söndag, januari 20, 2019

Nya utsikter II

Kallt och oändligt vackert. Så kan man sammanfatta vår helgvistelse i Tornedalen. Kylan endast utomhus, förstås. Vi bodde varmt och skönt i Villa Tolonen, ett av husen som tillhör Arthotel Tornedalen. Utomhus var det -20 - 25.

Hög standard i det gamla huset. Golvvärme, tip-topkök med all nödvändig utrustning. Snyggt badrum. Trevliga sovrum på övervåningen. Modernt och gammalt i en skön blandning.

Vi valde självhushåll. Kvällen ägnades åt diverse delikatesser. Italienska korvar, olika goda ostar. Alltifrån Gruyère till Skabram. Och goda viner.

Havsöring fick jag tillaga. Inköpt tidigare på dagen i en butik i finska Torneå. Håkan fixade en fin svamprisotto. Kvällen blev lång och trevlig.

Frukost "hyrde" vi av hotellet. Vi huserade själva i frukostrummet i huset intill. Där saknades inget. Det var iordningsställt och bara att plocka fram till en fin buffé. Kaffe, te, smoothies, ostar, youghurt, ägg (usch), hemgjord blåbärssylt med mera, med mera. Vi lät oss väl smaka.

Överallt i huset fanns detaljer som överraskade. Konst i varje hörn, på varje vägg. Det tänker jag återkomma till.

Framåt dagen tackar vi för oss och åker mot kusten igen. Vi stannar i stugan på Rånlandet. De andra åker hem till sina ställen.

Jag gör gärna om den här turen. Kanske i sommar, eller när konsthallen är ett faktum. Första spadtaget lär tas när kälen går ut jorden.

Utsikt från vårt sovrumsfönster tidigt på söndagsmorgonen


Det ser utkylt ut, huset som innehöll reception och frukostrum.

Lånesparkar.



Kort stopp vid Kukkolaforsen. Här är det nära till Finland.

*****
Här kan du läsa mer. På engelska. De flesta gästerna kommer från utlandet.

lördag, januari 19, 2019

Nya utsikter

Utflykt till Tornedalen. Goda vänner tar oss med. I byn Vitsaniemi har en kvinna som heter Gunhild Stensmyr ett konstprojekt på gång. En stor konsthall planerar hon på Torne älvs strand. Spaden sätts i jorden till våren.

Projektet har skildrats i en dokumentär som sänts i tre delar i SVT2 i höstas. Konsten att fånga en dröm.

Arthotel Tornedalen driver hon också. Fem gamla gårdar som renoverats till högsta standard. Där bor vi i natt. Och här har vi haft en ljuvlig kväll med god mat och många skratt.

Men nu blir det gonatt.


*****

fredag, januari 18, 2019

Därborta ...

..i skogen har grannarna tänt ett ljus i mittersta fönstret.

 - Då vet ni att vi har kommit hem.


*****

Och det vi inte fixar ...

.. själva, fixar Håkan, vår granne. Han gillar att köra traktor. I alla fall på helgerna. Det är bara då han är hemma. Jobbar gör han 100 mil härifrån. Och då är det inte traktor som gäller. Då är han chef, i en kommun.

Till vägarna på området städslar vi en entreprenör, som rycker ut närhelst det har snöat någon decimeter.

Men Håkan tar hand om infarterna.

Tur att han finns.


*****

Sådär'ja

Då är gården skottad, liksom patio väst.

Fint väder. -15 och fullständigt vindstilla. Skön vinter.

Helgen kan börja.


*****

torsdag, januari 17, 2019

Jodå

Nädå, jag är vaken. Men torsdagar är den dag i veckan som jag har färst läsare (Ordet finns i SAOL.) så det är ju egentligen ingen idé att jag skriver något och berättar om livet i stort, eller i smått. Men jag gör väl det ändå'rå.

Kallt är det. Det biter i kinderna när det är 24 grader under noll, och dessutom blåser lite. Eller drar, snarare. Från norr. De promenader som görs är de mer eller mindre nödvändiga. Till gymmet, förstås. Det är ju torsdag.

Det märks också på stan, att det är kallt. Vid lunchtid, då vi travade iväg till Bistron för lunch med vänner, brukar det vimla av folk här i centrum. Men nu var det rätt tunnsått. Några gymnasieungdomar i tygskor och utan sockar. Ja, det var väl det. Kanske någon "fin" herre med rocken oknäppt och blå i ansiktet. Men mina funderingar kring det där känner du redan till.

Det blev faktiskt kött i form av en jättegod pannbiff på lunchtallriken. Hörde idag att genomsnittssvensken äter ett hekto kött per dag. Per dag! Och önskvärt är, om vi ska kunna överleva på denna planet, att vi går ner till 100 gram per vecka. Det kommer ju aldrig att gå.

Själv äter jag inga 100 gram kött per dag. Kanske 250 per vecka. Högst! Så det är någon som slafsar i sig mina portioner från de övriga dagarna tillsammans med sina egna hekton. Och jag förstår ingenting. Äter inte folk fisk? Det gör jag. Ofta. Givetvis också vegetabilier av olika slag. Dit räknas väl frukt också.

Men biffen var som sagt god. Kolakakorna till kaffet också. Det mesta är gott på Bistron.

Återstoden av dagen (man är ju litterär) består hittills av avkoppling. Vi:s temakryss blev nästan färdigt. Sammanlagt tre rutor är fortfarande tomma, då jag för mitt liv inte kan komma på vad svaret till "Vid räkning till tio" kan bli. Två bokstäver. Den första är K. Och korsande ord skall vara svaret på "Kokas innehåll". Fyra bokstäver och slutar på RD. Den andra bokstaven i det ordet är också den som ska avsluta K:et i räkningen till tio. Förmodligen är lösningen väldigt enkel. Men mina, eller våra hjärnors vindlingar hjälper inte till.

Alla råd välkomna.

Det blev en promenad till. Konsum, eller Coop, som det nu tänker heta. Internt i mitt huvud förblir det Konsum. (Statoil finns också kvar. Sörkel käj går definitivt bort. Tur att man inte tankar där.) Så redan nu kan jag räkna in mer än 10 000 steg, ja nästan 11 000.
 - Hur känns det Bert?
 - Näää, men det känns bra!


*****

onsdag, januari 16, 2019

Högt och lågt

Jag brukar lyssna till Ring P1 där man möter åsikter av alla de slag. Ibland trams, men ofta även vettiga och viktiga inlägg.

Idag hade vi ett mönsterexempel. Det var inringaren Elisabet, som läste lusen av släpphäntheten vad gäller barn och mobiler, ja även vuxna fick en släng av sleven.

Jag säger bara: Hon hade rätt. Till ungefär 167 procent.

Lyssna själv. Hennes inslag börjar ca 17 minuter in i dagens program.

Hela programmet var bra idag. Det fanns exempel på rena tramset också.

*****

tisdag, januari 15, 2019

Sitter och funderar

Imorgon har jag årets första träff med min "språkelev". Vi träffas en gång i veckan, om det passar, och pratar svenska. Han är iranier, som bott här i fyra år, men säger att han aldrig pratat så mycket svenska som efter att han träffar mig.
 - På jobbet (han är It-profil) pratar de bara engelska, säger han.

Det är kul att kunna göra en insats. Men ibland är det lite svårt att hitta på vad vi ska prata om. Vi har en hel del intressen gemensamt. Fjällvandring, kajakpaddling och en del annat friluftsartat. Men mycket av det där klarade vi av i våras, och höstas, när de två aktiviteterna var mer aktuella.

Nu har jag slut på idéer. Har du något tips?

*****

Det gäller ...

.. att vara alert och på tå när det nya året gjort sitt intåg. Annonsen publicerades i Norrländska Socialdemokraten den 04 januari 1919.

Enkel, rättfram och effektiv(?) reklam.


*****

Inget att skriva hem om

En så'n där vanlig tisdag. Då inget händer. Egentligen. Men det beror mest på mig själv. Förstås. Antingen är jag inte tillräckligt aktiv. Eller också är jag inte tillräckligt uppmärksam. Alternativt tycker jag bara att inget hänt. Men det har det ju.

Morgon på gymet. Lite mer folk än vanligt, men ingen bekant. Jo, en kollega till min pappa (Och lite till mig själv också faktiskt. Jag har jobbat på tidning en gång i tiden.), tog försiktiga steg in i omklädningsrummet, när jag var färdig med min session och var på väg att klä på mig.
 - Oj, det ser tungt ut, sa jag.
 - Jo. Jag har en neurologisk åkomma, sa han.
 - Ajdå.
 - Ja det kan man säga. Inte att det gör ont. Men det är besvärligt. Men träning är bra.

Hemma igen. Pip i telefonen.
 - Blir det nå'n lunch, löd frågan på messenger, från en kompis.
 - Visst. Vad sejs om en kul tur?
Det blev tyst från andra änden. Men till slut kom ett svar.
 - Okej. Klockan 11.30. Sejfilé på Kulturens hus. ;-)

Så blev det. Och just där verkar "halva bekantskapskretsen" hålla till emellanåt. Vi blev sittande rätt länge. Tyvärr måste jag också erkänna ett brott. Jag har ätit en semla. Jo! Jag vet att det är hemskt. Semlor tillhör februari. Men den var liten. "Härbakad minisemla" stod det på skylten där de små förföriska bakverken stod.

Lovar bot och bättring.

Men efter lunchen var det lugnt. En sväng på stan för nödvändiga inköp. Kaffe till extrapris - ja, du vet - och allt det där andra som behövs. A-fil. Ekologisk, givetvis. Basilika och timjan, tog slut vid gårdagens lasagnemakande. Viltfond, likaså.

Värmeljus (refiller, alltså - här köps inga aluminiumgrejer) blev det på nästa inköpsrunda på den där affären där man är oftare än på ICA. C O, alltså.
 - Lugnt såhär i januari, sa jag till killen i kassan, där jag var ensam kund.
 - Jo, här händer inte mycket i mitten av januari. Men pensionen kommer väl om några dagar och då blir det fart.
Jag var även på jakt efter halogenlampor. Har nämligen hört att de kommer att försvinna. Ett EU-direktiv. Vi har just sådana infällda i kökstaket i stugan. De har i och för sig hållit i 16 år, men jag vill helst inte byta ut hela belysningen, bara för att en lampa pajar. Jag tänker hamstra. Det var ju bara det att man måste veta exakt vilken typ av lampa man har, så att man inte köper fel. Så förutseende har jag inte varit att jag noterat det. Jag är för EU, men inte just nu.

Undrar vad som händer ikväll.

*****

måndag, januari 14, 2019

Jo - det har snöat ...

.. en del, om än inte någon halvmeter, som förvarnats om. Hälften kanske. Och äntligen börjar stan se ut som den ska, såhär i januari. Ungar som förtjust hoppar i snöhögarna och utländska turister som tittar storögt och gärna skulle vilja vara med.

Jag är ute och kompletteringshandlar till kvällens middag som jag bjudit in min stockholmssyrra och svåger till. 


Bara så du vet.
 
*****

söndag, januari 13, 2019

Ny bok


SilvervägenPå sängbordet ligger nu Stina Jacksons Silvervägen som lovordats i många sammanhang. Bl.a. utsedd till årets bästa svenska kriminalroman 2018.

Silvervägen är den väg som går från kusten och upp över inlandet mot norska gränsen, förbi Arvidsjaur och Arjeplog. Man hamnar så småningom i norska Bodø om man fortsätter ut mot Atlanten.

Klicka på bilden i högerspalten, om du vill läsa mer om boken.


*****

Det säkra ...

.. före det osäkra. Vi lyssnar till SMHI:s varningar om kraftigt snöfall. De har varnat för upp till halvmetern nysnö, med början i eftermiddag. Visserligen med brasklappen att det mesta kommer söder om Luleå vid kusten, men en halvmeter där, kan ju innebära 30 cm här på Rånlandet. Och vi vill inte bli insnöade. De flesta härute har fyrhjulsdrivna bilar, och klarar kanske ett par decimeter nysnö. Men det har inte vi, och den kontrakterade plogaren har flera sträckor än vår att ta hand om, så det kan dröja innan han hittar hit.

Det blir stan, alltså. Nu är jag ju ingen fan av SMHI:s prognoser, som ofta, ofta, ofta är helt felaktiga. Man tappar respekten för dem. Men vi vill inte riskera något, eftersom vi måste vara i stan imorgon. Har bjudit folk på middag.

Vi får se hur det blir.

*****

Rånlandet 13 jan kl. 0845

*****

lördag, januari 12, 2019

Sol ...

.. på stranden.

*****

Tvättäkta

Frukost med Ring så spelar vi i radion.
- Och nu ska vi lååångt norrut. Hallå Arvidsjaur.

Vänd på Sverige!
- Nu ska vi lååångt söderut. Hallå Örebro.

Arvidsjaur ligger sydligare än Luleå. Det är lika mycket Sverige kvar norrut, som det är från Örebro och söderut.

Ränderna går aldrig ur.

*****

fredag, januari 11, 2019

Janne tappade stinget

Den där stormen Jan blev det inte mycket av för vår del. Visst har det kommit vindbyar då och då. Och en(1) snöby som varade fem minuter hann vi uppleva på vår andra promenad genom skogen.

I övrigt har solen visat sig över havsisarna. Däremot har man inte kunnat komma ut på den. Havsnivån har stigit närmare 1 m över medelvattenstånd.

I skymningen får vi också njuta av nymåne över skogen.


*****

Ett mystiskt ljus ...


.. syntes över ön på andra sidan fjärden, sent igår kväll.
- Titta. Är det månen som är på gång där bakom diset, frågade jag.
- Det ser så ut.

Men ljuset över Jämtön (Det är väl bara en tidsfråga innan den heter Alwaysisland.) blev konstant. Någon måne syntes inte till.

Men så slog det mig att jag läst en artikel i gårdagens tidning, som berättade att en filminspelning i största hemlighet pågår på ön. Och inte vilken film som helst. En "världsstjärna" lär vara med. Det var alltså med största sannolikhet stjärnglans som spred sig över trädtopparna.

Nicolaj Coster-Waldau heter glitterspridaren. Jag har aldrig någonsin hört talas om honom. Än mindre vet jag vad som gjort honom så känd, att han skyddas av "säkerhetspersonal".
- De gör ingen press idag, blir svaret när tidningen försöker närma sig.

Men jag är förstås starstruck.

Herregud - en jämtöprofil!

Klicka för att läsa. ... Nähä - det funkade inte alls det. Hm!?
Källa: NSD
*****

Hoppsan

Frukost med ständiga rapporter om Janne.

Han har inte visat sig här, annat än som ett häftigt tryckfall från 1000 till 974 mm under nattens timmar. Någon vindil då och då, men inte mer. Än så länge.

När trycket sjunker stiger havet. En hel meter, som gör det omöjligt att ta sig ut på isen "torrskodd". Inte för att vi planerar någon utflykt, men vi hoppas att isen inte ska brytas upp alltför mycket nära land.

Och radion fortsätter att rapportera om tillståndet i Jämtlandsfjällen, i mellansverige.

Här i norr är det alltså rätt lugnt.

*****

torsdag, januari 10, 2019

Ut i det blå

 - Vi skiter i SMHI, och vädervarningarna, sa vi och fixade i ordning för att åka ut till Rånlandet.

Men först måste vi till Sunderby sjukhus för årskoll av njur- och levervärden. Min medicinering kräver det. En medicin  som tidigare på förmiddagen hävde en arytmiattack. Något som jag inte känt av på mer än ett år.

Besöket går smidigt. Jag får komma in 10 minuter före tid. Kollen tar sju-åtta minuter. Den finska sköterskan håller kvar mig en stund, eftersom hon spanat in ett armband som jag bär. Hon tyckte det var så snyggt och ville veta mer. Alltså fick jag ta hela den fina historien om det.

Efter en fika i sjukhuset kafeteria, där Benke suttit och väntat och träffat en skolkompis som han inte sett på 40 år, åker vi vidare till stugan.

Ut till tystnaden och fåglarna. Ser att grannen varit hos oss och sopat bron (förstukvisten). Snällt!

Inne är det bara 7 grader. Värmen kopplas på. Brasan tänds. Fåglarna får mat och vi får lunch.

Ute sänker sig norrbottensblå skymning.

*****