Klart att man blir hedrad.
I den finaste av salonger.
Svenska skidlandslaget.
*****
Swedish ski team.
söndag, januari 31, 2010
I fint sällskap
Klart att man blir hedrad.
I den finaste av salonger.
Svenska skidlandslaget.
*****
Swedish ski team.
Sccchhhhhh (eller hur det nu stavas)
Här pågår seriöst forskningsarbete. Två olika projekt, faktiskt.
*****
Andra bloggar om: Vinterfåglar inpå knuten, Fåglar, Ornitologi, Sveriges ornitologiska förening, Varg, Vargjakt, Uppsala universitet, Natur
Jag tog snuvan med mig ...
.. ut i skogen. Och den blev faktiskt tillfälligt bättre.Snuvan alltså!
Skogen var väldigt bra redan innan.
*****
Så himla många ...
.. är de väl ändå inte, toppåkarna i världscupen i slalom!?
Djoolian Lisseroo(fransman) med engelsk krydda, och Anton Lachchdänpärä alt.Laaaadenpärä (svensk). Så låter det, när de egentligen heter Julien Lizeroux (Schyliaen Lizeroo) och Anton Lahdenperä (La hdenperä).
Kan man inte ha en genomgång med kommentarskillarna innan åket. Det är ju också oftast samma namn som dyker upp vecka efter vecka hela säsongen.
*****
Andra bloggar om: SVT, Sport, Slalom, Språk
Djoolian Lisseroo(fransman) med engelsk krydda, och Anton Lachchdänpärä alt.Laaaadenpärä (svensk). Så låter det, när de egentligen heter Julien Lizeroux (Schyliaen Lizeroo) och Anton Lahdenperä (La hdenperä).
Kan man inte ha en genomgång med kommentarskillarna innan åket. Det är ju också oftast samma namn som dyker upp vecka efter vecka hela säsongen.
*****
Andra bloggar om: SVT, Sport, Slalom, Språk
Medan det varma ...
.. diskvattnet omsluter mina händer vid frukostdisken,
hör jag Lennart Wretlinds trygga och avslappnade röst
från radion, där Klingan i P2 står på.
Rena avkopplingen.
Att diska till Klingan.
Ett program för den som vågar en annan knapp på radion.
Lite mer än Idol-Erik.
Lite mer otryggt, hittills ohört.
Från allt annat än Sverige.
Ute snöar det.
*****
Andra bloggar om: Klingan, SR, Musik
hör jag Lennart Wretlinds trygga och avslappnade röst
från radion, där Klingan i P2 står på.
Rena avkopplingen.
Att diska till Klingan.
Ett program för den som vågar en annan knapp på radion.
Lite mer än Idol-Erik.
Lite mer otryggt, hittills ohört.
Från allt annat än Sverige.
Ute snöar det.
*****
Andra bloggar om: Klingan, SR, Musik
lördag, januari 30, 2010
Jodå
Det blev middag också, om än den enkla varianten. Man är ingen superkock när man känner sig hängig. Men det var min tur, så vad gör man. Tjaa .... Det blev vitvinsbräserade rotsaker och fänkål och grillad lax. En enkel spenatsallad med en vinägrett på norrbottnisk rybsolja och crema di limone.
Det var det.
*****
Inte blev min ...
.. till helgen nyinförskaffade rinnsnuva bättre av att jag, när jag skulle svänga in på vår uppfart och fram till stugan, kunde konstatera att någon plogning inte ägt rum på de femtio meterna som återstod till förstubron.
Istället för lugn, blev det två timmar och tre kvart av skottande för att få tillgång till en totalt igensnöad ytterdörr.
Men nu är det gjort. Bilen står på sin plats för att nås med motorvärmare och jag har fått min första tår kaffe för dagen.
Och rinnsnuvan tar ny fart.
*****
Istället för lugn, blev det två timmar och tre kvart av skottande för att få tillgång till en totalt igensnöad ytterdörr.Men nu är det gjort. Bilen står på sin plats för att nås med motorvärmare och jag har fått min första tår kaffe för dagen.
Och rinnsnuvan tar ny fart.
*****
fredag, januari 29, 2010
Underhållning
Hahahaha! Det är ren underhållning att lyssna på Rapport i SVT1 ikväll.
Den klubb för jakt- och fiskegubbar (för det är väl gubbar, kan jag tro) som finns bland riksdagsmännen, vägrar att uppge vilka medlemmar man har. Kassören Åke Sandström säger -Vi har beslutat i styrelsen att vi inte lämna ut våra enskilda medlemmars namn och adress. Vi kan inte finna att det finns något allmänintresse av detta.
Men så fel han har. Samtliga andra klubbar, som SVT:s Rapportredaktion har frågat, har varit helt öppna om vilka medlemmar som är anslutna.
Det är stor och svart humor.
Du jägare! Hur kan du stillatigande finna dig i att företrädas och låta vår bild av dig formas av totalt förstockade och murkna machorepresentanter? Är det inte dags att träda fram, ta bladet från munnen och ta avstånd?
Nähä - nä!
Jag tror jag förstår.
*****
Läs mer!
Andra bloggar om: Jägare, Jakt, Jägarförbundet, Riksdagen, Machomän, Hjältar, Gubbs, Hjärnförtjockning, Huvudlöshet
Den klubb för jakt- och fiskegubbar (för det är väl gubbar, kan jag tro) som finns bland riksdagsmännen, vägrar att uppge vilka medlemmar man har. Kassören Åke Sandström säger -Vi har beslutat i styrelsen att vi inte lämna ut våra enskilda medlemmars namn och adress. Vi kan inte finna att det finns något allmänintresse av detta.
Men så fel han har. Samtliga andra klubbar, som SVT:s Rapportredaktion har frågat, har varit helt öppna om vilka medlemmar som är anslutna.
Det är stor och svart humor.
Du jägare! Hur kan du stillatigande finna dig i att företrädas och låta vår bild av dig formas av totalt förstockade och murkna machorepresentanter? Är det inte dags att träda fram, ta bladet från munnen och ta avstånd?
Nähä - nä!
Jag tror jag förstår.
*****
Läs mer!
Andra bloggar om: Jägare, Jakt, Jägarförbundet, Riksdagen, Machomän, Hjältar, Gubbs, Hjärnförtjockning, Huvudlöshet
Fredag i stan
Frikväll. Tofflorna på. En skvätt whisky i glaset. Norrbottniska chips. Bokrecensioner och musik av Fredag på TV.
Väntar på middag.
*****
torsdag, januari 28, 2010
Traditionell fiskgratäng stod det . . .
För att vara traditionell var den rätt snygg, tycker jag.
onsdag, januari 27, 2010
Örfilar
Jag kan inte låta bli att återkomma till den där fullständigt skandalösa vargjakten som Sveriges regering iscensatte efter nyår.
Landet har fullständigt skämt ut sig internationellt. År 2010 är den biologiska mångfaldens år. Utnämnt av FN. Att miljöminister Carlgren överhuvudtaget sitter kvar på sin post är en stor gåta. Och om han någon gång tänker yttra sig i någon som helst fråga i fortsättningen så kommer åtminstone inte jag att lita på vad han säger.
Nyligen uppdagades att jägarlobbyn även bedriver utbildning i riksdagshusets källare. I skytte. För riksdagsmän. Att en särintressegrupp på så sätt får tillgång till makthavare kallar jag ren korruption. Är inte det olagligt?
I en av mina branschtidningar, Travel News, får regeringen en välbehövlig smocka av ekoturismarrangörer. Här får vi en ny vinkel på hur feltänkt hela affären är. För det är en affär. Den borde faktiskt upp på bordet igen snarast.
Och den härligaste omgången kommer idag från ett antal forskare, som helt nedgör regeringens metoder för så kallad naturvård. Jag njuter varje mening i den debattartikel som idag publiceras i DN:
.... vidare:
Städa i källaren på riksdagshuset, Carlgren.
Sedan kan du lugnt och stilla avgå.
Nej förresten - inte "sedan". NU!
Och ta med dig dina skjutkåta kompisar.
*****
Läs hela debattartikeln i DN.
Andra bloggar om: Andreas Carlgren, Regeringen, Jägare, Jägarlobbyn, Jakt, Varg, Rovdjur, Rovdjurspolitik, Okunnighet, Trams, Örfilar,
Landet har fullständigt skämt ut sig internationellt. År 2010 är den biologiska mångfaldens år. Utnämnt av FN. Att miljöminister Carlgren överhuvudtaget sitter kvar på sin post är en stor gåta. Och om han någon gång tänker yttra sig i någon som helst fråga i fortsättningen så kommer åtminstone inte jag att lita på vad han säger.
Nyligen uppdagades att jägarlobbyn även bedriver utbildning i riksdagshusets källare. I skytte. För riksdagsmän. Att en särintressegrupp på så sätt får tillgång till makthavare kallar jag ren korruption. Är inte det olagligt?
I en av mina branschtidningar, Travel News, får regeringen en välbehövlig smocka av ekoturismarrangörer. Här får vi en ny vinkel på hur feltänkt hela affären är. För det är en affär. Den borde faktiskt upp på bordet igen snarast.
Och den härligaste omgången kommer idag från ett antal forskare, som helt nedgör regeringens metoder för så kallad naturvård. Jag njuter varje mening i den debattartikel som idag publiceras i DN:
Erfarenheterna från inplanteringen av vargar till Yellowstones nationalpark i USA visar topprovdjurens avgörande betydelse för väl fungerande ekosystem även i landmiljöer. Vargarna har satt tryck på de stora populationerna av hjortdjur så att den hårt betade växtligheten kunnat återhämta sig, mindre rovdjur som påverkat biodiversiteten negativt hålls i schack och buffringsförmågan mot klimatförändringar har ökat.
.... vidare:
Nuvarande kunskapsläge pekar alltså starkt på att en hög biologisk mångfald på såväl gen- som artnivå leder till stabilare ekosystem som är tåligare och bättre klarar av miljöförändringar. Buffrings- och anpassningsförmågan hos de ekologiska nätverken ökar med ökad biologisk variation och topprovdjuren har en avgörande roll att fylla för att upprätthålla sådan variation.
I ljuset av detta är det ytterst anmärkningsvärt att Sverige allt snabbare är på väg att förvandlas till ett land med miljöer som känntecknas av biologisk utarmning. Vi borde i stället försöka återskapa och bibehålla fungerande ekosystem med rik genetisk mångfald. Den svenska gran- och tallskogen riskerar att bli en enda stor åker av genetiskt främmande populationer. Älg, rådjur, kronhjort – liksom inplanterad dovhjort, samt nu även vildsvin – tillåts nå onaturligt täta bestånd medan topprovdjuren kontrolleras till oproportionellt låga populationer.
Städa i källaren på riksdagshuset, Carlgren.
Sedan kan du lugnt och stilla avgå.
Nej förresten - inte "sedan". NU!
Och ta med dig dina skjutkåta kompisar.
*****
Läs hela debattartikeln i DN.
Andra bloggar om: Andreas Carlgren, Regeringen, Jägare, Jägarlobbyn, Jakt, Varg, Rovdjur, Rovdjurspolitik, Okunnighet, Trams, Örfilar,
tisdag, januari 26, 2010
Brist ...
.. på inspiration.
Men jag ser förstås fram emot det katastrofoväder,
som enligt kvällstidningarna ska kasta sig över oss imorgon.
Ishavsluft och stormvindar, massor med snö, matbrist, elavbrott, hunger, laviner. Lyckas man ta sig till jobbet genom drivorna, så kommer man väl aaaaaldrig hem förrän framåt maj.
Eller nå't.
Det piggar upp.
(Varför finns kvällstidningar, egentligen? Där saknas i och för sig inte inspiration. Men bristen på trovärdighet är avgrundsdjup, i alla sammanhang!)
*****
Men jag ser förstås fram emot det katastrofoväder,
som enligt kvällstidningarna ska kasta sig över oss imorgon.
Ishavsluft och stormvindar, massor med snö, matbrist, elavbrott, hunger, laviner. Lyckas man ta sig till jobbet genom drivorna, så kommer man väl aaaaaldrig hem förrän framåt maj.
Eller nå't.
Det piggar upp.
(Varför finns kvällstidningar, egentligen? Där saknas i och för sig inte inspiration. Men bristen på trovärdighet är avgrundsdjup, i alla sammanhang!)
*****
Folktätt
Fru företagsägaren, Johan på kommunen, Lotta på MP, Vera på blomsterhandeln, Barbro som jobbar i Tromsö men har hemmavecka.... Alla springer jag på, på min väg till bjudlunch. Tiina bjuder.
Sushi.
*****
Sushi.
*****
söndag, januari 24, 2010
Fläskpannkakekoma
Hemma igen!
En rejäl fläskpannkaka stod och gräddade i ugnen. Himla gott efter helgens utsvävningar.
Jo - jag har varit i Stockholm. Med hela personalstyrkan. Studiebesök. 15 hotell täckte vi in under lördagen över hela Stockholm inklusive Södertälje, och två hotell idag på morgonen.
Sängen jag sov i stod på Park Hotel. Jättelunchen intogs på en liten krog i gamla stan tillsammans med fyra kolleger. Vi åt och drack i flera timmar, och promenerade sedan hemåt genom stan.
Middagen intogs på hippa Malmen, på Söder. Trevligt folk i den stadsdelen.
Kvällen blev trots allt inte så sen. Törnade in strax efter midnatt.
Två studiebesök idag på förmiddagen och sedan en lugn fika med världens jättestörsta semla. Den var som en hel lunch.
Sedan svischade vi iväg till Luleå. Skönt.
*****
En rejäl fläskpannkaka stod och gräddade i ugnen. Himla gott efter helgens utsvävningar.
Jo - jag har varit i Stockholm. Med hela personalstyrkan. Studiebesök. 15 hotell täckte vi in under lördagen över hela Stockholm inklusive Södertälje, och två hotell idag på morgonen.
Sängen jag sov i stod på Park Hotel. Jättelunchen intogs på en liten krog i gamla stan tillsammans med fyra kolleger. Vi åt och drack i flera timmar, och promenerade sedan hemåt genom stan.
Middagen intogs på hippa Malmen, på Söder. Trevligt folk i den stadsdelen.
Kvällen blev trots allt inte så sen. Törnade in strax efter midnatt.
Två studiebesök idag på förmiddagen och sedan en lugn fika med världens jättestörsta semla. Den var som en hel lunch.
Sedan svischade vi iväg till Luleå. Skönt.
*****
lördag, januari 23, 2010
Dagens
Dryga två timmars lunch. Hummer, musslor, lax... tryfflar, tiramisu, mousse....
Och två flaskor rött.
Sedan var vi tvungna att dra oss "hemåt" för att hinna koppla av innan middagen.
*****
fredag, januari 22, 2010
Uppbrottsstämning
Sjukfall i Stuttgart och Exeter. Det "löser" vi innan vi bryter upp från jobbet ikväll.
Sedan syns vi på annan ort.
*****
Sedan syns vi på annan ort.
*****
Vem ska man tro på
Jag vill gärna bidra till att hjälpa Haitis befolkning ur den situation de befinner sig i.
Inte Röda Korsets chefer.
Vad rekommenderar du?
*****
Andra bloggar om: Haiti, Bistånd, Röda Korset, Radiohjälpen
Inte Röda Korsets chefer.
Vad rekommenderar du?
*****
Andra bloggar om: Haiti, Bistånd, Röda Korset, Radiohjälpen
torsdag, januari 21, 2010
Vargen måste få en start - jägarna ett slut
Debattens vågor går fortfarande höga angående om vi ska ha varg i Sverige eller inte. Jag har just bevittnat en slitande debatt i SVT (Programmet Debatt). Åsikterna är oftast diametralt motsatta. Svart och vitt.
Det som fortfarande slår mig är att
Det är trist att konstatera.
Vi behöver alltså ta ner jägarna på jorden. Låt dem skjuta mårdhund, som är en främmande och inplanterad och förvildad art som inte ska finnas här. Den hotar delar av vår natur.
Vi behöver en rovdjurspolitik som ser till helheten. Helheten i Norden. Inte ett lappverk där varje kommun, eller länsstyrelse ska bestämma.
Vargen behövs för att hålla klövdjursstammarna på en rimlig nivå.
Rovdjur betyder väldigt mycket för balans.
Människan är tyvärr inte den som kan spela den rollen.
*****
För övrigt skötte sig debattledaren ovanligt dåligt. Ingen fick tala. Och definitivt inte till punkt. De enda som fick representera bladet-från-munnen-representanterna var två klipska ungdomar alldeles i slutet. Med några få ord uttryckte de en viktig slutsats: Jakt med lös hund är problemet. Allt annat är hyckleri.
---
Andra bloggar om: Varg, Jakt, Rovdjur, Debatt, SVT, Jägarlobby, Natur, Miljö
Det som fortfarande slår mig är att
- jägarna tror sig vara ett frälse helt övertygade om att deras särintresse är det som ska gälla oinskränkt
- ingen, oavsett sida i debatten, ser med något helhetsperspektiv på hur naturen ska vara beskaffad för att må bra.
Det är trist att konstatera.
Vi behöver alltså ta ner jägarna på jorden. Låt dem skjuta mårdhund, som är en främmande och inplanterad och förvildad art som inte ska finnas här. Den hotar delar av vår natur.
Vi behöver en rovdjurspolitik som ser till helheten. Helheten i Norden. Inte ett lappverk där varje kommun, eller länsstyrelse ska bestämma.
Vargen behövs för att hålla klövdjursstammarna på en rimlig nivå.
Rovdjur betyder väldigt mycket för balans.
Människan är tyvärr inte den som kan spela den rollen.
*****
För övrigt skötte sig debattledaren ovanligt dåligt. Ingen fick tala. Och definitivt inte till punkt. De enda som fick representera bladet-från-munnen-representanterna var två klipska ungdomar alldeles i slutet. Med några få ord uttryckte de en viktig slutsats: Jakt med lös hund är problemet. Allt annat är hyckleri.
---
Andra bloggar om: Varg, Jakt, Rovdjur, Debatt, SVT, Jägarlobby, Natur, Miljö
onsdag, januari 20, 2010
Fröken Melander
För ett par år sedan råkade jag träffa fröken Melander på Köpmantorget. Jag har förstås sett henne då och då här i stan, men aldrig kommit mig för att hälsa. Hon skulle väl aldrig känna igen mig, har jag tänkt. Men så sprang vi på varandra lite mer direkt den gången, och jag hejdade henne för en pratstund. Jo - ett vagt minne hade hon av mig ändå.
Fröken Melander heter Barbro i förnamn, men troligen inte Melander längre. Hon var min lärare, (eller lärarinna, som man sade då) i klass fyra och fem.
Idag sprang vi ihop igen, när jag var på väg till frisören. Men hon såg mig och hejade glatt. Hon måste nu vara rätt många år över åttio. Tyvärr hade jag bråttom eftersom jag var lite sen för min klippning. Det blev bara det där "hejet".
Men vi har hälsat ordentligt förr. Och en gång var det lite skämmigt.
Skolavslutning försommaren 1959. Lövskataskolan i Luleå. Klassrummet pyntat med blommor, som vi elever hade varit ute och plockat dagen innan. Jag minns att jag plockat en stor bukett skvattram, som nu prydde katedern. Vi hade sjungit och fått visa prov på våra kunskaper i skrivning och räkning inför de församlade föräldrarna och småsyskonen. Putsade och finklädda.
Slutligen var det dags för betygsutdelning. (Jo - man fick betyg i fyran. Konstigt nog har det blivit folk av mig ändå. Tänker på alla betygsfobiker som finns nuförtiden. Vi hade betyg från klass 2.) Vi ropades fram, förmodligen i bokstavsordning, för att få vår betygsbok ur frökens hand. Eftersom jag börjar på B, var jag bland de första. Kanske till och med först. Jag minns inte om det fanns någon Andersson i klassen. Stolt travade jag fram och fick mitt betyg. På väg tillbaka till min plats i bänken blev jag kallad tillbaka. Jag hade glömt att ta i hand och tacka. Jag, som året innan blivit korad till skolans artigaste gosse.
Som sagt - lite skämmigt. Men stämningen verkar god ändå. Det syns på bilden.
Och vi har alltså ännu ett bra förhållande, fröken Melander och jag. Snart 51 år senare.
Och där sitter fru Burlin (Leifs mamma), lite skymd bakom Inge Mattson. Bredvid honom Jan Norman. Den ljuslockiga Carina Lennestål, och längre bak skymtar Birgitta Blomqvist, Lena Ullenius och hennes mamma och lillasyster "Bitte". Alla lite förläget leende åt mitt misstag.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Lövskataskolan, Examen, Skolavslutning, Betyg
Fröken Melander heter Barbro i förnamn, men troligen inte Melander längre. Hon var min lärare, (eller lärarinna, som man sade då) i klass fyra och fem.
Idag sprang vi ihop igen, när jag var på väg till frisören. Men hon såg mig och hejade glatt. Hon måste nu vara rätt många år över åttio. Tyvärr hade jag bråttom eftersom jag var lite sen för min klippning. Det blev bara det där "hejet".
Men vi har hälsat ordentligt förr. Och en gång var det lite skämmigt.
Skolavslutning försommaren 1959. Lövskataskolan i Luleå. Klassrummet pyntat med blommor, som vi elever hade varit ute och plockat dagen innan. Jag minns att jag plockat en stor bukett skvattram, som nu prydde katedern. Vi hade sjungit och fått visa prov på våra kunskaper i skrivning och räkning inför de församlade föräldrarna och småsyskonen. Putsade och finklädda.
Slutligen var det dags för betygsutdelning. (Jo - man fick betyg i fyran. Konstigt nog har det blivit folk av mig ändå. Tänker på alla betygsfobiker som finns nuförtiden. Vi hade betyg från klass 2.) Vi ropades fram, förmodligen i bokstavsordning, för att få vår betygsbok ur frökens hand. Eftersom jag börjar på B, var jag bland de första. Kanske till och med först. Jag minns inte om det fanns någon Andersson i klassen. Stolt travade jag fram och fick mitt betyg. På väg tillbaka till min plats i bänken blev jag kallad tillbaka. Jag hade glömt att ta i hand och tacka. Jag, som året innan blivit korad till skolans artigaste gosse.
Som sagt - lite skämmigt. Men stämningen verkar god ändå. Det syns på bilden.
Och vi har alltså ännu ett bra förhållande, fröken Melander och jag. Snart 51 år senare.
Och där sitter fru Burlin (Leifs mamma), lite skymd bakom Inge Mattson. Bredvid honom Jan Norman. Den ljuslockiga Carina Lennestål, och längre bak skymtar Birgitta Blomqvist, Lena Ullenius och hennes mamma och lillasyster "Bitte". Alla lite förläget leende åt mitt misstag.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Lövskataskolan, Examen, Skolavslutning, Betyg
måndag, januari 18, 2010
Man känner sig rätt liten ...
.. nedanför 16 ton is. Så tung är årets isskulptur i stadsparken här i Luleå. Den tyngsta skulpturen hittills.
Idag kom den på plats. Som pippi helt färdig. Som rutschkana fortfarande ett projekt. Våra isskulpturer är nämligen alltid så konstruerade att man kan underhållas av dem på flera sätt. En kana på orrens rygg blir klar om några dagar. Till glädje för dagisbarn, som köar för att få en tur. Men också för glada-i-hatten-vuxna, som törs vara barn framåt nattkröken på väg från krogen.
*****
Läs mer om hur den tillkommit.
Här hittar du fler exempel från tidigare år.
Andra bloggar om: Luleå, Isskulpturer, Norrbotten
Idag kom den på plats. Som pippi helt färdig. Som rutschkana fortfarande ett projekt. Våra isskulpturer är nämligen alltid så konstruerade att man kan underhållas av dem på flera sätt. En kana på orrens rygg blir klar om några dagar. Till glädje för dagisbarn, som köar för att få en tur. Men också för glada-i-hatten-vuxna, som törs vara barn framåt nattkröken på väg från krogen.
*****
Läs mer om hur den tillkommit.
Här hittar du fler exempel från tidigare år.
Andra bloggar om: Luleå, Isskulpturer, Norrbotten
Till dig okände ...
.. som i hörnet Smedjegatan/Stationsgatan här i Luleå frågade mig vad ordet "ootai" betyder, som Fredrik Reinfeldt använde när han intervjuade Babben Larsson på tyska i teve.
Det måste ha varit Urteil, han menade.
Det betyder "dom".
Jag hann inte svara dig innan väckarklockan ringde.
*****
Andra bloggar om: Drömmar
Det måste ha varit Urteil, han menade.
Det betyder "dom".
Jag hann inte svara dig innan väckarklockan ringde.
*****
Andra bloggar om: Drömmar
söndag, januari 17, 2010
Har de inget annat att ...
.. intressera sig för? Jag lyssnar på alla TV-morgonsoffors överdrottning, nämligen radions Gomorron Världen. Det gör jag varje söndag, om jag är hemma.
Idag berättas till exempel om hur islamister i det (hittills) religiöst toleranta Malaysia börjat angripa kristna församlingars kyrkor, bara för att även kristna kallar sin gud för Allah, vilket de har gjort i hundratals år. Det är ett namn för gud, helt enkelt. Nu vill islamisterna har ensamrätt.
Så fungerar livet, när man fastnar i sinnet och förnekar att mänsklig utveckling någonsin äger rum.
Ska man nu vara religiös, så ska man väl också vara en god och kärleksfull individ, med fel och brister hos sig själv och andra. Är det inte så budskapet har spridits i årtusenden? Där avviker många verkligen från den i övrigt allrådande bruksanvisningen. De begår alltså en synd. Per definition.
Var och en må ha sin privata livsåskådning. Sin gud, om man så vill.
För min del får hon gärna heta... tjaaaa... Kurt!
Vem bryr sig?
Go'sönda'!
*****
Idag berättas till exempel om hur islamister i det (hittills) religiöst toleranta Malaysia börjat angripa kristna församlingars kyrkor, bara för att även kristna kallar sin gud för Allah, vilket de har gjort i hundratals år. Det är ett namn för gud, helt enkelt. Nu vill islamisterna har ensamrätt.
Så fungerar livet, när man fastnar i sinnet och förnekar att mänsklig utveckling någonsin äger rum.
Ska man nu vara religiös, så ska man väl också vara en god och kärleksfull individ, med fel och brister hos sig själv och andra. Är det inte så budskapet har spridits i årtusenden? Där avviker många verkligen från den i övrigt allrådande bruksanvisningen. De begår alltså en synd. Per definition.
Var och en må ha sin privata livsåskådning. Sin gud, om man så vill.
För min del får hon gärna heta... tjaaaa... Kurt!
Vem bryr sig?
Go'sönda'!
*****
lördag, januari 16, 2010
Igen ...
.. tänkte jag, där jag ställde mig i köket, lätt oinspirerad. Matlagningsintresset ville inte riktigt ställa upp ikväll. Kycklingfilé, som förra lördagen. Nåja - får väl göra det bästa av situationen.
Stirrade håglöst in i kylen. En halv burk crème fraiche, lite torr chèvre, en förpackning sopprötter. Alltid något, suckade jag.
Slantar, och strimlar sopprötterna. Palsternacka, morot och rotselleri och lägger dem i en olivoljad form. Salt, peppar, dragon, några korn råsocker och mer olja. In i ugnen på 200 grader. Räknar att det blir klart om 40 minuter.
Kycklingfiléerna bryns till fin färg och läggs i nästa form. Värmer crème fraiche och smular ner getosten. En tesked honung. När osten och honungen smält, vispar jag smeten lite tjock och breder den över köttet. Rosépeppar och torrostade sesamfrön piggar upp. In i samma ugn som rotsakerna, när halva tiden för dem återstår.
Purjon strimlas fint på längden. En panna kokande vatten på spisen, när tiduret ringer för kycklingen och rötterna. Snabbt i med purjon i vattnet i en minut, högst. Häll av vattnet och spola i kallt vatten.
Lägg upp rotsakerna på varm tallrik och placera kycklingfilén ovanpå. Dekorera med några blad färsk babyspenat, och den blancherade purjon.
Syndigt gott.
*****
Stirrade håglöst in i kylen. En halv burk crème fraiche, lite torr chèvre, en förpackning sopprötter. Alltid något, suckade jag.
Slantar, och strimlar sopprötterna. Palsternacka, morot och rotselleri och lägger dem i en olivoljad form. Salt, peppar, dragon, några korn råsocker och mer olja. In i ugnen på 200 grader. Räknar att det blir klart om 40 minuter.
Kycklingfiléerna bryns till fin färg och läggs i nästa form. Värmer crème fraiche och smular ner getosten. En tesked honung. När osten och honungen smält, vispar jag smeten lite tjock och breder den över köttet. Rosépeppar och torrostade sesamfrön piggar upp. In i samma ugn som rotsakerna, när halva tiden för dem återstår.Purjon strimlas fint på längden. En panna kokande vatten på spisen, när tiduret ringer för kycklingen och rötterna. Snabbt i med purjon i vattnet i en minut, högst. Häll av vattnet och spola i kallt vatten.
Lägg upp rotsakerna på varm tallrik och placera kycklingfilén ovanpå. Dekorera med några blad färsk babyspenat, och den blancherade purjon.
Syndigt gott.
*****
Rapport
Med förtvivlan och panik i rösten rapporterar Stefan Åsberg från Haiti, i kvällens nyhetssändning. I direktsändning.
Det berör.
Det tar.
".... förmodligen mellan 100000 och 200000 offer....", säger nyhetsankaret.
*****
Det berör.
Det tar.
".... förmodligen mellan 100000 och 200000 offer....", säger nyhetsankaret.
*****
Reglerat
Skidor på teve.
Utförsåkning i Maribor, Slovenien.
Längdåkning i Otepää, Estland.
Samma väder som här på Rånlandet. Grått och massor av rimfrost.
EU-väder?
*****
Utförsåkning i Maribor, Slovenien.
Längdåkning i Otepää, Estland.
Samma väder som här på Rånlandet. Grått och massor av rimfrost.
EU-väder?
*****
fredag, januari 15, 2010
torsdag, januari 14, 2010
Maktlös
Är det överhuvudtaget möjligt att förstå det som drabbat invånarna i det fattiga Haiti? Ett litet, dåligt rustat land råkar ut för den totala katastrofen.
- Det är världens undergång, hör man en amatörfilmare utbrista från sin position på en höjd utanför Port au Prince. Staden under henne är helt dold i rök och damm.
Dricksvatten, el, telefoner, sjukhus, infrastruktur - allt är borta. Sönderslaget. Ingenstans går det att få hjälp. Ingenstans. Allt är totalt kaos. Materiellt, fysiskt och mentalt. Förmodligen finns det ingen enda människa som inte har förlorat någon nära.
Världen rustar för insatser. Flygplan skickas in i detta helvete. Specialister inom olika områden. Läkare, röjare, hundar, logistiker.
Men när jag ser bilderna, klippen, TV-inslagen, ser det helt hopplöst ut. Hur ska man någonsin kunna komma tillrätta med miljön i denna i det närmaste utraderade mångmiljonersstad. Bortåt tre miljoner människor beräknas bo i Port au Prince.
Vad kan jag göra? Och du?
Annat än att skänka en tanke och en slant.
Innan vi återgår till kaffet.
Det känns definitivt inte bra.
*****
Läs även Gustaf Fridolins artikel på Newsmill, om Sveriges misstag under tsunamikatastrofen 2005.
Andra bloggar om: Haiti, Port au Prince, Jordbävning, Naturkatastrof, Maktlöshet
- Det är världens undergång, hör man en amatörfilmare utbrista från sin position på en höjd utanför Port au Prince. Staden under henne är helt dold i rök och damm.
Dricksvatten, el, telefoner, sjukhus, infrastruktur - allt är borta. Sönderslaget. Ingenstans går det att få hjälp. Ingenstans. Allt är totalt kaos. Materiellt, fysiskt och mentalt. Förmodligen finns det ingen enda människa som inte har förlorat någon nära.
Världen rustar för insatser. Flygplan skickas in i detta helvete. Specialister inom olika områden. Läkare, röjare, hundar, logistiker.
Men när jag ser bilderna, klippen, TV-inslagen, ser det helt hopplöst ut. Hur ska man någonsin kunna komma tillrätta med miljön i denna i det närmaste utraderade mångmiljonersstad. Bortåt tre miljoner människor beräknas bo i Port au Prince.
Vad kan jag göra? Och du? Annat än att skänka en tanke och en slant.
Innan vi återgår till kaffet.
Det känns definitivt inte bra.
*****
Läs även Gustaf Fridolins artikel på Newsmill, om Sveriges misstag under tsunamikatastrofen 2005.
Andra bloggar om: Haiti, Port au Prince, Jordbävning, Naturkatastrof, Maktlöshet
onsdag, januari 13, 2010
Så har han varit i farten igen...
... Midnattsbagaren.Klockan 23.40 åkte de mest hänförande surdegsbröd ut ur ugnen på Stationsgatan i Luleå.
Doftande av rågmjöl och Manitoba Cream.
Längtar redan till frukost.
*****
Snälla, snälla, snälla
Kan någon balanserad och vettig person, på ett pedagogiskt och seriöst sätt, för mig, som är en, skulle jag vilja säga, mycket datamogen 60-åring (sedan tidigt 70-tal, alltså snart i 40 år), berätta vad man ska ha twitter till.
Tack på förhand.
*****
Andra bloggar om: Splittring, Tid, Sociala medier
Tack på förhand.
Signaturen "En som ej förstått"
*****
Andra bloggar om: Splittring, Tid, Sociala medier
Sköna grader
Puh! Idag kändes det som att det var på rätt väg igen.
Minusgrader.
Friskt och fräscht.
Och glatt humör.
*****
Minusgrader.
Friskt och fräscht.
Och glatt humör.
*****
tisdag, januari 12, 2010
Ibland blir man fast
Vardagskväll i timmerkojan... nåja - hemma! Och då fastnar jag framför teven. Det är inte alltför vanligt att jag blir sittande en hel kväll, som jag blev idag. Ibland blir det bara Rapport och sen är det bra.
Mästarnas mästare. Bra idé. Jag såg hela förra årets omgång och slogs av att det var trevligt att se lite andra och mer personliga sidor av våra elitidrottsmän och -kvinnor. En annan dimension. Lite mer under huden. Årets omgång lär nog bli lika intressant. Visst! Det är ett tävlings- och nöjesprogram. Men jag tycker att SVT lyckas göra det förvånansvärt trams- och flamsfritt. Något som ingen kommersiell kanal skulle gå iland med. Dessutom är det fritt från reklam. Heja, licensfinansierat! Tisdagskvällarna verkar vara räddade en bra tid framåt, om jag nu prioriterar det.
Men så var det ju ett litet program efteråt också. Med suveränerna Pia Johansson och Dan Ekborg, som lagade middag.
- Inte ett matlagningsprogram till, tänkte jag.
Misstanken kom på skam. Visst lagades mat. Men det var inte huvudpoängen. Det var samtalet kring matlagningen och kring matbordet som spelade huvudrollen. Goda samtal har vi för lite av i TV. Och skulle vi behöva fler av i det verkliga livet.
Jaha! Och sen var det färdigt!? Nej, nej. Den skrämmande dokumentären om Island följde därefter, så jag blev sittande en timme till. Naglad. Rakt och ärligt fick jag följa händelserna på Island efter finanskraschen hösten 2008 och nästan ett år framåt. Jag har ju förstås hört om det i nyhetssändningar. Om demonstrationer. Om konkurser. Om hur folk får gå från hus och hem. Men aldrig så nära, så knivskarpt som i denna film. Hur våldsamma protesterna var. Hur paniken börjar sprida sig. Dramatik på hög nivå.
Jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå för det lilla landet. Ska alla unga och driftiga personer tvingas emigrera. Står landet inför en konkurs. Vågar någon av de finansmänniskor, som sågs som skyldiga till det finansiella läget överhuvudtaget bo kvar, eller ens visa sig utomhus? Något som inte hanns med i filmen är ju den nya bördan som kommer att läggas på landet. En skuld motsvarande 48 miljarder svenska kronor, till Nederländerna och Storbritannien på grund av internetbanken Icesaves konkurs. De drabbade två länderna har skyddat sina medborgare som sparat hos det isländska bolaget och garanterat besparingarna. Men länderna kräver nu ersättning från Island. 48 miljarder kronor är mycket pengar för en befolkning lika stor som Norrbottens.
Det är sådant jag står och tänker på, medan strykjärnet framåt nästan midnatt får göra tjänst. Skjortstrykning. Tråkigt göra, men lindrigt i jämförelse med Islandsproblemen. Nu står det och svalnar. Island har det fortsatt hett om öronen.
Vardagskväll i timmer.... Lulstan.
*****
Uppdatering: En liten ljusning för islänningarna, kanske.
Andra bloggar om: SVT, Mästarnas mästare, Teatersupé, Island, Luleå, Norrbotten
Mästarnas mästare. Bra idé. Jag såg hela förra årets omgång och slogs av att det var trevligt att se lite andra och mer personliga sidor av våra elitidrottsmän och -kvinnor. En annan dimension. Lite mer under huden. Årets omgång lär nog bli lika intressant. Visst! Det är ett tävlings- och nöjesprogram. Men jag tycker att SVT lyckas göra det förvånansvärt trams- och flamsfritt. Något som ingen kommersiell kanal skulle gå iland med. Dessutom är det fritt från reklam. Heja, licensfinansierat! Tisdagskvällarna verkar vara räddade en bra tid framåt, om jag nu prioriterar det.
Men så var det ju ett litet program efteråt också. Med suveränerna Pia Johansson och Dan Ekborg, som lagade middag.
- Inte ett matlagningsprogram till, tänkte jag.
Misstanken kom på skam. Visst lagades mat. Men det var inte huvudpoängen. Det var samtalet kring matlagningen och kring matbordet som spelade huvudrollen. Goda samtal har vi för lite av i TV. Och skulle vi behöva fler av i det verkliga livet.
Jaha! Och sen var det färdigt!? Nej, nej. Den skrämmande dokumentären om Island följde därefter, så jag blev sittande en timme till. Naglad. Rakt och ärligt fick jag följa händelserna på Island efter finanskraschen hösten 2008 och nästan ett år framåt. Jag har ju förstås hört om det i nyhetssändningar. Om demonstrationer. Om konkurser. Om hur folk får gå från hus och hem. Men aldrig så nära, så knivskarpt som i denna film. Hur våldsamma protesterna var. Hur paniken börjar sprida sig. Dramatik på hög nivå.
Jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå för det lilla landet. Ska alla unga och driftiga personer tvingas emigrera. Står landet inför en konkurs. Vågar någon av de finansmänniskor, som sågs som skyldiga till det finansiella läget överhuvudtaget bo kvar, eller ens visa sig utomhus? Något som inte hanns med i filmen är ju den nya bördan som kommer att läggas på landet. En skuld motsvarande 48 miljarder svenska kronor, till Nederländerna och Storbritannien på grund av internetbanken Icesaves konkurs. De drabbade två länderna har skyddat sina medborgare som sparat hos det isländska bolaget och garanterat besparingarna. Men länderna kräver nu ersättning från Island. 48 miljarder kronor är mycket pengar för en befolkning lika stor som Norrbottens.
Det är sådant jag står och tänker på, medan strykjärnet framåt nästan midnatt får göra tjänst. Skjortstrykning. Tråkigt göra, men lindrigt i jämförelse med Islandsproblemen. Nu står det och svalnar. Island har det fortsatt hett om öronen.Vardagskväll i timmer.... Lulstan.
*****
Uppdatering: En liten ljusning för islänningarna, kanske.
Andra bloggar om: SVT, Mästarnas mästare, Teatersupé, Island, Luleå, Norrbotten
söndag, januari 10, 2010
Söndagar är pest
Egentligen tycker jag inte om söndagar. Lite mer nuförtiden, ty förr var det värre. Men av någon anledning dök den där gamla känslan upp idag igen. Jag tycker inte om söndagar.
Låt mig utveckla. Fredagar är kul. Ofta väldigt jobbiga, då kunderna har en tendens att komma på att de ska till det inre av Mongoliet "på tisdag till veckan". Men det är egentligen bara stimulerande att lösa en sådan uppgift. Framåt eftermiddagen skulle man tro att det lugnar sig, men det är tvärtom. Paniken stiger och svetten lackar.
Ändå är fredagarna som bäst. För då vet jag att det är en helg som väntar. Bästa dagen, alltså.
Lördag är också bra. Man kan sova länge, om man vill. Eller vakna till Naturmorgon kl 06.13 i P1 vilket också är fantastiskt roligt. (Jo - jag hör vad ni säger: "Han är galen." Men det står jag för.) Sedan går dagen i vilsamt tempo med sysselsättningar som jag själv bestämmer, och avslutas oftast med en superb middag.
Söndag nalkas. Visst - jag kan upprepa mönstret från lördag. I alla fall på morgonen. Men sen! Så där vid 14-tiden är det rätt vanligt att jag börjar tänka på den kommande veckan. Om jag nu vet något om den. Det kan bli lätt förlamande. Vardagen börjar så att säga redan på helgdagen. Jag skulle väl egentligen inte tycka att det vore så märkligt om det inte vore för det där med fredagarna. De där fredageftermiddagarna. Då halva befolkningen utom vi i min bransch får lite halvledigt, sådär.... droppar iväg med ett "trevlig helg" vid tvåtiden. "Nu går jag och tar en awb".
Min helg, däremot blir liksom stympad i båda ändar.
Ska det vara så?
*****
Låt mig utveckla. Fredagar är kul. Ofta väldigt jobbiga, då kunderna har en tendens att komma på att de ska till det inre av Mongoliet "på tisdag till veckan". Men det är egentligen bara stimulerande att lösa en sådan uppgift. Framåt eftermiddagen skulle man tro att det lugnar sig, men det är tvärtom. Paniken stiger och svetten lackar.
Ändå är fredagarna som bäst. För då vet jag att det är en helg som väntar. Bästa dagen, alltså.
Lördag är också bra. Man kan sova länge, om man vill. Eller vakna till Naturmorgon kl 06.13 i P1 vilket också är fantastiskt roligt. (Jo - jag hör vad ni säger: "Han är galen." Men det står jag för.) Sedan går dagen i vilsamt tempo med sysselsättningar som jag själv bestämmer, och avslutas oftast med en superb middag.
Söndag nalkas. Visst - jag kan upprepa mönstret från lördag. I alla fall på morgonen. Men sen! Så där vid 14-tiden är det rätt vanligt att jag börjar tänka på den kommande veckan. Om jag nu vet något om den. Det kan bli lätt förlamande. Vardagen börjar så att säga redan på helgdagen. Jag skulle väl egentligen inte tycka att det vore så märkligt om det inte vore för det där med fredagarna. De där fredageftermiddagarna. Då halva befolkningen utom vi i min bransch får lite halvledigt, sådär.... droppar iväg med ett "trevlig helg" vid tvåtiden. "Nu går jag och tar en awb".
Min helg, däremot blir liksom stympad i båda ändar.
Ska det vara så?
*****
Supporten inkopplad ...
.. eftersom kommentarsfunktionen har brakat igen.
Men jag är optimistisk.
*****
Uppdatering: Det verkar som att vissa läsare kan komma åt kommentarsfältet. Till Suzesan, Maja, bettankax och Tord vill jag bara säga tack för era kommentarer. Jag kan inte svara på dem, eftersom jag bara ser första raden.
Till alla andra som vill kommentera säger jag: Välkommen att kommentera, om du kan.
Men jag är optimistisk.
*****
Uppdatering: Det verkar som att vissa läsare kan komma åt kommentarsfältet. Till Suzesan, Maja, bettankax och Tord vill jag bara säga tack för era kommentarer. Jag kan inte svara på dem, eftersom jag bara ser första raden.
Till alla andra som vill kommentera säger jag: Välkommen att kommentera, om du kan.
Ont
Nu gällde det. Inte för att jag vet hur jag hamnade i det här sammanhanget. Men nu var jag där och kunde inte backa. Det var bara framåt som gällde.
Jag kan inte heller säga att jag hade några påhejare, men stämningen var på något sätt positiv ändå. Man får nog ändå säga att det i situationer som denna mest är principen "själv är bästa dräng" som gäller. Och det hade jag helt klart för mig.
Därför tog jag nu sats. Ordentligt. Snabbt, energiskt kom jag fram till den verkliga startpunkten och effektivt slängde jag mig uppåt, framåt och fick till en extra skjuts vid andra steget. Känslan av framgång var påtaglig. Det här skulle gå bra... Iväääääääg.... Aj!!! Vem fasen har ställt en sovrumsvägg här? Just här!?? På stadion.
Och där slutade min karriär i trestegshopp.
En ond tå, påminner mig nu om hur snabbt den krassa verkligheten kan slå till. Med all kraft. Särskilt mot en sovrumsvägg.
Hoppas du haft en god morgon.
*****
Jag kan inte heller säga att jag hade några påhejare, men stämningen var på något sätt positiv ändå. Man får nog ändå säga att det i situationer som denna mest är principen "själv är bästa dräng" som gäller. Och det hade jag helt klart för mig.
Därför tog jag nu sats. Ordentligt. Snabbt, energiskt kom jag fram till den verkliga startpunkten och effektivt slängde jag mig uppåt, framåt och fick till en extra skjuts vid andra steget. Känslan av framgång var påtaglig. Det här skulle gå bra... Iväääääääg.... Aj!!! Vem fasen har ställt en sovrumsvägg här? Just här!?? På stadion.
Och där slutade min karriär i trestegshopp.
En ond tå, påminner mig nu om hur snabbt den krassa verkligheten kan slå till. Med all kraft. Särskilt mot en sovrumsvägg.
Hoppas du haft en god morgon.
*****
lördag, januari 09, 2010
fredag, januari 08, 2010
Stjärneglans
När vi släcker bilstrålkastarna och stänger motorn exploderar miljoner stjärnor ovanför oss.
Vi packar ur bilen, samtidigt som vi kastar blickar uppåt. Det är en sådan där overkligt klar himmel. Här vid stugan har vi heller inga ljusföroreningar. Här finns inget gatljus. Inget ljus sprider sig från samhällena i fjärran i den torra luften.
Vintergatan som en sträng vit sand på svart sammet.
Tyst.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Rånlandet, Vinter
Vi packar ur bilen, samtidigt som vi kastar blickar uppåt. Det är en sådan där overkligt klar himmel. Här vid stugan har vi heller inga ljusföroreningar. Här finns inget gatljus. Inget ljus sprider sig från samhällena i fjärran i den torra luften.
Vintergatan som en sträng vit sand på svart sammet.
Tyst.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Rånlandet, Vinter
torsdag, januari 07, 2010
Den är lite knäpp...
.. den där väderikonen i min högerkant. Visar felaktig temperatur. Det har den gjort några dagar nu och jag har skrivit till de ansvariga för att fråga vad som är fel.
För Luleås del ska den ikonen visa aktuell temp för flygplatsen. Den lilla blå uppgiften ovanför är en mätstation vid universitetet. Den ligger sanningen närmast, för närvarande.
*****
Uppdatering: Nu har det rättat till sig.
Så går det när Ögonblick i norr griper in.
Uppdatering 2: Njae - det verkar har svängt åt andra hållet nu. Riktigt sådär kallt har vi inte. Måste nog gripa in igen.
För Luleås del ska den ikonen visa aktuell temp för flygplatsen. Den lilla blå uppgiften ovanför är en mätstation vid universitetet. Den ligger sanningen närmast, för närvarande.
*****
Uppdatering: Nu har det rättat till sig.
Så går det när Ögonblick i norr griper in.
Uppdatering 2: Njae - det verkar har svängt åt andra hållet nu. Riktigt sådär kallt har vi inte. Måste nog gripa in igen.
onsdag, januari 06, 2010
Skamvrån större
Jag tror inte att regeringen kunde förutse den debatt som vargjakten startade. Ska jag vara uppriktig så kunde inte jag det heller. Men jag hade fel.
De reaktioner som jakten väckt är glädjande. Kritik kommer från många håll. Oavsett partifärg. Herr miljöministern hävdar att jakten gått bra; helt enligt planerna. Han envisas med att stammen måste decimeras på grund av att den är inavlad och sjuk.
Och nu visar det sig att en hona och en hane med perfekt hälsa skjutits i Gästrikland. Två valpar har lämnats på egen hand.
Hur klumpigt får en minister i regeringen tänka. Hur kan han tro att 12000 skjutglada jägare ska kunna se om en varg är av "sämre sort". Eller ens vilja se.
Hela denna sorgliga historia är så genomskinlig att jag häpnar. Här har jägarlobbyn verkligen fått gehör för sina sjukliga lustar. Ingen ska tro att de går ut i skogen för att skydda boskapsägare. De svenska jägarna gör istället allt för att skydda sina fritidsintressen med regeringens och Naturvårdsverkets sanktioner i ryggen.
Jägarna månar bara om sin självpåtagna "rätt" att vistas ute i skogen med bössa i hand och hunden vind för våg. "Det är det vi vill", sa en inringare i Ring P1 i morse. Trodde vi något annat?
Vem har gett dessa människor mandat att bestämma hur naturen ska användas. De hävdar att jakten funnits i tusentals år. Jo - men som jakten ser ut idag, har den existerat i knappt 70, det vill säga sedan ett par generationer.
Vi har ett djur, som bör jagas i det här landet. Det vandrar nu in från öster och hör egentligen inte alls hemma på våra breddgrader. Oförsiktigt inplanterat i Finland, där hundratusentals skjuts varje år, för att minska stammen. Det handlar om mårdhunden, som kan sprida rabies och dvärgbandmask. Två farsoter som vi inte vill ha in i landet. Varför jagas inte mårdhunden? Av vilken anledning kastar sig inte jägarna ut och decimerar den stammen?
Nej - det är klart.
Mårdhunden tar inga älgar!
*****
Läs gärna även tidigare inlägg hos mig.
Logik skapar inga hjältar.
Machosorg.
Host host...
Sådana norrbottningar finns.
Jag - en ädling.
Svenskarnas sneda natursyn.
Glädje.
Luft.
Rovdjur - ja.
Överblick.
Skriv på mot hetsjakten på varg.
Läs mer hos Svenska Naturskyddsföreningen.
Andra bloggar om: Varg, Rovdjur, Jägare, Jägarlobbyn, Jägarförbundet, Viltvård, Jakt, Regeringen, Mattias Carlgren, Miljöministern, Naturvårdsverket, Miljö, Mångfald, Natur,
De reaktioner som jakten väckt är glädjande. Kritik kommer från många håll. Oavsett partifärg. Herr miljöministern hävdar att jakten gått bra; helt enligt planerna. Han envisas med att stammen måste decimeras på grund av att den är inavlad och sjuk.
Och nu visar det sig att en hona och en hane med perfekt hälsa skjutits i Gästrikland. Två valpar har lämnats på egen hand.
Hur klumpigt får en minister i regeringen tänka. Hur kan han tro att 12000 skjutglada jägare ska kunna se om en varg är av "sämre sort". Eller ens vilja se.
Hela denna sorgliga historia är så genomskinlig att jag häpnar. Här har jägarlobbyn verkligen fått gehör för sina sjukliga lustar. Ingen ska tro att de går ut i skogen för att skydda boskapsägare. De svenska jägarna gör istället allt för att skydda sina fritidsintressen med regeringens och Naturvårdsverkets sanktioner i ryggen.
Jägarna månar bara om sin självpåtagna "rätt" att vistas ute i skogen med bössa i hand och hunden vind för våg. "Det är det vi vill", sa en inringare i Ring P1 i morse. Trodde vi något annat?
Vem har gett dessa människor mandat att bestämma hur naturen ska användas. De hävdar att jakten funnits i tusentals år. Jo - men som jakten ser ut idag, har den existerat i knappt 70, det vill säga sedan ett par generationer.
Vi har ett djur, som bör jagas i det här landet. Det vandrar nu in från öster och hör egentligen inte alls hemma på våra breddgrader. Oförsiktigt inplanterat i Finland, där hundratusentals skjuts varje år, för att minska stammen. Det handlar om mårdhunden, som kan sprida rabies och dvärgbandmask. Två farsoter som vi inte vill ha in i landet. Varför jagas inte mårdhunden? Av vilken anledning kastar sig inte jägarna ut och decimerar den stammen?
Nej - det är klart.
Mårdhunden tar inga älgar!
*****
Läs gärna även tidigare inlägg hos mig.
Logik skapar inga hjältar.
Machosorg.
Host host...
Sådana norrbottningar finns.
Jag - en ädling.
Svenskarnas sneda natursyn.
Glädje.
Luft.
Rovdjur - ja.
Överblick.
Skriv på mot hetsjakten på varg.
Läs mer hos Svenska Naturskyddsföreningen.
Andra bloggar om: Varg, Rovdjur, Jägare, Jägarlobbyn, Jägarförbundet, Viltvård, Jakt, Regeringen, Mattias Carlgren, Miljöministern, Naturvårdsverket, Miljö, Mångfald, Natur,
Det föll i smaken
Eget middagspåhitt blev min uppgift trettondagsafton. Och får jag säga det själv så blev det riktigt bra.
- Det här måste lagas igen, sa det övriga hushållet.
Västerbottenostbakad kycklingfilé på sötsur palsternackskompott, och svarta linser.
Australiensiskt i glasen. Hidden Rock, tre spännande druvor, av vilken jag bara hört talas om Chardonnay. De övriga var Colombard och Verdelho.
Vaniljglass med fikonfylld choklad till dessert.
*****
- Det här måste lagas igen, sa det övriga hushållet.
Västerbottenostbakad kycklingfilé på sötsur palsternackskompott, och svarta linser.
Australiensiskt i glasen. Hidden Rock, tre spännande druvor, av vilken jag bara hört talas om Chardonnay. De övriga var Colombard och Verdelho.Vaniljglass med fikonfylld choklad till dessert.
*****
tisdag, januari 05, 2010
Midvinterpromenad
Tjugo minusgrader. Precis som det verkar vara i stora delar av landet. Här blåser det dessutom rätt friskt emellanåt, vilket får köldfaktorn att ligga någonstans kring minus 30. Men vi börjar genom skogen i motvind, bara för att sedan vända och gå i medvind, vilket gör det hela mera njutbart.
Vackert är det. Ljuset från den lågt stående solen över snön gör att det ser varmare ut än vad det är. Tyvärr har vi ju inte så mycket snö som kan kunde önska. Inget skidföre i skogen, alltså. Men på sina håll har det samlats lite mer. Orren eller järpen har till exempel kunnat fixa sig en mysig sovplats i en snögrotta i ett dike.
Själv föredrar jag att dra mig in i stugvärmen till en kopp kaffe.
*****
Vackert är det. Ljuset från den lågt stående solen över snön gör att det ser varmare ut än vad det är. Tyvärr har vi ju inte så mycket snö som kan kunde önska. Inget skidföre i skogen, alltså. Men på sina håll har det samlats lite mer. Orren eller järpen har till exempel kunnat fixa sig en mysig sovplats i en snögrotta i ett dike.
Själv föredrar jag att dra mig in i stugvärmen till en kopp kaffe.
*****
Terrorist - Jag?!!
Nu ska ni få veta sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen.
Den har jag fått veta så här på trettondagsaftonsmorgonen via ett test, som jag hittade hos Livet i en sydfransk by.
Testet har med Nationalencyclopedin att göra, så det är helt seriöst. Och sanningsenligt. Förstås.
Frågan som ställs är: Vilken historisk person påminner du mest om?
Jag har inte hjärta att hålla er på sträckbänken. Här är jag!
Vem är du?
*****
Här hittar du testet.
Den har jag fått veta så här på trettondagsaftonsmorgonen via ett test, som jag hittade hos Livet i en sydfransk by.
Testet har med Nationalencyclopedin att göra, så det är helt seriöst. Och sanningsenligt. Förstås.
Frågan som ställs är: Vilken historisk person påminner du mest om?
Jag har inte hjärta att hålla er på sträckbänken. Här är jag!
Vem är du?
*****
Här hittar du testet.
måndag, januari 04, 2010
Intressant ointresse
Jag läste ett kul inlägg hos Promenader och utflykter. Ett inlägg som jag ville kommentera:
Här har du en till som är totalt ointresserad av viss sport. Nämligen lagsporter.
Däremot kan jag följa friidrottsprestationer, skidåkning utför och på längden. Men mest bara som spänning för stunden. Att jag skulle komma ihåg några resultat, eller veta på vilken plats den och den ligger i Världscupstabellen, är helt uteslutet.
Lagsporter däremot, är bara röriga och därmed ointressanta. Dessutom slåss utövarna, och supportrarna också ibland. Den enda underhållning jag ser i hela den företeelsen är det allvar som anhängarna lägger i sitt intresse. Det kan ibland vara hejdlöst roligt. Så den aspekten av lagsport gillar jag. (Tänkte inte på det.)
*****
Här finns inlägget hos Promenader och utflykter.
Här har du en till som är totalt ointresserad av viss sport. Nämligen lagsporter.
Däremot kan jag följa friidrottsprestationer, skidåkning utför och på längden. Men mest bara som spänning för stunden. Att jag skulle komma ihåg några resultat, eller veta på vilken plats den och den ligger i Världscupstabellen, är helt uteslutet.
Lagsporter däremot, är bara röriga och därmed ointressanta. Dessutom slåss utövarna, och supportrarna också ibland. Den enda underhållning jag ser i hela den företeelsen är det allvar som anhängarna lägger i sitt intresse. Det kan ibland vara hejdlöst roligt. Så den aspekten av lagsport gillar jag. (Tänkte inte på det.)
*****
Här finns inlägget hos Promenader och utflykter.
Måndag
Lyx är att äta frukost klockan halv tio. Ledig. En måndag.
Här sitter vi i stugan och tittar ut på fåglar och vajande snöpudrade grenar. Ett snöpuder som hotar bli väldigt kortvarigt. Det blåser nämligen rätt mycket. Dessutom är det 16 minusgrader, så köldfaktorn lär vara rätt betydande.
När frukostdisken är avslutad gäller trots allt att ge sig i kast med klimatet. Det har faktiskt snöat någon decimeter det senaste dygnet och infarten behöver skottas eftersom det drivit ihop på vissa ställen. Vi tänkte oss in till Råneå för att handla idag. Nu gäller det bara att plogen kommer och fixar vägen upp till skogsvägen. Det är en rätt duktig uppförsbacke dit, och potatismjölssnö är rätt svårnavigerad.
Nu, klockan halv elva är det dags för dusch.
Lyx.
*****
Här sitter vi i stugan och tittar ut på fåglar och vajande snöpudrade grenar. Ett snöpuder som hotar bli väldigt kortvarigt. Det blåser nämligen rätt mycket. Dessutom är det 16 minusgrader, så köldfaktorn lär vara rätt betydande.
När frukostdisken är avslutad gäller trots allt att ge sig i kast med klimatet. Det har faktiskt snöat någon decimeter det senaste dygnet och infarten behöver skottas eftersom det drivit ihop på vissa ställen. Vi tänkte oss in till Råneå för att handla idag. Nu gäller det bara att plogen kommer och fixar vägen upp till skogsvägen. Det är en rätt duktig uppförsbacke dit, och potatismjölssnö är rätt svårnavigerad.
Nu, klockan halv elva är det dags för dusch.
Lyx.
*****
söndag, januari 03, 2010
Köldgräns
Nej - det är inte mjäll.
Kan bara konstatera att jag är rätt välisolerad upptill.
Inga plusgrader där inte.
*****
Kan bara konstatera att jag är rätt välisolerad upptill.
Inga plusgrader där inte.
*****
Nitlott
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva min ilska. Uppgivenhet är enkelt. Att helt enkelt strunta i att vara arg. Men det känns inte bra.
Alltså föredrar jag att vara arg på Naturvårdsverket, regeringen och kungen. Inget dåligt gäng, alltså. Eller rättare sagt - jo i det här fallet ett rätt fult dito. Naturvårdsverket har kanske den mest otacksamma rollen, nämligen att lyda order och genomföra det som regeringen och kungen är skyldiga till. Hetsjakt. På varg.
Hur fullständigt fel ska de skyldiga ha för att skämmas? Hur okunnig får man vara, som regering, eller för den delen kung. Tydligen kan nivån vara rätt låg på makthavare.
Den nu igångsatta vargjakten - den första sedan 60-talet - är en total skam för svensk naturvård. Jag är glad att Svenska Naturskyddsföreningen lämnat in en anmälan till EU-kommissionen. Förhoppningen är förstås från deras och min sida, att Sverige får skämmas ögonen ur sig. I det här sammanhanget är vi inte värda annat än en nitlott där. Och då har vi även tappat anseende vad gäller att vara föregångare i miljöfrågor. Som regeringen påstår att Sverige är.
10000 (12000 enl. vissa källor) jägare vädrade blod och hjältestatus och ansökte om tillstånd att jaga 27 vargar.
9973 (11973) av dem drog en nitlott, och lägger ett löjets skimmer över jägarkåren.
Det är den största vinsten.
*****
Skriv på mot hetsjakten på varg.
Läs mer hos Svenska Naturskyddsföreningen.
Läs ännu mer i DN.
Andra bloggar om: Jakt, Jägarlobbyn, Naturvård, Varg, Miljö, Balans
Alltså föredrar jag att vara arg på Naturvårdsverket, regeringen och kungen. Inget dåligt gäng, alltså. Eller rättare sagt - jo i det här fallet ett rätt fult dito. Naturvårdsverket har kanske den mest otacksamma rollen, nämligen att lyda order och genomföra det som regeringen och kungen är skyldiga till. Hetsjakt. På varg.
Hur fullständigt fel ska de skyldiga ha för att skämmas? Hur okunnig får man vara, som regering, eller för den delen kung. Tydligen kan nivån vara rätt låg på makthavare.
Den nu igångsatta vargjakten - den första sedan 60-talet - är en total skam för svensk naturvård. Jag är glad att Svenska Naturskyddsföreningen lämnat in en anmälan till EU-kommissionen. Förhoppningen är förstås från deras och min sida, att Sverige får skämmas ögonen ur sig. I det här sammanhanget är vi inte värda annat än en nitlott där. Och då har vi även tappat anseende vad gäller att vara föregångare i miljöfrågor. Som regeringen påstår att Sverige är.
10000 (12000 enl. vissa källor) jägare vädrade blod och hjältestatus och ansökte om tillstånd att jaga 27 vargar.
9973 (11973) av dem drog en nitlott, och lägger ett löjets skimmer över jägarkåren.
Det är den största vinsten.
*****
Skriv på mot hetsjakten på varg.
Läs mer hos Svenska Naturskyddsföreningen.
Läs ännu mer i DN.
Andra bloggar om: Jakt, Jägarlobbyn, Naturvård, Varg, Miljö, Balans
lördag, januari 02, 2010
När blir det
Har du tänkt på dagens datum. Andra januari. Inget märkvärdigt med det kanske, om man nu inte råkar fylla år (vilket jag inte gör), eller heta Svea (vilket jag heller inte gör) och fortfarande gå och vänta på namnsdagstårtan.
Men om jag skriver 2010.01.02, då!?
Inget klick.
Nähä.
Men 20100102. Nu'då. Ljusnar det?
Hört talas om palindrom?
Just det!
Nu blir det till att räkna ut när det sker nästa gång.
*****
Men om jag skriver 2010.01.02, då!?
Inget klick.
Nähä.
Men 20100102. Nu'då. Ljusnar det?
Hört talas om palindrom?
Just det!
Nu blir det till att räkna ut när det sker nästa gång.
*****
Scenbyte
Tre plusgrader! I sovrummet. Det är vår verklighet, när vi kommer ut till stugan tidigt på lördageftermiddagen. Nu tänker vi tillbringa resten av julen här. Det första vi gör är att tända brasan och packa upp.
Sedan utfordrar jag djuren. Fåglarna alltså. Tack och lov har maten räckt till från förra gången vi var här, dagen före jul. Men jag tror ändå att jag hör några tacksamma kvidevitt från talltitorna. Den närmaste framtiden säkrad.
Dagen är vacker. Inte en vindpust. Minus tjugo. Skorstensröken stiger lodrätt upp mot den varmrosa himlen. Naturen är helt stilla förutom småfåglarnas svirrande kring fröautomaterna och talgbollshållarna. Snön finns, men är bristvara. Det har inte alls snöat lika mycket här, som i stan. Här finns bara någon decimeter. Skvattram- och blåbärsriset sticker upp ur snön. Inget skidföre alltså.
Kaffet smakar bra, när solen försvinner bakom skogen. Värmen börjar komma i stugan.
Vi firar skymning.
*****
Sedan utfordrar jag djuren. Fåglarna alltså. Tack och lov har maten räckt till från förra gången vi var här, dagen före jul. Men jag tror ändå att jag hör några tacksamma kvidevitt från talltitorna. Den närmaste framtiden säkrad.
Dagen är vacker. Inte en vindpust. Minus tjugo. Skorstensröken stiger lodrätt upp mot den varmrosa himlen. Naturen är helt stilla förutom småfåglarnas svirrande kring fröautomaterna och talgbollshållarna. Snön finns, men är bristvara. Det har inte alls snöat lika mycket här, som i stan. Här finns bara någon decimeter. Skvattram- och blåbärsriset sticker upp ur snön. Inget skidföre alltså.
Kaffet smakar bra, när solen försvinner bakom skogen. Värmen börjar komma i stugan.
Vi firar skymning.
*****
fredag, januari 01, 2010
Så var det gjort
Nyårshelgen avstökad. Låter kanske bryskt, men så menar jag inte. Men det är alltid en helg med mer stök än vanligt, ty det ska lagas mat i den så kallade högre klassen. Det vill man i alla fall tro. Kul är det i vilket fall.
Vi började vår nyårsafton med en traditionell jullunch. Inget att orda om den. Där fanns det mesta, som ska finnas. Lugn eftermiddag med prat och sovstund.
Kvällen började med Champagne de Pompadour, med havtorn, som åkte hiss upp och ner i bubblorna. Till detta åts chèvrebollar med citronströssel. Verkliga aptitretare, som fick oss att snart sätta oss till bords, beredda på en lång sittning.
Champagnen fick även ackopmanjera den citrongravade fjällrödingen med västerbottenostkräm och löjrom. Gudagott.
Sedan tog jag itu med huvudrätten i köket. Rosagrillad renfilé med vitvinsblancherade rotsaker, halloniserad rödbeta och lingonsky. Mums. Svaldes med ett av våra nya favoritviner. Kleine Zalze, en röd sydafrikan med shiraz, mourvèdre och viognier. Smakrikt.
Desserten var förberedd (rätt jobbig sak, faktiskt, även om den inte såg så märkvärdig ut). Hjortronkaramell med passionsfrukt, mörkchokladsås och cashewnötter. Serverat med portvin, Cockburns Special reserve.
Kaffe och åkerbärslikör.
Även om vi började vid 19-tiden, så sprang tiden iväg och vi fick dra oss ut på stan rätt raskt, när måltiden var över. Fyrverkeri och bubbel på Kulturens Hus terass.
Rätt nöjda med dagen, knoppade vi in när decenniet fyllde två timmar.
---
Nyårsdagens middag var lite enklare. En skaldjurscocktail till förrätt och en lax under täcke av västerbottenost och persilja, serverad på en bouillabaisse på mandelpotatis, fänkål och rotselleri fräst i clementinglögg. Vin: Casal di Serra. Till kaffet vaniljglass och varma hjortron.
Vi börjar nu anta en lätt fyrkantig form.
*****
Luleå 01 jan kl 00.00-00.20
Traditionsenligt samlas tusentals lulebor i Norra Hamnen och vid Kulturens Hus för att avnjuta det nya årets fyrverkeri. Det är tal av kommunstyrelse och landshövding. Och sedan brakar det loss.
Vuxna på stan. Det borde vara regel varje helg. Buset törs inte vara med.
*****