lördag, december 10, 2016

Det är ...

.. nästan så att jag skulle vilja inter into the link, för att se vad som döljer sig där.

Men bara nästan.

Så det blir istället raka vägen till papperskorgen (Varför heter det så, förresten?) efter skräppostregistrering.


*****

fredag, december 09, 2016

Julpynt

Sparsamt, sparsamt julpyntas det i hemmet. Ingen julgran, inga girlander, inga julgardiner.

Men den här sparsmakade julbocken får åka fram i köksfönstret. Nio centimeter i strumplästen, om nu bockar har strumpor. Tillverkad av min mamma i pensionärsträslöjden.

Och inga gävlebor törs jag bjuda hem.


*****

Motion, inköp och möte

 - Vad gör du hela dagarna? Det är frågan jag ofta får nuförtiden, sedan jag ingått i det skrå där man har 6 månaders semester 2 gånger per år.

Jag tog en lång runda, dels för välbefinnandet och dels för ärenden. Härligt väder. Sol och kallt, när jag traskar iväg mot Coop Arena. Där, på parkeringen hittar man ibland Sapmi ren och vilt Jokkmokk, som man gärna gynnar. Bra och närproducerat kött. Det enda röda kött vi äter. Men så är det ju också ekologiskt, utan att därför vara officiellt certifierat. Men vilt vandrande köttdjur, som lever på vad skog och fjäll erbjuder (Undantag finns, om nödutfordring behövts vid något tillfälle, när betet ligger fryst under oåtkomliga islager, vilket händer undantagsvis.) och smakar gudomligt, jämfört med dansk, tysk, eller någon annan antibiotikastinn, långtransporterad produkt.

Trevliga och pratsamma är de också. Tysta norrlänningar är en myt, som sörlänningar bara skapat och tror på för att de aldrig träffat någon. Tror jag då, att det blir tyst. Här kommer kunderna som gjort ordentlig inköpslista.
 - Jag vill ha 6 kilo renskav.
 - Tackar, något mer?
 - Dottern hade ringt och beställt rökt renhjärta och gravad renfilé också. Det ska jag hämta.
 - Jahapp, då ska vi se .... Jo, den beställningen har jag här.

Vi har ju en fast och mycket bra butik i stan också; Biergo, som enbart har samiska produkter, men jag gillar att sprida mina inköp. Vill ju ha bra affärer kvar, så att Lidl håller sig härifrån.

Jag väljer en annan hemväg. Bara för variationen. Möter K-J. Känner inte igen honom under halsdukarna och kapuschongen.
 - Nämen hej, säger han. Har du varit och jobbat?
 - Nej, jag jobbar ju inte längre.
 - Nähä. Tänkte att du varit ute på ert Aurorumkontor.
 - Nix.
 - Jaså! Men vad gör du hela dagarna.
 - Ungefär samma som du, säger jag. K-J har också varit arbetsbefriad ett tag.
 - Ja, jag går och tränar varje morgon på gymet där i badhuset.
 - Varje dag?
 - Ja, ledig lördag och söndag, förstås.
 - Det låter hurtigt.

Vi språkar vidare om ditt och datt. Mediapolitik, stadsplanering, radhusisolering av den mänskliga sorten. Han är lite avundsjuk på att jag bor mitt i stan.

Går vidare in mot centrum. Kisar mot den lågt stående solen över stadskärnan. Det är vackert. Passerar torghandlare i centrum som försöker sälja glögg.
 - Det har jag redan, säger jag.
 - Men bulla då, frågar grannen, som har sitt utbud förföriskt placerat på bordet intill.
 - Ja, dom ser ju goa ut. Jag tar två påsar.
 - Tackar, säger han. Det är ju jultider, så det är gott om saffran i dom. 90 kronor, tack.
 - Tar du kort, frågar jag.
 - Nä - men du kan swisha.
 - Det går finfint.
 - Numret har du där, säger han och pekar på en liten skylt. Det är ett sån't där företagsnummer, så det går direkt in i kassan.

Traskar hemåt. Lagar lunch.

Dagen fortsätter. Och jag är inte sysslolös.


*****

torsdag, december 08, 2016

Dåligt

I förra veckan berättade jag om mysteriet med julgransbelysningar och mitt misslyckade inköp.

Jag skickade ju ett mejl till företaget som importerar och säljer belysningen. Dels till själva företaget och dels till VD:n för samma företag. Sakligt redogjorde jag för vad som hänt, utan att låta alltför negativ.

Hej!
Köpte en laserlampa för utomhusanvändning. Röd och grön belysning skulle enligt era fina ord sprida sig på upp till 50 kvadrat.
Installerade och testade. Först inomhus. Det gick fint. Sedan utomhus, med resultatet att de röna försvann och de röda först var starka och fina, men efter någon timme falnade de.
Lämnade tillbaka till butiken med reklamation och fick en ny.

Resultatet blev detsamma. Den gröna färgen lyser med sin frånvaro, om man så
säger. 

Enligt produktbeskrivningen ska belysningen fungera i temperaturområdet " -26 - +35". Den första testades i - 5, den andra i -7.
Någonting i era löften är inte att lita på. 

Jag emotser ert svar med  förslag/tips på åtgärd.
Med vänlig hälsning
Bert Bodin

Såhär en vecka senare (snart) så har företaget inte ens behagat bekräfta att man fått mejlet. Än mindre svarat, förstås.

Det tycker jag är rätt uselt. Eller hur?

*****

onsdag, december 07, 2016

Jaha - Kändis igen

Nordegren och Epstein är ett av mina favoritprogram i SR P1. Lyssnar så ofta jag kan. Av en slump, faktiskt, råkade jag höra mitt namn nämnas i dagens upplaga. Jag lyssnade inte särskilt noga, men hajade förstås till.

Den senaste tiden  har det pratats en hel del om den sorgliga historien som beskrivs i den gamla 50-talslåten Vildandens sång. Härom dagen (eller kanske igår) kom det fram att fakta inte stämmer i det gamla örhänget. Den make, som blir skjuten i sången inför sin maka och barnen, bör inte ha varit där alls. Andhannar brukar inte stanna kvar för att ta hand om sin avkomma, utan ger sig iväg på nya äventyr så snart barnen är kläckta.

Jag kunde ju inte låta bli att komplettera fakta (via Facebook) om fåglars leverne och påpeka att faktafel även kan hittas i Hej mitt vinterland, med Anita Hegerland. Där sjungs om att bofinken sitter i granens topp och sover.

Skulle inte tro det. Bofinken är en flyttfågel och bör nog inte sitta och sova mitt i vintern.

Om detta berättas det i dagens program. (Cirka en kvart in i programmet.) Och här har du gårdagens inslag om vildanden.

*****

Jag vet inte ...

.. vad jag ska berätta; skriva om. Det händer ju inget. Eller är det kanske så att det händer alldeles för mycket. Jag kan inte sålla, bland massor av tokigheter och fåtaliga roligheter som finns. Det är jag faktiskt mer och mer benägen att tro.

Det behövs bara att jag öppnar ögonen på morgonen, så rasar världen över en. Tyvärr är det mest tokigheter. Det är egentligen ett alldeles för svagt ord. Tyvärr är det mest hemskheter - Så ska det vara!

Är det inte krig och flyktingproblematik, jordbävningar, eller rasisttroll som går i taket när ett barn ägnar sig åt en av de mest populära traditioner vi brukar ägna oss åt, så är det klavertrump.

Ska man isolera sig och navelskåda istället. Gömma sig under en filt?

Nja ... Man kan ju i alla fall glädja sig åt att lärare och elever lyckas bättre i den senaste Pisa- och TIMSS-undersökningen. De visar i vilket fall på ett trendbrott.

Bra jobbat!

*****

tisdag, december 06, 2016

Nä - Det är väl bäst ...

.. att jag börjar fixa Världens godaste lasagne. 

Jag har ju bjudit folk på middag.

*****

Igen

Himmel så mycket himmel det blivit här på bloggen den senaste tiden. Men det är ju så svårt att inte dela med sig av de färgspel som visas upp varje klar dag såhär års.

Men om du vill, så är det ju bara att låta bli att titta.

(Fast nu ser jag, när jag går tillbaka bland inläggen, att det inte är så himla många himlar ändå.)


*****

måndag, december 05, 2016

Glädjande ...

.. om än väldigt yrvaket. Vår landsbygdsminister sitter hemma i Karungi och kommer på saker.
Det läser jag i morgonens lokaltidning. 

Nu får vi se om det också får effekt.

Apropå detta, som jag skrev för en tid sedan.

*****

söndag, december 04, 2016

Vägen hem

Vi gjorde nog rätt. Avfärd mot stan redan efter frukost. Tät snörök och kolonnkörning. Till och med efter att plogbilen körde åt sidan och släppte fram den kö, som bildats.

Det gick i 60 - 80 km/tim, jag var först i kön. Och ingen körde om mig. Nä. Alla låg snällt kvar bakom och på föredömligt avstånd, trots tvåfiligt. Berömvärt.

Ja - Givetvis kom det en "irriterad" förare och la sig 5 meter bakom mig. Han kunde inte köra om förrän vi var nästan i stan. Men då! Givetvis en BMW-förare. De har ju något slags syndrom.

Alla andra skötte sig finfint.


*****

Grått

Nattens kyla ned mot -20 har nu på morgonen blivit 15 grader varmare. Fin yrsnö från himlen. Det har utlovats upp till 20 cm idag.

Det blir tidig avfärd hemåt med tanke på eventuella trafiksvårigheter. Främst snörök.


*****

lördag, december 03, 2016

Bistro Bodin ...

.. serverar ikväll suovas med gräddkokt vit- och grönkål och mango. Dessutom en krämig potatisgratäng.

Zensa primitivo blev drycken för kvällen.
"Coltivato e imbottigliato nel rispetto di natura."

Gott!


*****

När solen står som högst


Skönt att ha fått iväg ett brev till firman som importerar rödgröna illusioner. Med testresultat. Då får vi se vad som händer.

Därefter långa rundan. Det är lite kallare idag. Minus 12, men i stort sett vindstilla. Det är oändligt vackert. Solen står lågt här i arktis, men om tre veckor vänder det. Jag klagar inte och blir inte påverkad av mörkret, som till stor del är en illusion. Snön, nu när den äntligen har kommit, lyser upp.

Sedan har vi det där förunderligt blå norrbottensljuset.

*****



fredag, december 02, 2016

Vad är det ...

.. med julbelysningar? Oavsett modell, oavsett utformning, så finns det något som är gemensamt för de flesta. Julbelysningsfabrikanter är ett elakt släkte, som med stor skicklighet åstadkommer aggremang, som på ett eller annat sätt vägrar att göra tjänst som det är tänkt.

Det vanliga är väl att sladdar under ickesäsong är programmerade, att liksom ormar under parning ägna sig åt förlustelser av det mer obskyra slaget. Det resulterar ibland till att man helst skulle vilja skicka nystanet till närmaste återvinning för restprodukter och köpa nytt, vilket förmodligen är den genomkapitalistiske fabrikörens syfte. Engångsbelysningar, mums!

Eftersom vi har dessa erfarenheter var det med stor entusiasm vi i år köpte en "sladdlös" variant i år. En ljuskanon "som lyser upp minst 50 kvadratmeter av din fasad med ett rött och grönt stjärnregn". Allt illustrerat med foto på kartongens utsida.

Nu har vi inte 50 kvadratsfasader här på landet, men jag hade ju en annan strålande (häpp) idé.
 - Varför inte förvandla vår snötäckta "gräsmatta" till ett stjärnbestrött fält, tänkte jag.
Idén gillades och anläggning införskaffades. 499:- kronor investerades.
Väl hemma läste jag installationsanvisning och testade i kökstaket hemma, som genast förvandlades till något som påminde om ungdomens glada dagar på diskotek i Magaluf. Hela köket gnistrade i röda och gröna diamanter.
 - Ja! Det här blir något som kommer att få våra fåtaliga grannar att samlas och häpna tänkte jag.

Spänningen var stor när jag monterat den lilla strålkastaren och riktat in den från öfre balkongen och ner mot den vita snön. Minus 26 grader ska den tåla, enligt specifikationen. Ingen fara alltså.

Plötsligt lyste snöfälten framför vår stuga upp med röda prickar  i ett snyggt slumpartat mönster.
 - Men ...? Varför lyser inga gröna.
Tryckte på knapparna på fjärrkontrollen (Jodu, fjärrkontroll jajjamensan.) för att kolla. 
On betyder rödgrönt i salig blandning. Sedan kan man om så önskas släcka den ena eller den andra kulören. Alltså tryckte jag på den gröna knappen. Då slocknade alla röda och det blev helt svart. För att göra en lång testomgång kort; det gröna funkade inte.

Packade ner hela anläggningen i sin låda, och tog med den till affären vid nästa besök. En ung trevlig tjej tog emot och gjorde reklamationsnoteringar.
 - Vill du ha pengarna tillbaka, eller vill du ha en ny.
 - Jag vill ha en ny, sa jag.
 - Jamen, gå in och hämta en ny då, och så kommer du till mig sedan, så löser vi detaljerna.
Sagt och gjort.
 - Men, sa jag. Nu kostade den ju 200 kronor mindre än förra veckan, sa jag.
 - Oj, sa tjejen bakom disken. Då får du 200 kronor av mig. Du har ju ändå kört hit också.
 - Tack, det var hyggligt.

Nu har jag precis installerat nykomlingen. Gissa hur det gick! 
Jo, den lyser. Men fult. I rader istället för det där improviserade mönstret, som den förra stod till tjänst med. 

Och de gröna lyser också denna gång.
Med sin frånvaro.

Gŕrrrrrr ....

Fabriken kan förvänta sig ett mejl.


*****

Scenbyte

Vi kan ju inte låta bli att dra ut till Rånlandet när helgen närmar sig. Visserligen fick jag en flimmerattack i morse. Men den gav sig på en halvtimme.

Några minusgrader, men lite ilskna vindilar, som får vädret att kännas lite ogästvänligt, när vi ser till att fåglarna blir utfordrade med talgstycken, som vi placerar ut på lämpliga ställen.

Bär in ved och får fyr i Rolls Royceugnen. De sju inomhusgraderna blir snart fler.
Kaffe och mys.

Helgen kan börja.


*****

torsdag, december 01, 2016

Vintervackert


*****

Spottstyver

Oj, vad det nu gnälls över den flygskatt som regeringen vill införa. Det talas om utarmning av landsbygden (I Sverige finns ju numera bara storstäder och landsbygd, om man ska tro debatten. Vi har, snällt räknat 3 storstäder i Sverige. Snällt räknat!). Det låter mer eller mindre som katastrof, för oss som bor långt ifrån Stockholm. Inte minst är det ett av våra kommunalråd, Nicklas Nordström, som ojar sig högljutt. (Att han har intressen i flygindustrin, säger han dock inget om.)

Saken är den att en flygresa inom landet blir 80 kronor dyrare. En lunch på stan kostar ofta mer än så, och ingen flyger väl dagligen, i motsats till att äta. Jag tror att den där flygskatten är bortglömd ett halvår efter att den införts.

Så sluta gnälla och kräv istället att järnvägarna rustas till åtminstone indisk standard, så blir allt mycket bättre.

*****

onsdag, november 30, 2016

Konstnärsdrömmen

Jag ser SVT-programmet som handlar om några amatörmålare som kämpar för att vara kvar i tävlingen till slutet, och således vinner. För det är en tävling.

Men jag vet vem som tar hem hela spelet. Det är Jocke. Han bor i Kirunatrakten. Juryn bedömer alltid hans målningar efter mottot norrländskt. Han målar norrländskt. Hans motivval är norrländska. Han har norrländskt temperament i sitt färgval. Han är Norrland.

Allt enligt juryn.

Varifrån de andra sju härstammar har vi i stort sett ingen aning om, för ingen är götaländsk, eller har svealändska toner i sina målningar. Helt profillösa, alltså.

Vinnaren är alltså given. Det blir Jocke från Nårrrrland!

Sanna mina norrländska ord.

*****
Länk till programmet.

Inte kul, men ...

.. lite kul är det ändå.

Idag kan jag konstatera att det är Kalla och jag.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om

Sista för året

Sommaren är nog slut nu. Efter frukost plockar jag in årets sista Agapanthusblommor från balkongen.

Nu är det bara pelargoner som fortfarande håller ut ett tag till därute. Citrusskörden håller också på att växa till sig, för att mogna till sommaren.
- Aaaah ... norrbottnisk långsammognad kumquat. En delikatess.


*****

tisdag, november 29, 2016

Det brukar kallas ...

.. blåmåndag, men frågan är om inte den här tisdagen kan kallas något liknande. Ursprungligen var det väl måndagen i stilla veckan som menades. Men nog var det ett rätt allmänt uttryck för en vanlig "tråkmåndag" vilken somhelst, i alla fall i min familj.

Alltså - Den här tisdagen blev, om inte blå, så rätt beige. Inget hände. I och för sig ville Rigmor och Cilla (två f.d. kolleger) göra mig sällskap till lunch och det är ju alltid trevligt. Vi fick till och med till ett beslut om att jag skulle bjuda in till så kallad Nymanslunch före jul.

En sådan lunch är öppen för alla 23 kolleger som jobbade tillsammans på Nyman & Schultz/American express här i Luleå fram till 2004, då kontoret rationaliserades bort i stor iver efter beslut från ledningen i New York. De passade också på att radera ut 34 kontor till här i Sverige i samma veva. Men vår samhörighet suddades inte.

På väg ut efter lunchen träffar jag Lisa, som undrade om vi flyttat från stan.
 - Jag har inte sett dig eller Benke på länge.
 - Men vi bor kvar, sa jag
 - Jo, Luleå är ju bäst.

När jag kommer ut regnar det underkylt. Det är nog det tristaste väder jag vet. Plötsligt är man som en tappad tvål i ett handfat. Så min promenad blir de trehundra meterna hem.

Och där blev jag kvar. Med läsning, korsord och någon slurk kaffe emellanåt, middag och fortsatt kväll.

Beigetisdag.

*****

måndag, november 28, 2016

Nej - Jag har inte mopsat mig ...

.. men hamnat i tidningen ändå. Det finns ett läsvärt magasin, som heter Filter. Jag har prenumererat i flera år. Varannan månad dunsar den ner i min brevlåda. Tjock som en bok ibland och alltid läsvärd.

Senaste numret nådde mig idag. Och minsann - Där finns jag med i form av en liten läsarreaktion. Egentligen är det en bloggpost hos mig, som jag fick ett mejl om, med förfrågan om de kunde ta med i tidningen.
 - Javisst, sa jag.
 - Ja, vi kommer att redigera det lite. Men jag skickar vår version, så får du se att allt är okej.

Så blev det. På bilden ser du hur det ser ut. Och här har du länken till mitt inlägg.

Kul att de läser min blogg.
Jo - Man är ju känd.

Länk till Filter finns alltid här i högerkanten.
 *****

Tioårsreprisen

Tänk att det gått tio år sedan Kulturens Hus skulle födas.

Om en vanlig dag 2006

*****

Som av en händelse ...

.. ser jag den här bilden i Dagens Nyheter idag. Jag och Magnus Bard har funderat i samma banor, tydligen.

Det gör vi rätt ofta, eller rättare sagt, nästan alltid. Han slår huvudet på spiken gång efter annan.








*****

söndag, november 27, 2016

Bra

Många gånger har jag tänkt på att vi i Sverige ofta försöker uppfinna hjulet igen. Vi tittar sällan på vår omvärld och anammar goda idéer därifrån. Istället tror vi oss vara bror Duktig. Kan själv.

Det gäller till exempel problemen i skolan. Finland lyckas bättre. Varför.
Och deras tåg går i alla väder på moderna banor med modern materiel. Hur kommer det sig?

Det gäller levande landsbygd. Norge lyckas utmärkt.

Men inte sneglar vi åt det hållet.

Nu har i alla fall malmöpolisen mer eller mindre krävt att vi i Sverige ska tillämpa samma vapenlag som i Danmark, där man lyckats mycket bättre med att stävja antalet fall av skottlossning. Köpenhamn, som är flera gånger så stort som Malmö har haft 3 mord med olagliga vapen. Malmö har haft 6 stycken på samma tid.

Förklaringen kan ses vara enkel. I Danmark blir man inlåst om man påträffas med ett olagligt vapen på sig. Så uppenbart logiskt. I Sverige får man en liten anmärkning och släpps ut på gatan igen. Så fullständigt barockt.

Ofta upplever jag samma släpphänthet vid andra förseelser också. Till exempel uppenbart påverkade bilförare som orsakat olyckor. De tas in för förhör. Sedan blir de hemskjutsade i väntan på åtal. Istället bör de låsas in. Avgiftning. Konfiskerat fordon och indraget körkort. Så enkelt, så effektivt.

Många anser nog att jag är lite hård.
Okej - Det tycker inte jag.

*****

Kompensation


Det finns gott om träd här i våra trakter. En stor skogsägare är Svenska kyrkan.

I sommar och höst, ja även nu, har de avverkat rejält här på Rånlandet.

Kan det vara så att de måste stärka inehållet i sin kasskista, när de har förlorat inte mindre än 47000 medlemmar i år. 9000 bara i augusti.

Folk kanske har börjat tänka själva.
Hoppas!

*****

lördag, november 26, 2016

Full fart

Det är enkelt att vara fågelfotograf när man mest har talltitor och svartmesar som gäster vid fågelautomaten. De bryr sig inte om att jag stiger närmare med min mobil, för att ta lite närbilder. En knapp meter ifrån motivet är inga problem.

Värre är det att försöka fånga de andra gästerna som frekventerar matstället. Domherrarna är lite mer avvaktande. Det gäller förstås också nötskrikan, som störtar iväg i panik bara man slänger en blick mot dem inifrån stugan!!!

Det har redan gått åt 40 kg solrosfrö i höst. Och massor med talgbollar. Jag ska försöka få tag i ren talg så småningom. Finns ibland till låg kostnad på Konsum i Råneå. Ren talg brukar bli uppskattat av diverse lite större fåglar också. Hackspettar till exempel.

Undrar om man kan få underhållsbidrag till frökostnaderna.




*****

Vinterstämning

Bra jobbat, vädret, som höll dig till det som årstiden kräver. Det är bara att säga grattis till oss. Det blev till och med säsongens första plogning, när Göran efter sin insats försvinner bort mot byn. Då har han plogat ända in på vår gård. Lite efterarbete får vi bidra med innan vi går iväg på långa rundan. En liten adventsgran fick sin plats vid brotrappen.

Ljust och fint blir det ute i skogen. Det är precis såhär vi vill ha det. Ja, gärna ännu mera snö, men det här är en bra början.

Göran försvinner bort mot byn, efter fullgjort värv.

Snön har yrt runt hela huset, till och med på läsidan.

Äntligen får man stampa av sig snö innan man kliver in i värmen.

*****

fredag, november 25, 2016

Nytt försök

Förra helgens snöfall blev ju fiasko, som väntat. Regn och åtskilliga plusgrader i flera dagar går inte särskilt bra ihop med  vinter.

Ikväll gör vädermakterna ett nytt försök. Det verkar mer seriöst. Åtminstone så länge vi är vakna och kan observera. Även om det efter dagens ganska många minusgrader, nu krupit upp över nollan, har det utlovats tillbakagång till minus från efternatten.

Låt oss hoppas. Återigen.


*****

Lurad

I juli var det sommarrea, som följdes av pre fall sale någon gång i augusti, vilken sedan övergick i mid season sale och höstrean. Winter is coming-rean hann inte sluta innan Black Friday tar vid. Adventsrean avlöses väl snart av mellandagsrean, som för säkerhets skull börjar en vecka före jul för att hinna bli klar till January clearance ...

Vad kostar varorna.
Egentligen?

*****