.. man sitter och gäspar. Klockan är ju kvart över elva.
I huv'et alltså.
Egentligen.
*****
söndag, oktober 31, 2010
Mamma Ina 96
Igår fyllde min mor år. 96. Men hon firades först idag, av lite olika anledningar. Kaffekalas, hembakad tårta och kakor.
Kerstin, Jens, Saga, Maja, Kalle, Pär, Benke, Evabritt, Vickan och Totte... Alla var där!
Jo - Hon blev firad igår också. Med sång av de andra på äldreboendet och personalen.
- Var det bra, frågar jag, medveten om att hon är rätt petig vad gäller musikaliska framträdanden.
- Jodå, det var bra, svarar hon.
Mamma, som märkts av sin stroke för snart två år sedan, hängde med bra, även om man ser att hon är trött. Hörseln skral, liksom talet. Men skrattet finns.
Grattis mamma!
*****
Kerstin, Jens, Saga, Maja, Kalle, Pär, Benke, Evabritt, Vickan och Totte... Alla var där!
Jo - Hon blev firad igår också. Med sång av de andra på äldreboendet och personalen.
- Var det bra, frågar jag, medveten om att hon är rätt petig vad gäller musikaliska framträdanden.
- Jodå, det var bra, svarar hon.
Mamma, som märkts av sin stroke för snart två år sedan, hängde med bra, även om man ser att hon är trött. Hörseln skral, liksom talet. Men skrattet finns.
Grattis mamma!
*****
På tröskeln
Jag går ut i oktoberförmiddagen.
Havet blankt. En säl simmar förbi och vänder på huvudet åt mitt håll innan den dyker.
Solsken. Blå himmel. Djupblå.
Gårdagssnö har under natten blivit morgondagg. Inte konstigt, med tanke på att det varit 7 plusgrader under sovtimmarna.
Skogen ångar i solskenet.
Sälgen förbereder sig för en vår, som ska komma om något halvår.
Gräset lyser sommargrönt, men med säsongens tecken.
På tröskeln till november.
*****
lördag, oktober 30, 2010
Stan är fullständigt ...
.. överbelamrad med människor denna höst- och tillika lönelördag. Pengarna bara måste göras slut på. På väg hem från jobbet, där jag tillbringat fyra timmar med att hjälpa folk att ta sig hit och dit, Gent, Rom, Stockholm, Gällivare och Luleå (ja, hem från Toronto, alltså, med en i Luleå boende icke svensk medborgare, som fått sin förbindelse ändrad och där flygbolaget erbjuder en annan rutt hemåt, vilket i sin tur förmodligen ställer till det, eftersom resenären inte tillhör den skara människor här på jorden som kan röra sig så fritt som vi som är svenska medborgare, utan jag får sätta mig och lusläsa "lagtexter" för att hjälpa honom), får jag kryssa gatan fram för att inte bli omkullsprungen.
Snabbt hemma. Jag har ju bara två minuter och 27 sekunder blankt hem, per apostlahäst. Av med uniformen och på med de sköna stugakläderna och iväg på våta vägar med snö i luften. Trafiken är intensiv och det tar en bra stund att bara ta sig ut ur stan.
Men snart är vi framme i lugnet. Snöglopp. Jag drar på lite värme på elementen. Det är 8 grader inne. Brasan, som jag gjort i ordning förra gången, sätter jag fyr på. Vi packar upp och jag går sedan ut och fyller på mat till fåglarna. Det är uppskattat. Redan några sekunder efter att jag hängt tillbaka fröautomaten på sin gren sätter sig en liten tita och plirar på mig. Med ett litet kvidevitt, som antyder ett tack kniper den ett frö och skyndar upp till närmsta gren och hackar i sig läckerbiten.
Det blir läckerbit för mig också. Eftersom lunchen uteblev, så blir middagen tidig. Läcker lax, med läckert gräddkokt vitkål, spenat och citronmarinerad avocado. Till ljudet av en sprakande brasa.
Ute faller regnblandad snö.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Fåglar, Mat
Snabbt hemma. Jag har ju bara två minuter och 27 sekunder blankt hem, per apostlahäst. Av med uniformen och på med de sköna stugakläderna och iväg på våta vägar med snö i luften. Trafiken är intensiv och det tar en bra stund att bara ta sig ut ur stan.
Men snart är vi framme i lugnet. Snöglopp. Jag drar på lite värme på elementen. Det är 8 grader inne. Brasan, som jag gjort i ordning förra gången, sätter jag fyr på. Vi packar upp och jag går sedan ut och fyller på mat till fåglarna. Det är uppskattat. Redan några sekunder efter att jag hängt tillbaka fröautomaten på sin gren sätter sig en liten tita och plirar på mig. Med ett litet kvidevitt, som antyder ett tack kniper den ett frö och skyndar upp till närmsta gren och hackar i sig läckerbiten.
Det blir läckerbit för mig också. Eftersom lunchen uteblev, så blir middagen tidig. Läcker lax, med läckert gräddkokt vitkål, spenat och citronmarinerad avocado. Till ljudet av en sprakande brasa.
Ute faller regnblandad snö.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Fåglar, Mat
fredag, oktober 29, 2010
Närmare än så här. . .
Allt var slut.
Men jag fick mat i alla fall.
God mat.
På restaurang uni:k. Det blev minibruschetta med Västerbottensost och lingonchutney. Sedan en fantastiskt god älggryta med rotfrukter och chèvre. Desserten fick bli en skummig espresso med mjölk. Robbie special.
Jag kom in vid halvsjutiden till gänget, som hade provat whisky och praliner sedan klockan fem, då jag fortfarande satt på jobbet. Det var en skrivande äventyrare, en idrottslärare, en pedagog, en maskinteknikstuderande, en gymnasielärare och en tandläkarmottagningsinredare (den tekniska biten, alltså) och jag. Samt whiskyspecialisten själv, universitetslärare på hälsovetenskap med specialitet sjukgymnastik.
Roliga samtal, skratt och minnen. Några kände varandra. Andra inte alls. Det är så det blir som bäst.
*****
Inte en endaste . . .
Härliga Norrbotten!
torsdag, oktober 28, 2010
Så blir det då fredag ...
.. igen. Snabbt som ögat. Svårt att hinna med i svängarna, även för en ung man som jag.
"Jour", vilket innebär viss sovmorgon, men även senare slut på arbetsdagen. Jag har mig själv att skylla, eftersom jag lägger schemat. Men helgen är ändå förstörd eftersom jag även jobbar lördag. Det schemat är det dock inte jag som lägger.
Så det blir ytterligare en fredagskväll i stan.
På lördag eftermiddag ska vi ut till stugan. Måste mata djuren. Tydligen ska det bli riktigt ruskväder med snö att sitta inne och mysa till. Man behöver inte göra en massa saker. Gräset har slutat växa, bären är plockade, veden kapad och travad, med mera, med mera. Det är en av fördelarna med höst och vinter i stugan.
Men för att det ska bli en fredag, måste jag först göra slut på torsdagen.
Så gonatt, gonatt.
*****
Uppdatering: Vilket blaj-inlägg det blev. Nåja - Det får duga.
"Jour", vilket innebär viss sovmorgon, men även senare slut på arbetsdagen. Jag har mig själv att skylla, eftersom jag lägger schemat. Men helgen är ändå förstörd eftersom jag även jobbar lördag. Det schemat är det dock inte jag som lägger.
Så det blir ytterligare en fredagskväll i stan.
På lördag eftermiddag ska vi ut till stugan. Måste mata djuren. Tydligen ska det bli riktigt ruskväder med snö att sitta inne och mysa till. Man behöver inte göra en massa saker. Gräset har slutat växa, bären är plockade, veden kapad och travad, med mera, med mera. Det är en av fördelarna med höst och vinter i stugan.
Men för att det ska bli en fredag, måste jag först göra slut på torsdagen.
Så gonatt, gonatt.
*****
Uppdatering: Vilket blaj-inlägg det blev. Nåja - Det får duga.
onsdag, oktober 27, 2010
Hur ska man kunna sova ...
.. med störtfloderna mot fönsterblecken och blåst, så att dörrarna inne i lägenheten står och slår.
Det blir till att stänga ut mot balkongen.
Höstrusk.
*****
Det blir till att stänga ut mot balkongen.
Höstrusk.
*****
Och nu ...
.. blir det fest.
Ja - Eller åtminstone lite.
Men jobb, egentligen - Ja, eller åtminstone lite.
Nå - vi får se.
*****
Ja - Eller åtminstone lite.
Men jobb, egentligen - Ja, eller åtminstone lite.
Nå - vi får se.
*****
tisdag, oktober 26, 2010
Kampen går vidare (även i år)
Den här bloggen är känd för att ta strid i särskilda frågor. Genom åren har trogna läsare följt hur vissa sakfrågor har lyfts, gång på gång på gång, i en aldrig tröttnande kamp för vederhäftighet och mot förflackning.
Nu är det dags igen. Det är nämligen den tiden på året, då ytliga och flamsiga och dåligt historieanknutna och mindre nogräknade människor börjar ta för sig av våra pengar och vår längtan efter en lugn och fin jul.
Ur dagens tidning trillade en illa producerad stridskrift. Kvaliten på papperet, eller trycket var det väl inget större fel på. Färgäktheten fick heller inga större anmärkningar.
Men innehållet!!! Ett totalt sabotageförsök mot de mängder normalkloka medmänniskor, som försöker hålla moralens flagga högt.
Det handlar om jultraditioner. En hel sida befläckad med idel felaktigheter. Bilder på så kallade adventsljusstakar.
Vi ska här gå in på detaljerna.
Nedan ser vi två exempel. Sju menlösa ljus på en ful ställning av trä. Torftigt uppbyggd efter ritning av en totalt fantasilös formgivare (vilket är ett alldeles för snällt ord i det här sammanhanget), som borde ha spärrats in för länge sedan. Att kalla dessa "produkter" för något som ska påminna om advent är inget mindre än en förolämpning.
Vidare i träsket. Här uppenbarar sig en total katastrof i metall. Spetig, spallrig, ful. Ser ut som ett ljuster av sämre kvalitet. Även denna benämns "adventsljusstake".
Räkna ljusen, och räck upp handen du som någon gång firat åttonde advent. Formgivaren har dessutom haft mage att kalla denna variant "Lycka". Han måste ha glömt "Miss"! Eller kanske är det ett tryckfel.
Hur firar man advent med ovanstående skapelser? Bortsett från den totalt matematikbefriade formgivaren, så undrar jag hur konstruktören tänkt sig att man ska kunna tända ett ljus i taget, och så att säga fylla på vartefter som de fyra adventssöndagarna fortskrider. Det innebär, om man nu ska följa någon som helst regelbundenhet i sina traditioner, att 1,75 ljus skall tändas den första söndagen, 3,5 den andra, och så vidare. Förmodligen finns det någon form av kretskort inkapslat i underredet, som hjälper till med detta.
Undantaget är högaffeln. Där kan man slå till med två ljus åt gången.
Slutligen och för balansens skull måste jag även visa en alldeles korrekt presentation. Lika ful som övriga, men med en viss ärlighet i uttrycket. Den enda äkta i hela denna samling.
Jag undrar vad som plötsligt fått försäljningsorganisationen att skilja ut denna från de övriga. Var finns konsekvensen. Alla utom en i hela detta galleri är av trä. Alla av trä presenteras med sju stycken så kallade ljus. Ändå har just denna sista utnämnts till vad de andra egentligen är. Nämligen träljusstakar.
Får vad som helst benämnas adventsljusstake?
*****
Här finns även tidigare kampskrivelser, samt länk till forskningsrapport i ämnet.
Andra bloggar om: Jul, Advent, Traditioner, Katastrofer, IG, Clas Ohlson
Nu är det dags igen. Det är nämligen den tiden på året, då ytliga och flamsiga och dåligt historieanknutna och mindre nogräknade människor börjar ta för sig av våra pengar och vår längtan efter en lugn och fin jul.
Ur dagens tidning trillade en illa producerad stridskrift. Kvaliten på papperet, eller trycket var det väl inget större fel på. Färgäktheten fick heller inga större anmärkningar.
Men innehållet!!! Ett totalt sabotageförsök mot de mängder normalkloka medmänniskor, som försöker hålla moralens flagga högt.
Det handlar om jultraditioner. En hel sida befläckad med idel felaktigheter. Bilder på så kallade adventsljusstakar.Vi ska här gå in på detaljerna.
Nedan ser vi två exempel. Sju menlösa ljus på en ful ställning av trä. Torftigt uppbyggd efter ritning av en totalt fantasilös formgivare (vilket är ett alldeles för snällt ord i det här sammanhanget), som borde ha spärrats in för länge sedan. Att kalla dessa "produkter" för något som ska påminna om advent är inget mindre än en förolämpning.
Vidare i träsket. Här uppenbarar sig en total katastrof i metall. Spetig, spallrig, ful. Ser ut som ett ljuster av sämre kvalitet. Även denna benämns "adventsljusstake".
Räkna ljusen, och räck upp handen du som någon gång firat åttonde advent. Formgivaren har dessutom haft mage att kalla denna variant "Lycka". Han måste ha glömt "Miss"! Eller kanske är det ett tryckfel.
Hur firar man advent med ovanstående skapelser? Bortsett från den totalt matematikbefriade formgivaren, så undrar jag hur konstruktören tänkt sig att man ska kunna tända ett ljus i taget, och så att säga fylla på vartefter som de fyra adventssöndagarna fortskrider. Det innebär, om man nu ska följa någon som helst regelbundenhet i sina traditioner, att 1,75 ljus skall tändas den första söndagen, 3,5 den andra, och så vidare. Förmodligen finns det någon form av kretskort inkapslat i underredet, som hjälper till med detta.Undantaget är högaffeln. Där kan man slå till med två ljus åt gången.
Slutligen och för balansens skull måste jag även visa en alldeles korrekt presentation. Lika ful som övriga, men med en viss ärlighet i uttrycket. Den enda äkta i hela denna samling.
Jag undrar vad som plötsligt fått försäljningsorganisationen att skilja ut denna från de övriga. Var finns konsekvensen. Alla utom en i hela detta galleri är av trä. Alla av trä presenteras med sju stycken så kallade ljus. Ändå har just denna sista utnämnts till vad de andra egentligen är. Nämligen träljusstakar.
Får vad som helst benämnas adventsljusstake?
*****
Här finns även tidigare kampskrivelser, samt länk till forskningsrapport i ämnet.
Andra bloggar om: Jul, Advent, Traditioner, Katastrofer, IG, Clas Ohlson
söndag, oktober 24, 2010
Söndagsmiddag
När jag var barn var söndagsmiddagen en ritual. Steken åkte på spisen redan på förmiddagen. En tjockbottnad gryta på svag värme, puttrande länge. Den stod på under söndagspromenaden eller skidutflykten och förmodades färdig att servera, när vi kom hem många timmar senare. Naturligtvis med kokt potatis och brunsås till. Grönsaker? Jo, en och annan ärta, eller morot ackompanjerade köttet på tallriken.
Idag såg det ut så här:
Pasta med serrano och färsk spenat.
Ett gott fyndvin från Portugal. Endast 55 kronor.
*****
Idag såg det ut så här:
Pasta med serrano och färsk spenat.
Ett gott fyndvin från Portugal. Endast 55 kronor.
*****
Luleå, Norra hamnen 24 oktober kl 16.27
Rå förvinterkyla.
Ingen sitter längre och beundrar färgspelet i fjärdens vatten.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten
Stolt
En av våra dimrar (dimmers, dimmersar, tyristorer, ljusreglage) i vardagsrummet lade av i vintras. En ny inköptes rätt omgående, men har blivit liggande. Mest för att jag inte vågade ge mig på att installera en så pass avancerad mackapär. Kanske skulle man anlita någon kunnig. Det finns ju diverse avdrag att göra nuförtiden. Massor av pengar att tjäna månne?
Våren kom och därmed ljuset. De där takspotarna behövdes liksom inte, trots att de är ämnade att belysa rummets mörkaste hörn. Och under sommaren tänds inte en endaste lampa här, mer än i badrummet och klädkammaren.
Men nu tog jag mod till mig. Nog vore det väl sjutton om man inte skulle klara det där själv. "Installera endast om du vet vad du gör", står det i bruksanvisningen, som för övrig är väldigt knapphändig.
I stort sett står det: "Ta ut dimmern ur förpackningen. Installera enligt kopplingsschema."
Jaha!?
Inte ett ord om att man först måste demontera själva apparaten. Bara för att kunna fästa den i väggen, efter att man med avslagen huvudkontakt hade
Men nu är det gjort.
Och det fungerar.
Tänk vad jag kan.
Ja, ja! Jag vet att den inte ser ut exakt likadan som den gamla.
Men det skiter jag i.
*****
Våren kom och därmed ljuset. De där takspotarna behövdes liksom inte, trots att de är ämnade att belysa rummets mörkaste hörn. Och under sommaren tänds inte en endaste lampa här, mer än i badrummet och klädkammaren.
Men nu tog jag mod till mig. Nog vore det väl sjutton om man inte skulle klara det där själv. "Installera endast om du vet vad du gör", står det i bruksanvisningen, som för övrig är väldigt knapphändig.
I stort sett står det: "Ta ut dimmern ur förpackningen. Installera enligt kopplingsschema."
Jaha!?
Inte ett ord om att man först måste demontera själva apparaten. Bara för att kunna fästa den i väggen, efter att man med avslagen huvudkontakt hade
- tagit bort den gamla döda tingesten som satt i väggen, mer eller mindre intapetserad efter förra renoveringen
- skruvat loss en liten bricka för att ta bort skyddskåporna för att kunna fästa den nya dimmern
- sett till att de gamla skruvhålen motsvarade dem på den nya anläggningen.
Men nu är det gjort.
Och det fungerar.
Tänk vad jag kan.
Ja, ja! Jag vet att den inte ser ut exakt likadan som den gamla. Men det skiter jag i.
*****
Grattis Isa
I helgen har det varit bloggkonferens i Haparanda. Inför evenemanget nominerades ett antal bloggar till priset "Bästa Blogg I Norr". Så även jag, vilket kom som en överraskning.
Tyvärr hade jag själv inte möjlighet att vara med igår, lördag, då den stora dagen inföll. En dag fylld med föreläsningar, mat och prisutdelning.
Att bli nominerad är en ära. Det var bl.a. mediamänniskor som hade plockat ut de 12 deltagarna. Tack alla ni som röstade på min blogg. Men det räckte inte.
Stort grattis till Isa, som vann. Isabelle, som hon egentligen heter, och jag har ett litet, litet förflutet ihop, då våra vägar korsades över ett gemensamt jobb i marknadsföringsbranschen för ett antal år sedan. Det blev ett mycket lyckat och snyggt resultat, eftersom hon är grafisk formgivare. (Se bild till höger.)
Själv inser jag ju att det är min smala lycka att jag inte vann. Jag vet ju vad alla Nobelpristagare i litteratur säger, när de får priset. Det hämmar. Det ställer oerhörda krav på den fortsatta produktionen.
Vilken tur jag hade!
*****
Här kan du läsa mer om bloggkonferensen.
Och ännu mer.
Här kan du läsa om evenemanget Blogg I Norr. (Förutsätter Facebookmedlemsskap.)
Andra bloggar om: Bloggar, Blogg I Norr, Haparanda,
Tyvärr hade jag själv inte möjlighet att vara med igår, lördag, då den stora dagen inföll. En dag fylld med föreläsningar, mat och prisutdelning.
Att bli nominerad är en ära. Det var bl.a. mediamänniskor som hade plockat ut de 12 deltagarna. Tack alla ni som röstade på min blogg. Men det räckte inte.
Stort grattis till Isa, som vann. Isabelle, som hon egentligen heter, och jag har ett litet, litet förflutet ihop, då våra vägar korsades över ett gemensamt jobb i marknadsföringsbranschen för ett antal år sedan. Det blev ett mycket lyckat och snyggt resultat, eftersom hon är grafisk formgivare. (Se bild till höger.)Själv inser jag ju att det är min smala lycka att jag inte vann. Jag vet ju vad alla Nobelpristagare i litteratur säger, när de får priset. Det hämmar. Det ställer oerhörda krav på den fortsatta produktionen.
Vilken tur jag hade!
*****
Här kan du läsa mer om bloggkonferensen.
Och ännu mer.
Här kan du läsa om evenemanget Blogg I Norr. (Förutsätter Facebookmedlemsskap.)
Andra bloggar om: Bloggar, Blogg I Norr, Haparanda,
Inte som tänkt ...
.. men bra ändå! Den där middagen igår, som jag så stort började förbereda vid halvsextiden, genom att på TV-kockars vis ta fram alla ingredienser och lägga allt i därför avsedda skålar börja ansa grönsaker, skala potatis och lök samtidigt som jag mentalt förberedde slutprodukten genom mental, inre projektion.
Till det hörde ju även huvudingrediensen som var av djuriskt ursprung och fruset. Det är nu bara bra i detta fall, eftersom den ska skäras i tunna eleganta skivor. Det är enklast när den fortfarande är i isens grepp.
Det skulle bli suovas, med dragonpotatis och messmörsås med kantareller.
Efter grönsakerna tornade snart ett elegant torn renkött upp sig på skärbrädan, vackert skuret. Lövtunt. I motljus blev det väldigt snyggt. Se bild!
Potatisen koktes milt al dente, fick en iskall avrivning, för att stoppa kokprocessen och övergöts sedan med olivolja av bästa kvalitet. Dragon, salt och svettad lök därtill och sedan blandades det, varsamt. Inget mosande här inte.
Suovas steks varsamt under kort tid i medelvarm panna, samtidigt som broccolibuketterna blancheras på plattan intill. Ett par minuter. Peppar och salt efter behag, och för broccolin gäller även där en kalldusch, lite olja, salt och ett par kort strösocker. Slungas.
- Dags att hyfsa drinken. Maten står snart på bordet, ropar jag till matgästen.
Snygg uppläggning. Den varma messmörsåsen i en stilren apostrof längs tallrikens högerkant.
Servering.
Ett Amaronevin i de vidkupiga glasen.
Sätter tänderna i första köttbiten... Fortsätter under viss förvånad tystnad, men kan till slut inte låta bli att ställa frågan.
- Är det här suovas?
- Nä. Det smakar då inte så.
Man kan ju inte lyckas jämt.
Det jag hade lagat var renskav, simpel vardagsmat.
- Men det var gott ändå, sa gästen.
*****
Andra bloggar om: Mat, Suovas, Renskav, Norrbotten,
Till det hörde ju även huvudingrediensen som var av djuriskt ursprung och fruset. Det är nu bara bra i detta fall, eftersom den ska skäras i tunna eleganta skivor. Det är enklast när den fortfarande är i isens grepp.
Det skulle bli suovas, med dragonpotatis och messmörsås med kantareller.
Efter grönsakerna tornade snart ett elegant torn renkött upp sig på skärbrädan, vackert skuret. Lövtunt. I motljus blev det väldigt snyggt. Se bild! Potatisen koktes milt al dente, fick en iskall avrivning, för att stoppa kokprocessen och övergöts sedan med olivolja av bästa kvalitet. Dragon, salt och svettad lök därtill och sedan blandades det, varsamt. Inget mosande här inte.
Suovas steks varsamt under kort tid i medelvarm panna, samtidigt som broccolibuketterna blancheras på plattan intill. Ett par minuter. Peppar och salt efter behag, och för broccolin gäller även där en kalldusch, lite olja, salt och ett par kort strösocker. Slungas.
- Dags att hyfsa drinken. Maten står snart på bordet, ropar jag till matgästen.
Snygg uppläggning. Den varma messmörsåsen i en stilren apostrof längs tallrikens högerkant.
Servering.
Ett Amaronevin i de vidkupiga glasen.
Sätter tänderna i första köttbiten... Fortsätter under viss förvånad tystnad, men kan till slut inte låta bli att ställa frågan.
- Är det här suovas?
- Nä. Det smakar då inte så.
Man kan ju inte lyckas jämt.
Det jag hade lagat var renskav, simpel vardagsmat.
- Men det var gott ändå, sa gästen.
*****
Andra bloggar om: Mat, Suovas, Renskav, Norrbotten,
lördag, oktober 23, 2010
Nä - Det är väl bäst ...
.. att jag sätter igång med lördagsmiddagen nu.
Vi får se vad det blir, denna förvintriga lördag i stan, som i övrigt fyllts med... ingenting, faktiskt.
Bara slöhet. Och lite strosande bland alla hysteriska shoppare utanför husknuten. Det är så, när man bor centralt.
Alla fik fulla med folk. Vi gick istället hem till en stilla kaffe, med bulle från Svartöstans bageri. De bästa!
*****
Vi får se vad det blir, denna förvintriga lördag i stan, som i övrigt fyllts med... ingenting, faktiskt.
Bara slöhet. Och lite strosande bland alla hysteriska shoppare utanför husknuten. Det är så, när man bor centralt.
Alla fik fulla med folk. Vi gick istället hem till en stilla kaffe, med bulle från Svartöstans bageri. De bästa!
*****
fredag, oktober 22, 2010
torsdag, oktober 21, 2010
Ritualer
Jag imponeras över den organism, som en stor symfoniorkester är. Ett sjuttiotal personer ska samarbeta med varsin liten bit, varsin liten stämma och får ihop det till en njutbar helhet. Det är förstås "välregisserat". Av dirigenten.
Konsert ikväll. Oulo Sinfonia. En cellokonsert av Dvorak och en Tjajkovkskijexplosion därefter.
Världskänd solist, Frans Helmerson på cello. En tusenhövdad publik. Maffig musik.
En klassisk konsert följer ju oftast ett klassikt mönster. Publiken sorlar, men tystnar när belysningen släcks och strålkastarna tänds mot scenen. Det blir andlös tystnad. Väntan.
Så öppnas en dörr och den första musikern följd av alla andra i lång rad kommer ut på och svämmar över scenen till sina förutbestämda stolar. Pukorna får sin husse. Förste violinist sätter sig alltid till vänster om dirigentpulten. Frackklädda herrar och frasande hellånga klänningar på damerna. Ett fast mönster. Publiken applåderar medan "personalen" tar plats. Tystnad igen i någon minut.
Sedan öppnas en annan dörr, där dirigenten kliver ut i ljuset och möts av nya applåder. Med sig har hon solisten.
Tänk om jag skulle få applåder när jag kommer till jobbet.
Så småningom går musiken igång. En inledande ganska lång sats. Och naturligtvis är det någon som börjar applådera när den är slut. Så är det varje gång. Och det är absolut förbjudet. Man riktigt hör hur klapparen drar med sig en liten applådunge utöver skaran, men den dör rätt snabbt och lite skamset. Efter nästa sats är det dödstyst.
Så småningom blir det paus. Ett glas vin. Surr med bekanta.
När vi bänkar oss igen upprepas ritualen. Publiken applåderar när musikerna kommer in efter sin fikarast. Jag tror jag ska införa seden på mitt jobb också.
Längst bak vid väggen står en ensam ung man. Han har inte gjort ett endaste dugg före pausen. Bara stått där. Nu har han plötsligt fått sällskap av ännu en orkestermedlem. Det är cymbalisten och en trumspelare, som står där. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Man förstår att något ska hända. Varför står de annars där?
Så kommer ögonblicket. PANG! Där fick bastrumman ett slag. Ett slag. Sedan kunde han sätt sig igen. Och där... Där kom första cymbalskrällen, och en till, och en till. Sedan kunde även han sätta sig ner i en kvart. Men då stiger han upp igen, tar en jättelik klubba och smyger två meter till en jättelik gonggong som hänger på sin ställning. Han tar sin klubba och slår lite lätt ett nästan viskande slag mot gonggongen. Ett slag. Sedan är han färdig. För kvällen. Han har jobbat klart.
Och jag undrar; har han verkligen samma lön som de där som sitter och gnider sig svettiga på sina fioler, eller de där som blåser sig högröda i ansiktet med sina tubor, trumpeter eller valthorn. Eller får han bara något slags engångsersättning?
Konserten klingar ut. Publiken jublar. Dirigenten kliver lite klädsamt ner från sin upphöjda position, bugar lätt, tar emot en enorm blombukett och går ut. Publiken reser sig idogt klappande. Orkestern sätter sig. Dirigenten kommer klädsamt in igen. Bugar mot publiken och vänder sig sedan mot orkestern och manar dem att ställa sig upp för att på så sätt motta publikens jubel. Dirigenten tar förste- och andreviolinisten i hand och tackar, vänder sig åter om mot publiken och bugar.
Slutligen ger sig publiken. Applåderna dör ut. Sorlet tar vid. Och nu är det garderobspersonalen som får börja jobba.
Så går det till på konsert.
*****
Läs mer om Oulo Sinfonia.
Konsert ikväll. Oulo Sinfonia. En cellokonsert av Dvorak och en Tjajkovkskijexplosion därefter.
Världskänd solist, Frans Helmerson på cello. En tusenhövdad publik. Maffig musik.
En klassisk konsert följer ju oftast ett klassikt mönster. Publiken sorlar, men tystnar när belysningen släcks och strålkastarna tänds mot scenen. Det blir andlös tystnad. Väntan.
Så öppnas en dörr och den första musikern följd av alla andra i lång rad kommer ut på och svämmar över scenen till sina förutbestämda stolar. Pukorna får sin husse. Förste violinist sätter sig alltid till vänster om dirigentpulten. Frackklädda herrar och frasande hellånga klänningar på damerna. Ett fast mönster. Publiken applåderar medan "personalen" tar plats. Tystnad igen i någon minut.
Sedan öppnas en annan dörr, där dirigenten kliver ut i ljuset och möts av nya applåder. Med sig har hon solisten.
Tänk om jag skulle få applåder när jag kommer till jobbet.
Så småningom går musiken igång. En inledande ganska lång sats. Och naturligtvis är det någon som börjar applådera när den är slut. Så är det varje gång. Och det är absolut förbjudet. Man riktigt hör hur klapparen drar med sig en liten applådunge utöver skaran, men den dör rätt snabbt och lite skamset. Efter nästa sats är det dödstyst.
Så småningom blir det paus. Ett glas vin. Surr med bekanta.
När vi bänkar oss igen upprepas ritualen. Publiken applåderar när musikerna kommer in efter sin fikarast. Jag tror jag ska införa seden på mitt jobb också.
Längst bak vid väggen står en ensam ung man. Han har inte gjort ett endaste dugg före pausen. Bara stått där. Nu har han plötsligt fått sällskap av ännu en orkestermedlem. Det är cymbalisten och en trumspelare, som står där. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Man förstår att något ska hända. Varför står de annars där?
Så kommer ögonblicket. PANG! Där fick bastrumman ett slag. Ett slag. Sedan kunde han sätt sig igen. Och där... Där kom första cymbalskrällen, och en till, och en till. Sedan kunde även han sätta sig ner i en kvart. Men då stiger han upp igen, tar en jättelik klubba och smyger två meter till en jättelik gonggong som hänger på sin ställning. Han tar sin klubba och slår lite lätt ett nästan viskande slag mot gonggongen. Ett slag. Sedan är han färdig. För kvällen. Han har jobbat klart.
Och jag undrar; har han verkligen samma lön som de där som sitter och gnider sig svettiga på sina fioler, eller de där som blåser sig högröda i ansiktet med sina tubor, trumpeter eller valthorn. Eller får han bara något slags engångsersättning?
Konserten klingar ut. Publiken jublar. Dirigenten kliver lite klädsamt ner från sin upphöjda position, bugar lätt, tar emot en enorm blombukett och går ut. Publiken reser sig idogt klappande. Orkestern sätter sig. Dirigenten kommer klädsamt in igen. Bugar mot publiken och vänder sig sedan mot orkestern och manar dem att ställa sig upp för att på så sätt motta publikens jubel. Dirigenten tar förste- och andreviolinisten i hand och tackar, vänder sig åter om mot publiken och bugar.
Slutligen ger sig publiken. Applåderna dör ut. Sorlet tar vid. Och nu är det garderobspersonalen som får börja jobba.
Så går det till på konsert.
*****
Läs mer om Oulo Sinfonia.
onsdag, oktober 20, 2010
tisdag, oktober 19, 2010
Svårt val
Svenskarnas insatser i Afghanistan diskuteras just nu livligare än vanligt. Detta på grund av att våra soldater därborta verkar utsättas för en allt hårdare press. Att det för med sig stora risker och till och med dödsoffer, är något som inte alls förvånar mig. Många tycks tro att vi skulle vara befriade från sådant, vilket verkar osedvanligt naivt.
Rent instinktivt tycker jag det skulle vara rätt att ta hem svenskarna. Men jag inser också svårigheterna när det gäller att skydda det afghanska folket från talibanerna. Jag kan inte annat tro, än att de flesta medborgarna i landet vill bli kvitt dem. Så någon form av skydd kommer att behövas.
Men om man leker med tanken att all främmande trupp försvinner; vad händer då?
Förmodligen återgår då landet till ett "medeltidsmörker", eftersom den afghanska staten inte är stabil. Så länge opiumodlande krigsherrar har makten, och styr med religiösa helvetesmetoder finansierade av knarkhandel som förmodligen även sipprar till Sverige, så ser jag få möjligheter till lösning.
Jag har inga idéer om i vilken ände man ska börja. Tyvärr.
Har du?
*****
Rent instinktivt tycker jag det skulle vara rätt att ta hem svenskarna. Men jag inser också svårigheterna när det gäller att skydda det afghanska folket från talibanerna. Jag kan inte annat tro, än att de flesta medborgarna i landet vill bli kvitt dem. Så någon form av skydd kommer att behövas.
Men om man leker med tanken att all främmande trupp försvinner; vad händer då?
Förmodligen återgår då landet till ett "medeltidsmörker", eftersom den afghanska staten inte är stabil. Så länge opiumodlande krigsherrar har makten, och styr med religiösa helvetesmetoder finansierade av knarkhandel som förmodligen även sipprar till Sverige, så ser jag få möjligheter till lösning.
Jag har inga idéer om i vilken ände man ska börja. Tyvärr.
Har du?
*****
måndag, oktober 18, 2010
När TV:n tar över ...
.. blir midnattsbagaren alldeles för sen.
Så nu måste surdegslimporna stå och jäsa över natt.
Och vips blir en gryningsbagare till.
*****
Så nu måste surdegslimporna stå och jäsa över natt.
Och vips blir en gryningsbagare till.
*****
Det oberoende svenska ...
.. väg- och trafikforskningsinstitutet, VTI, har tydligen publicerat en forskarrapport, som konstaterar att bilförare som är trötta är sämre bilförare än de som är pigga. Och dessutom har polisen inte tagit hänsyn till det när man utrett olyckor.
Inte för att jag vet vilken skillnad det hade varit om polisen tog hänsyn till detta faktum. Men den där forskningsrapporten hade de kunna spara in medel på.
De kunde ha frågat mig istället!
*****
VTI
Inte för att jag vet vilken skillnad det hade varit om polisen tog hänsyn till detta faktum. Men den där forskningsrapporten hade de kunna spara in medel på.
De kunde ha frågat mig istället!
*****
VTI
I brist på annat
Jag hade anledning att söka ett gammalt blogginlägg.
Men jag hittade inte det jag sökte.
Däremot ramlade jag över detta filosofiska mästerverk.
Varsågod! En repris.
*****
Men jag hittade inte det jag sökte.
Däremot ramlade jag över detta filosofiska mästerverk.
Varsågod! En repris.
*****
söndag, oktober 17, 2010
Orrmorgon
Att vara frukostansvarig i stugan är ett tidsödande värv. Man har nämligen ansvaret, inte bara att få maten på bordet, utan det gäller också att hålla ett vakande öga på omgivningarna. Med fönster i alla väderstreck blir det ett väldigt rännande, med en och annan köksvända emellanåt.
Inte mindre än sex nötskrikor bråkade vid fågelmatningen i morgondunklet. Skogens fegskit. Skränande, prålig och stor, men med ytterst liten självkänsla och personligt (eller heter det "fågligt") mod. Jag behöver bara vrida om i låset till altandörren, femton meter ifrån dem, för att de ska dra till skogs inom 27 hundradelar av en sekund.
Från ett annat fönster upptäcker jag ett par uppenbarligen felprogrammerade orrar i fullt spel. I oktober?! Det ska väl egentligen vara en våraktivitet. Vid det fönstret fastnar jag, med kikaren en bra stund.
Det slår mig att dessa stora fåglar också är pråliga och väldigt räddhågsna. Man kommer dem sällan inpå livet.
Jag tycker att jag lätt kan dra paralleller med andra existenser, särskilt i människosläktet.
Frukosten kommer fram till slut. Snart rullar de vanliga morgonsysslorna på i den vanliga lunken och avslutas inte förrän Klingan i SR P2 tonat ut ur radion. Idag med vackra Hindi Zahra, som vi såg sjunga i slutet på förra veckans Skavlan.
Modig, enkel och självklar musik.
Utan bjäfs.
*****
Läs om Hindi Zahra och lyssna på programmet.
Andra bloggar om: Fåglar, Skavlan, Klingan, Mod, Hindi Zahra
Inte mindre än sex nötskrikor bråkade vid fågelmatningen i morgondunklet. Skogens fegskit. Skränande, prålig och stor, men med ytterst liten självkänsla och personligt (eller heter det "fågligt") mod. Jag behöver bara vrida om i låset till altandörren, femton meter ifrån dem, för att de ska dra till skogs inom 27 hundradelar av en sekund.
Från ett annat fönster upptäcker jag ett par uppenbarligen felprogrammerade orrar i fullt spel. I oktober?! Det ska väl egentligen vara en våraktivitet. Vid det fönstret fastnar jag, med kikaren en bra stund.
Det slår mig att dessa stora fåglar också är pråliga och väldigt räddhågsna. Man kommer dem sällan inpå livet.
Jag tycker att jag lätt kan dra paralleller med andra existenser, särskilt i människosläktet.
Frukosten kommer fram till slut. Snart rullar de vanliga morgonsysslorna på i den vanliga lunken och avslutas inte förrän Klingan i SR P2 tonat ut ur radion. Idag med vackra Hindi Zahra, som vi såg sjunga i slutet på förra veckans Skavlan.
Modig, enkel och självklar musik.
Utan bjäfs.
*****
Läs om Hindi Zahra och lyssna på programmet.
Andra bloggar om: Fåglar, Skavlan, Klingan, Mod, Hindi Zahra
lördag, oktober 16, 2010
Vinterkänning
Kall, klar och solig dag. Ute vid stugan ligger snö på vägen och vi undrar hur det ska gå att ta sig härifrån imorgon. Vi har bara sommardäck på bilen ännu, och backen är rätt brant i början.
Ljuset är obarmhärtigt. Egentligen skulle man ha behövt solglasögon, men de har som brukligt är, blivit undanstoppade. De får komma fram, när isarna ligger och skidorna kommer fram i februari.
Men mörka oktober har plötsligt blivit ljusa oktober.
Vi njuter stillheten och tystnaden.
En tystnad som endast bryts av sångsvanerop från fjärden, som stillnat.
Som om den förbereder sig.
För isen.
Magi.
*****
Ljuset är obarmhärtigt. Egentligen skulle man ha behövt solglasögon, men de har som brukligt är, blivit undanstoppade. De får komma fram, när isarna ligger och skidorna kommer fram i februari.
Men mörka oktober har plötsligt blivit ljusa oktober.
Vi njuter stillheten och tystnaden.
En tystnad som endast bryts av sångsvanerop från fjärden, som stillnat.
Som om den förbereder sig.
För isen.
Magi.
*****
Pigg fredag
Luften surrade av förväntningar de där sista fredagstimmarna på jobbet. Det kändes lite rörigt. Hur skulle det gå?
Det var alltså fest, som väntade. Där vi var huvudarrangörer. 170 gäster. Direkt efter jobbet bar det iväg för att finslipa det sista. Mycket logistik. Coop Arenas restaurang och konferensavdelning var hyrd. Det blev workshop, drinkar, mat, brandlarm, tävlingar och dans.
Och drinkar och mingel, förstås.
Till långt in på natten,förstås!
Trött lördag.
*****
Det var alltså fest, som väntade. Där vi var huvudarrangörer. 170 gäster. Direkt efter jobbet bar det iväg för att finslipa det sista. Mycket logistik. Coop Arenas restaurang och konferensavdelning var hyrd. Det blev workshop, drinkar, mat, brandlarm, tävlingar och dans. Och drinkar och mingel, förstås.
Till långt in på natten,förstås!
Trött lördag.
*****
torsdag, oktober 14, 2010
Ooops
Ett mejl dök upp i min brevlåda idag.
Grattis!
Din blogg har blivit nominerad till priset Årets Blogg i Norr! Mellan fredag den 15 oktober och fredag den 22 oktober sker en omröstning på Facebooksidan Norrbotten om vilken av de 12 nominerade bloggarna som erhåller titeln Årets Blogg i Norr 2010.
Prisutdelning sker den 23 oktober på arrangemanget Blogg i Norr på Cape East. De nominerade bloggarna är utvalda av Norrbottens Kuriren, NSD samt arrangörerna bakom Blogg i Norr.
De nominerade bloggarna:
Solrosen - http://www.solrosen-annika.blogspot.com
Persiljas hus - http://www.skonahem.com/blogg/persiljas-hus
End of the day - http://katarinasdag.blogspot.com
Fröken Giftig - http://frokengiftig.blogg.se
Ögonblick i norr - http://ogonblickinorr.blogspot.com
Lev som en same - http://www.vhjojk.se/blogg
Magnus Ekelund - http://www.kuriren.nu/bloggar
Lantlif - http://lantlif.blogspot.com
Isa - http://www.isa.nu/blog
Mon ami Mió - http://www.evanne.se
Anitas ljuva rum - http://anitasljuvarum.blogspot.com
Monstermalla - http://www.monstermalla.se
Länk till omröstningen: http://poll.fm/f/2bu59
Länk till arrangemanget: http://www.blogginorr.se
---
Oj, säger jag. Vilken ära.
*****
Grattis!
Din blogg har blivit nominerad till priset Årets Blogg i Norr! Mellan fredag den 15 oktober och fredag den 22 oktober sker en omröstning på Facebooksidan Norrbotten om vilken av de 12 nominerade bloggarna som erhåller titeln Årets Blogg i Norr 2010.
Prisutdelning sker den 23 oktober på arrangemanget Blogg i Norr på Cape East. De nominerade bloggarna är utvalda av Norrbottens Kuriren, NSD samt arrangörerna bakom Blogg i Norr.
De nominerade bloggarna:
Solrosen - http://www.solrosen-annika.blogspot.com
Persiljas hus - http://www.skonahem.com/blogg/persiljas-hus
End of the day - http://katarinasdag.blogspot.com
Fröken Giftig - http://frokengiftig.blogg.se
Ögonblick i norr - http://ogonblickinorr.blogspot.com
Lev som en same - http://www.vhjojk.se/blogg
Magnus Ekelund - http://www.kuriren.nu/bloggar
Lantlif - http://lantlif.blogspot.com
Isa - http://www.isa.nu/blog
Mon ami Mió - http://www.evanne.se
Anitas ljuva rum - http://anitasljuvarum.blogspot.com
Monstermalla - http://www.monstermalla.se
Länk till omröstningen: http://poll.fm/f/2bu59
Länk till arrangemanget: http://www.blogginorr.se
---
Oj, säger jag. Vilken ära.
*****
På grund
Håkan Hellström har tydligen gett ut ett nytt album, Två steg från Paradise, och hyllas i snart sagt varje program i teve, som har någon kulturanknytning. Pressens kultursidor vräker också ut beröm, beröm och beröm.
Han "kramas nästan ihjäl" av fansen, och "har placerat sig djupt i den svenska folksjälen". Ungefär så lät det i SVT:s Kulturnyheterna ikväll.
Och jag förstår ingenting!
I min själ har han då navigerat helt fel.
Eller också har jag kanske ingen folksjäl.
*****
Andra bloggar om: Håkan Hellström,
Han "kramas nästan ihjäl" av fansen, och "har placerat sig djupt i den svenska folksjälen". Ungefär så lät det i SVT:s Kulturnyheterna ikväll.
Och jag förstår ingenting!
I min själ har han då navigerat helt fel.
Eller också har jag kanske ingen folksjäl.
*****
Andra bloggar om: Håkan Hellström,
En morgon i oktober ...
.. vaknar jag till ordentligt när frukosten står på bordet, och hör på nyheterna om att räddningsaktionen i Chile har gått helt perfekt, och till och med snabbare än väntat. Glädjen står högt i tak och hela landet har vuxit.
Hör också att det mesta jag har i plånboken är hormonstörande. Nämligen alla kvitton, som tydligen är bestrukna med det märkliga kemiska ämnet Bisfenol A. Vem kom på idén, att använda gift på papper?
Ute lägger sig den första snön på taken.
*****
Andra bloggar om: Chile, Väder, Bisfenol A, Luleå, Snö
Hör också att det mesta jag har i plånboken är hormonstörande. Nämligen alla kvitton, som tydligen är bestrukna med det märkliga kemiska ämnet Bisfenol A. Vem kom på idén, att använda gift på papper?
Ute lägger sig den första snön på taken.
*****
Andra bloggar om: Chile, Väder, Bisfenol A, Luleå, Snö
onsdag, oktober 13, 2010
måndag, oktober 11, 2010
Bakom ryggen på Lill
Innan teven fanns, och radions enda kanal slutade sina program med nationalsången senast vid midnatt tillbringades min barndoms lördagskvällar ofta i sällskap med de vuxna. I frånvaron av det mediebrus, som numera dominerar kvällsnöjet, var det istället umgänget med bekanta, vänner, eller kanske släktingar som fyllde helgkvällen. Ibland med lite fest, då sockerdricksgroggarna stod på bordet och kortleken åkte fram för en fyrmanswhist. Det var främst när vi hälsade på hos moster och morbror i andra änden av stan.
Men lika ofta var det bara ett stilla samtal, eller en diskussion som böljade fram och tillbaka. Och jag fanns med, där i bakgrunden. Jag förstod väl bara en bråkdel av det som avhandlades. Men jag var med. Mest därför att mina rätt många år äldre syrror inte var så värst intresserade av att vara barnvakt, utan hellre tillbringade kvällen med killarna på stan.
Så jag fanns alltså där. I bakgrunden. Med stora öron. Blev jag sömnig kröp jag upp i soffan och lade mig i bakom mammas rygg och somnade.
Ett särskilt sådant tillfälle kommer jag ihåg. Då hade jag blivit 12-13 år och mycket mer förståndig. Det var på en fjällstation dit vi hade åkt på något av vinterloven. Det var mina föräldrar och jag (syrrorna förstås på något annat äventyr), faster och farbror och mina kusiner och några släktingar till dem. Det var skidsemester. Fortfarande ingen teve och heller ingen radio kunde höras så långt ifrån Kirunasändaren. Det var umgänge runt kaffebordet som gällde. Trötta efter en dag ute i friska luften med massor av sol och Nivea Ultra-doft.
Den kvällen blev något av en väckelse för mig. Jag minns nu inte vad samtalen rörde sig om. Men det var den där goda, varma stämningen, berättarglädjen... de där samtalen där ämnena griper tag i varandra och bildar en enda lång kedja av intressanta berättelser från än den ena, än den andra av oss runt bordet, eller för min del uppifrån våningssängen, där jag satt uppflugen med god översikt. Timmarna flög iväg, men eftersom det var ledigt från skolan fick man ju stanna uppe lika länge som de vuxna.
Jag minns tydligt hur jag morgonen därpå, bara vid minnet av kvällen, riktigt njöt av hur kul det hade varit, och hoppades på att även denna dags kväll skulle avslutas på samma sätt. Skulle det verkligen kunna finnas fler spännande skrönor, eller berättelser som jag ännu inte hade hört.
Det goda samtalet. Har vi glömt det? Den förmågan. Nej, naturligtvis inte. Men nog har det väl hamnat lite i skymundan.
Vad jag önskar att jag någon gång fick vara med i Sommarpratarna i SVT. Där finns det goda samtalet. Där griper ämnena in i varandra. Där länkar berättelserna ihop till en kedja, på det där sättet som jag minns från den där fjällsemestern.
När jag tänker efter, så är jag ju där. I bakgrunden. Men jag undrar vad Lill Lindfors skulle säga om jag kröp upp bakom henne och lade mig.
Och somnade.
*****
Andra bloggar om: SVT, Sommarpratarna, Lill Lindfors
Men lika ofta var det bara ett stilla samtal, eller en diskussion som böljade fram och tillbaka. Och jag fanns med, där i bakgrunden. Jag förstod väl bara en bråkdel av det som avhandlades. Men jag var med. Mest därför att mina rätt många år äldre syrror inte var så värst intresserade av att vara barnvakt, utan hellre tillbringade kvällen med killarna på stan.
Så jag fanns alltså där. I bakgrunden. Med stora öron. Blev jag sömnig kröp jag upp i soffan och lade mig i bakom mammas rygg och somnade.
Ett särskilt sådant tillfälle kommer jag ihåg. Då hade jag blivit 12-13 år och mycket mer förståndig. Det var på en fjällstation dit vi hade åkt på något av vinterloven. Det var mina föräldrar och jag (syrrorna förstås på något annat äventyr), faster och farbror och mina kusiner och några släktingar till dem. Det var skidsemester. Fortfarande ingen teve och heller ingen radio kunde höras så långt ifrån Kirunasändaren. Det var umgänge runt kaffebordet som gällde. Trötta efter en dag ute i friska luften med massor av sol och Nivea Ultra-doft. Den kvällen blev något av en väckelse för mig. Jag minns nu inte vad samtalen rörde sig om. Men det var den där goda, varma stämningen, berättarglädjen... de där samtalen där ämnena griper tag i varandra och bildar en enda lång kedja av intressanta berättelser från än den ena, än den andra av oss runt bordet, eller för min del uppifrån våningssängen, där jag satt uppflugen med god översikt. Timmarna flög iväg, men eftersom det var ledigt från skolan fick man ju stanna uppe lika länge som de vuxna.
Jag minns tydligt hur jag morgonen därpå, bara vid minnet av kvällen, riktigt njöt av hur kul det hade varit, och hoppades på att även denna dags kväll skulle avslutas på samma sätt. Skulle det verkligen kunna finnas fler spännande skrönor, eller berättelser som jag ännu inte hade hört.
Det goda samtalet. Har vi glömt det? Den förmågan. Nej, naturligtvis inte. Men nog har det väl hamnat lite i skymundan.
Vad jag önskar att jag någon gång fick vara med i Sommarpratarna i SVT. Där finns det goda samtalet. Där griper ämnena in i varandra. Där länkar berättelserna ihop till en kedja, på det där sättet som jag minns från den där fjällsemestern.
När jag tänker efter, så är jag ju där. I bakgrunden. Men jag undrar vad Lill Lindfors skulle säga om jag kröp upp bakom henne och lade mig.
Och somnade.
*****
Andra bloggar om: SVT, Sommarpratarna, Lill Lindfors
Rejält
Tänk att de finns, de rejäla ungdomarna! Idag har vi fått en praktikant till vårt jobb. Hon ska vara hos oss i två veckor. En framåt ung tjej.
Hon är stockholmska, som studerar i Båstad, men gör praktiken här i Luleå, "för att mitt mål är att flytta hit. Alla är så trevliga här uppe och dessutom är jag less på Stockholm."
Redigt folk!
*****
Hon är stockholmska, som studerar i Båstad, men gör praktiken här i Luleå, "för att mitt mål är att flytta hit. Alla är så trevliga här uppe och dessutom är jag less på Stockholm."
Redigt folk!
*****
söndag, oktober 10, 2010
Svaghet
Är inte de kinesiska ledarnas irritation över den norska Nobelkommitténs beslut att ge Liu Xiaobo året fredspris, bara ett utmärkt tecken på deras egna tillkortakommanden.
De kritiserar en fristående stiftelse, och hotar med att förbindelserna länderna(?!!) emellan kan försvåras.
Jag tycker det verkar vara ren okunnighet om de förhållanden vi i Västeuropa lever under, med mänskliga fri- och rättigheter.
Men främst vittnar det om den vanligaste åkomman som slutna herrklubbar brukar lida av: Dåligt självförtroende och rädsla för att förlora sina egna privilegier.
Jämför religiösa sekter (typ Knutby, katolska kyrkan), MC-gäng, terrorgrupper och andra vilsna människosammanslutningar.
*****
De kritiserar en fristående stiftelse, och hotar med att förbindelserna länderna(?!!) emellan kan försvåras.
Jag tycker det verkar vara ren okunnighet om de förhållanden vi i Västeuropa lever under, med mänskliga fri- och rättigheter.
Men främst vittnar det om den vanligaste åkomman som slutna herrklubbar brukar lida av: Dåligt självförtroende och rädsla för att förlora sina egna privilegier.
Jämför religiösa sekter (typ Knutby, katolska kyrkan), MC-gäng, terrorgrupper och andra vilsna människosammanslutningar.
*****
Tro't eller ej
Igår hade vi brittsommar, med termometrarna piggt signalerande nästan 15 grader.
Idag, tidigt, såg jag årets första snöby. Inte här på Rånlandet, men tvärs över den tre kilometer breda fjärden. Över Jämtöavan drog snön i täta skyar. Och morgonen mörknade som vore det vinter.
Den är på väg.
*****
Andra bloggar om: Väder, Norrbotten, Brittsommar, Snö
Idag, tidigt, såg jag årets första snöby. Inte här på Rånlandet, men tvärs över den tre kilometer breda fjärden. Över Jämtöavan drog snön i täta skyar. Och morgonen mörknade som vore det vinter.
Den är på väg.
*****
Andra bloggar om: Väder, Norrbotten, Brittsommar, Snö
lördag, oktober 09, 2010
Brittsommarkväll
Jag är middagsledig denna lördag. Brittsommaren har gjort skäl för sitt namn. Inte sol hela dagen, men härliga och ganska långa glimtar och en termometer som visat nästan 15 grader. Luften har hållit sig stilla ända till nu. Det väntas kulingvindar inatt och imorgon.
Efter utejobb kunde jag ta det helt lugnt. Middagen kom, som sagt, på bordet ändå. Rosastekt älg, med potatisstomp, svartvinbärsgelé, cognacssås och brynta kantareller. En mörkmörkröd portugis därtill.
Sedan vet jag att det blir nygräddad äppelkaka till efterrätt.
Livet levs.
*****
Det var ...
.. när jag var klar med planteringen av vinbärsbusken därute, som jag plötsligt insåg att jag var inne.
Ejänklien.
*****
Ejänklien.
*****
Rånlandsmorgon
Utsikten bortom frukostgröten är höstig. Varm morgon - Ingen frost hittills denna säsong.
Fåglar i mängd. Talltitor i massor. En och annan blåmes. Talgoxar, nötskrikor, taltrastar, rödvingetrastar och hela familjer med koltrastar. De sistnämnda är mycket intresserade av några svampar på dikeskanten. Förmodligen är de fulla av insekter.
Syrenbusken ser julprydd ut. Domherrar gillar syrenfrön.
Nere vid strandkanten simmar en skrakfamilj, eller kanske en syskonskara.
Den snygga sidensvansen poserar hög uppe i tallkronorna.
*****
Fåglar i mängd. Talltitor i massor. En och annan blåmes. Talgoxar, nötskrikor, taltrastar, rödvingetrastar och hela familjer med koltrastar. De sistnämnda är mycket intresserade av några svampar på dikeskanten. Förmodligen är de fulla av insekter.
Syrenbusken ser julprydd ut. Domherrar gillar syrenfrön.
Nere vid strandkanten simmar en skrakfamilj, eller kanske en syskonskara.
Den snygga sidensvansen poserar hög uppe i tallkronorna.
*****
fredag, oktober 08, 2010
Stackars Anette ...
.. som fick jobba så, bara för att jag sedan (när hon hade gått för dagen) fick trycka på knappen och ställa ut den dyraste flygbiljett jag någonsin, sålt.
Det gick i ett nafs.
107732 kronor kostade den.
För en person.
Men det var ju tur-och-retur, förstås.
*****
Det gick i ett nafs.
107732 kronor kostade den.
För en person.
Men det var ju tur-och-retur, förstås.
*****
Inte visste jag väl då ...
.. att Karl Ove skulle bli en av Norges mest kända författare. En lågmäld, lite tillbakadragen, dryga 20 år gammal kille, som jag träffade vid ett par tillfällen i Reykjavik i början av 90-talet. Han var medföljande till sin sprudlande flickvän Halldis, som studerade vid universitetet där.
Jag kan inte säga att han lämnade något större avtryck hos mig, fast jag vet att vi åt någon middag tillsammans och var ute i publivet någon kväll.
Kanske grunnade han redan då på sitt kommande 3000-sidiga bokverk.
Och då har man väl inte tid att göra avtryck.
Kanske.
Kul i alla fall, att han nått framgång.
*****
Andra bloggar om: Skavlan
Jag kan inte säga att han lämnade något större avtryck hos mig, fast jag vet att vi åt någon middag tillsammans och var ute i publivet någon kväll.
Kanske grunnade han redan då på sitt kommande 3000-sidiga bokverk.
Och då har man väl inte tid att göra avtryck.
Kanske.
Kul i alla fall, att han nått framgång.
*****
Andra bloggar om: Skavlan
Chefens resa
Igår berättade jag lite om vad som hänt mig under dagen på arbetet.
Nu har du chans att läsa lite mer om det företag jag jobbar på. Det är en av lokaltidningarna som i sin serie Yrkesliv porträtterar min chef.
Så kan ni få veta vad hon fyller sin dag med också.
*****
Nu har du chans att läsa lite mer om det företag jag jobbar på. Det är en av lokaltidningarna som i sin serie Yrkesliv porträtterar min chef.
Så kan ni få veta vad hon fyller sin dag med också.
*****
torsdag, oktober 07, 2010
Bevare oss
Vi har haft ett helsicke här hemma i drygt ett år. Jag har inte berättat det för någon utanför hushållet. Men nu kan jag lätta på förlåten och komma ut. För den terror vi varit utsatta för är nu över, så gott som.
Katrin har lämnat oss. Snart, mycket snart.
Tack och lov!
Som sagt; det var förra hösten som hon flyttade in och tog över. Försåtligt tog hon sig in och blev kvar. Vi lät det ske, eftersom hon verkade så bra. Det har vi ångrat, i stort sett alltsedan dess. Men vi har tigit och lidit, svurit och kämpat med henne.
Trots hennes fina tillnamn, Katrin Plus 360.
Det där "plus-et" undrar vi över. 360 kan vi till nöds förstå, med tanke på det antal dagar hon tjänstgjort. Till nöds.
Jag talar om toalettpapper. Världens absolut sämsta! Katrin Plus 360.
Det var en hel bal av denna undermåliga produkt som hamnade i vår ägo. Tyvärr. Men vi har ju varit tvungna att förbruka den, trots allt.
Tänk er ett papper, som knappt håller att dra från rullen. Med våtstyrka minus 76 eller något sådant, där noll är Edet kräpp (om den sorten nu finns kvar).
Försök fukta en bit Katrin för att torka bort exempelvis en tandkrämsfläck, som råkat hamna på badrumsgolvet.
Resultat: Fläcken är kvar och golvet är täckt av blöta papperssmulor. Jo, jag vet att toapapper kanske inte är de lämpligaste städmaterialet, men ändå.
Och den produkten ska man använda för kroppsliga hygienändamål.
(Läs inte vidare om du nu är kräsen.)
Men det är som att torka sig i baken med en ytterst liten tuss bomull!
Jag tycker att alla med samma namn (jag känner flera stycken) ska gå samman och bilda proteströrelse. Ty denna Katrin är en skam.
Ännu finns ungefär en halv rulle kvar. I stugan.
Men sedan gäller: Välkommen Änglamark, Serla, Edet eller vilken annan sort som helst.
Katrin är dödförklarad.
*****
Katrin har lämnat oss. Snart, mycket snart.
Tack och lov!
Som sagt; det var förra hösten som hon flyttade in och tog över. Försåtligt tog hon sig in och blev kvar. Vi lät det ske, eftersom hon verkade så bra. Det har vi ångrat, i stort sett alltsedan dess. Men vi har tigit och lidit, svurit och kämpat med henne.
Trots hennes fina tillnamn, Katrin Plus 360.
Det där "plus-et" undrar vi över. 360 kan vi till nöds förstå, med tanke på det antal dagar hon tjänstgjort. Till nöds.
Jag talar om toalettpapper. Världens absolut sämsta! Katrin Plus 360.
Det var en hel bal av denna undermåliga produkt som hamnade i vår ägo. Tyvärr. Men vi har ju varit tvungna att förbruka den, trots allt.
Tänk er ett papper, som knappt håller att dra från rullen. Med våtstyrka minus 76 eller något sådant, där noll är Edet kräpp (om den sorten nu finns kvar).
Försök fukta en bit Katrin för att torka bort exempelvis en tandkrämsfläck, som råkat hamna på badrumsgolvet.
Resultat: Fläcken är kvar och golvet är täckt av blöta papperssmulor. Jo, jag vet att toapapper kanske inte är de lämpligaste städmaterialet, men ändå.
Och den produkten ska man använda för kroppsliga hygienändamål.
(Läs inte vidare om du nu är kräsen.)
Men det är som att torka sig i baken med en ytterst liten tuss bomull!
Jag tycker att alla med samma namn (jag känner flera stycken) ska gå samman och bilda proteströrelse. Ty denna Katrin är en skam.
Ännu finns ungefär en halv rulle kvar. I stugan.
Men sedan gäller: Välkommen Änglamark, Serla, Edet eller vilken annan sort som helst.
Katrin är dödförklarad.
*****
Gu'vet
Idag har jag besökt Nhulunbuy. Vi har kunder som åker dit på tjänsteresa.
Det tillhör mitt jobbs stora privilegium att åtminstone virtuellt färdas över jorden och hamna på platser som Nhulunbuy. Eller till exempel Yellowknife, som min kollega "besökte" igår.
Givetvis är det betydligt vanligare med London, Düsseldorf, Paris och Köpenhamn. Inte så fantasieggande kanske. Men rätt ofta är det platser som man inte har en aning om. Som Sydney... Ja i Nova Scotia, alltså. För att inte tala om Kumasi.
Efter många år i branschen med att hjälpa människor att ta sig till olika hörn på denna jord förvånas man över att det alltid finns nya vrår, som man aldrig hört talas om.
Som de där resenärerna som skulle till Nhulunbuy.
Och som därför måste flyga till Gove.
Gu'vet var det ligger, tänker man.
Nu vet jag.
Det tillhör mitt jobbs stora privilegium att åtminstone virtuellt färdas över jorden och hamna på platser som Nhulunbuy. Eller till exempel Yellowknife, som min kollega "besökte" igår.
Givetvis är det betydligt vanligare med London, Düsseldorf, Paris och Köpenhamn. Inte så fantasieggande kanske. Men rätt ofta är det platser som man inte har en aning om. Som Sydney... Ja i Nova Scotia, alltså. För att inte tala om Kumasi.
Efter många år i branschen med att hjälpa människor att ta sig till olika hörn på denna jord förvånas man över att det alltid finns nya vrår, som man aldrig hört talas om.
Som de där resenärerna som skulle till Nhulunbuy.
Och som därför måste flyga till Gove.
Gu'vet var det ligger, tänker man.
Nu vet jag.
Här:
Flygplatsen i Gove.
*****
Flygplatsen i Gove.onsdag, oktober 06, 2010
Onsdagen flög förbi ...
.. utan att göra några bestående intryck.
Mer än att två av oss medarbetare kände sig snyggare än vanligt.
Nyheten att hela personalen ska förlusta sig en helg i november.
Eller att övertid inte varit aktuellt hittills denna vecka.
Och att holländsk ambassadpersonal var osedvanligt pratsam och trevlig och försäkrade att två resenärer från fjärran land på väg hit inte behövde transitvisum vid mellanlandning i Amsterdam, trots de tvetydiga bestämmelser, som fick mitt hjärta att slå ett extra slag eftersom jag för kunden försäkrat att allt skulle gå bra, innan jag läste och insåg.
Samt att det österrikiska flygbolaget smart nog tidigarelade en flygning från Aten imorgon, för att hinna iväg innan en flygledarstrejk där, och därmed besparade mig extrajobb.
En lugn dag, alltså.
*****
Mer än att två av oss medarbetare kände sig snyggare än vanligt.
Nyheten att hela personalen ska förlusta sig en helg i november.
Eller att övertid inte varit aktuellt hittills denna vecka.
Och att holländsk ambassadpersonal var osedvanligt pratsam och trevlig och försäkrade att två resenärer från fjärran land på väg hit inte behövde transitvisum vid mellanlandning i Amsterdam, trots de tvetydiga bestämmelser, som fick mitt hjärta att slå ett extra slag eftersom jag för kunden försäkrat att allt skulle gå bra, innan jag läste och insåg.
Samt att det österrikiska flygbolaget smart nog tidigarelade en flygning från Aten imorgon, för att hinna iväg innan en flygledarstrejk där, och därmed besparade mig extrajobb.
En lugn dag, alltså.
*****
tisdag, oktober 05, 2010
Kuvös
Den där dagsländan, som jag upptäckte på vårt fönster i söndags var inte vad det syntes vara.
Jag skickade bilden till Naturhistoriska Riksmuséets jourhavande biolog, som snabbt svarade att det var en dagslända. Jag ifrågasatte det, eftersom jag vet att dagsländor har vingar.
Återigen kom ett snabbt svar. Jo - Det är en dagslända. Eller var. Eller blev. Det där som sitter på fönstret är bara fordralet.
Inte undra på att den satt kvar hela dagen. Orörlig.
Så lärde man sig då något om dagsländor.
*****
Jag skickade bilden till Naturhistoriska Riksmuséets jourhavande biolog, som snabbt svarade att det var en dagslända. Jag ifrågasatte det, eftersom jag vet att dagsländor har vingar.
Återigen kom ett snabbt svar. Jo - Det är en dagslända. Eller var. Eller blev. Det där som sitter på fönstret är bara fordralet. Det är en larvhud som sitter på fönstret. Larven måsta ha klättrat upp till fönstret och sedan kläckts där. Själva dagsländan har flugit bort och endast larvhuden har blivit kvar hälsar Jourhavande biolog.
Inte undra på att den satt kvar hela dagen. Orörlig.
Så lärde man sig då något om dagsländor.
*****
måndag, oktober 04, 2010
Snart är det jul igen ...
.. och då ska vi lulebor få tycka till om utsmyckningarna. Därför har kommunen redan nu monterat ett par tjusiga arrangemang för oss att njuta av. Eller ruska på huvudet åt.
Det märkliga är att vi inte fått några alternativ. Jag har heller inte kunnat lista ut om gatan ska fyllas i hela dess längd med dessa stjärnfall. Kanske blir effekten helt annorlunda då.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Det ser på sätt och vis lite "sovjetiskt" ut. Eller kanske kinesiskt.
Vad tycker du?
*****
Det märkliga är att vi inte fått några alternativ. Jag har heller inte kunnat lista ut om gatan ska fyllas i hela dess längd med dessa stjärnfall. Kanske blir effekten helt annorlunda då.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Det ser på sätt och vis lite "sovjetiskt" ut. Eller kanske kinesiskt.
Vad tycker du?
*****
söndag, oktober 03, 2010
Men solen kom faktiskt ....
.. tillbaka och visade bland annat varifrån svenska flaggan inspirerats.
*****
Helg
- Molnen dominerar i landet idag, säger nyhetsuppläsaren i sin vanliga rapport i slutet på varje heltimmesnyhetssändning.
Jaha, tänkte jag, och tittade ut. Klarblå himmel från horisont till horisont. Inte ett moln i sikte. Svag vind, sol. En härlig höstdag.
Men det fick jag äta upp.
Tjugo minuter senare var himlen fullständigt täckt av ett grått täcke. Från horisont till horisont. Och vinden... Ja den försvann förstås. Som om vädret ville säga att så här får det bli. Grått och vindstilla.
Vad är att vänta?
Det är ju helg.
*****
Jaha, tänkte jag, och tittade ut. Klarblå himmel från horisont till horisont. Inte ett moln i sikte. Svag vind, sol. En härlig höstdag.
Men det fick jag äta upp.
Tjugo minuter senare var himlen fullständigt täckt av ett grått täcke. Från horisont till horisont. Och vinden... Ja den försvann förstås. Som om vädret ville säga att så här får det bli. Grått och vindstilla.
Vad är att vänta?
Det är ju helg.
*****
Med ögon känsliga för smått
När jag sitter och tittar ut från frukostbordet fastnar mitt öga på en liten, nästan genomskinlig, slank och elegant varelse, som sitter och tittar in på oss.
Ungefär 12 mm lång, inklusive den långa, kluvna "svansen".
Ut med kameran. Jag vill ju fotografera den från utsidan. Men oj, vad oputsade fönster vi har. Förmodligen pollenkorn efter sommarens vindar. Brasa i kaminen har vi också. Det syns.
Visst är den fin? Insekten alltså.
Undrar vad det är.
*****
Ungefär 12 mm lång, inklusive den långa, kluvna "svansen".
Ut med kameran. Jag vill ju fotografera den från utsidan. Men oj, vad oputsade fönster vi har. Förmodligen pollenkorn efter sommarens vindar. Brasa i kaminen har vi också. Det syns.
Visst är den fin? Insekten alltså.
Undrar vad det är.
*****
