fredag, oktober 24, 2014

Minneskonst

Ibland blir jag riktigt imponerad. Till och med av mig själv. Det är väl en god egenskap, eller hur? Eller är det bara skryt, kanske.

Hursomhelst .... Min nyvunna frihet fick mig idag att försöka mig på DN:s torsdagskryss. (Det svåraste av de dagliga kryssen i den tidningen. Fyra prickar.) Jag tog itu med det till eftermiddagskaffet. Grundledorden handlade om Ungern. Om Ungern för länge sedan. Om Ungern när jag var sju år, dvs 1956. En bild på en gubbe, som tydligen ledde landet före revolutionen.

 - Inte en aaaaning, tänkte jag och funderade inte vidare på det. Jag gav mig också sjutton på att inte fuska med lexikon eller googla. Istället fortsatte jag med tankeverksamhet kring nedre delen av korsordet. DN:s torsdagskryss är svårt. Ofta i samma division som tidningen VI:s.

Men så fick jag ut ordet "idyll". Och det där y:et blev sista bokstaven i gubben.
 - Men det blir ju Imre Nagy, tjoade jag i min ensamhet.
Namnet dök upp från någon undangömd hörna i hjärnan, så självklart att jag nästan blev skraj. Var det verkligen sant? Hette han verkligen så. Och var fick jag det ifrån. Jag kan heller inte säga att det är särskilt bekant ens nu, när jag väl fått det verifierat.

Jag avhöll mig ståndaktigt från att ta till lexikon för att kolla riktigheten, utan fortsatte med orden kring "Imre". Lätt som en plätt blev det ifyllt, och jag kunde konstatera att namnet var korrekt.

Doftminnen lär vara starka. Det har jag skrivit om ett par gånger, och första gången redan 2005. Men vad handlade detta om? Luktade kaffet Imre, eller Nagy. Var det bullen, eller hade jag ätit ungersk gulasch till lunch?

-----

Gissa om jag blev ännu gladare när jag kunde lösa kryssets andra stora fråga: Vad hette hans efterträdare.

Jodå - Det satt som en smäck en kvart senare.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Räddar den sista ...

.. från balkongen.































*****

torsdag, oktober 23, 2014

Kväll

Lugn och ro. Det gillar jag emellanåt. Bara det inte blir till en vana. Idag var det till och med lite lugnare på jobbet. Chefen var borta .... Nej, jag menar, just veckan före ett skollov blir det lite lugnare eftersom de flesta av våra kunder inte har någon att mötas med på annan ort under lovveckan. Alltså kommer det inte in några panikärenden.

Men jag är ju inte drabbad ändå, nuförtiden. Jag jobbar inte med direkta kundfrågor längre. Ändå hade jag fullt upp. Besvara mejl. Göra uppföljningar. Uppdatera hemsida. Sålla leverantörsinformation som ska vidare ut till medarbetarna, och en hel åtgärdslista med punkter, där jag tack och lov kunde bocka av en hel del idag.

Sedan sa jag trevlig helg och traskade hemåt i blåsten. För något lugn råder inte utanför väggarna. Och nu ikväll tar det i ordentligt, även om det är långt ifrån stormstyrka. Snö har utlovats. Det har börjat nu och ska fortsätta hela natten och hela morgondagen, sägs det. Men tyvärr blir det sedan varma sydvindar igen.

Lugn och ro. Teven avstängd efter Debatt med frågor om den förmodade undervattensverksamheten. Jag vet inte vad jag ska tro om den. Men ett är säkert. Medierna har inte vilat. Men sällan haft något att berätta.

Imorgon är jag ledig. Det känns bra.



*****

onsdag, oktober 22, 2014

Ovanför

Nu tänkte jag språkspana igen. Eller rättare sagt språkfundera.

Vi bor i en landsända som genomkorsas av en, för många, exotisk företeelse. Inte för oss själva, förstås. Inte ens för övriga svenskar, trots att de flesta inte i så stor utsträckning varit här och korsat polcirkeln.

Polcirkeln är nog mera beryktad utanför landets gränser. I klass med ekvatorn, verkar det som. Det har givetvis våra turistföretag tagit fasta på. Och det är där jag reagerar.

Ofta ser jag att någon sevärdhet, något hotell, eller annan turistverksamhet "is situated 100 kilometers above the Arctic Circle".

Above??!

Själv skulle jag skriva eller säga "north of". Det enda som är "above" polcirkeln är himlen, solen och alla stjärnor. Men jag kanske har fel.

I The Guardian hittar jag ett reportage i deras kultur-konst-arkitekturavdelning om min barndomsstad. Det är skrivet med anledning av att stan ska flyttas.

"Located 145km inside the Arctic circle, Kiruna ...."

Det var en lite oväntad variant.

De skrev i vilket fall inte "above".

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Riskgrupp

Så sitter jag och väntar igen.

Landstinget bjuder på en shot.

Mot influensa.

För oss gamlingar. 

 - Du var nog yngst i väntrummet, sa sköterskan.
 - Jo, sa jag. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
*****

Ofrivillig humor - eller ???

Detta är vad som möter mig, när jag tittar på ryska ambassadens svenska hemsida.

Man undrar.

Lite.


Kolla själv!

*****

Å ta mig sjutton ...

.. har vi nu inte fått ett nytt nyhetskorn att väva historier kring. (Nej, jag tänker inte på territorialkränkningar i Stockholms skärgård.) I morse ett tio minuters långt inslag i P1 morgon.

Mellanårsval i USA:s delstater.

Mums!

(Tala om territorialkränkning!)

*****
Obs! Ovanstående inlägg kan innehålla spår av ironi.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag, oktober 21, 2014

måndag, oktober 20, 2014

Kämpar


*****

Lyssna

Fascineras över sättet som många journalister uttalar det som pågår i Stockholms skärgård i dagarna.

Exempel: ubbåtsjakt, ubbåtsjakthelikopter, ubbåtsjaktstyrka. Det vill säga, med betoningen på jakt.

Jag säger U-båtsjakthelikopter.

*****

Lunchtips

Jag har så länge jag varit helt yrkesverksam, lagt mig vinn om att äta bra lunch. Alltid vällagat. Aldrig skräpmat. Det har jag kostat på mig och varit omsorgsfull när jag valt matställen. Lunchrasten har också alltid varit mer eller mindre helig som vilopaus. Inget "lassande" och sedan ut på stan för att shoppa, shoppa eller shoppa!

Nu får jag förstås ändra vanor, eftersom jag lämnat arbetslivet till stor del. Ekonomiskt måste jag dra ner på excesserna. Därför har jag också bestämt att uteluncherna får koncentreras till de dagar jag arbetar. Tisdag och torsdag träffar du mig alltså på något lunchhak av bra kvalisort.

Övriga dagar blir det alltså till att hitta på något annat. Laga hemma. Tiden finns ju, så ursäkter faller. I vårt hushåll har också alltid principen lätt måltid på kvällen varit den som gällt. Lunchen får alltså bli huvudmålet. Det är ju också på dagen man behöver mest näring.

Då fick jag också idén att dela med mig av mina mest lyckade rätter. Som idag. Jag satte igång direkt efter min långa promenad. Det skulle bli något med lax.

Då kör vi! (Jag gör bara en portion)

  • Sätt ugnen på 200 grader.
  • Smörj en ugnsform.
  • Skär vitkål (den är så god nu på hösten) i fina strimlor.
  • Skär purjolök på valfritt sätt.
  • Skär palsternacka i bitar.
  • Skär ett lagom syrligt äpple i klyftor. Jag hade Ingrid Marie.
  • Skär en laxfilébit i lagom stora tärningar.
Lägg ner grönsakerna i den smorda formen. Salta och peppra. Stänk över saften av en halv lime och ringla pyttelite honung över (Det ska inte bli sött.), och sätt in i ugnen i tjugo minuter.

Under tiden steker, eller rättare sagt, bryner du laxbitarna snabbt. De ska inte bli genomstekta. Krydda.

När formen stått i ugnen i tjugo minuter lägger du i laxbitarna och toppar med lite riven ost. Västerbotten eller annan stark ost är bäst. Gratinera i 5 minuter.

Klart att äta!

Servera med valfri sallad. I mitt fall babyspenat. Den behöver ingen dressing eftersom de ugnsstekta grönsakerna har mycket smak och syra.

Alla råvaror utom laxen (tyvärr) var ekologiska.

Gott. Jag lovar!


*****

söndag, oktober 19, 2014

Effektivt

Snötäcke i några timmar och redan har någon frisk unge varit kreativ.

En snögumma, med snygg sjal och välsminkade läppar. Och näsan är lite "röd".

Rätt vältrimmad trots allt.

Markerad midja och inget gäddhäng.




*****

Så sant

Frågan om hur vi ska stoppa Europas snabbaste urbanisering, den som pågår här i Sverige, är det inte bara jag som ställer mig.

PO Tidholm konstaterar bara faktum i sin krönika från Godmorgon världen idag.

Läs eller hör den själv.

*****

Luleå 19 oktober klockan 08.57

Gomorron
 
***** 

lördag, oktober 18, 2014

Stadshelg

Lördag på hemmaplan är också kul. Gårdagskvällen med goda vänner, surr, prat, tapas hos Dubbe (Hon har ett dubbelnamn.), assistans av Ulla (Mamma till en av mina forna kolleger.), och vinet stod M och A för.
 
Musikal med imponerande proffsighet. Eftersläck hos Dubbe och hemma när lördagen var en timme gammal.
 
Och idag en lång flanerande vandring längs soldränkta stränder i friska minusgrader och en fika på Kulturens Hus.
 
Jag står för middagen ikväll. En vacker reninnerfilé tempereras och serveras med rotsaker och skirat blåbärssmör.
 
Livet är gott.
 
 
 
 
 
*****

Jaha - En reninnerfilé

Vilken helkväll

Show och eftertanke. Det blir slutorden om den kväll jag hade igår.

Se den om du finns i närheten av Luleå. Eller res hit.  (Vet ej om denna jätteuppsättning går på turné.)

Till och med hitresta Hässleholmsbor såg den.














*****

fredag, oktober 17, 2014

Var glad

Fick min första riktiga (den från PPM) pensionsutbetalning idag.
Å jäklar vad jag bidrar till landets vällevnad.

Tur att nå'n står för fiolerna.

*****

En kaffe under palmerna

 
***** 

torsdag, oktober 16, 2014

Språkspaning

Här i Luleå har vi ett företag som heter Reklamcentra.  Vad jag vet är det ett enda företag. Ett enda, och borde alltså heta Reklamcentrum. Ofta hör jag också "ett köpcentra ska byggas..... ".

Svenska är svårt.

Idag hörde jag en reporter på Vetenskapsradion som trasslade in sig i ett annat ord, som ofta ställer till det. Scenario.

Ett scenario, två scenarier.
Scenariot, scenarierna.

I inslaget pratar hon om "ett scenarie" flera gånger och ta mig sjutton klämmer hon inte i med ett "scenarium" också mot slutet, som tyvärr är bortklippt i play-versionen.

Hm!

Under morgonen hördes också det nya sje-ljudet  i ordet "affich"

*****


(Detta var ett inslag sponsrat av språkpolisen.)

tisdag, oktober 14, 2014

Återseende

 - Ursäkta, men visst är det Birgitta?
Jag såg något bekant i damen som jag passerade, när jag gick runt montrarna på Clas Ohlson.
Hon vände sig om, tittade på mig.
 - Jo, så heter jag.
 - Då gick vi i småskolan tillsammans, sa jag.
 - Men hur känner du igen mig?
 - Du är dig så lik, sa jag.
Hon skrattade gott.
 - Men vad heter du då, undrade hon.
Jag presenterade mig.
 - Vilken skola var det vi gick i.
 - Lövskata, sa jag. Vi gick trean, fyran och femman i samma klass.
 - Ja, jag gick ju ettan och tvåan i Skurholmsskolan.
 - Och jag kom från Norra Örnässkolan.
 - Men så fantastiskt. Jag fattar inte att du känner igen mig.

Där stod vi en bra stund och pratade minnen från förr och uppdaterade oss om nutiden. Hon jobbar ännu full tid med spännande jobb hos polisen.
 - Ja, du vet. Jag fotograferar mördare och tjuvar för registren, och stöldgods och sån't som blir bevismaterial. Jag är nog äldst i hela Sveriges poliskår snart, tror jag, sa hon och skrattade.

Jag berättade om vad jag gör och har gjort.

 - Men så kul att träffa på någon från så länge tillbaka.
 - Har du kontakt med någon av de andra, frågade jag.
 - Nej, sa hon. Du då?
 - Ja, jag har ju en kollega som också gick i samma klass, så vi har kontakt.

Vi skildes och gick var och en till vårt.

Examen i klass 3. Lövskataskolan 1958. Birgitta läser inövad vers och är tulpan. Numera kollega Jan var solros. Själv uppträdde jag med dikten Fosterlandet av Verner von Heidenstam. Fröken hette Aurora Strömberg, en mycket bestämd dam.

*****

I pubens sparsamma belysning ...

.. kostar vi på oss grillade isterband med stuvad potatis.

*****

Den elfte dagen ....

.. som punktats med tandläkarbesök, mitt jobb med mera .... Då, minsann blir himlen oskyldigt blå, som Ted uttrycker det.

Skenheligt blå, uttrycker jag det.


Vidare en prognos för morgondagen:
Norra Norrlands kustland. Strålande sol, svaga vindar,  eftersom Bert jobbar heldag med avdelningschefsmöte.

*****
Fotnot: Den "elfte dagen" syftar på att de tio föregående varit fullkomligt solfria.

måndag, oktober 13, 2014

Utanför - Innanför - Mångfald - Enfald

Hur har du det med bildningen? Allmänbildningen, alltså. Bra!
Det är fint.
Varifrån får du den?

Du har förstås en god grund från livet hittills, samlade erfarenheter och inlärda kunskaper från skolan.

Men sen då.

Traditionella medier tappar mark. Dagstidningar lockar inte längre och blir fattigare och fattigare. Inte bara på prenumeranter, utan även på annonsintäkter, som ska säkra utgivningen. Fattigare även på god journalistik, eftersom man inte har råd att betala för skickliga grävare och skribenter. Givetvis finns då alla dagstidningar på nätet - En annan typ av distribution, bara. Men då ska det vara gratis, tycker många läsare.

Nu är det inte gratis, och då lämnar många läsare tidningen. Kanske särskilt de unga. De väljer istället nätet för sin nyhetshunger. Nätet, där högt och lågt (och mest det senaste) blandas i en cocktail och öses över sin publik. Oftast på utstuderat kommersiell basis.

Ibland blir det säkert övermäktigt, och så nördar man in sig på ett specialintresse och går in i olika grupper på Facebook och Twitter. Man skapar själv en grupp om det inte finns något som passar. Man skaffar sig så kallade följare och blir själv en följare till andra personer med samma intresse. Som tycker lika.

Själv är jag inte med i Twitter. Rätt eller fel, men det känns lite för småskuret. Korta (max 140 tecken) kärnfulla (förmodligen) inlägg, som sprids inom följargruppen. Härom dagen  läste jag ett reportage i DN, som handlade om Twitterentusiaster. En ung tjej riktar in sig på att förmedla "det goda" till alla och envar. En kille har kanalen som enda nyhetskälla. Han påstår att han inte behöver någon fler. "Har det hänt något stort så är det på Twitter man läser det först". Och så twittrar han vidare om sin specialgren. Dataspel.

Nittonårige Jacob skriver om politik. Med humor, säger han. Då läser folk. Men han är bara periodare. Även han går gärna in på kanalen för "se om det är något hemskt som har hänt i nyhetsflödet".

Tre twittrare - tre olika områden. Förmodligen tre olika kategorier följare. Vad händer med allmänbildningen? Det händer ibland att jag stöter på personer som absolut inte hört talas om den senaste stora händelsen i världen. Trots att den pågått i flera dagar.
 - Nej, jag har inte sett nyheterna på länge.
Och jag undrar hur man kan undgå. Hur skaffar man sig en bild av de stora sammanhangen. Eller överlåter man det åt andra. Det tycker jag är en farlig utveckling, ur demokratisynpunkt.

På något sätt tror jag också att det här är en av orsakerna till att politiken blir som den blir. Fler och mindre partier, främst på lokal nivå förstås, men ändå. Specialintresset styr.

Framgång.
Splittring.

Vad leder det till?

*****
Läs artikeln i DN
Läs gärna också Promenader och utflykter, där Sven resonerar om gruppens betydelse.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


söndag, oktober 12, 2014

Grådag igen

Nionde solfria dagen på raken. Trist. Men man kan ju alltid gå ut och titta sig runt i naturen i alla fall.

Ännu simmar sångsvansfamiljen i viken. De brukar bli kvar tills isen lägger sig. Svartmesen låter sig bjudas på solrosfrön, inte bara en gång. Dessutom passade ett antal talltitor på att förse sig också.



*****

Filmnytt

Jag är inne i en drömperiod. Den ena mer fantastiska historian efter den andra spelas upp i mitt huvud under nätterna. Mest mot morgonsidan och förmodligen i samband med att kroppen förbereder sig för att vakna.

Idag var drömmen av en annan typ. Jag var inte med i den. Mer än som åskådare. Jag såg liksom en film. Handlingen så långt jag satt kvar och tittade, handlade om en man som skulle ansluta till en grupp människor i en absolut obygd. Någonstans norr om Kiruna. En slingrig skogsväg i sexton mil (jo, allt var mycket detaljerat) med bil och därefter två dagar fotvandring till målet. Det var någon slags gruva.

Sedan följde brottstycken, mycket korta, mycket summariska. I stort sett bara bilder. Och de handlade inte om någonting alls. Men jag minns att det också visades en karta, där jag känd igen vissa trakter.

Längtar nästan hem till stan, så jag får botanisera i mitt "kartotek" och kolla in om den där vägen finns. Jag vet i alla fall precis dess sträckning och var gruvan ligger.

Kanske är hela drömmen ett tecken. Om rikedom. Guld och diamanter finns att hämta.

Tror inte jag berättar mera.

*****

lördag, oktober 11, 2014

Väntan

Trodde att det skulle vara klart såhär dags. Men icke. Jag tänker på den hantverkare vi väntar på. Och väntar. Han har inte dykt upp. På hantverkares vis. Hans mobil säger bara "tala in ett meddelande efter pipet".

Ett tag funderade jag på att anlita någon annan och skicka räkningen till den osynlige, men jag förstår att det är svårt att sätta sig in i backventilers placering, när den som gjort installationen och glömt sagda ventil, har så svårt att fixa till det. Jo - Han har varit här i veckan och påbörjat. Vi lider inte. Men han sade då att "på lördag kommer jag och slutför". 

Nog om det.

Själva är vi inte lika lamslagna som den som till och med får betalt för jobbet. Vi har byggt en bro över ett jättedike en bit bort. Sedan tog vi itu med kajakerna, som halvvintras. Hade tänkt att de skulle skuras och göras fina inför inslagningen i presenning. Men då vill jag att det ska vara soligt och torrt väder. Vill inte slå in fukt. Så de fick komma in under tak i alla fall, så får vi fixa det när rätt förhållanden inträder.

Egentligen skulle vi ockå slyröja ett dike och fälla några träd, men det får också anstå tills vidare.

Nu är det snart dags för en dusch och en stund på soffan. Jag är middagsbefriad idag, efter gårdagens téhalstrade lax på vitvinskokt hel bulgur och tranbärsdressad sallad.

Trevlig lördagskväll!


<<<>>>