Och naturligtvis ...

Friska vindar i stan.

.. blev jag vald till ordförande för årsmötet i våra två samfälligheter i stugan. Inte ordförande för samfälligheten men för årsmötet. Tack och lov.

Nåja - det gick finfint. Alla formaliteter klarade jag av. Och glad över att jag inte är sekreterare längre.

Jag gjorde tydligen rätt och behövde inte ta till någon frälsarkrans. Den hängde i och för sig hemma i stan och hade inte varit så tillgänglig.

*****

Sommaren innebär ...

.. att vi får hämta dagstidningen 2 kilometer bort. Per apostlahästar. Och lika långt hem, förstås.

Frukost när vi kommer tillbaka sitter bra.

Bra start på dagen!

*****

Tillbaka ...

.. stugan i skogen vid havet. Det känns bra, som vanligt. Lite påtande i 'trädgården', men mest bara slappa - ja, förutom långa rundan. 

Fast sanningen är att den inte är särskilt lång. Men den går på lite krokiga vägar och vi hamnar i nästa stugområde där vi träffar herr och fru K, som håller på att måla en nyuppförd boda. Pratstund innan vi drar hemåt igen genom skogen.

Så går dagen vidare.

*****

Här händer ...

.. i stort sett ingenting, på det lokala planet. Vi är i stan i veckan. Hittills i varje fall. Har gjort årlig Eliquistest på hälsocentralen idag. 

Men imorgon bär det iväg ut i skogen igen. Några dagar. På söndag väntas gäst, som stannar några dagar och efter att hon lämnat oss är det mycket som händer i stan.

Så då blir det inga såna dagar som idag.

I rallarrosens tid.

*****

Hur går det ...

.. för vår fiskmåsunge, som växer upp på gården i stan? Stark övervakning från modern. Något rede verkar inte finnas. Men det verkar gå framåt. Det verkar som att kvarterets invånare håller ett öga på den också. 

Och mamman har dämpat sig lite och håller sig rätt lugn, när man närmar sig.

Vi får hoppas det går bra.

*****

Kryssning

Här i Luleå har vi en kulturbåt. Med den kan man kryssa i skärgården och få en konsert på köpet. Ja - det blir mat också. Och trevliga bordskamrater. Vi blev placerade intill en pratsam dam, och snart var bordets fjärde plats också tagen. Vi kände alltså inte varandra, men det visar sig snart att Benke och den ena av damerna hade gemensamma bekanta.

Musiken då - ja det var luleåkillen Bo Selinder som sjöng sina sånger. Sånger som är mera som kupletter. Med mycket humor. Många skratt från publiken. 

Cava, räkmacka, och vitt vin satt fint. Vädret lämnade lite övrigt att önska. Gråmulet.

En mysig kväll.

*****