söndag, juli 22, 2018

Dagen svalnar

*****

Jag går gärna ...

.. med soporna, när vägen till tunnorna ser ut såhär. Fram till alla brevlådorna på ladugårdsväggen och sedan till höger.

Hälsar på hästen i hagen. En helsvart och rätt stor häst. Måste vara jobbigt att vara just den färgen i dessa månader.

På hemväg igen ser jag den vita kamomillängen ner mot sjön.

Jo. Det är fint i Svealand.

*****

På savannen

Lite svalare idag. Nästan så att frukosten ute på brotrappen krävde solsken, vilket också bjöds, men som de höga ekarna ofta dolde. Men jag  kan inte förneka att det kändes lite uppfriskande i motsats till det vi upplevt en längre tid nu. Hemma har vi inte kunnat sitta ute och äta frukost på flera veckor. Luleå leder ju som bekant årets solliga. (Hehe ... Så fick jag det sagt också.)

Men en morgonrunda blir det. Jordbrukslandskap med vidsträckta sädesfält mellan sjöar. En bergknalle här och där och fina sörmlandslängor ofta kompletterade med en SUV, parkerad på infarten. Jo. Det är ju vildmark det här, man måste vara välutrustad. Och vi som är hitskjutsade med en 15 år gammal Nissan av mindre modell. Nisse kallad. Och det gick bra det med.

I övrigt gör vi som antilo ... eeh .. hästarna på savannen; söker skugga under ett träd. För nu har värmen återinträtt på scenen.


*****

lördag, juli 21, 2018

Nostalgi

Säger dig gruppnamnet Nynningen något? Själv minns jag det vagt, som något från 70-talets proggmusik. Och så var det.

Nu har de återuppstått.
 - Vi tog paus i 36 år. Men nu är vi här igen, berättade f.d. lulebon Thomas Forsell, när spelningen i Skottvångs gruva i Gnesta, som samlat en 150-hövdad publik på lördagskvällen.

Vi var bjudna. Försenade födelsedagspresenter. Och vi startade med en god grillbuffé medan konsertpubliken strömmade till. I publiken sågs även ett känt ansikte.

Vilken trevlig kväll det blev. Rockjazzprogg för hela slanten. Gamla dängor. Tänkvärt mellansnack. Lite politik.

Vi var första hungriga kunderna till grillbuffén

Känt folk i publiken

Härlig musik

*****
Läs mer om Nynningen

Lurad - kanske

Hahaha! Du trodde säkert att den där humlan snart får en påhälsning av en genomelak geting. Erkänn!

Men båda de där tillhör familjen blomflugor. Den stora är en Mörk slamfluga. Den lilla är en Nyfiken blomfluga (Jo, den heter faktiskt så.)

Döm inte för fort.

*****

fredag, juli 20, 2018

Ögonblick i söder

Raka spåret, nja. Men smidigt ändå var det att ta sig till vår sörmlandsvistelse. Tåget var till och med något före tidtabell till Uppsala. Natten var rätt skön i sin luftkonditionerade miljö. Men att det svänger och kränger lite kan man inte komma ifrån. Sömnen dög, trots allt.

Uppsala var alltså vår första bytesstation, vilket kan tyckas lite märkligt. Men smart. Här klev vi på en SL-pendel med destination Flemingsberg, söder om Stockholm. Den gick via nya citybanan och smet alltså förbi trasslet kring den så kallade getingmidjan i Stockholm. Vi körde alltså under jord och under vatten och dök upp vid Stockholm syd och fortsatte obekymrat till vår nästa bytesstation, som alltså var Flemingsberg. Ett regionaltåg tog oss vidare till slutstationen Läggesta, där vår värdinna väntade för de sista kilometerna. Allt på tid.

Värmen håller ju i sig. Passiviteten breder ut sig. Men vi trivs i den tillvaron. Snart stod en sillunch på bordet. Men efter den tog krafterna slut och det blev siesta i någon timme, innan jag tog en kall dusch för att komma i balans. En middag i bufféform skulle också fixas. Det gick bra med förenade krafter. Där fanns jordgubbs-tomatsallad. Grönsallad med fetaost. Där fanns serrano och prosciutto. Gravat reninnanlår, chorizo, pirr och halloumi. Med mera, med mera. Det dracks champagne (nej, inte bubbel. Champagne!) och surrades. Nu med värdinnans syster och svåger, som anslutit.

Och den skönaste tiden på dagen, är kvällen. Ljum, vindstilla och rofylld.

*****

torsdag, juli 19, 2018

Genom natten

När åkte jag nattåg senast. Ja, det kommer jag inte ihåg. Förmodligen någon gång på 80-talet.

Men nu hade vi bestämt oss. Bokade en förstaklasskupe med egen dusch och toalett. Och med A/C!

Snabbt installerade vi oss. Gjorde något olagligt så snart den trevlige konduktören hade kollat biljetterna. Vi öppnade en liten flaska gott rödvin, skar upp torkat renkött och satt sedan och pratade, läste, eller bara filosoferade.

Alltmedan det mjölkörtsrosa landskapet susade förbi utanför fönstret.

*****

På väg ...

.. mot nya äventyr.

*****

onsdag, juli 18, 2018

En sak som ...

.. jag blir glad åt, är att vi har tornseglare i kvarteren där vi bor. 

Denna fascinerande fågel som tillbringar största delen av sitt liv på vingarna. Äter flygande. Sover flygande.

De landar bara när de ska häcka. Och det sägs att när ungarna väl lämnar boet, så blir de kvar flygande i minst tio månader utan att landa.

Svåra att fotografera. Den här bilen tog jag nyss med mobilen. Alltid något.

*****

Inte om. Utan när

Det brinner i Sverige. Snart sagt i alla län norr om Vänern och Vättern. Det jobbas och slits för att få bukt med elden. Brandbekämpare till yrket och frivilliga krafter sida vid sida.

Men hur är det med krisberedskapen i gamla Sverige. Här uppmanades vi för en tid sedan i en broschyr att vi skulle förbereda oss på än det ena, än det andra, om kanske inte krig, så åtminstone kris.

Nu sitter vi här med en kris, som kanske inte drabbar just dig eller mig, men medmänniskor i olika bygder, som evakueras. Berättelserna är flera om hur man fått packa ihop det nödvändiga och fly mer eller mindre hals över huvud till säkrare trakter. Vad tar man med sig från ett hem, som man, om det värsta inträffar, inte kan komma tillbaka till?

Hur klarar Sverige detta? Ska vi plocka på oss det nödvändigaste och sticka till Finland. Ge upp? Ja, man undrar ju. För Sverige (läs staten) verkar inte ha läst broschyren. Inte förberett sig särskilt noga. Nej, Sverige får istället lita på Norge och Italien. Vi har en del resurser. Försvaret har stora helikoptrar som kan bära 2,5 kubik vatten, och vräka ut det över brandhärdarna.
 - Nämen vi har semester, vräkte en försvarsrepresentant ur sig i en TV-intervju.

Sjöfartsverket köpte in nya helikoptrar härom året. De har ingen krok undertill för att fästa en vattenhink i, ens. Å andra sidan klarar de inte att flyga om de snöar heller, så kanske är även värmen lite för mycket för dem.

Det brinner även i Norge. Men inte så mycket. De har möjlighet att låna ut de flesta av sina helikoptrar till oss. Men vad hade hänt om de skulle ha behövt hela sin kapacitet därhemma. Och tänk om de skulle brinna i Italien också, vilket det gjorde i fjol. Är vi förlorade då? Ja förmodligen.

Och vems fel är det?

Uschligt, Sverige! När krisen kom.

*****

När jag ser ...

.. detta vid åttatiden på morgonen, förstår jag att det kanske blir en varm dag. Igen!

*****

tisdag, juli 17, 2018

Drabbad


Två artiklar i senaste numret av tidningen Vi träffar mig hårt och skoningslöst. Guldkanten som blev en snara heter den första. Den handlar om vårt (mitt och ditt) behov av att visa upp hur bra vi har det.

Tjusiga bilder från middagar, utekvällar, bara fötter på en strand och andra guldkanter i parti och minut. Ser du hur härligt jag har det? Hur snygg jag är.

Skyldig, skyldig och skyldig.

Vi unnar oss in i undergången. Cava på tisdagskvällen, salta bad i november, barfotatorpet i juli. 
Att njuta har blivit en prestation att visa upp.
Så inleds artikeln. Och sedan analyserar den mitt internetliv, punkt för punkt tills jag blir generad.

Vårt guldkantsbegär blir en form av Titanicbeteende. Vi är orkestern som fortsätter att spela fast båten sjunker. Ja, värre än så. Vi spelar högre och högre.

Men sedan läser jag nästa artikel. Rubriken lyder Åhh ... Jakten på en svårfångad känsla.

Den handlar om den sekulära heligheten. Och eftersom jag sagt ett absolut nej till allt vad religion och gamla irrläror representerar, passar detta mig perfekt. Enkelhetens lov, kanske man kunde säga. Eller kan jag det. Jag som har två bostäder. Båda av god standard. Används både sommar som vinter.

Men enkelheten kan också drabba mig. Hårt. Som nu senast i den hyrda kommunstugan i skärgården. Där det inte finns el. Inte heller rinnande vatten. Och ett utedass (perfekt skött av stugvärden). Här blir det ofta "åååh-känsla". Den där som slår en i huvudet också när man vandrar i fjällen, som jag gjorde veckan innan skärgårdsvistelsen.

Enkelheten blir fullkomlig. Ganska, i alla fall. Och så skriver jag och visar upp även den sidan. Jäklar! Tillbaka i den första artikeln.

Jag  är nog oförbätterlig. Det trodde jag inte om mig.

*****

måndag, juli 16, 2018

Dagens designpris

Lygistopterus sanguineus. Så heter den här snygga skalbaggen som njöt av vår koreanska spiraea.

Jag hickade till, när jag upptäckte den.
- Hjälp. En liljebagge, tänkte jag, väl medveten om att en rejäl "dunge" krolliljor är närmaste granne till spiraean.

Men så var det alltså inte.

Något svenskt namn verkar inte denna art ha. Men att det handlar om den röda färgen vittnar latinet om. "Sanguineus" för tanken till blod och blodrött.

*****

Å'så fick jag ...

.. en kompis. Från Kungsängen. Veckobesökare i grannstugan och mycket sällskaplig. I alla fall med oss.

*****

Skönt

Äntligen är det över! Låt oss nu slippa timmar av gissningar och spekulerande. Timmar av hysteriska män, som skriker av testosteronöverskott och eoner av analyser, sammanfattningar och ytterligare spekulationer, följda av timmar av återblickar ...

Äntligen är det över.

*****

söndag, juli 15, 2018

Men ...

.. eldkronan och krolliljorna mår finfint i värmen.




*****

Greek style

Nog för att vi har närmare 30 grader just den här perioden. Men även svalare perioder dessförinnan har varit torra. Mycket torra.

Tillbaka i stugan på Rånlandet idag, och kan konstatera att gräsmattan - den lilla vi har - börjat anta grekiska nyanser.

På en annan sida av huset, där "gräsmattan" består av vitklöver, är det fortfarande grönt.

Tyvärr tvingas jag också konstatera att broccolin fått besök av kålmask, eller någon annan grönsaksälskare.

Det blir kanske nödår i år.

*****

lördag, juli 14, 2018

Så säger vi ...

.. hej hej till denna den finaste ön i skärgården. Denna gång har vi bjudits på vackert väder, trevligt sällskap och god mat, som vi förstås har lagat själva.

Idag bara en kort promenad efter att vi städat stugan. I kapellet har det varit musikstund. En operasångare med anknytning till ön gjorde ett framträdande, och ikväll är det ännu en konsert där. Det missar vi förstås.

Nu har vi tre och en halv timmes båtfärd innan vi når hemmahamnen.

Konsertpubliken strömmar ut
I stugan som skymtar bakom flaggstången bodde vi.
Jesus vinkar hejdå.
*****

Undrar ...

.. om man egentligen gör rätt i att åka in till fastlandet idag?

*****