Mat och sån't

torsdag, september 30, 2021

Starkt

Filmen Flykt blev kvällens "nöje".  Men nöje är fel ord. Det här handlar om en dokumentär. Den berättar en skakande historia om en Afghansk familj, som blir tvungen att fly sitt land. Rasande aktuell, kan man tycka, men det har den blivit av en slump.

Berättelsen om de vedermödor som familjen går igenom är tung och bitvis sorglig. Yngste sonen Amin, som nu blivit vuxen, är berättare. Han talar ut om hela historien för första gången. Det har han inte vågat göra tidigare av rädsla för att avslöja saker som gör att de blir tillbakaskickade. Ett försvårande faktum är också att huvudpersonen är homosexuell. Det vågade han inte berätta för familjen förrän i vuxen ålder, av rädsla för att bli förvisad.

Filmen är tecknad. Jo, så är det. Men det är snyggt gjort och man tänker snart inte på det överhuvudtaget.

Här finns en trailer.

*****

Rastlöshet ...

.. sätter in på eftermiddagen, och jag bara måste ut i luften och röra på benen. Går rätt planlöst, men hamnar snart nästan vid residenset, innan jag styr kosan hemåt igen. 

Passerar genom Hermelinsparken, en av de 6-7 parker som finns på centrumhalvön. Aldrig har jag upplevt höstfärger som i år. Det fullkomligt sprakar om växtligheten. Men nu börjar alltfler löv singla från träden. 

Nåja - rastlösheten fick vika.

Hermelinsparken

*****

Men alltså ...

Utsikt genom bloggarfönstret.
.. vad är det för fel när det inte händer något? Inget att rapportera om i alla fall. Händelselöst. Och dessutom gråväder. Högtryck utan sol. 

Inte heller är det något särskilt som har retat upp mig. Jag hörde nog det mesta igår, och tänker att vi får se konsekvenserna om någon månad. Ingen blir gladare än jag om jag har fel. 

Men jag vill ändå ha en tredje spruta senast i början på december, då Pfizers vaccin sägs ha tappat 85 % av verkandet. Bara 15% antikroppar kvar, alltså. 

Nu får det bli eftermiddagskaffe. Och bio ikväll. 


 

*****

onsdag, september 29, 2021

Vi firade igår

För första gången på länge gick vi ut och åt middag på krogen. Jo, det gjorde vi. 

Vi har ju unnat oss luncher ute ett par gånger i veckan. Tidiga luncher innan rusning. Men kvällarna har avnjutits hemma. 

Men nu är det väl stopp med kvällsuteätande. Gårdagskvällens middag intogs ju under covidrestriktioner. Lugnt och sansat. Långt mellan borden och lugna människor. Vi var hemma före Aktuellt.

Nu på morgonen hör vi om hur folk räknat ner tolvslaget, för att sedan börja festa och kramas. Rent hysteriskt lät det när folk blev intervjuade. 

Och jag tänkte - korkskallar!

Så vi firade en kväll i "frihet". Sedan får vi se hur det blir.

Hoppas att alla antivacctroll kryper in i sina hålor och stannar där.

*****

tisdag, september 28, 2021

Artikeln

Här är granatartikeln i sin helhet.



*****

Jaha

Då var man förstasidesstoff, då.

Autografer kan fås på begäran.


Här är det tidigare inlägget.

*****

måndag, september 27, 2021

Gyllne morgon ...

.. gyllne morgon trallalla tralallalaaa .....


Men grodan ser fundersam ut.

*****

söndag, september 26, 2021

I färgsprakande ...

Foto: Benke 

.. höst åker vi
ut till stugan på Rånlandet för några dagars vistelse i skogen vid havet.

Skönt väder. Kaffe på öfre balconen. Promenad. Prat med grannar, som haft mer eller mindre "kajakläger" här i helgen. 

Utfodrar fåglarna, som nogsamt tömt alla resurser under vår frånvaro.

Alltid är det nå't på gång.

Foto: Benke 

*****

lördag, september 25, 2021

Jag kanske är inskränkt ...

.. och kulturnovis. Men ibland får jag för mig att, bara en konstnär gör sig ett namn, så blir allt hen gör konst.

Ta denna kaklade "tavla". 
 
Alltså, vårt badrum skulle kunna vara kandidat till Louvren, om man jämför.



*****

fredag, september 24, 2021

14 år senare

Vad ska jag tänka och tycka när jag idag slår upp lokaltidningen och hittar detta:


 Exakt samma granat hittade jag 2007 och tog kontakt med polisen. De tog min anmälan på allvar, tyckte jag. Jag blev kontaktad och intervjuad, men resultatet blev inte som jag tänkt. Snön föll och det sas att man skulle eventuellt leta vidare när snön försvunnit till våren. Men de gav nog upp.

Är det då samma granat som jag fann, som den som hittats och oskadliggjorts i år? Ja, jag är fullständigt övertygad. På bilden ovan ser du den inkilad bland stenarna på fjället. 

Min bild var vänd åt andra hållet. Men nog är det samma. Eller hur?


 Nåja - skönt att det är fixat nu, 14 år senare. Det här är trakter där det framförallt åks skidor på både det ena och det andra sättet.

*****

Uppdatering: Journalisten ringde mig i förmiddags för en intervju. Fortsättning följer.

torsdag, september 23, 2021

Vad tänker du...

.. om att covidrestriktionerna slopas om en knapp vecka? Samtidigt rapporteras att smittläget nu kan liknas vid det som gällde i april.

Här i Norrbotten har vi nyss hört att 8 personer på ett äldreboende i Överkalix avlidit och att flera i personalen är smittade.

Många elever i Pajala har också insjuknat.

Vi är alldeles för snabba, tror jag.

Nu tycker jag att vi slänger ett öga mot Norge. Där kommer covidvaccinet att ges tillsammans med vaccinationen mot säsongsinfluensa i höst.

Heja Norge!

Jag tar gärna en tredje dos. Det har rapporterats att immuniteten går ner efter ett halvår. Särskilt om man vaccinerats med Pfizers vaccin. Senast i början av december vore det alltså dags för mig att få påfyllning.

*****

onsdag, september 22, 2021

Årets bästa ...

.. svenska deckare 2020.
Det förpliktar.

Ännu en nordlig författare. Tove Alsterdal. Visserligen född i Malmö, men många år boende i Luleå. Med rotdelar i Tornedalen.

Nu handlar det om ungdomsbrott. Mord. Som möjligen får återverkningar nu, 23 år senare.

*****

Inget tokigt land

Vädret är fint. Det blåser halvstorm och är grått mest hela dagen. Men vad gör det. Man kan ju alltid gå på eftermiddagsbio på vår "Folkets Bio Royal".

Bild från hemsidan.
Nomadland, (Ursäkta vitsen i rubriken.) handlar om Fern, en kvinna som efter att ha tappat jobb och make i en ort, där den enda industrin lagt ner, ger sig ut med sin campingbil för att upptäcka livet utanför byn som helt tömts på folk. Inte hemlös - men huslös, som hon uttrycker det. Hon tar ströjobb, bland annat för Amazon (stärkte mitt intryck av den arbetsgivaren och e-handel, i negativ mening.), och som campingvärd, på hamburgerställe m.m.

Hon träffar andra i samma situation. Bor i sin lilla campingbil. Lär sig massor om livet, både det hon lämnat och det nya. Och hon vill inte tillbaka. 

Mycket lågmäld film med bra skådespelare. Några var amatörer, men äkta huslösa, som hon träffar på de ställen hon råkar hamna på. 

Klart sevärd.

*****

Vad är det med ...

.. norrbottnisk snabbmat? Jag är ingen framstående hamburgerkonsument. Sällan äter jag snabbmat överhuvudtaget. Men det händer, utan att jag funderar särskilt mycket över det. Att Luleå är en stor restaurangstad, det vet vi ju, eller hur?

Däremot funderar jag varför norrbottniska hamburgerföretag är så framgångsrika. Du kanske inte tänker på det, men Frasses, Max och nu senast Bastard burgers, är alla norrbottensföretag. Huvudkontoren finns i Luleå. Restaurangerna (om de nu kallas så) ligger däremot lite här och där. Frasses är det minst spridda med sitt sydligaste etablissemang i Kalmar. 

Max finns i hela Sverige, ibland med flera ställen i samma stad. Men Max finns även i utlandet, ja till och med i Saudiarabien.

Sedan har vi nykomlingen Bastard burgers som startade för fem år sedan här i stan. Ett kompisgäng från Luleå startade företaget. De finns numera väldigt spridda med 51 försäljningsställen, i Sverige, i Europa, Norge och Finland, ja - de är också på gång i New York!

Ska jag själv välja något av dessa, så blir det det sistnämnda. De har en lite annan inriktning och gör hamburgare med lite mer finess. De görs à la minute, alltså börjar de lagas, först när man beställt dem. Och de har lite andra tillbehör som gör dem till en hel måltid. Trivsamma restauranger är det oftast. Och veganska varianter finns också på menyn, vid sidan av de vanliga som innehåller norrbottniska råvaror, när det gäller kött.

Nu fyller de fem år och ställer till med kalas. Jag kommer inte att gå dit.


*****

tisdag, september 21, 2021

Nu vet jag ...

.. att nattens sömn kommer att ha en hel del i övrigt att önska. 

Nä! Jag tror inte på sånt. Vi får se.


*****

måndag, september 20, 2021

Så försvann den

Återigen en bok avklarad.
Flygplanet som försvann av Gällivareförfattaren Jerk Schuitema. Jag hade inte så stora förväntningar på denna bok, eftersom jag kommer ihåg att jag läst en av honom för några år sedan, som jag inte ens kommer ihåg. Kanske läste jag den inte färdigt ens. Den var inte bra.

Men den här är av en annan kaliber. Spänning rakt igenom alla 400 sidor. Miljön är Norrbotten. Inga fiktiva ortnamn, så man kunde följa med när figurerna rörde på sig.

Jag kan bara rekommendera den.

*****

söndag, september 19, 2021

Och så blev det ...

.. vinprovning. Efter ett långt uppehåll på grund av pandemin har våra månatliga vinprovningar kommit igång igen. Det är alltså inom bostadsrättsföreningen som det sker.

Åke fixar "program" och dryck. Vi smakar och pratar och berättar om våra egna erfarenheter och upplevelser kring vin. Resor, fester, händelser. Naturligtvis bedömer vi vinerna också. 

Så trivsamt. Så kul. Och trevligt att få träffa någon ny granne också, även om de flesta är kända sen förut. 


*****

Den vita duvan

När jag var barn bodde vår familj på stadssidan av Luleälven, och min moster och morbror på Bergnäset. Det låg på andra sidan älven och betydde att två olika busslinjer måste nyttjas för att besöka dem. Att åka buss var ju lite äventyr för mig och jag tittade alltid nyfiket ut på omgivningarna. 

Just innan man åkte över den nya och då enorma Bergnäsbron (som då var Sveriges längsta) över Luleälven passerade man en byggnad som eggade fantasin. Den kallades Vita duvan och var ett fängelse. Med galler för fönstren och många historier man hört, sattes funderingarna i huvudet igång. Det var kort sagt spännande. 

Först nu, i väldigt vuxen ålder har jag besökt Vita duvan. Sett byggnaden inifrån. Fängelset lades ner  1979 och fungerade sedan under några år som "bibliotek" för länsstyrelsen, som ligger intill. Nu är byggnaden kulturminnesmärkt. 

Anledningen till besöket idag var att huset fyllts med en jätteutställning av norrbottenskonstnärer. Korridorer och celler fyllda av tavlor, keramik, textil och annat. Utställningen stänger redan nu den 26 september och jag ångrar att jag inte besökt den tidigare i sommar. För det var mastigt, och hade krävt flera besök. Men jag har inte uppfattat utställningen som så omfattande. 







Sven Teglund, känd bloggare här i Luleå och världen, hade två verk utställda.





Vilken hand?


Jag ska lära dig allt jag kan



Detta är bara ett pyttelitet axplock bland verken i utställningen. 

 
*****

Det händer ...

.. att jag blir arg, uppretad, ilsk, besviken, ... kalla det vad du vill, när jag läser detta:

Klipp från SVT-appen.

Och varför pratas det inte mer om det? Jag tycker lamheten är fullkomligt grotesk. Här släpper vi ut människor som betett sig fullständigt omdömeslöst. Ja - kanske är de till och med farliga för samhället.

Jag kan tänka mig ett par scenarier. 

De fortsätter sin inriktning att "rädda världen" genom sin fanatism och religiösa fantasier. Kanske flyr de utomlands och försvinner.

De skuggas av SÄPO, som på så sätt hoppas att de tar kontakt med likasinnade här i Sverige. Men så får vi väl knappast göra av integritetsskäl. Någon kan ju bli kränkt.

Eller förväntar vi oss att de ska vara fromma lamm i fortsättningen.

*****

lördag, september 18, 2021

Något av det bästa ...

.. med den här dagen är 

  • att vi fixade vattenanläggningen som pajade igår. Grattis till oss. 
-----

*****

fredag, september 17, 2021

En så'n där dag ...

.. som är tom. Tom på händelser. Men ändå inte. 

Vi pysslar med små små projekt. Och bevakar ett större, som vi inte kommer att klara av själva. Radonfilteranläggningen i samfällighetens vattenstation har fått fnatt. Och eftersom vi ingår i "vattengruppen" och är de enda ur gruppen som finns här för tillfället, så får vi ansvaret. Kolla - rapportera. Kolla igen - rapportera. 

Nivån ligger ovanför vår kompetens. Vi vet inte vad vi ska göra. Men ett beslut tar vi. Vi stänger anläggningen. Helt enkelt.

Själva har vi ju egen vattenanläggning, så vi klarar oss. Har även erbjudit de som är beroende av samfällighetsvattnet att hämta gratis hos oss. Generöst, va?

Så avvaktar vi övriga vattengruppares ankomst för vidare resonemang och åtgärder.

Guuu så spännande. Visst?

Sen kan man ju alltid kolla in ginnalalönnen och token vid bastuknuten. 
*****

torsdag, september 16, 2021

Hur det än är ...

.. så är det alltid skönt att byta staden mot skogen. Eftermiddagsfika i solskenet på patio syd, västra.

Småfåglar tjattrar. En nötskrika skriker efter nöt på sitt oefterhärmliga sätt. Inte vackert. Men det hör till.


*****

Förvirrat

Tidig morgon utanför ICA. Yngre man med stickad luva ordentligt neddragen över öronen, dunjacka knäppt upp till hakan ... och shorts!

*****

onsdag, september 15, 2021

Bio igen

Så var det dags igen. Bio för andra gången på tre dagar. Med samma "tema" som den förra filmen, Supernova

Här handlar det också om demens. Men denna gång handlar det om en gammal man, som man får följa i sin förvirring. Han har flyttat in hos sin dotter efter att ha gjort sig omöjlig i sin egen bostad, där han tydligen har "avskedat" sin hemtjänstpersonal. 

Nu blir det mesta förvirrat. Han är fullständigt övertygad om att han nu äger den stora lägenheten där dottern bor. Han känner sig nästan förolämpad när dottern kommer hem på eftermiddagarna. " - Vad gör du här i min lägenhet? Jag klarar mig perfekt på egen hand".

Filmen är omskakande, och som jag sa, när vi träffade folk vi kände ute i foajén: Jag känner mig nästan dement.
För ibland vet man varken ut eller in. Vad är sant. Händer det här, eller är det bara i hans hjärna?

Anthony Hopkins spelar suveränt bra. 

Se den!

*****

tisdag, september 14, 2021

En skaldjursgryta ...

.. sitter bra till lunch
när hösten slår till på allvar. Dessutom på trevliga Tallkotten, som jag har många härliga minnen ifrån.

Bara 5-6 grader och blåst. Första snön faller i länets östra delar. Snö som ligger kvar! Lite väl tidigt.

*****

måndag, september 13, 2021

Fynd

Ibland svänger man iväg i tidigare obesökta "hörn" av sin stad, när man är ute och promenerar.

Idag snurrade vi kring landshövdingeresidenset och den intilliggande Länsstyrelsen. Där finns moderna byggnader, men också den ursprungliga stiliga tegelkåken. Och vad hittar jag där? Jo, en stupränna som är lite utöver det vanliga. Nuförtiden är de ju vanligen gjorda av plast och utan utlopp. Istället leds vattnet rakt ner i dagvattennätet för att hamna i något reningsverk.

Men här var ursprunget kvar. Och utsprånget. Synd bara att inte den där avledningen var lite snyggare gjord. Den kunde ju till exempel ha varit svart och av metall. 

Men att någon ansvarig skulle vara lika klok som jag, är väl för mycket begärt.

*****

söndag, september 12, 2021

Supernova

Vad passar bättre en gråregnig septemberdag än en biosalong på eftermiddagen. Det var längesedan sist.

Sam och Tusker är ett par sedan 20 år tillbaka. De gör en semestertripp med husbil. Tusker har planerat rutten. De ska besöka syskon och annan släkt, platser där de har gemensamma minnen och njuta av tillvaron. Men till saken hör, att Tusker har drabbats av alltför tidig demens och har börjat glömma både det ena och det andra. Han vill bli ihågkommen som den man han var tidigare, inte som den sjuke man han är nu.

Det är en gripande film. Men oj, vilka skådespelare, och oj, vilket foto. För att inte tala om trakterna de färdas i. Jag tror det är Skottland. Det är berg och dalar, gröna och höstfärgade sluttningar. Oerhört vackert. Colin Firth och Stanley Tucci spelar samboparet.

Under resan dyker problem upp. Problem som diskuteras och dissikeras. Det är tårar och ilska, skratt och glädje. Men hur det går, tänker jag inte tala om.

Sevärd film. Supernova heter den.

*****

Regn och grått ...

.. men med undantag; rännstenen får guldkant. 

Hoppas den gillar det.


*****

lördag, september 11, 2021

Det är nå´t med 11 september

Jag kan för mitt liv inte begripa att det är 20 år sedan som det mest drabbande terrordådet hittills inträffade i New York. Det fick konsekvenser, inte bara för de som var direkt inblandade, i byggnaderna, i flygplanen, och för alla anhöriga.

Nej - den där händelsen fick konsekvenser över hela världen. Usama bin Ladin blev kändis av det mest negativa slaget. Al-Qaida blev ett nytt begrepp. Vi fick ändra vanor för säkerhets skull. Kontroller på flygplatserna med mera, med mera. Och jag tror också att det gjorde muslimer en stor otjänst genom att spä på alla fördomar om dem. 

Jag minns tydligt när vi på jobbet fick veta att ett flygplan rammat World trade center i New York. 

 - Ja, ja, tänkte jag. Det är väl en olycka med något privatplan.
Det hade ju varit anmärkningsvärt bara det.
 
Men sedan fick vi veta mera, och tankarna drog iväg. Nu blir det världskrig. Klistrad vid TV:n den, och följande kvällar.  Skakad.

-----
Bara ett par år senare, 2003 inträffade nästa händelse kring 11 september. Vår utrikesminister Anna Lindh attackerades kallblodigt på varuhuset NK i Stockholm. Det var visserligen den 10 september, men ledde till hennes död dagen efter. Det innebar också en ny verklighet. Det andra mordet på betydelsefulla (ur demokratisk synpunkt) personer. Den tidigare var 1986 och Olof Palme.
 
-----
För 48 år sedan åkte jag runt i Marocko. Det var 1973, alltså. Jag var ensam svensk i en liten grupp, som mest bestod av engelsmän, australiensare och tyskar. Just den 11 september besökte vi en oas mitt ute i öknen och fick träffa en berberhövding. Det var helt improviserat, och vi blev inbjudna på te. Den dagen fick också ödesdigra konsekvenser i en del av världen. Det kan du läsa här.

Det är nå´t med 11 september. Vad har du för förhållande till den dagen?

*****

Full fart ...

.. i stan.
Just denna lördag pågår Kulturnatten med ett digert program från bittida till sent. Och eftersom solen är generös lockas många till stan.

Dansföreställning i stadsparken. Uteserveringarna populära. Bondens marknad längs Storgatan. 



Och över oss passerar United airlines på sin väg från Dubai till Chicago. Landar där om ungefär 8 timmar.


Alltid är det nå't på gång.

*****

fredag, september 10, 2021

Jo, jag vet ...

.. att jag ska ta det lugnt eftersom jag är under "konvalescens" efter min ablation för 14 dagar sedan. Men lite skogshuggarjobb och rörmokeri är väl tillåtet. Ja, jag gick och pekade ut vilka granuslingar Benke skulle såga ner.

Sedan rensade jag avloppet från tvättstället i badrummet samt golvbrunnen. Sååå inspirerande!

Det kallar ja rehab.



*****

torsdag, september 09, 2021

Nog märks det ...

.. att sommaren börjar tona bort,
även om den griper sig kvar med sommarlika dagar. Strålande sol. Blå himmel.

Men delar av vägen till stugan, som vi vill tillbringa helgen i, visar tydliga tecken på begynnande höst. 

Och inte nog med det. På ett fönsterbleck på bron tar en piggögd höstflikmätare emot oss.


*****

tisdag, september 07, 2021

Norrbotten noir

Denna sensommar och höst har plötsligt inneburit att en del norrbottniska deckar- och spänningsförfattare slagit ut, som sensommarblommor. 

Redan har jag ju läst Där isarna råmar och hoppas så småningom få läsa Anders Sundqvists Återvändaren och Tina N Martins Befriaren. Två nordliga författare som fått fina recensioner.

Men först: Flyplanet som försvann, av Gällivarebon Jerk Schuitema. Sommarens torka har gjort att vattenmagasinen i fjällvärlden tappat mycket vatten. En fiskare får plötsligt ett märkligt napp. Ett flygplansvrak upptäcks på botten av en sjö. Och mysteriet tätnar. Flyplanet har försvunnit spårlöst 1964 och har mer eller mindre glömts bort. Det är ett postflyg, som aldrig kom fram till sin destination, och som aldrig hittats. Har utredningen för 57 år sedan skötts väl, eller ....?

Vi får se.


*****