torsdag, februari 11, 2016

Inte bara jag

Ibland kan jag tycka, eller tro att jag är rätt ensam om att just tycka eller tro om ett visst ämne.

Min hake gäller rätt ofta begreppet Norrland. Jo, jag vet att det är en geografisk benämning på nära två tredjedelar av Sverige. Liksom Götaland och Svealand, även om dessa var för sig är mycket mindre än Norrland - Ja, även om vi lägger ihop dem, så räcker de liksom inte till i sammanhanget.

Tyvärr är det så att även vi själva (inte jag) använder begreppet eftersom vi ständigt blir itutade att vi bor i landsdelen. I alla möjliga och omöjliga sammanhang. Det skäms jag för å mina medboendes vägnar. Det låter lika illa från en norrbottnings mun, som från en boende i södra delen av landet.

Idag hittade jag en insändare i DN, som tog upp exakt den fråga, som jag hade tänkt skriva till tidningen om. Det var ett reportage om knarktillverkare i Norrland. Något som rätt snart visade sig vara skellefteåtrakten.

Insändaren reagerade precis som jag och undrar om vi någonsin har hört, eller kommer att få höra, att en knarkfabrik i Götaland har avslöjats. Eller i Svealand.

Läs gärna insändaren. Den visar att jag inte är ensam.

Det känns fint.

*****

Innan jag går hem ...

.. från jobbet tar jag en våtservett och rengör tangentbordet.  Det behövdes. Och jag har tänkt göra det länge. Man har ju ett ljusgrått.

Å tänk då på alla andra fegisar som har svart tangentbord.

Mest damm mellan tangenterna. Undrar hur det ser ut under dem.

*****

onsdag, februari 10, 2016

Till mina barn och barnbarn

Om flykt och anpassning handlar Shwan Dler Qaradakis bildspel, som jag slank in på under dagens promenad. Det visas på Kulturens Hus här i stan fram till april.

Som ett brev till sina unga släktingar vill han berätta om flykten från Kurdistan. Undan krig. Till ett nytt liv. Ett liv som nu innebär hemort Oslo.

En stark berättelse. Egna bilder.

"Kommer mina barn och barnbarn att kunna sitta på metron i Oslo i framtiden och betraktas som norrmän. Eller som invandrare i all framtid."

Förutom bildspelet ställer han ut andra bilder i konsthallen parallellt. 



*****

Från det ...

.. Bodinska forskningsinstitutet kommer här en ny häpnadsväckande rapport. Det är egentligen ingen färdig slutrapport. Saken kräver nämligen ett större inträngande i sakernas natur. Eller kanske jag skulle säga ett bättre vaskande för att få fram en teori, som sedan kan befästas.

Vi har ett tvättställ i badrummet. Häpnadsväckande, eller hur. Du kanske hellre vill kalla det tvättfat, men det är inte norrbottniska. (Jag vill påpeka att forskningsrapporter från detta institut alltid och framgent kommer att avfattas med adekvat terminologi.)

I ifrågavarande tvättställ har stundtals upplevts dåligt dränage (stopp i avloppet, alltså, för dig som inte är van att läsa forskningslitteratur), vilket vid varje tillfälle avhjälpts med ekologiska och biologiska metoder. Men det kanske inte alltid har varit nödvändigt.

Ett fenomen har nämligen uppträtt. Upptäckten har gjorts under förvånande ögon under en tid som kan begränsas till perioden augusti till dags dato. Nu är institutet moget att redovisa rönen.

Observation

Vid moderat (Inga politiska associationer, tack!) vattenflöde från armaturen, stiger vattennivån med relativt hög hastighet i tvättstället. Detta beaktat med fullt öppen avloppsventil. Den hinner så att säga inte med att hålla undan vattenmassorna.

Så snart man exempelvis tvättar händer, eller som i detta experiment sköljer ur en tvättsvamp under exakt samma vattenflöde kommer vattennivån raskt att sjunka och avloppet slurpar upp det sista med en belåten suck. Se nedanstående illustrationer!

Samma mängd vatten tillförs - större mängd vatten bortförs. 

Nu återstår bara att finna lösningen på detta fenomen.

Må det Bodinska forskningsinstitutet aldrig förtröttas.

Orört flöde - hög vattennivå

Stört flöde - vattennivån sjunker, trots att samma mängd tillförs
Teorier välkomna!

*****
Här finns ett urval fler rapporter från institutet:
1
2
3
4

tisdag, februari 09, 2016

Hur det än var ...

.. med sommaren så är det nu konstaterat.

Och nu väntas regn.

*****

På G

Dagens mops

Även om jag ibland gnäller, så försöker jag också att "göra något åt det". Jag påtalar sådant som jag tycker är snett, eller låter okunnigt.

Härom veckan hörde jag i radion ett inslag, som jag reagerade över och skrev ett mejl till "ornitologchefen i Östergötland", som intervjuades i P1:s Nyhetsmorgon.
Jag hajade till ordentligt när jag hörde ett reportage i Sveriges Radios Nyhetsmorgon, som handlade om hur vår fågelpopulation förändras på grund av klimatförändringarna.

Som exempel sas att en bofink siktats i Överkalix en vinterdag.
 - Bofinken som knappt finns där ens på sommaren. (?!!!!)

Hoppsan!

Mig veterligt finns bofinken rikt representerad över hela Norrbottens landskap, ja även stora delar av hela Norrbottens län.

Landskapet Norrbotten räknas dessutom till de  artrikaste i hela Sverige, enligt en rapport redovisad i Vår fågelvärd i juni 2012. (Möjligen var det nedlagda Fågelvännen). Se länk: http://ogonblickinorr.blogspot.se/search?q=f%C3%A5gelarter

Det är aldrig försent att lära nytt. Det gjorde även jag. Och det är alltid nyttigt att vidga sina horisonter. Även norrut.
-----------
 
Undertecknade förstås och väntade på svar.

Idag kom det.
-----------
Hej Bert!
Tack för respons!
Det var absolut inte min mening att på något sätt vara nedlåtande mot Norrbottens fågelfauna! Själv uppskattar jag fågelskådning norröver väldigt mycket, och roar mig med sådan årligen - om än i de västra delarna av Norrland snarare än i de nordöstra. Det skulle alltså inte falla mig in att nedvärdera norrlandsfåglarna. Två oavsiktliga misstag ska jag dock genast erkänna angående kommentaren på radio: dels var jag inte medveten om att Överkalix låg så (relativt sett) kustnära som jag nu har blivit medveten om att det gör, och dels trodde jag inte att det fanns fullt så mycket bofinkar i Norrbottens kustland som det uppenbarligen gör.
Om jag ska lyfta något till mitt försvar så skulle det väl vara att tätheterna av bofink fortfarande är många gånger högre i Syd- och Mellansverige än i Norrbotten (inte ovanligt med tio gånger högre tätheter, se t ex Fåglarna i Sverige - antal och förekomst, SOF 2012) - även om det inte rättfärdigar uttrycket "... knappt finns där ens på sommaren". Dessutom handlade ju den delen av intervjun egentligen om att många fågelarter tenderar att övervintra allt längre norrut, och det var i det sammanhanget jag nämnde bofinken vid ett fågelbord i Överkalix. I Artportalen finns två vinterfynd av bofink i Norrbotten under 80-talet, knappt fem under 90-talet och därefter gradvis fler (även om det fortfarande verkar vara ganska ovanligt) under 2000-talet. Givetvis speglar detta i viss mån den ökande användningen av Artportalen/Svalan, men jag inbillar mig ändå att bofinken inte är helt galen som exempel på arter som tenderar att övervintra längre norrut än tidigare?
Återkoppla gärna!
Vänliga hälsningar,
----------

Jo, jag återkopplade med färska nyheter från höga nord.

Tack för svar.

Först och främst; jag tog det inte som nedlåtande att du förnekade oss bofinken. Ville bara lära dig ett och annat ......
Visserligen är det bara drygt 5 mil från Överkalix till närmaste havsvik, men jag räknar det nog inte som "kustland". Men det är ju förstås en definitionsfråga.

Visst är det intressant, om än lite skrämmande, att klimatförändringarna får de här effekterna som gör att fåglar sprider sig norrut. Även om jag på något sätt tycker det är kul också.
Jag har haft fritidshus i snart 15 år vid Norrbottenskusten (på stranden, skulle jag nog säga) några mil öster om Luleå, och har där följt utvecklingen i fågelfaunan. För tio - femton år sedan hade vi t.ex. korsnäbb och tallbit årligen. Den ser vi inte nu. Vet inte om den flyttat längre norrut, eller inåt i landet. Och visst stannar både koltrasten och rödhaken längre in på höstarna, än förr.

Å andra sidan hade jag under 2015 helt nya arter på tomten. Exempelvis nötväcka och steglits som aldrig tidigare siktats.

Så det händer saker. Hela tiden. Vi är överens.

Med vänlig hälsning
Bert 
Rätt ska vara rätt! Eller hur?

*****

måndag, februari 08, 2016

Av en slump ...

.. råkade jag hitta ett evenemang inom Norrbotten Media Week som inletts idag. Det såg spännande ut. En filmpremiär. "Välkommen från klockan 17. Föreställningen börjar 18".

Vi bor ju centralt. Alltså 2-10 minuters gångväg från de flesta begivenheter. Just denna låg på tvåminutersavståndet. Ebeneser - en gammal kyrka som gjorts om och legat i träda och gjorts om igen och hade nypremiär i höst. Kultur för hela slanten. Evenemang varje dag.

Det som fångade min uppmärksamhet var Expedition Sweden, en film om tre grabbar, som ger sig ut på en 40-milafärd längs Kungsleden. Från Abisko till Hemavan. Mitt i vintern. En av dem har jag träffat förr. Han är nämligen gift med Maria, som är syster till Lisa som är gift med Robbie, som jag känner från .... ja, det är en så lång historia, men även Lisas och Marias föräldrar känner vi.

Men att han var inblandad, som deltagare och som regissör, var en överraskning. Han stod och tog emot i entrén, men jag antog att han också bara var en nyfiken åskådare.

Filmen handlar alltså om en expedition. De tre deltagarna har olika äventyrskompetens. En är nyazeeländare och har aldrig stått på skidor, en är måttligt vildmarksvan, men Jimmy (regissören och expeditionsledaren) kan det mesta i den där vägen.

Det händer saker hela vägen. Filmen är alltså en dokumentär, men väldigt personligt gjord. Det blir äventyrligt. 30 grader minus i tält. Storm. Men också ljuvligt vackra dagar med sol och vita vidder. Med stor humor och många umbäranden får vi följa stora och små händelser.

De kommer fram, efter 26 dagar och då har de fått byta ut nyazeeländaren mot en fransman efter halva tiden, eftersom NZ-bon kallades tillbaka till sitt jobb därhemma. Han har en viktig position.

Nu är det meningen att filmen ska ut på diverse "marknader" och förhoppningsvis hamnar den hos SVT också. Den är finansierad av Filmpool Nord och en hoper sponsorer och kulturinstanser.

Se filmen om du får möjlighet.

Vi hade en trevlig kväll.

Nu ska jag studera hela veckoprogrammet. Det bjuds kortfilm varje dag klockan 12. Lunch kan intas samtidigt.

Jenny Sjunnesson, Jimmy Sundin och Linus Andersson.
Konfrencier, regissör och expeditionsdeltagare.









*****

Glöm vad jag skrev ...

.. igår. Sydvindar och regn gjorde effektivt slut på den vackra vinterstaden på bara en natt.

Havsnivån stigande. Nu 80 cm över det normala och förmodligen får turister och turistföretagare i skärgården ändra sina planer. Inga tillfarter till isvägarna är möjliga.

Klimatet är förryckt.


*****

söndag, februari 07, 2016

Stan är vit och snygg


*****

Det har kommit ...

.. snö under gårdagskvällen. Visserligen kall, torr och lätt. Men ändå kompakt som potatismjöl.

Vi har ju en backe upp till "byvägen", som i olika sammanhang ställt till det för oss, och vi började inse att vi själva inte skulle kunna bestämma när vi kunde köra hem till stan.

Men Plogargöran var morgonrask idag och plogade vår nerfart redan vid åttatiden. Tack för det.

Nu har jag dessutom i morgonrock och dunjacka varit ute och befriat bilen, så att motorvärmaren kunde kopplas i. Tänkte flytta bilen för att kunna skotta resten av gården.

Motion väntar.


*****

Det kanske hjälpte

Förra söndagen (och många andra gånger också) reagerade jag över hur lokalradion värderar nyheter. Men jag har aldrig låtit kanalen veta vad jag tycker.

Men då kunde jag inte hålla mig.

Hör och häpna - Idag var det NYHETER som serverades. Jo, lite hockey också. På slutet. Med intervju, förstås.

Ibland får jag en känsla av att reportrarna glatt går på hockey och "jobbar", hellre än annat.


*****

lördag, februari 06, 2016

Geysir

Vi väntar oväder. Åtminstone säger SMHI det och har sänt ut en varning för Norrbottens kustland. Kraftigt snöfall.

Vi får väl se hur det blir med det. Snösmockor, zombiekanoner, kraschboombangsnödumpar har vi hört om förr. Och inget har hänt.

Men att det är ett söderifrån kommande lågtryck betvivlas inte. Nuförtiden är det ju legio. Förr kom de alltid från väster och svepte över, utan större mankemang.

Nere vid stranden ser vi också det där nya fenomenet. Det kommer upp vatten på isen, vilket ställer till konstigheter.

En liten geysir fångade min blick.



*****

Före elvakaffet ...

.. - du vet, det som hos oss alltid serveras halv ett, går vi stora rundan i skogen. Den utvidgas till en tur på havet.

Gråmulet och väntan på snö. Det behövs. Vi har inte ens linjaldjupt, och på sina ställen sticker blåbärsriset upp och förfryser topparna.

Hemmavid bär Benke in ved. Jag tänkte slå mig ned på ljugarbänken vid stenpartiet och titta på,  men ångrar mig.

Gör en snöängel istället. Det var länge se'n sist.

Ner mot havet
Kommer du ihåg perstorpsplattan Virrvarr?
Det märkliga vintervädret har ställt till det. Isen har brutits upp mitt ute på fjärden på grund av ovanligt stora skillnader i havsnivån. 
Den ser mjuk ut, men ljugarbänken får vara....
... till förmån för Rånlandets snyggaste snöängel.

*****

Gomorron

Julrosen gillar snön, därute.


*****

fredag, februari 05, 2016

Fredag på Rånlandet


*****

Vad i herrans namn ...

.. gör du med alla plastkassar? 140 stycken. Per år! Det är nämligen snittet per person i Sverige.

Många använder säkert inte så många, så egentligen finns det märkliga människor som använder ännu fler.

Plasten hotar oss. Sprids på de mest olämpliga sätt lite här och där i naturen och inte minst i haven? Där får havsdjur i sig av den och kanske hamnar lite i dig också, eftersom du ligger överst i näringskedjan.

Själv är jag ytterst restriktiv i användningen av plastkassar. Tygkasse, när jag går och handlar. Ingen konst att ta med sig. Storhandlar jag har jag med mig ICA:s röda och stabila jättekassar, oavsett vilken affär jag går in i. 

Nu har EU börjat fundera. Bra! Det hela går ut på att få ner förbrukningen till 40 kassar per person och år i Sverige. Hur?

Det måste vara busenkelt. Avgiftsbelägg kassarna. 15-20 kronor vore rimligt. Kanske 25. Om hela handeln kom överens om detta, skulle det ta skruv rätt snabbt. Det finns ju flergångskassar att köpa i varje livsmedelsbutik. Åtminstone här i Luleå.

På't bara. 

*****

Hallå - Vad betalar jag ...

.. för, egentligen. Såhär blev det. Den nya teven installerades hemma i stan. Det var ett äventyr. Tog en hiskelig tid, eftersom blanda annat bruksanvisningen var värdelös och hjälpen från alla menyer i teven stundtals obegripliga. Men till slut, med trial-and-error-metoden, lyckades jag få till det. ComHem anslutning och allt.

Den gamla teven (Även om en ettåring inte är särskilt gammal.) fick följa med till Rånlandet istället. Här har vi som sagt bara en egen antenn, utan kopplingar till någon kabeloperatör. Det var ju med bävan jag började mecka med den, och det hela skedde därför mitt på dagen, trots att det var vackert ute. Men jag ville vara säker på att den skulle fungera till fredagsmyset.

Vilken antiklimax det blev. Tjock-TV ut. Smart-TV in. Jag pluggade in kontakten. Jag pluggade in antennsladden. Lät installationsprogrammet sköta sig själv. På tio minuter var allt fixat. Grundutbudet klart. SVT:s alla kanaler. TV4, och 6:an. SVT1 och 2 dessutom i HD. Fyran kan jag vara utan, liksom Sexan.

Men så slog det mig. Hemma betalar jag 179 kronor i månaden för att få digital-tv. Jo, jag får även TV4 i HD, men skräp behöver sällan ses skarpare. Men nu känns det ju som att jag betalar summan, bara för att få TV4 i HD!!!

Visserligen kan jag ratta in en skrälldus minst sagt medioker amerikapropaganda i 170235 kanaler (jag har inte räknat alla, så uppgiften kan vara lite felaktig), men hade jag egen antenn hemma i stan, hade jag inte behövt betala ett enda öre förutom TV-licensen.

Hm!




*****

Jaja - Inte ser det ...

.. så himla pjåkigt ut på balkongen.

Nä'då.


*****

torsdag, februari 04, 2016

Mannen från Mars

Beslut taget. Ny TV ska inhandlas till fritidshuset. Den gamla tjockteven anses ha gjort sitt, efter 13 år. Allrahelst som den på sin tid köptes på rea, eftersom det var en utgående modell. Så egentligen kanske den har en betydligt rynkigare ålder.  Dessutom har den ibland börjat ge ifrån sig knakande ljud.

Efter jobbet tar vi tjuren vid hornen och åker ut till en sådan där gigantisk säljlada, större än ett kvarter och fylld av glänsande elektronik, böjda biografdukar till teveapparater av enklare modell. Jo - Det finns sådana. Än.

En likadan som den vi har hemma. Det var tanken. Och ta'me'tusan hittade vi inte en sådan också. Lite dyrare förstås, men det är väl inflationen. Ingen dyr sak i vilket fall.

Då gällde det bara att hitta en säljare i detta stormande hav av blinkande storbildsskärmar, mullrande ljudeffekter och datorspelande grabbar. Det gick.

 - Jo. Nu är det så att den här TV:n ska stå i vårt fritidshus.
  - Jaha - Vad har ni för abonnemang? Com Hem, Boxer eller ....
 - Njae. Vi har en digitalbox. Med grundutbud. Ingen kabel, eller så, mer än till antennen. Bilden kommer via luften.
Säljaren drog efter andan, klippte med ögonen och försökte greppa det faktum att här stod ett fossil, eller möjligen en utomjording.
 - Kan man koppla in den box vi har, frågade jag envist. Räcker det?
 - Har du en hdmi-kabel. Eller är den Scart-ansluten?
 - Scart, sa jag.
 - Ja, det vore ju bättre med hdmi. Har boxen ett sådant uttag?
 - Det vet jag inte, men det får jag väl kolla.
 - Ja men den här har ju möjlighet att sätta in en modul.
Han visade den där lilla korthållaren på baksidan av apparaten.
  - Då behövs ingen box.

 - Nåja, jag tar den där så får vi prova oss fram, sa jag.
3100 spänn kostade den. Och spännande blir det imorgon, när vi ska spänna fast den på sitt kommande boställe.

Köpa TV var enklare förr.
Innan ut- ... jag menar invecklingen tog fart.

*****

onsdag, februari 03, 2016

Snett

 - Varför öppnar ni den här podden?
 - Jo, för att det finns ett oerhört stort intresse för det amerikanska presidentvalet, här i Sverige.

Finns det?

Sveriges Radio öppnar en särskild poddsändning för att bevaka.

Och jag förstår ingenting. Är intresset verkligen så stort för detta val, där man i stort sett bara håller på med valberedningsarbetet? Eller är det bara mediefolk som gottar sig i spännande uppdrag på andra sidan Atlanten.

Idag hade DN fyra helsidor om valet där borta. Igår likaså. För att inte tala om i söndags.

Eller är det så att vi vill vara lydstat till USA och därför kan tänka oss rösta där?
När vi knappt känner till vad våra egna ministrar heter. Och än mindre vem som styr i våra närmaste grannländer. Eller i EU.

Visst är det så att den där Trump är "kul". Men då ser och hör jag hellre Grotesco. De vet i alla fall om att de är skämtare.

Och pajaser som Trump har vi på närmare håll.
Att intressera oss för.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det fanns ingen ...

.. enda ledig spark på sparkeringen, när jag kom ner till hamnen. Lite surt konstaterade jag detta, när jag hade tänkt mig en tur, kanske ut till Gråsjälören. Jag hade inte bestämt mig. Men nu fick det väl bli en kortare runda till fots. 

Men lyckan vänder. När jag gått en bit kommer en kvinna på lånespark förspänd med två glada vovvar som drar med god  fart. När hon kommer fram till mig frågar jag
 - Får jag överta sparken?
 - Jajamensan. Det går finfint. Bara jag får behålla hundarna. 
Jag går med på villkoren. Och snart bär det iväg över isen. Jag upptäckte försent att det var sparken Storbrändön jag råkat få. Igen. Den är lite sne' på något sätt och bråkar lite. Men får duga.

Det är lite bistert. Femton grader kallt och lätt motvind. Äppelkindad blir jag raskt. 

Jag möter skrinnare, promenadörer, cyklister och skidåkare. Det är rätt mycket folk ute, trots att det är vanlig vardag. Många språk. Internationell konferens i stan kanske. Jag vet att det inte finns ett rum att uppbringa, trots två relativt nya storhotell i stan. Men annars ser jag de, som ser ut som utbytesstudenter lite valhänt (valbent???) tar sig an skridskoåkandets konst.

Konstigt är det att folk pratar med varandra. Frågar, kommenterar, säger hej, ler glatt, tittar undrande, glor avundsjukt. Det är ungefär som på fjällvandring, där man hejar på varenda människa man möter. 

Vid hälsans hus åker jag in i depå och byter fordon. Strömören var mycket bättre. Hade bra isegenskaper och när jag rundat nordvästra udden av innerstan blev det dessutom medvind. Huj, vilken fart det blev, och efter en knapp timme glider jag in mot Norra hamnen, sparkerar och promenerar sista kilometern hem, med ett stopp på torget för att köpa Svartöstans goda vaniljbullar. Två påsar. Torgmadamen tycker det drar lite kallt. 
 - Men jag är ju välklädd.
 - Jo, det blåser, eller snarare, drar lite från nordväst, säger jag. Jag har varit ute på isen, berättar jag. 
 - Det låter härligt, sa madamen.
 - Men här känns det kyligt. Det har du rätt i. Men jag tror att vinden förstärks här mellan husfasaderna. Det blir helt enkelt korsdrag, säger jag. 
 - Så måste det vara. Korsdrag, skrattar hon och packar ner mitt inköp i en kasse.
Vi säger hej.

Sedan går jag ikapp ett par, som under huvorna visar sig vara halvbekanta. Mannen sitter i styrelsen till mitt jobb. 
 - Men hur blir det med dig nu, frågar han. Du är väl på gång att sluta, va.
 - Jo, så är det. Offentliggjorde mina planer igår. När juni månad passerat, kliver jag av. 
 - Det är nog rätt beslut, sa han.

Och jag tog beslutet att gå hem och göra lunch. Rotsellerisoppa.


Iskonst

*****

Tidens flykt

Visst är det så att tiden går fort. Fortare än vanligt, tycker jag.

Så fort att ingen upptäckte att "Femårsreprisen" häromdagen var en "Sexårsrepris"!

Inte ens jag själv.

*****

tisdag, februari 02, 2016

Du får försöka ...

.. ha en trevlig tisdagkväll. Själv går jag på vinprovning nu.

Men jag hoppas vara tillbaka till Deutschland 83 i SVT1. Den missar jag ogärna.

*****

Femårsrepris

Det där att stava rätt har jag aldrig haft särskilt stora problem med. Men i och med datorns allt dominerande betydelse kan jag ibland bli lite undrande. 
Är jag så bra egentligen? 

Jodå. Titta här!
 
*****

måndag, februari 01, 2016

Kommer du ihåg

Det där med minnen tycker jag är fascinerande. Hur de bara kan dyka upp i situationer, utan att man kan relatera till, eller förstå varför just det minnet dök upp precis nu.

Jag har skrivit om det för länge sedan; hur jag plötsligt i huvudet hamnade på en helt annan plats, när jag stod och tog ut bröd ur ugnen. Minnen fascinerar, som sagt. Och det är väl tur att de finns. Att man kan gå tillbaka och tänka lite på det förflutna ibland. Det ger perspektiv.

Men hur är det då med minnet? Den där praktiska funktionen, som är så bra att ha i trimmat och knivskarpt läge. Jo, tack - Det är väl rätt hyfsat det också. Eller egentligen väldigt bra! Med ett undantag.

Det är när jag ska gå och handla. För att inte skämma bort mig skriver jag oftast ingen lapp. I alla fall inte när jag inventerat och vet att det är tre-fyra grejer jag ska hämta hem från affären. Mjölk, smörgåspålägg, clementiner och en ost.

Sagt och gjort. Iväg till affären. Det är då det händer. Minnet är helt tomt. Jag kommer inte ihåg en enda grej, trots att det egentligen skulle funka så att jag gick direkt och plockade på mig de fyra artiklarna och checkar ut i kassan. Det är som att intrycken blir för många. Störningsmoment pockar på.

Jovisst! Sakta kommer det tillbaka till mig. Fyra grejer ska jag ha. Visst'ja mjölk .... å så var'e ... hm... få se nu ... äpplen, va. Men var inte fruktskålen full med äpplen? Jo, det var den ..... Clementiner! Clementiner, var det ....

Sådär håller det på. Och jag kommer oftast hem med det som jag skulle komma hem med. Men jag blir lika irriterad på mig själv varje gång.

Igår, när jag pysslade med frukostförberedelserna i stugan, spelades en gammal fin låt på radion. Det var Jealous guy med John Lennon. Den går i rätt maklig takt. Likt introtävlingen i Så ska det låta kände jag igen inledningsackorden direkt. Och tro det eller ej. Där satt varenda strof, varenda ord perfekt i mitt minne och jag sjöng med John hela låten. Inte bara refrängen, utan hela låten, helt utan misstag. (Jag sjunger rätt bra, men ingen vet om det.) Den låten passar precis mitt röstläge. Låten har jag säkert inte hört på .... tja, sisådär 10-15, kanske 20 år.

Där kom den där fascinationen igen.

Minnet är förunderligt. Och vem bryr sig om jag kommer hem med äpplen istället för ägg. Det börjar ju på samma bokstav.
I was dreaming of the past
and my heart was beating fast
I began to lose control
I began to lose control
I didn't mean to hurt you
I'm sorry that I made you cry
Oh my I didn't want to hurt you
I'm just a jealous guy

I was feeling insecure
You might not love me anymore
I was shivering inside
I was shivering inside
Oh I didn't mean to hurt you
I'm sorry that I made you cry
Oh my I didn't want to hurt you
I'm just a jealous guy

[Whistling]

I didn't mean to hurt you
I'm sorry that I made you cry
Oh my I didn't want to hurt you
I'm just a jealous guy

I was trying to catch your eyes
I thought that you were trying to hide
I was swallowing my pain
I was swallowing my pain
I didn't mean to hurt you
I'm sorry that I made you cry
Oh my I didn't want to hurt you
I'm just a jealous guy
watch out baby I'm just a jealous guy
Look out baby I'm just a jealous guy

*****

Live från Luleå 01 februari


*****

söndag, januari 31, 2016

Vinterfåglar

Traditioner är till för att följas. Alltså har jag givit mitt bidrag till forskningen i år igen. Jag har räknat fåglar. Det sker den sista januarihelgen varje år.

Lite orolig har jag varit. Jag tycker nämligen att det är färre fåglar än vanligt. Det är inte samma rusning till fågelmatningen, som jag är van vid. Visserligen har jag införskaffat en större fröautomat, men jag måste säga att det tar längre tid för hungriga matgäster att tömma den, även med frömängden beaktad.  Talgbollarna är heller inte speciellt populära.

Kanske har kylan som vi hade tidigare i januari tagit sin tribut. Kanske har många fåglar dukat under. Men det ska ju också framgå av räkningen i så fall.

Här är mitt resultat:
  • Talltita 4
  • Blåmes 3
  • Talgoxe 2
  • Svartmes 3
  • Domherre 9
  • Nötskrika 3
Det där ser ju inte särskilt imponerande ut. Men märk väl: Man registrerar största mängden individer vid ett och samma tillfälle. Det vill säga, att jag vid ett tillfälle såg fyra stycken talltitor vid matningen. Eller tre nötskrikor. Man adderar alltså inte för varje gång.

Intressant är att domherren är den som står för flest individer för andra året i rad. Men samtidigt saknar jag flera vanliga arter. Vad har hänt med hackspetten, skatan, eller gråsiskan. Att gråspetten inte skulle visa sig i år, är mindre anmärkningsvärt. Den är rar.

I övrigt gick dagen i lugnets tecken. Det mest anmärkningsvärda var att snökarmarna plogades ut. Också det en tradition, även om den brukar ske sent på säsongen. Men nu ska det förmodligen ske två gånger per vinter.

Det var bara att hoppa i diket på skogspromenaden, när man möter detta monster. Husse vinkade dock föga fientligt från förarhytten, till oss.
*****
Här kan du läsa mer om fågelräkningen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,