Rånlandet, Valborgsmässoafton kl 22.07

Det blev en blöt kväll. Inte som du nu fantiserar om i ditt huvud, utan rent bokstavligt. Regn, dimma, lite snöblandat. Inte en chans att få eld på någon brasa, utan otillåtna hjälpmedel. Och här håller vi oss till det någotsånär naturliga.

Vi hade förresten ingen hopsamlad hög att ens försöka med.

Så det blev innekväll, med middag. Det var det!
Lugnt och skönt.

Förutom ett litet drama, förstås. Det var då jag fick syn på något som hasade över snön på baksidan av huset. Bara en rörelse sådär i ögonvrån. Där bakom vinbärsbuskarna. Nej, nu var det stilla. Inbillning. Men så... i halvskymningen såg jag en rörelse igen. Något rörde sig med långsamma, utdragna rörelser över snöfältet. Det såg inte friskt ut.

På med stövlarna och dunvästen, handskar och ut.

Där i den kalla omgivningen hade en stor groda planerat att ta sig någonstans. Den var kall och slö. Hoppa var det inte tal om, utan den släääpade sig fram i den ogästvänliga miljön.

Jag har inte någon större kompetens, när det gäller att rädda växelvarma djur. Annat är det med kraschade fåglar. Men jag ansåg att denna stackare var helt på fel ställe. Lyfte den till ett dike, där frisk smältvatten porlade. Tänkte att den skulle uppskatta detta. Men några tecken på det syntes inte. Den hamnade lite på sniskan och blev liggande, liksom avsvimmad.

Inte kunde jag lämna den där. Så jag tog upp den igen, lyfte på lite vitmossa i dikeskanten och placerade in grodan där. Redan i min hand kurade den liksom ihop sig och fann sig i att bli omstoppad.

- Glad Valborg, sa jag till grodan.

Och gick in i värmen. Till lite ost och vin.
Tur att man inte är groda.


*****

Piteå Valborgsmässoafton kl 1145.

Snöglopp.

*****

Livet pinnar på ...

.. men inspirationen sinar för närvarande. Har jag sagt det förr? Jo!

Sedan går det en vecka eller två och allt är glömt. Inläggen sprudlar, oöverlagda, ogrundade, oroliga och otrista.

Att glömma är vi bra på. Den där svininfluensan till exempel. Vart tog den vägen. Och askmolnet? Det är som om det aldrig har funnits. Nu har vi vaggats in i vår vanliga sömn av trygghet igen.

Maj månad står för dörren. Den glömmer man inte. Ingen favoritmånad här i norr. Snön borta och inget grönt. Brunvår. Tur att den är kort.

Ljuset kan man i alla fall njuta av. Långt in på kvällarna. Blå skymning med röd aftonhimmel.

Så ser det ut vid min horisont den 29 april strax före 22.

Hur ser det ut vid din?

Norra Stadsfjärden för en stund sedan. (Ja, då alltså.)

*****

Piteå 28 april. Något senare lunchtid.

Piteå 28 april. Tidig lunchtid.

Uppsägning

En kort bulletin i nyhetsflödet igår berättar om två överklassungdomars beslut att efter kort förlovningstid gå skilda vägar.

Och skandalen är ett faktum.
Verkar det som.

Jag för min del, kommer inte ens ihåg att de förlovat sig.

Sladderpressen på damsidan, samt Träckspressen och Aftonslasket har tydligen varit fyllda av de rykten som gått innan nyheten var ett faktum. Ty i dylika (dy-lika) publikationer brukar man gräva i all skit som ger pengar.

Naturligtvis hävdar de "allmänintresset" som orsak till att de publicerar ryktena. Och "allmänheten" köper skräpet med hull och hår. Gottar sig.

Kära allmänhet! Eftersom jag sedan flera decennier sagt upp mig från slakspressen, ber jag härmed att få säga upp mig även från er.
Sådant pack vill jag inte umgås med.

Med vänlig hälsning.
Bert Bodin
*****

Andra bloggar om: Kungligheter, Kungahus, Sladder, Skvaller, Intelligensbrist, Media, Kvällspress, Aftonbladet, Expressen, Svensk Damtidning, Tjafs, Skräp,

Det finns tacksamma kunder ...

.. och så finns det tacksamma kunder.

Vi avslutar kvällen med Stafva blå, Gruyère och en okänd storhet bland ostarna, ackompanjerad av fikonmarmelad och ett litet glas Chateau du Juge 2006.
*****

Vad blev det

Det blev improvisation. Kycklingfilé torrmarinerad i mango och curry, serverad på röd quinoa med ugnsbakta rökskinkknyten fyllda med flagad palsternacka och ädelost.

En sallad därtill. Grön plocksallad med mango, crema di limone och nyklippt lökgrönska.

Penfolds retreat, shiraz cabernet.

Kaffe och mörk choklad väntar.

Och ännu en timme till solen går ner.
*****

Läget

Våren finns här också. Inte bara hos gräsmatteräfsande sydsvenskar. Snön försvinner i rask takt, och vårfåglarna sjunger också hos oss. De som finns här är ju av annat virke än de sydligare. Här räds ingen lite snö, utan uppskattar ljuset och den askfria luften.









I sanningens namn ser det ut så här ca 10 meter söder om mätstickan på övre bilden.
*****
Läget den 02 april. Och den 11 april.

Idag ...

.. kunde jag för första gången i år hälsa den vackra ringduvan till vår tomt. Synd att den är lika fjantigt skrajsen som nötskrikan. Fegare fåglar finns nog inte. Därför svåra att fotografera. Jämför talltitor, svartmesar m.fl. som gärna äter ur handen, trots att de är små och värnlösa.

Men en sak slår mig; färgen.

Ringduvor och nötskrikor går i exakt samma färgtoner. En del mönster stämmer också överens, trots att de båda ligger långt ifrån varandra, artmässigt.

Slutsats - Gillar du att klä dig i grårosa, duvblått, ljusturkos och mattgrönt, så är du en fegskit.

Kul att kunna göra sådana vetenskapliga upptäckter så här en lördagmorgon i april.



*****

Aaah, ljuvliga helg

Äntligen ledigt. Andra får ta vid i helgen, om det behövs. Själv är jag redan ute i skogen vid havet.

Utan mobil.
Utan dator... eh - Nä visst nej. Nu har jag försagt mig.

Nåja.
Lugnet råder i varje fall.

Lugnet!

Aaaah.
*****

Morgontofflorna ...

.. känns plötsligt alldeles för varma.

Kan det vara våren?
*****

Dussinet fullt

På min väg till jobbet i Piteå ser jag betande gäss, jumboflyg i form av sångsvanar, luftdansande tofsvipor, och en eftertänksam storspov (årets första) stilla funderande vid vägkanten.

I morgon är det fredag. Den dagen innebär den tolfte dagen på raken, med jobb. Det börjar kännas, till och med i denna unga kropp.

Jag när en from förhoppning om en ordentlig helgvila därefter. För jag vill ut och titta på allt som händer i naturen just nu.

Sådant som syns.
I motsats till det där molnet.

*****

En räksallad . . .

. . på café röda lyktan.

Men varför ska det alltid vara ägg i?

*****

Jo, jag är här

Oändligt trött. Man känner sig som en askkopp, som inte blivit tömd. Och ändå helt tom. Kan det vara multipla personligheter jag drabbats av. Långa dagar. Många dagar, med övertidsjobb. Och det går väl bra. Om man bara såg slutet. En ljusning i molnet.

Att jobba länge, går väl an. Men tempot! Så gott som ingen återhämtning under dagen. Och om man går och tar en kopp kaffe och sätter sig ner i fikarummet, så stiger man upp efter 30 sekunder. Dåligt samvete. Kan jag rädda någons hemresa?

Särskilt när kunderna är trevliga och förstående, så vill man göra allt. Men inser att man inte kommer någon vart i många fall.
Frustration är tröttande.

Imorgon blir det ett långpass igen. I Piteå. Från nio till sex och därefter kundträff på kontoret i Luleå under kvällen.

Det är tur att man har ett kul jobb.
I grunden.
Den håller.

*****

Om livet

Jag vill så här på söndagskvällen dela med mig av ett litet programtips.

Livet och döden, heter en programserie, som är en pärla.

Lyssna!
Du fastnar.

Det senaste i raden av program har rubriken Glädjen.
En glädje som jag inte riktigt förstår mig på.
*****

Det är tur ...

.. att man är vid sina sinnen
när man stiger ut från sin stuga på väg till jobbet
och ser hur julkortet har blivit verklighet.
Så här i april.

Det är tur
att penséer finns.




*****

Söndagslunch

Det börjar bli bekant.

*****

Och när jag kom hem ...

.. till stugan kom jag att tänka på att jag för första gången suttit på jobbet i ett par halvskitiga jobbarbrallor, en blek långärmad och lite urväxt t-shirt, och ullunderställ.

Men det funkade det också.

*****

Jag var just på väg ...

.. ut i den ljuvliga vårvintersolen, när telefonen ringde.
- Hej. Är du i stugan?
- Jo.
- Jäklar! Men du måste komma in. Det är rena kaoset här.

Jaha - det var den lediga lördagen det. Men givetvis steg jag rakt in i bilen och körde in mot stan. Det var ju bråttom. En knapp timme senare stegade jag in och fann mina medarbetare i full fart. Telefonerna gick röda. VD:n satt i växeln och dirigerade samtalen. Personalchefen rotade fram gamla kunskaper och pratade lugnande med nyblivna adoptionsföräldrar, som ville komma hem från långt, låååångt borta med sin nya telning.

I Houston, Kapstaden och Valencia sitter folk och bara väntar på att få komma hem. Valenciakunderna har skrapat ihop en grupp och nu raggar vi buss, som kan ta dem norrut. En kund som blivit fast i Dublin, lyckades jag få på ett plan till Oslo som ska gå på tisdag. Kanske. Hennes man kör ner och hämtar henne. Norrbottningar är vana vid avstånd.

En stackars Rwandier som varit här på studiebesök i en vecka ville åka tåg till Aten, för att försöka ta sig hem innan visumet gick ut. Tågen är totalproppade. Där lyckades vi inte. I alla fall inte idag.

Men det blir jobb imorgon också.
Kanske då.

Nåja - solen försvann. Snön började falla.
Aprilväder.

*****



PS. Och en sak ska du veta: Amerikaner som jobbar på flygbolag är oftast urusla på service. Urusla! Särskilt i speciella lägen. Ingen vågar ta eget ansvar, eller egna initiativ. Finns det inte en "ritning" för den situation som uppstått, så finns inte situationen.

Lördagslunch

Med förvåning ...

.. noterar jag att även gamla tanter som ringer till Rssv inte klarar av att fixa en havregrynsgrötskastrull.

- Så du är en så'n där som kokar gröt på spisen, sa mamma Lisa
- Jajamen, säger inringerskan. En äldre rejäl kvinna från Gryts skärgård.
- Men det är ju så svårt att diska ur grytan.
- Jo, men gröten blir lite godare.
- Ja, jag gör gröten i mikron, sade Lisa.

Men jösses. Jag har kokat gröt i både mikro och gryta och har aldrig några som helst problem med disken.

Här följer därför ett riktigt "Yunkerstips":
Fyll den tomma grytan med iskallt vatten.
Låt stå i en timme. (Medan du avslutar frukosten.)
Skölj ur pannan med kallt vatten.
Hjälp eventuellt till med diskborsten på slutet, om det ens behövs.

Tänk att det ska vara karlar till allt!

*****

Vulkanisk aktivitet

Det är inte utan att man känner sig som en utslocknad Eyjafjallajökull [imponerad över att TV- och radiofolk lärt sig uttala det på rätt sätt också. (Dubbel-l blir tl framför hård vokal)] efter dessa dagar med naturens nycker som chef.

Trött, förbi, tungögonlockad, men glad att kunna hjälpa till. Inte en enda missnöjd, eller gnällig kund idag, trots besvär, trots att de inte kommer hem från Dublin, Kapstaden, Valencia eller Santiago de Chile. Inte heller vet de när. Ovissheten är den enda sanna vissheten.

Men nu tänker jag njuta av tystnad och stillhet i stugan. Låta endast fåglar kvittra i mina öron istället för telefonsignaler. Sova gott, med orrspel genom det öppna fönstret framåt morgontimman. Ladda för ytterligare en intensiv vecka. Som börjar redan på söndag. Då är man i selen igen. För att rädda hem någon. Vi har beslutat utökad service hela helgen.

För att finnas till hands om dimman lättar.

*****

Människans natur

Vad jag skulle önska att den som är intresserad kunde få vara med mig en dag, när det "ofattbara" inträffar. Jag tänker på dagens händelse med vulkanutbrottet i Island.

Nu fungerar inte det, eftersom vi har sekretess.

Men intressant är att inse hur sårbara vi är. Hur utlämnade människor kan känna sig. Låt mig få betona att de allra, allra flesta böjer sig för fakta och inser att vi gör allt vad vi kan för att hjälpa till för att en resa ska fungera. Att en tjänsteresa (det är sådana jag uteslutande sysslar med) måste ställas in är inget konstigt. Går det inte att transportera sig till mötet, så går det inte. Kan man inte komma hem, så kan man inte. I alla fall inte på det sätt, eller inom de tänkta tidsramarna. Dessa människor är oftast väldigt tacksamma för det man (inte) lyckas med, vilket låter som en paradox.

Sedan finns de som inte ger sig. De som letar syndabockar i varje hörn, varje liten detalj. De som vill skylla på någon. Inte accepterar att de inte får sin vilja fram. Som absolut inte godtar att flyget ställs in, tåget är fullt, inga hotellrum finns, att alla hyrbilar är uthyrda, och framförallt att det inte går att stänga av vulkaner. Det sistnämnda lite ironiskt sagt, men snudd på verkligt, vilket vittnar om hur långt vi fjärmat oss från naturen och dess logiska lagar.

Och då tänker jag att vi inte enbart är sårbara. Vi har också en väldigt låg krismedvetenhet. Vi är helt enkelt jäkligt bortskämda. Ingen har mig veterligen dött av det som hänt idag. I alla fall inte direkt. Det har bara varit obekvämt att inse sin litenhet. Egot har krympt.

Jag har sagt det förr: Inrätta krisplikt.

*****

En snygg kyckling . . .

. . ska jag väl ändå hinna få i mig.

Jaha - Då vet man ...

.. vad vi har att göra på jobbet idag.

All flygtrafik från och till norra Sverige är idag inställd. Samtliga flygplatser är stängda. Detta på grund av att askmoln från vulkanen Eyafjallajökull i Island har drivit in över norra Skandinavien. Aska kan skada flygplansturbiner. Förmodligen kommer samtliga flygningar från Luleå, Kiruna, Gällivare, Skellefteå, Arvidsjaur och Hemavan att ställas in under hela dagen.

Tänk så liten jorden är ändå.

Kanske får detta oss att tänka på att vara lite mer rädd om den.

*****

Och där . . .

. . åkte morgonens surdegsbröd ut ur ugnen.

Välj bättre

I kvällens Aktuellt berättas att kött från rasen belgisk blå, nu börjar smyga sig in till svenska köttdiskar igen. Köttbranschen har samfällt sedan "stormen" på 90-talet, sagt att man inte vill befatta sig med kött från dessa djur.

Ändå kommer det in.

Använd din konsumentmakt. Se till att du vet varifrån din mat kommer och hur den produceras. Får du inga bra besked så lämnar du produkten i disken. Det är bästa sättet att på sikt skapa rakryggade och ärliga producenter.

Tyvärr är jag rädd att det till en början skulle bli väldigt mycket svinn i butikerna, om man låter bli att köpa oärliga produkter. Men då får det bli så.

Vi lägger ungefär 13 procent av våra utgifter på mat. (2008)
Motsvarande siffra för tjugo år sedan var 19 procent. Ändå är nog den allmänna uppfattningen att vi har höga livsmedelspriser.

Fler borde köpa bättre produkter. Närproducerat, ekologiskt som ofta beskylls för att vara "för dyrt" väljs ofta bort.

Strunta i det där abonnemanget på meningslösa femtielva tevekanaler.
Behöver ungarna det där dataspelet, den där snöskotern, eller de där urusla tygskorna som börjar på C?

Lär dig använda råvaror från grunden.
Det är kul att baka.
Bär finns i skogen.

Det handlar bara om prioritering.

*****

På främmande mark

Jag har jobbat i Piteå idag. En spännande upplevelse. För Piteå är Piteå. Med allt vad det innebär. Främmande språk. Långt söderut.

Och rätt trevligt.

Jag har fått äran att hjälpa till där under våren, eftersom vårt kontor där drabbas av barnafödande och karriärflykting.

Så är man delvis pendlare igen.
Ett tomrum måste fyllas.
Med mig.

Men lugn, bara lugn.
Det är temporärt.

*****

Vad händer

Idag inträffade för tredje, eller fjärde gången denna månad, en rasolycka här i stan. Snö och is faller ner från hustak. Och denna senaste (sista?) gång med personskador, som kunde ha blivit mycket värre än vad de nu blev. En person ligger på intensiven, en annan klarade sig med hjärnskakning och blåmärken.

Denna vinter har gett oss snö. Kanske lite mer än vanligt, men på intet sätt några rekordmängder. Det är dock länge sedan vi hade så mycket.

Och jag undrar; har vi glömt?

Till saken hör att de rasskydd, som finns på hustaken och som ska förhindra att den här typen av olyckor sker, har lossnat och fallit ner tillsammans med snön.

Samtliga de ras som nu inträffat har gjort det från tak, som byggts eller renoverats den senaste tioårsperioden. Som alla vet har snövintrarna varit få under lång tid.

Brist på yrkeskunskap.
Förskingrad yrkesstolthet.
Lättja.
Slarv.
Byggfusk är det som dyker upp i mitt huvud.

Varför är den industrin så girig?

*****

Glömde strömmen hemma

Kort helg i stugan. Åkte ut efter jobbet på lördagen och upptäckte att "strömmen" till datorn var kvar hemma. Batteriet är nog inte det bästa. Ändå var jag bara inne korta stunder och ställde datorn i s.k. viloläge mellan varven. Men tydligen tar också det en hel del kraft. För idag ville datorn inte starta.

Så det blev lite magert med inlägg förutom via mobilen. Och det blir ju som det blir.

Nåväl. Några stora händelser att rapportera om fanns inte. Det var slött. Vackert och slött. Skidorna fick vila, eftersom skarsnön från påsken var som bortblåst. Inget vidare före, alltså. På havsisen såg skotespåren rätt blöta ut, vilket förmodligen även skulle ha gällt skidspåren.

Det blev leriga promenader längs skogsvägarna istället. Ett besök hos fiskgjusen, eller det som normalt är dess boträd. Bara att inse att det blir nybygge i år också. Det gamla boet var borta. Rätt fantastiskt att de hittar tillbaka till sitt träd ändå. Det tyder på en viss intelligens.

Andra verkar ha sämre av den varan. En bit bort efter vår väg, har någon "råkat tappa" ett jätteparasoll med tillhörande cementfot (ligger översnöat lite längre bort i bild). Sannerligen helt intelligensbefriat. Kanske hade strömmen tagit slut där också.




*****

Nu endast 68 ..

.. centimeter.

Kan konstatera att det hänt en del på en vecka.


*****

Nu går det undan

Snösmältningen i full gång.

Bofinken drillar.
Sångsvan över fjärdens is.

Tidtabell

Precis när vi packat upp, matat djuren och kommit i ordning med en kopp kaffe, slänger jag en blick ut genom köksfönstret.

Där vid fågelbordet sitter inte mindre än fyra stiliga bofinkherrar och låter sig väl smaka.

En blick i femårsdagboken visar att de kom precis samma dag i fjol.

Nu väntar vi bara på koltrasten, som är en vecka försenad.

*****

Etik och estetik i stadsplaneringen

Nu påbörjas rivningen av kvarteret Hunden i Luleå. Ett av stadens mest centrala kvarter ska jämnas med marken. Husen är gamla och dåliga, sägs det. Och det är säkert sant, i alla fall i viss utsträckning.

Jag har inga problem med att kvarteret rivs. Den ståtligaste byggnaden, gamla Ebeneser (en gammal frikyrka, för er som inte är bekanta med den här staden) kommer förstås att sparas. Den kommer dock att stå där ensam, som ett utropstecken, när resten av bebyggelsen är borta.

Men när jag läser om vad som ska hända med marken, blir jag totalförbannad. Det kommer förmodligen att dröja innan nybyggnationen kommer igång. Under mellanperioden ska tomterna fungera som, hör och häpna, parkeringsplatser!!! Det är så korkat att man hoppas att det är ett försenat och mycket dåligt aprilskämt.

Vem behöver fler parkeringsplatser mer eller mindre på storgatan? Var har i så fall de bilar som ska parkeras där stått förut? Jag hör inga som helst klagomål på att det finns för få p-platser i innerstan. Vi har P-hus i mängd. Jag bor själv med utsikt över ett av dem. Det är ytterst, ytterst, ytterst sällan fullt.

Vad är det för teknokrater som huserar i stadshuset. Bara gråsossar?! Betonghäckar!? Snälla någon vettig människa på stadsbyggnadskontoret; ryt till! Eller är ni av samma skrot och korn? Byt jobb i så fall, för då har ni fått anställning på felaktiga premisser.

Vilket utmärkt tillfälle vore inte detta att visa upp Ett Förnyat Luleå även i detta avseende.

Riv kvarteret Hunden. Bered marken i mjuka terrasser ner mot Kulturens Hus. Lägg ut färdig gräsmatta. Plantera träd. Gör helt enkelt en temporär (Jag anar att det blir flera år.) park på platsen. Tänk vilket läge att få promenera, sitta, fika där i kvällssolens ljus från väst och nordväst, där den speglar sig i Norra Stadsfjärden. Vi behöver grönska. Dammiga grusplaner har vi sett nog av.

Det skulle visa ambition hos kommunen.
Att bli vackrare.
Att värna miljön.
Att bli mänskligare.

Glöm bort det alternativ som nu presenteras.
Det är inte värdigt vår stad.





*****


Läs mer om eländet.


Andra bloggar om: Luleå, Miljö, Stadsplanering, Betonghäckar, Bilkramare,

Allemansrätt

Min inställning till terrängfordon är säkert väl känd. De är bra bruksföremål för vissa yrken. De kan också tjäna som transportmedel om det sker i ordnade former och med den hänsyn till naturen som säkerligen kommer att bli viktigare och viktigare om vi ska ha något att lämna över till kommande generationer.

Vissa norrbottningar verkar fullkomligt besatta av att missbruka naturen istället för att njuta av den. Visst - när det gäller snöskotrar skyller vi också gärna på norrmännen. Vi har mycket natur, men snart ingen orörd. Europas sista vildmark är en myt.

Skoterfantasterna anser att det är en livsstil. Det får det att låta lite extra tjusigt. Precis som att det vore något som för evigt skulle rättfärdiga naturförstörelse. Att det skulle berika oss. När det istället är precis tvärtom. Själv har jag vuxit upp i Kiruna och nog sjutton tog vi oss ut i naturen utan bensinångor. Nu verkar det vara ett krav. Man ska långt. Man ska högt. Det ska gå snabbt och helst ska det också höras. Är det ett mindervärdeskomplex som skymtar där?

Jag vet att det finns skoterförare som sköter sig. Men de försvinner tyvärr i det allmänna vansinnet. Det finns också organisationer, som förmodligen samlar bara de seriösa och därmed tandlösa. De märks väldigt, väldigt marginellt i debatten och sällan eller aldrig vågar de ge sig på avarterna. Däremot är de bra på att kräva stöd för sin hobby, på olika sätt.

Jag har sett alltför mycket förstörelse på olika håll för att någonsin kunna tycka att terrängfordon för leksaksbruk ska kunna tillåtas. Det är bara i Sverige som lagstiftningen är så liberal. Inte ens i "frihetens stamort på jorden" USA, får man färdas utanför fastställda leder.

Ofta hänvisas till turismen och att den måste utvecklas.
Hört talas om ekoturism???

I DN kan man idag läsa Hanne Kjöllers kolumn, som ställer frågan: En suparkultur att uppmuntra? Jo, den sidan av "livsstilen" finns också. Och den skrämmer. Machokulturen frodas. Att köra skoter berusad verkar inte vara något som hindrar livsstilen.

Vem vågar sätta sig emot?

*****



Läs mer!
Och ännu mer.


Vid skoterspåret. Rånlandet.



Goublavagge, högfjällsdal på 1200-metersnivån i Kirunafjällen. Skoterled???




Sår efter fyrhjuling, och snöskoter. Bilderna tagna i Riksgränsenfjällen i område som ej är tillåtet för terrängfordon, enligt Fjällkartan.

Andra bloggar om: Miljö, Natur, Klimat, Växthuseffekt, Bränslepriser, Machokultur, Snöskoter, Snofed, Ekoturism, Flathet

Tänk på ...

.. hur du uppträder i skogen.

Det finns alltid någon som håller ögonen på dig.

*****

Korsord förbryllar

Enligt DN:s skärtorsdagskryss använder vi "påskrislavar" för att pynta vårt påskris i "mellersta och norra Sverige".

Jag brukar sätta fjädrar i mitt.

Någon som kan förklara vad påskrislavar är?

*****

Efter skidturen ...

.. på vårens första skarföre (denna vinter har varit exceptionellt skarfri) i skogen och på havsisen, tog andra sysslor vid.

Plats måste beredas för inflyttarna. Nya hyresrätter skapas. Moderna ettor utan kök, eftersom dessa familjer oftast äter snabbmat producerad utanför hemmet.

Spekulanterna dök upp rätt snabbt. Den förste redan jag lämnat byggarbetsplatsen. Det var skogens modigaste lilla fågel, talltitan, som ignorerade mig totalt för att ta sig en titt, trots att jag stod på stegen.

Sedan har framförallt talgoxarna inspekterat. Ett specialbygge förkastades helt. Förmodligen gillades inte den breda ingången som sädesärlor, grå flugsnappare och rödhake gillar. Vi får väl se om det blir någon hyresgäst där i sommar.

En lång fikastund i solen på altanen. I tystnad. Endast betraktande skuggspelet över snön på gräsmattan och en stilla undran om när grillplatsen där borta ska bli användbar igen.




*****

Så fick man något annat att tänka på ...

.. sent på påskaftonskvällen.

*****

Rånlandet 03apr kl 19:47

Skymning över fjärden. Vi äter påskaftonsmiddag. Avocado och mangosallad med serrano och ädelost. Fjällröding med vitvinssås och mandelpotatiskompott.

Nu väntar dessert.


*****

Vem fasen är det ...

.. som sätter i sig de 16 kg godis och de 89 liter läsk varje år, som jag inte får ner?

Hur ser den människan ut. Och hur har h*n råd?

Det blir mer och mer tydligt att vi behöver differentierad moms i Sverige. Lägg på 300% på godiset och läsken, så får missbrukarna själva bekosta sin vård.

Ack ja - ginge det att göra samma på snöskoterbränsle.

*****


DN har mer.

Snödroppar

Norrbottensvåren är vacker. Så här ljust och fint är det på vår "gräsmatta" i stugan.



Och snödroppar har vi också.
Originalet!




*****

Långfredag

Börjat i stor stil med en låååångtrååååååkig frukost. Nu ska jag bäääädda läääänge och väääääl genom att ta ut säääängkläääääderna på den öööööfre balkooooongen, sååååå att de blir kvalsterfriiiiia och fräääääääääscha.

Seeeedan bliiiiiir det väääääääl bara att fortsätta att ha trååååååååkigt.

*****


Andra bloggar om: Ironi