lördag, april 18, 2015

Bistro Rånlandet ...

.. serverade ikväll snabbrimmad  torskrygg, serverad på bräserad svartkål med karamelliserad kumquat, bacon och mandelpotatis.


Till det dracks en Sauvignon blanc från Chile; Coralillo.

Dessert: Vanilglass med salta cashewnötter och hjortronsylt.
---

Rimma torsken i saltlösning i cirka 30-40 minuter. Ta upp och låt rinna av. Börja med att steka lite rödlök och bacon. Ta upp när den är knaperstekt och bryn fisken i samma panna så att ena sidan får en snygg yta på relativt hög värme och vänd sedan filéerna och fortsätt grilla/steka på svag värme, medan du karamelliserar kumquatskivor i het panna med lite smör. I den pannan lägger du sedan grovhackad svartkål och drar ner värmen något. Kålen ska inte brännas/brynas. Rör om/vänd ofta.

Servera genast med kokt mandelpotatis.

*****

Krydda fisken med vitpeppar och lite vitlökskross. Ös gärna med stekspadet. 

Klassiker

Duvblått och skymningsvarmt.


*****

Då och då

Ibland är det kul att kolla hur läsare har hamnat här hos mig. Nu tänker jag inte på dig, kära regelbundna läsare. Nej, jag tänker på de som sökt information om något speciellt och då förstås använt någon sökmotor. Google är förstås dominerande, men det finns andra. Bing, Ask m.fl. Och visst fanns det en som hette Altavista också en gång i tiden?

Idag är det någon, som antingen lever i det förgångna, eller ligger i framkant och förbereder sig. På Google har hen sökt Norrbottnisk nyårsmiddag.

Hoppas det inspirerade i vårkvällen.

*****

Så var det

Tänk vilka små nöjen man ägnade sig åt när man var liten pojk, och just den här tiden på året.

Snödrivorna smälte och gav möjlighet till kreativa lekar med det smältvatten som letade sig mot gatubrunnarna. Man grävde rännor (det var inte så mycket asfalt på den tiden), och man byggde dammar. För det gällde ju att få till en rejäl fors då och då, där man kunde låta en "barkbåt" segla fram, när man öppnade "dammluckan".

Helst skulle man också kunna rymma två båtar i bredd i den där kanalen. Man ville ju tävla. Håller dagens ungar på med IRL-tävlingar med barkbåt nuförtiden, eller är det en bortglömd sport?

Idag återupplevde jag den där känslan. Åtminstone litegrann. 
Det gick inte riktigt lika bra. 

Jag har väl legat av mig.



*****

Underhållning igen

Jo, jag lyssnar gärna på SMHI:s väderprognoser. Inte för att jag litar särskilt mycket på dem. Jag gillar dem mer som underhållning.

Tänker mig hur de sitter där och plitar med sin prognos innan sändning.
- Hm!? Nu ska vi se. Östra Skåne mulet. Inre Öland ... si och så.

Inre Öland? Finns det? Tydligen. För i morse gjordes skillnad på kusterna och Ölands "inland".

Nåväl. När meteorologen plitat färdigt med småplättarna i sydsverige upptäcker hen att programtiden håller på att ta slut.
- Norra Norrlands kustland och inland: Molnigt och minus 3 till plus tio grader.

Jag ler och tittar på den klarblå himlen.

Gomorron.

*****

fredag, april 17, 2015

Haren har sitt ...

.. fredagsmys i skymningen vid fågelmatningen, och lever farligt nu, när barfläckarna växer.



*****

Underhållning

En sak som man får på köpet - alldeles gratis än så länge - när man handlar nya teknikprylar, är bruksanvisningen.

Min nyinköpta telefon har alltså, förutom sin praktiska användbarhet, också ett oerhört plusvärde. Underhållning. Inte i själva apparaten, utan i de vidhängande dokumentationerna. Framförallt är det beskrivningarna över vad man inte får göra med apparaten, som drar funderingarna till sig:
  • Tugga ej på apparaten
  • Använd den ej med våta händer
  • Lägg den ej på sluttande ytor - den kan falla ner
  • Tappa inte enheten i golvet - det kan medföra skador
Det där sista ... undrar om det är jack i golvet, eller i telefonen som blir följden. Man kanske skulle prova.

Till min nya telefon erbjöds också en "trådlös laddare". (Menat "sladdlös"
, förmodligen.) Hm!??

Nåväl - den får man heller inte tugga på. Och "tråd" har den förstås också. Den måste ju anslutas någonstans. Det trådlösa innebär att man inte behöver koppla in någon sladd i själva telefonen! Själva laddaren består av en diskusformad platta, som man sedan bara lägger telefonen på, och vips får den kraft.

Trådlös laddare med tråd ... dvs. laddsladd ...
nä, jag menar reseadapter
Plattan har också "indikatorlampa". Obekant vad den indikerar. Jo, den lyser, när jag kopplar in strömmen, men slocknar nästan omedelbart efter att ha skiftat färg från blått till grönt på några sekunder. Sedan tror jag att indikatorlampan tänds när jag lägger på telefonen för laddning. Men det ser man oftast inte, eftersom telefonen om den är "korrekt placerad" skymmer lampan.

Laddaren ska anslutas till väggkontakten med "reseadaptern". Det är så den vanliga laddsladden kallas genomgående. Min undran blir då: Får man verkligen använda den hemma?!!! Kan inte det medföra skador.

Men jag har använt "reseadaptrar" i många år till många laddningsbara apparater, kameror med mera och har alltid funderat över varför ingen hemmaladdare automatiskt följer med, när man köper en så fin produkt.

Vad har du för laddare?

Observera också att "reseadaptern ska vara nära eluttaget, och lätt att komma åt under laddningen". Man får alltså inte placera den längre bort än sladden räcker!?? Så uselt!

Jo - jag vet att många av dessa råd är riktade till den amerikanska marknaden. Där finns krav på ordentliga instruktioner för att man inte ska råka ut för en miljondollarsstämning om telefonen går i bitar när jag slänger den i golvet.

Det får mig att inse att amerikaner måste vara lite korkade.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag, april 16, 2015

När man jobbat får man skörda

Tisdag = jobbdag. Idag med diverse göromål. Nyanställning. Testutvärdering med planering för framtiden. Personalsamtal. Rapportering. Uppdatering internblogg, Facebook, och hemsida. Och lite annat. En lunch med goda vänner hanns också med, fast det blir ju inte jobb, förstås.

Hemåt på eftermiddagen via Teliabutiken. Fick bra tips av serviceproffs.
-----

Nu börjar kumquatsäsongen. Skördearbetet i hettan på balkongen. Dagens byte: 126 gram. Försök få till den vikten på tre kumquats i affären! Skulle tro att det blir 26 gram för tre stycken.

Men i den norrbottniska solen blir det annorlunda. Tunga, stora (den största på bilden är 8 cm lång) och saftspända.

De blir bra till en frisk sallad, eller till en marmelad.

Avnjutes i tunna skivor med skal och allt. Hur goda som helst.

Avundsjuk?
Det har du all anledning att vara.


*****

Som vanligt alltså

Stark, ovanligt stark kritik riktades mot styrelsen för skandalbolaget SCA på stämman igår. Ledningens vidlyftiga lyxliv, som även inkluderat familjerna, med flygresor, jaktarrangemang med mera ifrågasattes. Mycket berättigat.

När det sedan kom till röstning så gick det som det gick. Gubbarna fick ansvarsfrihet!

Några intervjuades i nyhetssändningarna igår kväll. Där kunde man se den ene leende pampen efter den andre urskulda sig på pampars vis. Precis som i Skandia för några år sedan. Precis som i  Nordea vid senaste VD-bytet. Föraktfullt leende.

 - Det blev rätt komiskt. Skrattretande, sa Folksams chef för ägandefrågor i en intervju nu i morse.

Jag håller med henne. Till hundra procent och mer.

*****
(Folksam är en av ägarna i SCA. Och de funderar väl på att avsluta förbindelserna.)


onsdag, april 15, 2015

Liten tur


 En sväng på stan är vad det blir idag, förutom en utflykt till Sunderby sjukhus för en rutinundersökning (kalla det "pappografi"). Våren är kylig, men solen gör sitt bästa, utan att lyckas mer än några gånger att bryta igenom så att det känns.

Stan är rätt full av folk trots att jag är ute under "arbetstid", det vill säga efter lunchrusningarna. En duktig saxofonist har placerat sig utanför Strandgallerian. En tiggare utan för den största gallerian, Smedjan. Folk som strosar. Utländska turister som fotograferar sig framför Ebeneser, en gammal kyrka, som förr var ett litet kulturcentrum och som förlorades i skuggan av Kulturens Hus. Men nu skall Ebeneser tydligen väckas till liv igen. Kul.

Vår (och somliga säger Europas) mest anrika galleria Shopping lockar, även den, utländska turister. Eller är det kanske arkitekter? De går omkring och kollar hur denna, snart 60 år gamla byggnad fungerar bra även i dagens konsumtionssamhälle. Må vara ombyggd på lite olika sätt. Men det är en spännande Erskineskapelse.

*****

Här kan du läsa om Shoppings historia.

In och spana

Mina hygienvanor släpper kanske ut en del plast i omgivningen. Det vill jag inte. Fiskar och andra vattenlevande organismer ska inte ha plast i sig. 40 ton lär vi spola ut när vi håller oss rena.
 
Därför bar det iväg direkt från frukostbordet och in i badrummet för att kolla.
 
Enligt artikeln i DN (och för övrigt i dagens nyhetssändningar) ska man spana i innehållsförteckningen på flaskor och tuber efter polyeten.
 
Eller PE.
 
Jag gjorde det och hittade en misstänkt. Endast en. Där stod PE med ett påhängt G. Så nu börjar nästa spaningsinsats.
 
Och puh! PEG har inget med plast att göra. Jag är frikänd.
 
Hur är det med dig?
 
 
*****
Här är artikeln.

tisdag, april 14, 2015

Tisdagskväll

Återser en favorit på Norrbottensteatern. Jens Nilsson är en skådespelare med stor humoristisk framtoning. Utbildad på Teaterhögskolan här i Luleå.
 
Jag såg en föreställning med honom för ett tiotal år sedan. Fullständigt halsbrytande både fysiskt och textmässigt. Vi låg dubbla i bänkraderna.
 
Nu var han tillbaka. Och sanna mina ord; det var lika halsbrytande nu. Kvick och träffande humor, som kunde vara typen stand-up, men kombinerad med fysiska konster, dans, yoga, slap-stick ... Ja, allt.  Väldigt kul. Skratt i dryga timmen.
 
Rekommenderas, om han dyker upp i din trakt. Han är på turné.
 
 
Kvällen avslutade vi med ett glas vin i baren på Clarion Sense.
 
***** 

Inviger ...

.. min nya blänkande telefon med ett samtal till en kollega, som ligger på Universitetssjukhuset i Umeå efter en hjärtoperation, som gjordes i fredags.

Han är pigg och känner sig hedrad över att vara den förste som hörs i min lur.

Visst är det fantastiskt vad som kan göras nuförtiden. Han har fått en ny hjärtklaff. En biologisk. Från en gris!
 - Nu kan du aldrig bli muslim, sa jag.

Det hade han inga planer på.

*****

Jag är ingen dumbom ...

.. när det gäller datorer med tillhörande teknik. Jag har jobbat med IT sedan dess barndom. Mina första steg på datorvägen började ett par år in på 70-talet!!! Någon som slår det?

Jag har använt supportertjänster. Jag har supportat. Jag har lagat printrar, omprogrammerat biljettmaskiner, skrivit handböcker i datorbaserade boknings- och ekonomisystem med mera, med mera.

Nu har jag blivit tvungen att skaffa ny telefon, eftersom den gamla börjat tappa orken och visat tecken på senildemens.

Och jag försöker komma igång med den genom att använda all den kunskap jag tillägnat mig i 43 år. Tror du det går bra? Svaret är ett rungande NEJ!

Jo - jag kan ringa, messa och surfa en del. Alla kontaktuppgifter i den gamla telefonen fördes över till den nya i ett huj av en snäll kille på Teliabutiken. Det blev dubbelt. Så nu finns varje människa två gånger i min telefonbok. Tror du att någon av dem går att radera. Nä! Någon sådan funktion finns inte. Så i den nya telefonen har jag till exempel två telefonnummer (fast samma siffror) till min mor. Jag tror inte jag kommer i kontakt med henne på något av dem, eftersom hon inte finns med oss längre.

Mitt privata e-postkonto har jag varit van att kunna kolla i telefonen. Det går inte. Jag har ställt in alla uppgifter precis som de stod i den gamla telefonen. Men ingen kontakt. Det är portar och IMAP-servrar i laga ordning, men se det hjälper föga.

Google vill förstås att jag använder g-mail. Men jag vill inte. Generöst anger de dock en knapp där det står "Lägg in annat konto". Jepp - snälla Google .... Det är ju just det jag gör. Har du perceptionssvårigheter?

Grrrrrrr!

*****
(Jotack - annars mår jag finfint.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stör ej

Ny telefon!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag, april 13, 2015

Sant?!!!


Läs om det där! För jag fick läsa det två gånger innan jag förstod.

Sverige måste vara de blåögda lagstiftarnas och juristernas paradis på vår jord.

*****
Klippet kommer från DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag, april 12, 2015

Restnoterat

Apropå mitt inlägg i veckan om kylskåp och matvanor, kommer här lite tips på hur man kan fixa en söndagsmiddag på rester.

I fredags åt vi något som vi sällan äter. Nämligen tacos. Till det stektes kryddig högrevsfärs (närproducerad), revs Västerbottenost, hackades lök, med mera. Och allt gick inte åt.

Alltså fixar jag en middag till.

Ta resterna av de passerade tomaterna (ekologiska, förstås och nyttigare än färska. I alla fall såhär års.) och häll i en kastrull som du lagt lite smör, eller olja i botten på. Värm försiktigt och späd vartefter med den halva burken crème fraiche med fetaost och tomater som blev över.

Fortsätt värma och tillsätt två matskedar (eller efter smak) grönsaksfond, den hackade ekologiska rödlöken och västerbottenosten. Späd sedan med mjölk (ekologisk) till önskad konsistens innan du lägger i den överblivna högrevsfärsen och hettar upp ordentligt. Låt sjuda. Smaka av och krydda efter behag. Jag kryddade med en pepparblandning, timjan, och en tesked socker.

Lägg i små buketter av broccoli och låt sjuda med i 1 - 1½ minut. Servera genast.

Faktiskt passade ett italienskt rödvin till: Siro. Det blev över från lördagsmiddagen och är förstås ekologiskt. Ett gott hembakt aprikosbröd med en stark ost, satte pricken över i.

Å'ta'me'rackarn blev det inte över en portion också. Det får bli min tisdagslunch.

Mer mättande än väntat. Och gott!

*****

En pinne till brasan

När vi blev med öppen spis, eller rättare sagt täljstenskaminens Rolls Royce i och med att vi byggde fritidshuset för snart 13 år sedan (Tiden flyger), införskaffades förstås en del hjälpmedel för vedeldning.
 
Eldgaffel var det inte tal om. Har aldrig förstått nyttan av ett tvåspetsat spjut för att rumstera om i brasan med. Men en vedtång och en späntkniv blev det.

Nu kan jag berätta att  den där vedtången, som verkade så praktisk och bra, förmodligen på dessa 13 år använts ungefär två gånger. Inte mer. Den är egentligen rätt bökig. Och behovet att flytta runt brinnande vedstycken har varit minimalt. Späntkniven har varit flitigare använd. Men det har också blivit mindre och mindre, eftersom man nu kan köpa bekväm och billig späntved på Granngården. Säckvis. Men egentligen tycker jag att det är rätt kul att spänta ved.

Det lärde jag mig redan i småskolan, eller möjligen i fjärde klass, då det ingick i den huvudroll jag då spelade i ett teaterstycke, där jag spelade hjälte och räddade solen tillbaka från trollen, som av rädsla för att spricka, hade stulit den och lagt den i en låda. Slutet på den historien kommer jag inte ihåg, men eftersom jag var hjälte så blev det väl bra, antar jag.

Ett verktyg som dock blivit en viktig ledsagare genom alla år är pinnen. Den används flitigt för att peta ihop ved, slå på ved som inte vill brinna av utan står på trekvart mellan kaminens väggar, eller för att raka ner aska i asklådan under eldstaden. Fungerar utmärkt och finns alltid till hands, där den ligger på askluckans överkant. En överkant där inte vilket pinne som helst kan ligga, eftersom kanten sluttar utåt.

Men vår pinne kan. Den är nämligen försedd med en minimal kvist, som effektivt hindrar rullning. När och hur denna utmärkta pinne kommit in i hushållet kan jag inte säga exakt. Men nog har den varit med i minst 12 av de år vi har haft kaminen. Inte kostade den en endaste spänn heller. Ekologisk är den också.

En riktig praktpinne.

Leve den!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
 

Spännande?

Undrar vartåt denna dag ska bära när jag redan fått höra om ett musikstycke med "stora nyanser", piloter som betalar för att jobba och vaknar till tjock dimma och blåst över trakten.

Gomorron.

*****

lördag, april 11, 2015

Tio minuter ...

.. innan maten blir klar går strömmen.

Tomma ord

Centraliseringen i Sverige är i det närmaste sjuklig. Här lider till exempel vår huvudstad av något som börjar likna infarkt. Inga tillgängliga bostäder. Dåliga trafiklösningar. Idag hörde jag också från insatt håll att stans sociala myndigheter saknar kvalificerade chefer.

Ändå är urbaniseringen den starkaste i hela Europa. Stockholm suger åt sig på övriga landets bekostnad. Inte bara befolkningsmässigt. Alla kommuner utanför får utbilda till höga kostnader, bara för att släppa iväg kompetensen till en överhettad region.

Varje samhällsutvecklare borde inse det skadliga i beteendet, och de kanske de gör också, utan att få gehör någonstans i maktens kretsar.

I dagens DN skriver ett antal kommunchefer och slår larm, när de blir av med jobb, som mycket väl kan skötas på distans inom till exempel Skatteverket.

Regeringen säger sig också ha ambitionen att hela landet ska leva. Men bevisen för strävandena lyser med sin frånvaro, och har så gjort sedan decennier. Jag kan inte låta bli att jämföra med vår två grannländer Finland och Norge, där varenda vrå frodas på olika sätt. Där finns klara målsättningar, istället för ambitioner. I Sverige är det blekt och stilla på den fronten. Och i Stockholm klagar man på diverse brister. Brister som inte skulle finnas om viljan till decentralisering skulle existera. Men rädsla och okunnighet råder och då blir det som det blir.

I inlandskommunen Arvidsjaur invigdes i veckan det tyska (!!!) företaget BKM Mannesmanns nordeuropeiska huvudkontor. Tyskland är i jämförelse med Sverige ett "trångt" land. De har därför insett att man mycket väl kan lägga verksamheter på orter långt ifrån både marknaden och storstäderna. Heder åt dem!

Men i Sverige går det inte. För man vill vara först och störst. I Stockholm. Och leda urbaniseringsligan i Europa.

Den ledarplatsen är inget att sträva efter. Det inser varje tänkande nutidsmänniska.

*****

Vive la différence

Vitsippor av olika slag. Här i norr, eller egentligen ett kvarts Sverige längre norrut från Rånlandet räknat, har en lastbil hamnat lite på tvären.

Det går att köra förbi, enligt Trafikradion.
- Men det är trångt. Plogbilen kommer inte förbi, så räkna med att det är oplogat mellan Vassijaure och Riksgränsen.

Norrbotten är stort.

Gomorron.

*****

fredag, april 10, 2015

Skymningen dröjer

Det är april på Rånlandet.


*****

Hur har du det i kylan ...., jag menar

.. i kylen? Själv har jag det bra. Det kan jag konstatera när jag läser en artikel i Ny Teknik, som påstår att jag använder min kyl på fel sätt. Så att jag förstör maten, är underförstått.

Ovanligt välfylld, men det är helg. Hälften ska till stugan.
Hur bär man sig åt för att få sur mjölk i kylen? Själv har jag under mitt snart 66-åriga liv upplevt sur mjölk ett tiotal gånger. Högst. Och det har inte skett de senaste 40 åren. I min kyl har jag 4 grader på översta hyllan. I grönsakslådorna 1,5 m längre ner är det 5.

Det påstås vidare att potatis inte ska förvaras i kyl. Jag häpnar. Givetvis ska den förvaras svalt. Varför inte? Den enda "grönsak" jag inte lägger i kylen är bananer. De svartnar lätt och blir fula. På utsidan. Innehållet är det oftast ändå inget fel på.

Jag tror inte att kylen används fel, på det sätt som påstås i artikeln. Felet är ägaren!

Handen på hjärtat. Hur mycket onödigt köper du på dig, som äts till hälften och sedan blir liggande. Vi är väl världsmästare på att slänga mat. Även användbar mat.

Sedan brukar de flesta kylar vara belamrade med diverse "industriavfall", dvs halvfulla tuber, burkar och flaskor med obskyrt innehåll som bara står där i månad efter månad. Inte för att de blir dåliga, men de kanske skymmer sådant som måste ätas upp i tid.

Köp rätt. Kyl rätt. Och ät upp!

Lätt som en plätt.  

*****

Vem bryr sig

Aprilväder!

 - Det struntar jag i, sa potatisblomman och slog ut sitt första lilla öga.

För några månader sedan en torr bladlös liten buske på balkongen. Potatisblomman från i fjol, har fixat vintern och är nu redo för en ny prunkande säsong.


*****

Javisst

Aprilväder i april. Vad är väl naturligare än så?

Hellre det, än rubbat klimat.

*****

torsdag, april 09, 2015

Förklaring, tack

Lyssnar till en debatt i programmet Människor och tro i P1. Den handlar om vilken plats religionen ska få ta i ett sekulariserat samhälle. Så nu började den eviga traditionen med hackandet om var skolavslutningarna ska hållas. Ett par månader i förväg. Det gäller att vara beredd.

I programmet kom både gästtyckare och inringare till tals. Debatten svajade fram och tillbaka och kom förstås inte till någon slutsats, även om det var många kloka ord som sades.

Men det bestående intrycket för mig, blev det gamla vanliga. Religiösa vill på alla sätt och villkor sprida sina villfarelser baserade på gamla urkunder skrivna av tveksamma och källkritiskt osynade författare från en tid, då mänskligheten förmodligen var förtryckt.

Dessa idéer vill man fortsätta att tillämpa, må vara med vissa (motvilliga) moderniseringar. Man vill göra det på olika sätt. Visa det genom klädsel (kippa, slöja, hijab, niqab), sjunga särskilda sånger, använda olika symboler. Sedan blir man sur, när någon tänkande blir störd av det.

Min förundran och fråga är enkel. Varför? Jag tycker vi ser utmärkta exempel på hur religioner världen över ställer till med mera elände än motsatsen. Det gäller märkliga islamska inriktningar. Det gäller judiska. Men även kristna värderingar. Något som många av inringarna i programmet tyckte skulle "genomsyra" det svenska samhället.

Jotack - Se på USA, det religiösa hyckleriets stamort på jorden, där kristna vill förbjuda allt från homosexualitet till aborter, samtidigt som man tillåter folk att ta ihjäl varandra på lösa grunder (vapenlagstiftningen), eller till och med statliga medel. Arkebusering är på väg in i flera stater. Vilken idyll, vilande på så kallad kristen grund!

Jag skulle kunna ta upp fler märkligheter, men stannar där. Min slutsats är enkel: Anledningen till demonstrationsbenägenheten måste vara att man egentligen är väldigt tveksam till att den egna tron är sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen.

Därför måste den manifesteras.
Ständigt.
För att hållas vid liv.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nja - Det vet jag väl ...

.. inte direkt. Men de är trivsamma djur.

















*****

onsdag, april 08, 2015

Denna blåsiga dag ...

.. rapporterar SVT Nordnytt om att det ligger en sälkut på isen i Södra hamnen.

Givetvis blir det ett delmål för min promenad. Jag tar kameran med mig, trots att jag innerst inne inser att jag är försent ute, med tanke på att nyheten lades ut på förmiddagen och jag fick syn på den vid lunchtid. Men man kan aldrig veta.

Vårvindar friska, leka och .... Nä - viskar gör de definitivt inte. De vrålar till ordentligt ibland. Och ute vid piren är det inte lä. Vårvindar svåra, storma och vråla...

Träffar en tjej därute, tillsammans med en busig boxer, som genast fattar tycke för mig. Hon är ute i samma ärende. Ja, inte att fatta tycke för mig, utan för att spana på sälen. Och långt därute, nästan som en prick, ser vi den. Tyvärr.

Vi står där och pratar, så gott det går i vindkasten. Vovven vill gå hem och börjar prata om det högljutt.

Den stackars sälen ser trött ut, höjer huvudet någon gång, och vi undrar hur den ska hitta tillbaka ner i vattnet igen. Isen ligger ju heltäckande, vad vi kan se. Å andra sidan måste den ju ha kommit upp ur vattnet någonstans, så det finns kanske ett hål som vi inte ser.

Fotoavståndet är för långt och snart ledsnar matte och hund och ger sig iväg. Jag står kvar en stund till men tar till sist fram kameran och zoomar in så mycket det går. Lite på måfå, eftersom det starka solljuset förtar bilden på skärmen. Men jag siktar och trycker av ett antal gånger på vinst och förlust.




Där hade vi stått i gott och väl tjugo minuter och spanat. Tyckte att den var lite orörlig. Inbillade oss att den rörde sig lite. Jo - min medspanare hade sett hur den lyfte på huvudet, när hon såg den från en annan vinkel längre bort längs hamnen.

Vänder mot stan igen,  men slänger en blick bakåt när jag kommit hundra meter. Sälen är borta ... Nej, där är den! Med god fart utöver isen. I blåsten. Sopsäcken.


Ridå.

*****

tisdag, april 07, 2015

Det skulle jag aldrig ha sagt

"Ut i solen" skrev jag i mitt tidigare inlägg. Precis. Då passade ett molntäcke på att breda ut sig över himlen. Inte så att solen försvann helt. Men den blev rätt svag.

Vårvärme är det i alla fall, och folk ser lite vilsna ut i sina dunjackor på stan. Öppna för den obefintliga vinden. Handskar och halsdukar borta. Jag går ner till Kulturens Hus och hämtar nytt program. Det kan ju komma intressanta saker, som man inte får missa.

Går en rejäl runda och avslutar med Coop. Utanför sitter en tiggerska och säger hej. Jag hälsar tillbaka. Några A-lagare står en bit bort och diskuterar något med sluddriga röster.

På gården hemma står poppeln och knoppas. Skatorna bygger bo.


*****