Jaha

Nu har han vänt. Trumpeten i USA har nu plötsligt tydligen tagit WHO till heders igen. Han stoppade ju USA:s finansieringsdel av organisationen för att han tyckte den skötte sig dåligt.

Igår pratade WHO väl om Sveriges coronastrategi. Att vi förmodligen gör rätt.

Och vips ... så blir vi plötsligt ett bra exempel även i den förmodligen sinnessjuke presidentens förvirrade värld. Han tycker nu att vi uppför oss väl.

Undrar hur länge det håller.

*****

Man är ju ...

.. flexibel. Ena dagen stadsliv. Nästa dag havs- och skogsdito.

Det blir en lugn Valborgshelg av karantänskaraktär.

*****

Ombytta roller

Det är väl bara att vänja sig.

Hämtat från Facebook.

*****

En så'n där ...

.. vanlig dag. En så'n där dag som blivit vanlig. En så'n där banal dag, då inget tycks hända, mer än att tillvaron är förändrad. Förändrad till en tråkighet, som man förstås borde göra något åt. Men ett virus sätter gränser.

Därför är det som händer till exempel en promenad. Idag runt Skurholmsfjärden. Jag hade en förhoppning om att få se en salskrake simma i anslutning till kanalen från Björkskatafjärden. Men den förhoppning blev bara just det. Förutom att vi mötte årets första sädesärla. Det hade jag inte hoppats på, men så blev det.

Vandringen var bra, då den slutade på Kulturens Hus restaurang, där vi hämtade upp beställd lunchmat och tog med hem. Fiskfärsbiffar med soyastekt portabello.

Men sedan då? Då blev det lite korsord. Presskonferens i radion. En slummer på soffan. Bara 10 minuter. Dagens tidningar hade jag ju redan läst, enligt de nya rutiner som jag införde igår. Så det blev mera radiolyssning och mera korsord.

Rastlösheten satte in lite senare, och jag tog ytterligare en promenad i solen. Eller aprilvädret, kanske man skulle säga. Mörka moln vakar vid horisonten. Hoppas de håller sig där.

Mörka moln över Norrbottensteatern och Teaterhögskolan. Bara aprilväder ... eller?

 Tittade in i en affär där maken till en kollega jobbar. Nyss uppflyttade från en lång period i Stockholm. Kollegan hemlängtande norrbottning. Maken smålänning.
 - Vet du, jag trivs så oerhört bra här. Det är toppen. Gu' så skönt att slippa Stockholm.

Det blev en kort pratstund, innan jag traskade vidare till mitt gamla jobb, där jag tittade in i bedrövelsen. Dels Coronaläget. Alla är permitterade och jobbar bara 40%. Dels håller hela kontoret på att flytta till nytt ställe. Röran i lokalerna var påtaglig. Men kompisarna försöker hålla humöret uppe. Det är säkert inte så lätt.

Jag kände mig oförskämt lyckligt lottad i sammanhanget. Månadens pension har ju dykt upp på mitt konto, utan problem.

Vem vet hur länge den gör det.

*****

Blandad kompott

Rastlösheten tar tag i mig, och jag måste ge mig utanför hemmets väggar. För att se natur och för att se folk. Nu blev det inte så väldigt mycket av den sistnämda kategorin. Det är faktiskt rätt dött ute på stan.

Jag går längs hamnen för att få solen i ansiktet. Isen ligger. Jag ser pimplare långt därute och en svävare glider fram en bit längre bort. Men sparkföret är det illa med.

Vidare ut mot yttersta udden och så småningom kommer jag in mot centrum igen. Vid hushållningssällskapet har en yrvaken rådneedodrendon, du vet en så'n där buske som ungdomarna i Femböckerna gärna gömde sig bakom i prekära situationer, och som jag aldrig orkade stava mig igenom, vaknat till liv. (Jo, femböcker läste jag gärna. Men det var det där busknamnet jag aldrig fick till.)


Går förbi länsmuséet där parken håller på att renoveras. Men muséet är stängt. "Until further notice".

Verkligheten har blivit en annan.

*****

Nya vanor

Jag har en liten nackdel. Det är sant. Förstår om du har svårt att förstå det. Inte heller gäller det baksidan på huvudet och ner mot ryggen, för den nackdelen är lite större.

Saken är den att jag ofta skjuter upp. Inte i någon allvarligare mening. Det gäller läsning. Av dagstidning. Av en av de dagstidningar det här hushållet prenumererar på. Den som kommer i brevlådan blir snabbt läst till frukost.

Men den där digitala, DN, får oftast min uppmärksamhet framåt sen eftermiddag och kväll. Kanske hänger det ihop med att det blev så, när jag jobbade. Jag hann helt enkelt inte ta DN på morgonen. På den tiden i pappersform. Den blev en "kvällstidning" för mig.

Men ibland blir den faktiskt oläst. Jag läser nämligen e-tidningen, dvs den som ser ut som papperstidningen, men på skärm. (Den andra versionen, som ständigt uppdateras under dagarna, hoppar jag över. Där får SR:s och SVT:s sajter hoppa in istället.)

Men nu från och med idag blir det nya rutiner. Se bara på bilden till vänster. Jo, det är tepåtåren som skymtar där uppe till höger. Morgonrocken skymtar nertill och digitala DN däremellan. Se där! Det funkar.

Nu gäller det bara att gå vidare. Jag har nämligen samma egenhet med uppskjuten läsning, när det exempelvis gäller tidningen VI, eller Filter. Jag vill liksom spara på godsakerna. Och precis som med lösgodiset i affären (som jag tack och lov alltid kommer att undvika), så undviker jag att kasta mig över de två tidskrifterna, när de hamnat i brevlådan. Så nu har jag april månads VI oläst. Vilken dag som helst kommer majnumret. Filter, däremot kommer bara varannan månad, så då ska jag väl hinna med det numret innan juni-julieditionen dyker upp. (Fast ibland är det rätt svårt. Filters artiklar är ibland "boklånga".)

Uppryckning påbörjad. Vi får se hur det går.

*****

Jaha ...

.. vad hittar man på idag då? Ja, man kan ju alltid sjunka ner i skuggan av den grekiska [Den kom därifrån för snart fyrtio år sedan. Lång historia. (Länken räcker inte till. Det finns ännu en "sväng".)] hibiskusen med en bra bok.

Efter att man varit ute på någon runda, förstås.

*****

Inredningstips

Igår, när jag rensade vår perennrabatt, hittade jag rätt stora "pälstussar" precis vid krolliljorna.

Tidigt i morse, mycket tidigt, förstod jag vem som donerat pälsen. Då såg jag nämligen en av våra frekventa harbesökare ute på tomten. Hen hade klätt om. I alla fall delvis. Det vita huvudet var så gott som hargrått. Resten av kroppen var starkt gråsprängd. Där hade vi alltså donatorn.

Man ska vara snäll med fåglarna. Inte bara mat behövs. Nu pågår bosättning. Högsäsong. Nybyggnad såväl som renovering.

Alltså gjorde jag det enda rätta. Jag samlade ihop harpälsen och fäste tussen med en klänypa i vår stora syren.

Det tog 12 minuter innan den första byggherren, en blåmes, tog för sig. Det blir mjukt, varmt och fint i den barnkrubban.

Varsågod! Jösse bjuder.

*****

Det ropas ...

.. på hårdare tag, mer och mer i coronasammanhang. Visst kan jag hålla med om det, när det gäller t.ex. kroglivet. Sådana "onödiga" verksamheter borde göra sitt bästa för att på lång sikt fortsätta att existera. För helt onödiga är de inte. Träffpunkter måste finnas.

Men hårdare tag har kanske andra effekter. I Finland har det varit betydligt strängare än här i landet. Men kanske har de börjat ångra sig. Deras strategi kanske bara skjuter upp ett smittoläge så att toppen nås först någon gång i höst. Ett långsamt utdraget förlopp, jämfört med Sverige.

Vilket är bäst? Ja, det vet nog ingen.

*****

Vissa saker ...

.. kan man i alla fall syssla med. Med rätt inspiration kan man till exempel börja röja i perennrabatten. Den som varje vårvinter tinar fram och ser ut som en katastrof, där någonting aldrig någonsin kan tänkas spira.

Bilden är tagen när jag fixat den bortre fjärdedelen någotsånär, då en vass vind och hagelskur fick mig att tänka till. Jag kan fortsätta en annan dag.





Jag vet ju att den snart ser ut såhär i alla fall.

Dessutom hade jag inte obegränsat med tid, eftersom jag också deltog i ett styrelsemöte i samfälligheten. Sammanträdet förlades utomhus, förstås. Med iakttagande av avstånd, förstås. Och med avslutande kaffe, förstås.

Foto: Benke, som också ingår i styrelsen.

*****

Barnlek

Löningshelg i Stockholm. Det lär ha varit ungefär som vanligt på krogarna. Långa köer för att komma in. Fullt på uteserveringarna.

Nu tycker jag att både hårdhandskar och rotting ska fram.

Bild: Magnus Bard. Klipp från DN.

*****

Vårfärger

Man får glädja sig åt det lilla, såhär i den sociala distanseringens tider. I brist på stora besökare får man glädja sig åt de små.

Vårens färger, eller vårvinterns snarare,  går i snövitt och beigebrunt med inslag av lite grönt här och där. Det är ju trots allt bara april.

Men nu går det fort. Varje dag kommer nya färgklickar och hälsar på. Vissa på genomresa. Andra för att stanna. Den limegröngula grönsiskan har jag inte fått på bild i år ännu. Den anlände dock igår och lät sig väl smaka av fröblandningen i automaten.

Igår dök även en annan favorit upp. Bergfinken, som normalt inte stannar här ( Vi har väl inga berg som duger här vid kusten, förstås.) dök upp och lyste med sitt orange och svarta.

Gulsparven och bofinken har varit här en tid nu.

Bergfink, bofink och gulsparv. Färstänk i det vårbruna.
(Dålig mobilbild genom köksfönstret, men ändå.)

Grösiska. Bild från tidigare år.

*****

Jag kan bara konstatera ...

.. att jag har slut på mitt lager av invektiv gällande denna människa. Eller människa och människa ... jag undrar, jag.

Snart dumförklarar jag hela det amerikanska folket, om de inte gör något åt problemet Trump.

Läs/hör mera här.

(DN är fritt att läsa även för ickeprenumeranter.)


*****

Oj ...

.. ligger grillplatsen där?

Kul! Då vet vi.

*****

Nu är det klippt

Idag var det den rätta dagen (inte igår, som jag trodde då) för att besöka frisören, som med iakttagande av försiktighetsåtgärder fixade till min grånade hjässa.

Sedan fika med arbetskompisarna på NEX Travel. Fyra medarbetare klarade biffen på ett kontor med 35 arbetsplatser. Dessutom kunde alla fyra sitta och ta det lugnt och prata bort en stund. Utrustade med trådlösa headset, som signalerade om det var några inkommande samtal. En (1) kund ringde under den dryga halvtimme jag var där.

Det blev promenad i lättlätt regn hemåt, men gjorde en för mig ovanlig sak. Jag shoppade en ny vårjacka på vägen. Jo, så blev det.

Och innan jag steg in hemma tittade jag in hos den glade italienaren och köpte två påsar taralli och en flaska 10-årslagrad balsamvinäger. Dyr, men ajaj vilken skillnad mot ICA:s eller COOP:s standardsortiment.

Kul att växla några ord med innehavaren på italienska. Han uppskattar det, och det gör även jag.

 - Grazie. E buona finisettimana, sa han när jag gjort rätt för mig.

 - Anche a te, sa jag.

Nå't kul kan man väl få ha.

*****

Öde

Jag blir rätt beklämd, när jag går till apoteket ivår största galleria. Inte för att jag förespråkar folksamlingar. Nej - det är hela situationen, som är så outsägligt trist.

Hur kommer stängda butiker att göra om situationen återgår till det vi varit vana vid. Vad blir det nya normala? E-handel är ju inte särskilt inbjudande i alla lägen. Och tomma gallerior kräver andra "mötesplatser". För vi är ju flockdjur. Sociala. Och för det mesta trevliga.

Var är du, då?

*****

Hur är det fatt

På eftermiddagen traskade jag iväg till frisören. Hon finns en bit utanför stans centrum. Det blir en rätt bra promenad. Bra grundplåt för att få ihop dagens 10000 steg, om jag väljer att promenera tillbaka hem också. Och det gör jag oftast.

Klockan 14 har jag tid, och jag traskar glatt in i salongen och hejar.
 - Hej, säger hon och ser lite överraskad ut. Inte ska du väl vara här nu?
 - Jo, jag har tid klockan två.
 - Näe, det tror jag inte.
 - Jodå, säger jag.
Hon går till sin dator och kollar.
 - Men det är ju imorgon du ska vara här.
 - Nähä!
 - Joho!
Bäst jag kollar min kalender i mobilen. Hm? Va!? Där står ju torsdag 23 april klockan 14.00. Mycket riktigt. Jag är ett dygn för tidig.
 - Och jag har fullt. Det finns inga luckor idag, säger hon.

Det var bara att bita i det sura äpplet. Som tur är har ju mitt gamla jobb ett av sina kontor i samma kvarter, så jag går dit och hälsar på. Nyinflyttade i nya lokaler. Nya möbler. Plats för nästan 40 personer, som inget har att göra. Det är total stiltje i resebranschen. Mest jobbar man med lokala resor och med avbokningar av större arrangemang, som blir inställda. Grupp- och konferensavdelningen har just bokat av ett par konferenser för 500 personer. Det är så trist.

Nu är personalen permitterad och jobbar 50 procent, dvs halvtid. Från maj gäller 20 procent. En dag i veckan ska de alltså jobba. Man undrar hur det ska gå.

Och med tanke på min förvirring - hur är det fatt?

På hemvägen träffar jag två sångsvanar som tillfälligt parkerat på den lilla avsnörda vik av norra stadsfjärden som kallas Röda havet.

*****

Varför ...

.. krångla till det, nu när ni har så jobbigt inom vården?

För 10 dagar sedan gick jag in på 1177.se för att förnya ett recept som gått ut. Inga problem, så har jag "alltid" gjort. 

Någon dag senare kom en bekräftelse.

"Du kan hämta din medicin om några dagar".

 - Bra, tänkte jag.

Idag tänkte jag gå till apoteket. Men i min brevlåda låg i morse ett brev från min vårdcentral. Från en läkare jag aldrig träffat. Enligt honom måste jag kontakta AK-mottagningen på Sunderby sjukhus, för att få ett nytt recept. Han hänvisade till att det var ett "specialistpreparat" jag har.

Så nu blev det telefonkö istället. En kö som slutligen resulterade i att de ringer mig kl. 10.25.

Allt var inte bättre förr - men inte heller sämre.

*****

Hemma ...

.. i stan besiktar jag växtligheten i orangeriet (hehe). Framförallt med inriktning på kommande försörjning. Som till exempel kumquattillgången.

Jo'rå - det ser väl bra ut. Nya grenar har börjat bryta fram. Och en blomknopp hittar jag också - nej två!

Strålande utsikter.
Man måste ju se om sitt hus i dessa tider.

*****

Landkallepromenad

Vi gick en kort sväng längs landkallen som förstås ligger tjock och stadig på grunt vatten. Smältvatten porlar på sin väg från skogen till havet, men under isen.

På avstånd ser vi ett litet gäng av en favoritpippi, nämligen snösparv. Nära gick inte att komma, utom med kikare. Hoppas på ett besök hemma på tomten också, innan de drar till fjälls. För här stannar de aldrig någon längre tid.

Bild från ett tidigare tillfälle.

*****

Spänningen stiger

Det våras. Det betyder förstås att det finns en del som ska förändras. Olika årstider kräver olika åtgärder, olika vanor.

Jag började med skidorna. De lär väl knappast behövas mer i vinter. Visst har vi snö, men föret i vanliga skogstrakter lämnar en del att önska. Och preparerade spår är inget för oss. Det finns förresten inga här i närheten.

Spänningen stiger; har jag avslutat säsongen för tidigt? Kommer bakslag?

Nu ligger de i alla fall putsade och klara för nästa säsong.

Utemöblerna åkte fram på patio väst. Vår bästa solsida. Och det visar sig vara en vinstlott redan denna första eftermiddag, då solen gjorde återentré från det jämngrå som rått sedan igår. Riktigt såhär tidigt brukar vi inte ställa ut dem. Vi har andra mer flexibla varianter som är mera lättflyttade vid behov, och som brukar få vara i tjänst i vårvintern.

Spänningen stiger.

När jag går med grejerna från förrådet till pation traskar jag i snökanten intill patio syd. Eller snökant och snökant ... Iskant, snarare. Den här vintern har ju utmärkt sig som en skitvinter till största delen. Upprepade varmperioder med snöslask, kontinuerligt återkommande sedan november. Det syns. Massiva islager i snön. Betonghårda. Och jag undrar stillsamt, och föga positivt, hur "gräsmattan" därunder kommer att se ut.

Spänningen stiger.

Vårt populära fågelspa öppnade idag för säsongen. Nu väntar vi på den första badgästen, eller någon annan befjädrad gäst som brukar dricka av badvattnet. Småfåglarna gör väl fortfarande som vi människor gjorde förr. Dricka brunn.

Vem blir först?

Spänningen stiger.

Välkommen till badet!

*****

Naturligtvis ...

.. blev det våfflor idag. Det är ju måndag. Med hemgjord hjortronsylt och färskvispad grädde.

*****

Med våren ...

.. kommer insekterna. Ofta intressanta små gynnare. Ofta vackra.

Som den här guldögonsländan, som vaknat till mellan rutorna i ett av våra fönster.

Enkelt kunde jag ta tag i vingarna och lyfta ut den i friheten.


*****

Värsta vädret

Högtryck, absolut grått och totalt vindstilla.

Det händer absolut ingenting.

Ingenting!

*****

Till middag ...

.. blev jag bjuden på stekt röding, med sweetchilibakad blomkål, limebrässerade morötter och ramslökssås.

Inte dumt alls!







*****

Inte en enda ...

.. människa, förutom den jag sammanlever med, har jag sett idag. Jo - en. Bengt som är ordförande i vår samfällighet och som kom körande längs vägen där vi vandrade fram på långa rundan. I övrigt tomt. Inte ens en skidåkare ute på isen. Ingen i grannhusen. Alla verkar isolera sig.

Det känns lite trist. Men kanske är det nödvändigt. De flesta här är ju människor som på vardagarna jobbar och träffar folk. Här har vi en kommunchef, en skolsköterska, en rektor, en socialchef och två nyinflyttade som jag inte hunnit skanna av ännu.

Väntar bara på en dag, då det går att sitta ute med behållning. Visserligen har vi både rejält med plusgrader och rikligt med sol  - men varför i herrans namn har luften så bråttom?

Kanske går det att bjuda någon på kaffe på patio väst imorgon om det har lugnat sig, vilket prognoserna lovar.

Det vore trevligt.

Tills vidare får vi glädja oss åt fågellivet runt fröautomaterna. 

Ännu inte läge för sommardäck.

*****

Hm?!

För ungefär fem år sedan började kaffeförpackningarna krympa. Det har i vissa fall fortsatt. Nu kan man hitta förpacknkngar med bara 425 gram av den begärliga varan.

Jag återanvänder gärna plastburkar. Glassditon är ofta rätt praktiska att utnyttja för matrester. I morse låg två stycken prydligt diskade i diskstället, som jag började min dag med att tömma. Båda var från samma tillverkare. Båda hade en gång innehållit exakt samma glassvariant. Båda påstods innehålla samma mängd.

Bredd och höjd lika. Men längden?

Det var ju bara det, att burkarna var olika stora. Den nyare var mindre. Den kunde t.ex. utan vidare stuvas in i den äldre. Tvärtom, däremot - nix pix.

En glepa! Hoppsan.

Håll koll! Kanske minskar priset också? 

Hehe....

*****

Kära Christina Schollin

Jag hoppas ditt förhållande med maken beseglades den 16:e april för 60 år sedan. Och att ni lever under rigorösa karantänsbestämmelser där i Nerja.

Dina alternativ med att förhållandet besegRades, och att bestämmelserna är rigoLösa, leder tankar till motsatsen.

Den enkla frågan som ställdes till dig i Ring så spelar vi lyckades du heller inte med. Aj, aj ...!

Å'du - apoteket i Nerja säljer lugnande antihysterica. 

Det är jag säker på.

*****

Vips ...

.. så är vi ute i stugan i skogen vid havet, och hälsar på älgen Magnus, hönan Agda, snigeln Snigo, vitlöken, påskliljorna, och drinkmåtten. Ja, okej då; morteln också.

*****

Brytningstid - strandliv

Det blev långa rundan idag. En av dem i alla fall. Det finns ju en del att välja på. Men nu valde vi den som jag kallar silhuettleden, eftersom den går längs Södra hamnen västerut och sedan runt Gültzauudden och vidare förbi teaterhögskolan och Norrbottensteatern vid Norra hamnen. Det blir ungefär 6 kilometer, faktiskt. Men det beror på att vi går ut en sväng på isen också.

Att det är brytningstid är bekräftat - vi träffade en fjäril, som jag inte hann fånga på bild. Men jag tror det var en nässelfjäril, som flög över snön.

Officiellt är isbanorna "stängda" för säsongen. Inga landgångar finns utlagda. Man får kliva ner och upp utan andra hjälpmedel än de friska ben, jag ännu är utrustad med. Men isen är tjock och stadig och man går på stigar upptrampade av oss människor. Inget är plogat.

Möter en hund, som gärna vill hälsa. Och det får den gärna. Glad typ, som verkligen uppskattar att bli omklappad.
 - Vad är det här för sort, frågar jag husse, en ung långskäggig hipstertyp.
 - Haha - det är en Gott och blandat.
 - Fin, sa jag.

Och så gick vi vidare och tog så småningom iland och vandrade vidare. Lite här och där sitter folk och solar, eller har picknick vid stranden. Det är ju påsklov, så det är nog en del som är lediga.

Vidare under Bergnäsbron, förbi landshövdingeresidenset och så småningom runt udden och hemåt.

Observera det förälskade paret ute på isen. Vårkänslor. Strandliv.

Vårkänslor, igen.

*****

Stöttar

Vi har ju för vana att äta lunch på stan tisdagar och torsdagar. Ofta med goda vänner. I dessa tider försöker vi hålla på den traditionen. Men utan vänner.

Alla restauranger, så gott som, erbjuder hämtmat (Täjk'öväjj, för dig som inte tycker svenska duger.), dessutom till reducerat pris.

Och jag vill att näringsställena ska finnas kvar, även i en annan tid.

Kulturens Hus har en bra restaurang och blir dagens val.

Men oj, så ödsligt har jag aldrig sett det. Det mysiga kaféet vid entrén är igenbommat. Jalusierna fördragna. Entréhallen är tom sånär som på två personer. Biljettkassan ser tom ut, men den är öppen. Biblioteket, som brukar sjuda av liv, verkar öde.

Benke, som är den yngre av oss går upp i restaurangen och hämtar det vi beställt. Jag väntar där nere.

Snart är vi hemma igen. Njuter en god lax med rostad potatis och morötter. En god ostkräm därtill. Det smakar bra.

Och vilken snygg dukning.

*****

Extra ståtlig ...

.. blir den i år, hortensian som jag fick i 65-årspresent av mina kolleger.

Den sätter nu knopp för sjätte året.

Ett och annat grönt finger har man väl.

*****

När man inte ...

.. kan gå till gymet, så får det bli framför teven.

*****

Så lämnar vi ...

.. gråsiskorna, som håller på att äta oss ur huset. Vi åker till stan i gråvädret. Måste ju nyttja den nyplogade vägen genom skogen. Den var utmärkt bra. Ja godkänd i alla fall.

E4:an är ödslig för det mesta. En och annan privatbil. Nästan inte en enda långtradare. Det känns verkligen annorlunda.

Vad ska vi då till stan och göra. Ja, lite ärenden. En sejour i tvättstugan. Proviantering. Se lite folk på avstånd. Men i övrigt blir livet ungefär detsamma som ute i skogen.

Men så kan man ju sitta vid köksbordet och titta på den nyutslagna streptocarpusen också.

Alltid nå't.

*****

I morgonens ...

.. Kulturnytt pratas om en ny bok. 

 - Norrlandslitteratur,  säger kulturreportern.

Läst någon svealandslitteratur på länge???

Strindberg?? Lagerlöf?? Lapidus?

Eller har du kanske vågat dig på en götalandsbok? Läckberg, kanske.

Eller böckerna om Wallander? Hm?? Nej visst'nej. Det är ju afrikansk litteratur!

*****

Den trivsamt kuttrande ...

.. ringduvan har anlänt sedan några dagar. Snygg.

Sedan träffade jag både fru och herr koltrast idag. Frun kommer ju alltid ungefär en vecka senare än herrn.

Herr och fru, förresten - det kanske istället är första dejten. Vad vet man.

*****

Och däääär ...

.. uppe i backen dyker en gigantisk gul påskkyckling med röd näbb upp. Det är plogaren som snabbt och elegant fixar vägarna och infarterna från den betongtunga blötsnön.

Det tackar vi för.

*****

Hälsar ...

.. gomorron från en påsk i norr. Såhär ser det ut nu, efter ett dygn med ett snöfall vi inte sett maken till på hela vintern. Visst har vi haft snö, från och till. Men den generositet som Kung Bore visat nu ... Nä! Han måste vara lätt tiltad i kronologin.

Eller också tänker han "aprilasnö är fåragö".

Vi får se.

Vars ä bilen - å ladan?

*****