Allti' nå't

DN:s söndagskryss klart på en söndag!

Inte illa.

Ofuskbart.

*****

Konstig dag

Påskdag - märklig på  något oförklarligt sätt. Inget hände. Vi steg upp efter god natts sömn. Åt frukost som vanligt. Klädde oss så småningom. Gick ut på en promenad. Vädret sisådär. Grått ända tills vi kom hem. Då blev det sol i någon timme. 

Sysslolös eftermiddag. Jag sa till Benke att den här dagen blev hittills som barndomens långfredagar. 

Nåja - vi så klart en film som vi stängde av igårkväll. The Courier. En spionhistoria med verklighetsbakgrund från Kubakrisen på 60-talet. Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Den var lite komplicerad att hänga med i, men det redde ut sig. 

Kommer du ihåg Kubakrisen. Jag gör det. Tog den kanske inte riktigt på det allvar som den egentligen var. Minns att vi skojade om den i skolan. Hur vi planerade sabotage mot ryssarna, när de skulle komma tågande över skolgården, med mera.

Nu återstår resten av dagen. Vi får se om den 'repar sig'. 

Promenadfynd. Alltid något.

*****

Sådär'ja

Klockan omställd. Lätt som en plätt.

Nu är det bara att sova.

Gonatt.

*****

Idag fick ...

.. snösvängen träda i tjänst igen. Redan före frukost fick jag själv ta hand om loftgången tillsammans med grannen Tobbe, som bl.a. berättade att han glömt lägenhetsnyckeln i dörrlåset hela natten. Men något besök hade han inte fått.

Det har kommit en hel del snö. Tung sådan. Men vi fixade vår del rätt snabbt.

Stan var livligare idag. Mycket folk trängdes på fik och i affärer. Abstinens från gårdagen, kanske. 

Även på gatorna var förstås snösvängen i farten. Det var bara att hålla sig undan. Vi jagade kaféplats, vilket inte var helt enkelt. Men på Smedjans fik ropade en kvartersgranne på oss och erbjöd plats med honom och frun.

Det blev mycket trivsamt surr och prat i en och en halv timme.

Sedan var det dags att gå hem och ta itu med middagsförberedelserna. Har tänkt löjromskrustader som aptitretare. Följt av suovasrökt reninnanlår med kantareller och rotfrukter. Svänger ihop något improviserat.

Vi får se vad det blir.  

*****

Bara en bild

Långfredagsrusch 

*****

Annorlunda ...

.. påsk blir det i år. Den här helgen har vi alltid firat i stugan i skogen vid havet. Så blir det inte i år. Trista väderutsikter är anledningen. Varför ska vi sitta där och titta på gråvädret, när vi lika gärna kan göra det i stan.

Det har utlovats både regn och snö. Mycket snö. Och vem vet hur snöröjningen i stugområdet kommer att funka en storhelg? 

Kulingvarning dessutom.

Nä - vi blir hemma i stan, veklingar som vi är.

*****

Fynd

Rotade lite extra i en kökslåda. Letade efter en tesil, som vi trodde vi hade en extra av. Vi hade den bestämda uppfattningen om att vi köpt två stycken och ville nu kassera den första. (Det gäller tesil av 'textil' typ.) Men vi har hittills inte hittat någon.

 - Vi köper en. Då kommer säkert den där vi köpte förra gången fram, föreslog jag.

Sagt och gjort. Det blev till att rota lite överallt. Jag vill ju kolla att min teori stämmer. Utan resultat. 

Men en annan sak dök upp. Där längst in, och under en redskapslåda låg en blank plåtgrej.

 - Men vad är det här?

Ingen av oss kände igen den. Än mindre vad den skulle användas till. 

 - Vi slänger den.

 - Nej, det gör vi inte, sa jag. Då kommer vi säkert att behöva den.

Samma sorts filosofi som tillämpades i tesilsfallet, alltså.

Men så tänkte jag - min läsekrets vet säkert vad det är.

Berätta!

Hård och rätt tjock metall. Rejäl, helt enkelt.

*****

Bra, men ...

.. ingen bladvändare. 

Språket flyter på och berättelserna om de olika släkterna är intressanta. Men det blir lite för rörigt ibland, när det ena kapitlet handlar om 1932 och nästa om 2008, eller 2017, eller 1953. 

För rörigt, som sagt. Men lärorikt också på sätt och vis. Tornedalshistoria har man inte fått veta så mycket om.

*****

Klart för start

Testflygning, Nytorget, Luleå 

*****

Taking it isi

Överraskade ser vi flaggan redan när vi kommer ner till hamnen. Det betyder att det är öppet ute på Gråsjälören. En måndag? Det brukar ju bara vara på helgen.

Våra planer ändras raskt och vi beslutar att ta vägen dit ut. Ön ligger ca 3 kilometer utanför centrum. Vädret är fantastiskt. Vintern har repat sig. Minus 10 grader, ungefär.

Mannen som tar vår beställning känner igen Benke.

 - Nämen hej. Hur är läget?

Det visar sig vara en gammal gymnasiebekant till honom, från gymnasietiden i Haparanda.

 

Det blir 'lunch'. En varmkorv med bröd. Till efterrätt blir det våffla och kaffe. Ja - det är ju Våffeldagen, slår det mig. Vi sitter i solen och njuter.

Vårvinter.

*****

Konståkning ...

.. är inget jag ägnar mig åt. Men jag går gärna ut på isen. Särskilt när vädret är skönt.

Idag blev det en annan runda än den vanliga, nämligen från Norra hamnen. Det vanliga är ju den södra. Men omväxling förnöjer. Det blev dryga sex kilometer.

Konståkning blev det dock senare på eftermiddagen. Denna gång av helt annat slag. Och utan is. För detta ägde rum mitt på Storgatan.

Två våghalsiga (minst sagt) MC-åkare hade uppvisning. De tävlade tidigare i SM-veckan i stadioncross inomhus.

Nu fick de leka utomhus istället. Ingen tävling utan bara uppvisning. Jag fascinerades på gränsen till 'illamående' över deras konster. Publik - massor. Jag stannade inte länge.

Det var lugnare att se herrarna sprinta på TV.

Se också denna lilla film

*****

Lite schizofrent

Hur har vi det, egentligen? I veckan har jag kunnat konstatera att vi är rätt lyckliga här i Sverige. Inte riktigt lika lyckliga som i Finland, Danmark, eller Island förstås. Men på fjärde plats återfinns vi enligt FN:s World happiness report. Inte dåligt alls! Vi borde kanske sträcka på oss och inte vara så negativa. 

Klipp från DN

-----

 

 

För negativa är vi också. Enligt en rapport från SOM-institutet, så ser det inte alls så kul ut. Pessimister är vi tydligen.

 

Klipp från en annan sida i DN

-----

 

Så hur mår vi?

 

Jotack - här är det mesta bara fint. En slapp lördag fylld av blötsnöslask. Det inspirerar inte till några långa utevistelser, men en sväng på stan blir det i alla fall. Det finns ju gallerior. (Hm...)

SM-veckan är i full gång. Men mest i TV. Det finns konstiga sporter, märker jag. Inomhus. I Boden åks det skidor. Skidskytte. Utomhus. Där slappas det inte.

 

På torget är det marknad. Där passerar jag och tar en bild.

Sedan går jag hem. Sätter mig med ett korsord.

Slapp lördag.

*****

Femtonåriga ...

.. Vendela tog ledigt efter lunchen som hon köpte på närmaste coopbutik, eftersom skollunchen inte passade. Nu skulle hon gå och shoppa snigelslem och ett par andra hudserum innan hon tog sin nya a-traktor och tankade den full inför hemfärden.

Och jag undrar hur stor veckopeng 15-åringar har nuförtiden.

Själv unnade jag mig en fika på sporthallens fik i Kiruna, dit vi klasskompisar gick en gång i veckan, kanske.

Tiderna förändras.

*****

Stan kokar

Sm-veckan  märks överallt i stan. Vi passerade vårt närmaste torg, som ligger i kanten på vårt kvarter.

Precis då var torget packat med alla som ville fira Luleås hockeytjejer som vann guld härom dagen. Och det var sjätte året i rad! Det blev hurrarop, sång och små fyrverkerier. Tal av kommunalråd Carina med flera.

God stämning.

På isen var det däremot lugnt.

*****

Så blev det ...

.. teaterkväll med en pjäs av den irländska dramatikern Marie Jones. Stenar i fickan är en ovanlig 'pjäs'. Två skådespelare spelar 15 olika karaktärer. 

Handlingen är en filminspelning i en liten by i Norrbotten. Statister och scenarbetare är huvudpersoner. Det är humor och allvar. Publiken är nära och får ibland agera.

Två timmar humor - och eftertanke.

*****

Så drar ...

.. SM-veckan igång. Här i Luleå med mestadels inomhusgrenar. Det är allt ifrån armbrytning, brottning, fäktning, takwondo och cheerleading till draghund och alpinrodel (de två sistnämnda dock utomhus). 

I Boden åks det skidor på alla de sätt.

På torget i vårt kvarter förbereds för diverse nöjen, prisceremonier etc. Och naturligtvis tar man en SM-bakelse på fiket.

*****

Dagens ...

.. förmiddagsetapp ledde oss förbi Södra Hamnen. Snålblåst, nollgradigt, molnigt. Men som vanligt en hel del folk ute på isarna.

Här sågs en (förmodligen) fransk turistgrupp som kommit hit med charter och låter sig förföras av att man kan gå på vatten. Det är ju annars bara Jesus som behärskar, enligt många. Glada och pratsamma verkar de vara. De hörs över vidderna, där de samlas i lä för vinden. 

*****

Plast

Varje gång jag går iväg till vår inlämningsstation (finns i huset) med senaste dagarnas, ja kanske en veckas plastavfall, blir jag nästan förskräckt. Men också lite fundersam.

Jag förstår att plast är väldigt praktiskt i många fall. Men nog finns det tillfällen där jag tycker det är väldigt överdrivet använt. Alla förpackningar av små varor på Clas Ohlson till exempel. Ibland nästan omöjliga att öppna, utan att man skär sig. Om man nu överhuvudtaget tar sig in. 

Plast är på många sätt en miljöfara. Våra hav innehåller inte bara dumpade plastsopor. Det finns även mikroskopiska plastartiklar som via fisk, når oss när vi mumsar i oss en torsk. Vi är snart så plastpåverkade att vi säkert kommer att se ut som Clas Ohlsonförpackningar. Omöjliga att få kontakt med.

Jag raljerar förstås. Men något ligger det i det.

 

Men det finns också annat som jag funderar över på min väg ner i soprummet med en full påse i min hand. Hur tas soporna omhand, egentligen? Blir de bara uppeldade, eller blir de återanvända? Sistnämnda vore ju förstås det allra bästa.

 

Jag tror jag ska ta ett 'snack' e-postledes med vår avfallsfirma här i stan och få raka besked. Lumire är det tjusiga namnet. Ibland tjusar vi till det till Lumière.

 

Luleå miljöresurs ska det utläsas. De fungerar bra. Hoppas bara att de är ärliga också.

*****

Sådär'ja

En liten hälsning från mörka Norrland.

Nu kör vi om.

*****

Så var det gjort ...

.. för i år. Inkomstdeklarationen nuförtiden är ju en liten parentes i tillvaron. Man kollar uppgifterna som Skatteverket delger en, och ser det rätt ut, är det bara att godkänna. Man kan göra det från mobilen om man så vill.

Jag kommer ju ihåg hur det var förr. Hur pappa satt en hel kväll, gärna tillsammans med någon släkting som gjorde samma sak. Man hjälpte varandra. Räknade och räknade ut. Och fyllde i olika blanketter hit och dit. 

(En annan 'tradition' var också en kvällsuppgift för pappa. En gång per år räknade man ihop alla konsumkvitton, för att kunna begära återbäring. Ibland lånade han hem en räknemaskin från jobbet, vilket förstås underlättade. Men det fanns också kvällar utan den hjälpen.)

Ibland gav han sig också iväg till någon av flertalet deklarationsbyråer som inrättades och fungerade några veckor på orten i deklarationstider. Men då gällde det inte för att han ville ha råd, utan för att hjälpa andra rådsökande. 

Visst är det enkelt nuförtiden. Samtidigt är det nästan lite kusligt hur Skatteverket har fått alla uppgifter. Men har man inget konstigt bagage, är det ju bara att tacka och ta emot.

Nu är det gjort. Bara att vänta på återbäringen.

*****

Jag har inga ...

.. sömnproblem, vad jag vet. Somnar oftast ganska direkt sedan jag släckt läslampan och lagt bort boken jag har på sängbordet. Oftast vid halv midnatt.

Det händer att jag vaknar till under natten. Men det innebär inga problem. Vänder mig om och somnar om.

Gångna natten var dock något i hästväg (hur nu deras nätter är) med total 'medvetslöshet'. Inte ett enda medvetet vakentillstånd under alla de 7 timmar som jag tror sov. Härligt, på sitt sätt.

Men oavsett sömntyp så finns det en gemensam nämnare. Jag drömmer en hel del trivsamma drömmar på morgonsidan. Och varje dröm har ett tema. Jag är aldrig hemma i vana omgivningar. Alltid på resa någonstans. Alltid trevliga upplevelser.

Kan man få en drömtydning, tack.

*****

Månadens ...

.. vinprovningskväll i bostadsrättsföreningen blev lite annorlunda.

Istället för att samlas i vår vanliga lokal, blev det träff på Trattoria Montecchio några kvarter hemifrån (Vi bor ju centralt.). Då blev det förstås lite god specialbeställd mat också.

Vinerna blev också lite 'udda', eftersom de inte går att köpa på Systemet. Men kan ibland beställas.

Men goda var de. Presenterade av en inflyttad kuban.

Dessutom fick jag lära mig att en Caffé corretto är som en kaffekask. Nämligen grappa blandat med en espresso. Det var okänt för mig.

Trevligt hade vi. Skratt och flams varvat med kloka samtal i några timmar. 

*****

Ska jag känna mig ...

.. förödmjukad eller förolämpad när jag hör alla fantasifulla manipuleringskonster som fegPutte håller på med i dessa valtider. 

Att han tror att vi går på hans amsagor, visar väl bara hur korkad han och hans gelikar är. Det visar också att han inte vågar inse sina egna åkommor, eller tillkortakommanden.

Hjärnbrist kanske. 

*****

Godmorgon ...

.. från Rånlandet. 

Eller - gomorron, kanske duger.

*****

Att ligga ...

.. på soffan i stugan och höra brasan knastra och hur middagen tar form i köket - det är livskvalitet.

*****

Mätt

Våra frukostar är goda och mättande. Idag har det blivit mycket mer mat än vanligt.  Gott - javisst! 

Efter gymet brukar vi gå på lunch med goda vänner. Så blev det inte den här dagen. Det blev istället en typisk födelsedagslunch, då en svägerska fyllde 80 och bjöd på hemmagjord smörgåstårta, som så småningom följdes av en god gräddtårta. Även den hemmagjord. 

Vi kände oss smått fyrkantiga när vi bröt upp efter roliga samtal i svägerskans kök, där folk dök upp och försvann under några timmar. 

Nu var det ju inte bara det.  Inför kvällen hade vi också blivit kallade till en vänkretsmiddag på en av våra bästa italienska krogar. La Bottega. Fantastiskt gott.  Väldigt trevligt. Härlig personal.  Många timmar blev det och vi var sista gästerna att lämna stället.

För att inte tala om alla världsproblem som vi löste utan att anstränga oss. Vi var ju en samling av ekonom, aktieguru, hjärtspecialist, it-specialist, ekonom/revisor, universitetslärare tillika pensionär och jag själv.

Inte undra på att världen blev ny.

God fisksoppa

*****

Härligt ...

.. med vitmenade gator. Det ska vara vitt på vintern.

*****

Och där ...

.. kommer Sveriges snyggaste bil in för att bli besiktad. Det sker som vanligt på detta trevliga ställe: Bilprovningen ! Det vill säga den gamla bästa ickeprivata. Glada herrar tar emot.

 - Du behöver inte checka in. Får jag nyckeln, sa en kille som mötte mig i dörren.

 - Oj, sa jag. Tur att du är legitimerad.

Han hade företagströja förstås. Annars hade det ju kunnat vara  'vem som helst' som hade stått där vid dörren och lagt beslag på en intet ont anande besökare.

 - Gå in och ta en kaffe, sa han.

Så blev det. Men utan kaffe, eftersom jag nyss fått i mig en stor kopp på ett ställe i stan.

Behöver jag nämna något om resultatet? Nej - som vanligt var allt tipp-topp. Besiktaren gav mig också lite goda råd om att jag skulle ta en slang och spola rent ordentligt "på den där 'hyllan' längst bak, bakom hjulet". 

 - Det är inte bra att det samlas skit där, sa han.

 - Okej. Då får jag visa upp resultatet om ett år.

Då var det gjort för i år.

*****

Klipp, ...

.. inte på mig, men av mig. Dusch. Biltvätt. Städning. Lunch. Bilbesiktning. Tvättvikning.

- Vad gör du hela dagarna, Bert?

*****

Jag vet vad du vill ...

.. och vad du menar. Tips om hur man kan avslöja sina medmänniskor, som egentligen bara pratar 7 procent, men uttrycker väldigt mycket med kroppen. Omedvetet. Det fick jag idag på en föreläsning i Vetenskapens hus. En föreläsning som anordnats av Aktiva seniorer, där vi är med.

Föreläsare var en herre som heter Bertil Mannesson.

Och han var mer än föreläsare. Han var praktiskt taget som en stand-up-komiker.

Oj, vad han fick oss att känna igen våra beteenden, gester, miner m.m.

I dryga en och en halv timme skämdes vi eller gottade oss åt hur vi kunde avslöja andra. Läsa av en medmänniska.

Han tipsade även om böcker som andra beteendevetare skrivit. 

Det blev lärorikt. Den enda nackdelen kanske blir att man börjar tänka på hur man uppträder och försöker korrigera. Synd i så fall!

 Nä - låt oss slappna av och glömma. Då blir det naturligast. Och det är ju jag som nu är 'utbildad' och kan nyttja det för att bedöma dig, om vi skulle träffa på varandra.

Jag tror det var besöksrekord på Aktiva seniorers månadsmöte. Hallen var fylld av bekanta och obekanta, som kopplade av med en god kopp kaffe och en smarrig kladdkaka. 

 

 

*****

Svävare ...

.. har jag aldrig fått åka. De är bra att ha här i vår del av landet för att säkra skärgårdstrafiken. 

I och för sig finns det såhär års bilväg till de öar som har fast boende befolkning. Men längre ut är det dåligt med is, eller i alla fall osäkert för trafik. Särskilt i förfallstider både höst och vår.

Ovanligt är det dock att se dem i stan. Men idag svävade en in över Norra stadsfjärden, för att lämna av en passagerare.

Normalt stannar de en bit längre ut mot havet.

*****

Ännu ett ...

.. finbesök avslöjade sig själv, genom sitt läte. Hade den suttit tyst hade vi kanske inte alls lagt märke till den.

Den fint designade dalripan i vinterdräkt.

*****

För tredje gången ...

.. under våra 22 år här i stugan i skogen vid havet,  fick vi idag besök av den trevliga lavskrikan.  Förra gången var 01 april i fjol. Precis som då, fick jag idag syn på den när jag stod och förberedde frukosten. 

Fågeln finns här uppe i norr, men mycket sällsynt vid kusten. Det är en 'inlandsfågel'.

Det är nog vår mest oskygga, större fågelart, som gärna besöker dig för att tigga mat och tar den ur din hand. Falukorv är en favorit.

Bildkvalitet genom oputsat köksfönster.

*****

Premiär

Foto: Benke

Äntligen läge för skidor. Solen skiner. Någorlunda bra temperatur. Vindstilla. Vi ger oss ut på en tur, delvis längs den slinga som grannarna Håkan och Michael dragit. 

Det hade förstås varit skönare om inte vädret tidigare i mars varit onormalt varmt. Nu har spåren frusit till is. Passar inte mitt tycke. Men vad ska man göra åt det? Förmodligen bara acceptera.

Färden går genom skogen men avslutas på havet. Och ta'me'rackarn blir det inte fika på patio syd i solskenet också. 

Vårvintern äger.

*****

Lämnade stan ...

.. och drog till stugan i skogen vid havet. En lugn helg lite närmare naturen än vad som bjuds i stan.

Av olika anledningar har vi inte varit här så ofta som vi brukar. Vintern har varit 'konstig'. Grå. Kall. Och nu varm. Slabb och slask. Men snön är vackrare här utanför stan. Vit även när det töar.

Nu får vi se om den blå himlen visar sig imorgon som utlovats.

*****

Så fick jag ...

.. ett glatt besked i min Kivralåda. Mycket glädjande till och med.

Pengar till kontot.

*****

I mina yngre dagar ...

.. var gym, dvs. träningslokaler något som magrute- och bicepspumpande klientel besökte. Det stönades och stånkades bland hantlar och skivstänger. 

En vanlig torsdag och tisdag innebär gym för mig. Och magrutorna och bicepsen är rätt diskreta. I min ålder gäller det ju inte heller att bygga muskulatur, utan främst att hålla den befintliga i trim. Att behålla den, kort sagt.

Men det handlar också om att det är trevligt på andra sätt. Socialt, inte minst. 

 - Goddag herr Bodin.

En man stiger upp på löpbandet närmast mitt. Det är en man i min egen ålder. Bekants bekant, men även en kund till mig. Han köpte min Opel Corsa 1993. Och den var han nöjd med i flera år - som andrabil.

 - Goddag herr Gunnar, sa jag, som för ögonblicket glömt hans efternamn.

Vi pratar vidare mellan andetagen om ditt och datt, medan kilometerna läggs bakom oss. 

Nuförtiden är gymet ett tillhåll för i stort sett alla åldersgrupper. Från ungdomar i femtonårsåldern till pensionärer högt upp i åldrarna. 80-åringar är inget ovanligt. 

Visst finns det också proffs, som man får umgås med. SDHL, dvs Sveriges ledande damhockeylag, springer omkring där och kämpar med träningsapparaterna. Det gör också Luleå BC - herrbasketlaget. Långstörar som får en att känna sig liten i sina 183 cm. Trevliga och sociala.

Här träffar jag nästan varje gång Sofi. Vi jobbade ihop under sent 70-tal. Hon försvann senare till jobb utomlands, men kom tillbaka för 25 år sedan.

Stuggrannarna Bertil och Iris dök också upp idag. Två ännu inte pensionerade. Liksom Lasse, som är kompis med en annan kollega till mig. Alltid har man några ord att byta. Men det gör man också med folk man inte känner, men som frekventerar stället ofta. Tipsar varandra om träningsknep och stretchningsövningar. Alltmedan en välutvecklad yngling står på händer och gör armhävningar i ett hörn. Jojo.

Gymet - det blir nästan som att gå på puben. 

Fast fysiskt nyttigare.

*****

Skämmes

Att Sveriges tåg är dåliga har jag ansett sedan länge. Inte blev det bättre av att branschen avreglerades efter brittiskt recept. Där ångrade man sig och har tydligen fått bättre styr på trafiken igen sedan länge genom att avreglera avregleringen, så att säga.

Men det ville inte Sverige. Och då blev det som det blev. Här i norr är standarden under all kritik. Både tåg och räls är i behov av stora investeringar. Vagnarna i nattågen är skraltiga 60-talsvagnar.

Klipp från ledarsidan i DN idag.

På 70-talet kändes standarden hög. Det satsades på komfort. Det fanns bistro ombord, och sist i tåget gick biovagnen. En biosalong på räls, som visade aktuella filmer. Det var populärt. Men förföll av någon anledning som jag inte kommer ihåg. Och sedan dess har inget gått åt rätt håll.

 

Privatisering har länge varit en ledstjärna för olika områden här i Sverige. Vi är det enda landet i hela världen som har privata skolor finansierade av skattemedel. Vinstdrivande, dessutom. 

Apoteken är en annan historia, som har lett till att mediciner nära nog har fördubblats sedan 2009. 

 

När det gäller tågtrafiken har DN idag tagit upp frågan, både på ledarplats och som vanligt reportage. 

 

Jag tycker det är dags att ta staten i örat. På det här sättet kan vi inte fortsätta. 

*****