Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
Mat och sån't
torsdag, april 30, 2015
Rånlandet Valborgsmässoaftonen kl 21.36
Valborg
Sol och vackert, och vindigt. Det gör att Valborgsmässoaftonen känns kall om man inte finner lä.
Snön försvinner snabbt. Det ser ut som det ska, skulle jag vilja säga. Min barndoms majbrasor brann också i de sista snöfläckarna.
Synd bara att inga Sverigedemokrater kan vara med i denna gamla utländska sed. De skulle behöva träffa lite vanligt folk.
Glad Valborg!
*****
onsdag, april 29, 2015
Hemåt ...
Över domkyrkan hänger månen. Det är stilla och lite kyligt. Vi får sällskap en bit på vägen, men säger hej och tack, när hon tar cykeln och åker ut till Bergviken.
Hemma sätter vi oss och planerar för Valborgshelgen.
*****
Dags att bestämma sig
Vill du köpa konstverket? Ge ett bud! |
Framgångsfaktor |
Döm om min förvåning (2) när jag nere vid stammens fot, upptäcker ett helt litet olivsnår på väg upp genom myllan.
Nu är det alltså dags att du bestämmer dig och lägger in en beställning på färska, norrbottensoliver. Mättade under en snart sagt evig sol, både dag (som Norrbottenskusten är känd för) och natt (Den går ju inte ner så mycket under växtperioden.) Skörd beräknas ske i november.
Jag tar bara emot beställningar på minimum 5 kg. Skickas fraktfritt mot Swishbetalning.
Undvik rusning. Sänd in din beställning nu.
Välkommen med din order!
Snart en hel olivträdsdunge |
Maktlöshet
Dessutom förbjuden att visa i Ryssland! (Alltför träffande, förmodligen.)
Leviatan handlar om hopplös kamp mot en institutionaliserad diktatur, lätt förklädd. På ryskt vis, alltså. Mekanikern Kolja bor med sin lilla familj i ett hus, som ligger där han växt upp. Frun, Lilja jobbar i det lilla samhällets fiskfabrik och pojken Roma går i skola. Trakten är någonstans i norr. Landskapet stundtals bedövande trädlöst och vackert vid havet. Trädlöst och trist i andra situationer, det vill säga där de typiskt ryskbyggda bostadsområdena finns.
Familjens hus ligger "för fint" till. |
Kolja är förstås inte villig att ge upp, trots övermakten. En gammal lumparkompis, som nu är advokat, reser upp för att bistå. Det blir trots vederhäftiga försök helt lönlöst. Makten sitter där den sitter och dramat tar fart.
Rekommenderas.
*****
tisdag, april 28, 2015
Jag tror att ...
Den enda damtidning jag någonsin läst, är Femina (salig i åminnelse, kanske). Mamma prenumererade på den från första utgivningsdag någon gång på 40-talet då min farbror brevbäraren, Inge, levererade ett provnummer till henne.
På den tiden, och rätt lång fram i decennierna var det en kvalitetstidning, befriad från kändisskvaller och det vanliga damtidningsdravlet. Långa insiktsfulla artiklar. Ett eller annat om mode, men inte mycket. Snygga fotoreportage var det också. Och när den gjordes om till skvallerblaska sa mamma STOPP, varvid tidningen gick i kvav för att sedan tona ut i intet, eller om den nu finns kvar, en kopia av allt annat i den vanliga damtidningssörjan.
Men nu får jag väl på skallen av min lilla läsekrets, förstås.
*****
Varför inte unna ...
Trevlig lunch istället med Anders och andra bekanta som passerar förbi. En känd bloggare, en skidåkarkompis, Per från en av 80-talets många alpresor (Val Thorens den gången), som jag inte sett på .... Ja, jag vet inte när, senast. Eller Tord, Eva, eller en gammal (fast bara medelålders) kund, numera direktör i LKAB. Och Roger, som äger stället och som blir helt chockad när han inser att jag ingår i pensionärskollektivet.
- Men Christ (han är irländare)! Jag är ju äldre nu än vad du var när vi träffades första gången 1994, sa han.
Min matte är inte den bästa grenen, men jag förstod att han tyckte det kändes lite märkligt.
Jag blir sittande en bra stund med mitt kaffe och går sedan ut för att göra lite ärenden. Men det är lunchrusning och köer, så jag avstår. Jag kan ju gå andra tider på dagen, då folk jobbar.
Hämtar ut kvällens biobiljetter. Till automaten (kallad Biomaten) är det ingen kö.
*****
Sådär'ja
Det är strängt att vara panscho.
(För att inte tala om den nya mobilen, som tar utmärkta bilder bara man säger till. Speciellt bra, när man bara har en hand ledig och står lite knepigt till. "Smile", "cheese", eller "capture". Jo, man måste behärska engelska språket.)
*****
måndag, april 27, 2015
Nog för att jag är lite intresserad ...
I kvällens program visades jättevåningar förutom en, som var en husbåt med minimala utrymmen. Alla, utom en vääääldigt smakfullt och lekfullt inredda. Och det är klart, att slår jag ihop 75-kvadratarn i stan med de 70 kvadrat vi har ute i skogen, så blir det ju hela 145 att röra sig på.
Så jag är nog proffs ändå.
Fnys!
*****
Uppåt väggarna ...
Klart?
En balkong skulle byggas för ett av företagen i huset mittemot mitt.
Arbetet har pågått lite från och till, men stannade av helt oväntat för några veckor sedan. Inget hände. Det var tyst och lugnt.
Från min kaffekopp ser jag nu, hur det börjar jobbas igen. Balkongen är inte klar. Bland annat saknas räcke. Men byggnadsställningen monteras ner. Bit för bit langas delarna ner nivå för nivå.
- Det är ett svartbygge, berättar plötsligt grannen. Det är därför det har stannat upp, fortsätter han.
Aha - Men det verkar ju helt otroligt, och jag har inte kunnat få uppgiften bekräftad. Men hur amatörmässig får man vara innan man börjar konstruera saker på utsidan av hus. Jag menar, med tanke på hur omkringboende påverkas. De som beställt jobbet är ett ingenjörsföretag. De borde väl veta vad som gäller. Och den där ställningen står till exempel mitt i vårt krusbärs- och hallonland. Kommer det att "renoveras"?
Hm!?
*****
Här ser du mer om bygget.
Och ännu mer.
Hon sa det ...
Insatser under lång tid, mer än ett år, kanske två. Insatser som blandat in andra länder, Jordanien nämns, liksom Palestina, vars ledare tackades speciellt, eftersom hans insats på något sätt har varit avgörande.
Nu är de två kidnappade redan hemma (i Piteåtrakten), innan vi vanliga känner till ärendet överhuvudtaget. Gott så! Enligt uppgift mår de hyfsat och vill vara ifred. Media göre sig icke besvär.
Min fråga: Vad sjutton hade de två missionärerna från en svensk frikyrkosekt där att göra?
Den frågan hördes också mellan raderna hos Annika Söder.
*****
söndag, april 26, 2015
Trots isande vindar ...
Vad tror du?
*****
Tradition
Från vinmakarens broschyr |
Glad att jag slipper diska |
Därefter fick vi församlade 38 personer [somliga bekanta, andra helt okända (t.ex. min bordsgranne som visade sig vara svåger till en av mina kolleger)] börja prova vinerna till den meny som var en mix med både norrbottniska och argentinska influenser. För varje rätt berättades om det vin som serverades, sammanlagt fem viner.
Trevligt hade vi till långt in på kvällen som vårt lilla fyrapersonerssällskap avslutade i lobbybaren på Clarion. Tjugo i två lade jag huvudet på kudden.
Klicka och läs menyn |
*****
Fler vinmakarmiddagar.
En del av vinerna finns på Systembolaget.
lördag, april 25, 2015
Lördagskväll
Finskjortan struken. |
fredag, april 24, 2015
Det var ...
torsdag, april 23, 2015
Här händer det ...
Aprilvädret lever upp till sitt rykte. Än solsken, än halvstorm, än hagel. Vad vi skulle behöva vore ett rejält regnväder, som sköljer bort vinterdammet.
Och så läser jag att det nu på allvar börjar funderas på att inrätta någon sorts civilplikt för ungdomar. Det som jag efterlyst i flera år, ja ända sedan korttänkarna tog bort värnplikten. Folk (unga vuxna) behöver få gnugga sig mot folk, som inte är exakt likadana som de själva. Frottera sig med andra samhällsklasser än de som de normalt väljer att umgås med. Lära sig hyfs och hänsyn och få kunskaper om att det kanske kan komma ett läge då man behöver ta till lite praktiska kunskaper för att klara vardagen, bortom app-land.
Ja, det var väl det.
*****
tisdag, april 21, 2015
Jag måste säga ...
Vilken organisation! Vilket tålamod och förståelse som landet verkar ha för att hjälpa till. Italien har väl inte varit det land som jag har upplevt som det mest välfungerande. Men där får jag nog ändra mig.
I alla fall när det gäller flyktingfrågan.
Skulle Sverige klara av samma mottagande?
I mängd kanske vi gör det, det vill säga, tar emot flyktingar. Men inte i den koncentration och med de behov, som Medelhavets offer och överlevare sköljer över hamnarna på Lampedusa eller Sicilien med.
Beundransvärt.
*****
måndag, april 20, 2015
Språkspaning
- Åkte ut till stugan.
- Kom hem till ett ostädat inferno.
- Gick ut och gick.
Jag kan nog känna igen, mig. Men jag tycker inte att det är någon allvarlig sak. Subjektet är underförstått.
Denne lyssnare fick ge sig, utan större medhåll från språkexperten i programmet, som tyckte att det nog var okej att man utelämnade subjektet. Inte alltid, men ...
Vad programledaren och bisittaren däremot inte reagerade över var att den som ringde in sa, att det kanske är okej i korta texter, kanske när man skriver något "i nån social media, eller så".
Där studsade jag till. Det där ordet "media" är svårt, och används lite hipp som happ. Såhär ser det ut i SAOL:
"I nån social media" blev alltså ett exempel på flera grodor, som inte kommenterades. Fast det var ju heller inte inringarens huvudfråga.
Själv hade jag sagt "på något socialt medium". Eller "i sociala medier", alternativt "i sociala media".
Svenska är svårt.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Språk, Media, Språket i P1
Hallå, hallå
Att skolan är till för att ge elever insikter och kunskaper om såväl omvärld som sig själva, kräver förstås odelad uppmärksamhet mot en inspirerad och inspirerande lärare.
Samma sak kommer förmodligen att gälla för nya generationer inom överskådlig tid. (Efter jordens undergång, är det väl inte så viktigt, förstås.)
I diskussionens vågtoppar fick jag höra föräldrar som "absolut kräver att min son ska ha telefonen på under lektionen. Jag vill kunna nå honom om något händer." Tack och lov finns föräldrar som tycker precis tvärtom och vill begränsa telefonanvändandet.
Själv är jag ju inte förälder och har aldrig varit det, så jag är väl totaldiskvalificerad att ha en åsikt. Men det tänker jag inte bry mig om.
Givetvis ska telefoner vara avstängda under lektion! Punkt och utropstecken.
De stör förstås läraren. Det stör andra elever. Det stör telefoninnehavaren som inte kan koncentrera sig på sin uppgift. Det påverkar alltså hela studiemiljön.
I Frankrike, i USA, är det tydligen helt förbjudet med mobiler i klassrummen. Undra varför. Och undra varför våra skolresultat sjunker i jämförelse med de båda länderna.
Många kommuner utrustar sina elever med egna datorer. Det borde vara tillräckligt för undervisningsändamål. Det borde också vara tillräckligt att datorerna tas fram och används, när det är nödvändigt. Inte av slentrian.
Tyvärr verkar det som att mycket inom den svenska skolan går på slentrian. En "låt gå-policy" är förhärskande.
Och visst ska våra unga lära sig hur en dator fungerar. Lära programmering etcetera. Men för det behöver man inte svara på varenda liten tweet, facebookuppdatering, instagraminlägg, snap-chat-dialog, som dyker upp i telefonen ständigt och jämt. Och inte heller behöver föräldrarna ringa upp sina telningar. Det behövdes aldrig förr. Vad är det som hänt?
Själv har jag jobbat med IT i diverse situationer i snart 45 år. Mamma ringde aldrig någonsin till mig i skolan. Är jag en förlorad själ?
Ge lärarna sin auktoritet tillbaka!
Läs också gärna debattinlägget i DN från i fredags. Det går ännu längre.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Mobiler, Datorer, Skola, Utbildning, IT, Förnuft, Pedagogik
söndag, april 19, 2015
Två besök
Läget
Läget på vår "gräsmatta". |
lördag, april 18, 2015
Bistro Rånlandet ...
Då och då
Idag är det någon, som antingen lever i det förgångna, eller ligger i framkant och förbereder sig. På Google har hen sökt Norrbottnisk nyårsmiddag.
Hoppas det inspirerade i vårkvällen.
*****
Så var det
Underhållning igen
Jo, jag lyssnar gärna på SMHI:s väderprognoser. Inte för att jag litar särskilt mycket på dem. Jag gillar dem mer som underhållning.
Tänker mig hur de sitter där och plitar med sin prognos innan sändning.
- Hm!? Nu ska vi se. Östra Skåne mulet. Inre Öland ... si och så.
Inre Öland? Finns det? Tydligen. För i morse gjordes skillnad på kusterna och Ölands "inland".
Nåväl. När meteorologen plitat färdigt med småplättarna i sydsverige upptäcker hen att programtiden håller på att ta slut.
- Norra Norrlands kustland och inland: Molnigt och minus 3 till plus tio grader.
Jag ler och tittar på den klarblå himlen.
Gomorron.
*****
fredag, april 17, 2015
Underhållning
Min nyinköpta telefon har alltså, förutom sin praktiska användbarhet, också ett oerhört plusvärde. Underhållning. Inte i själva apparaten, utan i de vidhängande dokumentationerna. Framförallt är det beskrivningarna över vad man inte får göra med apparaten, som drar funderingarna till sig:
- Tugga ej på apparaten
- Använd den ej med våta händer
- Lägg den ej på sluttande ytor - den kan falla ner
- Tappa inte enheten i golvet - det kan medföra skador
Till min nya telefon erbjöds också en "trådlös laddare". (Menat "sladdlös"
, förmodligen.) Hm!??
Nåväl - den får man heller inte tugga på. Och "tråd" har den förstås också. Den måste ju anslutas någonstans. Det trådlösa innebär att man inte behöver koppla in någon sladd i själva telefonen! Själva laddaren består av en diskusformad platta, som man sedan bara lägger telefonen på, och vips får den kraft.
Trådlös laddare med tråd ... dvs. laddsladd ... nä, jag menar reseadapter |
Laddaren ska anslutas till väggkontakten med "reseadaptern". Det är så den vanliga laddsladden kallas genomgående. Min undran blir då: Får man verkligen använda den hemma?!!! Kan inte det medföra skador.
Men jag har använt "reseadaptrar" i många år till många laddningsbara apparater, kameror med mera och har alltid funderat över varför ingen hemmaladdare automatiskt följer med, när man köper en så fin produkt.
Vad har du för laddare?
Observera också att "reseadaptern ska vara nära eluttaget, och lätt att komma åt under laddningen". Man får alltså inte placera den längre bort än sladden räcker!?? Så uselt!
Jo - jag vet att många av dessa råd är riktade till den amerikanska marknaden. Där finns krav på ordentliga instruktioner för att man inte ska råka ut för en miljondollarsstämning om telefonen går i bitar när jag slänger den i golvet.
Det får mig att inse att amerikaner måste vara lite korkade.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Samsung, Mobil, Mobiltelefon, Bruksanvisning, Humor
torsdag, april 16, 2015
När man jobbat får man skörda
Hemåt på eftermiddagen via Teliabutiken. Fick bra tips av serviceproffs.
-----
Nu börjar kumquatsäsongen. Skördearbetet i hettan på balkongen. Dagens byte: 126 gram. Försök få till den vikten på tre kumquats i affären! Skulle tro att det blir 26 gram för tre stycken.
Men i den norrbottniska solen blir det annorlunda. Tunga, stora (den största på bilden är 8 cm lång) och saftspända.
De blir bra till en frisk sallad, eller till en marmelad.
Avnjutes i tunna skivor med skal och allt. Hur goda som helst.
Avundsjuk?
Det har du all anledning att vara.
*****
Som vanligt alltså
När det sedan kom till röstning så gick det som det gick. Gubbarna fick ansvarsfrihet!
Några intervjuades i nyhetssändningarna igår kväll. Där kunde man se den ene leende pampen efter den andre urskulda sig på pampars vis. Precis som i Skandia för några år sedan. Precis som i Nordea vid senaste VD-bytet. Föraktfullt leende.
- Det blev rätt komiskt. Skrattretande, sa Folksams chef för ägandefrågor i en intervju nu i morse.
Jag håller med henne. Till hundra procent och mer.
*****
(Folksam är en av ägarna i SCA. Och de funderar väl på att avsluta förbindelserna.)
onsdag, april 15, 2015
Liten tur
Stan är rätt full av folk trots att jag är ute under "arbetstid", det vill säga efter lunchrusningarna. En duktig saxofonist har placerat sig utanför Strandgallerian. En tiggare utan för den största gallerian, Smedjan. Folk som strosar. Utländska turister som fotograferar sig framför Ebeneser, en gammal kyrka, som förr var ett litet kulturcentrum och som förlorades i skuggan av Kulturens Hus. Men nu skall Ebeneser tydligen väckas till liv igen. Kul.
Vår (och somliga säger Europas) mest anrika galleria Shopping lockar, även den, utländska turister. Eller är det kanske arkitekter? De går omkring och kollar hur denna, snart 60 år gamla byggnad fungerar bra även i dagens konsumtionssamhälle. Må vara ombyggd på lite olika sätt. Men det är en spännande Erskineskapelse.
*****
Här kan du läsa om Shoppings historia.
In och spana
Här är artikeln.
tisdag, april 14, 2015
Tisdagskväll
Inviger ...
Han är pigg och känner sig hedrad över att vara den förste som hörs i min lur.
Visst är det fantastiskt vad som kan göras nuförtiden. Han har fått en ny hjärtklaff. En biologisk. Från en gris!
- Nu kan du aldrig bli muslim, sa jag.
Det hade han inga planer på.
*****
Jag är ingen dumbom ...
Jag har använt supportertjänster. Jag har supportat. Jag har lagat printrar, omprogrammerat biljettmaskiner, skrivit handböcker i datorbaserade boknings- och ekonomisystem med mera, med mera.
Nu har jag blivit tvungen att skaffa ny telefon, eftersom den gamla börjat tappa orken och visat tecken på senildemens.
Och jag försöker komma igång med den genom att använda all den kunskap jag tillägnat mig i 43 år. Tror du det går bra? Svaret är ett rungande NEJ!
Jo - jag kan ringa, messa och surfa en del. Alla kontaktuppgifter i den gamla telefonen fördes över till den nya i ett huj av en snäll kille på Teliabutiken. Det blev dubbelt. Så nu finns varje människa två gånger i min telefonbok. Tror du att någon av dem går att radera. Nä! Någon sådan funktion finns inte. Så i den nya telefonen har jag till exempel två telefonnummer (fast samma siffror) till min mor. Jag tror inte jag kommer i kontakt med henne på något av dem, eftersom hon inte finns med oss längre.
Mitt privata e-postkonto har jag varit van att kunna kolla i telefonen. Det går inte. Jag har ställt in alla uppgifter precis som de stod i den gamla telefonen. Men ingen kontakt. Det är portar och IMAP-servrar i laga ordning, men se det hjälper föga.
Google vill förstås att jag använder g-mail. Men jag vill inte. Generöst anger de dock en knapp där det står "Lägg in annat konto". Jepp - snälla Google .... Det är ju just det jag gör. Har du perceptionssvårigheter?
Grrrrrrr!
*****
(Jotack - annars mår jag finfint.)
Läs även andra bloggares åsikter om Teknik, Strul, Obegripligheter, Inveckling, Grrrr
Stör ej
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Teknik, Strul, Obegripligheter, Inveckling, Grrrr
måndag, april 13, 2015
Sant?!!!
Läs om det där! För jag fick läsa det två gånger innan jag förstod.
Sverige måste vara de blåögda lagstiftarnas och juristernas paradis på vår jord.
*****
Klippet kommer från DN.
Läs även andra bloggares åsikter om Juridik, Lagar, Brottslighet, Vapen, Kriminalitet, Blåögdhet, Korkat
söndag, april 12, 2015
Restnoterat
I fredags åt vi något som vi sällan äter. Nämligen tacos. Till det stektes kryddig högrevsfärs (närproducerad), revs Västerbottenost, hackades lök, med mera. Och allt gick inte åt.
Alltså fixar jag en middag till.
Ta resterna av de passerade tomaterna (ekologiska, förstås och nyttigare än färska. I alla fall såhär års.) och häll i en kastrull som du lagt lite smör, eller olja i botten på. Värm försiktigt och späd vartefter med den halva burken crème fraiche med fetaost och tomater som blev över.
Fortsätt värma och tillsätt två matskedar (eller efter smak) grönsaksfond, den hackade ekologiska rödlöken och västerbottenosten. Späd sedan med mjölk (ekologisk) till önskad konsistens innan du lägger i den överblivna högrevsfärsen och hettar upp ordentligt. Låt sjuda. Smaka av och krydda efter behag. Jag kryddade med en pepparblandning, timjan, och en tesked socker.
Lägg i små buketter av broccoli och låt sjuda med i 1 - 1½ minut. Servera genast.
Faktiskt passade ett italienskt rödvin till: Siro. Det blev över från lördagsmiddagen och är förstås ekologiskt. Ett gott hembakt aprikosbröd med en stark ost, satte pricken över i.
Å'ta'me'rackarn blev det inte över en portion också. Det får bli min tisdagslunch.
Mer mättande än väntat. Och gott! |
*****
En pinne till brasan
Nu kan jag berätta att den där vedtången, som verkade så praktisk och bra, förmodligen på dessa 13 år använts ungefär två gånger. Inte mer. Den är egentligen rätt bökig. Och behovet att flytta runt brinnande vedstycken har varit minimalt. Späntkniven har varit flitigare använd. Men det har också blivit mindre och mindre, eftersom man nu kan köpa bekväm och billig späntved på Granngården. Säckvis. Men egentligen tycker jag att det är rätt kul att spänta ved.
Det lärde jag mig redan i småskolan, eller möjligen i fjärde klass, då det ingick i den huvudroll jag då spelade i ett teaterstycke, där jag spelade hjälte och räddade solen tillbaka från trollen, som av rädsla för att spricka, hade stulit den och lagt den i en låda. Slutet på den historien kommer jag inte ihåg, men eftersom jag var hjälte så blev det väl bra, antar jag.
Ett verktyg som dock blivit en viktig ledsagare genom alla år är pinnen. Den används flitigt för att peta ihop ved, slå på ved som inte vill brinna av utan står på trekvart mellan kaminens väggar, eller för att raka ner aska i asklådan under eldstaden. Fungerar utmärkt och finns alltid till hands, där den ligger på askluckans överkant. En överkant där inte vilket pinne som helst kan ligga, eftersom kanten sluttar utåt.
Men vår pinne kan. Den är nämligen försedd med en minimal kvist, som effektivt hindrar rullning. När och hur denna utmärkta pinne kommit in i hushållet kan jag inte säga exakt. Men nog har den varit med i minst 12 av de år vi har haft kaminen. Inte kostade den en endaste spänn heller. Ekologisk är den också.
En riktig praktpinne.
Leve den!
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Ved, Täljstenskaminer, Teater, Lövskataskolan, Luleå
Spännande?
Undrar vartåt denna dag ska bära när jag redan fått höra om ett musikstycke med "stora nyanser", piloter som betalar för att jobba och vaknar till tjock dimma och blåst över trakten.
Gomorron.
*****
lördag, april 11, 2015
Tomma ord
Ändå är urbaniseringen den starkaste i hela Europa. Stockholm suger åt sig på övriga landets bekostnad. Inte bara befolkningsmässigt. Alla kommuner utanför får utbilda till höga kostnader, bara för att släppa iväg kompetensen till en överhettad region.
Varje samhällsutvecklare borde inse det skadliga i beteendet, och de kanske de gör också, utan att få gehör någonstans i maktens kretsar.
I dagens DN skriver ett antal kommunchefer och slår larm, när de blir av med jobb, som mycket väl kan skötas på distans inom till exempel Skatteverket.
Regeringen säger sig också ha ambitionen att hela landet ska leva. Men bevisen för strävandena lyser med sin frånvaro, och har så gjort sedan decennier. Jag kan inte låta bli att jämföra med vår två grannländer Finland och Norge, där varenda vrå frodas på olika sätt. Där finns klara målsättningar, istället för ambitioner. I Sverige är det blekt och stilla på den fronten. Och i Stockholm klagar man på diverse brister. Brister som inte skulle finnas om viljan till decentralisering skulle existera. Men rädsla och okunnighet råder och då blir det som det blir.
I inlandskommunen Arvidsjaur invigdes i veckan det tyska (!!!) företaget BKM Mannesmanns nordeuropeiska huvudkontor. Tyskland är i jämförelse med Sverige ett "trångt" land. De har därför insett att man mycket väl kan lägga verksamheter på orter långt ifrån både marknaden och storstäderna. Heder åt dem!
Men i Sverige går det inte. För man vill vara först och störst. I Stockholm. Och leda urbaniseringsligan i Europa.
Den ledarplatsen är inget att sträva efter. Det inser varje tänkande nutidsmänniska.
*****
Vive la différence
Vitsippor av olika slag. Här i norr, eller egentligen ett kvarts Sverige längre norrut från Rånlandet räknat, har en lastbil hamnat lite på tvären.
Det går att köra förbi, enligt Trafikradion.
- Men det är trångt. Plogbilen kommer inte förbi, så räkna med att det är oplogat mellan Vassijaure och Riksgränsen.
Norrbotten är stort.
Gomorron.
*****
fredag, april 10, 2015
Hur har du det i kylan ...., jag menar
Ovanligt välfylld, men det är helg. Hälften ska till stugan. |
Det påstås vidare att potatis inte ska förvaras i kyl. Jag häpnar. Givetvis ska den förvaras svalt. Varför inte? Den enda "grönsak" jag inte lägger i kylen är bananer. De svartnar lätt och blir fula. På utsidan. Innehållet är det oftast ändå inget fel på.
Jag tror inte att kylen används fel, på det sätt som påstås i artikeln. Felet är ägaren!
Handen på hjärtat. Hur mycket onödigt köper du på dig, som äts till hälften och sedan blir liggande. Vi är väl världsmästare på att slänga mat. Även användbar mat.
Sedan brukar de flesta kylar vara belamrade med diverse "industriavfall", dvs halvfulla tuber, burkar och flaskor med obskyrt innehåll som bara står där i månad efter månad. Inte för att de blir dåliga, men de kanske skymmer sådant som måste ätas upp i tid.
Köp rätt. Kyl rätt. Och ät upp!
Lätt som en plätt.
*****
Vem bryr sig
torsdag, april 09, 2015
Förklaring, tack
I programmet kom både gästtyckare och inringare till tals. Debatten svajade fram och tillbaka och kom förstås inte till någon slutsats, även om det var många kloka ord som sades.
Men det bestående intrycket för mig, blev det gamla vanliga. Religiösa vill på alla sätt och villkor sprida sina villfarelser baserade på gamla urkunder skrivna av tveksamma och källkritiskt osynade författare från en tid, då mänskligheten förmodligen var förtryckt.
Dessa idéer vill man fortsätta att tillämpa, må vara med vissa (motvilliga) moderniseringar. Man vill göra det på olika sätt. Visa det genom klädsel (kippa, slöja, hijab, niqab), sjunga särskilda sånger, använda olika symboler. Sedan blir man sur, när någon tänkande blir störd av det.
Min förundran och fråga är enkel. Varför? Jag tycker vi ser utmärkta exempel på hur religioner världen över ställer till med mera elände än motsatsen. Det gäller märkliga islamska inriktningar. Det gäller judiska. Men även kristna värderingar. Något som många av inringarna i programmet tyckte skulle "genomsyra" det svenska samhället.
Jotack - Se på USA, det religiösa hyckleriets stamort på jorden, där kristna vill förbjuda allt från homosexualitet till aborter, samtidigt som man tillåter folk att ta ihjäl varandra på lösa grunder (vapenlagstiftningen), eller till och med statliga medel. Arkebusering är på väg in i flera stater. Vilken idyll, vilande på så kallad kristen grund!
Jag skulle kunna ta upp fler märkligheter, men stannar där. Min slutsats är enkel: Anledningen till demonstrationsbenägenheten måste vara att man egentligen är väldigt tveksam till att den egna tron är sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen.
Därför måste den manifesteras.
Ständigt.
För att hållas vid liv.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Kristendom, Skolavslutningar, Judendom, Islam, Hinduism, Buddhism, Woodoo
onsdag, april 08, 2015
Denna blåsiga dag ...
Givetvis blir det ett delmål för min promenad. Jag tar kameran med mig, trots att jag innerst inne inser att jag är försent ute, med tanke på att nyheten lades ut på förmiddagen och jag fick syn på den vid lunchtid. Men man kan aldrig veta.
Vårvindar friska, leka och .... Nä - viskar gör de definitivt inte. De vrålar till ordentligt ibland. Och ute vid piren är det inte lä. Vårvindar svåra, storma och vråla...
Träffar en tjej därute, tillsammans med en busig boxer, som genast fattar tycke för mig. Hon är ute i samma ärende. Ja, inte att fatta tycke för mig, utan för att spana på sälen. Och långt därute, nästan som en prick, ser vi den. Tyvärr.
Vi står där och pratar, så gott det går i vindkasten. Vovven vill gå hem och börjar prata om det högljutt.
Den stackars sälen ser trött ut, höjer huvudet någon gång, och vi undrar hur den ska hitta tillbaka ner i vattnet igen. Isen ligger ju heltäckande, vad vi kan se. Å andra sidan måste den ju ha kommit upp ur vattnet någonstans, så det finns kanske ett hål som vi inte ser.
Fotoavståndet är för långt och snart ledsnar matte och hund och ger sig iväg. Jag står kvar en stund till men tar till sist fram kameran och zoomar in så mycket det går. Lite på måfå, eftersom det starka solljuset förtar bilden på skärmen. Men jag siktar och trycker av ett antal gånger på vinst och förlust.
Där hade vi stått i gott och väl tjugo minuter och spanat. Tyckte att den var lite orörlig. Inbillade oss att den rörde sig lite. Jo - min medspanare hade sett hur den lyfte på huvudet, när hon såg den från en annan vinkel längre bort längs hamnen.
Vänder mot stan igen, men slänger en blick bakåt när jag kommit hundra meter. Sälen är borta ... Nej, där är den! Med god fart utöver isen. I blåsten. Sopsäcken.
Ridå.
*****