torsdag, januari 18, 2018

Hemåt ...

.. genom vintervackra Luleå efter en utmärkt portergryta på puben. Jag blev bjuden.

*****

Svek

Jag skulle köpa juice idag. Av den sort som vi gillat bäst de senaste åren. Visserligen rätt dyr, men ibland har jag råkat ut för att hitta den på extrapris. Vi gillar att ta en "shot" av den till frukosten.

Ajöss Brämhults. Eller?
Men nu kanske jag får överväga att leta en annan sort. Förr har jag kunnat köpa den till ett literpris kring 36 - 40 kronor litern. Det har nämligen varit literflaskor hittills.

Vad skådade mitt norra öga idag, när jag som vanligt närmade mig kylen, där de står? Jo - små flaskor, där man snuvar oss på 1,5 dl. Och literpriset steg förstås till 42,60 på den affär jag för tillfället befann mig.

Fuuuult!

*****

Ba'så'ru'vet

På väg ut från lunchrestaurangen (vegetariskt idag) ser jag tre yngre kvinnor sisådär tio meter bort. De är på väg mot mig, tror jag. En av dem går med kryckor. Därför stannar jag vid dörren och håller upp den i tron att de ska in och käka.

Visst. Det ska de.
 - Varsågod, säger jag.
 - Det var en riktigt norrbottnisk man, som står och håller upp dörren och väntar, sa kryckkvinnan, och log.
Jag blev lite överraskad.
 - Ja, du ska veta att de flesta visserligen kan öppna dörren. Men när man väl passerar så tycker de att man kan ta hand om dörren själv, fortsatte hon.

Så'na är vi.

*****

Oslipad

Ibland är jag briljant. T.ex. på Facebook.

*****

onsdag, januari 17, 2018

Jaha

Då får man väl ändra planerna då. Vi hade ju tänkt se den film som vi missade i höstas. Idag skulle den visas på Folkets bio Royal på eftermiddagen. Glada gick vi dit. Sura därifrån. Det hade strulat med distributionen, så nu får vi vänta till den 27 januari istället.

Korparna. Baserad på Thomas Bannerheds debutroman med samma namn, som kom härom året. Reine Brynolfsson har fått strålande kritik för sin insats i Jens Assurs film.

Jag får ge mig till tåls och gå till tvättstugan istället.
Kul!

*****

Min inställning ...

.. till forskning i allmänhet är positiv. Tro inget annat. Utan forskning står vi oss slätt. Ofta leder den fram till bra saker, eller varningar för sådant som vi ska se upp med.

Men ibland undrar jag. Särskilt när nyheter om forskningsrapporter nästan blir komiska. Som idag. 
I morgonens nyhetssändningar talades det om en studie som hade kommit fram till att den mamma som ammar i minst sex månader, inte får diabetes. (!??)

Eftersom jag själv aldrig har ammat, eller forskat, undrar jag hur man ställer upp en hypotes för att ens börja undersöka en sådan sak. 

Sitter kanske ett gäng och pratar kring fikabordet. 
 - Du ... Vi kanske skulle kolla mammor som ammar sina barn. Hur länge måste de hålla på för att inte få diabetes?
Eller hur går det till. Nåväl. På något sätt, och av någon anledning har det väl dykt upp en frågeställning. 

Så nu tycker jag att någon snarast ska ta tag i det här problemet:
Varför får män, som snusat fram till 46 års ålder och dessutom botoxfyllt sina läppar, ont i knäna efter fyllda 82 år? 
Eller får de inte det?

Där har ni nå't att ta tag i.

*****
Här är länk till mer om amningsrapporten.

tisdag, januari 16, 2018

Socialt

Går iväg på lunch. Inget planerat sällskap idag.  
 - Friends blir väl bra, tänker jag.
Men jag ångrar mig direkt utanför dörren. Laxpudding. Usch!

Det blir Savoy istället. Går fram till baren för att "checka in". Där står syrrans barnbarn och tar emot.
 - Men hej, Maja.
 - Hej hej. Det var länge sedan.
 - Jo, jag trodde du bara jobbade frukostarna här på hotellet.
 - Nej, jag gör det mesta, säger hon och skrattar.

Jag betalar och går till buffén. Massor av grönsaksröror, bönor, avocado, rostad blomkål. Friterad torsk. Rostade rotsaker.
Blir petad i ryggen.
 - Hej, hur är läget?
Det är en kille, som jag träffade på en 40-årsfest för någon månad sedan.

När jag sätter mig ner piper telefonen.
 - Vars är'u?
A mässar och frågar.
Jag berättar.
 - Hinner jag dit innan du är färdi'äten?
 - Jodå.

Några minuter senare dyker han upp och vi njuter av maten. En kille kommer fram till A.
 - Hej, det var kul att se dig, säger han och de pratar vidare en stund innan han försvinner till sitt sällskap.
Jag är nyfiken och frågar vem det var.
 - Ambulanssjuksköterska. Men nu jobbar han tillfälligt på äldreboende. Marockan.

Till päronkakan med grädde, dyker en branschkollega upp och byter några ord. Hon är äldre än jag och vi känner inte varandra närmare. Vet bara att vi har gemensamma yrken.

Vi blir sittande i någon timme och pratar, men A är ju i jobbaråldern och måste bryta upp för att gå tillbaka till sitt. Han springer iväg till sin cykel och missar sin stuggranne.
Jag däremot, hejar på henne när jag möter henne i dörren, strax innan jag springer på fru Wollter ute på gatan.
 - Hej, säger hon. Allt bra?
 - Jojomensan, säger jag. Själv?

Vi drar vidare åt varsitt håll.

Så är det att bo i en "småstad".

*****

Bra avkylning ...

.. eller "cool down", som det heter på kontrollpanelen på gymets löpband, är att skotta loftgången när man kommer hem.

Vilken härlig vinter vi har. Snö, minusgrader och glatt humör. Precis som det ska vara.

Avis, va?
*****

måndag, januari 15, 2018

De'blåser i ...

.. trä'a ida'. Och inte bara där. Flaggor piskar. Det ryker från taken och fåglarna vinglar, när de försöker ta sig mellan sina sittplatser. Stackarna. Det kan inte vara lätt att hitta mat idag.

Själv känner jag mig outsägligt lat. Vill helst inte gå utomhus alls. Men man vet ju aldrig. Jag har i varje fall hunnit med en sväng i frisörsyrket, varefter jag bytte karriär till lokalvårdare. Man är ju flexibel.

Kock står på tur närmast. Lunch måste vi ha. Den blir enkel. Mycket enkel. Gröt.

Det ryker från taken.

*****

söndag, januari 14, 2018

Ett av de mest lästa ...

.. inläggen på senaste tid. Men ingen tycker något.

Eller är det så att alla håller med?

*****

Äh ...!

Tredje dagen med jämngrått väder. Så trist. Inget händer.

Vi ledsnade och åkte hem till stan. Tittade på utförsåkningen från Wengen istället. Där blev André Myhrer trea.

Och där sken solen.

*****

lördag, januari 13, 2018

Stamställe

Här ute i skogen är möjligheterna något begränsade när det gäller promenadvägar. Åtminstone om man håller sig till just vägarna.

Men det innebär förstås också att man kan få uppleva samma sak i årets alla skepnader.
Som här:




Omdömet sviktar

Det är helt uppenbart att den ynklige man, som för närvarande innehar en av världens mäktigaste poster, herr Trump, är en person som saknar en hel del under sin blonda kalufs. Intelligens, sjukdomsinsikt, empati, bland mycket annat. Att han dessutom har en medarbetarstab, som verkar ha ungefär samma symptom, gör saken ännu allvarligare.

Är det verkligen ingen som kan rå på den där administrationen och göra slut på eländet. Nog bör det väl finnas någon klinik, som kan ta hand om dem. Det kan inte vara lätt att vara amerikansk medborgare nuförtiden. Att ständigt gå och skämmas inför hela världens befolkning kan inte vara kul.

Men det finns mera närliggande exempel på dåligt omdöme, men i en helt annan bransch. Jag tänker på HM, vårt världsomspännande skräpföretag. Där har någon marknadsförare, som förmodligen får se sig om efter nytt jobb nu, trampat i det berömda klaveret ordentligt. Det är nu en världsnyhet. Googla HM protest, så kan du bläddra sida upp och sida ner bland artiklar från när och mycket fjärran. I min garderob finns inte en textilfiber från detta företag. Det var längesedan, minst 40 år, ja kanske till och med 50. Och det är inte första gången på dessa år som HM har gjort bort sig.

Varifrån kommer allt detta dåliga omdöme, som egentligen bara skulle behöva uppgraderas till sunt förnuft, för att komma upp i någorlunda normalnivå.

Det må gälla såväl stort som smått, USA:s president, eller HM:s ledning. Förresten ... det är nog kategorin "smått" som gäller i båda fallen. I alla fall vad gäller det som eventuellt finns innanför pannbenet.

*****

En stor fördel ...

.. med mycket snö, är att det är enkelt att titta in genom vårt köksfönster.

I alla fall för ekorrarna.

*****

fredag, januari 12, 2018

Mellan hav och skog

Av den utlovade solen sågs inte en enda stråle. Inte heller blev det utlovade åtta minusgrader. Det var mer än dubbelt så många.

Men vi gjorde en snabb raid hos Granngården och COOP och susade iväg till stugan i skogen vid havet. Till lugnet och de glada fåglarna. Till havsvidderna och trollskogarna. Till fredagsmyset och påföljande helg.

Livskvalitet.


*****

torsdag, januari 11, 2018

I Tatarstan ...

.. har någon suttit och försökt lösa korsord. Hen har då stött på ordet "ött" och funderat över vad det kan betyda. Givetvis slogs den ryska sökmotorn Yandex igång, och så hamnade tataren eller tatariskan hos mig.

Undrar om hen blev klokare av mitt inlägg?



*****

Nu börjas det

Är otålighet en dygd? Innan jag ber dig svara ska jag för att vara tydlig förklara vad en dygd är. Jag gör det genom att använda mig av den utmärkta tjänsten svenska.se som erbjuder inte mindre än tre ordböcker per sökord:
Klicka för bättre läsbarhet.

Se där. Nu fick du ett tips som heter duga.

Men tillbaka till frågan. Nu något mer förtydligad: Är otålighet ett uttryck för hög moral?
Själv svarar jag nog generellt sett nej på den frågan. Otålighet för mig är precis vad det säger. Man är dåligt tålig; kanske inte alls tålig; en vekling, rent av. (Wow! Det här var nog första gången du såg en mening med inte mindre än två semikolon. Fira!)

Den otålige har svårt att acceptera tingens ordning. Och även tidens dito. I det första fallet kan det vara positivt. Man vill snabbt fixa något som är snett. I det andra fallet är jag inte så säker på att det är ens riktigt friskt. Det ser jag flera symptom på, och jag tycker det har ökat. Tid heter tempo på latin, italienska och portugisiska. Tempot har definitivt ökat. Men tiden är konstant, även om jag ibland tycker att den går alldeles för fort. Det finns alltså ingen som helst anledning att skynda på den ännu mer. Tvärtom.

Så otålighet är negativ när det gäller att skynda på utan anledning. Kallas ofta stress.

Är det möjligen stress, när folk uppmanas "På söndag om två veckor börjar den nya deckarserien Ond bråd död. Men du kan se samtliga 35 avsnitt redan ikväll på SVT Play."
Jo, det är stress.

Och idag kom startskottet för ett annat uttryck för stress och otålighet. I programmet Nordegren & Epstein utbrast Gunnar Bolin att nu minsann, nu är våren på väg. Han hade hört en förmodad kattuggla vid torpet i Götaland.

Så nu börjas tjatet om våren. Sörlänningarnas eviga (tycks det) mantra. Innan vintern knappt har börjat. En och en halv månad innan vintersportlovet är aktuellt. I program, efter program, tidningsartikel efter tidningsartikel. Stress, stress och stress.

Stress innebär sjukdom. Och vad i fridens namn hände med Carpe diem, som numera i vita plastbokstäver pryder vartannat vitmenade hem. Uppklistrat någonstans. Fånga dagen. Lev i nuet. Folk gick kurser i det. Men kunskaperna fastnade tydligen inte.

Så påminn mig i maj. Påminn mig om att jag ska påminna dig om att nu - nu minsann är hösten på väg.

*****

Lugnt och skö ...

.. eeh, jag menar, TUNGT på gymet. När jag kommer dit vid kvart över åtta är den arbetande befolkningen klar med sina pass och vi andra tar vid. 

Ingen trängsel. Efter min 15-minutersuppvärmning på löpbandet idag, såg det ut såhär:

Jo, det sitter faktiskt en gubbe (i alla fall med grått hår) en bit bort, mitt i bilden.

Jag kunde välja fritt mellan alla "apparater". Själv har jag haft "jullov" och inte varit här på ett par veckor. Trodde att det skulle vara trångt såhär efter alla nyårslöften som folk brukar skryta med. Men så var det inte. 

Och du ... Det tackar jag för. Jag gillar lugnet. 

*****

onsdag, januari 10, 2018

Två tips

Heja SVT. Ikväll visades två program som gav mig mycket.

Det första var Lerins lärlingar. Så kul och intressant. Vi får följa ett tiotal funktionsnedsatta (ADHD, Autism m.m.) ungdomar, som får gå kurs med Lars Lerin som lärare. Vilka förmågor! Det ska bli spännande att följa dem i alla sex avsnitt.

Det andra var ett program från UR. (Finns alltså på UR Play.). Den mobila revolutionen. Den handlar om hur vårt samhälle förändrats på ett par decennier under påverkan av våra mobiltelefoner. Det var mycket där som jag blev påmind om, och som liksom bara glidit förbi och accepterats av mig. På gott och på ont.

Man fick lite tankar.

*****

9,6 kilometer

Idag blev det fotvandring. Ut på isarna, som vanligt. Nej - Jag blir inte less. Det är ljuset som fascinerar. Bland annat.


Dagens rutt blev lite annorlunda. Jag gick norrut via Norra hamnen. Ut vid Norrbottensteatern och Teaterhögskolan. Långt ute på fjärden tog jag av mot Mjölkudden och tog iland i villakvarteren där. Och då är det ju bara en kilometer till ett av våra kontor här i stan. Där finns kaffe. Och kokosboll. Klart man ställer upp.

Inte för att så många har tid att snacka, men det är i alla fall kul att få stora kramar och små intervjuer med gamla (Oj! Hoppas de inte läser här.) arbetskompisar. En knapp timme blev jag där och kunde orientera mig om tillståndet i företaget. Mycket hoppfullt. Trots stor förlust av största kunden under hösten 2017, har man nu slutit avtal med en ny. Hela Svenska Kyrkan kommer att handla sina resor här. Inte just på detta kontor. Vi har ju fyra till. Kul.


Men snart vänder jag hemåt i solnedgången.


*****