en tio minuter blev summan. Det var vid halvett-tiden. Därefter har vi inte sett en mänsklig varelse.

Detta är samma fenomen som när man kör på en öde väg. Kilometer efter kilometer. Ingen trafik. Varken bakom, eller framför oss. Men så ... bakom en kurva. Ett möte. En bil, nej, två, nej för sjutton  .. tre bilar på raken.
 - Möter man en, så möter man två.
Det är vår kommentar varje gång det där inträffar.

Och ingen tror mig, när jag berättar det.
-----

Sedan kan man ju också fundera över varför det börjat växa hår på näsan, såhär på äldre dar. Hur mina tårande ögon i motvind beror på torra ögon, vilket jag alltid får som förklaring, när jag berättar. Eller varför skräp på glasögonen alltid fastnar precis framför pupillen, alltså mitt i synfältet. För att inte tala om hur en radioreporter kan ställa frågan "hur blir man ateist". För min del är svaret enkelt: Man är ateist från födseln och sedan går man inte på fantasier som andra försöker pådyvla en som sanning.

Sådant kan man fundera på. En lördag i oktober.

*****

Och däääär ...

.. bröt solen igenom gråtäcket som rått i ett par dygn, nu.

*****

Tio dagar ...

.. i stan fick räcka. Molnigt men hyfsat väder. Någon minusgrad och "löften" om sol imorgon fick oss att ta beslutet att dra till vårt alternativa hem redan idag.

Vi sviker musiken och AWB:n på Kulturcentrum Ebeneser ikväll. Men man kan inte få allt.

Ut med flaggan. Vi gör som kungen. Flaggan uppe, när vi är här.

Småfåglarna flockas kring oss så snart vi stiger ur bilen. De tjirpar högljutt för att vi ska förstå att de väntar sig påfyllning i fröautomaten. Nu! Genast!

Jösses.

Och tänk - nu slipper man klippa gräset.

*****

Ord

En kommentar dök härom dagen upp i ett nästan tio år gammalt inlägg. Det gällde ett av min mest lästa inlägg. Det som handlar om verbet "öda". Ett ord som känns lite ålderdomligt. Mitt inlägg föranleddes av att det förekom i ett korsord, och då i formen "ött" (supinum, aktiv). Folk har genom åren sökt på det där ordet och istället för att konsultera svenska.se (utmärkt hjälpmedel, som letar svar i tre ordböcker samtidigt).

Kommentaren som dök upp igår var denna:

Här hittar du flera av mina blogginlägg, som handlar om "ött".

*****

Efter nattens ...

.. usla sömn (vilket är ett mycket sällsynt fenomen) och huvudvärk på morgonen, har herr Bodin kommit till ett avgörande beslut: Alvedon brustablett kommer aldrig mer att komma över min tröskel.

Vilken fullständigt idiotisk kork!

Eller hur?

*****

Lyssnar på ...

.. P1 morgon. Konstaterar att trumpnissen i Vita Huset skyller på medierna som anledning till att sprängmedel skickades till Clinton, Obama m.fl. under gårdagen.

Konstaterar vidare att herr Trumps diagnos är ADIH.

*****

Hoppsan

Gnuggar sömnen ur ögonen. Tittar ut mot innergården.

*****

Gick en sen eftermiddagsrunda ...

.. i den friska luften. Solen höll på att försvinna bakom skogen på andra sidan Luleälven. Det var oerhört vackert över fjärden.

På kajen stod en kille och fiskade. Jag såg att han var invandrare och tänkte för mig själv, att här finns väl ingen fisk. Jag gick fram till honom.
 - Hej. Får du någon fisk, frågade jag.
 - Jo, abborre, svarade han.

Fiskafänge i vacker omgivning.

 - Jaså. Har du stått här länge?
 - 30 minuter.
 - Hur många har du fått, frågade jag.
 - Kom. Titta här!
Han hade en hink en bit bort. Där låg fyra feta abborrar. Precis lämpliga för en middag.
 - Oj, sa jag och erkände att jag inte visste att det var så god fiskelycka här.
 - Jo. Och därborta skulle jag vilja vara, sa han. Därborta hoppar laxar. Men jag har ingen båt. Och det är för kallt att simma, skrattar han.

Jag önskade lycka till med middagen ikväll. Han tackade. Jag gick vidare.


*****

Larm - eller?

Idag åkte gjutjärnspannan fram. Det gör den ibland. Mest beroende på vad som ska stekas. Tung och gedigen är den inte så lämplig om man ska "kastvända" maten, som jag och stjärnkockarna vanligtvis gör med stor finess.

Nu var det hemgjord falafel, som skulle stekas och jag tyckte gammelpannan var lämplig.

I bakhuvudet hade jag också den DOX-film som sändes i SVT1 sent igårkväll. Den bittra smaken av teflon hette den och handlar om kemiföretaget DuPonts tillverkning av ämnet. En tillverkning som började redan i mitten av 40-talet. Jag hade ingen aning om att teflon existerat så länge.

Filmen handlade om det lilla samhället i närheten av Parkersburg i West Virginia, som utsattes för avfallet, som från fabriken släpptes ut i Ohiofloden. Effekterna har inte låtit vänta på sig. I programmet berättar en bonde hur hans djurbesättning insjuknar och dör. En mamma berättar hur det var att få en son, med bara en näsborre och ett av ögonen missbildat. Sonen är nu vuxen och medverkar också i programmet.

Då börjar man tänka. Hur mycket teflon har jag hemma. Hur mycket använder jag de redskapen. Svaret är: Rätt ofta. Här hemma i stan har jag en stekpanna. I stugan har jag två kastruller och tre stekpannor. Sedan vet jag inte om grillpannorna också är teflonbelagda. Hm?!!

I och för sig har jag alltid varit uppmärksam på eventuella skador i ytskiktet i pannorna. Härom veckan fick en gå till kastrullhimlen och ersattes av en ny. Vet inte om det är tillräckligt. Och borde inte larmet ha gått, när ämnet är 75 år gammalt? Kanske har det utvecklats.

Filmen visar också förhör med ansvariga på DuPont, som i vanlig ordning skyller ifrån sig, eller verkar totalt ovetande. Med åren har också den beståndsdel (C8) som anses vara farlig börjat fasas ut. Men då har man ersatt den med en annan, GenX, som man egentligen inte vet något om.

Den stora frågan är

• Törs man använda teflonbelagda matlagningskärl?
• Är det bara de, som bor i närheten av fabriken, en närhet som egentligen är rätt omfångsrik, som får betala priset, genom förgiftat dricksvatten?
• Vet vi om teflon är ofarligt?
• Ska man bojkotta teflonprodukter, även om de är "ofarliga" för oss användare i slutet av kedjan, bara för att visa missaktning mot DuPont?

Hm!?

Hur gör du?

*****
Elisabet i Halland har också skrivit om detta.
Här kan du se filmen.

- I Luleå ...

Norra stadsfjärden vilar.

.. blåser det ju alltid. Det får man höra ständigt och jämt. Jo, givetvis. Innerstan ligger på en halvö, ja nästan en ö, för det är vatten på alla fyra sidor om centrum. Vackert, vilsamt och vindutsatt. Förstås.

Men jag har lite svårt att förstå de som alltid klagar på blåst. De är också de som är sämst på att klä sig.

Och det finns lugna dagar. I höst rätt många, faktiskt. En sådan upplevde jag i morse, när jag gjorde en kortrunda i den vackra hösten. Nu har de flesta träd släppt sina löv. Och att de inte samlats i stora högar, eller blåst iväg, utan ligger nedanför träden, vittnar om att ... just det; det har inte blåst så mycket.

Goförmiddag!

Chipsen var "välsaltade" idag. Minusgrader.

 *****

Inte för att jag ...

.. är någon storshoppare. Jagar inte extrapriser i alla lägen. Men det är klart; man tar ju vad som bjuds. Nästan hundra spänn får man ju en gofika för. Om man vill.






*****

En skarp ...

.. solreflex träffar mig rätt i ögat, när jag går i skuggorna i gränden på väg till gymmet. Det är klart och nära noll. Och solen går lägre och lägre för varje dag.

Ibland är det rätt, eller väldigt folktomt på gymet. Knappt en människa. Det är just tiden efter att de ännu jobbande människorna, varit på sitt tidiga morgonpass, men nu hunnit till sina kontor.

Men idag var det lite lagom. Fick dela lokal med en nyhetsuppläsare från TV, några mäklare och BC Luleå. (Man känner sig rätt liten i det sammanhanget, trots mina 1,83 i strumplästen.) Svenska basketmästare många gånger. Senast 2017.

Och så några bekanta förstås.

Allt gick bra.
Som vanligt.

*****

Nähä

Det var ingen som tog på sig uppgiften att hjälpa mig att förstå vad "cynisk" och "pragmatisk" innebär.

Använder du orden, utan att veta?

På't igen!

*****

Vilken bra ...

.. liten krönika, jag läste i dagens DN. Svenskarna börjar snart vara världsledande i matneuroser. Det är väl ett tecken på att vi inte har så mycket annat att intressera oss för.

Läs den! Här är en länk. (Kanske bara funkar för prenumeranter.)
*****

En sväng till ...

.. Norrbottens Formbazar, som hade utställning i kvarteret intill vårt. Kulturcentrum Ebeneser bjuder ofta på överraskningar.

Vilken rikedom av kreativitet. Här fanns keramiker, textilkonstnärer, en alldeles fantastisk skomakare (som tillverkar skor (!!!)), grafiker, tennbroderiarmbandsmakare (eller vad det nu kan heta), och en hel del andra konstutövare. Föreläsare också. Här hade man kunnat köpa på sig en hel del dyrbarheter. Men jag njöt bara av den fina designen och gick hem och fikade.

Den där haren skulle jag gärna göra till min. Men den var alldeles för stor. Större än naturlig storlek.

*****
Här hittar du mer.

Förklara

Det finns ord som jag i stort sett aldrig använder. Två av dem används däremot ofta i offentliga sammanhang (Läs: Radio och TV.), nämligen "cynisk" och "pragmatisk".

Jag har slagit upp dem i ordbok. Men jag måste säga att jag inte blir särskilt mycket klokare.

Så nu ber jag om hjälp. Hjälp mig att förstå vad de två orden betyder och vad de innebär. Gärna med exempel.

Vill så gärna använda dem.

*****

Bekantskapsdagen

Det finns ju så många dagar. Kanelbullens, sjusovarnas, vänsterhäntas eller skrattsalvornas, bara för att nämna några exempel.

Den här dagen som idag är, kommer jag att kalla Bekantskapsdagen. Först var vi på vernissage (Se föreg. blogpost!) Där träffade vi Johan, Elisabet, Sven, Johan, Sven, Erik, Anette med flera. Efteråt beslöt vi att gå och fika och snurrade in på flera ställen, där det säkert satt bekanta. Jo, t.ex. min kusin, som jag växlade några ord med. Men det var så lång kö, så vi beslöt gå vidare till ett annat ställe, som också hade oöverstiglig kö. Men där satt säkert någon bekant också. Och så ringde plötsligt min telefon i fickan. Stockholmssyrran "villa bara bladdra lite", som hon sa. Men jag avstyrde det hela. Jag är en sådan som inte gillar att gå omkring i offentliga miljöer och "bladdra". Hon ringer senare.

Nåväl. Till slut gick vi till Savoy. Där är det trevligt att sitta i lobbyn och ta en kaffe. Kliver in där och får se någon som vinkar. Jojo - där sitter Benkes systerson med fru och tar ett glas vin. De bor i Piteå, men hade varit här i stan och bott på hotell, bara för att de gillar att göra någon annat.
 - Och jag gillar Luleå bättre, sa frun.
Det måste vara den enda pitebo som vågar säga något sådant. De är annars mycket välkända för att hålla på sitt.

De satt och väntade på bussen som skulle ta dem till hemstan. Vi fick en bra stund med mycket surr, innan de var tvungna att lämna oss.

På väg hemåt, sa jag lite på skämt att vi borde egentligen träffa 100 bekanta, när vi nu en gång är ute på stan en lördag, då Luleå centrum kokar av folk.

Femton sekunder senare kommer två kompisar emot oss. Nyss hemkomna från Tokyo. Och vem kommer inte och får syn på mig om inte en före detta kollega, som jag inte sett sedan 90-talet. Anna-Karin. Vi jobbade tillsammans fram till 1993, då jag började på ett projekt i Arvidsjaur, som kom att vara 6 år. Under den tiden bytte Anna-Karin till ett jobb närmare hemmet i Boden

Men härligt att vi känner igen varandra utan problem. Jag menar, efter så många år. Det borgar för personkvalitet.

Nu var vi så nära hemmet att vi inte träffade någon fler. Men jag är säker på att många, många fler bekanta snurrade omkring i vår närhet.

*****

Konsten att vara empatisk

Vi gick på vernissage idag. Sven Teglund, akvarellist boende i Luleå ställde ut målningar på temat Träd, gräs och stenar på Galleri Lindberg här i stan.

Sven är flitig, och förekommer lite här och där i kulturvärlden. Det är inte bara målningar. I vintras kom hans bok Ensamheten värst, som var en sammanställning av inlägg från hans mammas dagbok. Temat var också hans målningar av de dukar, som hans mamma var specialist på att virka.

I vintras gjorde han också en podcast. Hemmafru. Tillsammans med Kristina Sandberg.

Välbesökt vernissage

Men nu var det alltså målningar av träd, gräs och stenar. Sven menar att människan har förmåga att vara empatisk bara i viss utsträckning. Då helst med företeelser som finns nära. Mycket av det som händer på andra sidan jorden glöms lätt när det gått en tid. Om det inte finns något särskilt att "hänga upp" händelsen på. Som exempel tog han flyktingkatastrofen under 2015, som till slut blev "en vana", som många av oss slutade reagera för. Bara till en liten pojke flöt iland drunknad. Det glömmer vi aldrig.

Klimatförändringar intresserar heller inte så många som det borde. Det blir en enda lång smet av händelser utan detaljer. Därför vill han att vi ska lägga märke till individerna i naturen. Han har därför tagit sig för att porträttera enskilda träd, enskilda stenar, som han känner till och kan följa utvecklingen kring. År för år.

Gräset är väl lite värre att individualisera. Men det kom med som ett slags kollektiv. Bakgrunden här är de blomsterängar som finns i närheten av hans bostad. Blomsterängar som i somras slogs redan i juni, då de stod i full blom. Svens hustru Karin påpekade det olämpliga i tilltaget till kommunen. Svaret från den ansvarige blev att "gemene man tycker om när det är klippt och rensat". Ingen förståelse för naturens gång, alltså. Saken fick en av lokaltidningarna att engagera sig med ett flertal artiklar.

(Jag har själv gjort polisanmälan för några år sedan, när vägkanter med orkidéer kapades i full blom, efter landsvägen till vår stuga. Det togs också upp i tidningarna och NOA, polisens nationella operativa avdelning i Stockholm, tog tag i utredningen. Artskyddsbrott.)

Det är upp till oss, var och en, att tänka efter lite; vad lämnar vi till de som ska leva här om 50, eller 100 år?

Sven har även diskuterat detta i sin blogg. Promenader och utflykter, som du hittar här.

*****

Och skulle man ...

.. nu inte ha något annat för sig, kan man ju efter frukosten, och medan man väntar på ett ledigt badrum, lägga sig på soffan i vardagsrummet, lyssna på reprissändningen av Spanarna i P1 och stirra upp mot taket och förundras över Amazonliljan, som blir mer och mer generös för varje dag.

*****

Får man vara ...

.. såhär lat? Visserligen har jag gjort mina 10000 steg på antikrundan, och visserligen varit och handlat renkött på Biergo. Men se'n då? Inte ett skapandes grand. Bara varit lat, som sagt.

En bra bok. Koka björn av Mikael Niemi. Vilken berättare! Det är äventyr och historielektion. Rekommenderas.

Korsord, DN:s svåra torsdagskryss. Fika med Svensbybullar. Spanarna i P1. En slummer.

Men nu väntar fredagsmys. Drink. Middag med renkalvsinnanlår. Och jag behöver inte lyfta ett finger.

Hur har du det?

*****

Fest å fest

Ibland måste man ses under trevliga former. Vi har en hemlig Facebookgrupp, som samlar gamla kolleger från tiden då vi jobbade inom Nyman&Schultz (saligt i åminnelse). Här i Luleå hade vi ett kontor som mest bemannat med 23 personer. Allt eftersom har dessa kolleger skingrats åt olika håll. Nyman&Schultz köptes upp av American Express Corporate services, där de flesta av oss jobbade kvar ända till slutet. Ett slut som bestod i att en företagsledning i New York beslutade lägga ner 35 av kontoren i Sverige. Pang bom, bara.

Jag jobbade som chef på den tiden och det var inga lätta tider.

Personerna på bilden har inget med någonting att göra.
 Ja, mer än med verkligheten förstås.

Men personalen, den glada, som försvann åt olika håll både inom och utom branschen finns förstås kvar med få undantag. 19 medlemmar är aktiva och kallas med ojämna mellanrum till gemensamma luncher. Det brukar bli sisådär en gång per kvartal. Den 10 oktober hade vi en lunchträff. Där beslöts också om en ny träff, då vi kan träffas lite längre tid än en lunchtimme.

Det blev after work. Hur trevligt som helst. Gamla minnen. Bus och allvar. Skratt och rapportering om livet som helhet. Allt redovisas sedan i Facebook-gruppen.

Några trivsamma timmar på en av stans barer. Med god mat, gott vin och roliga historier.

Det här gör vi om.


*****

Jag är egentligen inte ...

.. så förtjust över "högkantsbilder" tagna med mobilen. Men ibland känns det som att det är av nöden tvunget att låta bli att vända kameran i horisontalläge.

Som till exempel när jag springer på den här gigantiska poppeln, inte långt ifrån bostaden. Jag är på väg till en svåger som fyller 77. Den står förresten utanför ett hus där jag jobbat en gång i tiden. Fönstren i bakgrunden på bottenvåningen tillhörde vårt kontor på 80-talet.

Men när vi satt där hos syrran och svågern, kom vi att tala om släkten. Det var en f.d. svärdotter till syrran som också kom på besök. Hon hade på kringelikrokvägar genom en släkting på sin sida råkat stöta på mina anfäder. Hon kunde också visa vad släktingen hade hittat, och ville nu visa det för oss, eftersom hon trodde att vi skulle kunna bekräfta uppgifterna.

Det kunde vi inte! Märkligt nog kände vi igen min farfar, hans bror och farfars fru. Men de övriga ...!? De var mysterier. Vi har aldrig hört talas om att farfar och hans bror hade fler syskon. Men så var det. Och bilder kunde verifiera det, för en annan okänd bror var farfar upp i dagen.
Kusligt.

Däremot kände jag igen farfars far, som hette Jonasson och bodde i Boda i Småland. Han blev uppmanad att byta namn, när han blev soldat, eftersom det var så många som hette just Jonasson på regementet. Då tog han namnet Bodin, efter hemorten. Den historien kände vi till. Men med ett litet undantag. Vi har alltid fått veta att han hette Jonsson.

 - Kanske skulle man börja släktforska, tänkte jag.

Efter kaffe och alltför mycket gräddtårta, traskade vi hem i det fina vädret.

Jag ska ju på en fest till i kväll.

*****

Pånyttfödelse

Du kanske skulle fundera på ett besök i Luleå i höst och vinter.

Luleå konstbiennal, som lär vara Skandinaviens äldsta' återuppstår om en månad, efter att ha legat i dvala sedan fem år.

Men nu är det dags.

Lyssna och lär!

*****

Ännu en chans

Kommer du ihåg den här bilden av den krukväxt som plötsligt överraskar oss med riklig blomning?  Det berättade jag härom veckan. Ingen kunde berätta vilken växt det är, så jag lovade fler ledtrådar på begäran.

Varsågod! Nu har den börjat slå ut.

Vad är det?

 

*****

I dessa tider ...

.. upplever jag att det händer så mycket tokigt, att man inte har en chans att tycka något om varje enskilt fall.

Vi har Trump - den sjuke despoten som leder ett land, vars befolkning borde veta bättre och avsätta honom.

Vi har Saudiarabien, som verkar syssla med mord på sina beskickningar utomlands.

Vi har en presidentkandidat i Brasilien (världens femte största land), som verkar ha samma diagnos som Trump.

Vi har partiet AFD (Alternativ für Deutschland) som har samma idéer som en föregångare med förnamnet Adolf. De har gått starkt framåt i delstatsvalet i Bayern. Har vissa tyskar inte lärt sig någonting alls av historien, undrar jag.


Jösses! Nu tyckte jag något i alla fall.

*****

Ännu en ...

.. dag, där inget särskilt hände. Av det utlovade regnet blev intet. Det spelade inte oss någon roll, egentligen. Vi hade ändå planerat att åka hem till stan redan på förmiddagen.

Det känns som en lyx att ha två hem. Och det är det ju förstås. Många har inget.
Nu är vi dessutom arbetsbefriade och kan bestämma oss för lite av varje, och hipp som happ. Vi behöver inte ens redovisa någon orsak till vad vi beslutar oss för. Inte ens för oss själva. Vi gör vad vi känner för, för stunden.

Sitter hemma vid köksbordet med en kopp kaffe. Lyssnar till regeringstrasslet. Det känns som att Sverige mer eller mindre gått i stå. Jag har väldigt svårt för att tro att statsministern ska ha större chans att pussla ihop en regering. Rädd för att det blir som 2014 - någon slags överenskommelse, ungefär som DÖ, som sedan existerar ett tag innan någon "Skyttedal" saboterar allt igen. (Jag vet att det inte var hon som gjorde att DÖ föll, men hennes skumpaskålande, när beslutet kom gjorde att hon blev ansiktet, som för mig förknippas med händelsen.) Stabilitet känns långt borta.

Tur att man kan ta en runda runt stan och njuta av utsikterna över älv och hav. Nyttig motion blir det ju också.

Och det kan behövas. Det blev palt till middag. Igen!

*****

Bara en bild

Efter en lugn natt med god sömn, möter morgonen med koppar. Ja, inte kaffe- eller tediton ännu. Lite mer fantasi får du ha.

*****

Inget särskilt

En dag har gått. 
En dag som många andra.
En dag, då inget särskilt hänt.
En dag då solen kom, och värmen. Men inte så märkvärdig. 14 grader.
Lite jobb. Ja, en del tungt. Jag blev svettig. Fällde en björk och kapade den i långvedsbitar.
Gick långa rundan, och passade på att fräscha upp bilbatteriet under tiden. Vi har tagit för vana att göra det en gång varje höst. Inbillar oss att det är bra inför kommande kyla.
Arbetsdagen avslutades rätt tidigt med lite småpyssel. Krattade löv från syrenen och från ginnalalönnen. Jisses så mycket löv det blev.

Sedan blev det mest avkoppling. Korsord. En stund vid köksfönstret för att se hur småfåglarna spa-ade sig i fågelbadet. Ibland var det trängsel där. En slummer på soffan hanns också med, innan det blev dags för att börja med middagen.

Tv-kväll. Avslutades med Kunskapskanalen och Till fots genom Kaukasus. En vandring jag aldrig skulle ge mig in på. Mysko trakter om än vackra som få. Men de där länderna ... Nej, de är lite för "spännande" för mig. Diktaturstater styrda med maffiametoder, kryddade med religion. Man möts av misstänksamhet. Men också en del gästfrihet. Ibland.

En dag som många andra.

*****

Bara en bild

Fyrverkeri.

*****

Eftersom vi ...

.. inte är några shoppare, och därför inte särskilt benägna att "hänga" ute på stan i gråvädret, och heller inga speciella kulturella yttringar lockar, tänker vi att vi lika gärna kan åka till stugan.

Sagt och gjort. Nu är vi här och sitter och tittar ut på fukten. Det är rätt varmt, 10 grader trots solstrejken. Och nyss kom en varning för kuling till natten. Kanske blåser gråvädret bort då.

Sol imorgon alltså!

Piltreven skymtar där ute.

Aronia i höstdräkt

*****

Här står jag ...

.. och fixar grönkålschips, som om ingenting hänt. Och varför skulle jag inte göra det.

Det är ju gott.
Och nyttigt.

*****

Här står jag ...

.. och rostar solrosfrön, som om ingenting hänt. Och varför skulle jag inte göra det?

Det är ju gott.
Och nyttigt.

*****

Plötsligt ...

.. när jag vänder på vår imponerande blomkruka i ett hörn av vardagsrummet (Växten är ca 80-90 cm i diameter över bladkronan.), ser jag att den överraskar oss med kommande blomning. Det har hänt förr. Den här sorten blommar ofta på hösten. Men då har det varit en, eller två blomstjälkar.

Nu är det plötsligt 6 stycken som skjutit upp i hemlighet i bladmassan. Fort går det. Jag ser skillnad från förmiddag till eftermiddag. Svåra att få på bild. Men lite syns i alla fall när jag smyger upp lite bakifrån den sida den vänder mot fönstret.

Jag vet vad det är för växt.
Vet du?

*****

Inte spelar det väl någon roll

Mer och mer hör jag människor som beklagar sig över klimathotet. Inte för att de fruktar förändringarna, utan att de ska behöva ändra på sig själva aldrig så lite.
 - Inte spelar det väl någon roll vad jag gör.
 - Varför ska vi i Sverige göra något. Det är ju som en piss i Mississippi.

Nej, många vill bara gå vidare som om inget hänt.

Tänk att tillmäta sig själv sådan betydelselöshet. En nolla, rent ut sagt.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Ett slitet uttryck. Men det är sant. Själv är jag inte bäst i klassen. Men jag försöker så långt möjligt.

För det har betydelse, det jag gör. Om inte annat för de barn och barnbarn som jag inte har.
Och för mitt eget samvete.

Hur mår ditt?

*****

Bara en bild

*****

Men hur står det till, Telia

Härom dagen fick jag vykort med uppmaning att skaffa säkerhetsskydd till mina internetprylar. Mobil, platta, dator.

Det var ju bara det att jag redan har skydd av det slag som föreslås på kortet. Det fick mig att kontakta Telia för klargörande. Det blev lite förvirrat.

Nu har det hänt igen! Idag fick jag ett mejl, som påstod att "Det var ett tag sedan du använde din telia.com-adress och undrar om du behöver den fortfarande". Hela utskicket gav ett något förvirrat intryck med en massa länkar att trycka på. Det vågade jag inte, för det ska man ju akta sig för om man misstänker konstigheter.

Jag använder mitt konto dagligen. Om inte annat får jag kanske ett tiotal mejl per dag, och skickar kanske ett och annat per dag. Senast igår använde jag min telia.com-adress och skickade mejl. Det var ju "ett tag sedan", förstås.

Jag tog då kontakt via Telias Facebooksida, som föreslogs i fallet med vykortet. Jag kan inte säga att jag blev särskilt mycket klokare.

Själv har jag alltid tyckt att jag fått bra service och korrekta svar på mina frågor kring allt som rör Telia. Men nu .... ?

*****

Återbesök

Med nyputsade tänder (Se nedan!) var det bara att bita ihop och gå ut i den vackra luleåhösten. Ingen ansträngning egentligen. Bara skönt i solen. Idag blev det Gültzauudden runt. Då passerade jag förstås också mina observationsträd. De två kompisrönnar, som jag hållit ögonen på ett tag. Här kan du se tidigare besök.

Idag såg de ut såhär:

Som vanligt är den högra ståndaktig. Inget spår av höst där, inte.

*****

Tradition

Dags för den årliga munkollen.

*****

Alltså ...

.. Den här hösten, tror jag går till historien vad gäller prakt. Normalt känns det som att åtminstone björkarna borde ha tappat det mesta av sina löv. Särskilt som vindarna har ruskat om dem ordentligt vid flera tillfällen, den senaste tiden.

Men icke. Gyllengula står de där i skogskanter och parker. 

Rönnarna blir oftast orangeröda och brukar behålla sina blad senare på säsongen. Den på bilden står på vägen till vårt lunchställe i Norra hamnen, dit vi styrde kosan efter däckbyte, för att träffa kompisar, äta och prata bort en stund, innan det för mig var dags att traska iväg till frisör Siv för ansning.

Det är inte lite på agendan!
Gymet hann jag också med i morse.

*****

I den mysiga ...

.. lobbyn till däckhotellet. Dags för vinterdäcken.

Tacka mig för brittsommaren.

*****

Ja, vad ska man säga ...

.. om denna dag. Ett liv? Jo, men ett lugnt och mycket stilla sådant. Inte blev det mycket gjort. Vädret uselt. Starka vindar och regn.

Men jag tog tag i mig framåt eftermiddagen och gick till Teliabutiken får att få lite råd. Häromdagen landade ett glatt litet vykort i lådan. Det förbryllade mig. För där föreslogs att jag skulle beställa säkerhetsskydd till mina dataprylar. Ett skydd, som jag redan har köpt via Telia. Nu stod det att min tjänst kommer att avslutas. Satt på pottan, alltså. Om jag inte förnyade, förstås. Men varför skulle jag göra det. När jag en gång tecknade "prenumerationen" skulle den ju räcka tills jag sa upp den. Om jag inte minns fel.

Mitt besök tog tid. Alla duktiga tjejer och killar på vår Teliabutik är mycket kompetenta. Och när jag anlände var det fyra före i kön. Det tog trekvart innan jag kom på tur. Fallen före mig var tydligen väldigt komplicerade.

Erika hette hon som fick äran att prata med mig. Jag visade kortet. Hon såg frågande ut. Och allt resulterade i att jag skulle avvakta till månadsskiftet, då tjänsten skulle upphöra. Men hon trodde att det var "falskt alarm", och menade att eftersom jag har det i mitt abonnemang kommer det att fortsätta med automatik. Hon tyckte det vore märkligt annars.

Så vi får se. Skydd vill jag ha, så det tänker jag försäkra mig om.
-----

Ja, sen blev det en sväng till Konsum.

Vilket härligt liv.

*****

Så blev det ...

.. 75-årskalas hos svägerskan i Piteå. Det var anledningen till att vi bröt upp rätt tidigt från stugan i förmiddags. 

Kul att träffa henne, nyligen  försedd med nytt vänsterknä. Hennes barn, de tre sönerna med familjer har jag inte träffat på många år. Men idag blev det av. De hade nämligen arrangerat kalaset.  God mat, bubbel, tårta, kaffe. Allt det där som hör till. Presentöppning och tal. Så som det ska vara.

Tack för trevlig samvaro.

Vi åkte hemåt till en lugn kväll i tevesoffan. Avslutade med Kunskapskanalen och fotvandring i Kaukasus. Inblickar i främmande världar. Hågkomst av terrordådet i Beslan i september 2004, där 350 personer miste livet. Hälften av dem barn. 

*****

Höstpremiär

Nej, jag har inte behövt skrapa is tidigare i höst, trots ett par frostnätter. 

Men idag var det tydligen dags.

*****

Bistro ...

.. Rånlandet serverade ikväll limesaltad röding med tomatfräs.

Vinet var ett av de många vi provade i Rüdesheim härförleden. Finns på Systemet. George Breuer Sauvage Riesling. Gott.

*****

Utslag

När jag hör att president Trump vid ett kampanjmöte försökt förlöjliga Christine Blasey Ford och härma hennes vittnesmål mot Brett Kavanaugh till publikens skratt och jubel, kommer jag att försöka undvika så mycket amerikanskt som möjligt i fortsättningen.

Jag får snart eksem så fort jag hör USA nämnas.

Glöm landet!

*****

Hösten är ...

.. vackrare än vanligt i år. Guld och grönt. Blå himmel.

*****

Skogsbruk

Några träd som börjat hota oss och skärma av solen, fick idag gå till trädhimlen. Kremering sker om något år, eller två.

Men varje gång jag fäller ett träd, aldrig så litet, märker jag att offret snabbt som attan fäller ut dubbelt så många grenar än vad det hade, stående. Det blir ofantliga, barriga högar, som man får släpa till en blivande bränngrop.

Men vi får soligt på terassen. 

Motion à la gym.
Och en massa ved.

Alltid nå't.

Ett mindre träd. Sjutton kubik kvistar!

*****

Går ut på ...

.. bron för att känna på luften, innan jag börjar med frukostförberedelserna. Det är friskt, men inga minusgrader i natt.

Men lite frostigt är det ändå. Arten mindre frostfjäril gillar lampan, som ofta är tänd hela natten och lockar nattfjärilar. De där sitter kvar mest hela dagen.

Nere vid stranden sticker två gråsälar upp sina huvuden och kollar strandlivet. Grannarna får just tidigt morgonbesök.

Jag huttrar till och återvänder in i värmen.

*****

Hunger

Ska man försörja småfåglarna, får man nog bereda sig på att börja ansöka om försörjningsstöd från kommunen. Vi har matat i stort sett hela sommaren. Inte kontinuerligt, men vid enstaka tillfällen och med små mängder. Det har uppskattats, speciellt denna sommar som varit lite insektsfattig.

Men nu fyller jag på den lilla (vi har två) fröautomaten en gång per dag, de dagar vi är här på Rånlandet. Den töms på en halv dag. Just nu är det lite av en invasion av bergfink, som stannar till här på väg från sommarkvarteren i bergen (Var annars skulle den husera?) till vinterkvarteren söderut. Men de vanliga stannfåglarna är förstås också framme och tar för sig.

Den mest kavata är talltitan. Totalt orädd. Låter ibland lite irriterad, när man står för nära, men låter sig inte så lätt skrämmas. Det har hänt vid något enstaka tillfälle att en talltita landar i automaten precis när jag håller på att fylla den.

Idag kunde jag utan problem stå med mobilen 30 cm ifrån och ta bilder. Den som sitter på bilden nedan på en gren och hackar i ett solrosfrö kunde jag nästan klappa på huvudet innan den protesterade och hoppade ner för att ta ett nytt frö. Mitt finger hade en halv centimeter kvar till den svarta hjässan.

Det är kul med fåglar.

*****

Blött

Vinden ruskade i träden under natten. Regn. Samma gällde när jag slog upp mina gråblågröna. Somnade gärna om till P1 morgon.

Frukostbestyren hördes nerifrån köket någon timme senare. Blåsten hörs också. Jag hade förmånen att få gona ner mig under täcket, men blev förstås snart uppmanad att skärpa mig.

Nu, en halvtimme senare, hade vinden totalt försvunnit. Inte en pust. Men regnet strilar vidare, i "stormens" öga.

*****

Vi åker ut ...

.. i en kristallklar eftermiddag, med nosen riktad mot stugan. Genom höstglödande trakter, förbi blanka fjärdar. Det här måste vara en av de vackrare höstarna på ett bra tag.

Som vanligt såhär års är det vinterförberedelser som gäller. Inte mycket idag, men nu står i alla fall snökäppar på plats längs vår infart. För att underlätta snöröjning.

Sedan tar lättjan vid. Vi eldar i vår Rolls Roycekamin, går en kort runda för att inspektera omgivningarna och skrämmer upp en dalripa, som skrämmer oss med sitt "skratt".

Kvällen avslutas med Opinion live och hetsiga debatter. För och emot sociala medier. Finns ett beroende. Gör de oss till hatande troll?

Det blir vad man gör det till, säger jag, och stänger nu av mobilen.

Gonatt.

*****

Installation

Jäklar vad våra bostadsrätter nu kommer att öka i värde! Den kände konstnären Andy Warhols verk "Strand" är nu monterat i vårt trapphus sedan någon månad tillbaka.

Det gör sig väldigt snyggt mot den grå väggen, och lampan sätter en snygg accent. Som en fullmåne över vågorna som rullar in mot stranden.

Jag gillar enkelheten.

Vad tycks?

*****