Här står jag ...

.. och reducerar blåbärs-sherry-medmera-såsen till kvällens huvudrätt.

*****

Varannatårsnyårshelgens ...

.. utsikt präglas av lugn. 

Än så länge.

*****

Fler ord ...

.. till nyordlistan:

*****

Prioriteringar

Jag blir oerhört provocerad när jag läser dagens tidning.I södra Sverige pratas det om investeringar i snabbtågsjärnvägar, så att man ska kunna åka från Stockholm till Malmö på två och en halv timme, eller till Göteborg på två (idag tar det tre). Vad det nu skulle kosta har jag ingen aning om, men miljarderna skulle rulla. Till vilken nytta. I och för sig finns det ju problem med järnvägstrafiken i den landsänden, men det beror väl mer på bristande underhåll. Och varför ska man ha så jädrans bråttom i alla lägen?

Sedan finns en annan landsända som skriker efter bättre infrastruktur. I julhelgen satt inte mindre än 400 personer fast i ett tåg, på en station i Västerbotten. De som skulle norrut till Luleå och Kiruna blev upp till 14 timmar försenade.  Det berodde på en felbedömning av en godstågslokförare, som råkade köra mot rött ljus, kom på det efter några meter, men blev stående och blockerade linjen. 

Tågoperatören Vy, som står för nattågen verkar något amatörmässiga, när det gäller att ta tag i besvärligheter i trafiken. Å andra sidan är maskinparken ärvd och skruttig i mångt och mycket. Där behövs också insatser. 

Jätteinvesteringar i nya företag. Landets tyngsta transporter, malm och stål, som ger ofantliga rikedomar till Sverige.

Men här får det tydligen inte kosta några miljarder. Visserligen har man nu beslutat om att bygga Norrbotniabanan. Faktiskt! Men det har suttit väldigt långt inne. Och jag tror inte det kommer att vara klart under min livstid. 

I Finland går tågen som tåget. I hela landet. Moderna tåg, som klarar snö (hör och häpna). Föredöme. 

Strunta i snabbtågsbanor i sydsverige!

Felprioriteringar kostar också.

Tänk på det!

*****

Vissa ...

.. quiz-frågor är alldeles för enkla.

*****

Nytt? Allmänt?

Så kom den i år igen. Nyordslistan från Institutet för språk och folkminnen (Språkrådet). Den presenteras i olika media och i Sveriges Radios nyhetssändningar på förmiddagen idag sas det att "nyordslistan innehåller nya ord som används frekvent". Det motsägs delvis av institutets egen presentation, och jag håller med.

"Nyordslistan är bara ett litet urval av ord som speglar året, det vill säga inte ”de nya ord som lagts till i svenskan” – även om medierna ofta beskriver det så. Listan måste därför inte bestå av ord som är etablerade eller kommer att överleva, även om det gäller en hel del av orden. Listan är inte heller en samling ord som är ”godkända” för att tas upp i ordböckerna. Snarare är det en brokig provkarta på olika typer av ord som använts mycket de senaste åren, särskilt under det pågående året – en del på tillfälligt besök, andra för att stanna. Använder vi dem tillräckligt mycket, kommer de troligen att tas med även i ordböckerna. Cirka en tredjedel av orden brukar senare hamna i Svenska Akademiens ordlista."

Inte är det många ord som jag är bekant med. Men många är intressanta och lite roliga. Detta år, liksom fjolåret har många coronapräglade ord fått plats. Pandemin sätter spår. 

Första orden i listan är anosmi. Har aldrig hört och visste inte vad det betyder. Och jag undrar om det är ett nyord, egentligen. Låter mer som en medicinsk term.

Fono har jag heller aldrig hört. Men det betyder att man är rädd för att återgå till ett "normalt liv". Fono betyder fear of normal.

Gaslighta. Att manipulera en medmänniska genom att förneka fakta och försöka få personen att tvivla på sitt förstånd. Psykopater ägnar sig åt sådant ibland. Ordet kommer från en gammal Ingrid Bergman-film; Gasljus, som du kanske har sett. Det är det nog inte många av dagens yngre som känner till.

Jobbonär har jag själv varit. Det är en person som jobbar efter pensionsåldern. Ett bra ord, tycker jag. 

Maskne får man av munskydd. Akne, eller andra utslag som trivs i fukten. Aldrig hört det användas.

Återförvildande innebär att man jobbar för att återställa naturen till hur den såg ut innan vi människor började påverka den. Även om jag aldrig stött på uttrycket tycker jag att det är ett ord vi kanske borde anamma i större utsträckning. 

 Här har du hela listan.

Som sagt. Jag håller inte med om att orden i listan är sådana som är i svang bland allmänheten och därför undrar jag om de verkligen hör hemma i en lista av den här sorten. 

Jag hittade ett för mig nytt ord också i DN:s söndagskryss. Kölna stod det i nyckeln. Och jag har inte lyckats lösa det. Men ordet finns i alla ordlistor. SAOL säger att det är ett utrymme för torkning av malt. Det finns lite fler förklaringar också, men inget passar in på de 5 rutor, där andra bokstaven är a.

Du kanske vet.

*****

Inte alla

Mellandagsrean fyller affärerna med mängder av människor. Men det finns andra, kloka också. De som söker sig ut på vidderna i solnedgången, som idag sker klockan 13.09. Titta noga på bilden så ser du dem sträva ut mot öarna i kylan. (Alla de där små prickarna är folk.)

Men jag avundas dem inte, för när de vänder om kommer de att mötas av en isande motvind. Kylfaktorn beräknas till -23°.

Vi själva fegar ur och försöker gå en mer läig rutt. Det går sådär.

Men vackert är det.

*****

Teknikens under

Det är skönt att ha koll. I alla fall ibland. Ett exempel gäller stugan i skogen vid havet. Speciellt på vintern, då besöken där är lite färre, men vi ändå föredrar att ha allt i sin ordning när vi kommer ut dit. 

Där finns en hel del mat i kyl och frys. Det finns en del växter, som ska överleva vintern. Och det finns vattenledningar som helst inte ska frysa sönder, för det är så jobbigt. 

Sedan flera år har vår el-leverantör erbjudit en app, som visar att det finns ström. En väsentlig förutsättning för att huset ska må bra. 

Sedan en vecka finns nu också en annan app, som klart visar hur "atmosfären" i stugan är. Se på den här bilden. Lika varmt inne, som ute ... eller - nä, nu ser jag. Det är ett minustecken framför utetemperaturen. 

Här kan jag dessutom mäta koldioxidhalten. Varför mäta den? Jo - mätaren reagerar om det skulle komma in någon levande varelse i huset. En tjuv skulle genast börja påverka luften inomhus. Jag tycker att den här funktionen är förträfflig. 

Trygghet. På distans.

*****

"När juldagsmorgon ...

.. glimmar ....."  Nåja, kanke inte så väldigt mycket. 

Jo, hemma förstås!  

*****

Nästan på signalen ...

.. att betänketiden var slut, kom jag på det; Hökensås. Det var svaret på en fråga i dagens Ring så spelar vi. Frågan handlade om vad delar av området väster om Vättern heter. 

Berest som jag är, har jag förstås varit där. 1961 - bondgårdssemester i trakten av Tidaholm och Hjo.

Vi bodde i en liten stuga på gården. Våra cyklar hade polleterats från Kiruna. Sånt fungerade på den tiden. Vi gjorde utflykter i trakten, men deltog också lite i aktiviteter på gården.

Där fanns också två små hundar. Varje morgon kom de och krafsade på dörren och ville komma in. Glada och sällskapliga. De hoppade gärna upp i sängen och gosade. 

När vi skulle lämna gården för att åka norrut var den ena av hundarna, terriern, klart sorgsen. När vi gick ut till vår väntande taxi, som skulle ta oss till tåget kunde vi höra den yla därinne i husets hall, där vi precis tagit adjö av gårdens folk.

Sån't kan man minnas en juldagsmorgon.

Det är när jag ...

.. svischar förbi ute på balkongen för att titta till, som jag kan konstatera att traditionen hålls vid liv.

De första tulpanerna sticker upp på julafton.

God Jul.

*****

Det har, som sagt, hänt förr.

Som det proffs man är ...

.. åker nu skinkan in i ugnen. För att tillagas, alltså. Man köper väl inte färdiglagad mat till jul, heller. 

Förutsätter ju förstås att man får tag i en "olagad" skinka  vilket inte är särskilt enkelt när man står där vid kyldisken och letar. 

"Rimmad, kokt skinka" står det på alla där i köttberget. Men längst ner till höger nere i ett hörn brukar de ligga. De som borde ligga högst uppe på högen.

Jag förstår inte varför man inte kan tillaga sin skinka själv. Svårt är det då inte. I med köttermometern. Ugnen på 175 grader. Sedan är det bara att vänta till ugnen signalerar att nu är det 72 grader i centrum. 

Under tiden kan man slå in julklappar och känna den stigande doften av skinkan i ugnen.

Klart.

*****

Dags igen

Nu känner man igen sig. Nu börjar det på nytt. Idag var det kö till de flesta butikerna i stan. Kö till, alltså. Blomsteraffären, Kjell&Co, till och med Åhlens hade portvakt. För att inte tala om Systemet! Lååååång kö ute längs trottoaren. 

Tur att man inte skulle till något av ställena. Jo - blomsteraffären hade jag kunnat tänka mig.  Vi blir nog utan hyacinter i år. För i den kön ställer jag mig inte.

*****

Tacka vet jag ...

.. o-ehandel. Butiker är bäst!

Min bästa dunjacka har råkat ut för något. Jag vet inte vad, men den läcker dun ur ett litet, litet hål. Att sy igen det är det inte tal om inser jag. Vad göra?

Jo, jag gick till den affär där jag en gång köpte jackan för 7-8 år sedan. En av de ledande butikerna i "äventyrsbranschen". Där bakom disken stod en ung kille och hälsade välkommen och undrade vad han kunde hjälpa till med.

 - Jag ska inte köpa något, men undrar om du kan ge mig ett råd.

 - Låt höra, sa han.

 

Han såg lite frågande ut, när jag började ta av mig jackan. Men han förstod snart, när jag visade upp det lilla hålet på jackans ryggstycke. 

 - Vad kan man göra, frågade jag.

 - Lustigt, sa han. Jag hade precis samma problem igår.

 - Va, sa jag.

 - Jo - och då gjorde jag såhär.

Han sprang runt disken och till en monter i affären. Kom snart tillbaka med en förpackning.

 - Det här är reparationslappar. Bara att klistra på. 

 - Men så bra. Det köper jag.

 - Och tänk så bra att du inte behöver köpa ny jacka. Vi ska ju vara rädda om våra plagg.

 - Men det blev ju en sämre affär för er, sa jag.

 - Nja. Jag vet inte det, sa han.

 

Och när jag tänkte efter, så blev denna affär, som kostade 100 kronor, en rykteshöjare för affären. Jag är övertyga om att jag kommer att utnyttja just denna butik nästa gång jag behöver göra en större investering i ett vinterplagg. 

Lika varmt inne som ute. Varm jacka behövs.

*****

Hade vi trott ...

.. att den verklighet vi lever i nu, december 2021, skulle se likadan ut som den här.
 

*****

3 timmar och 9 minuter

Del av min tonårstid bodde vi i Kiruna. Jag trivdes väldigt bra där. Skolan var kul. Kompisarna trevliga och roliga. Lärarna likaså. 

Kiruna var livligt och levde efter årstiderna. Vi hade nära till naturen och utnyttjade den. Fjällen lockade både vårvinter och höst.

De sista åren innan vi flyttade till Luleå bodde vi på åttonde våningen med otrolig utsikt över fjällkedjan. Giebmegaise såg vi på 8 mils avstånd. Rosafärgat av vintersolsmorgnarna. När solen gick upp överhuvudtaget, förstås. 

Jag kan inte komma ihåg att man någon gång tänkte på att solen var borta i en månad. Det var bara så det var.

Men visst noterades första soldagen i januari med viss uppmärksamhet. Den officiella, alltså. Vi i familjen firade dagen innan, för i några minuter sken solen in i vår högt belägna bostad med försiktiga strålar, en dag tidigare.

Idag har vi årets kortaste dag. Här i Luleå går solen upp 09.55 och dalar under horisonten 13.04. Så var mörkertiden över för denna gång.

Där sitter duvorna och njuter soluppgång.

*****

Nä - nu protesterar jag

För andra gången på något år funderar jag över vad som gäller. Nu dök det upp i DN:s söndagskryss (Det svåraste.)

"Liten protest" står det i nyckeln. 

Och lösningen blir "Jo". (???)

 

Vem sjutton har bestämt att vårt ja, som ibland blir jo, är en protest mot något? Ingen här verkar tycka att det är så.

 

När jag förra gången stötte på samma resonemang, var det i en Facebook-grupp, där det också diskuterades. Många, många, ansåg att "jo" betyder ja, men med tvekan. Andra påstod att det innebär en invändning mot en negation. 

"Men visst gjorde han sitt bästa? – Jo, det kan man väl säga"

"Mår du bättre i dag? – Jo vars, det kan man väl säga."

"Köpte du mjölk" - Jo.

 

Jag anser att man i de exemplen kan byta ut jo:et mot ett ja, utan problem. Och inte i något av de där fallen anar jag en protest. 

 

Och här har vi ett annat exempel:

"Han har väl inte kommit än­nu? – Jo."  Här kan jag ju ana en motsägelse.

"Har han kommit? - Jo/ja".  Likvärdiga jakanden. Ingen protest.
 

 

Är det nåt sörländskt påhitt? 

*****

Organisatören

För något år sedan var jag så flitig att jag etablerade en att-göra-lista i stugan. Det var ett utmärkt initiativ. Där åkte sysslor in - och ströks. Vilken tillfredsställelse det gav, när jag såg hur saker och ting blev gjorda. Saker som dels var naturliga och vardagliga, dels sådana som jag kom på vartefter och som var viktiga, men lätta att förbise, eller helt enkelt glömma bort. Kanske förtränga, till och med. Hm!?

Av någon anledning försvann den där förmågan i somras. Vet inte varför. Förmodligen blev saker och ting gjorda ändå, men kanske blev det lite tråkigare att inte kunna se hur duktig man var/hade varit. 

Så idag påbörjade jag en lista här hemma i stan. Julförberedelser. Även om vi kommer att fira en lugn och skön jul, förmodligen i stan, så finns det saker man behöver, för att komma i stämning. Man vill ju inte sitta där på julafton och komma på att man glömt ugnsbaka skinkan!

Nu finns den. 

Listan.

*****

Och så var det ...

.. förberedelser inför nyårshelgen. Champagneprovning. Ja, bubbelvinsprovning då, om du är så petnoga. 

Åtta vinintresserade kvartersinvånare (Två av dem numera utflyttade, tyvärr.) träffas en gång i månaden för vinprovning. Idag var det alltså nyårsbubblet som var aktuellt. Samtliga var dock tillverkade enligt champagnemetoden, så långt vi kände till.

Vi började med Expression Gran reserva 2018. 

Frisk och fräscht och definitivt utan  fel. En spansk cava. Pris 129:-

Sedan kom Clotilde Davenne Brut Extra Crémant de Bourgogne.

Smakmässigt slog det vin nummer 1. Det var ju också det som var närmast champagne, distriktsmässigt. Pris  150:-

Nummer 3 var en äkta. Champagne Vielle France Blanc de Noirs.

Kvällens dyraste. Jo, man kände skillnaden. Pris 459:-

Sedan kom en sydafrikan. Mulderbosch (som jag tycker gör ett alldeles förträffligt rosévin.) Sparkling Chenin blanc. Lite blekt, efter den äkta champagnen, men friskt. Passar bra till fisk, om man vill ha det som måltidsdryck. Pris 99:-

Ett rosébubbel fanns också med. Baglietti Prosecco Rosé Organic 2020. Fruktigt, enligt beskrivningen. Och det kan jag hålla med om. Lite sötare än de övriga. Mera som aperitif, eller sällskapsdryck. Pris 109:-

Sexan, till slut. Julià & Navinès Cava Organic Semi Seco. Definitivt inget utpräglat matvin. Som namnet säger är det halvtorrt. En smaksak om man gillar det till fisk. Definitivt inte dåligt. Passar bra i rätt sammanhang. Pris 89:-

Så går det till i vårt kvarter.

*****

Förr ...

.. gick man och köpte en glödlampa, när någon hade slocknat för gott.

Nu måste man ha doktorerat för att hitta en ny.

*****

Det är vi ...

.. och hovet. Vi flaggar när vi finns på residenset. I vårt fall stugan. 

Vi har inte varit här på nästan en månad. Det är ovanligt. Men vintern har varit rätt trist hittills. I alla fall vädermässigt. Och vi var även lite tveksamma inför denna helg, då SMHI basunerade ut risk för underkylt regn i "nårranårrland" för igår. 

Inte en endaste droppe föll. Varken regn eller snö.

Så idag på morgonen tog vi beslut om ett besök. 4,5 plusgrader, men ingen nederbörd annonserad. Så nu börjar det väl regna, kan jag tro.

Vi får se.

Flaggan i topp. 

(Jo, jag vet att det är en vimpel.)

*****

Julen är ...

.. som sagt på gång, på allvar nu. Vid min runda idag hamnade jag mer av en slump i stadsparken. Där pågick traditionsenligt den levande julkalender som kommer varje år, till alla förskolebarns stora glädje. Ja, alla förskolebarn har ju förstås inte chans att få se denna livliga föreställning, tyvärr. Inte heller glädjer den bara barn. Det är en hel del vuxna i publiken också. Och så vi som står utanför staketet och tjuvkikar.

Idag besöktes tomtemors och tomtefars boställe bland annat av julspöket, som skrämde alla närvarande. Spöket dök upp på stugans tak och visade sig för barnen så fort tomtefamiljen hade blickar åt andra håll. Men barnen tog till sin uppgift att larma.

 -  Dääääär är det, skrek dom och pekade. 

 - Vardå, frågade tomten, och såg sig omkring utan att se något spöke.

 - Däääääääääär!

 

Nu visade det sig att spöket var en utklädd släkting, som bara ville ha tag i julkaramellerna, som hen visste att tomtefamiljen hade. 

 

Hur det gick vet jag inte. Jag fortsatte min runda och hamnade hemma vid kaffebordet rätt snart. 

*****

Lite - mycket

Julförberedelserna går som planerat. Vi vet, som sagt, inte om vi ska fira i stan eller i stugan i skogen vid havet. Det bestämmer vi när vi vet ungefär vad det ska bli för väder. Vi får försöka fixa en hopfällbar jul, som bara kan packas in i bilen, när det blir dags, om det blir dags.

Älgfärsen inköptes idag. Köttbullar kräva detta. Dessutom en del andra delikatesser av ren. Hos bästa leverantören. Sapmi ren och vilt från Jokkmokk. Kvalitet med trevlighet. 

Men före det blev det lunch med närmaste vännerna. Och ikväll blir det middag med professorskan från Göteborg, som gör sitt sista uppdrag här i norr.

Så det händer lite, eller mycket. Nja - ganska normalt för ett pensionärsliv. 

När man står i kön hos Sapmi ren och vilt, kan man ju alltid studera himlen.

*****

Årets snyggaste ...

.. väggkalender anlände från tryckeriet idag. Jag var lite spänd på resultatet, eftersom min hårda bedömning av de foton som får vara med, var lite tveksam till vissa av dem.

Men det blev över förväntan, faktiskt. Hur fin som helst. 

Den ges ut i väldigt begränsad upplaga, så den är ju då också vääääldigt exklusiv. 

Bilderna visar omslaget, och april månad. Resten får bara de som får tillgång till sitt eget exemplar se. 

 *****

Svar på tal

Jag brukar lyssna på Nordegren & Epstein i P1 på eftermiddagarna. Ofta kul och ofta informativt, men också en del käbbel. Dels mellan programledarna, men också mellan programledarna och lyssnarna.

Igår på förmiddagen sände Nordegren en trailer om programmet. Där uttryckte han sin avsky, ja avsky för norra Sverige. Det var i samband med frågan hur vi ska få folk att flytta till oss, nu när framtidens arbetsmarknad finns i de här krokarna. Skellefteå, Luleå och Boden behöver massor med folk. 

Naturligtvis tänker jag då på hur det var för några decennier sedan, när "alla skulle söderut", och man fick till och med statliga bidrag för att man skulle ha råd med alla de kostnader som uppstod i samband med detta. 

Hur vore det om samma princip skulle tillämpas nu? 

Nåväl - tillbaka till Nordegren. Han kunde inte förstå hur någon någonsin skulle vilja tillbaka till dessa genommörka, iskalla, snöiga vintrar, och detta mygghelvete på somrarna. Jo, han sa mygghelvete. (Själv kunde jag notera totalt ett knappt tiotal myggbett i somras.)

Det där kunde jag inte låta vara opåtalat. Det blev ett mejl.

 

Hör'nu herr Nordegren ...

Jag hörde din fördomsfulla "trailer" om kyla och mygghelvete i norr.

Vi har 0,1 grad under noll just nu. För fjärde dagen i rad. 

Får jag påminna om att Sveriges legitimerade mygghelvete ligger i  Färnebofjärden. Dvs i Svealand. Hur kan ni bo där?

Skippa fördomarna!

Mvh

Bert Bodin

Luleå 

 

I dagens program tog Louise Epstein upp frågan igen och redovisade ett antal vassa åsikter som kommit in med anledning av hans uttalande. Jag satt där och väntade bara på att få höra mitt, men det kom inte. Men de som lästes upp var bra. Mycket bra! Han fick riktiga bannor.

Herr Nordegren tycktes lite störd och sa inte så väldigt mycket. Men av det lilla han sa, framgick att han knappast ångrat sitt uttalande. 

Fördomarna härskade.

*****

Lyssna själv. 

Bortskämd

Tisdagar och torsdagar äter vi oftast lunch ute på restaurang. Det har blivit lite av tradition att vi då också träffar vänner kring bordet. 

Imorgon är det alltså tisdag. Och för att vara förutseende kollar vi de vanligaste ställenas veckomeny, för att vara lite förberedda på vart vi ska gå. Det är oftast vi som "bestämmer" mötesplats, nämligen. 

Men jag måste säga att vi är bortskämda. Förr, när jag jobbade, så hade jag ett stamställe dit jag gick varje lunch. Visserligen hade jag ju valt en bra krog, så jag kände mig ganska säker på att få ett mål bra mat. Man traskade dit och tog i stort sett vad som bjöds som dagens rätt. Det fanns två att välja mellan. 

På den tiden tyckte jag också att folk var bortskämda. Man kunde varje dag se folk som stod och studerade menyn och ingenting dög. De gick vidare. Och jag tänkte: Att de orkar! Bortskämda typer. 

Nu kollar vi runt på ett tiotal olika restauranger. Sej på den ena. Kummel på den andra. Röding på den tredje. Schnitzel på Savoy. Viltskav på Friends. Högrevsgryta på Bistron. Och ingenting duger!!!

Naturligtvis duger det. Men många val gör oss bortskämda. Det blir jobbigt att bestämma sig. Men till slut så blir det något av de presenterade alternativen. 

Och det är förmodligen bra.

*****

Grattis ...

.. säger vi till min födelsestad Boden, och Norrbotten. Och för den delen också Sverige, som äntligen fick en utförsåkare på prispallen. I en av mina favoritbackar i Val d'Isère, Bellevarde face.

2:a blev han, Kristoffer Jacobsen, från Storklinten alpina.

Bild från kanal 6.

*****

Nog funderar jag över ...

.. hur det kan komma sig att jag idag ser en kirurg som intervjuas i Rapport, beklaga sig över att han inte fått sin tredje covidspruta? Det gäller inte bara honom, utan även hans kolleger ur olika yrkeskategorier i vården, tydligen. 

Herregud ... Det måste väl vara hur enkelt som helst att vårdpersonal ska vara skyddade så långt det bara går. Men det skylls på än det ena, än det andra. Det hinns inte med. Det finns inte resurser. Det saknas personal som kan vaccinera.

Men hallå. Är det inte bara att dela ut doser till de som är berättigade. De kan väl ge sig själva en injektion. Gjort på en kafferast.

*****

Puls

 En lördag i stan. Det blir lite planlöst, men en kortare runda blir det redan före elvakaffet. Folk i mängd snurrar omkring. Det shoppas. Julklappar, kanske. Men vi går bara och kompletteringshandlar på COOP, innan vi går hem. 

Fastnar i VI:s storkryss, som var ovanligt knepigt. Framåt eftermiddagen känner jag mig onyttig. Rastlös, kanske man också kan benämna det. Får lite dåligt samvete av att bara sitta stilla. Och till slut blir det för mycket. Jag går ut igen. 

Den här gången träffar jag bekanta. Den första har jag inte sett sedan i somras. Vi resonerade och sammanfattade respektive höstupplevelser, och drog sedan upp taktik för att genomföra den traditionella julträffen, som vi alltid har på puben, någon eller några dagar före julafton. Jag inser att det bara är två veckor kvar. Jösses vad fort tiden löper. 

Vi säger hejdå till varandra och hon lovar att fixa inbjudan till övriga pubgruppsmedlemmar. 

Inventerar bokhandeln som också är välfylld med folk. Kul tycker jag. Att folk vill läsa, menar jag. Träffar en f.d. kollega, numera hotelldirektör i Boden. Henne har jag inte sett på .... ja, det känns som 10 år! Men det är kanske inte sant. 

 - Vi känner ju åtminstone igen varandra, sa jag.

 - Gott så, sa hon.

Vi jobbade inom en grupp- och evenemangsavdelning på en av resebyråerna för 15-16 år sedan. Den byrå jag blev uppsagd ifrån, när jag egentligen redan var kontaktad av en annan i branschen, som blev den arbetsplats jag sedan kom att jobba på till min pension. 

 

Hemma igen någon timme senare. För skojs skull mätte jag puls och syrehalt i blodet. Det blev 65 slag i minuten och 99% syresättning. Det får anses utmärkt.

 

Dagen går vidare. Jag är arbetsbefriad ikväll.

 

Vädret är gynnsamt för julhandeln .

*****

Kan berätta ...

.. att såhär inför tredje advent har tomten börjat kolla in lämpliga dragdjur inför julklappsronderna. Här har han träffat en rätt "biffig" sak.

*****

Ibland behöver man ...

.. uppgradera. Till exempel sängstandard. För sju veckor sedan besökte vi en möbelaffär och möttes av en mycket trevlig och mycket kunnig säljare. Han var nog sängkonsulent, om det nu finns någon sådan titel. Han vägledde oss på olika sätt. Frågade om sovställning; mage, rygg, sida. 

Oj - så dyrt det är med sängar. Jösses. Det är ju som att köpa en begagnad bil, tänkte jag, när jag såg de olika alternativen i det fullkomliga haaaaav av sängar som böljade på affärens övervåning, stor som en hangar. 

Men den här killen var schysst. Han förordade inte det dyraste alternativet, eller ens de dyrare. Men sammanlagt skulle vi betala 26000:-, när vi kom till beslut. Enligt prislapparna, alltså. För när det kom till kritan blev det bara 17 lakan, eftersom det var någon sorts höstrea, som vi hade missat. Det priset inkluderade bäddmadrasser, hemkörning, såväl som bortforsling av de gamla resårbottnarna. 

Idag dök de upp. Två rutinerade möbelbärare dök upp med varorna, tog de gamla grejerna och drog iväg. Det var gjort på någon knapp halvtimme.

Sedan återstod ju vårt eget jobb. Och det höll på att ta knäcken på oss. Men idoga som vi är, så är det klart nu.

Observera! Vi är så omoderna att vi bäddar.

Sov gott!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Här sitter jag ...

.. och beundrar en installation av - ja, var det Banksy, eller någon annan framstående konstnär? 

Men snart kom en sköterska och frågade om det var jag som var Bert.

Kunde inte förneka det.

 - Följ mig. Du har blivit visad till fel väntrum.

 - Jaha, sa jag. Men det här konstverket var ju spännande.

Hon skrattade. 

 

Sedan bar det iväg till en annan korridor, där jag snabbt blev röntgad. Det var en rutinkontroll efter den ablation som jag gjorde i augusti. Jag hade tid till 12.30. Klockan 12.31 var jag klar. 

 

 *****

Klipphängare (Resultat)

Precis som ellem gissade i sin kommentar till förra inlägget, handlar det om Rånepepparkakorna. Men på ett nytt sätt. Ingen förändring i receptet. Men istället för att stå och rulla 150 små kulor, rullade jag ut längderna på plåten, plattade till dem lite (Lite - för de flyter ut rätt häftigt.) och gräddade dem enligt receptet.

Ta sedan ut plåten och låt den svalna 8-10 minuter. Skär snittar. Det gick jättebra med en pizzarullkniv. Låt kakorna ligga kvar tills de svalnat helt och blivit knapriga.

Allt ligger nu prydligt förpackat i burkar. 

Det här var ett smidigare sätt. 

*****

Klipphängare

I det bodinska provköket pågår för närvarande ett experiment. Det gäller en tradition. På nytt sätt.

*****

Motsols

När solen står som högst.

 
*****

Kontext

 - Du har varit mer flitig än någonsin den sista tiden. Produktiv utöver det vanliga.

 - Ja, det stämmer. Det blev så när jag blev utsläppt.

Han syftade på att han lämnade Svenska Akademien för några år sedan.

Han, i det här fallet är Klas Östergren.

Det var dags för ännu en författarkväll på Kulturhuset Ebeneser. Fullsatt. Vi fick användning för våra covidpass för första gången, för att få komma in. Även om vi var ute mer än en halvtimma innan det skulle börja, så undrade vi om vi kunde hitta två platser i salongen - helst vid ett bord. Men det löste sig. Fyra bekanta satt vid bordet intill, och snart dök två andra bekanta upp och frågade om de fick sitta med oss. 

Nu fick jag lära mig en del om Klas Östergrens produktion, som jag egentligen inte kände till. Jag har läst några av hans böcker, men det är decennier sedan sist. Nu inser jag att tegelstenen Renegater är den sista i en trilogi, som började med Gentlemen. Kanske måste jag klämma till med den här sista delen. Vi får se. Han fick det att låta som ett bra val. 

Han har kommit med fler böcker efter den. Två pistoler som utspelar sig på 1700-talet och kring Gustav III. 

En novellsamling Julrevy lät också spännande på sitt vis.

Dessutom fick vi veta mer om vad han egentligen tycker om Akademien. Samt att han älskar snö. Sympatisk människa.

Trevlig och rolig kväll, som vanligt dessa författarträffar.

*****

Vad var det jag sa

Nu införs nya restriktioner för oss alla. Hårdare tag för att i möjligaste mån hindra smittspridning. 

Den 29 september slopades många bestämmelser om hur vi borde uppträda och hur samhället skulle förhålla sig. Detta i och för sig efter en "framgångsrik" sommarsäsong.

Alldeles för tidigt, tyckte jag. 

Och vad händer nu? Jo - vi får fler regler att förhålla oss till. Det framgick av en presskonferens som regeringen höll idag. 

Det är inte över! Kom ihåg det. 

*****

Shoppar ...

.. gör jag sällan. Av den där hysteriska varianten, alltså. Oftast totalt meningslöst. Jag har nog inte köpt ett endaste nytt klädesplagg det senaste året, tror jag. Däremot har jag rensat ut och gett bort, sådana som jag inte använder. Här har vi både Röda korset och ett ställe som heter Returpunkten, som man kan leverera till.

Men idag blev det av. En så kallad pop-upp-butik fångade mitt intresse efter ett besök på apoteket. Den säljer varor som är tillverkade i närområdet, dvs inom länet. Sådant vill jag uppmuntra. Alltså började jag inventera bland hyllorna. Oj - där fanns mycket. Väldigt mycket, som jag skulle vilja ha. Exklusiva produkter av olika slag. 

Så det blev Norrskensglögg och en flaska rybsolja. Nej - inte raps. Här odlas rybs, som görs till utmärkt olja. 

Här kan vi.

*****

Luleå 07 december kl. 0751

Nej - inte 43 minusgrader, som i andra delar av vårt län. Här är det bara 10. (7 grader varmare än Norrköpings morgontemp.)

Vardagen är igång.

*****

TV-tips

Jag såg ett fint program på SVT2 igårkväll. Det var en naturfilm som skildrade Torne älv i hela dess 50-milalopp från fjäll till kust. Oerhört vackert filmad. Torne älv ståtar ju med att delvis vara gränsälv till Finland. Men också som en världsunik (ja, det finns två) geografisk egenhet, nämligen en bifurkation. 

Men det finns annat att se och lära. Här en länk till programmet. Sätt dig i en bekväm soffa och njut. Det blir till en del som så kallad slow TV, men också träff med människor längs stränderna.

*****

En fördel ...

.. med att jag fick leta ansjovis (Se föreg. inlägg!), var att jag då passerade ett hörn av Södra hamnen. Med blick mot väster kunde jag konstatera att solen gått ner för ett tag sedan, nämligen 13.20. Jag tog bilden klockan 14.48.

*****

Skynda skynda !!!

Nödår, eller oår (som det ofta heter i korsord) proklameras härmed. Tänker du dig göra en janssons frestelse till nyår. Då kan du vara illa ute. 

Vi tänkte nämligen göra en falsk sådan redan idag. (Se recept i högerspalten!) 

Alltså gick färden till Coop för att inhandla nödvändiga ingredienser. 

Men vi fick tji! Ingen ansjovis stod att finna. Och en fråga till butiksinköparen själv gav detta besked:

 - Nä, det är brist. Vi kommer inte att få tag i ansjovis ens före jul, sa hon. 

 - Va? Är det ansjovisbrist.

Nåja, tänkte jag. Det får bli ett besök på ICA.

Men det blev samma negativa resultat där. Nix pix - ingen ansjovis. Köpte en burk ansjoviskryddad sill som alternativ.

 - Men nog var det väl sjutton, tänkte jag och erbjöd mig att gå vidare till en annan butik nere vid hamnen. Sagt och gjort. Där brukar vi inte handla, så jag fick irra runt en del för att leta rätt kyldisk. Mitt i irrandet träffar jag ett bekant par. 

 - Nämen hej, är du ute och shoppar.

 - Ja, sa jag. Är på jakt efter ansjovis, för vi tänkte göra falsk jansson ikväll. 

Jag berättade hela historien om mitt letande och utelämnade inga detaljer.

 - Va!? Är det ansjovisbrist.

Hon ropar på sin man.

 - Henry! Det är ansjovisbrist, säger Bert. 

Henry ser chockad ut. 

Vi beslutar att gå och leta tillsammans.

Och där hittar vi det vi sökte. Ja, alltså fyra tomma ansjovisburksförpackningar. Man känner ju igen de där brunrosa papptrågen, som de normalt ligger i. 

 

Men så råkade jag irra med blicken lite åt höger. Och där såg jag ordet "Ansjovis" på för mig obekanta burkar.

 - Men kolla, sa jag. Då tar jag två burkar.

 - Och jag tar då fyra, sa min bekant. Vi ska ju ha julbord för släkten. Där får ingen Jansson saknas.

Tro mig eller ej. Det var de sista burkarna som försvann.

 - Vilken himla tur att vi träffade dig, sa Eva

Lugnet återställt. Åtminstone för tillfället.

Men skynda, skynda, om du inte vill riskera att få julbordet totalhavererat.

*****

Av en slump ...

.. hamnade jag på en trevlig hemsida, som jag inte visste fanns. Hur nu det kan komma sig? Men det hände när jag lyssnade på morgonens sändning i P1 av Naturmorgon. Där talades vid ett tillfälle om besök av blåval i svenska vatten.

Jag hade ett svagt minne av att vi haft valbesök även här i norr, så jag började googla. Och visst hade vi det. Men inte blåval, som är världens största djur. Men väl knölval. Imponerande även det. 

Men det var då jag snubblade in på sidan Bottenviken.se och fann en hel del trevlig information. Kanske blir du också sugen på att titta.  

Skärgården är tillgänglig året om, utom i förfallsperioder.

*****

Patienten fick ...

.. flygas till Umeå. Ja, det gäller den man som hade kollapsat i vår hiss härom dagen. Hans sambo kom in idag och berättade att mannen nu var opererad och mådde bra. Så bra man kan må, efter en hjärtoperation. 

Det blev alltså ambulans till vårt sjukhus och sedan stora ambulansflyget till Umeå ganska direkt. Tur att det finns resurser. 

*****

Jag "quiz:ar" ibland ...

.. via mobilen. Frågorna är ibland rätt knepiga, men då och då också rätt barnsliga. 

Men några är också rätt slarviga.

Idag fick jag den här frågan:

Grönfärgat svar är i och för sig det korrekta vad gäller innehåll. Men språket? Är det verkligen svenska? Då har anglifieringen gått lite väl långt, tycker jag.

*****

Ibland händer inget ...

 .. och ibland händer nästan för mycket. 

När jag kom hem från lunch på stan, hade en av våra grannar säckat ihop i en av fåtöljerna i husets entré. Han hade sin sambo med sig och hon försökte hjälpa honom. Hon berättade att han lagt sig raklång i en affär och de hade fått hjälp att ta sig därifrån. Egentligen var de på väg till sjukhuset för en undersökning, eftersom han haft problem den senaste tiden, då och då.

Nu skulle de ta hissen upp till lägenheten. Vi fick in honom där. Men han orkade inte stå upp utan säckade ihop igen och hamnade på golvet. När vi bad honom försöka resa sig sa han bara

 - Vänta, vänta.

Men det drog ut på tiden några minuter, så till slut ringde jag ambulans på eget bevåg. Han ville nog egentligen inte det, men på 112 ville de veta hans personnummer och det fick jag ur honom så småningom. 

 

Ambulansen anlände och jag assisterade så mycket jag kunde. De fick faktiskt upp honom på fötter, så att han med djup andnöd kunde tas ut till båren. Jag undrade varför de inte tog båren till honom, men de ville väl testa hur illa det egentligen var.Väl på båren såg han då inte piggare ut. 

Skönt att han kom iväg.

*****

Dags för ...

.. en ny bok. Du känner förmodligen till Harry Hole sedan länge. Men jag har aldrig tagit kontakt förut. Nu blir det av i alla fall. 

Boken Törst blir först. En tjock rackare. Nästan 600 sidor. 

Vi får se hur det går.

*****

Förskjutning

Lyssnade i morse på Tankar för dagen. Det gör jag nästan varje dag. Lite vardagsfilosofi mår man bra av. 

I morse var det Birgitta Hübinett, som jobbar inom polisen, som fascinerades av den stjärnhimmel hon rätt slumpmässigt kom att beundra. Det pratades om stjärnor och planeter; om vår omvärld helt enkelt. 

Omvärlden kan gestaltas på många sätt. I hennes fall "hängdes en mobil upp" i något rum, för att åskådliggöra våra närmaste planeter. 

 - En mobil, hann jag tänka, och föreställa mig en bild av, innan jag insåg vad som avsågs. 

 

Till och med jag. 

Hur många barn och unga tänker rätt, om de hör detta?

*****

Här ägnar vi oss ...

.. i dagarna tre åt gästfrihet, vilket gör att det blir rätt tomt här. 

Jag har knappt varit utanför dörren. Jo - en promenad blev det, trots allt. Men bara dryga 5000 steg på stegräknaren.

Så kan det bli ibland.

*****

Nä

Äntligen tog den slut! Den var ingen succé. Men jag höll ändå ut till slutet och alla de 425 tätskrivna sidorna i boken Fjällgraven. 

Alldeles för mycket folk, alldeles för många sidospår, alldeles för rörigt, och tillslut alldeles för oförståeligt. Egentligen vet jag inte vad som hände, eller vad som hade hänt, och varför, mer än att någon hittat lämningar av fyra människor, två vuxna och två barn, i en fjälldal. Lämningar som var gamla.

En amerikansk agent med dunkla motiv var inblandad, men fick också möta döden i sin bil, som brann upp för .... var det 13 år sedan? 

Och hur skulle det gå för Vanja, vars pappa häktades. Vad hade han med historien att göra? Vanja är ju polis, så hon visste heller inte hur hon skulle förhålla sig. Hon var ju inblandad i fjällgravsmysteriet också. Och sen var det Billy, Sebastian, Torkel, gubben som hittade den amerikanska agenten och plundrade hennes bil på två ryggsäckar, som inte brunnit upp, och  ....... Nä, jag orkar inte mer. 

*****

Här pågår ...

.. bakning, efter en förmiddag fylld av städning. Till och med under badkaret har det blivit så prydligt och fint. Man blir alltid förvånad över vad man kan hitta där. Någonting rasslade in i dammsugaren. Vet inte vad. Men skönt att få det gjort. Badkarsfronten är inte den enklaste att demontera och montera igen. 

I tvättstugan snurras det, och äntligen kom jag iväg ner till soprummet med månadens gamla dagstidningar. Där träffar jag Lennart som var så glad över att Frida Karlsson knäckte "sur-Johaug," som han uttryckte det. 

Livet går vidare. Imorgon får vi en gäst. 

*****

Boom

För ca 10 år sedan köpte vi en dieselbil. Den har nu gått ca 12000 mil. De första fem åren var den skattebefriad, eftersom den betraktades som miljöbil. 

Den drar väldigt lite bränsle; 0,47 l per mil i snitt. Nu är den plötsligt "miljöbov". Jag undrar om inte elbilsboomen kommer att få samma utveckling. Batterier är inga miljövänner. Långtifrån. De kostar på miljön där sällsynta metaller ska brytas. Och ingen, absolut ingen, vill ju ha en gruva i närheten av bostaden. De måste alltså importeras. Från Kina, kanske, som ju är en sådan trevlig partner. Hm!?

Dyra är de också. Och att köpa begagnad elbil kanske innebär batteribyte. De verkar vara i prislägen uppåt 200000 kronor. 

Det finns alltså flera sidor av saken. Titta gärna från alla håll.

*****

En vanlig man ställer också berättigade frågor om detta.

Spänning

Idag lär elpriset nå rekordnivå. Här i norr stiger det med 179 procent sedan igår.(!!!)

Detta intervjuas en ansvarig i Vattenfall om i nyhetssändningar på morgonen. 

En sak som jag rätt ofta förvånas över, är reportrars brist på reflektion över det som sägs. 

Anledningen till prishöjningen beror på på att isläggning pågår i älvarna. Så säger Vattenfall.

 - Men ... det sker väl varje år?

Så hade jag reagerat på det svaret om jag hade varit reporter. Helt naturligt.

När intervjuoffret får frågan om hur länge priset ska vara så högt, blir svaret att det handlar om dagar, snarare än veckor.

 - Det  beror på vädret.

 - Jaha, tänkte jag. Men inte varierar väl isen med vädret, när den väl har lagt sig.

Det handlar nog delvis om vinstintressen (finare ord för girighet), tror jag.

*****

Var sjätte vecka ...

.. besöker jag frisören. Man vill ju vara snygg.

Idag var det dags, och det förlöpte som vanligt med många goda historier och glada skratt. Siw, som min frisör heter, har klippt mig sedan mitten av 70-talet. Två år hade jag dock en annan frisör, när jag veckopendlade till Stockholm -86 och -87. En riktig innefrisör som man bara fick komma till på rekommendationer. 

Siw och jag känner alltså varandra rätt väl. Så det finns mycket att snacka om. Vi ses ju bara med sex veckors mellanrum, om vi inte råkar på varandra i vimlet, vilket händer.

Så nu är det gjort, för denna gång. Nöjd går jag därifrån. En putsning före jul blir det också. Man vill ju, som sagt vara snygg. Särskilt till nyårshelgen. 

*****

Vacker dag

Idag fick vi en riktig vinterdag. Fräsch, ljus och lite kallare än vad vi haft hittills i höst. 7 minusgrader, vindstilla och sol. Lite snö har vi också välsignats med. Cirka 4 centimeter att pulsa i.

Det blev en runda, förstås. Udden runt, då man följer södra fjärdens strand, fortsätter längs älven norrut och svänger av mot norra stadsfjärden. Silhuettleden brukar jag kalla den ibland. 

Vi går när solen står som högst, dvs lågt. Den ger ett varmt ljus om det finns lite dis i luften. Men ibland skiner det upp rejält. 

Ännu skulle jag inte ge mig ut på isarna. Verkligen inte! Men det finns andra som anser sig kunna lita på att det håller. Vi har ju trots allt inte haft några rejäla vintergrader ännu. 

Men vi får väl hoppas att det går bra.

Pimplare på Södra stadsfjärden

*****