Samvetsfråga

Nu gläds många.  "Våren är här, äntligen", om man får tro tongångarna i radio och TV.

Även i mina trakter kan man höra folk som tycker att 8,7 plusgrader den sista februari är något som vittnar om vår. 

Men vad gläds du åt, egentligen? Kanske skulle du istället beklaga värmen. För egentligen borde det vara vinter åtminstone en månad till. Må vara ett litet töväder, lite dagsmeja, men det här. Tredje dagen på raken nu och prognoserna säger att det ska fortsätta ett tag till.

Tror du att sommaren kommer snabbare, bara för att termometern står på tvåsiffrigt mitt i vintern?

Jag som helst ser att minusgraderna får fortsätta ett bra tag, för att sedan låta våren explodera någon gång i maj, ser istället ett klimathot vid horisonten. Fortsätter det i den här takten finns två scenarier. 

1. Somrarna blir heta och torra. Är det att föredra?
2. Somrarna blir svala och blöta. Det är en åsikt bland många forskare, som ser en utjämning mellan årstiderna. Milda vintrar - svala somrar.

Så hur vill du ha det. Längtar du efter 35 grader i juli, bara för att du ska få slå på AC:n i huset.

Jag gläds alltså inte åt värmeböljor mitt i vintern. Det tyder på något som är fel. Och fel är inte kul. Eller hur?

*****

Kan inte låta bli

De senaste dagarna har inte mindre än sju personer mist livet genom drunkning. Tragiskt,  verkligen. 

Svaga isar har varit orsaken. Eller ...?

Det är vinter. Jo, det kan ingen förneka. Men det har inte varit riktigt så i hela landet. De södra delarna har haft en kort period med både snö och kyla. En kort period! 

Men man har också haft rekordvarmt. 

Hur tänker människor som ger sig ut på isarna fast man förhoppningsvis har fått lära sig att vatten fryser vid temperaturer under noll. Inte annars. 

Jag förstår det inte. 

Jag förstår dem inte! 

*****

Gomorron

Sa jag gonatt igår, måste jag säga gomorron idag. Natten blev lite rörig, om man så säger. För precis som Allmycke kommenterar i mitt gonattinlägg, så var det fullmåne. Det stör.

Morgonen glimmar fint. 5 minusgrader. Vindstilla. Det lär vi inte få behålla. Det utlovas regn i eftermiddag. Men det struntar vi i, väl medvetna om hur det blev förra gången samma profetia ljöd över nejden.

Vi njuter stillheten.

Snö är snyggt!

*****

Godnatt ...

.. från stugan i skogen vid havet.

"Fullmånen lyser

som var den av glas."

*****

Så satt den ...

.. plötsligt där, tofsmesen. Den som brukar dyka upp och vistas här några veckor varje vinter. Jag har väntat på den. Vart den sedan tar vägen vet jag inte. För vi ser den inte resten av året. 

Tuff är den, med sin punkiga frisyr. Eller hur?

Bilden tagen i skymningen genom köksfönstret, med mobilen.

*****

Kan Brancusi ...

.. så kan väl jag. 

Detta verk har jag döpt till Snö.

*****

Skottår

Äntligen kommer vi ut till Rånlandet, efter att inte ha varit här på tre veckor. Det är alltid spännande att få se om allt är i sin ordning. Och så verkar det.

Ja, naturligtvis måste vi skotta oss in. Men det är rätt enkelt. Lite tyngre blir det nog med patio väst, som vi hittills försökt hålla relativt "snöfri" för att lätt kunna ta i anspråk nu när man kan sitta ute och fika i solen. Men det får vänta en stund.

Nu går vi in och tar en kaffe.

*****

Gyllne sol och pärlemor

Istället för stugan ger vi oss ut på stadens isar istället. Mycket folk i början på vandringen. Förmodligen en del lunchpromenadörer. Det tunnar ut efter en stund då vi kommit en bit på väg. 

Här är det hundägare, men också en del turister som provar på sparkstötting. Det finns ju att låna vid de sparkeringar som finns lite här och där. Och har man inte åkt spark förr så är det ju exotiskt och måste fotas eller filmas.

Vår promenad tar en timme och en kvart. Det blev 7 km. 

Innan vi stiger iland vid teaterhögskolan beundrar vi ett vackert pärlemormoln.

Sedan hämtlunch hemma.

*****

Hm?!

"Hela norra Norrland - varning för snö, blötsnö, och i bakkanten på molnområdet kan det bli regn eller underkylt regn under morgontimmarna."

SMHI får oss att igår ändra planerna för ett stugbesök idag.

Här sken månen hela natten och nu skiner solen. 

Radarkartan och prognoskartan visar knappt ett spår av nederbörd i "hela norra Norrland", en tredjedel av Sverige.

Rätt usel prognos, om du frågar mig.

*****

Tur att man ...

.. handlade igår.

*****

Det trodde du inte

Det där med historia har jag berört förr. Särskilt den undervisning man fick i skolan, som aldrig hamnade i 1900-talet och dess konflikter.

Men inte heller någon vidare kännedom om lokal historia, eller förhållanden i hembygden i historisk tid fick vi. Det var sydsverige som gällde.

Här kommer ett exempel på något jag fick lära mig idag! "Sveriges första". Jojo.

Nåja - man ska ju uppskatta livslångt lärande. Och det gör jag.

*****

Här hittar du mer om norrbottnisk historia

Här blir det ...

.. kvällskaffe och ... just det - en semla skymtar. Hemgjord. Dessutom med en liten detalj som inte prövats förr.

Mandelmassan spetsad med en gnutta whisky.

De'du!

*****

Chans

Här går man ju och undrar hur det blir med vaccination mot Covid. Det finns ett löfte om att jag ska vara på gång rätt snart; ett brev ska komma och berätta att nu är det dags att boka tid.

Men igår kom ett oväntat initiativ från Regionen, som jag hoppade på direkt. 

Man kan ställa sig på väntelista. Det är nämligen så att det ibland uppstår "slattar" som man inte vill slänga bort. Istället kommer man då att ringa upp de som står på väntelistan och erbjuda vaccination på stört. Så att säga "på stört". Det gäller att man kan ta sig till vaccinationsstället snabbt. 

Det passar mig utmärkt, som kanske har 10 minuter från dörr till dörr. 

Det är förstås ingen garanti, men kanske en möjlighet att få en spruta tidigare än om jag väntar på den ordinarie kallelsen. 

Väntar spänt på telefonsamtal.

*****

Jaja

Det får väl duga. Det blev ju nästan en mil.

*****

Lite färg ...

.. i stadsbilden och arkitekturen skadar inte.

*****

Överinformerad

Efter dagens runda i det gråmulna vädret, slår vi oss ner med kaffe och Lunchekot i radion. Man vill ju orientera sig i världshändelserna.

Missförstå mig rätt, när jag säger att jag tycker att vi ibland blir lite överinformerade i vissa angelägenheter. 

Nu tänker jag på förstanyheten i dagens sändning, som givetvis handlade om Corona/Covid.

Det rapporterades om att 20% av Stockholms befolkning nu har antikroppar, och alltså är immuna. 

Är det bra att få veta detta? Det är det jag betvivlar. Jag tror nämligen att folk är lite dummare än de borde vara. De lyssnar inte fullt ut, drar inte de rätta slutsatserna, och riskerar därmed att helt enkelt bli en större fara för oss alla. 

Att var femte stockholmare är immun, innebär ju fortfarande att fyra av fem inte är immuna. Men jag tror att det allmänna intrycket (det som folk i allmänhet hör) är att nu har vaccinationerna börjat verka och då kan vi slappna av. Strunta lite mer i att hålla avstånd, m.m.

Jag anser att just den där statistiken kan hållas inne lite mer. Låt oss istället glädjas när majoriteten är immun.

Smittsäker miljö. Men just den valde vi inte idag.

*****

Längtan

Jag har det bra. Kan inte säga annat. Men ack vad jag saknar kryddan i livet just nu.

Ikväll, när vi stängde av teven, råkade jag slänga en blick ut genom fönstret. Där fick jag se en kille som höll på att lasta sin bil. Det var skidutrustning. Det fick min längtan att växa. 

Vi som den här tiden på året normalt har en eller flera skidresor inbokade, kommer i vinter inte iväg på en enda, förmodligen. Om nu inte vaccinationen står för dörren snart. För ett år sedan avbokade vi vistelsen i finska Levi just vid denna tid. Vi var ju inte välkomna till grannlandet. 

Inte heller har vi varit på någon resa inom eller utom landet under våren, sommaren eller hösten. Något som brukar tillhöra normalbilden i vår tillvaro. 

Jag har det bra. Men kryddan finns inte. 

*****

Ny bok

Jag gillar spänning. Därför blev jag härom kvällen sugen på en ny bok, som recenserades i SVT:s Go´kväll. Rena deckare är jag inte riktigt lika förtjust i. Du vet - de där som bara handlar om hur utredningsarbetet av ett mord, håller på och håller på i all oändlighet. Så'na går an på TV.  Nej - hellre en riktig thriller, när det gäller bok.

Och det lär den här vara, enligt Titti Schultz, som berättade om den. 

Vi får se.

 

 

 

*****

Individuellt

 - Ja, du vet - nu snöar det för fullt. Och blåser. Stora flingor. Blöta.

En  äldre dam står och rotar i mjölkkylen på Coop, och pratar med en från personalen, som hon tydligen känner.

 -  Jaså, sa cooptjejen. Ja, när man jobbar här inne så ser man inte vad som händer utomhus.

Jag förundrades över hur den äldre damen upplevde det väder, som för tillfället rådde. Enligt mig var det ett lätt, lite virvlande snöfall med små, små flingor. Inte ett dugg blöta, eftersom det var 7-8 minusgrader. Och jag tänkte att hon borde minsann ha varit med om en del i sitt liv.

Men jag har märkt mer och mer, att väder upplevs väldigt individuellt. Och jag tror det är en inställningsfråga. En kollega som jag jobbade med i många år kom ofta in på jobbet på morgonen och berättade "vilken snöstorm det är", varpå jag naturligtvis ifrågasatte. 

 - Snöstorm? Blåser det minst 25 sekundmeter, frågade jag.

 - Det vet jag inte, sa hon.

Jag var ju också precis inkommen till jobbet, utan att ha lagt någon särskild vikt vid vädret. Det kanske virvlade lite snö på sin höjd. Men vanligtvis var det rätt beskedligt. 

Min kollega är fortfarande lika negativt inställd till det väder som råder här på vintern. Hon plumsar ofta på väg till jobbet fortfarande, om man ska tro hennes Facebookinlägg. Och jag varnar henne alltid från att gå ut, om jag ser att det faller en flinga eller två. Retas lite - men det bjuder vi båda på.

Inte snöstorm.

*****

Här blommar det

Utsikt från soffläget.

*****

Grattis

Så var det gjort. Det här är premiärinlägget via den nya datorn. Nu har jag fått ordning på det mesta. Bytt en massa lösenord. Kontrollerat virusskydd, och så vidare, och så vidare.

Så nu är det bara att köra på, som vanligt. Hoppas jag.

Sedan gäller det ju att komma på något att berätta om också. Det kommer nog det också. Snart.

*****

Kvällen räddad

Ny dator. Då vet man vad man har att göra.

*****

Det har gnällts ...

.. och gnälls rätt mycket på regeringens sätt att "sköta" covidfrågan. Dagligen hör man klagomål från alla håll. Regeringen är för slapp, för sen, gör för lite, för jä***g, m.m.

Nu aviseras nytt.

Med kort varsel ska verksamheter, såsom handelsplatser, gallerior, gym, restauranger och andra samlingsplatser kunna stängas. Regeringen gör som hittillsgnället vill.

Då ska ni få se på gnäll!

Det kan inte vara lätt att vara regering. 

*****

Där avtäcktes ...

.. dagens surdegslimpor med förförisk doft. Direkt ifrån ugnen och nu på avsvalning.

*****

Jaha

Så har orkidéerna nr 4 och 5 beslutat slå ut sina skapelser. Små - majblommestorlek - men ändå fulla med fina detaljer.

*****

Givetvis

I dagens tidning läser jag att min f.d. kollega (Ja, på 80-90-talet.) är stolt över vad de lyckats med på hennes nuvarande arbetsplats.

 - Inte så konstigt, tänkte jag. Hon har ju en gedigen grundkompetens från SJR/N&S, när vi jobbade tillsammans.

*****

Tänk ...

.. vilka ovärdeliga kunskaper man kan få, om man spelar Quiz planet i mobilen.

Nyss lärde jag mig vad stökiometri är. Du visste kanske redan, men jag har aldrig hört ordet. 

Och tänk vilken nyttig kunskap!

Från Wikipedia:

*****

Vissa jobb ...

.. skulle jag nog vara lite svårövertalad till att ta.

*****

Inte tänkte jag ...

.. trötta ut dig med fler bilder från våra ispromenader. Men det är ju så svårt att låta bli. 

Detta måste nog vara Luleås mest trafikerade "gata" stundtals. Och den på bilden är inte den enda. Den visar bara en av slingorna. 

Soligt och grant. Vi kan nog skippa D-vitamintabletterna idag.

*****

Hur kommer det sig ...

.. att vi inte har statligt kontrollerad vård i Sverige. Alla politiska partier tycker ju att vi borde ha det. Oavsett var man befinner sig, höger eller vänster, så anses det ge en mer jämlik vård.

Det framgick av de intervjuer som rapporterades i gårdagens nyhetssändningar i SVT.

Bra, tycker jag. Sätt igång! Sedan är det bara att fortsätta med skolväsendet.

*****

Långt i fjärran ...

.. ligger staden. Dit ska vi.

*****

Så blev det ...

.. dags för middag. 

Det blev gott.

Vi började med en tapasvariant. Bresaola, löjromssnittar, m.m.

Varmrätten bestod av pepparstekt oxfile, med potatiskaka, vindelnrökt sidfläsk, pommes pinne. Dragonemulsion också. Tommasi ripasso palanca.

Sedan avslutade vi med en chokladkaka med chokladdoppad jordgubbe. Grådask i glaset.

*****

Av en slump ...

.. spatserade vi iväg mot filminspelningen idag igen. Inte för att vi nödvändigtvis skulle spana efter kändisar, utan bara för att det passade in i dagens runda. Någon filmning verkade inte äga rum för ögonblicket.

Men där fanns nytt att beskåda. I domkyrkans park fanns nu ett antal snöskulpturer. Riktiga konstverk. I alla fall en del av dem. Det var tydligen ett initiativ av Svenska Kyrkan fick vi berättat av en ung kvinna, som visste.

Det blev ytterligare en sväng åt samma håll lite senare på eftermiddagen. Jag var inte nöjd med de bilder som jag tog första gången, så jag chansade på att det skulle vara mindre folk i vägen den här gången. Och det stämde.

Men nu var det också filminspelning på gång på gatan intill, och när vi försökte gå åt det hållet blev vi vänligt avrådda av en dam, som vaktade.

 - Får jag be er gå runt andra vägen, för nu är det tagning på gång.

 - Men vi vill ju vara med, sa jag på skämt.

 - Ja, vi håller på till i april, så då får ni skriva upp er på statistlistan, sa hon och skrattade.

 - Jag skojade bara.

 - Men trevlig helg, sa hon.

Spelat molokna gick vi åt andra hållet. 

 

*****

Uppochner

Klipp från SVT Norrbotten

Till helgen är det premiär. Då öppnar våra nordligaste skidorter sina anläggningar för säsongen. 

Eller ... öppnar och öppnar. Både Riksgränsen och Björkliden har inte möjlighet att öppna helt. Anledningen är - håll i dig nu - snöbrist!

Här brukar snötäcket ligga metertjockt, eller mer. I år har de mer snö på Öland.

Jäklar vilken häftig backe men skulle få om man ställde Öland på högkant. En pist från Långe Erik till Långe Jan. Wow!

*****

Lulewood

Jaha - nu får man inte gå som man vill här i mina kvarter. Vakter, spärrar, kablar och folk på konstiga ställen. En ny polisstation också. En liten bistro i Kurirenbacken.

Filminspelning pågår. Denna gång säsong 2 av Lassemajas detektivbyrå. 

Just idag verkar det vara avsnitt med många statister. Och kommer man för nära så blir man hyssjad med ett pekfinger framför munnen; störrrsta möjliga tysssstnad, tack.

Tydligen händer det nå't runt hörnet på Domkapitlet.

*****

Älvtur

Luleälven - bred och mäktig.

 

Lite bitigt var det på dagens runda. En variant som innebar att vi gick norrut, längs älven. Rosenkindade blev vi. Rejält. Det satt i en stor stund under eftermiddagen. 12 minusgrader och luftdrag, inte direkt vind, fixade det. Det blev ungefär 6 kilometer. 

I övrigt har det varit rätt händelselöst. En lunch på stan. En sallad med varmrökt lax. Rejäl portion med massor av nyttig avocado, haricots verts och annat grönt. Portionen var så stor och fyllig att jag inte orkade äta upp allt. Wallstens har ofta bra mat. Dessutom ett trevligt ställe, där man kan coronaanpassa sig. 

Ja, det var väl det hela. Än så länge.

*****

Det är bra att duscha

Ibland slarvar vi med daglig duschning, när vi är i stugan. Särskilt när vi har dagar som igår, söndag. Inte en enda svettframkallande aktivitet. Inte träffar vi någon sniffande människa heller. Och hade vi gjort det så hade inga orenheter kunnat bildas på våra kroppar, sedan den förra duschen. Nej - egentligen tror jag att vi hygienerar lite i överkant. Alla gör det, tror jag. 

Men en bra grej med dusch är att det vid ett par tillfällen botat min arytmi. I morse hände det igen. 

Sedan igår eftermiddag hade jag drabbats av ett arytmianfall. Hjärtat började spela berusat och flamsade hit och dit med sina slag. Obehagskänslan infann sig direkt. Jag tog en extra tablett, vilket jag blivit rådd att göra och inrättade mig på soffan för att läsa lite. Men hur det nu är, så känner man mer symptom om man tar det alltför lugnt, så jag klev rätt snabbt upp igen och började med maten. Det var ju min tur. 

Men kvällen led och jag med den. Arytmin ville inte ge sig, trots ytterligare en tablett (den ordinarie kvällsdosen). Det blev sovdags. Det är ingen idé att ta kontakt med vården, eftersom de ändå inte kan göra något så snart efter att man ätit mat.

 - Det bästa du kan göra är att avvakta och komma in tidigt på förmiddagen utan att ha ätit frukost.

Så har det låtit. Och så fick det bli.

 

En orolig natt följde. Jag kunde somna till emellanåt, men något kvalitetssömn var det inte. Morgonen kom och vi hade gjort upp en plan, som bestod av att vi så fort som möjligt, redan före frukost, skulle ge oss iväg mot akuten. Jag skulle bara duscha först. Man vill ju vara fräsch hos "doktorn".  

När jag kom ut ur den varma, sköna vattenbehandlingen var jag frisk. Puls normal. Jämn och fin. Lite osäker är man trots allt. Det kan komma bakslag. Men vi packade snabbt ihop för att åka till stan.

Det blev frukost hemma i stadsköket. Jag slapp elchock.

Och jag mår bra.

*****

Nu är ...

.. solen på väg att dala ner bakom skogen igen. Som den gör varje dag, om än lite senare och senare när tiden går.

Och ingenting har hänt. Jag måste säga att enformigheten tär. Spontaniteten hämmas med tanke på allt man ska ta hänsyn till. Det handlar bara om att stiga upp på morgonen, äta, gå en promenad, dricka kaffe  lyssna på radio, slänga en blick på Vinterstudion, innan man går ut och fyller på i fröautomaten medan småfåglarna verkar markera missnöje för att jag är där och stör, genom att fladdra runt huvudet på mig och skrika lite uppfordrande. Talltitorna och svartmesarna är mest kaxiga.

 - Lugna er, säger jag. Ni ska ju få mat för hela veckan nu.

Sen blir det väl inte så mycket mer. Läsning  quizning, korsord, ... ja, karantänläge. 

Oj, vad jag längtar vaccinering.

*****

Glömde ...

.. presentera gårdagskvällens huvudrätt. Västerbottenbakad röding, rostade rotsaker och paprika, tillsammans med en citrusmättad rödkåls-/morotssallad.

Sådär'ja. Nu är det gjort.

*****

Och vad tyckte vi ...

.. om Melodifestivalen? 

Bäst var Lena Ph.

----

Och vad tyckte vi om den nya brittiska serien En mördare bland oss?

Rörig, men med bra skådespelarinsatser.

----

Gonatt.

*****

Ledig

Jag gillar de här dagarna då jag är helledig. Det innebär att jag är befriad från såväl frukost- som middagsansvar. Varannan dag blir det alltså så, eftersom vi är två i det här hushållet.

Å andra sidan är det då jag som ansvarar för elvafikat och en lättlunch. Men det är enkla sysslor i sammanhanget.

Så nu ligger jag mest på soffan och läser. Eller löser. Korsord, alltså. Idag  DN:s torsdagskryss. Svårt. 

Radion står förstås också på och bjuder på varierat utbud. Just nu på eftermiddagen är det tre timmar spännande musik i P2. Rekommenderas. Nej, det är inte klassiskt utan så kallad världsmusik, eller folkmusik från hela världen. Våga!

Givetvis har vi också varit ute. Havsisarna lockar i solskenet, även om nordvinden var lite kall. Men snabbt fyller vi på med D-vitaminer och kan nu njuta skymning med det där speciella ljuset som snöiga marker bjuder på när solen gått ner. Det bör man väl kunna njuta i stora delar av landet i dessa dagar.

Nu börjar det slamras i köket. Det blir tydligen röding ikväll.

*****

Och dääär ...

.. gick det igång. Helgmyset, alltså.

*****

Tidig eftermiddag ...

- Den ska finnas här nåstans

.. kommer vi ut till Rånlandet igen, efter en dygnsutflykt till  hemmet i stan.

Nu är det fredag och dags att hitta igen helgmyset under snön.

Återfunnen. Klar att använda.

*****

Mode

Radion står på P1, som den oftast gör här i huset på förmiddagarna. Ja - faktiskt mest hela dagen. Det är ju orsaken till att jag är så väldigt insatt i den värld vi lever i. 

Idag råkade jag lyssna lite extra på programmet Stil som tar upp frågor, trender och påhitt i modevärlden. Nu var det ett inslag som fick mig att lyssna till lite extra. Cykelbyxor. 

Modet går i cirklar. Gammalt kommer igen. Gång på gång med 35-40 års mellanrum. Här påstods nu att cykelbyxor funnits i stort sett i alla tider. Från början i ull. (???) Men det var i början av 1900-talet. Utvecklingen skedde med syntetmaterial. Byxorna blev bekvämare. Och dessutom mode på 80-talet. 

 - Mode, tänkte jag, och försökte påminna mig om när jag såg någon bära cykelbyxor senast. Jo, visst har jag sett en och annan cyklist i tajts, och tydligen är det sådana som är cykelbyxor.

Men mode har det blivit. Folk går tydligen omkring i cykelbyxor på stan. Till och med iförda kavaj. (!!!)

 

Jag måste säga att i så fall är vi efter, vad gäller mode här i stan. 

 

Här har vi inte hunnit längre än till Curatäcken, oknäppta och hophållna genom att man håller armarna i kors över bröstet.  Stackars människor.

*****

Vad knepigt ...

.. det blir i dessa dagar, när vanliga demokratiska rättigheter och skyldigheter ska tas tillvara. Bara en sådan sak som bostadsrättsföreningens årsstämma ställer till det.

Dels är det lag på att den ska hållas. I år senast sista februari. Samtidigt har vi inte möjlighet att samlas på grund av coronarestriktioner. Inte heller är det möjligt med digitalt möte. Vi har en del äldre som inte behärskar teknologin för det. Dessutom tror jag inte att det kan vara 50 deltagare med på ett sådant möte utan att det blir svårt att komma till tals, eller opponera sig.

Därför blir det nu en skriftlig stämma. Penna och papper. Styrelsens föredragningar har kommit i ett omfattande häfte redan tidigare. Idag fick vi nödvändiga formulär för att säga vår mening och rösta. Det finns också en del styrelseposter som ska ersättas med nytt folk. Jag har blivit tillfrågad om jag kan vara suppleant. Så långt kan jag sträcka mig. Tycker egentligen inte att det är så bra, eftersom Benke också sitter i styrelsen som ordinarie. Varför ska samma hushåll ha två representanter? Nåväl - det är svårt att få folk att ställa upp, så valberedningen tyckte att det var okej. 

Men, men, vad ser jag när handlingarna kommer i kuvertet? Istället för mig, har någon annan föreslagits. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vet ju inte vem den där människan är. 

Hm!?

*****

Skulpturalt

Naturen bjuder på konst i dessa dagar. På vissa ställen är det som att vandra i en skulpturpark. Det är tyst och vackert på vår runda idag.

Men det är också spännande och väcker detektiven i mig ibland. Alla dessa spår, som djurlivet åstadkommer, visar att vi minsann inte är ensamma i trakten. På vår tomt hade till exempel hararna haft stort rejvparty.

På andra ställen hade haren bara passerat och träffat på någon annan art, okänt vilken. Jag tänker på att det är på vintern man blir varse om livet i skogen. Det är svårare under barmarkstiden.

*****

Nog är det väl ...

.. ett strålande exempel på feghet, räddhågsenhet, dåligt konsekvenstänkande, manlig ... ja, jag vet inte vad, egentligen. Sammanfattningsvis kanske helt enkelt låg intelligens.

Ja, jag tänker på det ryska styret, och hur de behandlar oppositionsledaren Navalnyj.

Inte för att jag vet allt om honom och hans åsikter. Men att sätta honom i fängelse för att han underlåtit att rapportera i rättan tid till polismyndigheten, enligt en tidigare villkorlig dom, när han ligger på sjukhus, medvetslös i Berlin på grund av att han förgiftats med ett gift som endast ryska staten har tillgång till, måste väl ändå visa att min diagnos är korrekt.

Eller har du en annan idé?

*****

På soffan ...

.. ligger jag och lyssnar till dagens Covidpresskonferens. På soffan i stugan, alltså.

Ännu en mutation upptäckt i Storbritannien. Den tredje varianten. 

Hos mig dyker en nyhetsflash upp som berättar att Astra-Zenecas vaccin inte bör användas för 65-plussare. Nähäpp, då vet man det. 

Är det inte det ena, så är det det andra.

*****

Jaha

Det var januari det. Fort gick den månaden förbi. Men det slår mig att det brukar den göra. Det var ett bestående minne från min yrkestid. Det var som om januari inte kom igång förrän efter trettonhelgen, och då är ju månaden bara tre veckor lång. Snabbt är det gjort.

Nu ligger februari framför oss. Hoppas den blir lite trevligare. Ljusare är det i vilket fall. Men jag skulle vilja ha lite mera sol. Har nog aldrig varit med om en sådan mulen, grå och tråkig höst och vinter, som den visat sig hittills. 

Nu visar prognosen på några soliga dagar den här veckan. Vi har precis bestämt att vi åker ut till Rånlandet ett par dagar. På fredag finns uppdrag att utföra i stan, så då åker vi in till stan igen. 

Tyvärr missar jag mitt årliga projekt. Vinterfåglar inpå knuten. Den aktivitet som den sista helgen i januari innebär att man räknar fåglar vid sin fågelmatning. I år gällde tiden 29 januari - 01 februari, så det är kört för denna gång. Här kan du se mina rapporter från tidigare år. 

Nu ser vi framåt. Mot solen. Mot vårvintern. Mot vaccinet. 

Kanske får jag träffa tofsmesen också. 

Det var ett år sedan vi sågs.

*****