Skickat från min Samsung Mobil
måndag, oktober 31, 2011
söndag, oktober 30, 2011
Luleå, Storgatan 30 oktober kl 17:57
Allt är lugnt. Ett lätt regn börjar fläcka gatorna. Det är ljusfestivalens sista kväll.
*****
Här finns mer.
Luleå i glädjerus
Är du Facebook:are är du att gratulera. Då "bor" du snart i Luleå. Det rykte som snurrat runt sedan ett halvår bekräftades vara sant i torsdags. Facebook bygger tre serverhallar i Luleå. Gigantiska saker. 5-6 miljarder kronor ska de investera här. Byggytan motsvarar 18 fotbollsplaner.
Luleå hurrar. Ja - Inte alla kanske. Hallarna byggs i närheten av ett naturreservat, och ornitologerna har varit oroliga. Nu kallades fågelspecialisterna in och en överenskommelse gjordes. Fåglarna får ökat stöd med ett antal miljoner (6?) och alla är nöjda och glada. Näringslivet jublar och menar att det här kommer att medföra fler etableringar av samma sort. Högteknologi. Givetvis är också jag optimistisk, om än inte orealistiskt euforisk.
Det närliggande universitetet förväntas producera datafolk. Luleälven förväntas producera de gigantiska mängder el, som serverhallarna förbrukar. Det motsvarar cirka 16000 normalvillors elanvändning. Men det lär Luleälven gå iland med, sägs det, eftersom vi har överskott på kraft i den här landsändan. Överskott som inte kan fraktas söderut till mer behövande, eftersom kraftnätet inte räcker till.
Jag vill dock påminna herrar (för det är herrar) politiker, näringslivsfolk och övriga om att dataföretag både kommit och gått. Google, t.ex. hade kontor här ett tag. Köpte företag och drog.
Och så ska förstås "Luleå sättas på kartan". Stan får världsrykte, verkar det som.
Det säger alla.
Precis som Prineville, då?
*****
Andra bloggar om: Facebook, Luleå, Serverhallar, Dataindustri, IT, Internet
Luleå hurrar. Ja - Inte alla kanske. Hallarna byggs i närheten av ett naturreservat, och ornitologerna har varit oroliga. Nu kallades fågelspecialisterna in och en överenskommelse gjordes. Fåglarna får ökat stöd med ett antal miljoner (6?) och alla är nöjda och glada. Näringslivet jublar och menar att det här kommer att medföra fler etableringar av samma sort. Högteknologi. Givetvis är också jag optimistisk, om än inte orealistiskt euforisk.
Det närliggande universitetet förväntas producera datafolk. Luleälven förväntas producera de gigantiska mängder el, som serverhallarna förbrukar. Det motsvarar cirka 16000 normalvillors elanvändning. Men det lär Luleälven gå iland med, sägs det, eftersom vi har överskott på kraft i den här landsändan. Överskott som inte kan fraktas söderut till mer behövande, eftersom kraftnätet inte räcker till.
Och så ska förstås "Luleå sättas på kartan". Stan får världsrykte, verkar det som.
Det säger alla.
Precis som Prineville, då?
*****
Andra bloggar om: Facebook, Luleå, Serverhallar, Dataindustri, IT, Internet
Snart 100
Så var det återigen dags. 30 oktober. Systersonen blir 46 och min mamma blir 97.
Storfika på Rödkallens äldreboende med presenter och blommor. (Där mamma Ina bor. Systersonen var på besök, tillsammans med oss andra.) Personalen fick stå för sången, eftersom den i vår släkt är en rätt skral historia.
Efter förra helgens rulltstolsvurpa ser mamma för närvarande ut som om hon varit i slagsmål.
Bilden är därför från 95-årsdagen.
*****
Storfika på Rödkallens äldreboende med presenter och blommor. (Där mamma Ina bor. Systersonen var på besök, tillsammans med oss andra.) Personalen fick stå för sången, eftersom den i vår släkt är en rätt skral historia.
Efter förra helgens rulltstolsvurpa ser mamma för närvarande ut som om hon varit i slagsmål.
Bilden är därför från 95-årsdagen.
*****
lördag, oktober 29, 2011
fredag, oktober 28, 2011
Guuuuuuuuuuuud ... Så fantastiskt!
Infrastrukturministern strålar av glädje när hon nu meddelar att "Norrbotniabanan blir av. I alla fall sträckan Piteå - Skellefteå".
Jaha - Nu är ju det inte riktigt så användbart, eftersom det inte finns någon fortsättning. Varken mot Luleå eller Umeå. En liten mask, utan förbindelse med omvärlden. Vad ska vi med den till?
Men jodå .... Redan år 2030 kan den stå klar.
Vem har skrivit den där komedin?
Dario fo?
Eller Samuel Beckett.
I väntan på "vadå"?
*****
Jaha - Nu är ju det inte riktigt så användbart, eftersom det inte finns någon fortsättning. Varken mot Luleå eller Umeå. En liten mask, utan förbindelse med omvärlden. Vad ska vi med den till?
Men jodå .... Redan år 2030 kan den stå klar.
Vem har skrivit den där komedin?
Dario fo?
Eller Samuel Beckett.
I väntan på "vadå"?
*****
torsdag, oktober 27, 2011
Ryggmärgsbråck
Läser i den för övrigt alldeles utmärkta tidningen VI om en designer som "flyttade från Norrland till Stockholm" och gjorde karriär.
Har du någonsin hört talas om någon som flyttar från Götaland till Luleå?
Var sitter den där obetingade Norrlandsreflexen.
Någonstans i ryggmärgen, verkar det som.
Sök hjälp!
*****
Har du någonsin hört talas om någon som flyttar från Götaland till Luleå?
Var sitter den där obetingade Norrlandsreflexen.
Någonstans i ryggmärgen, verkar det som.
Sök hjälp!
*****
onsdag, oktober 26, 2011
Egentligen ...
.. finns det för tillfället alldeles för mycket att fundera kring och som jag borde skriva om. Världshändelser. Sverigediton och rent lokala saker.
Så mycket, att det inte blir något alls.
Men jag lever.
*****
Så mycket, att det inte blir något alls.
Men jag lever.
*****
måndag, oktober 24, 2011
I Luleå pågår ...
.. denna vecka en ljusfestival. En tur i innerstan bjuder på idel överraskningar med färgsprakande ljusinstallationer både här och där.
Här ett axplock av vad du kan se.
Ett P-hus behöver inte vara trist.
Och givetvis ska brandstationens torn flamma stolt.
Men häftigast är nog Länsmuséets fasad, som under 8-10 minuter genomgår ett antal förändringar i ett animerat program.
Det blir fler kvällspromenader senare i veckan.
*****
Här hittar du mer om projektet.
Vill du se rörliga bilder?
Andra bloggar om: Luleå, Ljusfestival, Norrbotten
Här ett axplock av vad du kan se.
Stan sprakar av färg och form. Ett byggplank lever upp med en ljusslinga.
Det blir fler kvällspromenader senare i veckan.
*****
Här hittar du mer om projektet.
Vill du se rörliga bilder?
Andra bloggar om: Luleå, Ljusfestival, Norrbotten
söndag, oktober 23, 2011
Nås under dagen av ...
.. att ett rullstolsrally gått lite snett under gårdagen.
En kurva mellan köket och vardagsrummet verkar ha tagits i för hög fart, vilket gjorde att ekipaget, eller rättare sagt, föraren halkade ur och hamnade på golvet.
Resultatet blev ett blåöga och en ond axel.
Förare: Mamma, 97 kommande söndag.
Efter sjukhusbesök för kontroll är hon nu tillbaka i sin bostad, på egen begäran.
*****
En kurva mellan köket och vardagsrummet verkar ha tagits i för hög fart, vilket gjorde att ekipaget, eller rättare sagt, föraren halkade ur och hamnade på golvet.
Resultatet blev ett blåöga och en ond axel.
Förare: Mamma, 97 kommande söndag.
Efter sjukhusbesök för kontroll är hon nu tillbaka i sin bostad, på egen begäran.
*****
lördag, oktober 22, 2011
Världens snyggaste ...
Nu gäller det att diska och börja jobba. Kajaker ska vintras. Lax ska lagas.
Ja - Det var väl det.
*****
fredag, oktober 21, 2011
Sandlådan
Tar det aldrig slut? Drevet. Nu har tydligen fler "skandaler" kring Juholt grävts fram. Själv har jag ledsnat för länge sedan och slutat läsa om affären. Tycker att journalisterna i soppan fullständigt tappat fokus och mest verkar se sig själva som gudar. Hybris, kallas det.
Jag är ingen större anhängare av Juholt och hans parti. Men jag försöker ändå se det mänskliga i röran. Vad skulle du själv svara om du i en blankett fick frågan "Vad är hyran för din bostad?"
Visst kunde man tänka sig att sosseledaren kunde tänka till lite, men om kvaliten på Riksdagens administration inte når högre höjder än så, tycker jag att det finns än större anledning för pressen att istället ägna sitt grävande åt den. Herregud - Så dåliga rutiner tillåts inte vi ha i det företag där jag jobbar.
ETC:s Johan Ehrenberg slår huvudet på spiken i denna krönika:
Och jag undrar - När ska drevet mot drevet gå? På allvar!
*****
Jag är ingen större anhängare av Juholt och hans parti. Men jag försöker ändå se det mänskliga i röran. Vad skulle du själv svara om du i en blankett fick frågan "Vad är hyran för din bostad?"
Visst kunde man tänka sig att sosseledaren kunde tänka till lite, men om kvaliten på Riksdagens administration inte når högre höjder än så, tycker jag att det finns än större anledning för pressen att istället ägna sitt grävande åt den. Herregud - Så dåliga rutiner tillåts inte vi ha i det företag där jag jobbar.
ETC:s Johan Ehrenberg slår huvudet på spiken i denna krönika:
Så vad har vi lärt av förra veckans mediedrev som fick namnet ”Juholtaffären”? Att det som ropades ut inte var sant utan överdrivet, att det ”glasklara” var väldigt dimmigt, att huvudpersonens ursäkt var orimligt stor, att riksdagens byråkrati är ett skämt där man inte ens kollar utbetalningar trots att blankett och namn på övernattningsboende finns att läsa på bordet? Riksdagens kontor klarar inte det som varje småföretagares ekonomiassistent måste klara vid månadens kvittoredovisning till de anställda.
Smalt allt samman till en axelryckning när drevet misslyckades och den förväntade mediala segern inte blev av? Nej, det vi sett är en ny nivå av maktspel där medier öppet tar på sig en aktiv roll för att skapa politik. Uppdraget var inte att skildra en nyhet om en svag partiledares problem, uppgiften var att skapa en svag ledare och skapa osäkerhet och kris.
Det gör man genom att skvallra, överdriva, inte granska läckors påståenden och hela tiden klistra dit egna ”sanningar”, som till exempel att ”det blir omöjligt för honom att få ut sin politik nu”.
Men varför är det omöjligt? Jo, för att medierna bestämt sig för att vägra sprida politiken, det alla dessa politiska journalister påstår när de säger att ”ingen” vill lyssna på politiken är egentligen bara att de själva vägrar lyssna.
(Hela krönikan hittar du här.)
Och jag undrar - När ska drevet mot drevet gå? På allvar!
*****
Monstret på balkongen II
I fjol råkade vi peta ner en liten medelhavsväxt, hjärtreva, som bildar täta mattor eller "kuddar" på murar och i krukor varhelst man kommer på semester till exempel i Grekland. Det var bara det att det lilla skottet fick storhetsvansinne. Det fick stora blad och vällde i rikt förgrenade rankor över krukans kant, ner och ut över golvet.
Den senaste vintern blev för hård. Växten tynade bort och krukan blev lämnad åt sitt öde.
Men så i somras började ett "ogräs" växa upp vid krukkanten. Först lite försiktigt, men senare med allt större sturskhet. Det första skottet blev för tungt och slingrade sig ner mot golvet med handflatsstora och lite ludna blad. Det började också förgrena sig. Från den böjda stammen kom nya skott. De växte däremot rakt upp och har nu nått en höjd som överstiger min egen.
Nu har den börjat blomma. Sent omsider finns massor av knoppar och den första blomman slog ut idag.
Vi har nog räknat ut vad det kan vara för växt.
Men frågan är... Kan du?
*****
torsdag, oktober 20, 2011
Resa
På väg hem efter ett besök på vårt kontor i Gällivare. Tåget förvånansvärt fullt, så här en vanlig torsdagseftermiddag. Barnfamiljer, pensionärer, studenter och folk som reser i jobbet.
Min närmaste medpassagerare pratar i mobilen. Högt och obekymrat, på utpräglad Göteborgska. Flera samtal till olika kolleger.
- Har du hört om Fredrik? Jo, han har fått kicken. Eller fått säga upp sig. Jävligt bra!
Själv försöker jag att inte tjuvlyssna. Försjunker i ett svårt korsord.
*****
Skickat från min Samsung Mobil
Skickat från min Samsung Mobil
onsdag, oktober 19, 2011
Biokväll
Det kan vara bra att låta sig påminnas om sådant ibland.
Och inte en enda popcornscontainer i sikte. Inte heller något läsksörplande. Bara trivsamma skratt.
(Bilden på bilden är dock från en av reklamfilmerna)
*****
Och inte en enda popcornscontainer i sikte. Inte heller något läsksörplande. Bara trivsamma skratt.
(Bilden på bilden är dock från en av reklamfilmerna)
*****
tisdag, oktober 18, 2011
söndag, oktober 16, 2011
Äntligen
I gårdagens Rapport fanns ett inslag från Stockholm, där man ondgjorde sig över olovlig terrängkörning i naturreservaten kring huvudstaden. Bilder från totalt hänsynslösa fyrhjulingsförares framfarter i skogarna.
Djupa irreparabla spår visade vad det handlade om.
Äntligen, säger jag. Äntligen har problemet kommit närmare makten!
Se nu till att göra det som ska göras.
Förbjud nöjeskörning med terrängfordon. Fyrhjulingar såväl som snöskotrar. I Stockholm såväl som i övriga delar av landet.
Eller ännu bättre - Förbjud försäljning av fyrhjulingar och snöskotrar till privatpersoner överhuvudtaget.
*****
Läs mer om vandalismen.
Andra bloggar om: Fyrhjulingar, Snöskotrar, Bensinpris, Miljö
Djupa irreparabla spår visade vad det handlade om.
Äntligen, säger jag. Äntligen har problemet kommit närmare makten!
Se nu till att göra det som ska göras.
Förbjud nöjeskörning med terrängfordon. Fyrhjulingar såväl som snöskotrar. I Stockholm såväl som i övriga delar av landet.
Eller ännu bättre - Förbjud försäljning av fyrhjulingar och snöskotrar till privatpersoner överhuvudtaget.
*****
Läs mer om vandalismen.
Andra bloggar om: Fyrhjulingar, Snöskotrar, Bensinpris, Miljö
lördag, oktober 15, 2011
Rånlandet 15 oktober kl 17:23
Varje minut en annan nyans, ett hastigt vindstråk i den annars spegelblanka ytan. En mås flyger mot sitt nattkvarter.
Jag har förmånen att bara vänta på middagen.
Lördagkväll.
*****
Det är när jag står i stugans kök och blandar ...
.. tranbär i matbrödsdegen, som jag kommer ihåg att jag lovat receptet på min berömda lingonkaka.
Så då kommer det här:
Löftet infriat.
*****
Så då kommer det här:
- Vispa 1 ägg med 1½ dl strösocker pösigt.
- Tillsätt 150 g smör, eller margarin som du smält, samtidigt med 4½ dl vetemjöl och 1 tesked bakpulver.
- Smöra och bröa en pajform, eller en "springform" och bred ut den smidiga degen jämnt över bottnen.
- Lägg på 3-4 dl lingon och bred ut dem över degen. Lämna en två cm kant längst ut i formen. (Kanten kommer att jäsa upp och hålla lingonen på plats.)
- Dofta över kanel och lägg på ett lager brun ströfarin. Jag brukar använda ca 1½ dl.
- Grädda i 175 grader. Ställ formen lågt i ugnen. Bäst på gallret som du ställt på botten. En halvtimme brukar vara lagom.
Löftet infriat.
*****
fredag, oktober 14, 2011
Gå och se ...
.. den föreställning jag ikväll har sett på Norrbottensteatern.
Det var länge sedan jag skrattade så hjärtligt och så mycket.
Och vilket riv!
En sak är säker. Jag ser framtiden an med tillförsikt.
*****
Det var länge sedan jag skrattade så hjärtligt och så mycket.
Och vilket riv!
En sak är säker. Jag ser framtiden an med tillförsikt.
*****
Påverkan
Hur påverkad är du?
Finn ett fel!
*****
onsdag, oktober 12, 2011
Varför
Det pågår ett matrally. Ständigt. I rasande takt. Runt, runt. Men i varje kurva byter man taktik. Jag undrar till vilken kurva man nått nu. Är det möjligen den sista rakan som inleds, nu när man hunnit till sjukhusmiljön.
Jag kan inte låta bli att förundras över alla dessa dieter, som i en aldrig sinande ström, tycks det, passerar en del av mina kolleger. Helt utan effekt. Det prövas än det ena, än det andra. Någon månad si och nästa månad så. Det verkar jäkligt jobbigt. Och det kanske är det som är meningen. Det ska vara jobbigt. Kanske håller det kroppen i form. Vad vet jag.
Härom året var det viktväktardiet för hela slanten. Och GI. Sedan LHCF. Pauluns hälsokakor. Nutrilettsoppor, Atkins-, Iso-, Flygvärdinne-, Dukan- och nu till sist sjukhusdiet. Tjejerna sitter och äter någon oaptitlig grönsakssoppa. Till frukost. Till lunch och förmodligen även hemma till middag. Samma soppa hela tiden.
Hysteri, kallar jag det.
Själv har jag i 62 år tillämpat Husmansstenåldersvarieradgrönsaksärtsoppsslottsstekpannkaksgrötblodpuddingsoxfilélaxrenköttfilochmüsligrönärtsleverkakahönssoppsskaldjurgodisochkakortorskbroccolilinssmörochbregotthavssaltsapelsinjuiceettäppleomdagenochettglasvinglassvåfflormedgräddepölsakålrotkycklingblodpuddinginlagdsillskinksalladkikärtskanelbulledieten.
Den mår jag bäst av.
Den finns överallt. Enkel eftersom man bara behöver använda delar av den och kan varieras i det oändliga.
Och jag hade toppvärden på hälsokontrollen i torsdags.
*****
Andra bloggar om: GI, Diet, Atkins, LCHF, Stenåldersdiet, Mat, Dukandiet, Sjukhusdiet, Fixering
Jag kan inte låta bli att förundras över alla dessa dieter, som i en aldrig sinande ström, tycks det, passerar en del av mina kolleger. Helt utan effekt. Det prövas än det ena, än det andra. Någon månad si och nästa månad så. Det verkar jäkligt jobbigt. Och det kanske är det som är meningen. Det ska vara jobbigt. Kanske håller det kroppen i form. Vad vet jag.
Härom året var det viktväktardiet för hela slanten. Och GI. Sedan LHCF. Pauluns hälsokakor. Nutrilettsoppor, Atkins-, Iso-, Flygvärdinne-, Dukan- och nu till sist sjukhusdiet. Tjejerna sitter och äter någon oaptitlig grönsakssoppa. Till frukost. Till lunch och förmodligen även hemma till middag. Samma soppa hela tiden.
Hysteri, kallar jag det.
Själv har jag i 62 år tillämpat Husmansstenåldersvarieradgrönsaksärtsoppsslottsstekpannkaksgrötblodpuddingsoxfilélaxrenköttfilochmüsligrönärtsleverkakahönssoppsskaldjurgodisochkakortorskbroccolilinssmörochbregotthavssaltsapelsinjuiceettäppleomdagenochettglasvinglassvåfflormedgräddepölsakålrotkycklingblodpuddinginlagdsillskinksalladkikärtskanelbulledieten.
Den mår jag bäst av.
Den finns överallt. Enkel eftersom man bara behöver använda delar av den och kan varieras i det oändliga.
Och jag hade toppvärden på hälsokontrollen i torsdags.
*****
Andra bloggar om: GI, Diet, Atkins, LCHF, Stenåldersdiet, Mat, Dukandiet, Sjukhusdiet, Fixering
tisdag, oktober 11, 2011
Jag måste säga ...
.. att jag håller med den här krönikeförfattaren rätt mycket.
*****
Andra bloggar om: Apple, Steve Jobs, IT, Datorer, Mobiler, Teknik
*****
Andra bloggar om: Apple, Steve Jobs, IT, Datorer, Mobiler, Teknik
måndag, oktober 10, 2011
Om att ta en annan väg. Eller - Jokken som försvann
I evigheters evighet, vad det nu vill säga, eller i alla fall sedan den senaste istiden, har Gohpasjohka ringlat sig nerför sin dal. På vintern frusen under snön, men ändå tillräckligt stor för att inte frysa helt. På våren och sommaren en brusande fors, som med kraft format sin egen väg nerför fjället. Från högfjällsdalen sydväst om Gohpascorru och ner till Torneträsk. En färd på en mil och en höjdskillnad på 800 meter. Det blir en rätt vild färd.
Men så en dag i juli beslutade sig jokken för att bryta sina vanor. Kände sig färdig med sin vanliga väg, gjorde slag i saken, vilket i det här fallet var sitt eget "golv", bröt upp det och försvann. Rakt ner i jordens innandöme.
Trakten kring Björkliden, där Gohpasjohka finns, är känt för sina grottor. Några av Sveriges absolut längsta grottsystem finns här. Grottkrypning är populärt och även jag har varit inne i en del av dem. Det fick man göra som skolutflykt under skoltiden i Kiruna.
Det som hände i somras är en unik händelse. Grottforskare säger att sannolikheten för att det ska inträffa är en gång på tusen år.
För två veckor sedan besökte jag stället. Det är fascinerande att gå i den torrlagda jokkfåran. Se hur jokken jobbat, slipat, polerat klippväggarna till riktiga konstverk. Jag kunde inte riktigt bedöma hur lång den torra fåran är, men kanske någon kilometer. För när man kommer längre ner mot Björkliden, så finns jokken där, som om inget har hänt.
*****
Andra bloggar om: Gohpasjohka, Björkliden, Geologi, Grottor
Läs mer här.
Och här.
Om grottkrypning i Björkliden.
Men så en dag i juli beslutade sig jokken för att bryta sina vanor. Kände sig färdig med sin vanliga väg, gjorde slag i saken, vilket i det här fallet var sitt eget "golv", bröt upp det och försvann. Rakt ner i jordens innandöme.
Trakten kring Björkliden, där Gohpasjohka finns, är känt för sina grottor. Några av Sveriges absolut längsta grottsystem finns här. Grottkrypning är populärt och även jag har varit inne i en del av dem. Det fick man göra som skolutflykt under skoltiden i Kiruna.
Det som hände i somras är en unik händelse. Grottforskare säger att sannolikheten för att det ska inträffa är en gång på tusen år.
För två veckor sedan besökte jag stället. Det är fascinerande att gå i den torrlagda jokkfåran. Se hur jokken jobbat, slipat, polerat klippväggarna till riktiga konstverk. Jag kunde inte riktigt bedöma hur lång den torra fåran är, men kanske någon kilometer. För när man kommer längre ner mot Björkliden, så finns jokken där, som om inget har hänt.
Där ungefär mitt i bilden försvinner jokken ner i underjorden.
"... som om inget hade hänt."
*****
Andra bloggar om: Gohpasjohka, Björkliden, Geologi, Grottor
Läs mer här.
Och här.
Om grottkrypning i Björkliden.
Hela havet stormar. Eller - Hur man startar en lavin
Det finns ett forum som jag då och då läser och gör inlägg i. Det handlar om fjällvandring, en av mina passioner.
Jag gjorde ett litet enkelt inlägg där i förra veckan. Det löd så här:
Tror du jag fick några reaktioner? Jodå - Titta här!
I vanlig ordning är det förstås så att om man bara läser det sist inlagda inlägget (det 86:e), så har man rätt svårt att känna igen vad det egentligen handlade om från början.
*****
Jag gjorde ett litet enkelt inlägg där i förra veckan. Det löd så här:
Snälla alla fjällvandrare!
En ung man har efterlysts i några dagar i Lapplandsfjällen. Nu har han hittats. Oskadd.
Anhöriga hade hört av sig eftersom de var oroliga. Mannen hade tydligen inte fjällvana.
Men hallå - Du fjällvandrare. Tro inte att du på något sätt ska kunna meddela dig till någon med mobiltelefon längs lederna. Lova inte dagliga rapporter hemåt. Det funkar inte så i de svenska fjällen.
Räddningsinsatser kostar massor med pengar. Dem kan vi behöva till något annat. Till exempel riktiga nödlägen.
Tror du jag fick några reaktioner? Jodå - Titta här!
I vanlig ordning är det förstås så att om man bara läser det sist inlagda inlägget (det 86:e), så har man rätt svårt att känna igen vad det egentligen handlade om från början.
*****
söndag, oktober 09, 2011
Hade tänkt ...
.. hinna med att berätta om den försvunna jokken.
Men så blev det inte.
I alla fall inte idag.
Däremot kan jag ju tala om att jag idag vaknade till vår första riktiga frostnatt för säsongen. Och en strålande sol, som ändå inte orkade värma särskilt mycket.
En utflykt till stugan blev det i alla fall. Bara för att kolla att allt stod väl till. Havet blankt som en spegel. Som om det väntade på isläggningen. Men dit är det nog ännu en tid.
Sommarvattnet avstängt.
Fågelrestaurangen öppnad. Men tyvärr ville inga gäster bli fotograferade.
Nu börjar en annan tid därute.
*****
Men så blev det inte.
I alla fall inte idag.
En utflykt till stugan blev det i alla fall. Bara för att kolla att allt stod väl till. Havet blankt som en spegel. Som om det väntade på isläggningen. Men dit är det nog ännu en tid.
Sommarvattnet avstängt.
Fågelrestaurangen öppnad. Men tyvärr ville inga gäster bli fotograferade.
Nu börjar en annan tid därute.
*****
lördag, oktober 08, 2011
Ljuvlig . . .
Kanske blir det en god dessert också. Vad vet jag?
Lördagsjobb och snuva
Så var det dags för lördagsjobb. Inget som jag älskar, precis. Känner mig dum och okunnig, eftersom man vid de här tillfällena nästan uteslutande tar hand om privatresenärer. Jag är van vid ett annat resande, andra färdmedel, andra resmål och andra ändamål för resan. Det skiljer mer än de flesta utomstående någonsin kan ana.
Men det blev rätt bra ändå, för "allmänheten" höll sig lugn i det vackra vädret och hade förmodligen valt shopping, shopping, shopping.... som vanligt är när solen skiner.
Jag fick datorn full med problemlösningar istället. Passuppgifter i USA-bokningar som plötsligt bara var borta. Puts väck. Tack och lov kunde jag rätt raskt rekonstruera, vilket var tur, för resan gällde idag.
Sedan hade ett flygbolag plötsligt avbokat en flygning mitt i en lång resplan helt utan synlig anledning. Larmberedskapsläget inträder. Resan bokad. Biljetter färdigställda för länge sedan och så skulle resenären plötsligt inte kunna åka hem från Newark (New York). Men i Houston, Texas träffade jag på en ung dam, som verkligen kliade sig i huvudet och undrade, precis som jag, vad som hade hänt. Hon satt mig på väntning för att utreda. Där satt jag i 7-8 minuter och lyssnade till en sådan där djup mansröst, du vet, som förekommer överallt i amerikansk reklam, som mässade om Continentals fördelaktigaste sidor om och om och om och om och om igen...
- Sorry to keep you waiting Brent.(De är inte så bra på namn därborta, även om jag har ett som är väl kompatibelt med amerikanska namn.) I have restored the reservation. Don't know what happened, but it should be OK now.
- Will that be reflected in my system, frågade jag.
- I don't seriously know, but you could sign in to our website with the Continental reference. It will be visible there.
- Did you seat him as well.
- Oh yes. I could send you a confirmation by e-mail if you like.
- Please do, sa jag.
- What's the address, frågade hon
Jag bokstaverade min adress, som består av för och efternamn och mitt företag.
- Thank's Brent. I will send it right away.
- Appreciate your help. Good night. (Hon satt ju i Houston. Klockan där var halv tre på natten.)
- Have a nice day, sa hon.
Mejlet kom aldrig medan jag var kvar.
Nästa fall rasade över mig rätt kvickt, då jag upptäckte en avlägset bekant i bokningsströmmarna och vars medresenär fått fel efternamn. Det var jag övertygad om, såvida de inte skulle på bröllopsresa. Det visste jag inget om och eftersom jag inte var skyldig till bokningen kunde jag av sekretesskäl inte rota särskilt mycket i det. Detektiven i mig vaknade dock till liv och jag kontaktade en källa. Jodå - jag hade rätt. Namnet var fel.
Felaktiga namn i flygbokningar är inte att leka med. En bokstav fel jämfört med det som står i passet kan i vissa fall betyda att man inte får kliva ombord på sitt flyg. Sedan är det också så att reglerna för att byta namn i en bokning är milt sagt omfattande och betyder väldigt mycket jobb.
- Då får jag väl ringa Air China då, tänker jag. För att förhandla, fjäska, övertala. Det brukar bli totalt nej. Och så blev det nästan nu också. För hela Air China (inget litet bolag precis) hade stängt.
- Var snäll och ring tillbaka när vi har öppet, löd det kärva budskapet fast på engelska från någon avlägsen horisont.
Problemet olöst. På måndag får någon annan ta vid.
Du skulle bara veta, vad som pågår i kulisserna, och som vi ibland får brottas med. Och till 99,6 procent funkar ju allt friktionsfritt. Men det är många system som ska klaffa runt hela jorden på bråkdelar av sekunder, så jag är egentligen mer fascinerad över att det funkar.
Tur i alla fall att butiken var rätt tom på folk. För det var rätt tidsödande grejer att ta tag i det där. Skönt att stänga och vandra hemåt de 252 meterna.
Nu får jag vila, vårda min snuva.
Middag blir jag bjuden på.
*****
Men det blev rätt bra ändå, för "allmänheten" höll sig lugn i det vackra vädret och hade förmodligen valt shopping, shopping, shopping.... som vanligt är när solen skiner.
Jag fick datorn full med problemlösningar istället. Passuppgifter i USA-bokningar som plötsligt bara var borta. Puts väck. Tack och lov kunde jag rätt raskt rekonstruera, vilket var tur, för resan gällde idag.
Sedan hade ett flygbolag plötsligt avbokat en flygning mitt i en lång resplan helt utan synlig anledning. Larmberedskapsläget inträder. Resan bokad. Biljetter färdigställda för länge sedan och så skulle resenären plötsligt inte kunna åka hem från Newark (New York). Men i Houston, Texas träffade jag på en ung dam, som verkligen kliade sig i huvudet och undrade, precis som jag, vad som hade hänt. Hon satt mig på väntning för att utreda. Där satt jag i 7-8 minuter och lyssnade till en sådan där djup mansröst, du vet, som förekommer överallt i amerikansk reklam, som mässade om Continentals fördelaktigaste sidor om och om och om och om och om igen...
- Sorry to keep you waiting Brent.(De är inte så bra på namn därborta, även om jag har ett som är väl kompatibelt med amerikanska namn.) I have restored the reservation. Don't know what happened, but it should be OK now.
- Will that be reflected in my system, frågade jag.
- I don't seriously know, but you could sign in to our website with the Continental reference. It will be visible there.
- Did you seat him as well.
- Oh yes. I could send you a confirmation by e-mail if you like.
- Please do, sa jag.
- What's the address, frågade hon
Jag bokstaverade min adress, som består av för och efternamn och mitt företag.
- Thank's Brent. I will send it right away.
- Appreciate your help. Good night. (Hon satt ju i Houston. Klockan där var halv tre på natten.)
- Have a nice day, sa hon.
Mejlet kom aldrig medan jag var kvar.
Nästa fall rasade över mig rätt kvickt, då jag upptäckte en avlägset bekant i bokningsströmmarna och vars medresenär fått fel efternamn. Det var jag övertygad om, såvida de inte skulle på bröllopsresa. Det visste jag inget om och eftersom jag inte var skyldig till bokningen kunde jag av sekretesskäl inte rota särskilt mycket i det. Detektiven i mig vaknade dock till liv och jag kontaktade en källa. Jodå - jag hade rätt. Namnet var fel.
Felaktiga namn i flygbokningar är inte att leka med. En bokstav fel jämfört med det som står i passet kan i vissa fall betyda att man inte får kliva ombord på sitt flyg. Sedan är det också så att reglerna för att byta namn i en bokning är milt sagt omfattande och betyder väldigt mycket jobb.
- Då får jag väl ringa Air China då, tänker jag. För att förhandla, fjäska, övertala. Det brukar bli totalt nej. Och så blev det nästan nu också. För hela Air China (inget litet bolag precis) hade stängt.
- Var snäll och ring tillbaka när vi har öppet, löd det kärva budskapet fast på engelska från någon avlägsen horisont.
Problemet olöst. På måndag får någon annan ta vid.
Du skulle bara veta, vad som pågår i kulisserna, och som vi ibland får brottas med. Och till 99,6 procent funkar ju allt friktionsfritt. Men det är många system som ska klaffa runt hela jorden på bråkdelar av sekunder, så jag är egentligen mer fascinerad över att det funkar.
Tur i alla fall att butiken var rätt tom på folk. För det var rätt tidsödande grejer att ta tag i det där. Skönt att stänga och vandra hemåt de 252 meterna.
Nu får jag vila, vårda min snuva.
Middag blir jag bjuden på.
*****
fredag, oktober 07, 2011
torsdag, oktober 06, 2011
Tina lingon är snyggt.
De här lingonen får det betydligt hetare om öronen om en stund. (Har lingon öron?)
De väntar på att degen till lingonkakan ska bli färdig och jämnt och fint utbredd i sin form. Här ska bli lingonkaka till morgondagens surströmmingsskiva på jobbet. Det har jag lovat kollegerna, och det ska jag hålla.
*****
De väntar på att degen till lingonkakan ska bli färdig och jämnt och fint utbredd i sin form. Här ska bli lingonkaka till morgondagens surströmmingsskiva på jobbet. Det har jag lovat kollegerna, och det ska jag hålla.
*****
onsdag, oktober 05, 2011
tisdag, oktober 04, 2011
Dagens dumheter
All utveckling går inte framåt. Det är känt. Ibland undrar man hur det är ställt med mänskligheten, när den hittar på konstiga saker.
Ta bara det här med avfallskvarnar. Ett amerikanskt (vad annars) påfund, som mal ner gamla matrester och spolar ut det i avloppet. De har hittills varit förbjudna att installera i svenska hushåll. Men nu har en del kommuner börjat lätta på bestämmelserna. Och vips, så köps de, installeras och används.
– Vi ville göra någonting med maten i stället för att bara kasta ut den med soporna, säger Yassal Sundman som visar upp sin matavfallskvarn hemma i radhusköket i Stockholm.
Hört talas om kompostering? Biogastillverkning? Fungerar utmärkt i de flesta kommuner, utom just storstäderna, verkar det som. Storstäder som äääääär så bra!
Att sedan reningsverken får byggas om för dyra pengar för att kunna ta hand om den nya produkten struntar man i.
Sedan har vi andra korkade (också amerikanska) påhitt. Nedspolningsbara toalettborstar! Och toarullar. Det kallas produktutveckling.
Jag kallar det miljöförfall.
Var det inte den här regeringen som ville att Sverige skulle gå före, när det gäller miljöfrågor.
---
Mentalt förfall förekommer också. Migrationsverket vill utvisa en 90-årig ukrainsk dam, som bott i Sverige i 2 år. Hon är dement, och har ingen släkt kvar i Ukraina. I det landet är det anhöriga som tar hand om sina gamlingar. Släkten i Sverige vill alltså göra det här. Dottern har bott här i 20 år.
Vi har tappat någonting i Sverige.
*****
Ta bara det här med avfallskvarnar. Ett amerikanskt (vad annars) påfund, som mal ner gamla matrester och spolar ut det i avloppet. De har hittills varit förbjudna att installera i svenska hushåll. Men nu har en del kommuner börjat lätta på bestämmelserna. Och vips, så köps de, installeras och används.
– Vi ville göra någonting med maten i stället för att bara kasta ut den med soporna, säger Yassal Sundman som visar upp sin matavfallskvarn hemma i radhusköket i Stockholm.
Hört talas om kompostering? Biogastillverkning? Fungerar utmärkt i de flesta kommuner, utom just storstäderna, verkar det som. Storstäder som äääääär så bra!
Att sedan reningsverken får byggas om för dyra pengar för att kunna ta hand om den nya produkten struntar man i.
Sedan har vi andra korkade (också amerikanska) påhitt. Nedspolningsbara toalettborstar! Och toarullar. Det kallas produktutveckling.
Jag kallar det miljöförfall.
Var det inte den här regeringen som ville att Sverige skulle gå före, när det gäller miljöfrågor.
---
Mentalt förfall förekommer också. Migrationsverket vill utvisa en 90-årig ukrainsk dam, som bott i Sverige i 2 år. Hon är dement, och har ingen släkt kvar i Ukraina. I det landet är det anhöriga som tar hand om sina gamlingar. Släkten i Sverige vill alltså göra det här. Dottern har bott här i 20 år.
Vi har tappat någonting i Sverige.
*****
söndag, oktober 02, 2011
Sedan kan man ju undra ...
.. hur det ska gå för pärlhyacinterna till våren, när det redan har börjat spira på nytt.
Det lär vara den varma sommarens och förhöstens fel.
*****
Och så ...
.. blev det regn igen. Den här hösten (eller rättare sagt: kvarvarande sommaren, rent meteorologiskt, alltså), går till historien.
Det har regnat omåttliga mängder. Vår regnmätare har så gott som varje gång (helg) vi kommit ut till stugan svämmat över. Om det regnade 44 mm i senare delen av augusti, så måste det ha regnat det fyrdubbla i september! Känns det som. 156 mm har jag själv kunnat avläsa. Sedan vet jag alltså inte hur mycket som svämmat över vid några tillfällen. Och nu tjippar det om skorna så fort man går ut i skogen. Allt är genomdränkt.
Man undrar oroligt vad som finns kvar i atmosfären.
Räcker det till snö?
*****
Det har regnat omåttliga mängder. Vår regnmätare har så gott som varje gång (helg) vi kommit ut till stugan svämmat över. Om det regnade 44 mm i senare delen av augusti, så måste det ha regnat det fyrdubbla i september! Känns det som. 156 mm har jag själv kunnat avläsa. Sedan vet jag alltså inte hur mycket som svämmat över vid några tillfällen. Och nu tjippar det om skorna så fort man går ut i skogen. Allt är genomdränkt.
Man undrar oroligt vad som finns kvar i atmosfären.
Räcker det till snö?
*****
lördag, oktober 01, 2011
Förra lördagen . . .
.. vandrade jag en av mina favoritdalar i de svenska fjällen. Geargevaggi. Den fascinerar mig varje gång. Jag har gått här sedan skoltiden - första gången var en friluftsdag i skolan - både sommar och vinter.
Dalen måste vara fullständigt unik i sin variation, sina färger och sina former. Mjukt. Hårt. Blankt. Skrovligt.
Vandringen är inte lång till dalens slut. Där ligger en sjö. Mörkt turkosfärgad. Sex kilometer enkel väg från Europaväg 10 mellan Abisko och Riksgränsen.
Välkommen!
*****
Dalen måste vara fullständigt unik i sin variation, sina färger och sina former. Mjukt. Hårt. Blankt. Skrovligt.
Vandringen är inte lång till dalens slut. Där ligger en sjö. Mörkt turkosfärgad. Sex kilometer enkel väg från Europaväg 10 mellan Abisko och Riksgränsen.
Välkommen!
*****
