onsdag, augusti 20, 2014

Rivstart

Jag kan inte beskriva de första dagarna efter semestern som något annat än en riktig rivstart. En burnout, för att tala biltokigas språk. Jag tillhör inte den kategorin och gillar alltså heller inte en arbetsdag fylld av ärenden som inte blir färdiga, eftersom man hela tiden får ta tag i något nytt.

Övertid tre kvällar i rad gjorde att vi beslutade oss för något trevligt på onsdagskvällen. Middag på nya Savoy här i stan. En ganska positiv upplevelse. Personalen gjorde så gott den kunde och stack inte under stol med att de inte behärskade all logistik till hundra procent. Servitrisen visste inte vad dessertmenyns "Clafoutis" var för något.
 - Det är min första dag, sa hon. Jag måste gå och fråga.
Inget låtsaskunnande och skämmande för att hon inte visste.

Hon var uppriktig.
Det vinner i längden.

Vår delvis soliga dag, ja efter lunchskyfallet alltså, slutade i nytt skyfall.
Just precis, när vi skulle gå hem.


*****

Jäkla hallandsväder!

måndag, augusti 18, 2014

Färg

Men trots allt, så ger man sig ju ut i markerna även om det regnar och molnen ibland hänger i knähöjd. Några fjälltoppar fick vi aldrig se. Återstår markplan.

Sommaren har varit extremt varm och torr. Även här i norrbottensfjällen. Det märktes tydligt. Jag som vistats i trakterna i stor sett sedan 60 år minst en gång varje höst har alltid kunnat botanisera i blommande växter. Jag har varit med om blommande rönn på en fjällsida i augusti. För att inte tala om mängder av midsommarblomster. Men det var då det.

Nu började rönnen skifta färg. Mot rödbrunt. Björkarna var ännu gröna. De som hade blad, vill säga. I år har nämligen björkmätarlarven kalätit stora områden. Det är en naturlig del av björkens liv här uppe. Fjärilen hör till och kommer i skov. Björkarna återkommer nästa år, trots att de ser mer eller mindre döda ut där de står kala mitt i sommaren.

Några midsommarblomster sågs inte skymten av. Och den stolta tvåmetersblomman Fjälltolta (Cicerbita alpina) stod överallt utan sina blommor. De brukar annars ha sin högsäsong i augusti.

Men det finns ju annat att titta på.


Kvanne

Aldrig någonsin tidigare har jag träffat på vanlig ljung i fjälltrakterna.
 Men den här tuvan var också den enda inom synhåll.


Gråvide, blåbär, hjortron och kråkbär i skön blandning

Rallarrosen passar bra i landskapet. Eller hur?

*****

söndag, augusti 17, 2014

Vemod

Jag älskar fjäll. Skog. Skärgård. Staden. Tydligen har jag flera personligheter.

Men oavsett miljö, så kan jag alltid känna vemod, när jag bryter upp. Det kan gälla från stugan, som jag vistas mycket i. Det kan förstås även gälla en vanlig charterresa, som man måste åka hem ifrån.

Men det största vemodet är när jag lämnar fjällen. Märkligt. Men vistelsen där innebär tydligen mycket mer, än vad som syns. Vi har haft uselt väder och fått inskränka många planer varje dag. Molntäcke i knähöjd. Vi har inte sett en enda fjälltopp, utan hade utan vidare kunnat vara på Uppsalaslätten istället.

Ändå känns det alltid "fel" att lämna fjällen och åka tillbaka till stan. Kanske är det enkelheten. Stillheten. Renheten. Tankarna flyger fritt. Minimal påverkan från den yttre världen. Ingen TV, och få nyhetsuppdateringar från radion. Man filosoferar istället.

Uppbrottet innebär dock alltid en sorg.


Sista kvällen. Då passade solen på att visa sig för i stort sett första gången.

*****

På väg hemåt

lördag, augusti 16, 2014

Det finns husbilar ...

.. och så finns det HUSBILAR.

*****

fredag, augusti 15, 2014

Surväder

Vädret fortsätter att vara stabilt. Dåligt alltså. Regnskur på regnskur, blandat med mera regn. Solglimt i en kvart. Sedan regn. Och konstant dimma. Vi har ännu inte sett fjälltopparna runt omkring oss på vår tredje dag.

Så idag beslöt vi oss för att hålla till på "låglandet" där sikten åtminstone är acceptabel. Vi går den gamla rallarvägen söderut. Över färgrika hedar, genom ormbunksdjungler och gröna björkparker. Det är inte så mycket fjällkänsla, men får duga.

En god middag hos Ebbes väntar lite senare.


Ett av traktens snyggaste vattenfall

Även fjällstigar har raksträckor. Emellanåt.

Hönsbärsskörden lär bli fin i år. Vad man nu ska ha den till.


*****

torsdag, augusti 14, 2014

Bara en bild

Livskvalitet ...

.. är att ligga på "kökssoffan" och se molnslöjorna dansa över Vassecohkkas branter.

Nyduschad och väldoftande efter dagens strövtåg, som lyckligt genomfördes i uppehållsväder. Det regnade kraftigt innan vi gick ut. Och det började regna kraftigt när vi mer eller mindre kom  tillbaka in på gården efter flera timmar.

Nu väntar i stort sett bara middag. Inga andra skyldigheter.

*****

onsdag, augusti 13, 2014

Nya vyer - Nytt klimat

Idag har vi sträckt ut över i stort sett hela vårt län. Från sydost till nordväst. Från Rånlandet till Katterjokk. Från sommar till förhöst. 45 mil.

Anlände på eftermiddagen och installerade oss snabbt. Inte i tält, vilket är det vanliga när vi vistas i sommarfjällen. Men tidsbrist förhindrar långvandring. Dessutom är vi lite tveksamma till kvaliten på ett ben. Så det får bli dagsturer.

Nu hoppas vi bara på att vädret ska sköta sig. Frisk luft får vi i vilket fall som helst.

*****

tisdag, augusti 12, 2014

Rånlandet 12 augusti kl 18.54.

Vår vackra fjärd. Så ser den ut, när SMHI spått kulingvindar "under eftermiddagen".

Kan SMHI vänligen också lämna en prognos över när eftermiddagen tros inträda. Tack.

*****

Krig på rikt

Kommer du ihåg tipset jag gav dig som handlar om en luleåpappa, som ställde krav på sina söner, när de ville spela ett datorspel.

Spelet går ut på att man befinner sig i en krigszon och bekämpar en fiende genom att använda våld.

Pappan tog helt sonika och åkte ner till Mellanöstern med sina unga pojkar för att de skulle få se hur en krigsdrabbad trakt ser ut i verkligheten.

Han skrev sedan ett långt reportage om resan i tidningen Filter. Sedan var cirkusen igång. Det blev TV och radio. Det blev press världen runt. Jag tycker Carl-Magnus initiativ manar till efterföljd. Eller åtminstone till eftertanke, när det gäller våldsskildringar och barn.

Spelbranschen tycker ju förstås i sin blåögdhet att de går fria.

Det tycker inte jag.

Läs alla inslag som skrivits i världen om detta. (Förutsätter tyvärr ett Facebook-konto.)

*****

Här står jag...

.. och spritar ärter. Har redan fått ut fem stycken.

Inte illa!

*****

Avvaktar

Det känns lite ovant.

Regn. Va??!

*****

söndag, augusti 10, 2014

Sommartradition

I stort sett varje sommar (fjolåret undantaget), sedan snart något decennium, har vi hyrt stuga ute i skärgården tillsammans med goda vänner. Ett veckoslut, ibland lite förlängt. Öarna i Luleå skärgård är många, 1312 stycken närmare bestämt. Men kommunen har uthyrningsstugor på ett fåtal av dem. Meningen är ju att lokaltrafiken ska kunna ta hand om transporten för gäster som inte själva har båt.

Denna sommar blev det Brändöskär. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men den ön har ett särskilt rum i mitt hjärta. Vacker och vild. Det känns ibland som att man är i fjällen. Karga berghällar och klippor. Sparsam vegetation åt ena hållet. Tät granskog och små tjärnar, åt ett annat.

En skyddad hamn med lång historia. Här ligger bebyggelsen i traditionell stil. En stuga - en tillhörande sjöbod. Det får inte byggas hursomhelst. Traditionen kräver rödmålat med vita knutar.

Solen lyser ohämmat, som den gjort väldigt länge nu. Värmen är medelhavsk, om det ordet finns. Så är det i år. Men vi har råkat ut för motsatsen något år också. Piskande regn, storm och mediokra temperaturer hör också till. Det får man ta.

Men i år var det alltså sommar med plus. Svettigt, rent av. Stugan ny och fräsch. Inte så stor, men
Tillfälligt paradis. Jodå - det finns fönster. Åt andra hållet.
tillräcklig för fyra personer. Ön har ingen elström, förutom den som produceras av solcellerna på gaveln. Det räcker för sänglampor, ljusramp över spisen, och naturligtvis uttag för mobilladdning. (Hur skulle det annars gå?) Nu är det ju ljust under många av dygnets timmar, så lamporna lyser bara efter sängdags.

Inget rinnande vatten. Bastu finns för bokning inne i viken, vid den lilla sandstranden. Vatten hämtar vi i pump. Gott och friskt. Grillplatser finns lite här och där. Det är bara att välja. Ved ingår.

Här äter vi gott eller vandrar omkring planlöst. Häpnar över den "grekiska looken" med uttorkade grässlänter, ja till och med björkarna har torra löv. Allt verkar överblommat. De vildrosor som jag brukar hitta här och där lyser med sin frånvaro. Det har varit osedvanligt varmt och torrt i sommar.

Tittar in till bekantas bekanta och blir bjudna på kaffe. Eller också sitter vi bara och tomglor. Stugan ligger högt. Nära det lilla 1600-talskapellet. Vi har full uppsikt över hela "byn" från vår uteplats. En bra bok, ett korsord. Prat, skratt och goda historier.

Vi åker gärna tillbaka.



Varma sommarkvällar.

Familj på simtur. Rigmor och Petter i bakgrunden.


Ingestans finns så snyggt enris, som i Norrbottens skärgård.


Åskan höll till inåt land, som sig bör.
 
Kapellet. Byggt 1774.



*****
Här hittar du ett annat Brändöskärstillfälle.

Så sitter jag nu här ...

.. med 131 bilder (ja - de som blev kvar efter den första grovsållningen) och försöker välja ut de bästa från min skärgårdsvistelse. Det är inte lätt. Och allt ska inte ut på samma ställe, utan det finns bilder av "skönhetstyp", som ska till bloggen; bilder av fenomen, som ska läggas på "förståsigpåarsajter", och det finns en och annan som passar på Facebook.

Har man inte jobb, så gör man sig.

Och det är ju trevligt, förutom att jag också måste planera för vidare äventyr i veckan.

Stressigt.

*****

Utanför ICA ...

.. har två män slagit sig ner, på medhavda stolar.

Vad de väntar på?

Tja - inte vet jag. Kanske är fruarna inne och handlar.









*****

fredag, augusti 08, 2014

Slöa dagar ...

.. i ytterskärgården. Vi gör absolut ingenting. Ja, förutom strövtåg över vackra klippor, på ljunghedar, eller genom den grandoftande skogen. Norrbottenssommaren håller ställningarna med slösande (nästan lite för slösande) värme och sol. I alla fall här ute på öarna.

Över fastlandet åskar det.

Det syns.

*****
P.S. Jo, vi äter gott också. Glömde nämna det.

onsdag, augusti 06, 2014

Det här tycker jag du ska se

Luleågrabbarna som ville ha ett datorspel som handlar om krig fick gå med på ett villkor.

Pappa Carl-Magnus ville att de skulle se en krigsskådeplats i verkligheten och tar med dem till Mellanöstern.

Sönerna ställde inga krav på datorspel efter resan.

Se inslaget i Gomorron Sverige från idag den 06 augusti. Inslaget ligger ca 1tim 20min in i programmet.

*****

tisdag, augusti 05, 2014

Dagens designpris ...

.. går till denna slända. Pudrad smaragdflickslända.

De'du!



*****

måndag, augusti 04, 2014

Sommaren mognar ...

.. och jag låter det bara ske. Klagar inte på värmen, förutom att den innebär att inget blir gjort. Men skit samma. Det går bra att bara sitta och glo också. Till exempel på motsatta sidan av huset. Där havet inte är.

Tänker på hur bra jag har det.


*****

söndag, augusti 03, 2014

En knapp ...

.. halvtimmes jobb, och julens likör är räddad.

Den kommer i och för sig att göras med fjolårets skörd, så detta år kanske det blir en och annan åkerbärsparfait också.

*****

lördag, augusti 02, 2014

Även spindlar ...

.. kastar skuggor.

*****


fredag, augusti 01, 2014

Myspys ...

.. efter god middag.

*****

torsdag, juli 31, 2014

Den sista juli

nya äventyr med de tre B:na. Det betyder Benke, Birgitta och Bert. Vi sammanstrålar några gånger per år. Ibland spontant. Ibland planerat. Gemensamma resor. Ofta Stockholm, där Birgitta bor. Eller i Luleå,  när det inte varit New York, eller något soligt Medelhavsmål.

Ikväll i vackraste Luleå i solig sommarvärme. Bord beställt på Kitchen & Table, Marcus Samuelssons konceptrestaurang på absoluta toppen av Clarion Sense Hotel. Utsikt över Norra stadsfjärden och solnedgången. Ett glas Cava i baren och riktigt trevlig mat. Reninnanlår. Pepparrotsrösti. Ett Zinfandel.

Skratt och prat om livet och döden. Urtrevlig servitör, som visade sig vara grek från Rhodos. Vi undrade lite över hans dialekt, innan vi tog mod till oss och frågade.

Inflyttad för tio år sedan. Då mamma (från Boden) flyttade till Rhodos. Kärlek var anledningen i bägge fallen.

Sakta promenad genom ljumma kvarter hemåt i ljusa, men sena kvällen. Ännu tänds inga gatlampor. Ännu syns inga stjärnor på himmelen.

Imorgon blir det nya äventyr.

*****

Trots regn och blåst i natt ...

.. och en kallfront, så vaknar vi till 20 plusgrader och nytvättade gator och käkar frukost i palmernas skugga.

onsdag, juli 30, 2014

Pust

Nu är det bara 16,5 ton kvar!

Det går som en dans.

















*****

Gör inte en höna

Så var den igång igen, debatten om det nya pronomenet "hen". För och emot. Det ska ju nu komma in i finrummet genom att publiceras i Svenska Akademiens ordlista från och med nästa upplaga.

Kan inte låta bli att återge ett inlägg i dagens Ring P1, där en barnmorska visade sitt ogillande.
 - Vi kommer aldrig att säga "hen" om det ofödda barnet. Vi säger "den". Hen betyder ju höna på engelska.

Hon får omedelbart ett obetalbart mothugg.
 - Hen är ett utmärkt ord. Nytt och användbart. Med din logik kan du ju heller då inte använda ordet barn (lada), fart (fisa), eller slut (slyna, slampa).

Bra och kul invändning.

Själv använder jag hen i vissa sammanhang och tycker det är ett bra ord när jag inte vet, eller inte behöver genusspecificera.

Hellre hen än käjs, jorrå, bläjma, med flera anglicismer.

Vad tycker du?

*****

tisdag, juli 29, 2014

Dagens designpris

När vi sitter och fikar på terrassen, upptäcker vi en kavat liten larv, som är på väg att utforska räcket på den södra terrassen. Grön och fin, cirka 5-6 cm lång.

Naturligtvis måste den undersökas. Noggrant. Den får stiga upp i min hand och fortsätter att vara rätt kavat en stund, men blir så småningom skärrad och rullar ihop sig.

Den får ta igen sig på golvet och ligger där en bra stund, innan den vågar börja sträcka på sig för att påbörja nya äventyr. Hjälper den till en mera naturlig omgivning. De lär gilla björk, bland många andra växttyper.

Saturnia i förnamn och i efternamn Pavonia. Ganska ståtligt, eller hur? Men så blir den också en ståtlig fjäril om ett år, eller två, eller till och med tre.

Här i Sverige kallar vi den Mindre påfågelspinnare, trots att den är en rätt stor fjäril. Men det finns alltså en större variant också. Personligen har jag aldrig sett fjärilen. Men det var trevligt att träffa på larven.



*****

Flugor och grus

Häromdagen slog jag fast att flugor måste ha missat ett stort steg i evolutionen. Självbevarelsedriften saknas till stor del. Ja - Jag betraktar dem som korkskallar helt enkelt.

Det bygger jag på en enkel forskningsinsats, som pågått under många år. Inte speciellt intensivt. Med åren blir det bara att konstatera fakta. (Det finns många menat seriösa forskningsrapporter som borde ha kunnat falla under samma kategori. Tro mig! Det hade varit billigare för samhället.)

Nåväl. Jag tror ändå att också du kan hålla med i min slutsats.

Flugor är korkade. De tar sig gärna in genom ett aldrig så litet öppet fönster. Bara för att raskt söka upp nästa stängda och försöka ta sig ut. Envist!

Även erbjuden hjälp till friheten avvisas. Bestämt.

Det hela avslutas tyvärr ofta med döden. För flugan, alltså.

Nu kommer nästa forskningsslutsats.

Småsten längs en grusväg är lika korkade. Det har jag också genom åren konstaterat genom samlade iakttagelser. Det blir till exempel väldigt påtagligt när jag på sommaren har två kilometer enkel väg, av nämnda underlag till tidningslådan.

Med tanke på den rådande väderleken är fotbeklädnaden av något luftig natur. Men som den man jag är, har jag naturligtvis ett par foträta sandaler av dyr sportmodell, som ger nödvändig stadga och spänst i stegen. De går att lunka, ja till och med springa i. Men jag går mest. I alla fall i uppförsbackarna.

Och det är nu det händer. De minsta och vassaste gruset hoppar glatt ombord, genom "ventilationen" och tränger sig gärna in under fotsulan; gosar in sig där och gör förbenat ont. Att stanna och försöka skaka ut odygdingen är fullständigt omöjligt. Det finns inte en chans att tyngdkraften ska fungera oavsett vilken ställning jag kan vrida foten i.

Inbjudande skor
Den enda lösningen är att stanna på lämpligt ställe och ta av skon för att avhysa fridstöraren. Gör man det vääääldigt försiktigt kan man få syn på den. Men det märkliga är, att man oftast inte ens hittar igen den. Ty den är inte bara ondskefull. Den är mikroskopisk också. Men icke desto mindre tar tyngdkraften över och förpassar klippblocket till sin naturliga miljö och vandringen kan fortsätta bland de hopar av små ilsket fnittrande gruskorn efter vägen.
 - Nu, grabbar och tjejer, nu kommer han. Var beredda! Ååååååå HOPP!

Och så var man där igen.

Grus är lika intelligent som flugor.
Eller är det tvärtom?

*****