Från stadens larm

Jobbdag idag. Stan full av folk, som bara äääääälskar att trängas och shoppa shoppa shoppa. För mig helt otroligt och otänkbart. Miljöförstöring är vad det är. Punkt.

Jag kan ge mig på att 98 procent av alla de som var på stan idag kom hem med något som de absolut inte behöver. Kanske 99. Eller 97. Spelar roll. Egentligen. Dit det bär, bär det.

Vilken tur att jag har en tillflyktsort. Där finns trängsel. Men av annat slag. Den föredrar jag.

*****

Efter middagen ...

.. sitter jag och slappar på altanen (även kallad "patio väst") i solen. Slumrar till, men vaknar efter bara några minuter.

En ung hare har smugit upp till pallkragarna vid gärsgården (den originella) för ett skrovmål klöver, som växer yppigt där.

Idyll.

*****

Jag tror jag dristar mig till ...

.. att redan nu, mitt på dagen, utse dagens designprisvinnare. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad denne herre heter (för en herre är det), trots att jag vet att jag egentligen vet.

Men så kan det vara.

Uppdatering: Backfältmätare ska det vara. Eller om du så vill: Xanthorhoe montanata
*****

Så går en förmiddag till

Vaknar klockan 5 och nyfikenheten gör att jag stiger upp och tittar på omgivningarna. Inget anmärkningsvärt att se. Men vädret är strålande och utsikten ut mot fjärden är bländande, på gränsen till outhärdligt ljus. Solen står redan högt.

Men jag går och lägger mig igen och vaknar en dryg timme senare, vilket är en mer mänsklig tid att börja tänka på dagen. Innan frukost får det bli en rask lunkapromenad till tidningslådan i byn. Skönt att komma igång.

Så är frukosten avklarad och jag kan sätta mig på altantrappen och titta på när andra jobbar med gräsklippning. Och läsa om världens bekymmer.

*****

Från förmiddagsrundan ...

.. kan rapporteras  att ekorrbären står i blom med skyar utefter vägkanterna. De har även bjudit in släktingen liljekonvalj på sina ställen. Åkerbären draperar sig snyggt runt den stora stenen utanför köksfönstret. Inte så många blommor just där. Men på andra håll är blomningen riklig.

Det börjar äntligen likna sommar. Men oj så uschligt det är med dagfjärilar. Jag har aldrig upplevt maken till fladderbrist. Några enstaka höfjärilar bara. Och någon liten grönsnabbvinge. Det känns lite märkligt, eftersom vi redan i påsktid såg den första sorgmanteln.

Ur led är tiden, eller åtminstone nånting.

*****

Rånlandet 27 juni kl. 23

Rödvingen filar på från talltoppen

*****

I skvattramtider

 

***** 

 

Snart gratis

Nog blir jag lite förstummad över regeringens senaste påhitt. Alla resenärer som råkar ut för att bli mer än 20 minuter försenade med allmänna trafikmedel, ska få rätt till ersättning från trafikbolaget!

Läs om det där: Alla resenärer som blir mer än 20 minuter försenade med allmänna trafikmedel, ska få ersättning.

Hur tänker man nu? Det ska bli lag från våren 2016, är det tänkt. Men tänkt har de nog inte riktigt. I alla fall inte "ända ut". Meningen är också att det ska gälla oavsett orsak till förseningen.(!!!)

Alltså:

• En trafikolycka spärrar vägen en timme eller så, så att länstrafikens buss inte kan köra där.
• Ett tåg i Norrbotten kör på en ren, så att tåget måste stanna och undersöka om den dött eller ej. Har den inte det måste tågpersonalen se till att djuret avlivas.
• En kontaktledning rivs ner utanför Stockholm C (Rätt vanligt, faktiskt.)

Det finns många fler situationer. Här ska alltså busstransportören, eller tågföretaget ersätta resenärerna för något som de inte förorsakat, eller rår på.

Och hur blir det med säkerheten. En buss blir en kvart försenad på sträckan Luleå - Umeå på grund av något mankemang i Skellefteå. För att inte bussbolaget ska få kostnader måste chauffören köra på lite extra, för att marginalen ska hålla.

Snart åker nog de flesta resenärer med SJ gratis, om man ska tro alla rapporter om hur det fungerar söderut. Ja - i viss mån även här i norr. Eller är det här förslaget tänkt att betyda nolltaxa!?
Då finns andra sätt.

Nä - regeringen! Det där håller inte. Satsa på infrastrukturen istället. Se till att järnvägar håller godtagbar standard, så blir trafikoperatörerna nöjda och kan hålla sina tidtabeller.

Uselt förslag från er. Det låter nästan Putinskt!

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Regeringen, Trafikverket, Kollektivtrafik, SJ, Länstrafiken, Korkat

Enkel sommarkyckling

Ikväll blev det enkelt. Små kycklingfiléer på sommargrönsaker. Gott!

Såhär gör du.

Marinera lagom antal små (delade finns att köpa) kycklingfiléer i rapsolja, salt, citronpeppar, basilika och balsamvinäger. Blanda efter smak. Snabbast och bäst går det att marinera i plastpåse. Några timmar räcker.

Ansa och skär lämpligt stor fänkål till fina strimlor. Skär tomater (helst körsbärs- eller liknande) i klyftor, och ansa haricotsverts. Skiva en stor kumquat, eller flera små, i tunna skivor.

Bryn kycklingen tills den är genomstekt. Ta upp och låt vila. Fräs grönsakerna mjuka i separat stekpanna.

Hetta upp kycklingpannan igen och lägg i kycklingfiléerna och häll på en skvätt rödvin (se nedan!). Bräsera.

Servera direkt i varma tallrikar, där du redan lagt upp grönsaksjoxet. Häll rödvinsskyn på köttet.

Ät!

Vi drack Italian Zinfandel till detta. Passade utmärkt.

*****

Veckans överraskning

Jag ska nog inte klaga, trots allt. Men jag tror vi har slagit två rekord den gångna veckan.

Mest regn!
Men också mest sol!

Vive la différence.

Och mitt djupa deltagande till er andra.

*****

Åter ...

.. efter en jobbdag igår och en stadsdag idag. Torr förmiddag har som vanligt denna sommar förbytts i fuktdrypande eftermiddag. Det började ju, som sagt bara en stund efter att ett vardagsrumsfönster fått välbehövlig puts därhemma.

 

Nu ligger jag på soffan i stugan och filosoferar och tänker att utsikten från ett av köksfönstren mycket väl kunde gälla en tropisk regnskog. Saknas bara en tukan eller en ara.

 

 

 

 

*****

 

 

Jag har nu försäkrat ...

.. mig och alla andra (man är ju solidarisk) om en fortsatt regnig sommar genom att putsa, inte mindre än två fönster. En gammal fin svensk tradition. Se så fint sommarmolnen och blåfläckarna reflekteras i glaset.

 

Och det funkade! Tjugotre minuter efter att allt var klart strilar regnet.

 

Jippiiiii.

 

 

***** 

Vad är det som händer

En helikopter hörs komma närmare. Mycket närmare. Och vi går ut för att lokalisera den, men ser inget. Men vi förstår att den måste finnas någonstans över fjärden. Tydligen flyger den så lågt att träden står ivägen . Den hörs nu väldigt nära.

 

 

 Samtidigt kommer två kajaker farande i upprörd sjö. Det regnar kraftigt emellanåt, och det ser inte det minsta skönt och trevligt ut därute bland vågorna. Jag skulle i alla fall inte ha gett mig ut i detta väder.

Plötsligt dyker helikoptern upp. Eller ner. På mycket låg höjd och synlig för oss. Den sniffar över de två kajakpaddlarna och jag tycker mig se att de nästan hukar. Flera gånger är helikoptern väldigt närgången, innan dess ljud tonar bort fem, sex minuter senare.

Vad var nu detta. Bovjakt? Nej - det var ingen polishelikopter. Övning? Nöje? Filminspelning?
Tja, säg det. Vi lär aldrig få veta.

Helikoptern flyger omkring bara ett par hundra meter från bloggarfönstret.

*****

Lyssnar på slutorden ...

.. i Calle Moraeus sommarprogram där han uppmanar oss att "gå ut och sprätta med tårna i gröngräset". Bra idé, tänker jag, som avslutat lunchdisken.

Hinner ut på bron och upptäcker att det nu är dags för nästa regnväder. Det som ska ge rikliga mängder i natt. Så något sprätt i gräset, blir det inte. Jag går bara ut en sväng och konstaterar att det var tur jag hann fixa i ordning den gräsplätt, som farit extra illa i vinter.

Tur att det regnar. Det är bra för potat .... nysått gräs.

*****

God Jul

26 millimeter. Det innebär 26 liter vatten per kvadratmeter. Jag behöver nog inte vattna idag; en dag med solglimtar i molntäcket, men med löfte om mer och "kraftigt regn" till natten igen. Denna sommar kan vi nog skippa tankarna på en topposition i Solligan.

Jag står och diskar frukostdisken. Som vanligt håller jag koll på vad som händer utanför fönstret framför mig. Det är en av fördelarna med att handdiska. Det blir lite meditativt. Jag ser hur åkerbärsblommorna slår ut, hur vår rhododendron (som vår skotsk-svenska guide härförleden envisades att kalla rådårendron, trots 37 år i Skottland), den vita, väldoftande, börjar slå ut i skogen, minst två, om inte tre veckor senare än vanligt.

En populär gäst slår sig ner på gräset utanför. Domherren. En vinterfågel tycker jag. Passar bra på julkort. Det tyckte även mamma.
 - Domherrar betyder kallväder, sa mamma.
Jag är hågad att tro henne. Visserligen har vi de senaste dagarna haft varmast i landet, inte bara under vår fina midsommarhelg med slösande sol. Vi har också haft varma morgnar, jämfört med SMHI-stationerna i södra Sverige. Tre dagar i rad har Luleå ståtat på temperaturtoppen. Trots regn!

Tar några bilder genom köksfönstret. Domherren låter sig väl smaka av fröspill från vinterns fågelmatning. Vi matar för övrigt även nu. I liten skala. Det verkar uppskattas.

Visst är han fin mot det gröna. Men jag uppskattar domherren mer mot det vita, om ett halvår.

Då är det julafton.

Gomorron!




*****

Rånlandet 23 juni kl 22.43

Som en höstkväll. Mörk och dyster. Regnet drar i skyar över fjärden och får vattenytan att likna isläggning. Det enda som kan hindra det är förstås att det är ganska varmt. 15 grader i skrivande stund, trots sen kväll.

Regn är utlovat i stort sett hela veckan, med undantag från imorgon förmiddag. Det vore skönt, eftersom det är min lediga dag.

Vi får se.

*****

Äntligen konstaterat

Äntligen bekräftat. För fyra år sedan skrev jag vad jag tycker om BMW-förare.

Idag ser jag detta

Ödmjukt konstaterar jag återigen att jag ofta ligger före forskarna.

*****

På väg till jobbet ...

.. firar vi någon form av jubileum.

Det tog fem år, drygt!

*****

Nya grannar

Var det inte något som rörde sig där borta. Eftersom jag varit helt ensam i hela området - verkar det som - under dagen idag, reagerar jag för allt som hörs eller rörs i närheten. Semesterperioden har inte riktigt tagit fart, så stugorna står tomma såhär en måndag. Men en rörelse, som sagt. Väldigt snabb och egentligen rätt obemärkt sekunden efter att jag reagerat.

Nyfiket går jag åt det hållet. Det är bara sju-åtta meter bort, njae kanske tio. När jag tänker efter kommer jag ihåg att jag sett rörelser i området förr, utan att egentligen reflektera vidare. Men nu ville jag komma till klarhet.

Mamman jag såg var diskret i grågrönt, inte så stor, för att egentligen säga väldigt liten. Och jag började förstå att hon verkligen bodde där i diket vid bastun. En lövsångare. Bygger bo på marken. Gärna i en liten grotta "utgrävd" i en grästuva. Trots att jag sett varifrån hon kom, var det svårt att upptäcka hennes hem. Men till slut hittade jag det.

Snabbt fixade jag fram kameran. Inte var det enkelt att få en bra bild. Det var ju mörkt därinne. Men jag tog ett antal (ca 30-40 bilder) för att vara på den säkra sidan. Försökte också med blixt, men det var inget framgångsrecept.

Därinne låg fem små ägg. De såg ut som påskkarameller. Vita med diskreta bruna prickar. Boet var sorgfullt fodrat med fjädrar och dun. Någon minut stannade jag, medan mamman lika diskret som vanligt, varsamt närmade sig i cirklar. Jag drog mig undan och lät henne krypa in.

Tänker på att boet ligger där, inte långt från vår nordvästra tomthörna, där vi har en huggorm boende. En svart, läcker sak. I och för sig har jag varit där och spolat med vattenslangen, för att den ska flytta. Vi hade hundbesök i helgen också och jag ville inte riskera en träff dem emellan. Men nog vore det enkelt för en hungrig orm, att krypa in i det där boet och få en äggmåltid.

Jag hoppas att lövsångaren får behålla sina ägg, och att det blir barn snart.



Som påskkarameller

*****

Sommarrutin

Nu känns det äntligen som att sommaren har börjat på allvar. En strålande midsommarhelg med finväder - "inte en droppe regn", som Tomas Ledin sjunger. Goda vänner på besök. Det är midsommartradition. Samma lag träffas varje år på olika håll.

Idag är det vardag och som arbetsledig (Nä, inte semester.) känner jag mig ändå ledig  när sommarens vanor  börjar följas. Som att hämta tidningen bortom skogen, två kilometer från kojan.

Skönt med tidig promenad. Särskilt i fortsatt fint  väder. Vi måste ju börja jobba på vår plats i Solligan om det ska bli nå't.

"Sommaren är kort", sa Ledin.

*****

Årets ljusaste kväll

Efter midsommarfirandet lägger sig lugnet över Rånlandet. Årets längsta och ljusaste dag är snart till ända.

Nu hoppas vi på fortsatt sommar.

Skuggsidan av huset. Sommarnatt.

*****

Man vet aldrig ...

.. vem som sitter runt hörnet.

Till vänster Benke. Till höger Klubbhornsstekel av någon snygg sort.

*****

Lägger ifrån mig ...

.. klocka och smycken efter en fin dag i ett välsignat solsken. Vi tog med oss hela gästgänget på exkursion för att spana efter orkidéer. Det blev framgång. Visserligen hade de inte slagit ut helt ännu på grund av den långsinta våren, men vi hittade i alla fall en hel del utslagna exemplar. Det blev en skön dag i skogen.

Sen kväll efter god middag. Två av vännerna stannar en natt till. Solen på väg upp igen efter sin korta paus under horisonten. Huset tystnar. Ute sjunger rödvingen ikapp med koltrasten. Havet är fullständigt spegelblankt i rosa och grått.

*****

Frukost och ...

.. samtal ute i solen på trappen. Buffén står framme. Kaffe fixas i omgångar, liksom the. Björksavsfilen blev succé.

Lättja.

*****

Så blev det ...

..midsommardagsmorgon efter en lugn och solig natt. Ligger och slöar innan det är dags att stiga upp och agera frukostvärd. Huset är ännu tyst. Gästerna sover ännu, eller ligger i likhet med mig själv och smälter gårdagens myckna och goda mat. Endast Rubens är ute med husse. Rubens är en trivsam medelålders herre som lugnt  betraktar oss och våra förehavanden.

Nu hörs fler mänskliga aktiviteter. Någon kommer ner för trappan. Någon går ut på bron och sätter sig i solskenet.

Det är dags att stiga upp.

Gomorron.

*****

God midsommarmorgon ...

.. från Rånlandet, där vi äter frukost och väntar på gästerna; de som ska servera sillunchen; de som ska fixa för-och efterrätt i kväll, och att vi själva ska sätta igång att inspireras till huvudrätten.
(Jodå - grundritningen är klar.)

Sällsynt vacker morgon.

*****

Den tiden på året ...

.. då solen går över toalettborsten.

*****

Midsommarluleå

Nya trender

*****

Pussel II

Äntligen blev det gjort. Bytte ut det gamla trallgolvet på balkongen mot nytt idag. Det har tagit tid att komma igång och det var lika rörigt som jag anade.

Röra

Själva golvläggningen går rätt snabbt. Men att elegant "riva" det gamla golvet och flytta runt möblemanget och det stora tunga krukorna (Den största väger bra mycket mer än jag själv.) är kämpigt. Så jag fick kämpa på.

Och nu är det värsta gjort. Det börjar arta sig. Det gamla golvet står nu lutat mot väggarna och väntar på att bli omhändertaget av en kompis som ska använda det utomhus i sin stuga. Lite mer ska ordnas också innan det blir klart.

Varsågod - En förhandstitt.

Halv-, eller kanske trekvartsklart

*****

Pussel

Lyssnar till samhällsprogrammet Kaliber i P1. Det är en uppföljning av ett program som sändes i höstas, som handlade om de resevanor som personalen vid Nationella Transportenheten har. Det är den enhet som har hand om bland annat utvisningsresor.

Originalprogrammet pekade på att tjänstemännen åkte business class och bodde på lyxhotell, efter att utvisningen verkställts. Det var flotta hotell i Dubai, resorts i Jordanien och andra länder runtom i världen, där tjänstemännen kunde stanna och "vila ut" med traktamente, på skattebetalarnas bekostnad. Ofta i flera dagar. Att man åker business class kan dock bara vara beroende på att man av olika skäl måste ha helt flexibla biljetter och då finns sällan några lågpriser.

Men tillbaka till det där med boendet. I uppföljningsprogrammet intervjuas bland andra en facklig representant från ST, Statstjänstemannaförbundet, med anledning av att det nu föreligger diskussioner om förändringar i resereglementet. Reportern frågar:
 - Men kan inte tjänstemannen åka hem direkt och få vara hemma och vila.
 - Nej, det tror jag inte på, säger fackrepresentanten. Det blir för många krav från familjen om man är hemma.

Ungefär så.

Nämen då så. Då får vi väl hosta upp medel så att arbetskraften kan hålla sig borta hemifrån även när man inte är på resa.

Herregud! De måste ju få vila efter en hetsig dag på kontoret. Då kan man ju inte tvingas åka hem och livspussla.

Men förmodligen fattas en bit.

*****
Hör programmet här.

Läs även andra bloggares åsikter om Nationella Transportenheten, Skattemedel, Livspussel, Resor

Är man bara lite ...

.. kinkig och noggrann med valet av kameravinkel, så ser vårt stenparti rätt hyfsat ut, trots den kalla våren.

*****

Senfärdig

Att våren varit kall och inspirerat försommaren också, har jag nämnt flera gånger.
 

När jag gick i skolan uppmanades vi att plocka blommor till skolavslutningen, eller examen som det kallades efter varje år på den tiden.
 

Skvattram var ofta en som jag valde. Doftade gott och snygg design.
 

I år hade jag inte fått min bukett. Skvattramen är minst en vecka bort. Just det här exemplaret var ett av de som kommit längst.
 

Kan jag få beställa en sommarmånad till, tack.

 

 

***** 

Lång dag

Gonatt.

 

 

***** 

Rånlandet 13 juni kl 20.56

Lugnt.

 

***** 

Vårlördag

Den konstiga försommaren fortsätter. I och för sig har vi varit bortresta en  vecka i början av maj i Skottland och en långhelg i Nordnorge första helgen i juni. Men resten av tiden då?

Ja det har varit kallt. Och blåsigt. Och otrevligt. Så det där jobbet med att fixa i ordning inför sommaren; det där man brukar fixa klart tidigt i maj har  blivit gjort idag! Det är ju inte riktigt klokt och jag börjar tvivla på klimatuppvärmningen. Sedan hör jag andra, som lite hånfullt säger samma sak. Tills jag inser att detta är precis de symptom som det pekats på för flera år sedan. Mild vinter - kall sommar. Och mycket nederbörd.

Låter det bekant?

Tyvärr gör det just det.

*****

Junikväll

Du vet. De där nätterna som inte riktigt vill bli av. Juninätterna.

 

Jag går ut. Dygnets sista timme väntar. Det är svalt. Som så envetet denna vår och försommar. Ostadigt. Regn i stort sett varje dag. Så även ikväll. Där borta över Piltreven och Jämtön drar ett regndis genom de varma färgerna som en lågt stående sol skickar över fjärden.

 

Koltrasten sjunger sin vackraste sång, endast då och då avbruten av släktingen Rödvinge. En morkulla, vår årliga, passerar som vanligt på sin patrull rakt över huset. Ivrigt "årpande" och "gnisslande" på sitt vanliga sätt.

 

Det är en fin tid.

 

 

***** 

Så var det dags för ...

.. dagens regn.

 

 

***** 

Invigning II (?)

Inte blev det nå't. Jag satt och tog en förmiddagskaffe vid halvtiotiden, då det plingade (eller vad det nu gör), både i datorn och i min mobil. Ett facebookmeddelande.

Luleå Pride 12 juni kl.10.00 .... Du kommer väl. Dina vänner kommer att vara där.

 - Oj, tänkte jag. Då kan jag ju gå dit i alla fall, eftersom jag inte kan vara med i paraden imorgon.

Slurpade i mig kaffet och gick iväg.

Inte fasen var det nå'n invigning, eller vad det nu skulle vara "klockan 10.00". Nu hittar jag inte ens det där facebookinlägget.

I Stadsparken, som är "centrum" för festivalen, pågick iordningsställande av scen, av serveringar, av föreningsstånd etc. Det såg rätt rörigt ut. Långt ifrån några invigningsaktiviteter alltså.

Men flaggorna vajade. Stolt mot den ljusa himlen.

*****

Invigning I

Så invigdes grannhusets mastodontbalkong. Den som kantats av bekymmer hela tiden. Påbörjades i november - Är ännu inte klar. Svartbygge har det ryktats om. Störande för oss andra på gården.

Men nu sitter de där för första gången, personalen på ingenjörskontoret.

Obekymrade i ett sällsynt solsken, och fikar på en ofärdig balkong, utan egentliga permanenta räcken.


*****

Fråga mig

I morse kablades resultatet av en ny forskningsrapport ut i nyheterna.

"De som drabbas av hjärtstopp har större chans att överleva, om de får hjälp snabbt."

Jaha - Behövs det forskare för att komma till den slutsatsen?

*****

Nä - Man skulle kanske ...

.. ta itu med något nu efter städning, dusch, vattning, handling, kaffe och partiledardebatt.


(Uppdatering: Det blev lunch. Och bakning. Stress, stress, stress ....)... och besök på min gamla arbetsplats, som jag lämnade 2008. Kul. Sedan åkte jag och köpte 12 kvm golv som jag ska lägga på balkongen.  Nog har man att fixa, alltid.

*****

Vi

Tidningen Vi, som alltid funnits hos mig, från tidigaste barndom och framåt, förnekar sig aldrig. Den månatliga dunsen i brevlådan har alltid varit välkommen. Välgjord, välskriven och ofta med snygg fotografi. (Förutom de extremknepiga korsorden, förstås.)

Idag dunsade den ner i lådan igen, såhär i början på juni. Normalt hamnar den hos mig någon av månadens sista dagar. Men nu kom ett specialnummer. Med tema natur. Ur många aspekter. Som smycke, som meditation, som mat, som avkoppling. Men främst som en blygsam uppmaning till oss naturförnekande, naturanalfabetiska, naturrädda, att ta den till vara. På ett hållbart sätt, nämligen för att njuta av den, tolka den, och därmed förstå den och den betydelse den har för oss.

Snyggt jobbat!



Lägg märke till benämningen Götaland i översta bilden. Det används väldigt sparsamt, när det gäller att specificera en plats.

*****

Framåt och bakåt

En sväng till stugan för att titta till. Det mesta ser bra ut, men det är förskräckligt blött i marken. Det tjippar och tjoppar så fort man lämnar den grusade infarten och gården. Blött, blött, blött och blött.

Men växtligheten går framåt, även om den drar sig i det längsta. Den vill förstås inte komma upp till "kylan". Denna den sämsta vår och försommar jag har upplevt. Eller kanske växterna inte orkar ta sig upp ur den kalla jorden, som aldrig har fått torka upp, aldrig har fått värmas av sol.

Rabarberna växer knappt. Och jag förstår en av plantorna som redan satt blommor för att säkra sin fortlevnad. Här har man inte råd att slösa energi på saftiga och fina stjälkar. Här gäller det släktets framtid, tror jag den tänker. Rabarber brukar väl blomma i juli, va?

Påskliljorna bakom granen - De där som av en slump hamnade där för många, många år sedan, ståtar som vanligt utom synhåll från vår stuga. Man får leta upp dem om man ska njuta. De är förstås senare än vanligt.

Men det går som sagt framåt. Trots allt.

Förutom en liten detalj som egentligen är stor. Väldigt stor. Vi borrade egen brunn för två år sedan. Med visst besvär och med lång färdigställandetid på grund av de vanliga hantverkartakterna. Men vi har alltså kunnat njuta vatten i kranen även vintertid. På sommaren har vi vatten från samfällighetens täkt.

För någon veckan sedan skickade vi in ett vattenprov. Det smakar bra, det ser bra ut och vi har aldrig blivit sjuka av det, så vi var egentligen inte särskilt oroade. Jo - möjligen radon. Grannarna som testat i höstas verkar ha under gränsvärdet, eller näst intill.

Igår fick vi domen. Vår brunn kan driva ett kärnkraftverk. Gränsvärdet överskrider sig själv inte mindre än närmare tre gånger. 1000 är okej. Vårt värde är 2800!!! Radon är en lukt- och smakfri gas, som bildar så kallade radondöttrar med syret i luften. Gasen är radioaktiv!

Det blir till att investera. En radonanläggning måste till, om vi ska lita på vattnet i fortsättningen. Frågan är bara .... Var ska den stå? Det är ingen liten grej. Minst som ett modernt frysskåp. Låter gör det också. Vi har bara inte plats!

Så även om vi slantar upp de 30 000 kronor som apparaten kostar, så måste vi skippa halva gästrummet, alternativt bygga ut. Så de där tusenlapparna kommer att bli betydligt fler, är jag rädd.

Vi är i chock!

*****
Uppdatering: Vi har nu fått kontakt med ett företag som vill testa sin utrustning hos oss. En ny modell av radonavskiljare. Detta utan kostnad. Vill vi sedan (när vi sett resultatet) behålla den så får vi den till ett humant pris.

Hälsotecken

Heja lulebor, som inte är korkade, utan väljer den gamla och mera miljötrygga mjölkförpackningen.

Korkmodellen säljs så lite att den reas till halva priset, när datumet håller på att gå ut. Den ekologiska i grannburen verkade sälja bättre.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Mjölk, Ekologi, Norrmejerier

Norge är rätt snyggt

 

*****

Lång promenad.

Rundvandring i de centrala bergstrakterna i Tromsø. Det känns lite som att göra en fjällvandring. Fjällbjörkskog och små tjärnar, där lom ses emellanåt. Och alltid i direkt anslutning till absoluta stadscentrum.

Nu säger vi adjö till Tromsø för denna gång. Hoppas att få återkomma någon gång.

*****

En fantastisk dag ...

.. avslutas med en brakmiddag på De 4 roser innan vi åker hem till Mats för en digestive och en makalös utsikt i midnattssolens sken.

*****

Bilden tagen strax efter midnatt.