Rånlandet Valborgsmässoaftonen kl 21.36

Lämnar den tramsiga, så kallade Humorgalan, som i och för sig har ett vällovligt syfte, och går ner till havet. Vi verkar vara helt ensamma i hela området ikväll. Ingen brasa så långt ögat når. Men himmelen i norr brinner. Och inte är vi särskilt ensamma heller.

Jag skrämmer upp ett par orrar, som flyger ut och ansluter sig till de övriga som spelar långt ut på havsisen. Två sångsvanar drar på låg höjd över trädtopparna, sjungande. Rödvingetrasten är också i farten, och när jag återvänder mot stugvärmen passerar två morkullor ivrigt "årpande" och småkvittrande på morkullors vis.

Norrbottensvår.

*****

Valborg

Sol och vackert, och vindigt. Det gör att Valborgsmässoaftonen känns kall om man inte finner lä.

Snön försvinner snabbt. Det ser ut som det ska, skulle jag vilja säga. Min barndoms majbrasor brann också i de sista snöfläckarna.

Synd bara att inga Sverigedemokrater kan  vara med i denna gamla utländska sed. De skulle behöva träffa lite vanligt folk.

Glad Valborg!

*****

Hemåt ...

.. i den ljusa aprilkvällen, efter en trevlig improvisationskväll med mingel med mina kolleger, och pubkväll med Benkes kolleger.

Över domkyrkan hänger månen. Det är stilla och lite kyligt. Vi får sällskap en bit på vägen, men säger hej och tack, när hon tar cykeln och åker ut till Bergviken.

Hemma sätter vi oss och planerar för Valborgshelgen.

*****

Dags att bestämma sig

I vintras dog vårt olivträd. Det frös bort vid en av de mycket sällsynta tillfällena då vi hade sträng kyla. I och för sig, såg det ut att klara sig. Några "vattuskott" var fortfarande gröna, men klipptes bort när ljuset kom tillbaka i januari.

Vill du köpa konstverket?
Ge ett bud!

Men sedan stod trädkronan torr och grå. Vis av ålder och erfarenhet, började jag vattna, när det behövdes. Inga livstecken syntes. Och nu stod valet mellan att fälla trädet och börja om med ett nytt, eller låta det stå kvar som en "installation" som många på Konstfack definitivt skulle kalla konst.

Framgångsfaktor

Döm om min förvåning (1) när jag plötsligt ser ett litet grönt skott. Långt nere på stammen tittar det ut, lite trotsigt. Först trodde jag inte mina ögon, men kunde konstatera att det var ett äkta, friskt och definitivt grönt livstecken.

Döm om min förvåning (2) när jag nere vid stammens fot, upptäcker ett helt litet olivsnår på väg upp genom myllan.

Nu är det alltså dags att du bestämmer dig och lägger in en beställning på färska, norrbottensoliver. Mättade under en snart sagt evig sol, både dag (som Norrbottenskusten är känd för) och natt (Den går ju inte ner så mycket under växtperioden.) Skörd beräknas ske i november.

Jag tar bara emot beställningar på minimum 5 kg. Skickas fraktfritt mot Swishbetalning.

Undvik rusning. Sänd in din beställning nu.

Välkommen med din order!

Snart en hel olivträdsdunge

*****

Maktlöshet

Igår såg jag rysk film. Det händer inte alltför ofta. Just denna har skapat rubriker och fått Oscar för bästa utländska film, med mera, med mera.

Dessutom förbjuden att visa i Ryssland! (Alltför träffande, förmodligen.)

Leviatan handlar om hopplös kamp mot en institutionaliserad diktatur, lätt förklädd. På ryskt vis, alltså. Mekanikern Kolja bor med sin lilla familj i ett hus, som ligger där han växt upp. Frun, Lilja jobbar i det lilla samhällets fiskfabrik och pojken Roma går i skola. Trakten är någonstans i norr. Landskapet stundtals bedövande trädlöst och vackert vid havet. Trädlöst och trist i andra situationer, det vill säga där de typiskt ryskbyggda bostadsområdena finns.

Familjens hus ligger "för fint" till.

Vodkan flödar, oavsett samhällsklass. Och den tas till, när bekymren ökar. Stans borgmästare, korrumperad förstås, vill åt den mark där Kolja byggt sitt hus. Fin utsikt. Kanske ska han bygga ett eget palats på platsen. Det är en av de slutsatser som viftar förbi lite obemärkt.

Kolja är förstås inte villig att ge upp, trots övermakten. En gammal lumparkompis, som nu är advokat, reser upp för att bistå. Det blir trots vederhäftiga försök helt lönlöst. Makten sitter där den sitter och dramat tar fart.

Rekommenderas.


*****

Jag tror att ...

.. Damernas Värld, skulle göra bättre i att rikta in sig på en annan målgrupp än den jag representerar. Hur det överhuvudtaget kommer sig att jag kommit in i deras mejlregister begriper jag inte.

Den enda damtidning jag någonsin läst, är Femina (salig i åminnelse, kanske). Mamma prenumererade på den från första utgivningsdag någon gång på 40-talet då min farbror brevbäraren, Inge, levererade ett provnummer till henne.

På den tiden, och rätt lång fram i decennierna var det en kvalitetstidning, befriad från kändisskvaller och det vanliga damtidningsdravlet. Långa insiktsfulla artiklar. Ett eller annat om mode, men inte mycket. Snygga fotoreportage var det också. Och när den gjordes om till skvallerblaska sa mamma STOPP, varvid tidningen gick i kvav för att sedan tona ut i intet, eller om den nu finns kvar, en kopia av allt annat i den vanliga damtidningssörjan.

Men nu får jag väl på skallen av min lilla läsekrets, förstås.

*****

Varför inte unna ...

.. sej en sej, med rotsakskompott och saffransvelouté, såhär en ledig dag. Tisdagar är ju vanligtvis arbetsdag för mig, men jag blev inkallad redan igår och gjorde då ett av mina pass på eftermiddagen. Man ska ju inte förta sig.

Trevlig lunch istället med Anders och andra bekanta som passerar förbi. En känd bloggare, en skidåkarkompis, Per från en av 80-talets många alpresor (Val Thorens den gången), som jag inte sett på .... Ja, jag vet inte när, senast. Eller Tord, Eva, eller en gammal (fast bara medelålders) kund, numera direktör i LKAB. Och Roger, som äger stället och som blir helt chockad när han inser att jag ingår i pensionärskollektivet.

 - Men Christ (han är irländare)! Jag är ju äldre nu än vad du var när vi träffades första gången 1994, sa han.
Min matte är inte den bästa grenen, men jag förstod att han tyckte det kändes lite märkligt.

Jag blir sittande en bra stund med mitt kaffe och går sedan ut för att göra lite ärenden. Men det är lunchrusning och köer, så jag avstår. Jag kan ju gå andra tider på dagen, då folk jobbar.

Hämtar ut kvällens biobiljetter. Till automaten (kallad Biomaten) är det ingen kö.

*****

Sådär'ja

Lägenheten städad, DN:s lördagskryss färdigt (Söndagskrysset blev klart igår.), och  dagens skörd bärgad.

Det är strängt att vara panscho.

(För att inte tala om den nya mobilen, som tar utmärkta bilder bara man säger till. Speciellt bra, när man bara har en hand ledig och står lite knepigt till. "Smile", "cheese", eller "capture". Jo, man måste behärska engelska språket.)

*****

Nog för att jag är lite intresserad ...

.. för hur man har det hemma. Men när jag ser de våningar, de ytor, som deltagarna i SVT:s "lekprogram" Vem bor här bebor, förstår jag vilken amatörstatus som jag hamnar i.

I kvällens program visades jättevåningar förutom en, som var en husbåt med minimala utrymmen. Alla, utom en vääääldigt smakfullt och lekfullt inredda. Och det är klart, att slår jag ihop 75-kvadratarn i stan med de 70 kvadrat vi har ute i skogen, så blir det ju hela 145 att röra sig på.

Så jag är nog proffs ändå.

Fnys!

*****

Uppåt väggarna ...

.. på vår balkong, har bougainvillean plötsligt vaknat till liv efter vintern, och strävar nu uppåt
med massor av nya skott.

De tål alltså vinterns minusgrader. Visserligen bladlös och torr, men ändå.














*****

Klart?

Sedan snart ett halvår har den stått där, den enorma byggnadsställning som "prytt" vår innergård.

En balkong skulle byggas för ett av företagen i huset mittemot mitt.

Arbetet har pågått lite från och till, men stannade av helt oväntat för några veckor sedan. Inget hände. Det var tyst och lugnt.

Från min kaffekopp ser jag nu, hur det börjar jobbas igen. Balkongen är inte klar. Bland annat saknas räcke. Men byggnadsställningen monteras ner. Bit för bit langas delarna ner nivå för nivå.

 - Det är ett svartbygge, berättar plötsligt grannen. Det är därför det har stannat upp, fortsätter han.

Aha - Men det verkar ju helt otroligt, och jag har inte kunnat få uppgiften bekräftad. Men hur amatörmässig får man vara innan man börjar konstruera saker på utsidan av hus. Jag menar, med tanke på hur omkringboende påverkas. De som beställt jobbet är ett ingenjörsföretag. De borde väl veta vad som gäller. Och den där ställningen står till exempel mitt i vårt krusbärs- och hallonland. Kommer det att "renoveras"?

Hm!?


*****
Här ser du mer om bygget.

Och ännu mer.

Hon sa det ...

.. lite underförstått, men undermeningen kändes rätt klar. Annika Söder på UD intervjuades om de stora ansträngningar som pågått för att få två svenskar frisläppta från en gisslansituation i Syrien.

Insatser under lång tid, mer än ett år, kanske två. Insatser som blandat in andra länder, Jordanien nämns, liksom Palestina, vars ledare tackades speciellt, eftersom hans insats på något sätt har varit avgörande.

Nu är de två kidnappade redan hemma (i Piteåtrakten), innan vi vanliga känner till ärendet överhuvudtaget. Gott så! Enligt uppgift mår de hyfsat och vill vara ifred. Media göre sig icke besvär.

Min fråga: Vad sjutton hade de två missionärerna från en svensk frikyrkosekt där att göra?

Den frågan hördes också mellan raderna hos Annika Söder.

*****

Trots isande vindar ...

.. och väntan på snö (!!!), blommar sälgen för fullt. Jag tror det där måste vara Luleås absolut största sälg.

Vad tror du?

*****

Tradition

Igår kväll samlades vi som vanligt på restaurang Tallkotten här i stan för en vinmakarmiddag. Vanligt och vanligt .... Nåja, det sker med oregelbundenhet, någon eller några gånger per år. Det hänger på att någon vinodlare hittar vägen till höga nord. Och de flesta som vi träffat berättar lyriskt om att det är så exotiskt att komma hit.

Från vinmakarens broschyr

Kvällens vinmakare kom ända från Argentina. Närmare bestämt från distriktet Mendoza, känt för sina Malbecviner. Vinfirman heter Bodega Catena Zapata och grundades 1902. Distriktet ligger rakt västerut från Buenos Aires, alldeles i kanten på, och en bit upp i Anderna. Druvorna odlas i ett tolv mil långt distrikt på olika höjd över havet, vilket ger olika karaktär åt frukterna. Det återspeglas förstås också i vinerna.

Glad att jag slipper diska

Detta och mycket annat fick vi veta i en föreläsning som den trevliga representanten inledde kvällen med. Tyvärr har jag missat att anteckna hennes namn.

Därefter fick vi församlade 38 personer [somliga bekanta, andra helt okända (t.ex. min bordsgranne som visade sig vara svåger till en av mina kolleger)] börja prova vinerna till den meny som var en mix med både norrbottniska och argentinska influenser. För varje rätt berättades om det vin som serverades, sammanlagt fem viner.

Trevligt hade vi till långt in på kvällen som vårt lilla fyrapersonerssällskap avslutade i lobbybaren på Clarion. Tjugo i två lade jag huvudet på kudden.

Klicka och läs menyn

*****
Fler vinmakarmiddagar.

En del av vinerna finns på Systembolaget.

Gomorron

Ännu en solig och kall dag.

*****

Lördagskväll

En dag i stan. För ovanlighetens skull. Går ut på stan och ser folkmassorna. Lönen har kommit, och nu ska den göras slut på, så fort det bara går. Det är då jag uppskattar att bo mitt i smeten, faktiskt. Jag kan gå ut en onsdag i mitten på månaden och i lugn och ro göra de inköp som är planerade. Sällan är det impulsköp som gäller. Inte heller ser jag något nöje i att gå och strosa i affärer.

 

Nej - denna dag blev inget undantag. Vi flydde rätt snart in på ett fik som gav skydd. Visserligen mycket folk där också, men det får man ta. Träff med vänner och bekanta. Oplanerat. Det blir som bäst.

 

Väl hemma igen (det tar cirka 56 sekunder att gå hem "från stan") tillåter jag mig en tupplur. Vaknar och lyssnar på de senaste rapporterna från Nepal. Dödstalet nu snart uppe i 1500 personer. Vi lever skyddat i vårt hörn av världen, även om jag varit med om ett antal jordskalv även här. Men de har mera varit av "pittoresk" natur.

 

Förväntan präglar resten av dagen. Ikväll blir det en vinmakarmiddag. Det sker någon eller några gånger per år, då vi får träffa ett vinhus, som berättar om sina viner under en middag, som brukar göra oss fyrkantiga framåt natten.

 

Världen är olika.

 

Finskjortan struken.

Fika på stan

 

***** 

 

Norra Norrlands ...

.. kustland: Molnen dominerar, men till natten klarnar det upp.

 

Säger SMHI.

 

Det var ...

.. just efter att jag putsat fönster i stekande sol, och knöt på mig skorna för en långpromenad i vackervädret, som molnen hopade sig.

 

 

***** 

Här händer det ...

.. ingenting. Tycks det. Fast det gör det ju förstås. Men inget att skriva om. Livet går sin gilla gång. Idag är jag gräsänkling. Den här veckan har jag jobbat dubbelskift, dvs. hela 40 procent.

Aprilvädret lever upp till sitt rykte. Än solsken, än halvstorm, än hagel. Vad vi skulle behöva vore ett rejält regnväder, som sköljer bort vinterdammet.

Och så läser jag att det nu på allvar börjar funderas på att inrätta någon sorts civilplikt för ungdomar. Det som jag efterlyst i flera år, ja ända sedan korttänkarna tog bort värnplikten. Folk (unga vuxna) behöver få gnugga sig mot folk, som inte är exakt likadana som de själva. Frottera sig med andra samhällsklasser än de som de normalt väljer att umgås med. Lära sig hyfs och hänsyn och få kunskaper om att det kanske kan komma ett läge då man behöver ta till lite praktiska kunskaper för att klara vardagen, bortom app-land.

Ja, det var väl det.

Javisst'ja. Våra duktiga basketspelare bärgade hem SM-guldet till Luleå och Norrbotten ikväll. Heja!

*****

Jag måste säga ...

.. att jag är mycket imponerad över hur Italien handskas med de tragedier som nu dagligen påverkar landet.

Vilken organisation! Vilket tålamod och förståelse som landet verkar ha för att hjälpa till. Italien har väl inte varit det land som jag har upplevt som det mest välfungerande. Men där får jag nog ändra mig.

I alla fall när det gäller flyktingfrågan.

Skulle Sverige klara av samma mottagande?

I mängd kanske vi gör det,  det vill säga, tar emot flyktingar. Men inte i den koncentration och med de behov, som Medelhavets offer och överlevare sköljer över hamnarna på Lampedusa eller Sicilien med.

Beundransvärt.

*****

Däckbyte

Språkspaning

I förra veckans Språket i P1 var det en lyssnare som ondgjorde sig över uteblivna subjekt i meningar. Han menade att det var slarvigt.
 - Åkte ut till stugan.
 - Kom hem till ett ostädat inferno.
 - Gick ut och gick.

Jag kan nog känna igen, mig. Men jag tycker inte att det är någon allvarlig sak. Subjektet är underförstått.

Denne lyssnare fick ge sig, utan större medhåll från språkexperten i programmet, som tyckte att det nog var okej att man utelämnade subjektet. Inte alltid, men ...

Vad programledaren och bisittaren däremot inte reagerade över var att den som ringde in sa, att det kanske är okej i korta texter, kanske när man skriver något "i nån social media, eller så".

Där studsade jag till. Det där ordet "media" är svårt, och används lite hipp som happ. Såhär ser det ut i SAOL:

"I nån social media" blev alltså ett exempel på flera grodor, som inte kommenterades. Fast det var ju heller inte inringarens huvudfråga.

Själv hade jag sagt "på något socialt medium".  Eller "i sociala medier", alternativt "i sociala media".

Svenska är svårt.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Språk, Media, Språket i P1

Hörrni sörlänningar!

Trodde ni att ni var ensamma om våren, va?
 

 

*****

Vårstädning

 

 

*****

Hallå, hallå

I slutet av förra veckan gick diskussionens vågor höga i olika medier i ett speciellt ämne. Nämligen om elever ska få ha sin mobiltelefon på i skolan (och under lektionerna), eller inte.

Att skolan är till för att ge elever insikter och kunskaper om såväl omvärld som sig själva, kräver förstås odelad uppmärksamhet mot en inspirerad och inspirerande lärare.

Samma sak kommer förmodligen att gälla för nya generationer inom överskådlig tid. (Efter jordens undergång, är det väl inte så viktigt, förstås.)

I diskussionens vågtoppar fick jag höra föräldrar som "absolut kräver att min son ska ha telefonen på under lektionen. Jag vill kunna nå honom om något händer." Tack och lov finns föräldrar som tycker precis tvärtom och vill begränsa telefonanvändandet.

Själv är jag ju inte förälder och har aldrig varit det, så jag är väl totaldiskvalificerad att ha en åsikt. Men det tänker jag inte bry mig om.

Givetvis ska telefoner vara avstängda under lektion! Punkt och utropstecken.

De stör förstås läraren. Det stör andra elever. Det stör telefoninnehavaren som inte kan koncentrera sig på sin uppgift. Det påverkar alltså hela studiemiljön.

I Frankrike, i USA, är det tydligen helt förbjudet med mobiler i klassrummen. Undra varför. Och undra varför våra skolresultat sjunker i jämförelse med de båda länderna.

Många kommuner utrustar sina elever med egna datorer. Det borde vara tillräckligt för undervisningsändamål. Det borde också vara tillräckligt att datorerna tas fram och används, när det är nödvändigt. Inte av slentrian.

Tyvärr verkar det som att mycket inom den svenska skolan går på slentrian. En "låt gå-policy" är förhärskande.

Och visst ska våra unga lära sig hur en dator fungerar. Lära programmering etcetera. Men för det behöver man inte svara på varenda liten tweet, facebookuppdatering, instagraminlägg, snap-chat-dialog, som dyker upp i telefonen ständigt och jämt. Och inte heller behöver föräldrarna ringa upp sina telningar. Det behövdes aldrig förr. Vad är det som hänt?

Själv har jag jobbat med IT i diverse situationer i snart 45 år. Mamma ringde aldrig någonsin till mig i skolan. Är jag en förlorad själ?

Ge lärarna sin auktoritet tillbaka!

Läs också gärna debattinlägget i DN från i fredags. Det går ännu längre.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Mobiler, Datorer, Skola, Utbildning, IT, Förnuft, Pedagogik

Två besök

 - Schhhh! Lyssna ... en rödhake. Tycker jag, och stannar till ute på bron, samtidigt som en okänd ( i alla fall för ögonblicket) fågel placerar sig på räcket utanför vår bastu. Men det är ingen rödhake.

Pippin är väldigt vaksam och det är inte tal om att vända in igen för att hämta en större och bättre kamera. Istället lirkar jag försiktigt upp min mobil och tar ett par bilder. Den nedanstående är den bästa, tagen på tio meters håll. 

Min teori efter en stunds funderande är att det är en järnsparv. Skickar bilden till Mian, som säger att det troligen är så. Och den där trudelutten jag hörde, kan mycket väl stämma på järnsparv. Den liknar både gärdsmyg och rödhake.

Järnsparv får det bli. Den är inte speciellt vanlig här i trakten och har mig veterligen bara besökt oss en enda gång tidigare.

Vi fortsätter med det som vi kom ut för, nämligen att gå en runda och samla in de orangea snökäpparna, som står längs vägkanterna. Så blir det och under vår runda möter vi även en ståtlig sorgmantel som svävar förbi oss och ut över snön. Undrar vad den hittar för ätbart så här års.

Det är vår. 

Vår vår.

*****

Läget

Fåglarna har inte tid att äta. De är fullt upptagna med att sjunga. Solen skiner. Det är 8 plusgrader redan tidigt på morgonen. Snön smälter i floder.

Som varje år.

I radion Godmorgon världen, Sveriges bästa omvärldsspaning, som jag lyssnar på varje söndag, då en radio finns i närheten och jag inte sysslar med något annat spännande.

Ny fartygskatastrof i Medelhavet. 700 personer kan ha drunknat.

Hör också att det blåser full orkan, 34 sekundmeter med vindstötar upp till 40 i andra delar av länet. Här är det vårvindar friska.

Goförmidda!

Läget på vår "gräsmatta".

*****

Bistro Rånlandet ...

.. serverade ikväll snabbrimmad  torskrygg, serverad på bräserad svartkål med karamelliserad kumquat, bacon och mandelpotatis.

Till det dracks en Sauvignon blanc från Chile; Coralillo.

Dessert: Vanilglass med salta cashewnötter och hjortronsylt.

---

Rimma torsken i saltlösning i cirka 30-40 minuter. Ta upp och låt rinna av. Börja med att steka lite rödlök och bacon. Ta upp när den är knaperstekt och bryn fisken i samma panna så att ena sidan får en snygg yta på relativt hög värme och vänd sedan filéerna och fortsätt grilla/steka på svag värme, medan du karamelliserar kumquatskivor i het panna med lite smör. I den pannan lägger du sedan grovhackad svartkål och drar ner värmen något. Kålen ska inte brännas/brynas. Rör om/vänd ofta.

Servera genast med kokt mandelpotatis.

*****

Krydda fisken med vitpeppar och lite vitlökskross. Ös gärna med stekspadet. 

Klassiker

Duvblått och skymningsvarmt.

*****

Då och då

Ibland är det kul att kolla hur läsare har hamnat här hos mig. Nu tänker jag inte på dig, kära regelbundna läsare. Nej, jag tänker på de som sökt information om något speciellt och då förstås använt någon sökmotor. Google är förstås dominerande, men det finns andra. Bing, Ask m.fl. Och visst fanns det en som hette Altavista också en gång i tiden?

Idag är det någon, som antingen lever i det förgångna, eller ligger i framkant och förbereder sig. På Google har hen sökt Norrbottnisk nyårsmiddag.

Hoppas det inspirerade i vårkvällen.

*****

Så var det

Tänk vilka små nöjen man ägnade sig åt när man var liten pojk, och just den här tiden på året.

Snödrivorna smälte och gav möjlighet till kreativa lekar med det smältvatten som letade sig mot gatubrunnarna. Man grävde rännor (det var inte så mycket asfalt på den tiden), och man byggde dammar. För det gällde ju att få till en rejäl fors då och då, där man kunde låta en "barkbåt" segla fram, när man öppnade "dammluckan".

Helst skulle man också kunna rymma två båtar i bredd i den där kanalen. Man ville ju tävla. Håller dagens ungar på med IRL-tävlingar med barkbåt nuförtiden, eller är det en bortglömd sport?

Idag återupplevde jag den där känslan. Åtminstone litegrann. 

Det gick inte riktigt lika bra. 

Jag har väl legat av mig.

*****

Underhållning igen

Jo, jag lyssnar gärna på SMHI:s väderprognoser. Inte för att jag litar särskilt mycket på dem. Jag gillar dem mer som underhållning.

Tänker mig hur de sitter där och plitar med sin prognos innan sändning.
- Hm!? Nu ska vi se. Östra Skåne mulet. Inre Öland ... si och så.

Inre Öland? Finns det? Tydligen. För i morse gjordes skillnad på kusterna och Ölands "inland".

Nåväl. När meteorologen plitat färdigt med småplättarna i sydsverige upptäcker hen att programtiden håller på att ta slut.
- Norra Norrlands kustland och inland: Molnigt och minus 3 till plus tio grader.

Jag ler och tittar på den klarblå himlen.

Gomorron.

*****

Haren har sitt ...

.. fredagsmys i skymningen vid fågelmatningen, och lever farligt nu, när barfläckarna växer.

*****

Underhållning

En sak som man får på köpet - alldeles gratis än så länge - när man handlar nya teknikprylar, är bruksanvisningen.

Min nyinköpta telefon har alltså, förutom sin praktiska användbarhet, också ett oerhört plusvärde. Underhållning. Inte i själva apparaten, utan i de vidhängande dokumentationerna. Framförallt är det beskrivningarna över vad man inte får göra med apparaten, som drar funderingarna till sig:

• Tugga ej på apparaten
• Använd den ej med våta händer
• Lägg den ej på sluttande ytor - den kan falla ner
• Tappa inte enheten i golvet - det kan medföra skador

Det där sista ... undrar om det är jack i golvet, eller i telefonen som blir följden. Man kanske skulle prova.

Till min nya telefon erbjöds också en "trådlös laddare". (Menat "sladdlös"
, förmodligen.) Hm!??

Nåväl - den får man heller inte tugga på. Och "tråd" har den förstås också. Den måste ju anslutas någonstans. Det trådlösa innebär att man inte behöver koppla in någon sladd i själva telefonen! Själva laddaren består av en diskusformad platta, som man sedan bara lägger telefonen på, och vips får den kraft.

Trådlös laddare med tråd ... dvs. laddsladd ...
nä, jag menar reseadapter

Plattan har också "indikatorlampa". Obekant vad den indikerar. Jo, den lyser, när jag kopplar in strömmen, men slocknar nästan omedelbart efter att ha skiftat färg från blått till grönt på några sekunder. Sedan tror jag att indikatorlampan tänds när jag lägger på telefonen för laddning. Men det ser man oftast inte, eftersom telefonen om den är "korrekt placerad" skymmer lampan.

Laddaren ska anslutas till väggkontakten med "reseadaptern". Det är så den vanliga laddsladden kallas genomgående. Min undran blir då: Får man verkligen använda den hemma?!!! Kan inte det medföra skador.

Men jag har använt "reseadaptrar" i många år till många laddningsbara apparater, kameror med mera och har alltid funderat över varför ingen hemmaladdare automatiskt följer med, när man köper en så fin produkt.

Vad har du för laddare?

Observera också att "reseadaptern ska vara nära eluttaget, och lätt att komma åt under laddningen". Man får alltså inte placera den längre bort än sladden räcker!?? Så uselt!

Jo - jag vet att många av dessa råd är riktade till den amerikanska marknaden. Där finns krav på ordentliga instruktioner för att man inte ska råka ut för en miljondollarsstämning om telefonen går i bitar när jag slänger den i golvet.

Det får mig att inse att amerikaner måste vara lite korkade.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Samsung, Mobil, Mobiltelefon, Bruksanvisning, Humor

När man jobbat får man skörda

Tisdag = jobbdag. Idag med diverse göromål. Nyanställning. Testutvärdering med planering för framtiden. Personalsamtal. Rapportering. Uppdatering internblogg, Facebook, och hemsida. Och lite annat. En lunch med goda vänner hanns också med, fast det blir ju inte jobb, förstås.

Hemåt på eftermiddagen via Teliabutiken. Fick bra tips av serviceproffs.
-----

Nu börjar kumquatsäsongen. Skördearbetet i hettan på balkongen. Dagens byte: 126 gram. Försök få till den vikten på tre kumquats i affären! Skulle tro att det blir 26 gram för tre stycken.

Men i den norrbottniska solen blir det annorlunda. Tunga, stora (den största på bilden är 8 cm lång) och saftspända.

De blir bra till en frisk sallad, eller till en marmelad.

Avnjutes i tunna skivor med skal och allt. Hur goda som helst.

Avundsjuk?
Det har du all anledning att vara.

*****

Som vanligt alltså

Stark, ovanligt stark kritik riktades mot styrelsen för skandalbolaget SCA på stämman igår. Ledningens vidlyftiga lyxliv, som även inkluderat familjerna, med flygresor, jaktarrangemang med mera ifrågasattes. Mycket berättigat.

När det sedan kom till röstning så gick det som det gick. Gubbarna fick ansvarsfrihet!

Några intervjuades i nyhetssändningarna igår kväll. Där kunde man se den ene leende pampen efter den andre urskulda sig på pampars vis. Precis som i Skandia för några år sedan. Precis som i  Nordea vid senaste VD-bytet. Föraktfullt leende.

 - Det blev rätt komiskt. Skrattretande, sa Folksams chef för ägandefrågor i en intervju nu i morse.

Jag håller med henne. Till hundra procent och mer.

*****
(Folksam är en av ägarna i SCA. Och de funderar väl på att avsluta förbindelserna.)

Liten tur

 En sväng på stan är vad det blir idag, förutom en utflykt till Sunderby sjukhus för en rutinundersökning (kalla det "pappografi"). Våren är kylig, men solen gör sitt bästa, utan att lyckas mer än några gånger att bryta igenom så att det känns.

Stan är rätt full av folk trots att jag är ute under "arbetstid", det vill säga efter lunchrusningarna. En duktig saxofonist har placerat sig utanför Strandgallerian. En tiggare utan för den största gallerian, Smedjan. Folk som strosar. Utländska turister som fotograferar sig framför Ebeneser, en gammal kyrka, som förr var ett litet kulturcentrum och som förlorades i skuggan av Kulturens Hus. Men nu skall Ebeneser tydligen väckas till liv igen. Kul.

Vår (och somliga säger Europas) mest anrika galleria Shopping lockar, även den, utländska turister. Eller är det kanske arkitekter? De går omkring och kollar hur denna, snart 60 år gamla byggnad fungerar bra även i dagens konsumtionssamhälle. Må vara ombyggd på lite olika sätt. Men det är en spännande Erskineskapelse.

*****

Här kan du läsa om Shoppings historia.

In och spana

Mina hygienvanor släpper kanske ut en del plast i omgivningen. Det vill jag inte. Fiskar och andra vattenlevande organismer ska inte ha plast i sig. 40 ton lär vi spola ut när vi håller oss rena.

 

Därför bar det iväg direkt från frukostbordet och in i badrummet för att kolla.

 

Enligt artikeln i DN (och för övrigt i dagens nyhetssändningar) ska man spana i innehållsförteckningen på flaskor och tuber efter polyeten.

 

Eller PE.

 

Jag gjorde det och hittade en misstänkt. Endast en. Där stod PE med ett påhängt G. Så nu börjar nästa spaningsinsats.

 

Och puh! PEG har inget med plast att göra. Jag är frikänd.

 

Hur är det med dig?

 

 

*****
Här är artikeln.

Tisdagskväll

Återser en favorit på Norrbottensteatern. Jens Nilsson är en skådespelare med stor humoristisk framtoning. Utbildad på Teaterhögskolan här i Luleå.

 

Jag såg en föreställning med honom för ett tiotal år sedan. Fullständigt halsbrytande både fysiskt och textmässigt. Vi låg dubbla i bänkraderna.

 

Nu var han tillbaka. Och sanna mina ord; det var lika halsbrytande nu. Kvick och träffande humor, som kunde vara typen stand-up, men kombinerad med fysiska konster, dans, yoga, slap-stick ... Ja, allt.  Väldigt kul. Skratt i dryga timmen.

 

Rekommenderas, om han dyker upp i din trakt. Han är på turné.

 

 

Kvällen avslutade vi med ett glas vin i baren på Clarion Sense.

 

***** 

Inviger ...

.. min nya blänkande telefon med ett samtal till en kollega, som ligger på Universitetssjukhuset i Umeå efter en hjärtoperation, som gjordes i fredags.

Han är pigg och känner sig hedrad över att vara den förste som hörs i min lur.

Visst är det fantastiskt vad som kan göras nuförtiden. Han har fått en ny hjärtklaff. En biologisk. Från en gris!
 - Nu kan du aldrig bli muslim, sa jag.

Det hade han inga planer på.

*****

Jag är ingen dumbom ...

.. när det gäller datorer med tillhörande teknik. Jag har jobbat med IT sedan dess barndom. Mina första steg på datorvägen började ett par år in på 70-talet!!! Någon som slår det?

Jag har använt supportertjänster. Jag har supportat. Jag har lagat printrar, omprogrammerat biljettmaskiner, skrivit handböcker i datorbaserade boknings- och ekonomisystem med mera, med mera.

Nu har jag blivit tvungen att skaffa ny telefon, eftersom den gamla börjat tappa orken och visat tecken på senildemens.

Och jag försöker komma igång med den genom att använda all den kunskap jag tillägnat mig i 43 år. Tror du det går bra? Svaret är ett rungande NEJ!

Jo - jag kan ringa, messa och surfa en del. Alla kontaktuppgifter i den gamla telefonen fördes över till den nya i ett huj av en snäll kille på Teliabutiken. Det blev dubbelt. Så nu finns varje människa två gånger i min telefonbok. Tror du att någon av dem går att radera. Nä! Någon sådan funktion finns inte. Så i den nya telefonen har jag till exempel två telefonnummer (fast samma siffror) till min mor. Jag tror inte jag kommer i kontakt med henne på något av dem, eftersom hon inte finns med oss längre.

Mitt privata e-postkonto har jag varit van att kunna kolla i telefonen. Det går inte. Jag har ställt in alla uppgifter precis som de stod i den gamla telefonen. Men ingen kontakt. Det är portar och IMAP-servrar i laga ordning, men se det hjälper föga.

Google vill förstås att jag använder g-mail. Men jag vill inte. Generöst anger de dock en knapp där det står "Lägg in annat konto". Jepp - snälla Google .... Det är ju just det jag gör. Har du perceptionssvårigheter?

Grrrrrrr!

*****
(Jotack - annars mår jag finfint.)

Läs även andra bloggares åsikter om Teknik, Strul, Obegripligheter, Inveckling, Grrrr

Stör ej

Ny telefon!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Teknik, Strul, Obegripligheter, Inveckling, Grrrr

Sant?!!!

Läs om det där! För jag fick läsa det två gånger innan jag förstod.

Sverige måste vara de blåögda lagstiftarnas och juristernas paradis på vår jord.

*****
Klippet kommer från DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Juridik, Lagar, Brottslighet, Vapen, Kriminalitet, Blåögdhet, Korkat

Restnoterat

Apropå mitt inlägg i veckan om kylskåp och matvanor, kommer här lite tips på hur man kan fixa en söndagsmiddag på rester.

I fredags åt vi något som vi sällan äter. Nämligen tacos. Till det stektes kryddig högrevsfärs (närproducerad), revs Västerbottenost, hackades lök, med mera. Och allt gick inte åt.

Alltså fixar jag en middag till.

Ta resterna av de passerade tomaterna (ekologiska, förstås och nyttigare än färska. I alla fall såhär års.) och häll i en kastrull som du lagt lite smör, eller olja i botten på. Värm försiktigt och späd vartefter med den halva burken crème fraiche med fetaost och tomater som blev över.

Fortsätt värma och tillsätt två matskedar (eller efter smak) grönsaksfond, den hackade ekologiska rödlöken och västerbottenosten. Späd sedan med mjölk (ekologisk) till önskad konsistens innan du lägger i den överblivna högrevsfärsen och hettar upp ordentligt. Låt sjuda. Smaka av och krydda efter behag. Jag kryddade med en pepparblandning, timjan, och en tesked socker.

Lägg i små buketter av broccoli och låt sjuda med i 1 - 1½ minut. Servera genast.

Faktiskt passade ett italienskt rödvin till: Siro. Det blev över från lördagsmiddagen och är förstås ekologiskt. Ett gott hembakt aprikosbröd med en stark ost, satte pricken över i.

Å'ta'me'rackarn blev det inte över en portion också. Det får bli min tisdagslunch.

Mer mättande än väntat. Och gott!

*****

En pinne till brasan

När vi blev med öppen spis, eller rättare sagt täljstenskaminens Rolls Royce i och med att vi byggde fritidshuset för snart 13 år sedan (Tiden flyger), införskaffades förstås en del hjälpmedel för vedeldning.

 

Eldgaffel var det inte tal om. Har aldrig förstått nyttan av ett tvåspetsat spjut för att rumstera om i brasan med. Men en vedtång och en späntkniv blev det.

Nu kan jag berätta att  den där vedtången, som verkade så praktisk och bra, förmodligen på dessa 13 år använts ungefär två gånger. Inte mer. Den är egentligen rätt bökig. Och behovet att flytta runt brinnande vedstycken har varit minimalt. Späntkniven har varit flitigare använd. Men det har också blivit mindre och mindre, eftersom man nu kan köpa bekväm och billig späntved på Granngården. Säckvis. Men egentligen tycker jag att det är rätt kul att spänta ved.

Det lärde jag mig redan i småskolan, eller möjligen i fjärde klass, då det ingick i den huvudroll jag då spelade i ett teaterstycke, där jag spelade hjälte och räddade solen tillbaka från trollen, som av rädsla för att spricka, hade stulit den och lagt den i en låda. Slutet på den historien kommer jag inte ihåg, men eftersom jag var hjälte så blev det väl bra, antar jag.

Ett verktyg som dock blivit en viktig ledsagare genom alla år är pinnen. Den används flitigt för att peta ihop ved, slå på ved som inte vill brinna av utan står på trekvart mellan kaminens väggar, eller för att raka ner aska i asklådan under eldstaden. Fungerar utmärkt och finns alltid till hands, där den ligger på askluckans överkant. En överkant där inte vilket pinne som helst kan ligga, eftersom kanten sluttar utåt.

Men vår pinne kan. Den är nämligen försedd med en minimal kvist, som effektivt hindrar rullning. När och hur denna utmärkta pinne kommit in i hushållet kan jag inte säga exakt. Men nog har den varit med i minst 12 av de år vi har haft kaminen. Inte kostade den en endaste spänn heller. Ekologisk är den också.

En riktig praktpinne.

Leve den!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Ved, Täljstenskaminer, Teater, Lövskataskolan, Luleå
 

Spännande?

Undrar vartåt denna dag ska bära när jag redan fått höra om ett musikstycke med "stora nyanser", piloter som betalar för att jobba och vaknar till tjock dimma och blåst över trakten.

Gomorron.

*****

Tio minuter ...

.. innan maten blir klar går strömmen.

Tomma ord

Centraliseringen i Sverige är i det närmaste sjuklig. Här lider till exempel vår huvudstad av något som börjar likna infarkt. Inga tillgängliga bostäder. Dåliga trafiklösningar. Idag hörde jag också från insatt håll att stans sociala myndigheter saknar kvalificerade chefer.

Ändå är urbaniseringen den starkaste i hela Europa. Stockholm suger åt sig på övriga landets bekostnad. Inte bara befolkningsmässigt. Alla kommuner utanför får utbilda till höga kostnader, bara för att släppa iväg kompetensen till en överhettad region.

Varje samhällsutvecklare borde inse det skadliga i beteendet, och de kanske de gör också, utan att få gehör någonstans i maktens kretsar.

I dagens DN skriver ett antal kommunchefer och slår larm, när de blir av med jobb, som mycket väl kan skötas på distans inom till exempel Skatteverket.

Regeringen säger sig också ha ambitionen att hela landet ska leva. Men bevisen för strävandena lyser med sin frånvaro, och har så gjort sedan decennier. Jag kan inte låta bli att jämföra med vår två grannländer Finland och Norge, där varenda vrå frodas på olika sätt. Där finns klara målsättningar, istället för ambitioner. I Sverige är det blekt och stilla på den fronten. Och i Stockholm klagar man på diverse brister. Brister som inte skulle finnas om viljan till decentralisering skulle existera. Men rädsla och okunnighet råder och då blir det som det blir.

I inlandskommunen Arvidsjaur invigdes i veckan det tyska (!!!) företaget BKM Mannesmanns nordeuropeiska huvudkontor. Tyskland är i jämförelse med Sverige ett "trångt" land. De har därför insett att man mycket väl kan lägga verksamheter på orter långt ifrån både marknaden och storstäderna. Heder åt dem!

Men i Sverige går det inte. För man vill vara först och störst. I Stockholm. Och leda urbaniseringsligan i Europa.

Den ledarplatsen är inget att sträva efter. Det inser varje tänkande nutidsmänniska.

*****

Vive la différence

Vitsippor av olika slag. Här i norr, eller egentligen ett kvarts Sverige längre norrut från Rånlandet räknat, har en lastbil hamnat lite på tvären.

Det går att köra förbi, enligt Trafikradion.
- Men det är trångt. Plogbilen kommer inte förbi, så räkna med att det är oplogat mellan Vassijaure och Riksgränsen.

Norrbotten är stort.

Gomorron.

*****

Skymningen dröjer

Det är april på Rånlandet.

*****

Hur har du det i kylan ...., jag menar

.. i kylen? Själv har jag det bra. Det kan jag konstatera när jag läser en artikel i Ny Teknik, som påstår att jag använder min kyl på fel sätt. Så att jag förstör maten, är underförstått.

Ovanligt välfylld, men det är helg. Hälften ska till stugan.

Hur bär man sig åt för att få sur mjölk i kylen? Själv har jag under mitt snart 66-åriga liv upplevt sur mjölk ett tiotal gånger. Högst. Och det har inte skett de senaste 40 åren. I min kyl har jag 4 grader på översta hyllan. I grönsakslådorna 1,5 m längre ner är det 5.

Det påstås vidare att potatis inte ska förvaras i kyl. Jag häpnar. Givetvis ska den förvaras svalt. Varför inte? Den enda "grönsak" jag inte lägger i kylen är bananer. De svartnar lätt och blir fula. På utsidan. Innehållet är det oftast ändå inget fel på.

Jag tror inte att kylen används fel, på det sätt som påstås i artikeln. Felet är ägaren!

Handen på hjärtat. Hur mycket onödigt köper du på dig, som äts till hälften och sedan blir liggande. Vi är väl världsmästare på att slänga mat. Även användbar mat.

Sedan brukar de flesta kylar vara belamrade med diverse "industriavfall", dvs halvfulla tuber, burkar och flaskor med obskyrt innehåll som bara står där i månad efter månad. Inte för att de blir dåliga, men de kanske skymmer sådant som måste ätas upp i tid.

Köp rätt. Kyl rätt. Och ät upp!

Lätt som en plätt.  

*****

Vem bryr sig

Aprilväder!

 - Det struntar jag i, sa potatisblomman och slog ut sitt första lilla öga.

För några månader sedan en torr bladlös liten buske på balkongen. Potatisblomman från i fjol, har fixat vintern och är nu redo för en ny prunkande säsong.

*****

Javisst

Aprilväder i april. Vad är väl naturligare än så?

Hellre det, än rubbat klimat.

*****

Förklaring, tack

Lyssnar till en debatt i programmet Människor och tro i P1. Den handlar om vilken plats religionen ska få ta i ett sekulariserat samhälle. Så nu började den eviga traditionen med hackandet om var skolavslutningarna ska hållas. Ett par månader i förväg. Det gäller att vara beredd.

I programmet kom både gästtyckare och inringare till tals. Debatten svajade fram och tillbaka och kom förstås inte till någon slutsats, även om det var många kloka ord som sades.

Men det bestående intrycket för mig, blev det gamla vanliga. Religiösa vill på alla sätt och villkor sprida sina villfarelser baserade på gamla urkunder skrivna av tveksamma och källkritiskt osynade författare från en tid, då mänskligheten förmodligen var förtryckt.

Dessa idéer vill man fortsätta att tillämpa, må vara med vissa (motvilliga) moderniseringar. Man vill göra det på olika sätt. Visa det genom klädsel (kippa, slöja, hijab, niqab), sjunga särskilda sånger, använda olika symboler. Sedan blir man sur, när någon tänkande blir störd av det.

Min förundran och fråga är enkel. Varför? Jag tycker vi ser utmärkta exempel på hur religioner världen över ställer till med mera elände än motsatsen. Det gäller märkliga islamska inriktningar. Det gäller judiska. Men även kristna värderingar. Något som många av inringarna i programmet tyckte skulle "genomsyra" det svenska samhället.

Jotack - Se på USA, det religiösa hyckleriets stamort på jorden, där kristna vill förbjuda allt från homosexualitet till aborter, samtidigt som man tillåter folk att ta ihjäl varandra på lösa grunder (vapenlagstiftningen), eller till och med statliga medel. Arkebusering är på väg in i flera stater. Vilken idyll, vilande på så kallad kristen grund!

Jag skulle kunna ta upp fler märkligheter, men stannar där. Min slutsats är enkel: Anledningen till demonstrationsbenägenheten måste vara att man egentligen är väldigt tveksam till att den egna tron är sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen.

Därför måste den manifesteras.
Ständigt.
För att hållas vid liv.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Kristendom, Skolavslutningar, Judendom, Islam, Hinduism, Buddhism, Woodoo

Nja - Det vet jag väl ...

.. inte direkt. Men de är trivsamma djur.

*****

Denna blåsiga dag ...

.. rapporterar SVT Nordnytt om att det ligger en sälkut på isen i Södra hamnen.

Givetvis blir det ett delmål för min promenad. Jag tar kameran med mig, trots att jag innerst inne inser att jag är försent ute, med tanke på att nyheten lades ut på förmiddagen och jag fick syn på den vid lunchtid. Men man kan aldrig veta.

Vårvindar friska, leka och .... Nä - viskar gör de definitivt inte. De vrålar till ordentligt ibland. Och ute vid piren är det inte lä. Vårvindar svåra, storma och vråla...

Träffar en tjej därute, tillsammans med en busig boxer, som genast fattar tycke för mig. Hon är ute i samma ärende. Ja, inte att fatta tycke för mig, utan för att spana på sälen. Och långt därute, nästan som en prick, ser vi den. Tyvärr.

Vi står där och pratar, så gott det går i vindkasten. Vovven vill gå hem och börjar prata om det högljutt.

Den stackars sälen ser trött ut, höjer huvudet någon gång, och vi undrar hur den ska hitta tillbaka ner i vattnet igen. Isen ligger ju heltäckande, vad vi kan se. Å andra sidan måste den ju ha kommit upp ur vattnet någonstans, så det finns kanske ett hål som vi inte ser.

Fotoavståndet är för långt och snart ledsnar matte och hund och ger sig iväg. Jag står kvar en stund till men tar till sist fram kameran och zoomar in så mycket det går. Lite på måfå, eftersom det starka solljuset förtar bilden på skärmen. Men jag siktar och trycker av ett antal gånger på vinst och förlust.

Där hade vi stått i gott och väl tjugo minuter och spanat. Tyckte att den var lite orörlig. Inbillade oss att den rörde sig lite. Jo - min medspanare hade sett hur den lyfte på huvudet, när hon såg den från en annan vinkel längre bort längs hamnen.

Vänder mot stan igen,  men slänger en blick bakåt när jag kommit hundra meter. Sälen är borta ... Nej, där är den! Med god fart utöver isen. I blåsten. Sopsäcken.


Ridå.

*****