tisdag, november 20, 2018

Mera om ...

.. Luleåbiennalen 2018.
Här en bild från Södra hamnen under en kvällspromenad. Ljusinstallationen, som är i ständig rörelse, är gjord av den indiske konstnären Vishal K Dar.

Den gamla kranens ljusspel interagerar med ett annat på andra sidan fjärden.

Mer om biennalen.

*****

Du kalefornian ...

.. som med jämna mellanrum, på nätterna svensk tid, på eftermiddagarna lokal tid, går in på just det här gamla inlägget.

Kul om du berättar vem du är. Längtar du hem till Luleå, eller bort till ett trevligt ställe?

Hör av dig!

*****

Konstigt

I lördags invigdes Luleå konstbiennal. Hör och häpna, Skandinaviens äldsta! Det har jag aldrig varit medveten om.
Konst lite här och var i stan, förutom i stora konsthallen. I år har den dessutom spritt ut sig utöver det vanliga, nämligen till närliggande Boden, men också vidare omkring. Jokkmokk, Korpilombolo och Kiruna har invaderats av internationella konstnärer fram till 17 februari.
Jag har ännu inte hunnit med att botanisera i utställningarna. Ja, inte mer än att det på gågatan precis utanför vår gård stod ett staffli ett tag under dagen. På staffliet stod en tavla. Ingen bild, utan en röd, stor text. Räta på ryggen stod det. Och märk ... Det räckte. Omedvetet följde jag uppmaningen. Konstigt. Men så ska väl konst fungera; upplyftande?
På väg till frisören gick jag lite spänstigare än vanligt. Och det vill inte säga lite, eftersom mitt vanliga tempo är spänstigt.
Vid en passage till en gångtunnel hade naturen själv gjort en installation. Där hade man kunnat ställa en skylt: Fruset fall.
Nu är jag nyklippt.
*****

måndag, november 19, 2018

Rosa morgon

Havet i ro. Isen håller på att försöka lägga sig för andra gången i höst.

Det lär inte lyckas den här gången heller. Kulingvindar är förvarnade till kvällen och natten.

*****

söndag, november 18, 2018

Vägen bort

Sen eftermiddagspromenad förgylld av frisk, nollgradig luft och gyllene skyar.

Skönt efter vedhuggning och spännande utförsåkning. (Sistnämnda på TV.)

Nu stiger månen över havet. Jag är middagsbefriad och kan ägna mig åt DN i lagom tillbakalutad position på soffan resten av eftermiddagen. Kanske hinner jag med en start på svåra söndagskrysset också innan (gäsp) jag ssslumr ... zzzzzz.

*****

Novembersol ...

.. över Luleå skärgård.

Ja, även över fastlandet.

*****

Det gick inte ...

.. sådär väldans bra för André Myhrer i världscuppremiären i Levi idag.

Det finns ju andra som klarat den branten bra.

Jo. Det är samma brant. Faltiskt! Men branta backar blir ofta rätt beskedliga när man riktar kameran uppåt och tappar referenser. Så'de'så.

*****

lördag, november 17, 2018

Hej hå, hej hå ...

.. vi ut till myren gå. Finväder. Lite sjukligt varmt för november; 7-8 plusgrader är inte bra för tranbären. Men det var ju några frostnätter i oktober, så idag kom skördedagen. Tranbär blir nämligen godare om de frusit en gång. Och det har ju hänt något år att vi fått gräva fram dem under ett tunt snötäcke. Så det här blev ju idealiskt.

Nöjda traskar vi hemåt efter någon timme. Vi måste ju få oss lite elvakaffe också, sådär vid halvettiden.

Så går det till i våra trakter.


*****

Nä, man kanske skulle ...

.. ta och stiga upp. Jag hör ju att frukosten är på gång på nedervåningen.

*****

fredag, november 16, 2018

Rånlandet

Byter hemvist för några dagar. Dimman ligger tjock ända till solen går ner kvart över två. Då minsann, skingras den!

Nåväl. Det får väl gå. I vilket fall inget som jag kan påverka.

Vi pysslar med diverse småsaker. Bär in ved, fyller fågelrestaurangen och hänger upp tjofsan. Sedan går vi långa rundan i dimmig och tyst skog.

Hemkomna äter vi en gravlaxmacka och får syn på en kritvit gestalt borta vid vår infart. En dalripa som förberett sig för vinter och snö lite för tidigt. Men det var ju bra. Annars hade vi förmodligen inte lagt märke till den.

Nu väntar soffläge och Spanarna i P1.

Skön fredag.

Härifrån till evigheten
Årets första dalripa
*****

En så'n dag?

Eller ...?

*****

torsdag, november 15, 2018

Smaklig måltid

I vårt hushåll slängs ingen mat. Bäst-före-datum anses som en fingervisning. Vi köper endast varor som vi äter upp. Skulle vi få mat över fryser vi in den, eller behandlar den, så att den kan tas tillvara en annan gång. Vårt kylskåp svämmar inte över med bortglömda dressingar, matlådor eller onödiga andra ingredienser.

Kort sagt: Minimalt matsvinn. Äppelskruttar, fruktskal, kaffesump är väl det som går i komposten. Det är allt.

Men nu kommer inte ens det sistnämnda att alltid slängas. Jag följer det utmärkta programmet Maträddarna i SVT1. Idag bakade Paul Svensson ett fröknäcke där kaffesump togs tillvara. Ska testas.

Se programmet! Se hur vi slösar! Gör något åt ditt slöseri, om du kan.

*****

Händelselö ... -rikt, menar jag

Inte blev det så händelserikt idag heller. Men när man börjar tänka igenom timmarna som gått, så är det ju en del i alla fall. Träning på gymmet. Lunch på bistron, fiskfrites med ingefärsstomp, chilimajonnäs och skarp sojasås. Vi tänkte inte på vad vi beställde, men det slog oss precis när rätten kom in på bordet; hm ... igårkväll åt vi ju fish and chips. Det vi fick idag var något liknande, även om det var i lite förfinad form.

På eftermiddagen hittade jag på att gå på mitt gamla jobb. Där var det "vernissage". De hade nämligen begåvats med stora, vackra luleåbilder i alla rum, på båda våningarna. En luleåfotograf, som jag såg en utställning av redan i fjol.

Sherry blev det inte. Men väl kaffe och pratstund med de som cirkulerade upp till fikarummet.

Men inte kunde jag ju sitta där, hela dagen. Jag var ju egentligen på väg till Systemet. Där träffade jag kompis Håkan, som jag inte sett till på ett tag. Han är "världsresenär", så det är inte underligt att han verkar osynlig emellanåt. Skriver och fotograferar för både svenska och utländska magasin; Forbes, Icon, Åka skidor med flera.
 - Vi måste träffas, sa han. Före jul. Men ni väntar förstås på en inbjudan?
 - Jepp, sa jag, medveten om att han och hans flickvän flyttat till en adress utanför stan, som jag egentligen inte vet var det är. Tänkte att det inte är så enkelt att bara "komma förbi", där ute i skogen.

Vi träffas annars alltid på en pubkväll dagarna före jul varje år, och sedan lite sporadiskt då och då. Midsommar tillsammans är en tradition.

Hemåt för en stund. Sedan blir det kväll på Vetenskapens hus, med norsk föreläsare.

*****

onsdag, november 14, 2018

Det blev ...


.. bjudmiddag på puben. Fish and chips. Trevligt. Mycket folk. Pubchefen hängde vid vårt bord en stund. Han ville uppdatera sig om oss och vi om honom, ny flickvän och allt.

Nöjda går vi hemåt. Jag fastnar vid ett träd och konstaterar det som jag reagerat över tidigare i höst. Det ser ut som att träden redan har svällda knoppar. Kanske den varma hösten ställer till det.

Vi lär se. Det ska bli 7-8 grader varmt framemot helgen.

*****

Som vanligt

En sådan dag då inget händer. Den bara går. Historisk, säger man på radion. Så något måste ju ha hänt, trots allt. Herr moderatledaren låter mer än vanligt trumpen, när han konstaterar att hans jobbansökan möttes med ett "Nej. Ring inte oss, vi ringer dig. Fast kanske inte".

Diktator Åkesson låter precis som så. "Ett konservativt Sverige. Så vill jag ha det."

Jo - det skulle vara nå't det. Dystopi.

Men skönt i alla fall, att solen lyser några timmar. Inget av det var utlovat. Snarare tvärtom. Vi skulle få mulet och grått idag enligt de ärade väderprofeterna. Inte ett enda moln har vi sett.

En skön promenad runt innerstadshalvön. Nollgradigt. Och många promenadörer ute och luftar sig. Det har väl varit lite knalt med sådana aktiviteter den senaste veckan, kan jag tro.

Köper skosnören, eftersom det behövdes. Packar in morgonens matbrödsbak i frysen.
Så lite händer ju, trots allt.

Stans mest centrala badplats, Gültzauudden. Lockar inte till dopp.

*****

tisdag, november 13, 2018

Bara två bilder

På väg till syrran.

På väg från syrran.
*****

För 78 år sedan ...

.. rådde krig i Europa. Nyårsafton det året hade mamma och pappa förlovat sig. Jag bär ännu pappas förlovningsring.

Den 05 augusti ryckte pappa in på 44:e depåkompaniet. Varför det blev just det undrar han i den krigsdagbok han förde; ".. blev av någon outgrundlig anledning placerad på ...", skriver han.

Egentligen vet jag inte vad han hade för uppgift. Det han berättar de där första dagarna lämnar inte mycket till upplysning annat än att personalen heter bataljonschef Kapten G. Robsalm, en adjutant löjtnant Annerling, och fanjunkare A. Bengtsberg, samt en stabsfurir Kristensson. "Närmare karaktäristik om dem skall jag försöka åstadkomma längre fram genom kortare anekdoter etc."

Och längre fram blir det. För från den 05 augusti hoppar dagboken helt sonika till den 06 oktober. Därefter blir det rätt vardagliga göromål på depåkompaniet under hösten och den 10 november gör anteckningarna halt.

Inte förrän lördagen den 23 i samma månad återkommer han:


Och nu ska jag gå till henne och fika och äta tårta, hade jag tänkt.

Grattis storasyrran!

*****

måndag, november 12, 2018

Vågar jag ...

.. säga att den fulaste skånska dialekt jag hör, är den som David Richter, kulturreporter i P1, talar.

Jag får för mig att han gör sig till.

Fult, fult, fult!

(Jag är modig.)

*****

Det är väl inte annat ...

.. att göra, när regnet strilar, än att baka matbröd. Den sista limpan tog ju slut i och med frukosten i morse och fördegen har ju stått här och jäst i minst fyra dygn. Ingen ursäkt finns alltså, för att låta bli.

Lyssnar samtidigt till Ulf Kristersson (M) som vill bilda regering med KD: ”Det här är på allvar”, säger han.
Ja, bevare mig för en sådan konstellation. Värsta möjliga, undantaget att SD också hotar i bakgrunden.

Jag föredrar min surdeg. Den är i alla fall nyttig.
 
*****

söndag, november 11, 2018

Utet ...

.. lockar sådana dagar som idag inte till några större uppoffringar vad gäller andra aktiviteter än att hålla sig innanför hemmets fyra väggar. Grått och fuktigt.

Men vi tar oss förstås i kragen och går ut ändå. Om inte annat, så för att göra rätt för eftermiddagskaffet. Man vill ju inte skämmas. Det blir ingen längre sväng. Men lite luft fick vi i lungorna.

Sedan blev det inte mycket till rörelse och aktiviteter annat än för hjärnan, och sån't behövs ju också. Gärna avbrutet av en slummer på soffan. Det ger nya infallsvinklar till problem som verkat olösliga tidigare. 

"Utet", undrar du när du ser rubriken till det här inlägget. Ja - varför inte. Det står visserligen inte i SAOL, men vad det betyder står väl klart ändå. Det är i alla fall mer förståeligt än det där ordet, som tydligen betyder lätt regn i VI:s svåra storkryss. "Dusk" betyder skymning för mig, fast på engelska. 

Men ordet står i SAOL. Jag har aldrig hört det förr. 

Lätt regn heter "dugg" och inte ett dugg annat.

Inte att undra på att det var svårt att få dit korsande ord. 

Grrrr!

Nu ska "utet" in i ordböckerna. Sanna mina ord.

*****