tisdag, april 25, 2017

Okända trakter

Ska jag känna mig exotisk? Ja, alltså ... Ibland gör jag det. Det är rätt kul, eller vad jag nu ska kalla det.

Boende i en landsända, som brukar ligga nära toppen på turistbarometern i Sverige, är det väl svårt att tro annat. Men det är utländska turister som står för den placeringen, och då kan jag förstå fascinationen.

Men när det gäller svenska besökare blir det snarare jag, som tycker att de är de exotiska. För när det uttalar sig om vistelser här, låter det ofta som att de har varit någonstans långt borta i okända trakter. Fascinerade. Hänförda. Och visst förstår jag dem.

Härom veckan såg jag Smartare än en femteklassare på SVT. Herr Kronér leder frågesport. De tävlande blir förhörda i olika skolämnen. De kan också få (fusk)hjälp av ett antal elever, femteklassare, som får också får svara på tävlingsfrågan, men inte offentligt. De skriver ner sitt svar.

En av dessa hjälpare visade sig vara från Haparanda. Hör och häpna! Hon blev grundligt förhörd om hur det var att bo i Haparanda! Tänka sig, så märkvärdigt. Så långt norrut. Talade hon finska. Var det mycket snö? Är du duktigt på skidor? Hur kunde hon sova på sommaren?
 - Jag drar ner persiennerna, svarade Emilia.
 - Jaha, sa Kronér. Är det så enkelt.
Övriga elever i "hjälptruppen" har vi ingen aning om var och hur de bor. Bara lite om deras intressen.
Men Haparanda, oj oj oj!

I dagens Ring P1 var det en inringare från "långt uppe i norr". Överkalix. Det ligger på samma avstånd från Treriksröset, som Linköping ligger från Smygehuk. Låååångt nere i söder. (???)

Härom året ledde B en konferens här i Luleå för ett antal universitetspersoner från hela landet. En kväll bar det ut på ett arrangemang, som bestod i en skärgårdskryssning. Vädret var förstås bra. Vindstilla och solig kväll. God mat ombord och trevligt sällskap.
 - Men oj! Inte hade jag kunnat föreställa mig att det är så fint häruppe, sa en Karlskronabo.

Så visst är vi exotiska, som lockar så många utländska turister och konferenser.

Men det är ni sörlänningar också. Eller hur?

*****

måndag, april 24, 2017

Inte fasen ...

.. är det någon som sagt att det skulle bli såhär idag!

Allra minst SMHI.

*****

söndag, april 23, 2017

Kvällen kommer ...

.. med dimma över havsisen. Dagens sol får isen och snön att avge fukt som kondenserar när luften kyls av.

Ljuset blir magiskt. Öarna ute på fjärden tonar bort i ett ljust rosa intet.

Vår vår.

*****

Badsäsong

Poolen rengjord och fylld. Nu får småfåglarna börja bada igen.

Vår pool, som är ett vanligt terracottafat, hade vi förr placerat i stenpartiet framför huset. Aldrig någonsin besöktes det av en enda pippi.

I fjol beslöt jag att sätta det på baksidan av huset istället. Halvt gömt under en liten gran, där jag vid något tillfälle sett fåglar som brukade dricka ur en liten vattenpöl som bildades under snösmältningen.

Succén var given. Där tyckte fåglarna om att samlas för bad- och dryckesliv.

Så vi säger välkommen till en ny badsäsong.

*****

lördag, april 22, 2017

Åthutad

Bakom ett hörn hittade jag en grönsiska. Djupt sovande. Men det visste ju inte jag.

Grönsiskor är små. Väldigt små.

Den här ville jag kolla om den var sjuk, eller till och med död. Tog mod till mig och klappade den därför på huvudet med mitt pekfinger.

På en hundradels sekund blev jag ljudligt åthutad med en fräsning värdig en katt. Siskan flög iväg en meter och gav mig onda ögat.

Jag drog mig tillbaka.

*****

April april

Denna håglösa och lättjans lördag, passar bra till lite filosoferande över livet och tillvaron i allmänhet. Visserligen har jag haft trappöversyn medan B ägnat sig åt skidvård och lite annat. Men dagen har inte karaktären av flit och idoghet, precis.

Jag har däremot genomskådat den agenda som månaden april ägnar sig åt. Hur dess agenda ser ut. Den är lurig.

Inte bara innebär dess första dag att det är helt okej att dra någon vid näsan, bara för att skratta ut vederbörande när man lyckas. Lite snällelakt, sådär. Men det är ju en mänsklig verksamhet.

Men månaden själv håller också på att småjäklas hela tiden. Vädret bedrar oss med frenesi. Visst skiner solen. En kvart. Bara för att avlösas av en kraftig snöby. Som efter sju minuter blankt blir regn, som plötsligt upphör och så är himlen blå igen. Man tar på sig sina solglasögon för att gå en promenad. Frisk luft får man. Med väldig fart en stund. Varefter det blir kav lugnt, när ett mörkt moln plötsligt, som från ingenstans täcker himlen.

Det är lur och rackarspel hela tiden.

Naturen i övrigt är inte heller så dålig på bus. Idag satt en ovanligt luggsliten grönsiska och såg sjuk ut precis utanför vår altan. Alldeles stilla. Jag vet ju hur grönsiskor normalt beter sig, så den här diagnostiserades snabbt som sjuk. Akutlådan åkte fram. Jag tänkte att den skulle få en liten vilostund i värme. Kanske hade den fått i sig för mycket mat och bara fått fröschwimmen.

Den tittade lite på mig där jag närmade mig med sjuksalen i händerna, men gjorde ingen ansats till att bli rädd. Inte förrän jag var en meter ifrån. Då ruskade den till sin lurviga päls och lättade utan problem och flög iväg några meter till vår syren, där den oberört började putsa sig i någon halvminut innan den glatt flög vidare till fröautomaten.
 - Luuurad, sa den nog på grönsiskors vis och log.

För att inte tala om den granna sparvhöken som jag plötsligt fick syn på, där den satt i trädet där vi har en fröautomat. Bra ställe med tanke på att det där brukar krylla av sparvhöksmat. Men den maten hade förstås tagit skydd någon annanstans. Nåväl, där satt den i alla fall och jag greppade kameran för att få en bild. Förmodligen såg den mig där innanför fönstret och beslöt att på ett insmickrande sätt flytta sig till vår syrenbuske och därmed komma närmare mig, fotografen. På fem meters avstånd skulle jag nu kunna porträttera den. Jo. Där satt den så snyggt och väntade på att jag skulle knäppa av.
Däääär  fick jag in skärpan och tryckte till precis en hudnradels sekund efter att höken drog till skogs i 160 km/tim. Lurad igen.

Nu ser jag att termometern står på fem plusgrader. För ungefär tjugo minuter sedan stod den på 9!!!

April fortsätter i god stil.

Om en dryg vecka blir det maj. Skönt för oss oflexibla. Och för oss fågelfotografer.

*****

fredag, april 21, 2017

Jag fick stifta bekantskap ...

.. med ett par helt nya ord idag. Så blir det när man ägnar sig åt knepiga korsord.

Ett sådant är VI:s Storkryss, men ibland också lokaltidningens Namnsdagskryss som Benke ger sig i kast med varje dag.

Han råkade ut för en dyvika och någon skurril.

Själv träffade jag på Ratatosk. Men den kände jag ju till, förstås.

*****

Åker ut ...

.. till åkern ute vid stugan i skogen vid havet.

Snart är vårbruket igång.

*****

torsdag, april 20, 2017

På väg

Inte bara är snart var femte person jag möter på gatan ett nazistfrö (SD har snart 20% av väljarkåren.), vilket skrämmer.

En helt annan sak, som jag kan se med blotta ögat, är att varannan person här i landet är överviktig. Det har också rapporterats i media under dagen. Många skyller på generna. Men det synar jag. Även om det i många fall kan vara så. Men mutationer kan inte uppstå på bara ett par generationer.

Snarare är det våra vanor med alltmer stillasittande och automatiserande som omger oss. Det åks rullband och rulltrappor, trots att det finns en vanlig trappa parallellt. Även nedåt (!!!), vilket ständigt förvånar mig. Man öppnar snart inte en dörr "manuellt". Jag ser dagligen helt alerta människor trycka på dörröppnare istället för att ta tag i handtaget och dra, eller skjuta upp dörren.

Nu är det ju inte bara de där exemplen som är orsaken till växande kroppshyddor, men det ingår tillsammans med dåliga kostvanor, läsk och godis och en del annat, som välfärden erbjuder. Eftersom jag har för vana att några dagar i veckan unna mig lunch ute, ser jag också hur folk fullkomligt lastar i sig av buffén. (Och, jo - Det är också en hel del grönsaker. Men ofta överösta av någon obskyr fettblandning kallad dressing.) Portioner som jag överhuvudtaget inte skulle få ner i magen utan att bli däckad för resten av dagen ser jag varje gång fler än varannan stoppa i sig.

Mat lagas inte från grunden hemma i de tjusiga köken. Istället blir det halvfabrikat med skumt innehåll blir mer och mer vanligt. För vi har ju inte tid, sägs det. 

Vi är alltså på väg mot det amerikanska (ofta oförståeligt älskade) idealet. De har 60% överviktiga. Och en ledare med SD-liknande ideal som president.

Den vägen leder fel.

*****

Varför inte

Så har vi då ägnat en stund nu på morgonen åt den halvårstradition som kallas gardinbyte.

Sovrummets (Enda stället där vi har, vad en vanlig människa skulle kalla gardin.) utgång mot den inglasade balkongen får sin ljusa, vita inramning. Det vankas ju sommar.

Egentligen har jag alltid tyckt att detta är en fullständigt ologisk ordning. Borde vi inte ha ljusa, lätta gardiner under vintern istället. Släppa in så mycket ljus det bara går?

Nu är jag inte så känslig för mörka vintrar. Inte heller tillämpar vi mörkläggning under våra ljusa vackra sommarnätter. Så egentligen spelar det ingen roll hur gardinerna ser ut.

Men jag tänker ju på er.
Ni andra.



*****

onsdag, april 19, 2017

Enkelt

Vad hittar jag på till lunch, då? Ibland är det lite knepigt. Ibland är det förskräckligt enkelt.

Ur frysen tar jag hand om lämpligt stor broccolistam, som blivit över efter att jag vid något annat tillfälle använt "buketterna". Låt tina till hälften. Det är lättare att skiva den då.

Koka broccoliskivorna snabbt (någon dryg minut, bara) i lättsaltat vatten. Mixa därefter till den konsistens du vill ha. Jag har gärna kvar lite "tuggmotstånd". Fortsätt koka på svag värme.

Sedan tillsatte jag en liten rödlök som jag hackat.
En matsked grönsaksfond vispas ned.

Sedan tillsatte jag lite (½ dl) filmjölk, för lite syra. Späd med ytterligare mjölk till soppan får önskad konsistens. Råkar du hälla i för mycket, kan du reda med lite idealmjöl.

Krydda med salt och peppar. Jag tillsatte också en liten slatt riven Västerbottensost, som blivit kvar. Kanske en halv deciliter, men troligen mindre än så.

Valfritt: Tillsätt tärnad bacon. Jag valde världens godaste falukorv istället. Jokkmokkskorv i tärningar.


Jag gjorde alltså en portion. Det tog högst en kvart.

Behöver jag säga att det blev jättegott.





*****
Du hittar fler recept här i högermarginalen.

tisdag, april 18, 2017

Jag måste säga ...

.. att trots allt (Tänker på världsläget.), så finns det en del som funkar alldeles utmärkt i vardagen.

Idag skulle jag fylla på mitt medicinförråd med den där mystiska medicinen, som nästan inte finns. Den verkar i alla fall väldigt ovanlig och mitt närmaste apotek hade den inte hemma. Tur att jag var ute i tid, det vill säga innan jag hade helt tomt i lagret. ("Det är en förmaksflimmermedicin, som bara kan ges till folk med friska hjärtan", sa läkaren. Häpp, tänkte jag.)

Nu var det så att första gången skrevs receptet ut på förpackning med 60 tabletter. Sådana förpackningar finns inte, så den snälla apotekspersonalen medgav att jag fick 100-tablettsask. Därför har det nu inför sista uttaget blivit bara 40 tabletter kvar i "kvoten". Och det funkar ju då inte.

Ett nytt recept måste fixas.
 - Jäklar, vilket krångel, tänkte jag, ovan som jag är med medicinhantering.
Men så kom jag ihåg att sajten 1177.se har något som heter "Förnyelse av recept". Sagt och gjort. Jag gick in där och kunde logga in. Visst gick det lite trögt, men tillslut hittade jag vägen till sidan och gjorde min beställning. Sedan gick jag till Coop för att köpa mat.

Där fick jag ett SMS.
"Du har fått ett svar från 1177.se", stod det. Så när jag kom hem gick jag in på sidan igen. I inkorgen låg ett meddelande:
Ditt recept är nu förnyat och du kan hämta ut din medicin om två dagar på valfritt apotek.
Med vänlig hälsning
Carina 
Sjuksköterska 

Snabbt och elegant.

Sedan var det ju det där med skatten. 11000 kronor i restskatt är ju inte så kul. Men så är det. Alltså behöver jag justera mitt skatteavdrag. Det dras för lite. Medger att det kanske varit lite konstigt förra året, då jag jobbade första halvåret och tog ut pension under andra delen.
 - Jag går till Skattemyndigheten, tänkte jag.
Där i det nya kombinerade Skatte-, Pensionsmyndigheten och Försäkringskassa-kontoret blir man glatt och vänligt emottagen. Snabbt går det. Jag förklarade mitt ärende för en kille, som genast förstod vad jag ville.
 - Då ska jag visa dig. Vi går till datorn här.
Han tänkte väl att nu ska farbror få lära sig hur man gör. Och jag hade inte tänkt mig för. Naturligtvis kan man göra skattejusteringar på datorn.
Nåväl. Jag lät honom hållas. En stund.
 - Har du ett så kallat Bank-ID, frågade han.
 - Javisst! Mobilt, sa jag.
Han hajade till. Hade tydligen inte förväntat sig sådana moderniteter av mig. Men jag loggade in elegant och snabbt och kunde justera skatteavdraget enligt min plan. Han stod bredvid och övervakade. På tre minuter var det klart.
 - Jaha, sa jag. Var det så enkelt?
 - Jo, sa han, och lät nästan lite besviken. Han hade ju inte fått lära mig så mycket.
 - Ja, det där hade jag ju kunnat göra hemma, sa jag men tackade för servicen ändå. Jag blev ju i alla fall glatt och trevligt bemött.

Och jag fick betala lite mer i skatt. Någon ska ju hålla landet på fötter.

*****

Rent parodiskt ...

.. låter det när (m):s ekonomiske talesman Ulf Christersson med darrande underläpp kritiserar Magdalena Anderssons framlagda vårbudget i radions Studio 1.

Men man förstår ju; inte har ju de som tjänar mer än 38 200 i månaden råd att betala lite mer skatt, än den som inte tjänar så mycket. Det är ju klart. Det blir ju gråt och tandagnisslan.

Och sug på ramarna.
 
*****

måndag, april 17, 2017

Mysteriet tätnar

På rundan idag tittade vi in hos samfällighetens ordförande för att dryfta ekonomifrågor. Benke är kassör i två samfälligheter med delvis delad ekonomi.

Sedan gick vi vidare och tittade in hos grannarna nere i backen, för att prata om en annan angelägenhet. De har varit borta under påsken, men kom hit sent igårkväll. Hon berättade då att dottern Anna med sambo och vovve hade varit här några dagar. Jo, det hade vi noterat. Vovven hade vid ett tillfälle smitit hemifrån, så att de fick ge sig ut och leta.

Idag hade Anna ringt och berättat att vovven hade mått dåligt. Sedan hade han kräkts. Och i det som kom upp fanns ett sådant där skinknät som många skinkor är insnärjda i.
Vi skulle gå vidare och vår granne bad oss om en tjänst.
 - Om ni går förbi vitstugan uppe i backen, kan ni väl fråga dom om de har fått påskskinkan stulen, och berätta det för mig, bad Lena.

Naturligtvis  ville vi ta uppgiften på allvar. Detektivjobb och spaningsarbete är ju kul. Så vi tog på oss vår allvarligaste min och gick med bestämda steg upp på vitstugans terrass, där ägarna satt i solen.
 - Hej! Har ni blivit utan påskskinka?
 - Näe, svarade de lite tveksamt.
Kanske var frågan oväntad. Jag förklarade vad som hade hänt.
 - Nä, vi har bara ätit lamm, sa Mattias.
 - Men jag såg Vilma (namnet missuppfattat) nere på terrassen hos B-O och Hillevi, sa Maria.
 - Aha. Där har vi ett spaningsuppslag, sa jag. Jag rapporterar till Lena.

Mysteriet med den uppätna skinkan går vidare. Spännande upplösning följer.
Nån gång.

*****

söndag, april 16, 2017

Min tur att vara ...

.. middagsberfriad idag. Det doftar gott ifrån köket vid sjutiden, och efter en dry martini, serveras en läcker röding med grönsaker. Man kan tro att det är ett medvetet tema att ramslök ingick även ikväll. Precis som igår. Men det var bara en slump.

Gott!

Ännu är skymningen en bit bort.


*****

Dagen

En riktigt fin vårvinterdag. En av de bästa tider vi har här i norr, eftersom våren ofta är rätt tråkig. Tack och lov är den också väldigt kort. Ett par veckor bara. Sedan exploderar sommaren.

Skogsvägarna börjar visa tecken på att tina, med grussträngar synliga. Men mycket snö är kvar. Snö som reflekterar solljuset nästan obarmhärtigt. Glad att jag kostade på mig ett par progressivslipade solglasögon i fjol. 


Vi går en lång runda upp genom skogen. I vårt område är bara två stugor obebodda nu i påsk. Det är som vanligt just den här tiden på året. Till och med norrmännen är här. De som har 80 mil att åka från Alta i nordligaste Norge. Våra nyaste grannar, de två rektorerna, är lika entusiastiska som vi och har tillbringat i stort sett varje helg här. 


Nere i "fiendeland" (Grannområdet med sju stugor.) är det också välbebott. Vi vinkar till Kempes, som verkar ha huset fullt med besökare. Norrmännen i huset intill vinkar också, när de får syn på oss.

Vi beslutar gå ut på havsisen när vi vänder hemåt. Dessa vidder imponerar. Långt, långt därborta mot Jämtön, ser vi två skidåkare. Som myror strävar de inåt fastlandet. 

Hemma igen blir det kaffe på öfre balkongen, med utsikt över skog med fågelsång.


*****

Tänk om ...

.. vi skulle ta och ansluta Norrbottens län till Norge!? Så får vi behålla våra inkomster.

Svensk glesbygd dör – medan norsk blomstrar | SVT Nyheter 

*****

Gomorron

Det ser ut att bli en fin dag. Bofinken sjunger ivrigt. Luften håller sig på plats och har ingen brådska åt något håll.


*****

lördag, april 15, 2017

Påskalammet ...

.. intogs i form av timjanstekt lammytterfilé med ramslökssås, vitlöksrostad cheeriepotatis och grön och lila sparris.

Det följdes av mörk chokladmousse med hallonkompott. Och kaffe.

Nu är vi mätta.

*****

Dags för ...

.. stugan i skogen vid havet där vi hälsas av stor bofinkflock. Herr och fru koltrast har också kommit.

Påsken är här. Vi sitter på altanen och dricker kaffe i solen. Lite kyligt. Termometern på minussidan. Men det är precis så som vi vill ha det. Det ska vara snö till påsk.

Lunchekot står på i radion och berättar om världsläget. Stor bomb i Afghanistan. Nordkorea hotar med kärnvapen om de själva blir angripna. I Turkiet är det val imorgon. Erdogan vill bli envåldshärskare. Förmodligen döden för turistindustrin. Men det har han väl inte tänkt på.

Veckan som gick såg vi inte en enda sekund på TV. Det fanns inget behov, inget invant greppande efter en fjärrkontroll. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det var rätt skönt. Och mest skönt att tanken på att slå på teven aldrig dök upp i något av de närvarande sex huvudena.

Jag, som verkligen gillar att hålla mig uppdaterad led inte ett dugg. Kanske berodde det på att vi hade stort utbyte av varandra. En som är ekonom, en universitetsplanerare, en ortodontist från Tromsö, en arbetsledare för snedkomna ungdomar, en skribent och fotograf med världen som arbetsfält, och så en pensionär, som heter Bert. Breda och olika kunskaper.

Detta gäng sammanstrålar i sin helhet några gånger per år. Nästa träff till midsommar , som då kommer att firas i en nedlagd järnvägsstation vid inlandsbanan, inköpt och rustad av skribenten Håkan och arbetsledaren Elisabeth. Spännande.

Tills vidare nöjer vi oss med påsk på Rånlandet. 

Någon grillning på grillplatsen blir det dock inte.

Glad påsk!

(Hav överseende med påskens mest förvirrade blogginlägg.)

*****

Ja inte vet jag ...

.. men när vår familj skulle ut och åka skidor, tog vi skidorna på axeln och gick ut till närmaste skidspår.

Vi behövde inte lägga om de lokala trafikföreskrifterna, eller göra utvärderingar efter försöksverksamhet.

"För vanliga familjer har det här gjort att det varit mindre struligt att ta sig ut."

Nuförtiden verkar allt så krångligt. Är det det som kallas utveckling?

*****

fredag, april 14, 2017

Långfredagens ...

.. middag fick bli enkel. Efter helgen i Stockholm med goda middagar och skiddagarna i Levi under veckan, kändes det bra att få en paus hemmavid.

Ärtsoppa och varm punsch är faktiskt inte alls dumt.

Imorgon drar vi vidare. Och då blir det förmodligen påskalamm.


*****

På väg hemåt ...

.. i aprilvädret. Hoppas vi i alla fall. Det är inte lätt att se vart vägen tar vägen i snöbyarna.

*****

torsdag, april 13, 2017

Ännu en ...

.. bra dag är till ända här i Levi. Den sista hela, eftersom vi åker hemåt på Långfredagen.

Blåsigt och rätt kallt gör att vi gärna håller oss till de pister som ligger i skogen. För att få lite lä.

Återsamling framåt femtiden i stugan. Det blir förstås after-ski följt av bastubad innan vi med gemensamma krafter gör en avskedsmiddagsbuffé av veckans rester. Som du förstår blir den av det mer exklusiva snittet.

Länge, länge sitter vi och äter och pratar. Det blir som en italiensk storfamilj i en Fellinifilm där dråpligheter avlöser varandra. Historier ur livet till friskluften och den fysiska ansträngningen tar ut sin rätt och vi drar oss tillbaka till våra privata vrår.

Snart sussas det med goda drömmar.

Bodin i farten.

*****

onsdag, april 12, 2017

Kommer "hem" ...

.. efter ännu en hård dag i branterna och finner att kvällens middagsvärdar (som inte hunnit hem ännu), höjer förväntningarna.

Det blir säkert gott.

*****

Så skönt ...

.. att vakna till frukoststök ute i köket.
Det är några andra som får fixa överraskningarna idag. Kanske blir gröten kryddad med chili.

Vem vet?

*****

tisdag, april 11, 2017

Möra

En dag i pisterna. Så skönt. Frisk luft (Den hade i och för sig lite för bråttom på höjd.) , fin snö och lagom kyla.

Det är som jag berättade igår premiär för utförsåkningen för säsongen för vår del, men jag blir lika imponerad av mig själv när jag utan att tveka kastar mig ut för branterna direkt. Det är som att cykla; ränderna går aldrig ur, när man väl har lärt sig. Beteendet och kunskapen är ristad i ryggmärgen.

Hemma i stugan är after-skibuffén framdukad, när vi ramlar in på trötta ben. Det är Elisabeth och Håkan som står för den idag. Goda korvar, frukt, ost, fruktbröd  ... Allt passar bra till min vintoddy och dagens berättelser från pister och spår.

Livet när det är som skönast!

Vi känner iakttaga där vi sitter och njuter afterski.

*****

måndag, april 10, 2017

Lång dag ...

.. börjar i Luleå och slutar i norra Finland.  Som traditionen kräver hyr vi ett hus någon vecka i Levi varje vårvinter. Alltid med samma gäng. Umgås, lagar god mat, och framförallt - åker skidor.

Det märkliga med årets vistelse är att det blir premiär för utförsskidorna för säsongen. Det har helt enkelt inte passat tidigare av olika anledningar. Lite sent, kan tyckas. Men man vet ju aldrig; kanske hinner vi med en sväng i maj också.

Grannarna tar en paus i bastubadandet
*****

söndag, april 09, 2017

Depåstopp Luleå

Hemma igen, efter en långhelg i Stockholm. En helg som inte riktigt blev enligt plan, när en galning beslöt sig för att ändra förutsättningarna för ett femtontal personer, och dessutom röra till det för hundratusentals andra.

För oss blev det lindrigt. Men vi hann känna oss lite utelämnade ett tag, trots allt, även om det inte gick någon nöd på oss. I värsta fall hade vi fått tillbringa natten på något hotell söder om stan. Just i Älvsjö, där vi tillbringat eftermiddagen på mässan, fanns ingen chans. Men det finns ju fler ställen. Nu löste det ju sig på så sätt att Essingeleden öppnades och en taxi kunde ta oss till andra sidan stan, där vi bodde.

I Luleå kom en snöskvätt när vi kommit hem och packat upp. Men det är mycket tillfälligt. Det är dags att packa för nya äventyr. Redan i morgon bär det iväg igen, och det är mycket som ska fixas för det. Jag är ju också packningshatare, så det kräver en hel del av mig, för att det ska bli bra. Men det blir det.

*****

Nu tycker jag ...

.. att det får räcka! Lördagens massiva bevakning av händelserna här i Stockholm (Jo, jag befinner mig här.) börjar bli för mycket. 

Direktrapporterna från blomsternedläggningen och malandet med repriser av presskonferenser blir snudd på parodiska.

Och sedan de där plywoodväggen som folk stod och stirrade på, medan en reporter sa ... just ingenting (TV4), samtidigt som många hävdade att det bästa vi nu kan göra är att minnas, men återgå till att leva som vanligt.

Låt oss göra det! 

Men läs gärna Mikael Niemis självupplevda berättelse från händelserna.

Till media ber jag: Låt oss veta när det finns  något nytt att berätta.

*****