Vintern ra'

Nej, vi sjöng inte. Men vi pratade, skrattade och hade det trivsamt.

Vi hade bjudit in närmaste grannarna på traditionsenligt Valborgsmingel. Ja, traditionen säger att minglet ska vandra runt, och i år var det vår tur.

Det ska inte vara så märkvärdigt. Alltså blev det bara bubbel, löjromskrustader, gravlax-"snittar" och lite annat ute på patio väst, i solen som försökte värma lite.

Men framåt halvåttatiden blev det lite för svalt och då bjöd jag in till varm ärtsoppa med likaledes varm punsch.

Det satt fint, och pratet och berättelserna slingrade vidare genom kvällen.

Foto: Bert Bodin, Lena Ekh och Katrin Ek.

*****

Liv och död i vårens tid

Det är ingen tvekan. Det spirar både här och där. Sälgen har pollenfyllda "kissar" som älskas av nässelfjärilen. Jag har, som jag berättat tidigare, aldrig varit med om dess like vad gäller tidiga fjärilar. April månad är ju inte riktigt slut ännu, och fjärilar brukar jag räkna med i slutet av maj, kanske. Och då bara grönsnabbvingen, som brukar vara först. Någon sådan har jag ännu inte siktat.

Inte bara videkissarna har vaknat. Det är lövsprickning på gång också, trots att isen ännu ligger på stadsfjärdarna. Det är verkligen norrbottnisk vår. Den explosionsartade.

Sveriges minsta däggdjur är näbbmusen. En liten rovgirig varelse, som äter insekter. Den har till och med giftigt bett, vilket är väldigt ovanligt bland däggdjuren.

Trots att den är en liten tiger råkar den ut för livets svårigheter själv också. Jag stannade vid en bänk för att ta ut en liten vass sten, som hamnat i min sko, och när jag sätter ner fötterna igen ser jag liket. Liket av en näbbmus. Kanske fyra cm lång, plus svans. Det är andra gången i mitt liv jag ser en.

Så kan det gå, när man går en promenad på Gültzauudden.

*****

Favorit

Jag gillar rödvingetrasten. Den har nu tagit vårt territorium i besittning, som alltid just kring Valborgshelgen.

Jag har visserligen hört dess lite vedmodiga sång sedan mer än en vecka, men det är först nu jag möter den på tomten.

Karsk liten trast, som inte är alltför skygg, även om man inte kommer så nära att man kan få perfekta bilder med mobilen. Men man kan ju fippla lite med redigeringsfunktioner, så att det blir en oljemålning.

Då betalar väl folk mer för tavlan, va?

*****

Avdelningen ...

Facebook-inlägg.

.. sån't jag har svårt att förstå, är stundtals rätt välfylld. Visst har den digitala revolutionen medfört att var och den som så önskar, kan komma till tals (eller skrifts) på ett enkelt sätt. Och det görs. Verkligen.

Men ibland undrar jag. Jag förstår att det finns många, som inte är särskilt duktiga i att uttrycka sig i skrift. Det kan vara allt från dyslexi till rent bristande kunskaper från en skola, som tydligen knappt vågar tillrättavisa elever som gör fel. Jo, sådana exempel hör jag talas om.
 - Man förstår ju vad de menar.
Så försvarar man ofta den "rutinen".

Men varför alla dessa emojis?

Kraaaamiiiizzz på er!


*****

Baksidan

Visst är det skönt med sol och värme. Det tycker många av oss. Till och med jag, som också är vinterälskare. Riktiga vintrar, alltså. Mer och mer sällsynta. Tyvärr.

Odelat positivt är det inte. Och förändringarna går snabbt. Snabbast här uppe i norr, vilket oroar forskare.

Se det här lilla reportaget från Ođđasat.
*****

Fjärilsår

Inte vet jag om det är ett tecken på klimatförändring, eller av någon annan orsak. Men aldrig någonsin tidigare har jag upplevt så många storfjärilar i april.

Den som oftast noteras först är den lilla vackra grönsnabbvingen. Den lyser dock med sin frånvaro hittills, men jag har noteringar om den från maj månad, som tidigast.

Men i år var nässelfjärilen först,  följd av brun flickfjäril och vinbärsfuksen.

Och idag var det dags för sorgmanteln. Den såg vi överhuvudtaget inte alls i fjol.

Hoppas fjärilsåret håller i sig.

Sorgmantel. Nymphalis antiopa.

*****

Någon har ...

.. ätit frukost. Den där mindre krukan hade igår ett antal blå och gula blommor. Penséer. (Påskliljorna ratades dock. De lär ju vara giftiga)

Nu är penséerna borta. Misstänkt dådare är den bastanta hare som i den tidiga morgonväkten skymtades bortåt jordgubbslandet.

Hen skuttar nu förmodligen fram med traktens snyggaste maginsida.

*****

Förfall

När jag just fyllt fem råkade jag ut för något, som inte ens läkaren visste vad det var. Det här var 1954, då vi hyrde ett hus i Mjöfjärden (Den by som Rånlandet räknas till och där vårt fritidshus hamnade av en slump för 17 år sedan.) över sommaren. På den tiden bodde vi i Kiruna.

Läkaren i Råneå skickade hem mig med en flaska borsyra, tänkt att användas av min mamma att badda mina kliande ögon med. Särskilt på morgnarna, när jag efter att ha sovit, knappt fick upp ögonlocken på grund av intorkat "slem".

Jag hade fått hösnuva. Så kom det att kallas. Pollenallergi, alltså. En mycket ovanlig åkomma på den tiden. I mitt fall var det gräspollen. I vuxen ålder har det nästan helt försvunnit.

I år är det rekord vad gäller björkpollen. Det beror tydligen på fjolårets varma sommar.

Men det jag mest förundrar mig över är att varannan svensk räknas som björkpollenallergiker. 50 procent av befolkningen! Det rapporteras i dagens nyhetssändningar.

Vad är det som gjort att vi blivit så ämliga?

*****

Oj ...

.. har pensionen kommit!

*****

Men jäklar

Nu missade du världens godaste lasagne.

Synd!

Recept hittar du under Mat och sån't här i högerkanten.

*****

Ännu är det ...

.. lite påsk på patio syd, västra där vi sitter och fikar.

Lyssnar till bofinkarna, rödhaken och rödvingetrasten. Blåmesen ringer i sin klocka. Nässelfjärilar fladdrar förbi, och årets första humla brummar i vägkanten.

Och ta'me'rackar'n, var det inte en vinbärsfuks som satte sig i stenpartiet?!

*****

Efter en intensiv ...

.. förmiddag med gymträning, tidig lunch, styrelsemöte, inköp inför helgen(-erna) med mera, är det skönt att sedan koppla av på patio väst i solskenet på Rånlandet.

Torsdagseftermiddagar är inte så pjåkiga.

*****

När Ögonblick ...

.. i norr griper in, brukar saker och ting hända. Så även denna gång, även om det tagit en oförsvarligt lång tid. Drygt två månader.

Nåja. Huvudsaken är ju att det blir gjort.
Skyltskrället är borta.

*****

Säljer du ...

.. dig själv? Utan att få betalt!

Ja, så är det för många. Den där telefonen du går och bär på kanske berättar exakt vad du gör, och var du befinner dig när du gör det.

Det är bra information för många olika aktörer. De som övervakar dina steg och sedan anpassar sin information till just dig.

Jag har berört ämnet förr och idag har Dagens Nyheter en stort uppslagen artikel om "problemet". De har fått tillgång till information om en enskild människa och kan se exakt vad personen gjort under en dag.

Men det går förstås att komma undan. Man kan gömma sig. Det har jag i stort sett alltid gjort. Jag tycker inte att Google, Facebook, Instagram (och inte bara dom) har någon anledning att veta var jag i varje ögonblick befinner mig.

Därför

• har jag aldrig "droppen" (den där symbolen som du ser på bilden till höger) påslagen. 
• "checkar" jag aldrig in när jag är någonstans, via Facebook.
• stänger jag alltid wifi-funktionen, när jag lämnar hemmet (om jag har eget lösenordsskyddat wifi hemma).
• stänger jag förstås av telefonen på natten.

Hur gör du?

Givetvis använder jag platsmarkören ibland. När jag behöver GPS-tjänster. Men det blir ju bara en kort stund. Sedan försvinner jag från jordens yta igen.




*****

Inte är det så dumt ...

.. att vara trogen kund.

Idag, när jag traskat iväg i vackervädret för att besöka frisören, fick jag förstås också betala för mig, och boka ny tid om sex veckor.

Siw, som min frisör heter sa åt mig att vänta en stund när vi var klar och jag skulle säga hej.
Hon försvann till de bakre regionerna, men kom snart tillbaka.
 - Du är så trogen kund. Jag tänkte att du skulle få en liten present.
På disken stod en kartong med fyra Orreforsglas.
 - Men tack, sa ja glatt överraskad.

I huset intill finns ett av de två kontor där min tidigare arbetsgivare NEX Resebyrå huserar.

Givetvis gick jag dit och hälsade på mina gamla kamrater. Där var det lite dämpad stämning. Mycket jobb förväntas de kommande dagarna. Det är ju risk för strejk bland SAS-piloterna.
 - Jo, sa jag. Det är det vanliga vårtecknet. SAS-piloterna visar missnöje.
Så har det varit i långa tider, just precis den här tiden på året.

Om ni visste hur mycket extrajobb det blir för resebyråfolk då. Oj oj.

Men fika fick jag. Med glass och fruktsallad, förutom roliga samtal förstås.

Nu gäller det bara att fixa lite champagne. Till de nya glasen.

*****

Spännande saker ...

.. händer ibland. Som till exempel en havsörn som plötsligt ligger och svävar högt ovanför mig. Förmodligen försöker den avgöra om jag är ett bra byte. Men jag är nog för spenslig och torr, så den ger sig av rätt snart.

(Bilden är usel, men jag hade bara en chans med mobilkameran. Och jag var rätt osäker på om det verkligen var en havsörn. Men jag konsulterade en specialist som bekräftade, efter att ha sett flera av mina bilder.)
-----

Sedan var det jag som fick spana från höjden, då en civil polisbil stannade nedanför vår balkong, och två poliser gjorde ett par kontroller av trafiken. Inte nykterhet, för något "blåsinstrument" syntes inte. Det hela gick lugnt och städat till. Glada skratt ackompanjerade tillslagen. Undrar vad som föranledde detta.

Spännande liv man lever, eller hur?

*****

Hur det än är ...

.. så blir det oftast snöfritt i månadsskiftet april-maj på mina breddgrader. Glad att det inte blir tidigare.

Där skiljer sig min åsikt mot många andras, som

Värmerekord för april idag.

verkar tycka att klimatförändringar - det ska vi ha. Då blir vi lyckliga redan i februari.

Men tänk så skönt att vi får ha snön länge. Då slipper vi kanske att börja pyssla med fästingar och mördarsniglar.

Hellre lite snöskottning.

*****

- Va, ...

.. är påsken redan slut?
 - Jo, så är det.
 - Så nu åker jag ner i lådan igen? Det var just snyggt!
 - Jamen, okej. Du får stå här ett tag till då.
 - Till midsommar??? Hurrrrraaaa!
 - Njae. Vi får se.

*****

Funderar på ...

.. att bygga pipeline till södra Sverige.

Skulle ni vara intresserade?

Dikena svämmar över, när vägtrummor ännu är igenfrysta.

*****

Vårvinter

Däcksstolarna åkte fram. 

*****

Vad ska vi minnas ...

.. från påskdagen 2019? Ja, tyvärr ännu ett terrordåd i världen. På Sri Lanka har fler än 200 personer fått sätta livet till i ett religiöst regisserat blodbad.

I skrivande stund har 7 misstänkta gärningsmän gripits. Fler har varit med för att iscensätta slakten. Självmordsbombare. Kanske har de tvingats delta. Vem vet.

Religiös fanatism är omänsklig och borde få varje tänkande människa att ta avstånd från fantasierna.

*****
Uppdatering: Dödssiffran har nu nått till närmare 300. Och antalet haffade terrorister 24.

Och den 24 april är dödssiffran 360.

Grå dag ...

.. tonar ut i rosa. Det är inte själva solnedgången på bilden. Det är, så att säga solens projektion av sina sista strålar mot himlen i sydost.

*****

Folktätt

 - Såhär mycket folk har vi aldrig träffat här. Sex personer. Och två hundar! Rena rusningstrafiken.

Vi är på en runda och möter ett par från grannområdet, som vi brukar surra lite med ibland. Och så får vi klappa om deras hundar också.

När vi står där på skogsvägen, där vi vanligtvis aldrig ser någon annan människa, och pratar, kommer ytterligare ett par ikapp bakom oss. Våra fina grannar. Det blir en pratstund om ditt och datt. Fågelrapporter och annat, tills "hundparet" frågar om det är möjligt att gena tillbaka genom skogen.
 - Jo vi gick där igår,sa jag. Med stövlar på så funkar det, men det kanske bär igenom ibland.
De var välrustade, så de gick vidare, och vi fyra som blev kvar gjorde sällskap vidare på motionsrundan.

När vi närmar oss vårt område igen, bjuder jag in dem på kaffe. De tackar ja. Det blir mera prat. Det blir Sverigekaka och Rånepepparkakor.
------

Vi känner oss lite lata och omotiverade i gråvädret när gästerna sagt hejdå.

Benke tar i alla fall itu med att plocka in snökäpparna vid vår infart. Det tinar bra nu, så de har förlorat sin funktion för säsongen. Förhoppningsvis.

Själv lägger jag mig på soffan.


*****

Jag vann!

*****

Tillbaka ...

.. till traditionen. Ja, så blir det. Vi börjar med havet. Havet som nu börjar byta skepnad. Snölagret ovanpå isen blir vattensjukt. Och även om isen ligger tjock därunder, så ser det opålitligt ut.

Men vi rutinerade norrbottenskustbor vet ju att njuta isen ändå. Landkallepromenad. Det betyder att man går på den del av isen som ligger på botten av den långgrunda kusten. Lättgånget och riskfritt, även om man hittar sprickor här och där..

Lunch passar bra, när vi kommer hem. Men först elvakaffe förstås. Vid halvettiden, som traditionen föreskriver.

Och lunchen dyker upp vid tvåtiden. Det är ju bara knappa fem timmar sedan frukost.

Nu blir det mera traditionsuppfyllande. Sill-å-snaps. Med spännande inläggningar som inte prövats förr. Fast dessutom finns också inslag av både gravad lax och havtornsgravad(!) röding. Snapsen är O.P. och måltidsdrycken en ekfatslagrad påskmust från Nygårda.

Så gott!

Gårdagens traditionsbrott glömt

*****

Högtrycksgrått ...

.. kallar jag det när barometern
står på "sol", och verkligheten säger något annat.

Närmare tio plusgrader och totalt vindstilla. Det lär inte hända så mycket i väderväg.

Lika bra att luta sig i soffan.

*****

Traditionslöst

Lite nu och då, såhär innan påsk har jag hört inslag i både teve och radio, där påskens matvanor diskuterats och kommenterats.

Varför ska vi käka samma meny nu igen. Vi åt ju sill till jul! Och sedan ska vi väl äta detsamma till midsommar?
 - Vad tycker du om påskmaten?
En ung dam intervjuas om ämnet.
 - Nä, det är inget för mig, svarade hon.
 - Vad vill du ha istället då?
 - Jag vill ha det jag brukar äta. Chicken nuggets. Det gillar jag.

Temat i de inslag jag hört, har varit det trista i att det blir så tjatigt med samma mat jul, påsk och midsommar.

Och jag tänkte; hur är det med fredagsmyset, då? Fredag efter fredag efter fredag.

Nåväl. Vi bröt också traditionen och ställde till med våffelbruk, hjortron och grädde.
Gott!

Och till middag blev det ärtsoppa med varm punsch.

Vilken hårresande annorlunda påskmeny, eller hur. Är det tillåtet?
Man kan ju inte käka sill och skinka ständigt och jämt.

*****

Så tittar stuggrannen ...

.. in, med en påskpresent. Blommor, välfyllda påskägg och biobiljetter. Så snälla grannar har vi.

Tack, tack.

*****

För tio år sedan ...

.. publicerade jag en hälsning om en glad påsk.

Den hälsningen duger än idag.

Glad påsk!

*****

I vår enfald ...

.. trodde vi, att det skulle vara relativt lugnt att ge sig ut till Storheden för att proviantera inför påsken. Mitt på dagen också. Folk jobbar väl?

Ack vad vi bedrog oss. Storheden är ett köpcentrum någon mil utanför stan. Ett ställe jag egentligen undviker i möjligaste mån. Men nu skulle vi köpa fisk från Rönnbäcks, och penséer och gödsel på Granngården, vilket gjorde att vi passade på att handla på Stora Coop, som ju naturligtvis också ligger där.

Alla andra hade förstås också kommit på denna briljanta idé.  Jisses så rörigt det var.

Men vi klarade det. Rehab kunde genomföras på Rånlandet i solen, lojt tillbakalutad på terassen och med utsikt mot himlen. Den blå.

Påsken kan börja.

*****

Programtips

Ett program jag sällan missar, är Korrespondenterna i SVT2 på tisdagarna.

Alltid intressanta reportage från länder och om folk man sällan möter.

Ikväll från Zimbabwe. Om förhoppningar efter president Mugabes fall.  Hur ett jordbruksland ska återuppstå! Sedan det körts i botten under en korrupt regim. Skildrat av den utmärkte korren Samir Abu Eid, som tack och lov återkommit från en tid på TV4.

Sedan ett reportage från Gambia av , ännu en bra korrespondent, nämligen Erika Bjärström.Gambia är också under omvandling. Mot demokrati efter tjugo år av brist på densamma.  Intressant.

Det tredje inslaget ikväll handlade om Libanon. Hur oron ännu finns bland vanligt folk. Oron för att motsättningarna från inbördeskriget på 70-talet finns kvar. Hur motsättningar ligger och gror och påverkar folks vardag.

Som sagt. Rekommenderas!

*****

Halva kvoten ...

.. gjord, och sömnen har varit god. Som den oftast är. Gymmet avklarat.

Rapporteringen från branden i Notre-Dame fortsätter.
" - En katastrof för världen", sa någon tysk politiker på morgonen

Nåja. Det var väl att ta i. Nog har jag passerat förbi där några gånger. Men så märkvärdig tycker jag inte att den är. Vad har jag missat?

*****
Uppdatering: Vid sänggåendet hade jag gott och väl uppnått målet 100%. Gånger två!!! 204 procent, närmare bestämt. Bravo mig.

Vårtecken

Kolla! Ljugarbänken vid stenpartiet har börjat spira. Wow!


*****

Havsutsikt

Det är inget fel på måndagar.

*****

På eftermiddagen drabbades jag ...

.. av svår arbetslust. En insikt slog till. Det blev ju inget grillparty härom dagen.

Men till påsk kanske?

Sagt och (snart) gjort. Men Inte så snart. Skare och tung snö kräver sin man. Och den mannen var jag. Svettigt värre.

Men till slut blev det klart.

Eller klart och klart.

Nu får solen göra resten.

*****

Påtår ...

.. nä, inte av whisky (se förra inlägget), utan av frukosttéet. På patio syd västra. Till solsken och bofinkskör. I radion Godmorgon världen, blandar reportage om religiöst hyckleri (katolska kyrkan), vilket inte förvånar, och  intervju med Marie Göransson om läget och sina erfarenheter av 50 år på Dramaten. Bra, som alltid.

*****

Premiär

Drink före middagen serverades på terassen.

*****

Ursäkta mig, men ...!

En av veckans snackisar har handlat om rymden; om universum. Med svindlande perspektiv på tillvaron, även om vi inte riktigt vet hur det påverkar oss.

Jag tänker förstås på forskarnas julaftonsstämning, när de lyckats prestera ett foto på ett svart hål i rymden för första gången.

Själv är jag inte särskilt imponerad. Säkert har du sett den där suddiga fläcken, svart i mitten och med gulaktig kant. Det ser ut som något jag själv oavsiktligt skulle kunna ha råkat ta en bild på, bara jag råkat ha haft mobilkameran igång och säga "smile", "capture", eller fördenskull "tisdag", som min mobil tycker är ett kommando för att skjuta av ett foto.

Hur i herrans namn, vet forskarna att det är just ett svart hål de fångat. Dessutom på 55 miljoner ljusårs avstånd. Det har alltså tagit 55 000 000 år för det där ljuset att färdas genom rymden till oss och till de observatorier som samarbetat om att sammanställa bilden. Jag vill inte ens kalla det foto, för det vore en skymf mot alla fotografer.

En femtiofem miljoner år gammal fläck. Finns den ens kvar?

Fan tro't.

Uppdatering: Upptäckte att ämnet även funderats över i DN idag.

*****

Och varmast ...

.. i landet klockan 06.00 var det i Luleå och Kiruna. Noll grader.

Allt enligt väderrapporten fem i sju.

Hur har ni det, sörlänningar?

*****

Äntligen

Så kom den då; dagen vv, som i vårvinter. I sin snyggaste modell. Strålande sol, vindstilla och vit snö.

Med solskyddsfaktor 50 på näsan kunde vi sitta och njuta eftermiddagskaffe på altanen. Lyssnar på bofinkens idoga försök att få sig en fru. Ser den första fjärilen flygande över snön och årets första koltrast.

Aftonen kommer med god middag. Röding med en god romsås. Ett gott vin.

Solen smyger ner bakom skogen, men håller sig länge kvar på andra sidan fjärden.

Vårvinter.

*****

Nej - det blir nog inget ...

.. grillparty ikväll. 

Hm!?

*****

Så blev det ...

.. konsert på kvällen. Schuberts oktett i F-dur, opus 166, med Norrbottens kammarorkester. Trivsamt och lagom långt.

Såpass lagom att vi beslöt att gå på Clarion Senses sky bar, för ett glas vin, när konserten klingat ut.

På distans firade vi en stuggranne som på FB avslöjade att han satt på en restaurang några kvarter bort och firade sin 45-årsdag. Vi gratulerade förstås, på det där nya sättet. Via mess.

Där högt över stadens larm med en förunderlig utsikt över Norra stadsfjärden satt vi och njöt, när ett av Benkes kusinbarn plötsligt dök upp vid bardisken. Han bor i Linköping, och nu visade det sig att hans mamma, dvs. B:s kusin satt en bit bort i restaurangen och blev firad. Hon fyller 70 idag och hade fått en överraskningsresa hit till Luleå. Planerna vidare är besök i hembyn i Tornedalen.

Givetvis blev vi inbjudna till deras bord. Det var rena släktträffen, bortåt 15 personer. För mig blev det ett sjå att försöka begripa hur alla hängde ihop. Men så trevligt det blev.

Kvällarna mörknar inte så lätt den här tiden på året.

*****

Efter att ...

.. ha lyft min kroppsvikt 10x3 gånger på gymmet, kommit hem och duschat och slappar lite, lyssnar jag på utmärkta Meny i P1.

Det pratas ost. Lokala varianter. Från Jämtland, t.ex.
 - Sedan har vi ju andra lokala sorter, till exempel kaffeost i Norrland.

Häpp! Vad är det som är så komplicerat?

Kaffeost är en specialitet som knappt förekommer annat än i Tornedalen. I vilket fall inte i Gävle. Och grodan levererades inte av programledare Tengby, utan någon "expert" på området.

Nu ska jag gå på Systemet.  Tänkte köpa något gott vin för helgen. Lokalt afrikanskt, kanske.

*****

Jag vet inte varför ...

.. men när jag i morse satt med min ekologiska a-fil och idkade "filosofi light", dök en annan fil upp i mitt huvud.

Finns det långfil att köpa nuförtiden? Kunde inte påminna mig att jag sett det på länge. Men jag minns också att långfil var den sort som mest serverades hemma, när jag var barn. Hur man hällde upp den i sin tallrik och sedan mer eller mindre vispade den med sin sked, för att den skulle få rätt konsistens. Den skulle bli lång.

Så idag kollade jag lite extra noga, när jag var och handlade. Och jag fick spana länge. Men till slut; där stod några förpackningar. Lite på sidan. Lite undanträngda av förment tjusigare varianter. I en lite bleksiktig förpackning, naturvit och blekblå. Undrar vem som hittat på den designen. Långfil är ju kraftig och dominant.

Nej - jag köpte ingen. Men jag ska nog göra det en annan gång.

Har du provat på länge?
Eller alls.

*****

Äpplen ...

.. vill också ha kul. 

Bara så'ru vet!



*****

Mera litteratur

Cilla (Cecilia) och Rolf Börjlind. Låter namnen bekanta? Det borde de göra. Ikväll fick vi bekanta oss mer med dessa två författare under ett estradsamtal på Kulturcentrum Ebeneser. Det var den för säsongen sista författarkvällen med Kontext.

Intressant att höra hur dessa två jobbar med sina böcker, som ofta blir teveserier. Hur karaktärerna i t.ex. Springfloden mejslas fram. Hur de fick jobba med rollbesättningen, med mera. Kjell Bergkvist som klippt och skuren för rollen Stilton, f.d. polisen som nu är hemlös.

De tar ofta upp företeelser i nutiden, metoo är ett exempel, bygger en grundhandling genom att skissa på whiteboard, och fyller sedan de olika etapperna med handling. Intressant.

De har dessutom gjort manus till Beck-serien, Bron med flera.

Nu fick vi även veta en liten hemlighet. De kommer att förlägga sin nästa bok till Norrbotten. Rolf råkade säga Norrland.
 - Säg inte Norrland, rättade honom Kerstin Wixe, som ledde samtalet. Säg Norrbotten, eller det blir ju egentligen landskapet Lappland. Handlingen tilldrar sig ju i Arjeplogstrakten.

Trevlig kväll.

Hemåt i norrbottensskymningen vid niotiden.

*****

Ny bok

Jag gillade 1793 av Niklas Natt och Dag. Historielektion och kriminalroman i ett.

Nu ramlade jag över en annan bok, som också handlar om historisk tid. Lite närmare, förstås; 1869 är året för Ett blodigt verk. Författaren helt okänd för mig. Tydligen skotte. Miljön i boken är också hämtad från Skottland. En ung mördare erkänner att han mördat tre personer på en gård. Varför? Och vad händer med honom?

Många lovord, enligt omslaget. Vi får väl se.

Boken jag lämnat, Hälsobalansen, var läsvärd. Precis som jag skrev i ett tidigare inlägg, kanske den inte gav så himla mycket nytt. Snarare blev den en bekräftelse på att jag sköter mig rätt bra, för att må bra. Och det är ju alltid trevligt att kunna konstatera.

*****