Att vår stad ...

.. är en matstad - uppskattad sådan - har jag skrivit om förr. Det öppnas restauranger kontinuerligt. Någon försvinner kanske också, men det har väl mest berott på den pågående pandemin. 

 

I sommar har två - tre stycken kommit till. Igår åt jag lunch på en av dem; Restaurang Karl-August. Ett rejält namn, som väl ska visa lite vad man serverar för mat. Rejält namn - rejäl mat. Husmanskost. Men naturligtvis med lite finess. Biff Stroganoff blev det igår.

 

Jag vet inte om vi lulebor är särskilt matintresserade, men det verkar så, med tanke på det utbud som finns. 

 

Och idag var det dags igen. Något som blivit tradition här sedan några år - säkert fler än 5. Den internationella matmarknaden, som väl turnerar runt i många städer, har ett stopp här i stan såhär på höstkanten. Luleborna verkar gå man ur huse för att botanisera bland alla stånd som plötsligt konkurrerar med alla valstugor. I fyra dagar finns de här. Det bjuds på franskt, italienskt, svenskt, engelskt (karameller), grekiskt, thailändskt, polskt (?) och balkanskt (?), och säkert något mer som jag glömt. 

 

Det är en härlig stämning. Folk köar, botaniserar, handlar och äter.

*****

Från frukostbordet ...

.. ser jag folk som jobbar. Stackare. Det är ju kallt ute. Lika kallt som i Malmö, hörde jag i väderrapporten i morse. 

Brrrrrr..rrr!

*****

En loj dag ...

.. går mot sitt slut. Liksom augusti. En dag återstår till september. Tiden rusar, tycker jag. 

Snart är det väl jul.

Det enda jag åstadkommit idag, är att leva. Lunch med Lena, en f.d. kollega till Benke. Sedan rundvandring i stan, för motionens skull. 

Men så mycket mer blev det inte, så jag säger gonatt.

*****

Oj, vi måste ...

.. ha försovit oss. Rejält!

"Molntäcket över norra Norrlands kustland spricker upp i eftermiddag", sa SMHI.

*****

Ibland ...

.. är det skönt att bara strosa planlöst omkring i stan. Vädret inbjuder, förstås. Mycket folk i farten, så jag väljer att väja undan till lite mer lugna stråk. Man kan exempelvis snedda ner mot Norra hamn, efter att jag hämtat höstens program på Kulturens hus. Dags att planera.

Men jag fortsätter ner mot hamnpromenaden med utsikt över Norra stadsfjärden. Här är det ofta mycket folk, när vädret är såhär bra som idag. Men en måndag mitt på eftermiddagen är det rätt tomt. Någon har glömt sina skor - sån´t fascinerar mig. Det här är på en "läktare" där folk brukar sitta och njuta av solen.

Jag går vidare och häpnar över planteringarna. De sjunger väl på sista versen, kan jag tro. Ibland tycker jag att de röjs lite för tidigt. Hoppas de får vara kvar en månad till. 

När jag sedan vänder hemåt igen passerar jag Elite Hotel. En vacker byggnad. Här ska jag äta lunch imorgon, är det tänkt.

Luleå är fint. 

 
*****

Herrejösses ...

.. vad oerfarna många är, nuförtiden. Det insåg jag när jag hörde dagens nyhetssändningar på förmiddagen.

 - Det är mer än hälften av befolkningen som inte upplevt detta.

Så sas det. 

Mer än hälften, tänkte jag. I mitt huvud har de flesta varit med om det. 

Det handlar om mångubben - ja, inte den du tänker på i första hand. Jag menar det faktum att det i år är 50 år sedan det sist var män på månen. 50 år! Alltså är alla som är yngre än 50 helt oerfarna vad gäller månlandningar. Och de som är så unga är  alltså den stora majoriteten.

Det är aktuellt med nya uppskjutningar. Idag klockan 14.33 var det planerat. Men det blev inget. Åska och ett litet bränsleläckage satte stopp för avresan och avgången sker nu förmodligen på fredag. Nu var det inga människor ombord. Dagens evenemang handlar om en försökstur. Ny sorts utrustning, delvis ny teknologi. Människor på månen kan vi inte räkna med förrän 2025. Och då är det meningen att gumman i månen också ska bli ett faktum. En kvinnlig astronaut, alltså.

Då får alla uppleva en månlandning, med folk ombord. Den erfarenhet som jag fick för 50 år sedan. Herrejösses - man var ju vuxen redan då.

Det ger perspektiv.

*****

Att hösten lurar ...

.. bakom hörnet, märkte man idag. Det hade bara varit 7 grader under natten, och vindarna kändes kalla på förmiddagen. 

Men det blev bättre, och vi noterade dagshögsta temperaturen 19 behagliga grader under dagen.

I övrigt hände inte mycket att skriva hem om. Så vi åkte dit istället; hem, alltså. Veckodagarna innebär ofta lite mer såhär på slutet av sommaren. Det är engagemang av olika slag. Träningen kommer igång igen. Möten. Folk vill träffas för lunch, etc.

Nu blir vi alltså hemma i stan ett par dagar. Planerar lite för hösten. Skulle gärna resa någonstans för att förlänga sommaren. Men helst vill vi ha dos 5 innan vi tar flyget. Kanske blir det en fjällsväng också.

Vi får se. 

Eller också myser vi bara på balkongen.

*****

Tur att solen inte ...

.. sken - det hade blivit för jobbigt.  Samfällighetens årliga tradition med en gemensam arbetsdag, stod på schemat idag. Sly ska röjas, bland annat. 

Det var ett piggt gäng som samlades vid pumphuset för ordermottagning, vid tiotiden. Ordföranden informerade om vilka regler som gäller, om vi skulle vilja fälla träd på allmänningen. Det vill vi, men vi sparar just det till ett annat tillfälle. Nu har vi i alla fall fått okej från den stora markägaren.

Men idag blev det, som sagt mest slyröjning. Jösses vad det växer på en sommar. Nu var det väl i och för sig två år sedan som just mitt område röjdes, eftersom jag för precis ett år sedan, då den gemensamma arbetsdagen råkade inträffa när jag låg på sjukhuset i Umeå för reparation.

Idag blev det i alla fall röjt med den äran. Gemensam lunch serverades hos Katrin, innan vi så småningom dök ut i terrängen igen, för slutputsning. Svettigt blev det, trots solens frånvaro. Men i solsken hade det blivit outhärdligt.

*****

Slänger en blick ...

.. ut genom köksfönstret när jag står och kämpar med middagsmaten. 

Jojo - vissa har det bra.

*****

Vad händer

Inget och allt. Det är den känsla man har i denna tid. Krig, inflation, elpriser, valrörelse, mordhot mot centerledare Annie Lööf, ett gängmord varje dag och vanlig vardag. Går det ihop? Ja, det måste det - på något sätt, även om det inte är så lätt.

Efter några dagar i stan, bar det ut till stugan i skogen vid havet. Sommarväder. Skönt och lugnt. Humlesurr och klöver. Det gäller att  suga ut det bästa ur sommaren.

*****

Bara så du vet ...

.. så är det Bartolomeus som har namnsdag idag. Jag har ingen i bekantskapskretsen med det namnet, så något namnsdagfikande blir jag nog inte bjuden på.

Men den där herrn betyder också något för oss alla. Bartolomeusdagen sägs förebåda höstens väder. Och som vi vet så brukar ju alla de där bondepraktikaråden stämma till minst 100%. (Hm, hm?)

Det blir alltså en gråmulen höst, som klarnar upp framåt vintern.

Bara så du vet.

*****

Valtider

Det är full fart på valrörelsen. Det hör man, och det ser man. Valstugorna på gågatan är välbesökta. Jag är mest fundersam på att folk har tid. Jobbar de inte? Semestertider ännu, eller vad är det som gäller. 

Folkmängderna finns inte bara där, utan hela stan verkar vara ledighetskommitténs domän.

Hur jag ska rösta - ja inte blir det att lägga i någon valsedel som kan uppmuntra "gubbpartiet" SD. Jo, jag tror att de flesta som röstar på dem är gamla stofiler. Sådana fördomar har jag.

Inte heller blir det Ebbas parti. Religionshycklare får gärna hamna utanför Riksdagen. 

Men vad jag sedan väljer - ja, jag har ju en viss ideologi. Men mina röster kan hamna på olika partier i de olika valen. Vad säger att det ena partiet passar för hela landets regering. Eller att kommunen mår bäst av samma parti. För att inte tala om Region Norrbotten. Uj, uj - där krävs förändring. 

Vad jag beslutar? Det får vi se. Ja, inte du, förstås. Lite hemlighetsfull vill man vara.

*****

Finn fem, ..... nä,

.. ett fel! Benke hämtade sitt nya pass idag. Det har minsann låtit vänta på sig. Det har ju trasslat en del med leveranserna från den finska tillverkaren, bl.a. Sedan har ju problemen spätts på eftersom det blivit rusning efter pass efter att restriktionerna kring pandemin börjat avta, och folk börjar resa igen. 

Men sedan finns det ju också de som "missbrukar" pass - slarvar, tappar bort, säljer till förfalskare med mera. Jag anser att pass är en värdehandling som man ska vara rädd om. Hör ibland talas om folk som verkar ta ut pass en gång per år. Det ställer förstås till det för utställaren. Det borde finnas en begränsning. 

Nåväl. Nu trodde ju jag att det där problemen i Finland också skulle rätta till fel, som jag upptäckt tidigare i mitt eget pass. Men icke. Felet kvarstår-

 - Vilket fel, undrar du.

Ja, det får du lista ut.

*****

Nu är det ...

.. nötkråkans tid. Såhär i augusti, när sembratallens kottar börjar mogna och falla till marken, kommer den fina nötkråkan på besök. Man ser den överallt, där de där träden finns - det vill säga i stadens parker. 

Jag tog en runda i hopp om att få se den. Och kanske en och annan strandskata också. Sistnämnda blev det dock inget med, även om jag spanade i fyra parker. Men, som sagt, nötkråka fanns det gott om.

Normalt är de ganska skygga. Men i Stadsparken är de förmodligen så vana vid lekande barn, som yrar omkring vid lekhörnan, där också sembratallarna finns. Därför fick jag komma nära och kunde ta en bild med mobilen på en som just hade hämtat en kotte och satt sig för att äta lunch.

*****

Jösses ...

.. vad det regnar.

*****

Barndomstrakter

"Ett stycke tid fångad med en sällsam precision, både vad gäller stämningar och miljöer", " ...uppdaterad äventyrsroman där äventyret egentligen är någon annanstans."

Jag läser baksidestexten på den bok jag ska börja med idag. Häng city av Mikael Yvesand. Den lär handla om kvarteren där jag bott stora delar av mitt liv. Barndom fram till 12-årsåldern, ungdom från 18 år till relativ ungdom 30. Detta är alltså luleålitteratur av en luleåförfattare, som jag inte känt till. Det är också hans debut.

Spännande!

Avslutar därmed Gröna villan av Sofia Rutbäck Eriksson. Den boken handlar också om min närmiljö. Ett äldreboende i byn Rutvik någon mil utanför stan på väg till stugan i skogen vid havet. 

Här händer det saker, när nedläggning hotar. 

Men tyvärr engagerade den inte tillräckligt mycket.

*****

Skam

Flyga drake. Kommer du ihåg den boken som man läste för - ja, kanske 15-20 år sedan. En bok av Khaled Hosseini, som blev en succé och som sedermera blev film.

Den handlar om två vänner från olika samhällsklasser som skiljs åt när Sovjetunionen invaderar Afghanistan. Den ena familjen emigrerar till USA. Den handlar om övergrepp, svek och lojalitet.

I Afghanistan är det tydligen sed att barnen leker med drake. Man tävlar. De två vännerna träffas återigen efter många år och då ska det "flygas drake" igen.

Idag berättas i Godmorgon världen om att talibanregeringen i Kabul vill förbjuda leken. Det skall inte flygas drake. Förmodligen är det synd. Liksom annan fysisk aktivitet utomhus. (!!!?)

Jag upphör aldrig att förvånas över skambeläggning genom religion. Någon gammal irrlära som berättar saker som gällde för tusentals år sedan. 

Förmodligen är det därför som jag har svårt att förstå människor som inte tänker själva.

*****

Länk till programmet. Inslaget kommer i timme 2.

Vaknar till ...

.. regn och varningar om mer regn hela dagen och kommande dygn. 

Dock snudd på tropisk natt, den gångna natten.

Det blir nog stan ett par dagar.

*****

Dagens designpris ...

.. tilldelas denna fjäril; Påfågelöga.

Den är inte speciellt vanlig i mina trakter. I alla fall inte i skogsmarker. Jag tror den bevärdigade oss ett besök för tio år sedan, senast.

Kul att kunna notera den.

*****

Radikalt klipp

Nu blev det gjort. Som jag berättat tidigare har jag blivit av med min frisör. Inget jag önskat, men hon måste ju få njuta pension hon också.

Att hitta en ny blev en uppgift, och jag är inte säker på om jag träffat rätt ännu. Jag gick till en salong i kvarteret intill där jag bor och fick träffa en kille som tog hand om mina "lockar". Intervjuade mig om önskemål. Ja, vad säger man; kortare.

 - Sax eller maskin?

 - Sax, tack.

Jag blev rätt nöjd med resultatet. Gick till samma salong och bokade tid sex veckor senare i tron att jag då skulle få samma frisör. Så blev det inte! Nu var det en ung tjej. Och jag blev inte nöjd. 

Härom dagen var det alltså dags igen och den här gången bokade jag en tid på nätet. Där kunde jag också välja frisör. Jag klickade för Mustafa i tron att det var den kille som klippte mig första gången. Det var det.

Den här gången blev det mera radikalt. Ingen fråga om sax eller maskin. Och jag hann aldrig reagera när jag plötsligt såg hur maskinen började tugga i de ganska vilda testar som åtta veckors tillväxt hade producerat.

Jag höll god min. Protesterade inte. Och han fortsatte sitt arbete. Jo - saxen kom förstås också fram för vissa delar av skalpen. Och resultatet blev bra. Ny look. Något att vänja sig vid. Så kort hår har jag inte haft på massor av år.

Mustafa får fler chanser.

Och två virvlar hittade han också.

*****

Elvakaffe (12.30) i ...

.. sval bastu. Ja, det är tjock dimma och 20-gradig värme. Märkligt, eftersom gråväder med dimma brukar vara kallt.

Men omväxling förnöjer.

*****

Man kunde nästan tro ...

.. att julen står för dörren. Åtminstone  framför dörren till ladan. 

Där hade en spindel jobbat ordentligt med något som kunde gälla som adventsstjärna. Ett perfekt,  tunt nät pyntat med små stjärnor av mjölkörtsfrön.

Snyggt, eller hur?

*****

Efter tre ...

.. nätter i stan, med styrelsemöte, hårklippning och 2:a TBE-sprutan, fick det vara nog. Färden gick tillbaka till stugan i skogen vid havet och lugnet där. 

Och det var vääääldigt lugnt. Sol, varmt och inte en vindpust, vilket ju varit mycket ovanligt i sommar. 

Nu blir det gräsklippning, rabattansning, slyröjning, bärplockning, trisslottsskrapande ....

Lugnt var'e ja.

*****

Det var när ...

.. jag skulle klä mig som det slog mig. Jag stod där i vår klädkammare (walk-in-closet, för dig under 30) och funderade på vilka jeans jag skulle klä mig i idag. Där låg alla av olika kulör och sort. Gamla för det mesta, men även ett par som jag köpt i år, hör och häpna.

Det jag började fundera över gällde byxor. Byxor,alltså - när hade man sådana sist? Alltså o-jeans. De bekväma, rejäla och slitstarka jeansen har ju tagit över i de flesta sammanhang. Man har dem till och med till kavaj. Skjorta och slips kan också hänga med. 

Det jag kunde påminna mig var tillfällen i jobbet, då man hade en del officiella uppdrag. Det är minst sex år sedan. Och jag kan nog säga att jeans kunde gälla även då. Vi hade klädkod. Kavaj ingick. Men nog sjutton hade man jeans också. De fick förstås inte vara så moderna att de hade trasiga knän, eller påsydda "dekaler". Vi hade inte råd med sådana. 

Men, som sagt, när hade man byxor?

Och när ska jag ha byxor nästa gång? Ja, det blir väl när jag blir bjuden på något stiligt bröllop, eller liknande.

Eller kanske Nobelfesten. Jojo - vem vet ...!

*****

Dagens runda ...

.. gav också besked om att hösten är här. Eller åtminstone i antågande. Mycket snö blir det också, enligt min tolkning om det där med rönnbär.

Men nog har de väl mognat lite väl tidigt!? Jag förknippar rönnbär med september. Nu ser de helt färdiga för sidensvansarna att ta för sig av; 16 augusti. 

En annan sak var att jag nu fick klart besked om att Luleå kommun satsar på biologisk mångfald. Jag anade det redan på försommaren, när jag såg hur maskrosorna frodades. Här och var i stan står nu dessa skyltar och förklarar vad som är tänkt.

Klicka på bilden så kan du läsa texten.

De har förstås skapat en del irritation hos en del, som vill ha välputsat i varje hörn. Hundägare har varit skraja för fästingar, med mera, med mera. 

Men jag håller på kommunen. Och det gör många med mig.

*****

Efter en ...

.. god lunch på stan vandrar vi vidare runt innerstadens många stränder. Inte mycket folk som solbadar. Men det är ju semeftertider så där har vi väl en förklaring.

Bilden visar den största innerstadsstranden som ligger på Gültzauudden. Det finns flera små stränder som uppskattas. 

 

 

 Avslappnad stämning, som delvis störs av F21:s idoga flygande. De måste ha en övning, för det startar plan efter plan efter plan efter plan. Vinden ligger på från flygplatshållet och det betyder öronbedövande jetmotorer. Sedan kör de mot Rysland (tror jag), och kommer tillbaka precis mitt över stan.

*****

Tillåt mig tvivla

Radion står på. P1 gäller för det mesta. I dagens tablå finns programmet Kropp och själ som ofta är hörvärt och lärorikt.

Idag tog man upp tics, alltså ofrivilliga fysiska rörelser, eller ljud, som de drabbade kan ha för sig. Helt ofrivilligt. Det är främst pojkar som drabbas av detta. Det finns terapier och annat som kan lindra, ja kanske till och med bota. 

Men hos tjejer är det ovanligt. Tills nu, då det uppkommit tics-symptom i högre grad hos unga flickor. En forskarrapport redovisas i programmet. En vårdanställd berättar om hur väntrummet på hennes mottagning plötsligt "fyllts" av tjejer, som uppvisar samma beteende. Och man har undrat vad orsaken är.

Nu finns en teori. På sajten TikTok har det spridit sig inlägg där tics-tjejer visar hur de beter sig. Och i väntrummet där alla tjejer satt visade det sig så småningom att alla hade konto på TikTok. De följde de här "influerarna" som visade upp sina tics. 

Man tror nu att de unga damerna som väntade på att få hjälp har påverkats, alltså börjat härma TikTok:arna. Ofrivilligt, tydligen.

Vi vet att vi omedvetet påverkas av reklam. Budskapen går igenom utan att vi märker det. 

Nu verkar det som att vi även kan påverkas av andra saker - i detta fall tics.

Märkligt då att föräldrar låter barn och unga ocensurerat hålla på med våldsamma datorspel. Ja, det gäller nog föräldrar också. Till och med forskare hävdar att: - Oooh nej. Inte påverkas de.

Nähä! Jaså?

*****

Lika barn ...

.. leka bäst. Putin vill stärka banden till sin sandlådekompis Kim Jong-Un i Nordkorea. Det låter väl jättebra, va? 

Men korkade människor dras ju till varandra av någon märklig anledning. Lära sig nå't nytt, däremot - nej, nej, nej.  Inte heller ser de konsekvenserna av sitt handlande. Jag vill inte chikanera 4 åringar i sandlådan - de tänker nog lite längre, ändå.

 
*****

Turné

Traditionsenligt drog vi österut idag. Mot Tornedalen och Benkes barndomstrakter. Det har varit lite knapert med besök där de senaste åren, med anledning av pandemiläget.

Men nu kändes det att det var dags. Via Haparanda tog vi oss till Kukkolaforsen. Där på restaurangen vid Torneälvens strand blev det lunch. Rökt sik är det som gäller här. Platsen är ju känd för sitt sikfiske. 

Även på finska sidan håvas sik.

Det fiskas med håv. Så kallade pator är "bryggor" som byggts ut i älven. Där kan fiskare stå och hinka upp fisken med sina håvar på långa skaft.

Men med magen tillfredsställd drar vi vidare norrut längs gränsälven. Målet är Benkes föräldrahem och den stuga som han ägt på stranden - numera disponerad av en systerson med familj. 

Här blir det storfika. Hembakt. Limpa, fralla, allt finns. Rökt lax. God ost. Med mera med mera. Lunchen i magen fick sällskap, alltså.

Det blev prat och skratt i flera timmar. Sedan besök vid föräldragraven i vackra grannbyn Svanstein, som hukar nedanför sitt berg likt Hollywood.

Vägarbeten fick oss sedan att bli kreativa.  Finland räddar oss. Det är ju bara att ta bron över älven och utnyttja vägarna där för delar av hemfärden. Mycket högre standard på den sidan. Så fick det bli. Och vid halvniotiden nådde vi stugan i skogen vid havet, efter en trevlig dag.

*****

Och så steg ...

..augustimånen upp över Laxön i vår havsfjärd. Bara att njuta av. Gratis.

*****

Bara att inse ...

..  att slaget om broccolin är förlorat. Igen!

Trist, när man vet, och kommer ihåg hur bra det blev - inte i fjol - men några tidigare år. Förmodligen är det den "gamle bekantingen" kålmal, som gjorde så succéartad (ur hens synvinkel  alltså) framgång härom året och åt upp Finlands rapsskörd, liksom vår broccoli.

Några individer har väl beslutat stanna här för gott.

Undrar om jag försöker nästa år igen. Jag är ju emot kemiska bekämpningsmedel, men jag kanske provar en naturnära variant jag läste om i våras: Mixa en hel vitlök i ljummet vatten. Häll i rejält med kanel och blanda väl. Låt stå och dra någon timme. 

Sila sedan och häll upp på sprayflaska. Spruta sedan för glatta livet. Och döden.

*****

Sommaren trampar ...

.. på, i rasande takt. Vädret stadigt ostadigt. Idag med kraftiga vindar. Men varmt.

Träffar på en del roliga varelser. En hoppspindel, till exempel. Liten, pigg, snabb och dessutom snygg. Eller hur. Den här arten heter sebraspindel. Logiskt namn.

Och hoppa kan den också. 

*****

Så tog vi och gjorde ...

.. en utflykt igen. Hem till stan. Det skulle ju bli så trist väder, sa SMHI, så det passade ju bra att slänga in en del tvätt i maskinerna och göra andra ärenden i stan.

Så här var vi nu - i så gott som strålande solsken och behaglig värme. Hela dagen!

Vi kostade på oss en pubmiddag med rökt lax på ljummen potatissallad på Bishop's arms och avslutade med ett glas vin på deras uteplats. Där blev vi bekanta med ett norskt par via deras hund - engelsk springer spaniel - som fattade tycke för mig.  De var här vid norrbottenskusten på ferie.  Så gör många norrmän som bor i de norra delarna av Norge. Norrbottenskusten blir deras "syden". De njuter vårt klimat. Tycker det är skönt, vana som de är med många regniga dagar hemma i Norge. Bodø var deras hemort. 

Kvällen var ljum. 20 grader. Lite vind. Men inga problem att sitta ute och njuta, tillsammans. 

Hemma tog vi dessert. Det var en grannfru som stod för den. En bärkaka som hon bakat och kom över till oss med på eftermiddagen. Bären plockade på innergården. 

Så går det till i Luleå.

*****

Middagsgäst

*****

Pust

Slyröjning tar på krafterna - i alla fall blir jag rejält svettig efter några timmar i oländig mark, med 10 kilo apparat hängande på höften, och 22 plusgrader.

Men skönt är det, när det är gjort, och duschen väntar.

 - Ser du nå'n skillnad?

 - Jo, det ser mera städat ut.

Nu är ju vår tomt inte menad att vara en välansad villatomt. Långt ifrån. Det är en skogstomt. Men skulle vi inte röja, skulle björkarna snart bilda en mur och dölja utsikten. Björkplantor växer någon meter per år. Och jag har nu kapat några hundra.

Ledig resten av dagen.

*****

Alltså - Blenda, ...

.. skärp dig! Visserligen anade jag väl att augusti skulle bli såhär. Du uppförde ju dig som en surtant i våras.

Och du är väl envis förstås. Men nog kan du väl bjuda till lite mer. 

Tänk på ryktet!

*****

Min tes håller

Stor andel lågtrafikerade vägar, är vanligt för oss, eftersom stugan i skogen vid havet ligger där den ligger.

Under sommaren bor vi i stugan mer permanent och ställer om papperstidningen hit. Det betyder att vi måste gå 2 km enkel väg för att hämta den. Det har jag berättat tidigare. En bra start på dagen. 

Oftast ser man inte en människa. Ibland träffar man kanske en hundägare på morgonrond.

Biltrafik är ytterst ovanligt. Men ... och det är detta min tes gäller och den har jag också berättat om förr - rätt som det är så dyker en bil upp och passerar. Min tes säger då: Möter man en, så möter man två.

Idag blev det så. På vägen hemåt kommer en bil emot oss och passerar. Det var morgonens första livstecken. Jag drog min ramsa i huvudet. 

Precis när bilen passerat ser jag ännu en uppe i backen, på väg mot oss. Det är nästan kusligt.  Och än värre är att en tredje dyker upp från en sidoväg och följer bil nummer två i hasorna.

Möter man en, så möter man tv ... tre. Därefter blev det trafiktomt och det enda mänskliga vi sedan träffar på är vår granne med sin hund.

Glad att min tes håller. Det finns någon kollektiv och undermedveten flockmentalitet hos oss människor.

Den vissr sig också i andra sammanhang. Kommer in på affären. Hälsar på kassörskan som sitter där och väntar på nästa kund. Jag plockar ihop det jag kom hit för och går för att betala. I kassan står fem personer i kö.

Känns det igen?

*****

Rotblöta

Jo - regnet kom på eftermiddagen. Med besked!

Det här dygnet har gett mer regn än hela juli månad. Nästan. 51 liter per kvadratmeter blev det. Fem tiolitershinkar, alltså. Vilket kånkande det skulle bli att göra det manuellt. 

Resultatet. Det hördes. Och det syns. Krukfat är översvämmade. Blommor har brutits av, med mera. 

Jag började räkna lite mer. 50 liter vatten innebär ju 50 kilo vatten. Per kvadratmeter. 

På vår ägda del av jorden har det alltså dråsat ner .... håll i dig nu ... 80 ton vatten!

Din uppgift: Hur stor är vår tomt?

*****

Sandlåda

Innedag idag. Gråväder hela dagen. Plötsligt känns det höst. Bara 15 grader som varmast, och nu på kvällen rasar regnet ner från himlen.

Innedag betyder att jag lyssnar lite mer intensivt på nyhetssändningarna. Kina är i blickpunkten. Eller Taiwan. Kinas härskare Xi (Tji) är sur för att Nancy Pelosi, talman i USA:s kongress har besökt Taiwan.

Jag vet inte - men de där stora (enligt dem själva) och mäktiga männen, som kommer till makten (tänker på nämnde Xi och exempelvis Putte i Rysland) verkar ha stannat i utvecklingen tidigt i sin barndom. Trotsåldern. Någonstans på sandlådenivå. De blir lätt sura och vill gärna peta till någon med sin spade. Någon som irriterar dem. För jag kan inte tycka att dessa båda herrar uppträder moget och sansat på något sätt. 

Man undrar lite hur det blir, när de kommer upp i puberteten?

*****

Tänk ...

.. förr i tiden - då gick lågtryck från väster till öster. Snabbt var de avklarade.

Nuförtiden kommer de söderifrån och åker så att säga - på längden - norrut.

Klimatförändring?

*****

Uppdatering: Hittills har vi legat precis i regnområdets vänsterkant, med ett fåtal droppar, då och då.

Uppdatering 2: Nu är himmelen öppen. Kl.19.30.

Ikväll kunde man ...

.. tro att jordens undergång var nära. Eller att skogsbränder likt de i Oregon,  Kalifornien eller Grekland, var på väg.

Omgivningen färgades orange, som så småningom tonade över i purpur. Alltmedan kommissarie Grace utredde mystisk transplantationsverksamhet i SVT1. Jag lyckades hålla handlingen i liv, trots att jag var tvungen att hålla koll på "utet" också.

Magisk kväll.

*****

Jag har sagt det förr ...

.. och jag säger det igen: Varför har du så dålig smak?

Varje sommar, så gott som, är det fullständigt omöjligt att få tag i citronrån. Så'na som hör sommaren till. Sedan barndomen. 

Bleka vaniljvarianter finns. Choklad likaså, men inte i alla affärer. Vi vågade oss till och med på att köpa Coop:s vaniljrån. De höll aldrig på att ta slut, eftersom de var så totalt menlösa.

Nöjer du dig med bleksiktigheter? Jag inser förstås att citronrån från Göteborgskex aldrig efterfrågas. De flesta nöjer sig med blaharån, varför gourmetrånen aldrig når butikshyllorna. Och är det bara jag som kräver citronsmak på mina, så förstår jag att det är kört.

Skärpning!

*****

Säga vad man vill ...

.. men generös är kommunen, vad gäller blomsterutsmyckningar. Många olika teman på olika platser i stan. Detta är från utkanten av stadsparken.

*****

Och är det inte ...

.. åkerbär, blåbär eller körsbär man måste ta hand om, så är det kumquattarna. 

Årets blomning var ju rekordartad. Men konstigt nog ser jag inga kart, som ska säkra nästa års skörd. Vad som orsakat detta har jag ingen aning om. Busken kanske helt enkelt inte hade lust.  Lite tjurig.

Och då kanske också jag blir det. Hm...

*****

Så blev det ...

.. en så'n där banal dag igen. En dag då inget händer. 

Vi åker in till stan. Regn väntades. Men det blev inte särskilt mycket av det heller. Men anledningen att vi åkte var en del ärenden som måste skötas.

Nåväl (bästa ordet för en snygg övergång) - det blev lunch på Trattoria Montecchio. Där satt några bekanta som vi slängde några ord med. Vi åt föga italienskt; köttbullar och potatis blev det. Väldigt goda. Och dessert blev det också. 

Resten av dan, slappt. Förutom en sen promenadrunda för att få lite poäng. 

Hade sedan träff med Vera i SVT1.

Godnatt!

*****

Så var det dags ...

.. för skördearbete. Som alltid den här tiden på året. Åkerbären doftar ljuvligt i handen. Nu blir det till jullikör och sylt.

Första omgången bärgad.

*****

Jag blir lite betänksam ...

.. när jag går en morgonrunda runt huset. Jag kollar om några tjusiga nattgäster har slagit sig till ro för dagen. Det handlar om nattfjärilar, alltså.

Men jag blir, som sagt, betänksam. På allvar! För jag ser inte en enda. Vad har hänt? Kring vår brolampa brukar jag se 10-15 stycken av olika arter. Varje morgon. Nu, alltså noll.

När jag tänker vidare inser jag också att alla trastar, tal-, rödvinge-, björk-, kol-, eller dubbeltrast också är totalt frånvarande. De brukar dagligen smyga omkring här på tomten och leta mat. Inte en enda av dem heller.

Inte heller ser jag några snygga skalbaggar. Här brukar ju grön blombock, fyrbandad dito, en och annan timmerman, med flera, med flera, besöka oss och ölandstokarna.

Hur är det fatt, egentligen?

*****