måndag, augusti 20, 2018

Mitt förhållande ...

.. till smådjur är gott. Ända sedan barndomen, då jag i fyraårsåldern påträffades i mosters rabatt klappandes humlor på ryggen.

Mamma var inte av den hysteriska sorten. Hon lät mig hållas.

På senare år har intresset ökat. Det beror förmodligen på att vi för 16 år sedan byggde ett stiligt fritidshus. Där kunde jag under lite mer "vetenskapliga" former lägga märke till och notera vilka smådjur som finns runt om oss. Vilken oerhörd rikedom av varelser som ingår i naturen. Var och en spelar roll; ingår i ett sammanhang.

Den här filuren som hade dagkvarter på vår förstukvist och dessutom i ögonhöjd, kunde man inte missa. En lurvig liten nattfjäril. Inte kunde jag låta bli att precis som med humlorna i mosters rabatt, varsamt klappa detta så kallade fly av märket Blegult gulvingsfly på huvudet. Fjärilen hade inget emot det. Satt lugnt och tittade på mig med sina stora ögon.

Trevligt möte.

*****

Svalt

Det är bara 12 grader när vi tar tidningsrundan. Men solen skiner, så det känns ändå rätt behagligt, eftersom också luften beslutat ligga "i korgen".

Lövsångaren är Sveriges vanligaste fågel. Det märks. För nu svirrar familjeflockarna runt i skogen och ovanför våra huvuden. Kanske dags att börja tänka på resan söderut?

Och i vägkanten mognar lingon i mängd.


*****

söndag, augusti 19, 2018

Börjar inte med kalv

På rundan idag träffade vi på en hel fågelfamilj. De där tre visade sig. Övriga fem såg vi bara som panikflygande skrajsenharar. Jo, den är väldigt svår att komma in på livet. Bor gärna lite undanskymt i snårskog. Väldigt vackert tecknad om man råkar få se den på nära håll.

Men vad är det för fågel?
Rätt svar ger ära och berömmelse.

*****

lördag, augusti 18, 2018

Vilken drapa

Dagens Sommar i P1 presenterades av Sara Danius. Där fick Svenska Akademien sina fiskar väldigt varma. Välbehövligt. Hon skrädde inte orden, dolde inte kritiken, väjde inte för krossade vän-/kollegaförhållanden. Hon talade ur hjärtat.

Friskt vågat. Allt vunnet, hoppas jag.

Vad händer egentligen med akademien?

*****

Det gäller att ...

.. vara förberedd. Blåste det småspik igår, så var det akut spikbrist idag. Och det passade bra, eftersom det är arbetsdag i samfälligheten som gäller. En sådan har vi varje år. Då tar vi itu med uppgifter som gäller det gemensamma; så att allt ska funka
resten av året.

Ett tiotal grannar ställde upp. Här gällde det att måla pumphuset, se till att vägtrummor inte har kleggat igen, eller att sätta ut markeringskäppar längs vägen för att underlätta för snöröjaren. Man ska vara ute i tid.

Sedan förnekas väl inte att det dessutom är en dag av småprat och lite skvaller om än det ena, än det andra. Det där sociala kittet, som är så värdefullt. Man vill ju veta hur det går för våra yngsta grannar, som lagt ut sin stuga för försäljning. Tyvärr skulle jag vilja säga, för de är så trevliga.

Får också förklarat varför ett nybygge verkar ha stannat upp. Men det beror på orsaker utom ägarens kontroll. Det är anläggningsarbeten av mer avancerad art som fördröjts. Avlopp, till exempel. Så det är viktigt att det blir gjort på rätt sätt.

Raskt fördelades uppgifterna och sedan bar det iväg. Jag brukar alltid hamna i "snöpinnegruppen", som innebär en rejäl promenad, ett idogt spettande av hål och fastsättande av pinnar i den steniga vägkanten. Rejält jobbigt ibland.

Men nu är det gjort.


*****

fredag, augusti 17, 2018

Blåst

Jisses vad den tar i, luften. Kastar sig emot oss i stan och får bilen att "kränga" på vägen ut till stugan, dit vi åker på eftermiddagen, efter lunch med kompis Anders.

I ett lite bortglömt hörn av tomten upptäcker vi att en björk har fått gå till de sälla jaktmarkerna. Eller vart nu björkar tar vägen efter döden. Bra med lite tillskott till vedtraven så småningom.

Vi hinner precis installera oss, packa upp alla den goda helgmaten, när regnet kommer. Det ska tydligen inte bli så mycket, men man vet ju aldrig. Och vips, så avtog vinden.

*****

Bästa sättet

Då hände det igen. Länge sedan sist, men i morse vaknade jag med oregelbunden puls. Inget kul alls. Arytmi.

Steg upp och tog en extra tablett, som jag blivit uppmanad att göra. Försökte somna om. Det gick sådär. Lite halvdvala blev det väl.

Tre timmar senare börjar jag fundera på att ta kontakt med hjärtmottagningen för rådgivning. Jag var lite för tidig. De hade inte öppnat. Om en halvtimme var jag välkommen.

Mitt i frukosten sa jag:
- Nu är jag frisk.

Det känns direkt. Pulsen ställer om och går som en klocka igen. Det går på en sekund.

Flera gånger genom åren har det hänt att bara tanken på att uppsöka vården eller akuten, har ställt allt tillrätta igen. Ibland till och med, när jag lagt mig på britsen på akuten. Jaha - så var det med det. Tack och hej, leverpastej.

*****

torsdag, augusti 16, 2018

Klagolåt

Idag blev det gnällkväll. Vi var något hundratal gnällspikar som samlades i Norrbottensteaterns foajé för att gotta oss i besvikelser. Eller egentligen åt besvikelser.

Dagens ris hette en gång en insändaravdelning i en av våra lokaltidningar. Lars Teglund, son till Sven med samma efternamn samlade en gång i tiden på insändarna därifrån. Det var under åren 2002 - 2007. På eget förlag har han nu gett ut en samlingsvolym med bittra, sura och roliga bidrag från den där spalten. Det var det vi firade ikväll. Det här var ju innan sociala medier hade blivit var människas melodi. Nuförtiden går ju gnället mycket lättare att sprida.

Bara för att komma i stämning uppmanades vi att under kvällen sms:a sura uppstötningar anonymt till scenen, alternativt ställa oss upp och klaga högljutt direkt i lokalen. Alla ämnen tillåtna. Fram med det bara, det där du retar dig på.

Det blev många skratt. Säkert många igenkännanden. Och avmätta applåder. Någon uppmuntran skulle ju inte visas.

Modstulna gick vi hem.

Fast tvärtom.

Där uppe på scenen satt Lars Teglund och Charlotte Lindmark (moderator och vår kompis) och tjurade.

Här ett exempel:

Dagens ris till dig kvinna i kort-kort, vit top och burrigt hår som bjuder upp på herrarnas i Piteå. Vi klarar av att bjuda upp själva.
 Danson från Piteå

*****

Ingen rast ...

.. och ingen ro. Är det inte blåbär, åkerbär eller svarta vinbär, så finns det reller man kan ta.

*****

onsdag, augusti 15, 2018

Afrikanska föregångare

Tänk så bra det går  att plastbanta. Inte en enda plastpåse följer med från affären nuförtiden. Medger att det gjorde det förr. Men sedan ett par tre år gäller inte det längre. Jo, det finns undantag. Men de är få, mycket få. En plastkasse köpte jag senast i vintras, tror jag.

Bara man vill, så går det finfint. Och utan någon speciell ansträngning.

Visst har det blivit bättre även generellt. Jag tror faktiskt att användandet minskar. Ser oftare än förr att folk har med sig egna kassar. Det är bra.

Men jag tycker att vi ska gå bortom avgiftsbeläggning. Jag tycker att vi ska bannlysa plastpåsar. Det finns länder som går före. Länder som vi annars inte räknar som föregångsländer.

Varför kan inte vi?

Klipp från Dagens Nyheter 15 augusti.

*****

På väg ...

.. till stugan i skogen vid havet efter en eftermiddag med språkträning och kväll med bland annat Midsomer följd av en halvdag idag i stan. Lunch med Anders och Rigmor och en session i tvättstugan.

*****

tisdag, augusti 14, 2018

Tänka sig!


*****

Hur gör dom ...

.. i TV? Jag behöver bara öppna en färgburk för att få färg på fingrar och andra ställen.

Nu gällde det vindskivor som skulle förbättras. Täckpapper på plats, eftersom det här gällde långsidan där vi också har vår terass, även kallad patio väst. Och visst hamnade droppar med färg på täckningen. Nu gällde det att inte råka trampa i färg för att undvika att man går omkring och stämplar små röda märken här och där.

Och som sagt; hur gör de i alla dessa bygg- och inredningsprogram? Någonsin sett en färgfläck på fel ställe där?

Hm?...

Å andra sidan. Idag krävs väl treårig kompetens på yrkesgymnasium, målerilinjen, för att man ska få måla i TV.

Jag gick ju Handels språkliga.

Där har vi det!

*****

måndag, augusti 13, 2018

Sommaren mognar

Det går rasande fort nu. Den fina sommarens baksida. Allt har snart blommat ut, och några, normalt septemberblommande växter, har redan börjat. Ja, till och med en växt, som jag inte kommer ihåg vad den heter, med mörkrött bladverk i vår perennrabatt, står nu med knopp. Vissa år hinner den inte blomma alls. Kanske blir det dess blomax, som får lysa upp sensommarrabatten, tillsammans med de lackröda trolldruveklasarna.

Det bedrägliga gammaflyet
Fjolårets stolthet broccoliodlingen, är nu ett minne blott. Uppäten av någon insektslarv. Och nu har jag fått en ledtråd till vad det kan vara för gynnare. Vi har haft ovanligt många fjärilar av arten Gammaflyg här i sommar. Normalt ser jag något exemplar per säsong. Men i år har de vimlat av dem. Det visar sig att fjärilen, som inte övervintrar i Sverige, har svärmat upp från sydligare nejder i stora mängder. Förmodligen på grund av det varma vädret. I södra Finland har invasionen nått "bibliska dimensioner" och fjärilen har ätit upp hela raps- och rybsfält. Så var det med det.

Lingonen börjar också vara färdiga på sina håll. I alla fall i soliga lägen. Lingonplockning brukar definitivt vara septembersyssla. Så vi väntar. De blir bara bättre om man inte tar dem för tidigt.

Så får det bli.

Krolliljan vill bli fler
*****

söndag, augusti 12, 2018

Skrämmande

Rekommenderar Dokument utifrån som jag såg ikväll.

Tänker med oro på det kommande svenska valet.

*****

Från golv till tak

Nu är det gjort. Den gigantiska björk som vi fick överta av en granne för ett och ett halvt år sedan och som nästan var oss övermäktig, är nu besegrad. I ett år har den legat grovstyckad och nu färdigkluven.

Två lager, från golv till tak blev det. Nästan en hel vinters förbrukning. Och lägger vi till det vi har vid ladaväggen på utsidan, så blir det överksott.

Det gäller att vara förberedd.












*****

Och robotgräsklipparen ...

..  är i farten. Ekologisk är den också.

*****

lördag, augusti 11, 2018

Sviktande grunder

Mina tankar om religion är nog rätt välkända vid det här laget. Själv är jag humanist, och bekänner mig inte till någon institutionaliserad masshysteri baserad på irrläror från forntiden. Irrläror som många anser visa sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Alla som lekt den där leken där en historia viskas från person till person och där den som är sist i kedjan får återberätta vad som sagts, är en utmärkt illustration i sammanhanget.

Visst kan man ha en tro, ett ideal, som man förhåller sig till. Men det anser jag ska vara privat. Och jag har väldigt svårt att förstå varför man i varje ögonblick måste visa utåt vad man tror på. För mig ger det motsatt effekt.

Såhär skrev jag i en kommentar hos Gabrielle, angående det förbud mot niqab och liknande, som införts i Danmark:
Att man måste klä sig på ett speciellt sätt för att, för sig själv och andra (be)visa att man dyrkar en speciell tro, visar för mig att tron är rätt ytlig, eftersom den måste poängteras hela tiden. Tro är privat. Den ska väl sitta på insidan.
*****

Danskarna säger ...

.. tydligen att "när Öresund visar tänderna, ska man hålla sig på land".

Jag tror samma gäller för Rånefjärden.

Det är gårdagens västkuststorm som nu dragit sig norrut längs den norska kusten och låter kulingsvansar piska över oss.

Sol är utlovat för eftermiddagen.

*****

fredag, augusti 10, 2018

För vilket år ...

.. i ordningen som centralt placerade (Läs stockholmsbaserade.) medier rapporterar att det är ont om blåbär "i Sverige", vet jag inte.

För vilket år i ordningen jag säger "jaså", vet jag heller inte.

*****