söndag, september 25, 2016

Dagens designpris

Den här lilla myggan (Jo, det är faktiskt en mygga.) träffade jag på på toalettens kakelvägg.

Den är rent näpen. 3-4 mm från nos till svans.

Fjärilsmygga är dess namn. Det finns 1500 olika arter i världen. Fullkomligt harmlösa, men har säkert betydelse i ekologin.


*****

Nä, alltså

Jag är ingen strandmänniska alls.

Så nu ligger jag här.


*****

lördag, september 24, 2016

Återbesök

Det är sex år sedan sist. Grekland har ofta varit målet för våra resor. Vi har alltid känt oss hemma här. Vi räknade ut härom året att vi bott på Kreta i 6 månader sammanlagt. Lägg därtill att vi dessutom besökt en mängd andra grekiska öar. Lesbos, Kalymnos, Folegandros, Naxos, Santorini, Amorgos, Patmos, Milos, Paros och Antiparos. Jo, tame'rackarn har vi inte varit på Lefkas och Samos också.

Men aldrig Rhodos. Nu blev det så att vi snabbt beslutade oss för en greklandsvecka. Då fanns i stort sett bara Rhodos kvar att välja. Åtminstone direkt från Luleå. Så då blev det så, även om jag har mina tvivel om den ön. För turistiskt för vår smak egentligen.

Men vi ger ön en chans. Fyra timmar och tjugo minuter tar resan. Bara det känns som trolleri. Vi installerar oss på fräscht hotell mitt i Rhodos stad, eftersom vi inte vill bo i de värsta turistghettona. Det finns enorma anläggningar med jättelika poolområden som komplement till stränderna, utanför stan. Stan känns då mera genuin, även om det dras en hel del i turisterna här också. Inkastare till restauranger och tavernor försöker övertyga om att just deras krog serverar den bästa maten. Vi avböjer vänligt men bestämt. Och vips såhittar vi ett genuint ställe inte långt från vårt hotell. Traditionell inredning. Grekisk publik. Det ser bra ut, tänkte vi, och mottogs med öppna armar.

Trevlig betjäning. Grekiska menyer. Enkelt och smakrikt. Servitören låter imponerad när jag beställer på grekiska och dessutom skiljer på "mia" och "enna". Man är ju polyglott.

Och som tur är sitter kunskaperna i så att jag beställer grekiskt kaffe "sketto", det vill säga utan socker. Jag har en gång råkat byta vokal i det där ordet och förorskat gapskratt och generade miner hos serveringspersonalen när jag beställde. ("Skatto" betyder skit.)

Härlig lördagkväll. Mätta blev vi. Med råge.

Nu tar vi tidig kväll. Vi vill ta igen förra nattens korta sömn.




*****

Från balkongen

Hav och berg. Det bästa av två världar. Det blå ljuset och den ljumma vinden.

Här kan man sitta och glo.


*****

Några timmar ...

.. senare, får vi en välkomstdrink redan vid incheckningen.

Söker skugga.


*****

Tidig morgon


*****

fredag, september 23, 2016

Varför ska man inte ...

.. låta sig bjudas på lunch, en ledig dag? Inte visste vi om det heller, där vi sammanstrålade med gode vännen Anders, vilket var bestämt.
 - Jag tar det här på mitt kort, sa han.
Den goda laxen på fänkålsbädd, slank ner utan protester. 

Så var det. Vi hade en hel del annat att stå i idag. Mer om det senare. I vilket fall blir vi kvar i stan ikväll. Inget lantliv. Vädret inbjuder heller inte till det, direkt. Idag känns hösten väldigt aktuell, med en dagstemperatur under 10 grader. Lite snålt. Lite halsduk.

Fredagsmys med mera fisk.
Det blir sushikväll.
Och TV

*****

Så vaknar vi ...

.. till en fullständigt osannolik historia, som inte står långt bakom fiktionens gränser.

En person anställd i Riksdagen lever med 5 olika alias och figurerar i mystisk fastighetsaffär med rysk, kriminell motpart.

Egor Putilov är det namn han för ögonblicket är känd som. Ja, inte den dömde ryssen i St Petersburg, utan den anställde i SD:s riksdagskansli. Partiet tycker inte att det är något problem.

Det säger en hel del om det partiet.

*****

torsdag, september 22, 2016

Tack och adjö

Vad fasen är det fråga om? Nu har jag i snart två dagar fått höra att ett känt skådespelarpar begärt skilsmässa. Detta trots att jag varken ser åt skvaller- eller slaskpress (Aftonsladdret eller Träckspressen).

Nej, denna händelse rapporterades i Aktuellt igår, illustrerat av et filmat inslag där två våpiga tjejer skakande och storgråtande gav uttryck för bottenlös sorg över det inträffade. Jag var mest förstummad.

Hör och häpna! Idag togs nyheten upp i P1 Kultur också.

Tydligen håller världen på att gå under.

I alla fall för mänskligheten.

*****

onsdag, september 21, 2016

- Det måste vara ...

.. Lisa, tänker jag när jag får syn på henne nedanför rulltrappan. Ser henne bara i profil, men känner mig rätt säker på min sak. Hon grejar med sitt, nuförtiden gråa men kraftiga hår.
 - Nämen, säger hon, när jag ställer mig rakt framför henne och tittar. Hej på dig. Är det verkligen någon som känner igen mig här i stan.
En stor kram, får jag.
 - Ja, sa jag. Visserligen har du blivit väldigt "blond", men nog känner jag igen dig.
Lisa och jag växte upp på samma gård här i stan, när vi var barn och gick i samma klass i småskolan. Visserligen har vi också följt varandra sporadiskt genom åren. Hennes mamma bodde granne med oss på gamla dar. Men våra vägar har också skilts i perioder. Hon har jobbat på flygbolag och bor nu i Västerås.
 - Västerås, säger jag frågande. Det är den mest profillösa stad jag vet, nästan.
 - Va!? Där är det så trevligt, säger hon.
 - Säkert. Men om jag t.ex. tänker på Örebro, så får jag en bild av slottet. Tänker jag på Borlänge så ser jag en av de tristaste stadskärnor jag känner till, för min inre syn. Helsingborg - och Kärnan, eller Dunkers kulturhus kommer upp i huvudet. Västerås ..... Helt blankt! Och ändå har jag varit där.
 - Men, ... försöker hon avbryta mig.
 - Hur kan du bo där, skojar jag.
 - Du vet - Min dotter bor där. Och så har jag ju de andra barnen i Stockholm.

Vi pratar vidare en stund om ditt och datt. Många skratt. Vi har samma humor. Hon har sin syster med sig; står i kö i kassan lite längre bort.
 - Din syrra ser jag ju då och då. Hon bor alltså kvar i stan, frågar jag.
 - Jo, hon bor kvar.
 - Ja, hon är ju trevlig hon, säger jag.
 - Hörrö!!! Men ha det så bra då.

Vi skrattar och säger hejdå.

*****

Ibland ...

.. tror man knappt att det är sant.


*****

Sätter mig ...

.. på biblioteket med ett par tidskrifter och låter mig distraheras av utsikten över Norra stadsfjärden då och då.


*****

Stamkund

För vilken gång i ordningen vet jag inte riktigt. Men det sista året (nästan exakt), har jag idag uppsökt Hälsocentralen igen för sjätte, sjunde gången, tror jag. Det är fler gånger än jag har behövt göra sammanlagt de föregående 30 åren! I fjol fick jag ju en märklig "förkylning" i september, som låg kvar och skvalpade till i februari med fyra läkarbesök som resultat. Nu i augusti - september har jag ju också råkat ut för hjärtfladder och till och med varit på akuten.

Idag gick jag dit igen. Ja inte till akuten, men till en sköterska på vårdcentralen. Ett elakt insektsbett i ena hälen, har börjat vätska sig hejdlöst, efter att en blåsa, som byggdes upp kring bettet brast. Det låg precis i skokanten och kliade tidvis kraftigt.

Bettet inspekterades noggrant. Ingen infektion.
 - Det är förmodligen ett elakt knott. Vi har haft fler, som råkat ut för detta nu på sensommaren. Men det är bara att sköta om det, så försvinner det efter ett tag. Köp avlastningsplåster, Alsolsprit, antihistamintabletter och se till att det är torrt, så lång möjligt, så ska det nog gå till sig. Men det kan ta lite tid.
Sa den glada sköterskan, sedan hon fixat till ett avlastande förband, som skydd mot skokanten.

 - Tack, sa jag, och gick och köpte ett halvt apotek. 


*****

tisdag, september 20, 2016

Vad är det för fel med um

Dags för lite språkspaning. Även om jag vet att jag tagit upp precis detta fenomen förr, så gör jag det igen.

Det gäller de där orden som slutar på -um, som verkar vara väldigt svåra att uttala. Bara idag har jag hört flera exempel. En polis i Malmö hade "ett brett spektra" av anledningar till bilbränder. Ett kommunalråd i Växjö hade elever i kommunen i ett "högstadie". Däremot hade hon också ett "gymnasium". Det hedrar henne.

Exemplen är många. Det finns en uppgift på att vi i Sverige använder 2060 ord, som slutar på -um. Många av dem är från vetenskapsvärlden förstås, där mycket baseras på latin.

Så vad är det som är så svårt? Ska det sluta med att vi sitter där i våra lägenheter på tre re och kök, läser sagor för barnen om björnen som skräms; bre, bre. Eller egås på fredagskvällen med lite vin, kex och Allere-ost.

Jag säger bara: Gå hem och skölj munnen med Vademece!
Och lär dig vad det heter.

Nästa gång ska vi ta ord som slutar på -o.
Spännande, va!?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag, september 19, 2016

Läget

Bomber i New York.
Ryssland hotar Sverige (och gläds åt sitt pajasval där 48% röstat, och 52% av dem röstat på Putte.)
Tyskarna har glömt Hitler och röstar högerextremt i Berlin.
Fluor är jäääättefarligt.

Ja, det är väl bäst att man stannar i stugan.

*****

söndag, september 18, 2016

Minnen

Jag skriver inte dagbok, förutom lite dagliga anteckningar om väder och temperatur i en femårsdagbok i stugan. Där skrivs förstås även kort om något speciellt inträffat under dagen. Eller en notering om att "vi bytte batterierna i brandvarnarna".

Elisabet i Halland har också haft funderingar om folks dagboksvanor, och jag själv tycker att min blogg får duga.

Här kan jag titta tillbaka på händelser under de senaste 11 åren. Så länge har jag hållit på.

Idag den 18 september kan jag till exempel gå tillbaka till detta datum 2006. Tioårsjubileum, alltså.

En amiralfjäril har fattat tycke för mina blåbärsfläckiga fingrar. Mamma Ina, då 92, beundrar.
*****

Söndagsfunderingar


Vissa dagar är bara såhär. Inget särskilt händer. Jag stiger upp. Äter frukost. Lyssnar på Godmorgon världen i P1till slutet. Sista kvarten på rygg på soffan. Slumrade jag inte till en smula också? Jo, det tror jag bestämt.

Inte vet jag, men snart blir jag nog fullständigt immun inför världens alla tokigheter. Där finns snart inget mer att kommentera, eller fundera över. Det skrämmer mig mer, egentligen.  Att jag blir likgiltig.

Nu har vi ju begåvats med ett fantastiskt väder den senaste tiden. Inte sommarvarmt, men definitivt sommarsoligt. Och vindstilla. Hören och häpnen. Så har det varit hela helgen. Så givetvis måste vi ut en sväng för att bara se oss omkring. Och eftersom jag är begåvad med en användbar mobiltelefon, ställer jag in den på 35 minuter på alarmet. Ställde ju precis  in en av mina bästa sockerkakor i ugnen. Det innebär att långa rundan är utesluten den här gången.

Det får bli improvisation. Inspekterar vägkanterna, som "skördades" härom kvällen. Jodå, han har skött sig rätt fint. Det ser ut att vara noggrant gjort, även om han inte riktigt orkat med bortrekanten på vårt dike. Men vi är vana. Vi får ta tag i det själva. Som vanligt. Känner oss lite mobbade, eftersom ingen annan råkar ut för samma sak.

Kommer hem precis i tid till att larmet går och kakan åker ut ur ugnen. Det doftar gott i hela huset. Dessutom är nu klockan 12.30. Alltså dags för vårt elvakaffe. Så skönt att sitta ute i solen. Lagom varmt. Stilla. I alla fall tills jag bestämmer mig för att ta itu med den där dikeskanten. På med utrustningen. Startar röjsågen och iväg.

Så här händer ingenting. Förutom att jag träffade en näpen Rostvingelarv och en Fjällbjörkshöstmätare, förstås.

Stort!




*****

Nja ...

Lite väl tidigt för änglahår, tycker jag.


*****

lördag, september 17, 2016

Här jobbas ...

.. vederhäftigt med bränsle för vinter 2018!

Jo, - 18. Veden för kommande vinter har varit klar sedan i fjol. Här gäller framförhållning.


*****

Frostig morgon

Säsongens första frost. Inte mycket, men ändå. Termometern har dock bara registrerat plus 1 i natt.

Dimma närmast havsytan därborta mot Laxögrundet och Piltreven.

Det ser ut att bli en fin dag.


*****

fredag, september 16, 2016

Närkontakt ...

.. av tredje graden?

När man tillbringar en fredagskväll långt ute i skogen, blir man lite frågande när en fräsande, blinkande, lysande och väsnande tingest närmar sig huset.

Sakta, sakta tar den några steg närmare.


*****

Tillbaka till ...

.. sjuttiotalet. Chianti Ruffino. Standardvin förr i tiden. Idag passade det bra till den dragna kycklingen (pulled chicken).

Middagspausen bröts av en olyckshändelse då en talltita krockade med köksfönstret. Togs omhand akut där den låg och flämtade med vingarna utbredda och ett öga stängt.

Patienten fick vila ut i akutsalen medan vi avslutade huvudrätten, men började sedan propsa på utskrivning genom att knacka i väggarna.

Inte hann vi få pippinumret. Så vi får bjuda på denna insats. Patienten lämnade raskt,  mycket raskt, vårdinrättningen och placerade sig i en närbelägen tall.

Så går det till. Ibland.


*****

Den falnande ...

.. sommaren glöder
och tänder hösten.


*****

Nä - Tacka vet jag ...

.. en fikastund ute i stugan. Visserligen har termometern tappat 5 grader sedan igår, men molnfritt och vindstilla är lika mumsigt som mina chilikanelbullar.

Nu blir det helg med förberedelser för det riktiga höstlivet på landet. Ved ska klyvas. Kanske fäller vi ett träd eller två.

Eller också njuter vi bara höstblommande näva, tokblommande tokar, skrikrosa sedum, doftande mynta eller bara höstfärgerna, som nu tar fart.

Inte är det så himla dumt.


*****

Hoppsan.

Igår hade vi samma morgontemperatur som Malmö klockan 6.

Det har vi inte idag.


*****

torsdag, september 15, 2016

Bye bye SF

Tänk att få gå på en "ny" biograf. Eller åtminstone en nygammal. Här i Luleå har vi haft  SF-biografen. Punkt! I många år.

Innan så hade vi även Sandrewsbiografen Royal. Men Sandrews gick i putten och SF blev ensamma. Inte bara det - Dessutom lade de beslag på den nedlagda konkurrentens lokaler. Inte för att visa mer film. Nej, bara för att hindra konkurrens. Biografen Royal har alltså stått tom, öde och tyst i .... Ja, tio år kanske.

Tills nu. Folkets bio har tagit över den fina biografen mitt i stan, efter att hittills huserat i Kulturbyn Kronan utanför centrum.

Nyputsad och fin. Omklädda stolar. Fräscht och snyggt. Och med ett utbud, som SF aldrig skulle drömma om att blanda in i sin amerikanska smörja.

Ikväll såg vi The lobster. En irländsk/holländsk/grekisk film som skruvar verkligheten rejält. Den handlar om en dystopisk stat, där singelliv är förbjudet. Myndigheterna kontrollerar att alla är ihop med någon. Är det så att man blir ensam, änka, änkling, så skickas man till ett spahotell. Där får man bo under former som mer liknar någon form av korrektionsanstalt. Visserligen hög standard, men med regler som lämnar mänskliga rättigheter därhän. Här har man 45 dagar på sig att hitta en ny partner bland de övriga gästerna. Lyckas man med det, så får man flytta ihop i dubbelrum, för att bevisa att "kärleken" håller. Efter två veckor får man flytta ombord på en yacht, för ytterligare två veckors sammanhållningstest, innan man får flytta tillbaka till stan.

Skulle man inte träffa någon, så väntar undergången. Man förvandlas till ett djur. Ett djur som är förutbestämt. Man får själv bestämma vilket djur man vill bli, när man checkar in. Vår "hjälte" vill bli en hummer. "För de lever i hundra år, och är fertila hela tiden."

Han har en hund med sig på hotellet. Det är egentligen hans bror.

Ja, ni ser ju hur skruvat det är. Roligt - ja. Man skrattar åt eländet. Men det är också en skrämmande dystopi. Vår huvudperson rymmer tillslut och jag vill inte berätta vad som händer. Se filmen om du har chansen.

Och tänk så fantastiskt. Folk var på bio för att se film. Ingen läsk, inga popcorn, inget surr i bänkraderna.

Heja Folkets bio!

*****

Det där med dialekter

Nu ger jag mig säkert in i ett getingbo. I motsats till vad jag hört från övriga Sverige, så kan jag säga att jag mött ett fåtal, kanske 7 getingar, på hela sommaren här i norr. Men vi har mycket lingon.

Getingboet i det här fallet handlar om hur folk pratar. Jag gillar dialekter. Tycker att det är upp till varje trakt att ha sin egen. Men ingen kan tvinga mig att tycka att de är vackra. Däremot verkar det som att vissa dialekter är finare än andra. Det finns många intressanta dialekter i min närhet. Vissa helt oförståeliga. Överkalixmål begriper jag inte många ord av. Det är som isländska för mig. Pitemål likaså. Kanske är det därför de inte förekommer i radio eller TV.

Liiiiiiiidiiiiiingôsvenska däremot. Det anses fint, med sina hopknipna i:n och sina, till mähäiga nivåer öppna ö:n. Värmländska låter gemytligt, lite gulligt, tycker många. Och det kan jag hålla med om. Göteborgska/bohusländska ligger lite åt samma håll. Rätt oförargligt. Lite glatt. Lite norskt. Det förekommer dock inte särskilt mycket i vanligt "radiospråk" annat än vid intervjuer.


Men så har vi skånskan. Där finns inga hämningar. Den går an att använda i alla sammanhang, tycks det. Och nu kommer jag att få på skallen. Skånska är fult! Då var det sagt.

Lyssna gärna till Kulturnytt i P1 och en reporter där som heter Da... Rich...! Jag kan inte tro annat än att han gör till sig. Så parodiskt är det. Jag får ofta koncentrera mig lite extra, för att förstå allt vad han säger till 100 procent.

Så fram för mer kalixmål i riksradion!

Men se .... Det skulle antagligen anses supertöntigt.
 
*****

onsdag, september 14, 2016

Nå'men'då'så

Ryssland ser Sveriges upprustning som en aggressiv handling.

"Vi är inga idioter. Vi förstår vad Sverige menar."

Ryssland håller på att svimma av oro för att vi placerar etthundrafemtio soldater på Gotland.

Etthundrafemtio!

Till sommaren blir de 300.
Det är nog lika bra du kapitulerar direkt, Putte.

*****

Nu står den där

Där bakom står mackapären, bredvid varmvattenberedaren.
Äntligen blev det klart. Nu är det installerat. Visserligen har vi klarat oss utan hittills, men snart blir det ju vinter och då känns det tryggt att ha det hela ordnat. 

Jag har ju varit lite orolig för att det inte skulle funka. Badrummet är ju inte så stort. Men Christer Rörmokare fixade till det snyggt, även om han fick "bygga om" halva vattenintaget för att det skulle fungera. Det tog tre timmar. 

Så nu är det bara att spola. Det har vi ju förstås gjort hela tiden. Men nu kan vi göra det även på vintern, utan restriktioner. 
 - Men ni har väl haft vintervatten i ett par år, frågar du.
 - Jovisst. 
 - Men vad är det då som är så märkvärdigt?

Jo. Nu får vi vårt eget vatten från egen borrad brunn filtrerat. Inte för att det är otjänligt, eller dåligt. Men det har innehållit lite för mycket radon, för att vara bra. Sommartid har vi inte behövt bry oss, för då kopplar vi in samfällighetens vattenanläggning och den är radonfri. 

Nu kan vintern komma.  

*****

Vägen hem

Höst.


*****