En sväng till ...

.. stugan, bara för att titta till, eftersom vi inte varit där på en månad. Det känns alltid bra att finna allt i sin ordning, och att vi ska kunna tillbringa en helg där inom en inte alltför avlägsen tid. Kanske blir det till och med jul  i stugan. Vi får se.

Varför vi dröjt så länge med ett besök beror helt enkelt på det märkliga höstvintervädret med minus- med snö och plusgrader med tö och underkylt regn. Halkan, alltså. Vi har ju en backe upp till byvägen, som ibland ställt till problem genom att det varit nästan stört omöjligt att köra upp, när vi vill åka hem. 

På tomten ser vi att vi haft besök. Älg- och harspår lite här och där. Det är bra att ha snö, så blir man medveten om 'Våra vilda grannar', som SVT:s nya serie, med premiär igår, heter. När det är barmark är det knepigare att leka forensiker. 

Efter att ha skottat bron, hängt upp adventsstjärnan och ställt om alla elektriska tidur, som halkat snett på grund av ett fyra timmars strömavbrott för några dagar sedan, var allt klart för hemfärd i vackert väder.

Det blir stadshelg.

*****

En kvällspromenad ...

Närmaste ön är vinterdekorerad.

.. innan TV-kvällen börjar får det bli idag. En dag som innehållit morgonträning på gymmet, överraskande träff med kollega från Arvidsjaur som jag inte sett på, säg 20 år. Tyvärr hade hon och hennes man en tid att passa, så vi hann bara med en kort stund tillsammans. Sedan lunch med bibliotekschefen, frisörbesök och julklappsspaning.

Det var det.

*****

Vi gick ut för att ...

..testa Benkes nya lins. 

Men det var inte mycket att se.

*****

Nu sitter vi här ...

.. sedan en kvart, och har satt i oss varsin kolasnitt till kaffet, efter att frukosten tog slut vid 8-tiden, då vi traskade iväg till ögonkliniken där dagens operation av gråstarr genomfördes med framgång.

Så går det till när man bor centralt.

*****

Förr i tiden ...

.. var 'skyltsöndagen' något som man som barn såg fram emot. Att få se vilka överraskningar som skulle dyka upp i de skyltfönster som veckan innan doldes bakom täckpapper. Det var alltid spännande och man gick från butik till butik och häpnade när täckelset föll.

 

Nuförtiden skyltas det om någon eller några veckor före och allt är till beskådande redan från början. Inte är det några speciella överraskningar heller. 

 

Idag var det alltså första advent och så kallad skyltsöndag. Här i stan blir det mer en marknadsdag. Det är kropptjockt med folk överallt, och affärerna är dessutom öppna, vilket inte var fallet förr. Det som säljs är allt från hemmagjort godis, stearinljus, gahkku (samiskt bröd), keramik, till ... ja, jag vet inte vad. 

 

Många bekanta hittar man här. Det är ju förstås trevligt. 

 

Hur ser det ut hos dig?

 

*****

Så försvann den ...

På egen risk

.. vackra vinter vi haft i någon vecka. Vit fin snö. Vita rena gator. Mjuka konturer.

För nu har vi plusgrader, regn och till och med så kallat underkylt regn. Sånt fanns aldrig förr, vad jag vet. Och det är definitivt något av det värsta jag vet i väderväg. Och det tycker nog många andra också. Exempelvis de som måste åka med lokaltrafiken till eller från sitt jobb. På morgonen och förmiddagen idag ställdes all lokaltrafik in. Det var helt enkelt för farligt. 

Så småningom kom den igång igen, och vi som bor i centralast möjliga kvarter beslöt oss också för att gå ut för att göra en del ärenden. Jag har t.ex. fixat 2 av de 4 julklappar som gäller i vårt hushåll. En morgonklapp och tre kvällsklappar (1 per timme från klockan 18.). Det var längesedan jag varit så duktig så tidigt på 'säsongen'. Det finns också ett annat krav: Inga onödiga grejer!

*****

Bara en bild

Luleåhimlen förnekar sig inte, under vår korta skymningspromenad.

*****

Tvättmaskinen ...

.. hade gjort sitt. Nu återstod mitt. Det vill säga ta ut och hänga på tork.

Två påslakan, underlakan, örngott och lite annat smått hade tvättats. När jag tog ut tvätten ur maskinen hittade jag en säck full med textilier. Säcken bestod av ett avigt påslakan och innehållet var två underlakan, ett påslakan och lite annat.

Hur i herrans namn kan det bli så?

*****

Bara en bild

16:e november hade vi ingen snö. Men isen hade lagt sig på fjärden. Blank och fin. Det gjorde att himlen kunde spegla sig.

*****

Ingenting finns ...

.. att berätta om. Ibland blir det så, men det ska enligt kunniga inte innebära att man ska låta bli att skriva. För då kan det dyka upp saker i hjärnan, som kan vara roliga att utveckla. Funderingar, undringar, idéer och annat. Eller en kommentar till något jag läst eller hört. 

Galenskaperna i delar av världen skriver och pratar ju så många om, att jag själv inte behöver lägga till något. Jag kan ju förstås berätta att jag håller med ukrainaledaren Zelensky i hans åsikter om vad den så kallade fredsplanen komponerad av Putin och Trump, där han inte fått vara med, ska leda till. Givetvis kan han inte gå med på den. 

Vapenvilan i Israel menar jag är en 'vapenvila', en parodi, eller vad man nu kan kalla den. Huvudlöst agerande med dödsoffer som följd. Hela det där projektet med Israel är ett misslyckande från början till slut. Speciellt när Palestina inte blev ett eget land. En tvåstatslösning hade varit bra. Utan religiösa inslag. 

Ja, det där hittade jag i vindlingarna. 

*****

Här trodde jag att ...

.. jag skulle vara först. Men så kom nyheten redan i kvällens Landet runt.

Det handlade om Luleås kanske blivande 'julbock'. Förra helgen ställdes en stor och glad pepparkaksgubbe ut på gågatan i stan.

I 24 timmar fick den stå ostörd. Men en natt vid tretiden kidnappades han och fördes bort. Förövarna hade tänkt få in den i en taxi för vidare färd. Men taxichauffören vägrade. Pepparkaksgubben slängdes i en sopcontainer på närmaste bensinstation.

En renhållningsman hittade den där. Och nu är gubben tillbaka. Till glädje för små barn som vill bli fotograferade med den.

Vi får väl se om det blir en blivande 'gävlebock' av den.

*****

Det börjar äntligen ...

.. likna vinter. Två decimeter snö. Vitt och fint. Ljus att glädjas åt. 

Här hemma händer det inte så mycket. Vi stiger upp, men latar oss genom dagarna med 18-20 minusgrader. Det blir en fika på Smedjan, middag och TV. Frukost först såklart. Korta promenader.

Men idag står termometern på bara 8 minus, så promenaden blir längre. Som vanligt träffar vi på hav där isen nu har lagt, och lockar skridskoåkare ut på vidderna. Begriper inte riktigt hur de vågar. Isen är ju ung.

Vi är än så länge landkrabbor. Håller oss på promenadstråken där vi möter andra vandrare, säger hej vilket blivit vanligare, åtminstone bland de äldre. Unga är mer restriktiva. Undrar varför.

Dagen går vidare.

*****

Så blev det ...

Väntar på att få gå in.

.. Auerbach, Say och Haydn. Dags för årets sista klassiska konsert för vår del. Ja, det som ingår i Klassiska serien på Kulturens hus. 

Norrbottens kammarorkester under ledning av Isabelle van Keulen (världsberömd violinist/dirigent och 'chef' för denna orkester) bjöd på både ny och gammal klassisk musik. 

Vi började med Lera Auerbachs Stråksymfoni nr.1, Memoria de la luz. En mer eller mindre atonal skapelse, som ändå hade sina fördelar och släppte in 'ljuset', vilket var meningen.

Därefter blev det Hayden. Violinkonsert nr.1 i C-dur från 1761-65). Vackert.

Inslag nummer tre blev turkiskt. Kammarsymfoni, op.62 från 2015. Modernt alltså. Och genomhärligt rytmiskt. Det var kvällens bästa nummer. Av Fazil Say, turkisk kompositör. 

Nöjda vandrade vi hemåt.

 

Den mångsidiga violinisten/dirigenten/orkesterledaren Isabelle van Keulen.

*****

Vill du se en film ...

.. som i mycket lugnt tempo, berättar en hemsk händelse, eller egentligen hemska händelser. Barndom och nutid, som jag inte tänker berätta om slutet på? Jag såg den igår, onsdag.

Den irländska filmen Small things like these, höjd till högsta poäng i Go'kväll av Fransesca Quartey (som förresten blir ny teaterchef här i Luleå under 2026).

Under den lugna ytan i den lilla stan, där Bill Furlong som äger en kolfirma, där han kör ut kolsäckar till kunderna, upptäcker konstigheter i och omkring nunneklostret i grannskapet.

Han kämpar också med sina barndomsminnen, där det finns frågetecken.

Mer säger jag inte.

Men när du sett filmen får du titta här.

*****

Vad ska jag tro ...

Del av dagens skörd i brevlådan. Det fanns mer. 

.. när jag så gott som dagligen hittar kuvert från Hjärt och lungfonden, Synskadades riksförbund, Läkare utan gränser, med flera med flera med flera ...

Visst förstår jag att de hjälper behövande här och där. Men hur mycket får de? 

Jag tänker att det här att skicka ut ibland rätt tunga kuvert, som innehåller allt från kalenderblock till julklappsadresser, måste vara rätt dyrt. Ett vanligt brev kostar väl över 20-lappen nuförtiden. Och det gäller försändelser som håller sig under 50g, vilket inte många av dessa brev gör. 

Det är inte utan att jag börjar tappa förtroendet för vissa insamlingar. 

*****

Ikväll ...

... fick vi möta en profil i journalistkåren. Göran Rosenberg intervjuades på scenen, i vår litteraturkvällsserie Kontext. Fullsatt på gränsen till överfullt. 

Oj så intressant samtalet blev. Så mycket vi fick lära oss av denna skribent. Filosofiskt ibland.  Hur blev han skribent. Hur blev han så mångsidig. Vad tror han om framtiden. Demokratin i USA är på fallrepet, även om det finns glimtar av hopp.

Ja - det blev ett mångsidigt samtal i en och en halv timme.

Sedan blev vi sittande en stund för att smälta det vi hört, varefter vi köpte hans nya bok, som jag ser fram emot att få läsa.

En god fransk köttgryta inledde kvällen här på restaurang Spill som står för lokaliteterna dessa kvällar.

*****

Då vet man

Idag var det dags för en föreläsning. Det var Senioruniversitetet (som vi såklart är med i ) som bjudit in en specialist. Anitha Risberg, MDr i fysiologi lärde oss en hel del. Och det är alltid bra att lära sig nytt. Det betonades också. Vi 'åldringar' vet mycket mer än en ung människa. Har många fler kunskaper i förvar i hjärnan, men tror kanske inte alltid på oss själva.

Mycket fick vi veta om kroppens förmåga att bygga upp och reparera. Det är också ofta mycket mer än vi tror. Hormoner som håller oss i balans med mera, med mera.

Sömn är viktigt. Vi tänker nog att 4 timmar per natt är alldeles för lite. Men ta det inte så allvarligt. Det kanske går att reparera. Margaret Thatcher var känd för så få timmar. Men sedan har det kommit fram från hennes medarbetare att hon ofta somnade på toaletten, och på resor. Slutsatsen blir att det är bra att för var och en av oss ta en slummer på dagen. Det är inget att skämmas för. 

Det var många detaljer, många finesser, som redovisades finnas i våra kroppar. Mycket i hjärnan, men även i magen. Eller i huden. Och allt går inte bakåt i och med att man blir äldre. Det finns det som förbättras också. Bara du slutar röka, och är måttlig med alkohol.

Bra föreläsning!

*****

Bubbel

Igår, söndag var det dags för novembers vinavsmakning i kvarteret. Denna gång med exklusivt utbud. I alla fall låter det så, när man får veta att det ska bli champagne. Men även i dessa kretsar finns olika karaktärer och kvaliteter.

 

• Pierre Olivier Blancs de Blancs Prestige Brut. Ett tjusigt namn som förpliktar. Eller hur. Men när man ser priset 79:- blir jag lite tveksam. Men det smakade rätt bra till en början, faktiskt. Det som sedan hände var att bubbleriet snabbt avtog och vinet blev till saft. Just det - det smakade saft. Ursprung: Frankrike. 

• Pazzione Cava by Pernilla Wahlgren. Redan där drar jag öronen åt mig, liksom förväntningarna. Jag har aldrig 'gått på' de där kändisvinerna som verkar bli vanligare och vanligare. Pernilla är heller ingen favorit hos mig. Men vinet smakade sisådär för 115:-. Ursprung: Spanien förstås.

•  Ferrari Brut Organic. Också detta ett namn som förpliktar. Och det var definitivt ett bra köp för 189:-. Ursprung: Trento i nordöstra Italien. 

•  Bollinger Special Cuvée Brut. Nu kom vi till en höjdare. Äkta champagne dessutom. Väldigt gott och fylligt. Med ett glas av detta vin kan man sitta länge och smutta, om inte priset avskräckt. 649:- ville man ha på Systemet. Ursprung: Champagne Frankrike.  

•  Skepparps Grand Prix Solaris 2023. Nja - ett svenskt alternativ för 299:- höll inte måttet, tycker jag. Beige med doft av svartvinbärsblad. Först tyckte vi att det doftade nässlor. Som sagt lite blekt. Ursprung: Skåne.

Dämed tar vi jullov och kommer inte att träffas i detta syfte förrän i slutet på januari.  

*****

Luleå lever

Dags för det årliga evenemanget Luleå live då stan fylls av musik, ungefär på samma sätt som under septembers Kulturnatten.

42 framträdanden på två kvällar gör att man kan flanera runt och ta in på ett ställe och finna musik av många olika slag. Det enda minuset är att en del evenemang startar så sent. På vårt matställe (Jo, vi hittade ett, trots allt.) skulle showen börja först kvart i elva. 

Flankstek, perfekt grillad. En god crème brulée. Mycket folk lite överallt. Härlig kväll.

Då hade vi lämnat och gått vidare till takbaren på Clarion. Och där hade musiken redan tystnat för tillfället. Men det var trevligt ändå. Mycket folk. Trevlig barpersonal och ett glas gott vin. 

Hemma 'redan' vid tiotiden och ett avsnitt Grantchester av den senaste säsongen på SVT. Bra!

God sömn följde.

*****

Här hade vi tänkt ...

.. gå ut och äta en lite lyxigare middag idag. Luleå är ju känt som en bra restaurangstad med ett stort utbud. 

Vi scannade de olika ställenas webbsidor, där vi kunde kolla platstillgång. Men oj vad det var välbokat.

• A T's fullt
• La Botega fullt
• Kazokou fullt
• Ego fullt
• Panelen fullt
• Nine fullt
• Craft n'Draft fullt
• Social bar and bistro
• Osteria fullt
• CG's fullt
• Bistron fullt
• Hemmagastro fullt

Va? Såhär mitt i månaden då folk gjort sig av med lönen. Är det möjligt. 

Vi tog dock en promenad för att besöka några av ställena för att kolla om det inte fanns någon enda liten lucka, där vi kunde passa in. Social bar and bistro var det ställe vi främst hade siktat in oss på, men hovmästare där beklagade att vi inte kunde få plats. Synd eftersom det är ett nytt ställe som vi gärna hade kollat. Nine öppnar inte förrän 17, så det blev lite försent oavsett besked. Man vill ju ha planerna klara i rätt god tid. 

Ett alternativ var Craft n'Draft där vi träffade på restaurangchefen, som kollade läget och fann ett möjligt hål. Så vi svälter inte ihjäl ikväll. Kvart över sex är vi välkomna. En lucka hade tydligen öppnats. 

Restaurangstaden Luleå levererar. 

*****

Det var värst ...

.. vad han var snabb, medarbetaren på Skatteverket. Ovanligt tidigt meddelar han idag att jag ska få tillbaka på skatten. Alex heter den snälle skattmasen. Och han jobbar åt 21charles.com ser jag när jag kollar avsändaradressen. Ja - dom jobbar väl hemifrån nuförtiden. 

Det gäller inkomsten för år 2025, som jag tydligen redan har deklarerat. En summa på hela 4457,34 ska jag nu få tillbaka, bara jag klickar på några länkar där jag förmodligen ska ange mitt kontonummer. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tror jag väntar tills jag tjänat in all pension för 2025.

 *****

Vilken show

Igår - onsdag - upplevde vi en makalös teaterföreställning på Norrbottensteatern. Det var En julsaga baserad på Charles Dickens roman om Ebenezer Scrooge, en snåljåp i gamla London, som blir åtminstone lite omvänd, sedan han får vara med om sin ungdom en gång till.

Det blev show, musikal, dramatik med fantastisk scenografi och väldigt duktiga sångare och skådespelare, som dök upp från höger och från vänster, bakifrån, uppifrån och även från under golvet. Det var spöken, andar och minst en zombie. 24 roller. De klarade både solo och körmusik. Lite allsång med publiken blev det också. Det blev en helkväll. Föreställningen varade från 19.00 till 22.15 och fick stående ovationer.

Rekommenderas.

Görel Krona hade huvudrollen.

*****

Kan någon förklara

Elmarknaden är för mig ett stort mysterium. Och då menar jag prissättningen. Vi i norra Sverige kan ju förstås inte klaga, eftersom vi som storproducenter, där vi offrat massor av naturtillgångar, har jämförelsevis låga priser. Annat är det för de som bor söderut i landet. 

Men nu ska det tydligen rättas till. I dagarna invigs en 18 mil lång kraftledning från Letsi i Jokkmokks kommun, och som sträcker sig in i Finland, som vill köpa el av oss. 

Och nu ska ni få höra vad det resulterar i. Finland får billigare el. De har haft mer 'sydsvenska' priser, även här i norr. Men - och nu kommer mysteriet - det betyder också att vi i norra Sverige kommer att få högre priser. 

Varför det? Borde vi inte tjäna på att Finland betalar en del av produktionen? Varför ska vi lida av att vi säljer ström till ett annat land?

Som sagt. Ett mysterium som ingen, jag menar ingen kan förklara på ett bra sätt. 

Välkommen att berätta, om du vet. 

*****

Slänger en blick ...

.. ut mot loftgången genom köksfönstret, och inser att skottningssäsongen har startat.

*****

Njae ...

.. lite tidigt, tycker jag.

*****

Besprutad

Så lyckades jag trots allt att köa mig till min nionde covidspruta. På köpet ett stick mot influensa.

Som jag skrivit för någon vecka sedan har regionen helt och hållet misslyckats att arrangera spruteriet genom att lägga hela verksamheten som en 'drop-in'. Resultatet blir förstås kö-bildning. Precis som förra gången gick kön hela vägen och i kringelikrokar genom hela den stora entrén. Men idag kom jag i alla fall innanför dörren, så jag beslutade att göra ett försök. 

Det blev en del snack mellan de som stod framför mig och bakom. Humören var trots allt ganska goda. Men viss ironi skymtade fram rätt ofta. Men vi hann prata om annat också.

 - Man skulle ha tagit med sig boken jag håller på att läsa, sa damen framför mig.

 - De kunde väl bjuda på fika i hörnen på den här lokalen, sa herrn bakom.

 - Suck. Ska jag ge upp igen, sa någon annan bakom mig.

 

Mycken kritik hördes. En sköterska kom ut och begärde ordet, höjde rösten och sa:

 - Skyll inte på oss som jobbar här. Det är Regionen som bestämt detta. Ni får ringa dem och klaga.

 - Det gjorde jag för en vecka sedan, sa farbrorn bakom mig. Och de har inte svarat ännu. 

 

I kön står ju folk i betydligt sämre form än min. Rullatorer, kryckor, höftproblem och annat. Jag förstår att det blir jobbigt.  

 

En timme i kö blev det innan en småländsk sköterska tog hand om mig. Och då gick det ju rätt snabbt. 

 

Ett år till nästa gång. Undrar om Regionen vaknat då.

*****

Bara en bild

November? Kanske dags att klippa gräset.

*****

Gott i glaset ...

.. kommer vi att få, nu när årets åkerbärslikör fullbordades. Sedan i somras har åkerbären legat i konjak och släppt ifrån sig sina smaker.

Nu var det dags att göra klart, sila bort bären, tillsätta socker och buteljera den vackra röda drycken.

Du skulle allt bra gärna vilja smaka, va?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Bara en bild

Frosten pryder bilens tak.

*****

Det blev ingen ...

Efter idogt spanande vände vi hem

.. succé med tranbären i år. Rätt tid för skörd, men svåra att finna. Vi gav upp efter en halvtimme, efter att ha lyckats skrapa ihop 22 stycken.

Jag planerar nu att ta betalt per bär när jag ställer mig på torget.

Nugäller det att ta hand om skörden.

*****

Stughelg blir det ...

.. eftersom vi vill, och vädret blir lite roligare, än de senaste veckorna. 

Vi åker ut vid lunchtid och möts av vindstilla hav och en supermåne som inte är så super när solen ännu inte gått ner. 

Läge för avkoppling.

*****

Äntligen ...

.. visade sig solen. Efter många veckor med dimma, duggregn och plaskregn, var himlen blå på morgonen. Läge för utegång, alltså. En tur ner mot Södra hamnen och Rönnbäcks fisk, som börjat komma hit på onsdagar med sina fina produkter. (Tidigare har de bara funnits på handelsområdet Storheden utanför stan.) Dyrt - ja. Men bra grejer. Trevlig personal, som känner igen en som stamkund och ibland ger förmåner i form av rabatt.

Efter gjorda inköp drar vi hemåt. Det är väl 500 m eller något sådant. Det är bra att bo centralt. Lunch och sedan återigen apostlahästutflykt i vackervädret. 7 plusgrader, vindstilla, sol. Duger bra! Det gör oss berättigade till en fika på stan, där vi träffar flera bekanta. Några känner vi, andra är bara stammisar och hälsar. Det är annars rätt skönt att bara sitta här och glo. Utsikten mot gatan är generös. Karlsbaderbullar och kaffe på bordet, innan vi går hem och tar rätt på tvätten, som 'Inga' har fixat. 

Bra dag.

Södra stadsfjärden förbereder ridåöppning. (OBS! Bilden kan även hamna på TV ikväll.)

Uppdatering: Jodå

*****

Novemberljus

Såhär på senhösten lyckas solen komma in i vårt kök, som ligger i nordlig riktning. Den tar hjälp av byggnaden på andra sidan gården. Reflexer av fönster och blanka ståldetaljer i fasaden.

Det tackar vi för. Och framförallt tackar vi för att gråskan, som rått i flera veckor, nu har gett sig.

På andra sidan frukostbordet⁶

*****

Här traskade man iväg ...

.. i regnet för att få vaccination mot covid och influensa, bara för att konstatera att drop-in-möjligheten var omöjlig. En sköterska mötte i dörren och sa - "Tyvärr. Kom tillbaka på torsdag. Vi har fullt."

Jag blev sur. Det här med vaccination har tidigare varit så bekvämt. Man ha kunnat boka tid på nätet, istället för att ställa sig i kö. Kö och kö - idag såg det ut som att entrén till hälsocentralen var igenkorkad av en folkmassa. 

 

Det var bara att traska hemåt igen. Nu i duggregn.

 

Men så kom jag på att jag hade en present att hämta. Det var Postkodlotteriet som häromdagen skickade e-post om det. Jag skulle vara gå in på närmaste Akademibokhandel och visa upp mejlet, så skulle jag föräras ett klockgavelhus. Lätt och elegant. Avklarat på en minut, eller två. 

 

Nu står det redan i en hylla och lyser

 

Så borde regionens service också fungera.  

 

 

 

 

Dagen fortsätter med regn, regn och regn

*****

Hur mycket ...

.. skärmtid har du? Det är något som diskuteras ganska mycket sedan en tid. Då har det ofta gällt ungdomars användande av mobilen med besök på alla sociala medier, m.m. Och det är klart - det är inte nyttigt att vara tillgänglig hela tiden.

I dagens DN finns ett reportage som berättar om en skola som helt har förbjudit eleverna att ha mobilen med sig. Även på rasterna är det nej. Reaktionerna har varit väldigt olika. Några känner sig nöjda, dvs. de menar att det inte spelar någon roll. Andra är djupt berörda.

Även föräldrar har fått säga sitt. Där reagerar jag mycket på den mamma eller pappa som 'inte kan komma i kontakt med sitt barn på hela dagen' och tycker att det är fruktansvärt. 

Jag har gått i skola i 12 år. Inte en enda gång på dessa tolv år behövde mamma eller pappa ta kontakt med mig. Dessutom tog jag mig till skolan helt på egen hand. Vi hade ingen bil, så jag kunde inte bli skjutsad. Hur i herrans namn klarade jag dessa år? Och hur kände föräldrarna?

Nåväl - skärmtid. Hur mäts den? Själv kan jag i min mobil se att jag hittills idag har använt skärmen/mobilen i dryga 2 timmar. Vad har jag gjort? Jo, jag har använt Wikipedia, stegräknare och spelat lite Quiz. Lite tid på Facebook och Instagram har jag också slösat. 

Men det är ju inte allt. På min platta har jag också läst DN:s söndags- och måndagsnummer eftersom vi bara prenumererar på den digitala versionen. Men den tiden räknas ju inte in i statistiken. 

Och nu sitter jag ju framför datorn. Den har också skärm. Jag har rensat mejlboxen och bloggat (som synes), så det har väl tagit någon halvtimme.

Jag är säker på att jag kommer att se på TV också. Det är också en skärm. 

Så hur mäter man skärmtid?

 

*****

Var får de sina idéer ...

.. från, alla dessa terrorister? Massmord i Örebro på en skola. Skadeskjutning av sex personer i Gävle. Och nu ett fruktansvärt knivdåd på ett tåg i England, där ett tiotal personer drabbades.

Jag vet 'terrordåd' oftast relaterar till ideologiska motiv. Religiösa, eller politiska. Englandsdådet betecknas inte som ett sådant, enligt polisutredningen. Men ... är inte allt detta terror? De tycker jag.

Hur har nu denna typ av brott uppkommit i så ökad omfattning. Vad är det för människor som tar till dessa metoder för att skapa skräck? Vad inspirerar till våld?

Barnförbjudna filmer såg man på biograf förr. Barn fick inte se dem för att de var hemska och blodiga. Man ville inte skrämma unga människor.

Hur är det nu? Jo - allt finns i din dator eller i din mobil. En tvååring kan mycket väl se en skräckfilm. Kanske inte medvetet uppsökt, men rätt enkelt att kanske hamna på när man leker med en skärm.

När man ser film är man en passiv åskådare till det som händer. Man kan inte påverka. Men hur är det nu? Jag vet att jag tagit upp detta förr, och jag förmodar att jag nu kommer att bli kallad moralpaniker. Men det struntar jag i.

Datorspel!!! De verkar i stor utsträckning syfta till att döda, döda och döda. Åtminstone de exempel som man ibland får se i TV-inslag. Det finns e-sportturneringar där folk samlas och spelar och tävlar om vem som är bäst. För poäng får man för alla man tar livet av. Här kan man, i motsats till filmtittande, påverka.

Många fastnar troligen för detta medium. Sitter uppe på nätterna och genomför blodiga massakrer. 

Var man rädd för att unga skulle påverkas av film och föbjöd dem att visas - hur är det då nuförtiden?

Dataspelsbranschen och föräldrar har en del att ansvara för, tycker jag.

*****

- Ska vi ...

.. eller ska vi inte åka ut till stugan i skogen vid havet idag?

Det var frågan som diskuterades under frukosten. Inte för att vi skulle stanna flera dagar, eller ens för en övernattning. Nej - här gällde tillsyn. 

 

Vädret lockar ju inte. Gråmulenheten fortsätter med dimma och duggregn, men också lite uppehåll och ljusare skyar sisådär två minuter åt gången. Inget att lita på alltså. Den absoluta vindlösheten (nytt ord) gör att de knappa 4 plusgraderna ändå känns hyfsade.

 

Vi åker alltså ut. Allt är i sin ordning. Vi tänkte tömma några blomkrukor som står ute på altanen, men kommer till beslutet att låta bli. Ringblommor producerar knoppar. Penséer blommar. Det har inte varit frost ännu, vilket är ovanligt. Så krukorna får stå kvar till nästa helg, då vi planerar att vistas här några dagar. 

 

En kruka som vi tagit hem tidigare, har en Afrikas blå lilja (Agapanthus) i sig. Den står sedan någon månad på vår inglasade balkong för övervintring. Den har inte producerat en enda blomstängel i sommar. Av vilken anledning förstår jag inte. Den ser fullständigt frisk och kry ut. 

 

Men häromdagen upptäckte jag att, nu minsann tänker den blomma. I november!!!? Eller har den kanske planer på att omskola sig till julhyacint?

 

 

*****

67 nyanser av grått ...

.. - nja, det vet jag inte. Men en nyans i vilket fall. Det är jag säker på. Jag tänker på himmelsfärgen de senaste dagarna. Grått, grått och grått. Så trist. Ingen känsla för att gå ut och gå. Men det gör man ändå. För man måste ju röra på sig istället för att sitta hemma och bli rastlös. 

Ut till stugan i skogen vid havet hade vi också planer på. Men det får vara.

En fika på stan får det bli istället. Med god morotskaka (Man vill ju verka nyttig.). Vi har fått ett stamställe precis som i forna dagar. Fiket i gallerian Smedjan. Och det är inte bara vi som fastnat för det. Sätter man sig här, så känner man igen, kanske inte halva kundstyrkan, men en fjärdedel. Det hälsas från alla håll. En dam, som vi blivit halvbekanta med, sitter med sin syster i ett hörn. Men hon kommer snart fram för att fråga hur vi har det, och dessutom påstår hon att jag har nya glasögon. 

 - Jovisst, säger jag. Två och ett halvt år gamla. 

 - Näe, säger hon. Jag har aldrig sett dom.

 - Då kanske det är du som har nya glasögon, replikerar jag och menar att hon sett sämre med sina gamla.

Skratt. 

 

Vi blir sittande i någon timme, innan vi bryter upp och går och handlar. Prosecco och whisky står det på min lista. På Systemet träffar jag Lina, en gammal bekant.

- Hur kan man komma på att gå på den här butiken en fredag eftermiddag, säger jag och syftar på det fullkomliga kaosartade kundtryck med jättelånga kassaköer som möter oss.

 - Att man aldrig lär sig, sa Lina.

 - Egentligen har jag gjort det, säger jag, som vanligtvis går hit en onsdag eller torsdag. Då är det fritt fram.

Vi säger hej med hälsningar till våra respektive.

 

Nåväl - de öppnar fem kassor under tiden jag går runt bland hyllorna, och när jag kommer för att betala är jag ensam i 'kön'.

 

Nu väntar god mat. Börjar med löjromskrustader. Sedan blir det torskrygg. Och sedan fortsätter kvällen med På spåret och lite annat.  

*****

Jag var envis ...

.. med Ann-Helén Laestadius roman Stöld, som legat länge på mitt sängbord och har avverkats med ett par korta kapitel vid sängdags. Omtalad och omtyckt av många recensenter.

Envis, för att jag tyckte den var seg. Men den repade sig mot slutet och blev lite mer dramatisk och spännande. 

Men nu är den avverkad, och jag tänkte att jag skulle fortsätta med nästa bok i 'serien' - Straff - men blev tveksam, eftersom jag fick veta att den var segare än Stöld. Många fler karaktärer att hålla rätt på, vilket jag ofta har svårt att fixa. 

-----

Nu hoppar jag på Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander, kirunafödd, ung man, som jag även träffat på under en litteraturkväll i vintras. Mitt inlägg om det blev uppskattat och diskuterat - mest för bokens titel, som var ett känt begrepp för några av mina läsare. Jag hade då aldrig hört uttrycket, trots att även jag i viss mån räknar mig som kirunabo. 

Nu får vi se vad jag tycker om denna bok.

 

  

*****

igår, söndag ...

.. var det dags för en vinavsmakning i kvarteret för oktober månad. Högklass på vinerna denna gång. De finns bara att tillgå i beställningssortimentet.

Vita viner: 

• Roccolo del Durlo, Soave Classico 2023. Pris 219:-. Mycket gott. Fruktigt. Passar till fisk el. kyckling.

•  Domaine Laroche Chablis Premier Cru Les Montmains 2023. Pris 329:- Också detta mycket gott men lite bitskare än Roccolon ovan.

 

Röda viner: 

• Moulin-à-Vent. Champ de Cour 2023. Pris 249:-. Lite kärvt. Passar till rätter av ljust kött, fågel och fläsk. 

• Chateau Montus 2021. Mycket fylligt, strävt och med fruktsyra. Pris 325:- Kräver rätter av mörkt kött.  

Ja - det var det. Går inte in på alla trevliga samtal vi hade kring viner, resor, framtida planer och en del skvaller. Trump och Putin nämndes också. 

Trevlig kväll. Som vanligt. 

*****

Klart på en halvtimme

Jag blir kallad till tandläkaren regelbundet. Tills för några år sedan årligen. Det har nu ändrats till att bli var 18-de månad. Så idag var det dags.

Det var röntgenfoto och undersökning och lite tandsten.

Men så upptäcktes ett hål i en gammal visdomstand, som en gång lagats. Men nu tyckte herr Lindström att den kunde opereras bort.

 - Har du tid att vara kvar här en stund till, frågade han.

 - Jo, det går nog bra, svarade jag lite omtumlad.

 

Så det blev bedövning och tandutdragning. Men oj, så smidigt det gick. En tand längst bak i överkäken visades snart upp i tången. Jag hade inte känt något alls. 

 

Allt var gjort på en halvtimma. Nu ses vi inte förrän om ett och ett halvt år.  

 

Nu gäller det bara att lära sig prata rent. Men det blir nog automatiskt, när bedövningen släpper. 

*****

Se upp

Att jag har en viss aversion mot den 'pandemi' som nu gör sig mer och mer gällande - den artificiella intelligensen - är väl känt. Jag blir mer och mer 'anti', och lite skraj. För hur duktig är du på att kontrollera sanningshalten i de resultat som AI presenterar? Och vilka hjälpmedel måste vi ha i en nära framtid, för att konstatera om saker som publiceras är riktiga, eller ej?

Även Google kopplar ju numera in AI-resultat, när man gör en sökning. Idag råkade jag ut för en intressant sak, då jag sökte information av det mer underhållande slaget. Sökte en irländsk stad, som skulle in i ett korsord. Men jag började med att bara ange nyckeln från korsordet. Det var "Eirestad" och jag skrev bara in det innan jag tryckte på sändknappen. Meningen var att jag skulle komplettera med ordet 'korsord' också. 

Nåväl - här är det svar jag fick på Eirestad.

 

AI är pålitligt, eller hur?

*****

Trevligt ...

.. att komma till sin cykel och finna att man förmodligen inte kan använda den.

*****

Vad gör man ...

.. en så'n här gråkall, 4-gradig lördag? Visserligen på plussidan, men den 'känns som minus 1', enligt SMHI. Jo, man går en sväng på stan, som kryllar, verkligen kryllllllar av folk, som gör allt för att göra slut på lönen. Det går nästan inte att ta sig fram på gatorna, för att inte tala om galleriorna. 

Men vi finner lite lugnare trakter. Stadsparken är folktom och vacker. Men den blir också vår vändpunkt. Det var inget kul väder. Plats på något fik var det heller inte tal om. Kaffe fick vi fixa hemma. Sedan bevaka att den på morgonen satta surdegen skötte sig. Ja, jag kunde inte se annat, så den fick fortsätta att jäsa. Det ska den ju göra minst 12 timmar till, men skadas inte av 24, om så skulle vara. Jag vill ju inte gå upp mitt i natten och baka. 

Dagen går vidare i mycket lugn takt. Det börjar regna vid fyratiden, då jag precis tagit en tupplur med P2:s spännande 'folkmusik' i radion. Det får bli korsord i tidningen VI. Ingen enkel sysselsättning. Men lärorik. "Made by humans", står det i en av rutorna. Inte som någon nyckel, utan bara ett bevis på att AI inte använts i korsordskonstruktionen. Det tackar jag för, då jag blir mer och mer anti-AI. Tror inte det är bra för mänskligheten på sikt. 

Inga planer för kvällen utom lite TV. Sedan går vi väl och lägger oss vid 23-tiden ... nä - jag menar 22-tiden, eftersom vi ställt om klockorna till normaltid då.

*****

Jag får hela tiden ...

.. påstötningar om att installera Threads. Kan du berätta för mig om det finns någon fördel med det. Jag var inne och kollade lite, men beslutade att avinstallera. Tyckte det var likadant som Instagram.

Är det något jag missar? Är du med?

 
*****

Den här veckan ...

.. händer ingenting. Jo, vi har bytt till vinterdäck igår, onsdag. Men annars är det vääääldigt slätstruket. 

*****

Det var en gång ...

.. en annan tid och en annan stil. Råkade hitta ett gammalt foto av mig som fjällvandrare. Anar vem som tagit bilden, men jag har aldrig sett den förr. 

Kanske har jag förträngt den med tanke på frisyren. Sådär har den aldrig sett ut, förutom den där gången i kraftig motvind. Färgen är ju förstås också annorlunda nuförtiden, men också mängden hårstrån. 

Motvind tuperar

Men visst är det en minnesvärd bild. Jag börjar omedelbart tänka på alla fjällvandringar vi gjort. Hur man kunde vara borta från civilisationen i nästan två veckor ibland. Några mobiltelefoner fanns ju inte. Och förresten inget mobilnät heller. I alla fall inte i högfjällen. Hur man klarade sig? Mat, vila, bostad, hygien med mera. Det har vi nytta av även idag med tanke på beredskap inför eventuella kriser.

Maten bestod av torkade produkter. Dels frystorkat, som man köper färdigt. Men vi torkade mycket själva också inför en vandring. Tomater, morötter, köttfärs och annat, som kryddades med örter ifrån de marker vi fanns i. En sallad med fjällsyra var alltid god.

Vila gjorde vi förstås. 10 minuter varje timma. Vi bar ju både bostad, garderob och mat på ryggen, så det kunde bli rätt tungt. 

Bostad var förstås tält av mer avancerad typ. Lite bekvämlighet kan vara bra.

Hygien idkades i kalla fjällbäckar. Det gick bra. Tvätt skedde på land. Man vill ju inte sprida tvål i bäckarna. Kanske någon nedströms skulle få magbesvär då. Bäcken var ju vattenreservoar. Men det hände att man, när man var väl avsköljd la sig i bäcken bara sådär ... för att kyla av sig. 

Det var tider det.
*****

Hör och häpna

Efter en blåsig oktober stod idag luften helt stilla. Solsken bjöds vi också, även om den ibland lekte lite tafatt med oss. En promenad blev det förstås. Och vart man än tar vägen här i Luleå, så kommer man till vatten. Idag med Norra stadsfjärden som utsikt. 

I övrigt har jag inte något mer berättarvärt. 

Spegelblankt var bara förnamnet

 

 

Teaterkajen med Norrbottensteatern, ett par restauranger och teaterhögskolan

 

 

Domkyrkan tronar högst upp

 *****