Natten ser ut att bli kall.
*****
lördag, februari 28, 2009
Ring med skruv
Nya höjder kan man tala om idag. Janne Josefsson, den journalist som mer än någon annan, förkroppsligar skjutjärnsjournalistiken i vår damm, tar världsarvet "Ring så spelar vi" till en ny dimension. Inget småbarnsdaltande med lyssnarna. Inget puttinuttduddiduttande. Nej, raka och bra samtal. Lite stressat ibland, för man hör att han vill bryta så snyggt som möjligt, när det brakar iväg åt Cyrenhållet. Men för det mesta skulle han nog vilja utveckla mer.
Visserligen hittar han en pitebo som beskärmar sig över mörrrrrkret i Norrland och hakar på med ett egenupplevt besök vid musikhögskolan i Luleå(!!!?), som tydligen var en hemsk erfarenhet. Men bara tills han kommer på att november är lika mörk i Göteborg. Om inte mörkare. Just det! Fördomarna lever hos kolonialmakten.
Men fram för mer Janne Josefsson i mellanmjölksradion.
Observera att jag inte talar om P1 i ovanstående inlägg!
*****
Andra bloggar om: P1, SR, Ring så spelar vi, Janne Josefsson
Visserligen hittar han en pitebo som beskärmar sig över mörrrrrkret i Norrland och hakar på med ett egenupplevt besök vid musikhögskolan i Luleå(!!!?), som tydligen var en hemsk erfarenhet. Men bara tills han kommer på att november är lika mörk i Göteborg. Om inte mörkare. Just det! Fördomarna lever hos kolonialmakten.
Men fram för mer Janne Josefsson i mellanmjölksradion.
Observera att jag inte talar om P1 i ovanstående inlägg!(Pärlan lånad från Elisabet, och ritad av Ulf Lundqvist, förstås. Duktig kille!)
*****
Andra bloggar om: P1, SR, Ring så spelar vi, Janne Josefsson
onsdag, februari 25, 2009
Tjuvtitt
Jaha - Då har man sett den! Filmen som många väntat på. Det är nu rätt länge sedan jag läste boken. Och det sägs ju ofta att boken är bättre än filmen. Här faller den "sanningen" en aning. Filmen är bra. Jag upplevde den som en bra påminnelse om boken. Miljöerna kändes rätt. Mina föreställningar om hur det skulle se ut stämde nästan på pricken.
Lisbeth Salander blev till och med lite mer trovärdig än i boken. Bra spelad av Noomi Rapace. Jag minns att jag tyckte att hon var lite för karikatyrartad i skriven form. Mikael Nyqvist passar också bra i sin roll.
Våldsam, men på ett realistiskt sätt, som inte övergår i spekulation. Snyggt foto, snygga klipp. Tät stämning. Annorlunda musik.
Rekommenderas.
*****
Andra bloggar om: Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson, Film, Mikael Nyqvist, Noomi Rapace
tisdag, februari 24, 2009
Läs den spännande fortsättningen
Här kommer mitt bidrag till stafetten, som jag hoppat på, anmodad av Niklas. Läs början av historien hos honom innan du fortsätter här.
- - - - -
Att det var en ung man, såg hon. Han såg lite luggsliten ut. Men det var nog bara håret som blivit lite för långt. Och skägget. Han var välklädd för kyla. Han var rätt lång och verkade atletiskt byggd. Mössan hade nästan fallit av honom och hon såg att han hade ett skrapsår vid ena tinningen.
- Hemlighet. Vad då för hemlighet. Vad är det som hänt?
Hennes frågor förblev obesvarade. Mannen sjönk in i medvetslöshet. Hon försökte skaka liv i honom, men det hjälpte inte.
- Han lever i alla fall, sa hon tyst för sig själv, sedan hon lite valhänt hade hittat pulsen på hans hals. Andningen verkade också normal, men kanske lite svag. Hon bannade sig själv för att hon inte fick med sig mobilen när hon sprang ut från lägenheten. Ingen människa syntes, som kunde hjälpa henne. Traktorn som hon sett röja snö längre ner efter gatan, var nu försvunnen. Nu var hon ju tvungen att lämna honom där, för att gå in och ringa 112. Snön började falla igen och hon skyndade in.
Det som sedan hände är svårt att förklara. Ett mysterium. Så här en månad efter den där natten, var det som om det aldrig hänt. Ambulansen kom rätt snabbt efter att hon larmat. Hon beredde sig på att gå ut och möta den, efter att ha fått på sig mera kläder. Det hade börjat blåsa nu och kändes rätt otrevligt, när hon kom ut på gården och skyndade mot blåljusen. Ambulansmännen såg henne där hon kom springande och viftade med armarna, för att visa var de skulle köra in i tvärgränden. De bromsade in och stannade. Gränden var tom! Helt tom. Mannen var borta. Spårlöst. Snö hade nu på den korta tiden sedan hon varit borta drivit in på platsen där han legat, eller där hon förmodade att han legat. Ambulansmännen tittade lite misstroget på henne.
- Menar du att det låg en medvetslös kille här, frågade den yngre av de två.
- Det är väl klart att jag menar. Hon sade det lite väl bryskt. Irriterat. Ville inte bli misstrodd.
Den andre ambulanskillen sparkade lite i snön för att se om några spår efter en kropp kunde upptäckas.
- Vad heter du, frågade han.
- Gunilla Albrechtson. Hurså?
- Ja, vi måste rapportera vem vi mött på platsen för utryckningen. Han tog upp ett block och antecknade i ljuset från strålkastarna. Tog upp namn, adress och telefonnummer.
- Men vad gör vi nu då, frågade hon. Han måste ju ha irrat iväg någonstans.
- Tja, säg det. Han tittade menande och lite frågande på sin kollega, men fick inget svar.
- Nä, vi får nog ta det här som ett falsklarm.
- Falsklarm? Hon var nu upprörd. Skulle jag ha larmat er för nöjes skull.
- Ja.. näe. Men vi kan ju inte kalla det något annat.
De båda sjukvårdarna började göra sig reda att åka därifrån.
- Jag tycker du ska ringa polisen och prata med dem, sa han som steg in på förarsidan.
Ambulansen försvann neråt stan. Snöröken yrde och gjorde det hela nästan surrealistiskt. Som en dröm.
Hon kände sig rätt förvirrad och frusen, när hon kom in hemma igen. Allt hade skett så snabbt. Det hade knappt gått en halvtimme sedan hon rusat ut till gränden första gången.
Visst! Hon hade ringt polisen. Gjort en anmälan. Försökt göra en anmälan.
- Vad vill du anmäla?
Hon medgav att hon nästan inte visste vad hon ville. Men hon berättade i alla fall vad som hänt. Hon hörde sucken från kvinnan i andra änden av linjen. Ännu en knäppskalle i natt, verkade hon tänka.
Det där var alltså i slutet av januari. Nu närmade sig mars, och inget hade hörts. Ingen hade tydligen sökt vård. Inget hade skrivits i tidningarna. Inte minsta lilla notis. Det förblev tyst. Gunilla hade inte ens berättat för någon på jobbet. Bara dottern hade fått höra historien. Hon tyckte att det verkade kusligt, men verkade skaka av sig det hela.
En kväll, när dottern just hade lämnat henne, efter att de hade suttit och sett en dålig komedi på TV, och Gunilla gjorde sig i ordning för att sova, ringde hennes mobil.
- Så här sent, tänkte hon. Klockan närmade sig en halvtimme efter midnatt. Kanske var det Camilla, som hade glömt något när hon gick och stod nu utanför den låsta porten och ville in igen.
Mobilens display visade "privat nummer". Det var alltså inte dottern, men hon svarade i alla fall.
- Albrechtson! Hon försökte låta alert, trots att hon var trött efter slötittandet på TV-filmen och rödvinet som hon och Camilla hade kostat på sig.
Det var tyst i luren.
- Hallå, vem där, frågade hon.
Fortfarande tyst. Men hon hörde att någon fanns där i alla fall. Det kändes otäckt. Hon tänkte precis lägga på...
- Jag såg dig.
- - - - -
Någon som känner sig manad att fortsätta? Kort, eller långt. Varsågod. Men kontakta mig gärna först, så att Niklas och jag vet att pinnen gått vidare.
*****
- - - - -
Att det var en ung man, såg hon. Han såg lite luggsliten ut. Men det var nog bara håret som blivit lite för långt. Och skägget. Han var välklädd för kyla. Han var rätt lång och verkade atletiskt byggd. Mössan hade nästan fallit av honom och hon såg att han hade ett skrapsår vid ena tinningen.
- Hemlighet. Vad då för hemlighet. Vad är det som hänt?
Hennes frågor förblev obesvarade. Mannen sjönk in i medvetslöshet. Hon försökte skaka liv i honom, men det hjälpte inte.
- Han lever i alla fall, sa hon tyst för sig själv, sedan hon lite valhänt hade hittat pulsen på hans hals. Andningen verkade också normal, men kanske lite svag. Hon bannade sig själv för att hon inte fick med sig mobilen när hon sprang ut från lägenheten. Ingen människa syntes, som kunde hjälpa henne. Traktorn som hon sett röja snö längre ner efter gatan, var nu försvunnen. Nu var hon ju tvungen att lämna honom där, för att gå in och ringa 112. Snön började falla igen och hon skyndade in.
Det som sedan hände är svårt att förklara. Ett mysterium. Så här en månad efter den där natten, var det som om det aldrig hänt. Ambulansen kom rätt snabbt efter att hon larmat. Hon beredde sig på att gå ut och möta den, efter att ha fått på sig mera kläder. Det hade börjat blåsa nu och kändes rätt otrevligt, när hon kom ut på gården och skyndade mot blåljusen. Ambulansmännen såg henne där hon kom springande och viftade med armarna, för att visa var de skulle köra in i tvärgränden. De bromsade in och stannade. Gränden var tom! Helt tom. Mannen var borta. Spårlöst. Snö hade nu på den korta tiden sedan hon varit borta drivit in på platsen där han legat, eller där hon förmodade att han legat. Ambulansmännen tittade lite misstroget på henne.- Menar du att det låg en medvetslös kille här, frågade den yngre av de två.
- Det är väl klart att jag menar. Hon sade det lite väl bryskt. Irriterat. Ville inte bli misstrodd.
Den andre ambulanskillen sparkade lite i snön för att se om några spår efter en kropp kunde upptäckas.
- Vad heter du, frågade han.
- Gunilla Albrechtson. Hurså?
- Ja, vi måste rapportera vem vi mött på platsen för utryckningen. Han tog upp ett block och antecknade i ljuset från strålkastarna. Tog upp namn, adress och telefonnummer.
- Men vad gör vi nu då, frågade hon. Han måste ju ha irrat iväg någonstans.
- Tja, säg det. Han tittade menande och lite frågande på sin kollega, men fick inget svar.
- Nä, vi får nog ta det här som ett falsklarm.
- Falsklarm? Hon var nu upprörd. Skulle jag ha larmat er för nöjes skull.
- Ja.. näe. Men vi kan ju inte kalla det något annat.
De båda sjukvårdarna började göra sig reda att åka därifrån.
- Jag tycker du ska ringa polisen och prata med dem, sa han som steg in på förarsidan.
Ambulansen försvann neråt stan. Snöröken yrde och gjorde det hela nästan surrealistiskt. Som en dröm.
Hon kände sig rätt förvirrad och frusen, när hon kom in hemma igen. Allt hade skett så snabbt. Det hade knappt gått en halvtimme sedan hon rusat ut till gränden första gången.
Visst! Hon hade ringt polisen. Gjort en anmälan. Försökt göra en anmälan.
- Vad vill du anmäla?
Hon medgav att hon nästan inte visste vad hon ville. Men hon berättade i alla fall vad som hänt. Hon hörde sucken från kvinnan i andra änden av linjen. Ännu en knäppskalle i natt, verkade hon tänka.
Det där var alltså i slutet av januari. Nu närmade sig mars, och inget hade hörts. Ingen hade tydligen sökt vård. Inget hade skrivits i tidningarna. Inte minsta lilla notis. Det förblev tyst. Gunilla hade inte ens berättat för någon på jobbet. Bara dottern hade fått höra historien. Hon tyckte att det verkade kusligt, men verkade skaka av sig det hela.
En kväll, när dottern just hade lämnat henne, efter att de hade suttit och sett en dålig komedi på TV, och Gunilla gjorde sig i ordning för att sova, ringde hennes mobil.
- Så här sent, tänkte hon. Klockan närmade sig en halvtimme efter midnatt. Kanske var det Camilla, som hade glömt något när hon gick och stod nu utanför den låsta porten och ville in igen.
Mobilens display visade "privat nummer". Det var alltså inte dottern, men hon svarade i alla fall.
- Albrechtson! Hon försökte låta alert, trots att hon var trött efter slötittandet på TV-filmen och rödvinet som hon och Camilla hade kostat på sig.
Det var tyst i luren.
- Hallå, vem där, frågade hon.
Fortfarande tyst. Men hon hörde att någon fanns där i alla fall. Det kändes otäckt. Hon tänkte precis lägga på...
- Jag såg dig.
- - - - -
Någon som känner sig manad att fortsätta? Kort, eller långt. Varsågod. Men kontakta mig gärna först, så att Niklas och jag vet att pinnen gått vidare.
*****
Så har regeringens stödpaket...
.. till kvälls- och veckopress offentliggjorts.
*****
Andra bloggar om: Regeringen, Stödpaket, Lågkonjunktur, Kungahuset, Prinsessan Victoria, Monarki, Trams
*****
Andra bloggar om: Regeringen, Stödpaket, Lågkonjunktur, Kungahuset, Prinsessan Victoria, Monarki, Trams
Det skadar aldrig att...
.. påminna om hur livet egentligen skall levas en dag som denna.
Långt ifrån hädare.
Långt ifrån hälare.
Så här ska det gå till!
*****
Långt ifrån hädare.
Långt ifrån hälare.
Så här ska det gå till!
*****
måndag, februari 23, 2009
Luleå 23feb kl 1756, Storgatan
Många har skyndat hem efter jobbet.
Affärerna är öppna någon timme till.
Snön yr.
*****
söndag, februari 22, 2009
Egokickar
- I viss mån sysslar vi med lagöverträdelser. Vi har bytt plats på prislappar i mataffärer, och flyttat affischer från lagliga affischeringsytor till olagliga. Jag ser det som ett trotsigt vardagsbeteende som syftar till att bryta normer.
- En sak som glömts bort i diskussionen om Anna Odells verk (Konstfackeleven, som spelade psyksjuk för en tid sedan. Min anm.) är att hon genom sin metod faktiskt försatte sig i en oerhört sårbar situation.
- Om en konstnär är beredd att göra någonting som har så allvarliga konsekvenser är det rimligt att anta att hon brinner för sin sak.
De här tre citaten är hämtade ur en artikel i dagens DN, som berättar hur Konstfacks elever, upplever den aktuella debatten om konst och konstnärer. Tre förmodat vuxna personer tycker tydligen att det är helt okej att i stort sett göra vad som helst i konstens namn. Inbegripet lagbrott och utnyttjande av allmän egendom, eller skattemedel.
Själv upplever jag gärna konst i olika former. Installationer, tavlor, dans, musik, performance. Provocerande eller estetiskt tilltalande. En del gillar jag. Annat kan jag vara utan.
Att tunnelbanevandalen kunnat sälja sitt "verk" är helt klart. Och jag vänder mig inte emot att någon kan betrakta filmsnutten som konst och är beredd att betala tusentals kronor för den. Det är fritt för var och en att själv definiera.
Men själva handlingen får förstås konsekvenser. Kostnader, som vi alla förväntas stå för.
Hur prislappsflyttarna dokumenterade sitt konstnärliga värv, vet jag inte. Kanske ställde de sig bara bakom närmsta hylla och fnittrade förtjust över tilltaget.
Inte heller förstår jag hur "psykfallet" dokumenterades. För vem gjordes det verket?
Ledsen.
Men jag tycker att exemplen ovan låter som vanlig barnslig trots.
Sexårs.
Och är det något som jag inte förstått, så förväntar jag mig en lektion här. Kommentera gärna.
*****
Andra bloggar om: Konstfack
Å där står...
.. minsann bankchefen och pratar om silverframgångar (Heja Anders!) för Sverige.
Extraknäck!
*****
Andra bloggar om: VM, Skid-VM, Anders Södergren, Niklas Jonsson
Luleå, Stationsgatan 22feb kl 1056
Frusen först i kön till Ica Supermarket...
(Fritt efter "Vintersaga", av Ted Ström.)
Den där mannen gick stampande omkring en bra stund före öppningsdags.
- Blir klockan aaaaaaaldrig elva?
*****
lördag, februari 21, 2009
Vilken dag
Kunder utanför dörren innan vi öppnade. Jag har jobbat idag. På privatreseavdelningen. Där trivs jag inte särskilt bra, eftersom jag inte behärskar produkterna. Men ibland måste man ställa upp och göra så gott man kan.
Mer eller mindre kaos från 10 till 14. Inte en paus, inte en kaffekopp, knappt ens ett toabesök. Ett rasande tempo. Min medjobbare för dagen (Vi är bara två på lördagar.) hade aldrig varit med om något liknande.
Lågkonjunktur???
Övertid två timmar.
*****
Mer eller mindre kaos från 10 till 14. Inte en paus, inte en kaffekopp, knappt ens ett toabesök. Ett rasande tempo. Min medjobbare för dagen (Vi är bara två på lördagar.) hade aldrig varit med om något liknande.
Lågkonjunktur???
Övertid två timmar.
*****
fredag, februari 20, 2009
Var det verkligen ingen...
.. som upptäckte "sakfelet" i det här inlägget?
Eller egentligen "sakrättet". En liten krumelur, som kunde tolkas som ett fel, men som ändå blev rätt.
Ja, det kan du ta och grunna på ett varv till.
*****
Eller egentligen "sakrättet". En liten krumelur, som kunde tolkas som ett fel, men som ändå blev rätt.
Ja, det kan du ta och grunna på ett varv till.
*****
torsdag, februari 19, 2009
Livet druttar på...
.. utan större variation och spänning. Man vaknar, oftast efter osedvanligt god sömn, eftersom den riktiga vintern gör att vi kan få det riktigt svalt och skönt i sovrummet. Igår morse var det 14,8 grader utanför täcket.
Man borstar tänderna och intar sin frukost. Traskar sedan iväg till jobbet (Jo, jag går fram och tillbaka, varje dag!) och ser på vägen dit hur staden håller på att förvandlas. Det grävs och förbereds. Den gula paviljongen som stod till vänster, när jag närmade mig kontoret på morgonen, stod till vänster även när jag gick hem på kvällen. Det möbleras om.
Hela det centrala hjärtat av stan skall göras om. Nytt, nytt, snyggt, snyggt. Med nya träd. Björkarna bort. Lindarna in.
Luncherna intas på största kinakrogen i stan, i väntan på att stamstället skall återinvigas. Tro nu inte att det är kinamat som gäller. Idag var det en utmärkt skomakarlåda på "dagens-menyn". I förra veckan var det en dag hemgjort rotmos med rimmad oxbringa i tunna, goda skivor och med färsk pepparrot. Mums!
Det värsta är att nu har personalen där också blivit familjär. De har lagt rabarber på en ny stammis. Mig alltså. Och från att från början bara få tilldelat fönsterbord om jag haft någon vacker dam i sällskap (vilket händer), så får jag nu allt oftare välja bord själv trots att jag kommer ensam. Så kan det gå, och jag kommer antagligen att få dåligt samvete, när jag återgår till mitt gamla ställe.
Sedan kan man inte låta bli att gå ut i den ljusa vintern som för närvarande råder. En praktfull sådan. Kallt. Vitsnöiga gator. Luft som kittlar i näsborrarna. Iskristaller i luften.
Rätt slut är jag, när jag kommer hem. Hamnar lätt framför teven. Men jag väljer ändå med omsorg. Såg en bra dokumentär på K-kanalen igår. Om Richard Viking Flinga, en man som suttit 13 år i isoleringscell i USA. Plus en massa år till i vanlig cell. Han har svenska föräldrar, nu döda. Efter frigivningen från fängelset har han nu fått komma till Sverige. Beundransvärt snabbt lärde han sig bra svenska och på bara något drygt år var han etablerad och nygift. Inne på sitt tredje jobb. Bra kämpat! Intressant dokumentär. Finns alltid på en SVT-kanal nära dig.
Och det är väl så där det är. Livet!
Ett vanligtvis rätt så väl injusterat löpande band.
Dagens mest spännande händelse var att jag upptäckte en bil i garaget, som stod parkerad med halvljuset på, sent på kvällen. Vårt garage är ett stort underjordiskt sådant. Bilen obekant. Innehavaren likaså. Det var bara att söka upp ordföranden i bostadsrättsföreningen, som snabbt kunde konstatera att det var killen i lägenhet nitton, som var ägare. Helt obekant för mig. Men han blev förstås glad för att jag ringde på och berättade.
Dagens goda gärning.
Tur att det löpande bandet går av då och då.
*****
Man borstar tänderna och intar sin frukost. Traskar sedan iväg till jobbet (Jo, jag går fram och tillbaka, varje dag!) och ser på vägen dit hur staden håller på att förvandlas. Det grävs och förbereds. Den gula paviljongen som stod till vänster, när jag närmade mig kontoret på morgonen, stod till vänster även när jag gick hem på kvällen. Det möbleras om.
Hela det centrala hjärtat av stan skall göras om. Nytt, nytt, snyggt, snyggt. Med nya träd. Björkarna bort. Lindarna in.
Luncherna intas på största kinakrogen i stan, i väntan på att stamstället skall återinvigas. Tro nu inte att det är kinamat som gäller. Idag var det en utmärkt skomakarlåda på "dagens-menyn". I förra veckan var det en dag hemgjort rotmos med rimmad oxbringa i tunna, goda skivor och med färsk pepparrot. Mums!
Det värsta är att nu har personalen där också blivit familjär. De har lagt rabarber på en ny stammis. Mig alltså. Och från att från början bara få tilldelat fönsterbord om jag haft någon vacker dam i sällskap (vilket händer), så får jag nu allt oftare välja bord själv trots att jag kommer ensam. Så kan det gå, och jag kommer antagligen att få dåligt samvete, när jag återgår till mitt gamla ställe.
Sedan kan man inte låta bli att gå ut i den ljusa vintern som för närvarande råder. En praktfull sådan. Kallt. Vitsnöiga gator. Luft som kittlar i näsborrarna. Iskristaller i luften.
Rätt slut är jag, när jag kommer hem. Hamnar lätt framför teven. Men jag väljer ändå med omsorg. Såg en bra dokumentär på K-kanalen igår. Om Richard Viking Flinga, en man som suttit 13 år i isoleringscell i USA. Plus en massa år till i vanlig cell. Han har svenska föräldrar, nu döda. Efter frigivningen från fängelset har han nu fått komma till Sverige. Beundransvärt snabbt lärde han sig bra svenska och på bara något drygt år var han etablerad och nygift. Inne på sitt tredje jobb. Bra kämpat! Intressant dokumentär. Finns alltid på en SVT-kanal nära dig.
Och det är väl så där det är. Livet!
Ett vanligtvis rätt så väl injusterat löpande band.
Dagens mest spännande händelse var att jag upptäckte en bil i garaget, som stod parkerad med halvljuset på, sent på kvällen. Vårt garage är ett stort underjordiskt sådant. Bilen obekant. Innehavaren likaså. Det var bara att söka upp ordföranden i bostadsrättsföreningen, som snabbt kunde konstatera att det var killen i lägenhet nitton, som var ägare. Helt obekant för mig. Men han blev förstås glad för att jag ringde på och berättade.
Dagens goda gärning.
Tur att det löpande bandet går av då och då.
*****
tisdag, februari 17, 2009
Ååh - Kanske skulle man ta...
.. och fixa till hallen, så att den blir mer välkomnande.
Få se nu......!
Var ska jag ställa soffan...?
Hm!
*****
Få se nu......!
Var ska jag ställa soffan...?
Hm!
*****
Vad är det som hänt, Stefan
Får man gratulera till nymöblerad blogg.
Den gröna färgen är borta.
Och porträttet har flyttat från höger till vänster.
Hm!
*****
Den gröna färgen är borta.
Och porträttet har flyttat från höger till vänster.
Hm!
*****
Pirater och andra konstigheter
Det sägs att folk som gratis laddar ner musik, filmer och spel från nätet, samtidigt är de som köper flest skivor, filmer och spel via vanliga inköpsställen. Vore det sant (vilket för mig låter otroligt), så skulle väl inte nöjesindustrin ha något att oja sig över.
Att de som nu står anklagade för olagligheter, menar att de "befriar artisterna" från sina förläggare eller försäljningsorganisationer låter också märkligt i mina öron. Har artisterna haft så dåliga villkor och dessutom suttit så bojade genom sina kontrakt, att de måste befrias. Har de överhuvudtaget tillfrågats om de vill bli "frisläppta".
Nu vill jag på en gång säga, att jag inte är emot fildelning på något sätt. Tekniken har vuxit om industrin och kan förmodligen inte stoppas. Jämför när kassettbandspelarna kom. Men jag vet att uppskatta bra musik och betalar gärna för det, oavsett om jag köper en cd, eller går på en konsert, utan tanke på att planka in. Jag tycker helt enkelt att det ska gå schysst till.
The Pirate Bay kostar nog en del att driva. För det sker väl inte idéellt. Vem betalar?
Jag är fullt medveten om att jag inte känner till alla fakta i dessa turer. Men jag vill ändå berätta hur jag har tolkat det. Någon som vill och orkar kan gärna få rätta mig, där jag har fel, eller har misstolkat. Hittills har "pedagogiken" uppenbarligen varit undermålig.
---
Ett annat aktuellt bråk gäller Konstfack och dess elever. De verkar också ta för sig, och låta någon annan betala. Konstfacks ledning kryper undan och påstår att de inte kan göras ansvariga för vad eleverna hittar på. Men den film som visar hur en man vandaliserar en tunnelbanevagn, ingick tydligen i ett examensarbete, som godkänts av examinator.
Härom veckan var det en annan "konstnär" som spelade psykfall och kostade vården ett antal slantar. Vad var meningen med det? Filmades förloppet, eller skulle man bara berätta om det.
Återigen - Jag är inte emot kreativa lösningar för att ge oss nya kulturupplevelser. Oavsett om det gäller fildelningsteknik, eller andra artistiska installationer. Men när yttringarna uppenbart förstör, eller orsakar samhället kostnader, så kan jag inte kalla det konst.
Bara konstigt!
*****
Andra bloggar om: Fildelning, The Pirate Bay, Konstfack, Psykfall
Att de som nu står anklagade för olagligheter, menar att de "befriar artisterna" från sina förläggare eller försäljningsorganisationer låter också märkligt i mina öron. Har artisterna haft så dåliga villkor och dessutom suttit så bojade genom sina kontrakt, att de måste befrias. Har de överhuvudtaget tillfrågats om de vill bli "frisläppta".
Nu vill jag på en gång säga, att jag inte är emot fildelning på något sätt. Tekniken har vuxit om industrin och kan förmodligen inte stoppas. Jämför när kassettbandspelarna kom. Men jag vet att uppskatta bra musik och betalar gärna för det, oavsett om jag köper en cd, eller går på en konsert, utan tanke på att planka in. Jag tycker helt enkelt att det ska gå schysst till.
The Pirate Bay kostar nog en del att driva. För det sker väl inte idéellt. Vem betalar?
Jag är fullt medveten om att jag inte känner till alla fakta i dessa turer. Men jag vill ändå berätta hur jag har tolkat det. Någon som vill och orkar kan gärna få rätta mig, där jag har fel, eller har misstolkat. Hittills har "pedagogiken" uppenbarligen varit undermålig.
---
Ett annat aktuellt bråk gäller Konstfack och dess elever. De verkar också ta för sig, och låta någon annan betala. Konstfacks ledning kryper undan och påstår att de inte kan göras ansvariga för vad eleverna hittar på. Men den film som visar hur en man vandaliserar en tunnelbanevagn, ingick tydligen i ett examensarbete, som godkänts av examinator.
Härom veckan var det en annan "konstnär" som spelade psykfall och kostade vården ett antal slantar. Vad var meningen med det? Filmades förloppet, eller skulle man bara berätta om det.
Återigen - Jag är inte emot kreativa lösningar för att ge oss nya kulturupplevelser. Oavsett om det gäller fildelningsteknik, eller andra artistiska installationer. Men när yttringarna uppenbart förstör, eller orsakar samhället kostnader, så kan jag inte kalla det konst.
Bara konstigt!
*****
Andra bloggar om: Fildelning, The Pirate Bay, Konstfack, Psykfall
lördag, februari 14, 2009
Så fort Melodifestivalens...
.. första bidrag började strömma ut ur tevens högtalare, fick hararna ute på gården panik.
Inte lätt att hålla för sådana öron.
*****
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Hjärndöd
Normalt
Förmiddags- promenaden innebär en del utmaningar, nu när vintern vänt sin bästa sida åt oss. Snötäcket börjar närma sig normaldjup. Solen har förstås sin vana trogen tagit ledigt till helgen, efter att ha jobbat hårt hela veckan från en knallblå himmel.Rödblommig och frisk blir man berättigad till ett gofika, när man kommer in igen.
Förresten.... "Rödblommig". Svenskan får ju ibland skämmas (Inte enligt mig.) för att vara ett fattigt språk. I alla fall i skuggan av den alltmer dominerande engelskan. Men vad heter "rödblommig" på engelska? "Ruddy" säger Googles översättningsverktyg. Stämmer det?
Det är då inget jag skulle vilja kallas; ruddy.
*****
Andra bloggar om: Vinter, Snö, Svenska, Engelska, Språk
Någon går i väntans tider
Utmanad. Inget märkvärdigt med det. Det händer ju titt och tätt i bloggvärlden. Särskilt förr. Nu har väl de flesta blivit lite småless på att ständigt uppmanas att berätta vad man just nu har till höger om sig, vad man just nu ser framför sig, vad man just nu sitter på, vilken bok som står på 37:e plats från vänster i bokhyllan närmast till höger om svärmors gullranka osv osv i all oändlighet.
Jag tackade till slut nej till de flesta. Bara de som hade en ovanlig eller originell och humoristisk möjlighet, hoppade jag på.
Men nu har det hänt igen. Det är Klixklax, som efter vänlig förfrågan via mejl har fått mig att tacka ja. Vad det handlar om att "kedjeskriva" en historia, där någon börjar och lämnar stafetten vidare.
Utmaningen är antagen. Men jag har ännu inte kommit till skott. Men det kommer. Var så säker.
*****
Andra bloggar om: Skrivutmaningen, Bokprojekt
Jag tackade till slut nej till de flesta. Bara de som hade en ovanlig eller originell och humoristisk möjlighet, hoppade jag på.
Men nu har det hänt igen. Det är Klixklax, som efter vänlig förfrågan via mejl har fått mig att tacka ja. Vad det handlar om att "kedjeskriva" en historia, där någon börjar och lämnar stafetten vidare.
Utmaningen är antagen. Men jag har ännu inte kommit till skott. Men det kommer. Var så säker.
*****
Andra bloggar om: Skrivutmaningen, Bokprojekt
fredag, februari 13, 2009
Fredag igen
- Jaha Bert. Ska ni ut till stugan och elda nu? Madde frågar.
Dagens arbete avslutas. Datorerna loggas ur och stängs. Kunderna får nu lita till jouren.
- Jo, säger jag. Ut i skogen och mysa. Kanske 6 grader inomhus, när vi kommer dit. Det är lagom härdande.
Trafiken är tät både ut från och in till stan, så här en fredageftermiddag. Men en dryg timme efter att jag lämnade kontoret, stiger jag in i stugan.
Och precis som det är sagt, är det. Sex ynka inomhusgrader. Vi har bara underhållsvärme på under veckorna. Sparar energi, förstås.
Brasan, förberedd innan vi åkte härifrån förra helgen, går igång på bara en sticka. Vi pysslar med att packa upp varor, fylla på ute i fågelautomaterna, och börjar förbereda vår egen enkla fredagsmåltid. Det blir oftast "snabbmat" på fredagarna. Idag gör jag falsk Jansson, med en god sallad till. Det duger bra.
Kylan, denna underbara vinterkyla, knäpper i knutarna. Under veckan har det varit -27 ser jag på max-/min-termometern. Nu ikväll bara -25. Oftast är det kallare här än i stan. På sommaren tvärtom.
Kvällen går. Med lite TV. På spåret. Jag klår båda lagen ikväll. Skavlan är som vanligt lysande.
Nu är det varmt och gott i alla husets hörn. Elden har slocknat, men den massiva braskaminen i tung täljsten är het länge ännu. Hela natten strålar den av värme.
Huset tystnar.
Fredag är bara bäst.
*****
Dagens arbete avslutas. Datorerna loggas ur och stängs. Kunderna får nu lita till jouren.
- Jo, säger jag. Ut i skogen och mysa. Kanske 6 grader inomhus, när vi kommer dit. Det är lagom härdande.
Trafiken är tät både ut från och in till stan, så här en fredageftermiddag. Men en dryg timme efter att jag lämnade kontoret, stiger jag in i stugan.
Och precis som det är sagt, är det. Sex ynka inomhusgrader. Vi har bara underhållsvärme på under veckorna. Sparar energi, förstås.
Brasan, förberedd innan vi åkte härifrån förra helgen, går igång på bara en sticka. Vi pysslar med att packa upp varor, fylla på ute i fågelautomaterna, och börjar förbereda vår egen enkla fredagsmåltid. Det blir oftast "snabbmat" på fredagarna. Idag gör jag falsk Jansson, med en god sallad till. Det duger bra.
Kylan, denna underbara vinterkyla, knäpper i knutarna. Under veckan har det varit -27 ser jag på max-/min-termometern. Nu ikväll bara -25. Oftast är det kallare här än i stan. På sommaren tvärtom.
Kvällen går. Med lite TV. På spåret. Jag klår båda lagen ikväll. Skavlan är som vanligt lysande.
Nu är det varmt och gott i alla husets hörn. Elden har slocknat, men den massiva braskaminen i tung täljsten är het länge ännu. Hela natten strålar den av värme.
Huset tystnar.
Fredag är bara bäst.
*****
Vad är det vi inte får veta
Läs följande lilla uttalande i NSD i dag:
Jan Palmqvist är koncernfacklig representant för SEKO.
Hur hänger det där ihop med regeringens, näringslivets och övriga kraftökningsivrares ständiga propåer om utbyggnad, mer kärnkraft etc etc etc.
*****
Andra bloggar om: El, Kärnkraft
Jan Palmqvist är samtidigt imponerad av Vattenfalls jättevinster.
- Det är helt fanstastiskt och visar att Vattenfall gått oskatt ur finanskrisen. Men om det fortsätter, och industrierna drar ner på sin elkonsumtion så kan Vattenfall få det svårt.
Jan Palmqvist är koncernfacklig representant för SEKO.
Hur hänger det där ihop med regeringens, näringslivets och övriga kraftökningsivrares ständiga propåer om utbyggnad, mer kärnkraft etc etc etc.
*****
Andra bloggar om: El, Kärnkraft
torsdag, februari 12, 2009
Nä nu tror jag...
.. att jag går till herr Larsson och tar en fika.
Uppdatering: Det blev en cognac också. Av fint märke. Bara så ni vet. Och samtal om Lerin (ja - konstnären alltså), gamla bekanta, kommande fjällplaner, glömda vänner, nya jobb, världsläget och Jari Sillanpääs uppdykande i någons hall.
Så blev det.
*****
Uppdatering: Det blev en cognac också. Av fint märke. Bara så ni vet. Och samtal om Lerin (ja - konstnären alltså), gamla bekanta, kommande fjällplaner, glömda vänner, nya jobb, världsläget och Jari Sillanpääs uppdykande i någons hall.
Så blev det.
*****
onsdag, februari 11, 2009
Yukigassen
Nej! Det är inget felstavat. Inte heller är det barnspråk. Det är japanska.
Läser i bladet (som i detta fall är av "rikstyp", nämligen DN) att en ny sport skall introduceras i Sverige. Imorgon, torsdag. I Luleå!
Svenska Yukigassenförbundet hoppas att detta ska bli en ny norrländsk folksport. Och nu skall det kvalas för deltagande i nordiska mästerskapen som i år går av stapeln i norska Vardö. Europamästerskap blir det också, någonstans i Finland i april. April, april...?
Är det här ett skämt. Snöbollskrig som sport. Nej, varför det? Det finns ju folk som spelar golf också. Och kallas det sport, så är yukigassen sport i kubik.
Yukigassen går ut på att ett lag skall nå motståndarlagets flagga utan att bli träffade av snöbollar. Den som blir träffad åker ut.
Två frågor uppstår i min huvud:
Det andra får vi fråga Ellis om.
*****
Andra bloggar om: Sport, Yukigassen, Japanska, Luleå
Läser i bladet (som i detta fall är av "rikstyp", nämligen DN) att en ny sport skall introduceras i Sverige. Imorgon, torsdag. I Luleå!
Svenska Yukigassenförbundet hoppas att detta ska bli en ny norrländsk folksport. Och nu skall det kvalas för deltagande i nordiska mästerskapen som i år går av stapeln i norska Vardö. Europamästerskap blir det också, någonstans i Finland i april. April, april...?
Är det här ett skämt. Snöbollskrig som sport. Nej, varför det? Det finns ju folk som spelar golf också. Och kallas det sport, så är yukigassen sport i kubik.
Yukigassen går ut på att ett lag skall nå motståndarlagets flagga utan att bli träffade av snöbollar. Den som blir träffad åker ut.
Två frågor uppstår i min huvud:
- Hur skall man få till en endaste snöboll av den här torra kalla snön som vi har här nu.
- Hur uttalas sporten
Det andra får vi fråga Ellis om.
*****
Andra bloggar om: Sport, Yukigassen, Japanska, Luleå
Alltså, säga vad man vill...
.. om det här med fildelning och fildelare..... Men den där treveckorsbojkotten de har dragit igång med köpstopp av musik, filmer etc....
Hur har tankegångarna gått där?
De har ju aldrig haft annat än köpstopp!
*****
Andra bloggar om: Fildelning, Bojkott, Fattar noll
Hur har tankegångarna gått där?
De har ju aldrig haft annat än köpstopp!
*****
Andra bloggar om: Fildelning, Bojkott, Fattar noll
tisdag, februari 10, 2009
Även om det inte var...
.. bättre förr (vilket jag ibland hävdar att det var), så var jag det.
*****
Andra bloggar om: Inspiration
*****
Andra bloggar om: Inspiration
måndag, februari 09, 2009
Man är väl flexibel
Min lilla och högst ovetenskapliga undersökning fick till slut detta resultat, när du fick säga ditt.
Frågan löd: Vad är nästa punkt på programmet efter att du vaknat, och varit på toa?
De allra flesta, 11 av 35 svarande, hämtar in tidningen som andra punkt på morgonschemat.
Nio av 35, duschar och klär sig fina till frukost, medan 4 av svarandena äter frukost nakna, eller möjligen i morgonrocken.
Tre av mina läsare gör som jag. Borstar tänderna i rättan tid.
Två av 35 slår på datorn. Två personer kryper ner i sängen igen (Nej - Inte nödvändigtvis tillsammans!) och inväntar väckarklockans andra eller tredje försök att fullfölja sin uppgift. Lika många gör tvärtom och ställer sig i ett öppet fönster mot vintervindarna och ropar "äntligen", till många grannars förvåning och förmodligen lätta irritation. Men det låter ju friskt! Nåja.
En röstare bäddar sängen, vilket väl inte är så bra om man nu inte månar om kvalstrens väl och ve i första hand.
En annan tvingas till frukostbordet för att snabbt få i sig energi till övriga morgonsysslor.
Ingen av de som svarat röker. Det är storartat!
Det är det där med tandborstningen jag försöker ändra på. Den skall göras före frukosten, om den ska ge bästa effekt och minst skador. I min bekantskapskrets har jag en ortodontist som envist hävdat att det är så man bör göra. Jag har väl lyssnat lite på hans råd, men aldrig riktigt tagit dem till mig.
Nu hörde jag ett inslag i P1:s program Kropp och själ härom veckan där en specialist envetet hävdade samma sak. Naturliga bakterier i munnen riktigt längtar efter att få sin frukost och sätter genast igång med att tillverka syror och annat som fräter på tänderna och tandhalsarna. Och detta trots att man kvällen innan fixat med borste och tråd. Borstning före frukost får bakterierna på fall.
Äter man sura produkter (fil, youghurt etc.) och kanske dricker juice, så kan emaljytan mjukas upp och nöts av alltför idogt tandborstgnuggande. Det är den andra orsaken till att borstning före frukost är bra.
Något till åren kommen, med tandkött som sedan rätt länge visat tecken på tillbakadragande, har jag nu tagit steget. Jag borstar först, äter sedan. Det känns ovant, men det ska gå.
Tack för alla insikter i era morgonvanor. Kul läsning.
Å du Staffan. Bättring!
*****
Frågan löd: Vad är nästa punkt på programmet efter att du vaknat, och varit på toa?
De allra flesta, 11 av 35 svarande, hämtar in tidningen som andra punkt på morgonschemat.
Nio av 35, duschar och klär sig fina till frukost, medan 4 av svarandena äter frukost nakna, eller möjligen i morgonrocken.
Tre av mina läsare gör som jag. Borstar tänderna i rättan tid.
Två av 35 slår på datorn. Två personer kryper ner i sängen igen (Nej - Inte nödvändigtvis tillsammans!) och inväntar väckarklockans andra eller tredje försök att fullfölja sin uppgift. Lika många gör tvärtom och ställer sig i ett öppet fönster mot vintervindarna och ropar "äntligen", till många grannars förvåning och förmodligen lätta irritation. Men det låter ju friskt! Nåja.
En röstare bäddar sängen, vilket väl inte är så bra om man nu inte månar om kvalstrens väl och ve i första hand.
En annan tvingas till frukostbordet för att snabbt få i sig energi till övriga morgonsysslor.
Ingen av de som svarat röker. Det är storartat!
Det är det där med tandborstningen jag försöker ändra på. Den skall göras före frukosten, om den ska ge bästa effekt och minst skador. I min bekantskapskrets har jag en ortodontist som envist hävdat att det är så man bör göra. Jag har väl lyssnat lite på hans råd, men aldrig riktigt tagit dem till mig.
Nu hörde jag ett inslag i P1:s program Kropp och själ härom veckan där en specialist envetet hävdade samma sak. Naturliga bakterier i munnen riktigt längtar efter att få sin frukost och sätter genast igång med att tillverka syror och annat som fräter på tänderna och tandhalsarna. Och detta trots att man kvällen innan fixat med borste och tråd. Borstning före frukost får bakterierna på fall.
Äter man sura produkter (fil, youghurt etc.) och kanske dricker juice, så kan emaljytan mjukas upp och nöts av alltför idogt tandborstgnuggande. Det är den andra orsaken till att borstning före frukost är bra.
Något till åren kommen, med tandkött som sedan rätt länge visat tecken på tillbakadragande, har jag nu tagit steget. Jag borstar först, äter sedan. Det känns ovant, men det ska gå.
Tack för alla insikter i era morgonvanor. Kul läsning.
Å du Staffan. Bättring!
*****
söndag, februari 08, 2009
lördag, februari 07, 2009
Vägfarare
- Och om du bara kör höger-vänster-höger-vänster-höger, där det överhuvudtaget är möjligt, sedan du passerat byn, så kommer du in på vår gård.
Vi väntar middagsgäster. Systerdotter med sambo har tagit vinterlov från sina jobb inom vården i Stockholm och har nu hunnit med en övernattning på Ishotellet i Jukkasjärvi.
- Sååå häftigt! Har du varit där, frågar hon, när hon ringer.
- Inte sovit över, säger jag. Det är bara för turister.
Det är fyra år sedan sist hon var här, och har lite svårt att komma ihåg vägen.
*****
Vi väntar middagsgäster. Systerdotter med sambo har tagit vinterlov från sina jobb inom vården i Stockholm och har nu hunnit med en övernattning på Ishotellet i Jukkasjärvi.
- Sååå häftigt! Har du varit där, frågar hon, när hon ringer.
- Inte sovit över, säger jag. Det är bara för turister.
Det är fyra år sedan sist hon var här, och har lite svårt att komma ihåg vägen.
*****
fredag, februari 06, 2009
Konsten att definiera...
.. är tydligen inte så lätt att tillägna sig. I alla fall inte om man kallar sig "alliansen".
Att föröda naturen med fula sår och giftläckage för att utvinna bränsle som sedan blir ett lika giftigt avfall, som ingen kan härbergera för evig tid, vilket är nödvändigt, kallar vår regering för "hållbar utveckling för våra barn och barnbarn".
Jag kallar det katastrof.
*****
Uppdatering: Tord har utvecklat tankegångarna.
Gabrielle har även tagit med några utländska kommentarer till beslutet.
Läs mer hos Svenska Naturskyddsföreningen.
Andra bloggar om: Regeringen, Alliansen, Energi
Att föröda naturen med fula sår och giftläckage för att utvinna bränsle som sedan blir ett lika giftigt avfall, som ingen kan härbergera för evig tid, vilket är nödvändigt, kallar vår regering för "hållbar utveckling för våra barn och barnbarn".
Jag kallar det katastrof.
*****
Uppdatering: Tord har utvecklat tankegångarna.
Gabrielle har även tagit med några utländska kommentarer till beslutet.
Läs mer hos Svenska Naturskyddsföreningen.
Andra bloggar om: Regeringen, Alliansen, Energi
Morgonvanor
Hur börjar din dag? Inrutat enligt ett sedan länge fastlagt mönster. Så är det väl för det mesta även för mig. Men en sak har jag ändrat på sedan en vecka. Det känns lite bakvänt, men jag vänjer mig nog.
Observera att du bara kan välja ett av nedanstående alternativ. Kanske stämmer inget av dem exakt. Ta då det som ligger närmast.
Uppdatering: Resultat finns här.
*****
Observera att du bara kan välja ett av nedanstående alternativ. Kanske stämmer inget av dem exakt. Ta då det som ligger närmast.
Uppdatering: Resultat finns här.
*****
torsdag, februari 05, 2009
Haha - äntligen seger.
Det var väl det jag visste. Att jag hade rätt. Och jag har vetat ända sedan barndomen. Det där töntiga bolaget med sina märkliga spår med mittskena.(!!!) Bara en sån sak. Man förstod ju att det skulle barka utför så småningom. Och idag blev det bekräftat.
Det var 50-tal, och lite som "Tommy och Elvis" i modelljärnvägsvärlden. Man var trogen och stred för sitt val. Jag höll på Tommy. Och förlorade i artistvalet.
Men jag vann alltså järnvägsstriden. För jag körde förstås Fleischmann. Snygga naturenliga modeller på profilspår, precis som på riktigt. Och de producerar ännu.
Jojo!
*****
Det var 50-tal, och lite som "Tommy och Elvis" i modelljärnvägsvärlden. Man var trogen och stred för sitt val. Jag höll på Tommy. Och förlorade i artistvalet.
Men jag vann alltså järnvägsstriden. För jag körde förstås Fleischmann. Snygga naturenliga modeller på profilspår, precis som på riktigt. Och de producerar ännu.
Jojo!
*****
Har man inget annat för sig...
.. sedan man slevat i sig sin "dagens", och har tid kvar av sin lunchtimme, kan man ju alltid gå och titta på ..........
*****
.. konst.
*****
Den enkät om morgonvanor...
.. som låg här i morse, är indragen på grund av ett sakfel.
Återkommer med omarbetad version.
Nyfiken, va!???
*****
Återkommer med omarbetad version.
Nyfiken, va!???
*****
onsdag, februari 04, 2009
Våga vägra deppa
Heder åt vårt kommunala bostadsbolag, Lulebo. De trotsar lågkonjunkturen och satsar starkt på nybyggnation av lägenheter. I det här läget är tjänsterna extra prisvärda. Det ger byggföretagen jobb.
De gör rätt!
*****
Andra bloggar om: Luleå, Konjunktur, Depression, Framåtanda
De gör rätt!
*****
Andra bloggar om: Luleå, Konjunktur, Depression, Framåtanda
Oj, oj, oj
VM i Val d'Isère är ingen höjdare för oss svenskar. Och jag förstår kritiken mot den där banan. Den är brant. Den är krokig. Den är unik på så sätt, att man kan följa åkarna i stort sett hela vägen från start till mål. Det är ovanligt. Men det beror just på att den är så brant.Backen kallas "Face de Bellvarde". Face (fass) betyder samma sak som i engelskan. Ansikte. Det är alltså den del av berget som vetter mot byn. Bergets ansikte.
Själv har jag åkt den där backen många gånger. Men aldrig skulle jag drömma om att ta mig ner i ens en fjärdedels störtloppsfart.
Som vanlig, spännande, lång och brant slalompist är den dock utmärkt. Men tröttsam. Ofta tog man den på väg hem efter lång skiddag, vilket naturligtvis är lite omdömeslöst. Men kul!
Vi får hoppas att Jessica Lindell-Vikarbyn har chans att komma tillbaka. Den här säsongen är körd. Men nästa, kanske.
Vår störtloppare Patrik Järbyn bröt. Han ansåg att det blev för påfrestande att fullfölja. Det gjorde han kanske rätt i.
Och arrangörerna får kritik.
Den är berättigad.
*****
Andra bloggar om: VM, VM i Val d'Isère, Skidåkning, Utförsåkning, VM i utförsåkning, Jessica Lindell-Vikarbyn, Patrik Järbyn
Var det möjligen...
.. så att herr Lindström var stressad, när han passerade köket på mitt tillfälliga lunchställe idag.
Eller har rödbetspriset gått upp?
*****
Eller har rödbetspriset gått upp?
*****
tisdag, februari 03, 2009
Nä! Sorry - Det blir inget.
Ibland blir jag fascinerad av till synes triviala ting, som råkar komma i min väg. Ett sådant är det "fantastiska erbjudandet", som då och då dyker ner i min brevlåda. Ibland adresserat till Bert Bodin. Andra gånger till Herr Bert Bodin, eller Högt ärade Bert Bodin.
Inne i följebrevet blir tonen oftast familjär.
"Bert. Nu har du tidernas chans. Den vill du väl inte missa?"
Kuvertet är fyllt med en förvirrande samling papper. Bjärta färger. Glättat och oglättat. Små flärpar, som fälls ut. Pilar, stansningar, svarskuvert, fukta här, klistra där, allt du behöver göra, extra chans, gör så här.
Jag vet inte om jag är korkad. Men alla instruktioner, alla små klisterlappar, all text hit och dit och alla "du får allt detta + detta + ett exklusivt bordsur som projicerar tiden på väggen med laser", blir för mycket. Till slut fattar jag inget alls.
Det jag fängslas av är att det någonstans sitter en människa, kanske fler, och funderar ut hur den där trycksaken skall se ut. Ursäkta mig - men det måste finnas en rejäl samling adhd-diagnoser inom den yrkeskåren. Alternativt är det understimulerade grafiska formgivare, djupt nerdrogade på grund av depression, som efter år av uppdragsbrist plötsligt, under ett kokainrus får en uppgift på bordet. Och går igång. I hundrasjutti. Eller mer.
Ledsen, grabbar och tjejer.
Innan jag satt mig in i budskapet på alla era fina flikar och lösa lappar har jag ledsnat.
Returpappersinsamlingen nästa.
*****
Andra bloggar om: Reklam, Formgivning, Trycksaker, Fult
Inne i följebrevet blir tonen oftast familjär.
"Bert. Nu har du tidernas chans. Den vill du väl inte missa?"
Kuvertet är fyllt med en förvirrande samling papper. Bjärta färger. Glättat och oglättat. Små flärpar, som fälls ut. Pilar, stansningar, svarskuvert, fukta här, klistra där, allt du behöver göra, extra chans, gör så här. Jag vet inte om jag är korkad. Men alla instruktioner, alla små klisterlappar, all text hit och dit och alla "du får allt detta + detta + ett exklusivt bordsur som projicerar tiden på väggen med laser", blir för mycket. Till slut fattar jag inget alls.
Det jag fängslas av är att det någonstans sitter en människa, kanske fler, och funderar ut hur den där trycksaken skall se ut. Ursäkta mig - men det måste finnas en rejäl samling adhd-diagnoser inom den yrkeskåren. Alternativt är det understimulerade grafiska formgivare, djupt nerdrogade på grund av depression, som efter år av uppdragsbrist plötsligt, under ett kokainrus får en uppgift på bordet. Och går igång. I hundrasjutti. Eller mer.
Ledsen, grabbar och tjejer.
Innan jag satt mig in i budskapet på alla era fina flikar och lösa lappar har jag ledsnat.
Returpappersinsamlingen nästa.
*****
Andra bloggar om: Reklam, Formgivning, Trycksaker, Fult
måndag, februari 02, 2009
söndag, februari 01, 2009
Det är kanske dags...
.. att redovisa några resultat.
Först tar vi senaste omgången av skivomslag. Det var tydligen en rätt knivig omgång. Alphaville är naturligtvis helt korrekt. Forever young. Robert och Tina fixade det.
Sedan har vi Matilda som är värd ett särskilt hedersomnämnande. Bravo! Visst var det Osibisa, med Osibisa. Afrikansk grupp.
Tredje omslaget har ingen lyckats knäcka, så det är väl lika bra jag berättar. Det är Graham Nash, Wild tales.
- - - - -
Nästa uppgift var något helt annat. Här har det spårat ur för de flesta.
Marianne: 2 rätt. Trean och sexan.
Thord: 3 rätt. Ettan, trean och sexan.
Kersti: 2 rätt. Trean och sexan. (Ang. mus: Se ovan!)
Marianne i Kairo: 2 rätt. (Så många har hon aldrig nånsin haft förut.) Tvåan och trean.
Thord blir alltså vinnare. Grattis!
*****
Först tar vi senaste omgången av skivomslag. Det var tydligen en rätt knivig omgång. Alphaville är naturligtvis helt korrekt. Forever young. Robert och Tina fixade det.
Sedan har vi Matilda som är värd ett särskilt hedersomnämnande. Bravo! Visst var det Osibisa, med Osibisa. Afrikansk grupp.
Tredje omslaget har ingen lyckats knäcka, så det är väl lika bra jag berättar. Det är Graham Nash, Wild tales.
- - - - -
Nästa uppgift var något helt annat. Här har det spårat ur för de flesta.
- Näbbmus (Vanlig mus lämnar oftast svansspår.)
- Hund
- Hare
- Gråsiska (Det där var en lurig sak, som man egentligen inte kunde se. Vi har haft gråsiskeinvasion på tomten. Stora områden ser ut sådär, när det hattat runt och sökt björkfrön.)
- Orre
- Se femman och kombinera med ett stort träd, som företrädesvis växer i södra Sverige. Enstaka exemplar av trädet finns dock även här.
Marianne: 2 rätt. Trean och sexan.
Thord: 3 rätt. Ettan, trean och sexan.
Kersti: 2 rätt. Trean och sexan. (Ang. mus: Se ovan!)
Marianne i Kairo: 2 rätt. (Så många har hon aldrig nånsin haft förut.) Tvåan och trean.
Thord blir alltså vinnare. Grattis!
*****
Äntligen
En riktig vinterdag. Sol från klar himmel. Vindstilla. Minusgrader. Hela sju stycken, trots att vissa prognosmakare förutsagt lika många plus. Det har, tack och lov, kommit på skam.
Skidor på. Solglasögon likaså. Jag tror det är första gången på tre veckor som vi överhuvudtaget ser solen.
Vi drar ut mot öarna vid horisonten. Det är vitt, vitt, vitt. Ljusterapi naturell. Ett litet tunt lager snö på isen gör att vi slipper kryssa mellan de bara fläckar av klaris, som förra helgen omöjliggjorde vettig framfart. Men ibland slinter stavarna, när man tar i. Snö- eller snarare frosttäcket är tunt. Bara någon centimeter. Och visst finns det barfläckar också, om än inte så många.
Fliggen, Grangrundet och Laxön, blir hållpunkter på vår premiärrunda. Vi träffar bekanta bakom en klippa och pratar bort en stund. De är också på premiärtur.- Jag har lovat frugan en mandarin innan vi vänder, säger mannen.
Med god fart drar vi så småningom hemåt över frasande isar. Skejtar ibland. Klassisk stil för det mesta. Blåswixen under trampen gör nytta. Bra avskjut i varje tag.
Vi, som inte hade tänkt vara ute så länge, hade inte med oss fika. Det hade annars suttit fint. Men kaffet smakar lika bra hemma i stugan, med en macka till.
Nu vill vi ha fler.Inte mackor!
Nej fler dagar av den här sorten.
Minst till och med påsken.
Sedan kan snön få börja tina.
Det ska vara vinter, när det är vinter.
Somliga tar snöskotern till oanade höjder.
Klicka på bilden!
*****Klicka på bilden!
Andra bloggar om: Vinter, Råneå skärgård, Norrbotten, Skidåkning
Hela världen
Söndagsfrukost med brasa, solsken och Godmorgon världen*) i P1.
*****
*)Ett av världens bästa program. Slår samtliga nedsuttna "morronsoffor" i TV med hästlängder.