Mat och sån't

söndag, januari 31, 2016

Vinterfåglar

Traditioner är till för att följas. Alltså har jag givit mitt bidrag till forskningen i år igen. Jag har räknat fåglar. Det sker den sista januarihelgen varje år.

Lite orolig har jag varit. Jag tycker nämligen att det är färre fåglar än vanligt. Det är inte samma rusning till fågelmatningen, som jag är van vid. Visserligen har jag införskaffat en större fröautomat, men jag måste säga att det tar längre tid för hungriga matgäster att tömma den, även med frömängden beaktad.  Talgbollarna är heller inte speciellt populära.

Kanske har kylan som vi hade tidigare i januari tagit sin tribut. Kanske har många fåglar dukat under. Men det ska ju också framgå av räkningen i så fall.

Här är mitt resultat:
  • Talltita 4
  • Blåmes 3
  • Talgoxe 2
  • Svartmes 3
  • Domherre 9
  • Nötskrika 3
Det där ser ju inte särskilt imponerande ut. Men märk väl: Man registrerar största mängden individer vid ett och samma tillfälle. Det vill säga, att jag vid ett tillfälle såg fyra stycken talltitor vid matningen. Eller tre nötskrikor. Man adderar alltså inte för varje gång.

Intressant är att domherren är den som står för flest individer för andra året i rad. Men samtidigt saknar jag flera vanliga arter. Vad har hänt med hackspetten, skatan, eller gråsiskan. Att gråspetten inte skulle visa sig i år, är mindre anmärkningsvärt. Den är rar.

I övrigt gick dagen i lugnets tecken. Det mest anmärkningsvärda var att snökarmarna plogades ut. Också det en tradition, även om den brukar ske sent på säsongen. Men nu ska det förmodligen ske två gånger per vinter.

Det var bara att hoppa i diket på skogspromenaden, när man möter detta monster. Husse vinkade dock föga fientligt från förarhytten, till oss.
*****
Här kan du läsa mer om fågelräkningen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

April april

Hajade verkligen till, när jag hörde nionyheterna på radion i morse.

Strålskyddsmyndigheten har lagt förslag om att alla skolgårdar i landet bör skuggas med träd och andra solskydd för att förebygga och bromsa den stigande hudcancerstatistiken. (???)

Ursäkta mig. Har de arbetsbrist på myndigheten? Det brukar leda till uppsägningar i de flesta verksamheter.

Är skolungar ute och lapar sol på rasterna? Bra, tycker jag. Istället för att sitta inne och sola sig vid mobilen eller plattan.

Hur gjorde då vi när vi var i skolåldern? Gick vi på baksidan av skolan och pustade för att undvika hettan. Strök vi längs väggarna för att, om möjligt hamna i skugga av ett eventuellt takskägg. Inomhus fick vi definitivt inte vara. På rasten sågs det till att skolan var utrymd av snälla men bestämda lärare.

Kära Strålskyddsmyndigheten. Ta tjuren vid hornen. Gör er av med överflödig personal, så räcker pengarna kanske till en solterrass för fikarasterna på huvudkontoret.
Och så måste ni ta itu med läckorna inom arbetsplatsen. Aprilskämt får inte komma ut i förväg.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


lördag, januari 30, 2016

Kort glädje

Igår invigdes isvägarna ut till de stora öarna i Luleå skärgård. Efterlängtat av skärgårdsbor och hotell och andra näringsställen. Turismen är betydande.

Men se - Det blev en kort sejour. Idag var kommunen tvungen att stänga. Akut!

Detta beroende på det jag också skriver i förra inlägget. 80 cm högre havsnivå. Isen spricker och släpper upp vatten. Eller också bryter den upp övergången från land till hav och gör det omöjligt att köra ut.

Det är något märkligt på gång.

*****
Läs mer här.

Oj, nu faller väl ...


.. barometern i golvet snart. Vet inte om jag sett så lågt lufttryck här förr.

Plusgrader och 80 cm högre havsyta än i går. Det märks. Och att åka ut på havsisen blir inte lätt. Så det är nog en aktivitet vi får tänka bort idag.

Längtar tillbaka till hur det var förr. Då kunde vi sätta på oss skidorna i stort sett vid ytterdörren och ta ett störtlopp ner mot, och ut på isen. Utan problem. 

Jag talar inte om forntid. Vi har haft huset sedan 13 år och de första 8 har det aldrig varit några svårigheter. De senaste har det däremot varit trixigt vartenda år.

Klimatförändringen märks tydligt.
Och det går fort.

Hur märker du det hos dig?



*****

fredag, januari 29, 2016

Dessa märkliga. ..

.. vintrar som vi har nuförtiden.

Dagen var fantastiskt fin. Vindstilla och sol. 17 minusgrader. Rosiga kinder och härlig luft.

Plötsligt ... på bara någon timme rusade temperaturen upp till tre minus. För att sedan gå upp och över nollan.

Vilken energi, och till vilken nytta? För att få upp tempen i stugan när  i kommer hit, efter att ha haft bara underhållsvärme tar det flera timmar trots element och brasa. (Vi har en energisnål eldstad som tar tid, förstås, men som sedan står och värmer i tio timmar eller mer sedan man slutat elda.)

Men vädret gör motsvarande på, som sagt, en timme.

Och nu regnar det nästan. Blöt, blöt snö är det i vilket fall.

*****

Klipphängaren

Som utlovat ska jag nu berätta om det som oroat oss hela veckan sedan i måndags.

För en tid sedan märkte vi att golvvärmen i badrummet i fritidshuset hade lagt ner sin verksamhet. Det var iskallt. Vi fick rätt snart ett lugnande besked.
 - Det är förmodligen bara termostatreglaget som pajat. Jag kan byta ut det vid tillfälle, sa vår elektriker.

När vi stängde och åkte hemåt den helgen var vi mycket noga med att tömma alla aggremanger som kunde innehålla vatten. Det visade sig dock att vi förbisåg en del detaljer.

I måndags var vi och tittade till stugan, efter en period då det varit 30 minusgrader och mer. Då upptäckte vi ett fatalt fel. Vi hade stängt dörren till badrummet. Det var ju det vi absolut inte skulle göra. Förmodligen gjort med automatik, en ryggmärgsreflex. Nu var den stängd och ingen värme från det övriga huset hade gjort sig gällande därinne. Det var med stor bävan jag gläntade på dörren och gick in.

Toaletten var bottenfrusen, både i skålen och i cisternen. Men inget hade spruckit. Tack för det.

Återstod ett sluttest. Det bestod i att vi satte igång vattenanläggningen. Tur det. Eller otur.
Från duschtermostaten/-reglaget kom en vass stråle vatten. Via taket och ner på mig. Jag blev totalt nerduschad och stod förmodligen paralyserad i ett par sekunder innan jag förmådde mig att slå av vattenanläggningen och därmed få stopp på regnet. Jäklar, det har frusit sönder. Det blir till att kalla på rörmokare. Jobbigt. Man vet ju hur hantverkare fungerar vad gäller tidspassning och sådana saker. Vi är ju inte här och väntar varje dag precis och på helgen vill de säkert inte höra talas om jobb.

Men så slog det mig; vi avvaktar. Kanske det sprutar vatten bara för att det är is i mackapären. Sagt och gjort. Vi ställde upp värmen ett par snäpp i hela stugan och såg till att dörren till badrummet stor på vid gavel, när vi åkte mot stan igen.

Den där saken har malt i huvudet hela veckan. Får vi inte ordning på det, kommer vi inte att kunna använda vårt vintervatten överhuvudtaget. Det blir till att återgå till gamla rutiner med vattenhämtning i pumphuset. Nåja. Vi har ju klarat det i många år, så varför inte ....
Innan vi åkte ut i förmiddags snurrade tankarna i min hjärna.
 - Kanske kan man byta den där mojängen själv. Rörtång och annat finns ju i verktygslådan, och ett duschreglage kan man väl köpa någonstans.

Det första jag gjorde är vi kom hit idag var att kolla hur den där mojängen var monterad. Det var då den trevligaste upptäcken denna vecka uppdagades. En rörskarv hade gått upp. Ett rör på undersidan av termostaten var inte anslutet. Inte underligt att vattnet sprutade upp i taket och ner på mig, när vi testade förra gången.

Vips åkte verktygslådan fram och rörmokarbert fixade det hela på tio minuter, högst. Satte igång vattenanläggningen. Inget läckage någonstans. WC-stolen hade också tinat upp och fungerade precis som vanligt.

Vilken lättnad! Vi föll i varandras armar och gratulerade oss till att turen stått oss bi.

Varför rörskarven lossnat har jag ingen förklaring till. Med tanke på att den var rätt knepig att få till, så verkar det hela näst intill spöklikt.

Och sådant har ju hänt förr.

*****

Skogspromenad

Det är inga problem att ge sig ut i skogen en sådan här vacker dag. Snö finns, som synes. Men det är rekordlite, tror jag. Enligt officiella mätningar är det bara 24 cm.

Men vackert och fridfullt är det. Tyst, vindstilla. En och annan fågel. Och snön skvallrar om både hare, ekorre, ren och älg i trakten.

Går ner på havet. De 16 graderna biter lite eftersom vi kommer i ett nordligt drag. Men det känns bara friskt.

Sköna vinter.


*****

Någon annan ...

.. än jag, som ser tjusningen i att komma ut till stugan och riktig vinter?

Dessutom en stor, stor lättnad över en sak som bekymrat oss mycket, sedan vi upptäckte det i måndags, när vi var här och tittade till.

Klipphängare kallas det.

torsdag, januari 28, 2016

Å så fixade vi ...

.. lite fest på jobbet. Chefen fyllde år och blev "kidnappad", eftersom hon egentligen skulle på ett styrelsemöte. Trodde hon, ja.

Men det ställde vi in.

Och ställde till med firande istället.
Mat, vin och glatt sällskap.


*****

onsdag, januari 27, 2016

Dagens tioåring

Det skulle vara kul att veta vad som har hänt, på tio år.

Har utvecklingen gått framåt?

Fan tro't.

*****

Onsdagskväll i köket

Bilden bearbetad med Samsungs redigeringsprogram

*****

Idag tyckte jag ...

.. att lunchen var lite väl gapig.

Eller fruktade den bara för det oundvikliga slutet?
















*****

Igloo

Igår kväll blev det äntligen premiär. För mig, alltså. Att gå på konsert.

 -  Men han har väl varit på konserter förr, tänker du.
Jo, visserligen. Men inte den här sorten.

Här i Luleå har vi sedan flera år haft en säsongsbunden konsertsal, förutom de ordinarie. Det är en enorm igloo som byggs upp på Gültzaudden (ett parkområde i centrumkanten).

Igår var det alltså dags för min del. Att det inte blivit av tidigare har berott på slöhet. Men nu blev jag inbjuden som VIP, hör och häpna. Tillsammans med knappa tvåhundra andra VIP:ar. Det blev presentation av hela "projektet" med vidhängande musikframträdanden i nästan två timmar, sammanlagt.

Det är en märklig känsla, att träda in i detta vackra och kylslagna rum och slå sig ner på is. Visserligen får man två tjocka underlag. Ett för stjärten och ett för fötterna. Men andedräkten står tät ut genom munnen, vilket innebär ett litet problem. Publikens utdunstningar påverkar nämligen instrumenten. Mellan varje nummer måste de stämmas en aning. Instrumenten är nämligen gjorda av ... just det - is!

Gitarrer, fioler, ståbas, xylofon (som är lite motstridigt - xylo betyder trä), trummor, cello, allt är av is. Och de låter förunderligt bra. Dessutom är akustiken på grund av de runda kupolerna, märklig. Man vet inte varifrån ljudet kommer ibland.

Ljudet den här gången bestod i musik som iglooskaparen hade som idol hemma i USA, när han var ung. Svenskättlingen Dan Fogelberg. Helt okänd för mig. Mysig musik åt vis- och folkmusikhållet. En sångerska som mellansnackade trevligt och sjöng väldigt bra gjorde bakens träsmak (Där har vi det igen. Det är fel uttryck.) lätt uthärdlig. Applåderna blev förstås lite dämpade. Alla hade ju lovikkavantar eller handskar på sig. Men musikernas referensram är ju förstås anpassad, så de blev nog glada för uppskattningen.

Härlig kväll.

Värmande brasor fanns lite här och där utanför konserthallen. I utomhusbaren serverades varm dryck. Xylofonen (av is) var välstämd, liksom cellon. Duktig sångerska, gitarrister, percussionister, och violinist. Publiken strömmar ut från norra entrén efter konserten.


Smakprov:


*****
Läs mer om det världsberömda konserthuset. 

 

tisdag, januari 26, 2016

Mysväder ...

.. på väg hem från jobbet.

Må vi nu bara få behålla minusgraderna.
Det är nära noll.


*****

måndag, januari 25, 2016

Trams

 - Och så en liten teaser. Vi jobbar just nu med ett inslag som kommer i Ekot framåt lunch och som kommer att påverka oss alla.
 - Oj, sa den andre programledaren. Kan du inte säga inom vilket område det rör sig.
 - Nej, även du får ge dig till tåls.

 - Oj, tänkte jag. Synd att det där sänds precis när vi är på gång ut till stugan, eller på affären. Nåja, en sådan stor nyhet lär man väl få veta om så småningom, i alla fall.

Påven kommer till Sverige i oktober.

Och!???

Hur påverkar det mig. Eller tillhör jag inte "oss alla".
Har Aftonbladetchefen redan tillträtt sin post inom public service? Det kommer att påverka oss alla, däremot. Bevare oss!

*****

Fyra liter

Inte vet jag när jag köpte mandel senast. Tittar i skåpen hemma för att se om det möjligen ligger någon liten påse i något skrymsle. Resultatet var negativt.

Nu är jag ju ingen storbagare av småkakor, direkt. Det jobbet begränsar sig till Rånepepparkakorna till jul, och inte heller där krävs den eftertraktade råvaran. För eftertraktad är den tydligen.

Den största importen av mandel till Sverige görs från Kalifornien. Där odlas nämligen oherrans mycket mandel. Kalifornien har lämpligt klimat för ändamålet, tydligen. Eller hade. 

Mandelträd är törstiga. Mycket törstiga. Odlarna har därför tagit till mer och mer drastiska åtgärder för att försörja sig och sina mandelträd med vatten. Så till den milda grad att grundvattnet börjat ta slut. Allt djupare brunnar hjälper inte längre. Det är torrt. Snustorrt. 

Vattnet räcker inte ens till människorna. Och då blir det problem. Dåligt dricksvatten från ytliga källor i den mån de fylls på av ett alltmer sällsynt regnande och snöande gör folk sjuka. Hela staten håller på att torka bort.

Och du köper mandel? Till vad, om jag får fråga. En nödvändighetsartikel?
Varje mandel du ätit. Varje mandel kräver 4 liter vatten för att mogna. 

Det är mycket vatten i en påse.

Jag kan inte säga att jag tänker låta bli att köpa eftersom jag aldrig köper. 

*****
Lyssna här från i morse.

söndag, januari 24, 2016

Tioårsreprisen

 - Redan då, tänkte jag, när jag kollade igenom mina inlägg från denna dag, men för tio år sedan.

Redan då!

*****

Gnällspikssverige

Jag har inte röstat på sossarna på många, många år. Ja, decennier. Tyckte en gång att de började bli lite väl tråkiga. För jag tycker att politik ska vara lite kul också. När jag nu hör att de i den senaste opinionsundersökningen (vad nu sådana är värda) får den lägsta procenten sedan Juholtaffären, så är jag inte så förvånad.

Nu analyseras resultatet av förståsigpåare. Vrids och vänds. Men inte en enda av de kommentarer jag hört har haft det senaste årets olika turbulenser som bakgrund. 

Och säg mig vilken regering som skulle vara populär hos gnällspikarna, om den inte fick göra det den ämnade, när den gick till val för ett och ett halvt år sedan? Det har varit ett fruktansvärt svårt år i och med budgetdebaclet förra vintern. D Ö var väl ingen hit att lotsa Sverige genom. Lägg därtill den exceptionellt märkliga höst vi haft med ideliga "räddningsaktioner" i krislägen. Inte ett dugg var menat. Inte ett dugg var planerat. Inte ett dugg har varit enkelt.

Så säg mig; vilken annan regering hade fixat det?

Har du ett svar, får du gärna berätta.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Min frisör ...

.. säger att "virvlarna i huvudet kan flytta sig med åren".

- Må så vara. Men måste de hugga rågång på vägen, undrar jag.


*****

lördag, januari 23, 2016

Recension II

Vi har ett vitt favoritvin. Det har funnits i många år och har med oregelbunden regelbundenhet dykt upp i vinspalter och recensioner i olika tidningar och tidskrifter. Alltid med högt, eller högsta betyg. Vinet är La Gascogne par Alain Brumont Gros Manseng Sauvignon

Nu har samma firma kommit med ett rött alternativ. Vi drack det ikväll. Passade fint till suovas.
Alain Brumont Chateau Bouscassé Madiran. Lägg det på minnet.


*****

Recension I

Gokväll i SVT har väl panschostämpel hos många. Och eftersom jag är panscho så tittar jag och konstaterar att den stämpeln sätts av de som aldrig sett programmet. 

Nu ska väl sägas att lördagskvällarnas upplaga sällan är betittad. Men nu råkade det bli så. Det skulle handla om manlig stil.

En "specialist" visade trender i manligt mode. Det blev rent parodiskt. Dels var han själv "felklädd" med en urvuxen kavaj, en skjortkrage felvikt eftersom slipsen knutits stryphårt, och inte minst för korta byxor som visade benet minst fem centimeter ovanför de fula skorna. Detta på en herre med minst 55 år på nacken. Och inte bara där.

Dessutom talade han om tjäjp (shape, form), härringbåun (fiskben) och staajl som betyder stil.
Det var precis det han inte hade.

Egen stil hade däremot artisten Duvchi. En ung kille som jag aldrig hört talas om (men jag är ju panscho, förstås). Han var klädd i täck-( läs dun- )tröja och rejäl, om än rätt snygg luva med tofs. Han har tydligen varit i branschen sedan 2011 utan att låtit sig ens skönjas av mig.

Jag kände mig lite tveksam. Dömde av utseendet och stilen (nä - inte staaajlen), vilket visade sig vara ett misstag. Han visade sig vara en intelligent kille med huvudet på skaft. Och inte minst en märklig röst.  Och vilken musik sedan. Stämning. Intressant. Ovanlig och rent förtrollande.
Hoppas få höra mer av honom. 

*****

Luleå 23 januari.

En dag i stan. Det känns inte bra att ge sig ut till stugan, när det är 20 minusgrader. Vi har ju bara underhållsvärme där, och min hosta och heshet gör att jag inte känner för att åka dit. Visserligen är ju huset av högsta energiklass. Men det tar ju en stund att få upp värmen, när vi haft kallare än 30 i flera dagar.

Det får bli den dagliga rundturen till fots. Väl påpälsad även idag. Det biter i ansiktet i svag motvind. Ljuset är förunderligt vackert. Luften är fylld av iskristaller, som ger ett "dimmigt" intryck. Det blir en rätt lång runda, som avslutas med några ärenden, och en tur till Kulturens Hus. Två intressanta utställningar har vernissage där idag.

Solitary road handlar om en två mil lång väg i väglöst land. (???) Den går mellan två punkter i ödemarken, men utan slutmål. Man tar sig till vägens början med båt över Torneträsk. Vägen går sedan genom ett antal småbyar, eller bosättningar. Ingen bor där permanent nuförtiden, men husen nyttjas av ättlingar till de som en gång levt hela liv i denna vackra del av världen. Börje Salming är en av de som tillbringat barndomen här. I byn Salmi. Så nu vet du varför han heter som han gör.

Ella Jonsson har skrivit texterna. Fotograf Anders Alm har tagit bilderna. Ett bildspel hittar du här.

Packat med folk. Så packat att vi backar. Tillbaka till fiket för en kaffe. Där träffar jag två bloggare, som också backat. Sven och Johan.
 - Man får gå dit en annan gång, säger Sven. Den hänger ju kvar en bra tid framåt.

Med magarna påfyllda av äppelkaka och vaniljsås och kaffe, går jag och Benke tillbaka till utställningen. Och nu är det lugnt. Vi får tillfälle att träffa producenterna och kan ställa frågor. Jag berättar att jag, trots att jag bott i Kiruna i 11 år, aldrig har hört talas om vägen.

Tipsar Sven och Johan om att det nu är fritt fram, när vi passerar fiket på utvägen.

Den andra utställningen är SHWAN DLER QARADAKI .
Den är tung och får vänta till en annan gång. Man har ju sett till att man bor nära kulturhändelserna här i stan. 

Lördagen går vidare. Min tur att fixa middag. 


*****

Kunde inte låta bli

Jag vet att jag skrivit om detta förr. Men jag tror inte det skadar att ta upp det gång på gång på gång. Det handlar om dataspel. Och barn. Men även om vuxna.


Klippet hittade jag på Facebook och kunde förstås inte hålla fingrarna i styr.
---
Föräldrars ansvar - Ja!
Synd bara att speltillverkarnas föräldrar tydligen var helt frånvarande på sin tid. Vilka skruvade hjärnor har dessa konstruktörer?

Och ingen ska komma och säga att de inte påverkas av idiotin. Många beskärmar sig över hur vi påverkas av vanlig reklam. Men av dataspel - nädå inte det inte. 

Tala om skruvade hjärnor. Eller förmodligen är de inte ett dugg skruvade. Det finns inga vindlingar alls.
---
Respons!?? Så gott som ingen. Vad beror det på, kan man undra. Föräldrar har dåligt samvete och vågar inte erkänna att både de själva och barnen sitter klistrade??? Eller också tycker man inte att det är så farligt.


Det sistnämnda ställer mig totalt förlamad av förvåning. Själv skulle jag aldrig ge mig in och spela ett spel som går ut på att ha ihjäl än den ena, än den andra. Spränga, skära, skjuta. Jag tycker det är vidrigt och snudd på sinnessjukdom.

Och det står jag för.

Här finns länk till inslaget i TV4
Här är FB-inlägget i sin helhet, för dig som är med där.
Läs mina tidigare funderingar i ämnet

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


fredag, januari 22, 2016

På hemväg ...

.. från vårdcentralen, eller hälsocentralen, som de kallar sig, går jag en omväg i det kallvackra vädret. Visserligen inte lika kallt som igår. Bara 24 grader och lätt medvind fick mig att tycka att det var härligt att promenera.

Hemma väntade kaffe med dopp. Och en del funderingar över hur vi ska göra i helgen. Till stugan. I stan? Vi känner att vi i alla fall stannar hemma idag, och att vi tar ett nytt beslut imorgon, angående det.

Sedan funderingar över mathållningen. Uppiffade rester ikväll, kanske. Suovas imorgon? Jo - nå't ditåt får det bli. Men först blir det bullbak. Och en sväng till Systemet.

Kallvackert
*****

Jaha ...

.. då var man här igen. Intervjuad av sköterska och prover tagna. Snabbsänka nej. Feber nej. Men hon tycker i alla fall att en läkare ska lyssna på lungorna.

Så, som sagt, nu sitter jag här igen.


*****
Uppdatering: Inga fel. Lungor perfekta. Hjärtat likaså.
 - Du kan ju ha råkat ut för andra virus under tiden, när ditt immunförsvar varit upptaget med annat. Det är mycket som cirkulerar just den här säsongen. Eller också kan det helt enkelt vara så att slemhinnorna behöver mer tid för att läka, efter "grundviruset". I det här läget är det heller ingen idé att äta antibiotika. Det har ingen verkan. Så det är bara att vänta, sa doktor Eva.
 - Jamen tack då, sa jag. Det är ju bra att man är frisk, fast man är sjuk.

torsdag, januari 21, 2016

Nu är jag less

Den "förkylning" som följt mig i vågor sedan oktober, har i veckan tagit fart igen. Låter som en kråka, hostar och harklar och har samma symptom som innan jag fick antibiotika i november. Men nu sitter den längre upp. Kan inte beskriva det på något annat sätt, men hostan ligger längre upp i halsen.

Så det blir till att ringa vårdcentralen imorgonbitti och få en tid, eller i alla fall en konsultation.

Samtidigt vet jag att mitt fall är ingalunda unikt. Har hört ovanligt många, som går och drar på symptom månad efter månad. I vågor. Men det spelar ingen roll. Nu vill jag bli fri från detta.

Det konstiga är att jag känner mig pigg och alert i övrigt. Ingen feber. Ingen värk. Inga andningssvårigheter ens vid ansträngning. Det sitter bara i halsen.

Krya på mig!

*****

Tioårsreprisen

Visst händer det saker på tio år. 

Läs bara här och jämför.

*****

Och ...

.. gomorron.

Ingen tidning i lådan. Jag förstår det.


*****
Uppdatering: Den kom strax innan jag gick till jobbet.

onsdag, januari 20, 2016

Luleå 20 jan kl 23.25

Kryper i säng med en bok. Ute är det -29.

I sängen 55  grader varmare.

Gokväll.
Och gonatt!


*****

Ja ...

.. pjåkiga blev de inte.


*****

Som vanligt

Onsdagens morgon skiljer sig inte från nutida andra. Religiösa fundamentalister har massakrerat 21 personer (minst) i Peshawar, Pakistan. Talibaner har tagit på sig skulden. Men knappast ansvaret; ett uttryck som ibland skymtar i nyhetsrapporteringen. Något ansvar tar de rakt inte för sina religiösa dåd.

I USA har den religiösa fundamentalisten Sarah Palin trätt in på scenen igen, inför presidentvalet i höst. Hon har väl ungefär samma diagnos som herr Trump. Tänk er honom som president och henne som vice (eller utrikesminister) .... Huga vilket skräckscenario.

Goförmidda'.

*****

tisdag, januari 19, 2016

Mörka, farliga ...

.. Nårrrrrrland.

En viktig nyckel försvann på ett asylboende för ensamkommande barn i Götaland. För att skrämma fram den hotade den kvinnliga kommunchefen, tillika gode mannen alla barn med:
 - Om inte nyckeln kommer fram kommer ni alla att skickas till Norrland.
Hon hade tydligen pekat ut Kalix, som det hemska exemplet på kartan.
 - Där får ni inte se solen på ett halvår.

Vad kvinnan inte känner till är att solen förmodligen lyser mer i Kalix, än den gör på Tjörn, där de befann sig. Norrbottenskusten är känd för det.

*****
Läs om detta i DN.
Läs om Kalix.

Den ene efter den andre

Det är inte utan att man börjar bli lite bekymrad.  Åldersbekymrad, alltså. Hjältarna börjar tunnas ut, om man så säger. Eller hjältar och hjältar ...  Lemmy från Motorhead var ingen bekant till mig.  David Bowie i en välregisserad (åtminstone verkar det så) sorti. Han var väl inte min största idol. Inte ens idol. Men han har ju alltid funnits på något sätt, och gjort sina avtryck.

Och nu Kjell Alinge. Han har däremot varit en av mina trevligaste bekantskaper. De där hejdlöst roliga programmen Hemma hos. Musiken i Eldorado som han gjorde tillsammans med Lennart Wretlind. Sena måndagskvällar, om jag inte minns fel. Ofta låg jag till sängs och lyssnade.

I dagens DN får jag se, att Ola Magnell fyller 70. Va!?? Det blir lite extra chockartat, eftersom man inte hört något av honom på ett bra tag. Förmodligen föreställer jag mig att, om han skulle dyka upp, skulle han inte ha blivit ett dugg äldre, än han var då jag senast hörde något om honom. Han är väl inte heller min största favorit.

Men det är ju detta med att bli äldre. Har svårt att begripa det.

Men herrejisses.

Jag är ju bara 66.

I fem månader till. 

*****

måndag, januari 18, 2016

Ebb och flod

Vår kust drabbas normalt inte av märkligare naturfenomen än 1cm landhöjning per år. Lugnt och städat alltså. Stugägare och andra med sjötomt har kunnat anordna egen brygga, som stått där år efter år efter år.

Men inte nuförtiden. Härom veckan hade vi ett vattenstånd som låg 122 centimeter över det normala. Någon vecka senare var samma vattenstånd 80 cm under. Du kan ju själv räkna ut att en havsis har det knepigt då.
 - Hur ska du ha det, hav? Jag får ju aldrig lägga mig tillrätta.

Befogad fråga. Havsnivån ändrades alltså mer än 2 meter på de där dagarna. Inte undra på att det ser ut som det gör längs stränderna här i stan, trots att det är en innerfjärd, som fylls på av älvens vatten.

Och några fasta bryggor är det inte tal om nuförtiden. Det funkar inte.

Det här måste vara ett klart synligt tecken på klimatförändring. Så det är väl bara att vi anpassar oss.

Upp och ner. Det är inga små tunna isflak som slipar stränderna här till oigenkännlighet.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag, januari 17, 2016

Jag är väl töntig ...

.. men jag ser gärna Så ska det låta. Så det vill jag se ikväll.
Men sedan undrar jag hur SVT:s programplanerare tänker när de sedan fortsätter med inte mindre än två seriestarter. Dessutom intressanta. Till yttermera visso är båda något i "spiongenren" (Ja, sisådär i alla fall.)

Och jag vill se båda.

Det har fått mig att inse att programtablån sätts ihop av robotar, som funkar ungefär som de där som kollar in vad du googlar på, och sätter ihop riktade reklambudskap åt dig på t.ex. de sociala medier du frekventerar.

Eller är det bara obetänksamhet?

Det  blir en lång TV-kväll.

(Och ... Jo, jag vet att SVT Play finns.)

*****

Av någon anledning ...

.. har detta inlägg från 2007 blivit mycket populärt. Den senaste veckan har minst 15 pers sökt igen det via Google.

Varför!?

Det kan man undra.
Men kul!

*****

Oj, vad det blir ...

.. mycket teve, sådana här dagar. Och glada blir vi också över längdskidtjejerna och slalomkillarna. Men vi hinner också ut i kylan, som kommit tillbaka efter några dagar med sju-åtta minus, bara.

Det har snöat igårkväll. Hör och häpna. En decimeter, kanske. Det är verkligen på tiden. Och snöröjarna som inte haft mycket att göra, får plötsligt mani. Allt ska bort. Till varje pris. Annars tjänar vi inga pengar, verkar de tänka. Det skrapas och plogas. Asfalten ska fram, liksom stenläggningarna. Helt i onödan. Det som händer är att de skrapar fram isen, som ligger underst efter alla blidväder och regn vi haft i december och början av januari. Men jag förstår dem. Traktorförare är nog aldrig ute och går. De har ingen erfarenhet av apostlahästtrafik.

Vi går vår vanliga runda. Det är enklast så, för då vet vi vilken tid det tar och missar inte andra åket i damernas och herrarnas tävling.

Med kaffe och nybakt kaka.



*****

lördag, januari 16, 2016

Vi fortsätter ...

.. med ugnsbakad hälleflundra, ostgratinerad stomp och sallad, efter sydafrikanskt bubbel (som fick bli genomgående) med löjromskex och Skabramost.

Gott!

Årets fattigaste ...

.. helg, sägs det vara. Just denna. En vecka innan januarilönerna dimper ner på kontot; jul- och nyårshelgerna krävt sin tribut, och reorna inte har något kvar att sälja.

Men jag tycker det är i stort sett samma fläng på stan som vanligt. Rulltrapporna stånkar under trycket av människomassorna som vill upp, upp, upp till shoppingens paradishimlar. Tulpanerna hade tagit slut, när jag vaknat till och konstaterat att den blommans dag var igår.  Möter kolleger med händerna fulla av shoppingkassar, och min systersonson, systersonsonsfru och systersonsonson vid kaffebutiken.
 - Ja, det är ju helg, så vi vill ha nå't lite lyxigare, som jag mal själv, säger han.


Inte går det någon nöd på mig heller.

Som får pensionen på måndag.

Traskar hem, efter att ha kollat in helgens program på Kulturhus Ebeneser. Det var inget som klickade där. Går förbi Köpmantorget och älgen där. Igår döptes den till Mooses. Vitsigt, måste jag säga. Jag hade ju förstås röstat på Älgbert, eller någon annat passande.

Det småsnöar.







*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ettårsrepris

Mitt byte från gårdagens julavslutning passar utmärkt till en köksutensil som hamnade i vårt hem just denna dag i fjol.

Det är inte utan, att jag nu måste kolla bruksanvisningen till gårdagens kap lite extra.

Återkommer med rapport.

*****

Jag fick ...

.. krusetterna. Hurra!

Kvällens "Efterjulfest" blev som vanligt succé. Den grupp jag ingick i vann förstås "På spårettävlingen" överlägset.

God mat hade kollegerna på Aurorumkontoret fixat. Skratt och glam rådde hela kvällen.

Julklappsspelet var spännande och jag gick ur striden med de fyra "krusetterna" som var hett eftertraktade. De kommer till användning, det är ett som är säkert.

Personalfesterna hos oss kan ni andra bara drömma om.

Bara så du vet.


*****

fredag, januari 15, 2016

Sparkar bakut ...

.. på älvens is, i ett fantastiskt vinterväder. Såhär ska det vara på vintern. Tar en lånespark och drar iväg. Det är bara att ta första lediga på sparkparkeringen. Lämnas tillbaka på valfri annan parkering. Det är ett ingenjörsföretag i stan som sponsrar. Varje spark är döpt efter öarna i skärgården och man kan också fototävla och få fina priser, om man hänvisar till sin spark.

Tyvärr kände jag inte till att sparkstöttingarna var utplacerade redan. I fjol dröjde det lite längre innan de fanns på plats. Det blev därför till en liten utmaning att försöka få fart på medarna, eftersom jag inte utrustat mig med broddar. Men det funkade rätt fint ändå, och det blev en fin tur. Nästa gång drar jag nog ut till närmaste ön, Gråsjälören.



*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag, januari 14, 2016

Idag hände ...

.. ingenting, förutom att jag jobbade, hade ett rehabmöte, käkade lunch (Wallenbergare) med goda vänner, jobbade över lite och gick sedan på jakt efter en julklapp, köpte den och gick hem, bara för att inse att den passade bättre hemma, än att ges bort i fredagskvällens förlustelser med kolleger, vilket fick till följd att jag efter halvtrefikat hemma, gick ut igen, mest för att få lite luft och motion, men också fortsätta jakten på klappen, efter att jag strävat fram i kall, kall motvind runt halva stan, innan jag vände åter och passade på att gå in på Hägglunds för att köpa nya kängsnören, eftersom de gamla hade börjat visa svaghetstecken, och Sara hjälpte mig så att jag fick den rätta längden, varefter jag betalade och traskade iväg vidare hemåt via Cl*s Ohl**n, där jag till slut fann en mycket bra julklapp, som säkert kommer att glädja den som råkar få den till slut, tänker jag där jag sitter och äter middag och fortsätter med TV, som ikväll bjuder på en hel del bra program, där huvudnumret var Fredrik Önnevalls Fosterland, följt av en dokumentär som handlade om återvändare, alltså sådana asylsökande som ger upp och reser tillbaka till sitt kaos av olika skäl, och jag sätter mig sedan och härmar Jonas Hassen Khemiris teknik, som jag uppmärksammade i söndagens (var det väl) DN, där han skrev en låååååång novell sida upp och sida ner med bara en mening, utan att jag förstod meningen med det, vilket kanske inte var meningen.

*****

onsdag, januari 13, 2016

Årets andra ...

.. "julgransplundring" genomförd ikväll. Den första hemma igår, då våra ytterst sparsmakade pyntningar fördes till förrådet.

Den ikväll hos A var mera en "Knutfirning" med glögg och fika. Och en del trevligt umgänge förstås. Julgrejerna fanns då kvar när vi tackade för oss och traskade hemåt tillsammans med Rubens och hans matte. Men glöggförrådet var tömt och det var väl det som var plundringen.

Nu återstår blott en jultradition. After x-mas (Engelska(??!), undrar du, fullt medveten om att jag försöker undvika sådana påhitt. Men här allittererar det på begreppet After work.) på vårt andra kontor här i stan. Fredag kväll. Mat och dryck och julklappslek. Frågesport brukar också ingå. Vi får väl se hur det blir med det.

Så var det slut för denna gång.
Nu väntar vi på påsken.

*****

Jag säger bara ...

.. heja Margot Wallström!
 
*****

Ett kvinnomysterium - och lite mansdito

Här inne är det vindstilla. Tror jag.
Jag har tagit upp detta förr, men jag gör det igen efter dagens observationsrunda i stan. På med täckbyxor halsduk, dubbel mössa, dunjacka (Två faktiskt; en tunn underst och en tjockare utanpå. Lager på lager, alltså.) och förstås varma skor.

Temperaturen ligger på 20-strecket under noll, och är väl inte värst. Som i en frysbox, alltså. Men så har vi det där med "upplevd temperatur", eller köldfaktor som det också kallas.

Det är nämligen så, att det blåser lite småfriskt. Uppemot 10 meter per sekund. Tillgängliga hjälpmedel i form av tabeller visar då att den temperatur som upplevs ligger på -34. Vill du räkna ut det där själv, använder du bara formeln ...
T_{eff} = 13{,}126667 + 0{,}6215T_{a} - 13{,}924748v^{0{,}16} + 0{,}4875195T_{a}v^{0{,}16}\!
 ..  där Ta är temperatur och v är vindhastighet.


Nåväl. Det som förundrar är hur jag då kan möta tjejer och unga kvinnor, utan mössa, utan halsduk, jackan lite nonchalant öppen i halsen, inga vantar/handskar och t.ex. bärande på en mobiltelefon i ena handen? I motvind. Hur gör ni?

Till saken hör också att min erfarenhet av kvinnor dessutom sitter och fryser på jobbet om tempen går under 22 grader. Plus, alltså.

Till saken hör också att jag ser en del tunnklädda killar av ung natur också. Men de ser åtminstone ut att frysa och går och håller sig för sina bara röda öron. Ty någon mössa har de inte. Den föredrar de att istället ha på inomhus.(???!)

Jag önskar alltså svar på ovanstående fysikaliska frågeställningar, från min erfarna läsekrets.

(Och jag vill inte höra påpekanden om att "2 plusgrader i Göteborg är myyyyycket värre än 30 minusgrader i Norrland".
Det är en myt! Punkt.)

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från klockan 22 ikväll ...

.. ratta in SVT1 (Fast man rattar kanske inte in längre) så får du se en ny tysk serie, som fått många lovord. Kul med variation mot allt engelskspråkigt. Deutschland 83. Spiondrama.

Efter den blir det balett. Äntligen får vi se hur det gick för projektet med de tornedalska männen som ska framföra sin Bastubalett. Förberedelserna kunde vi följa för ett bra tag sedan.

Spännande TV-kväll.

*****

måndag, januari 11, 2016

Räddning

Den där golvvärmen, som vägrade utföra sin uppgift, är troligen inte något större problem. Vi fick tag i "vår" elektriker Lars-Olav, som gjort all installation när vi byggde stugan.
 - Å, det låter som att termostatkontrollen har pajat, sa han. Det har hänt någon gång. Men jag kan komma och byta ut den när jag är i närheten. Det är en snabb operation.

Han bor inte i Luleå, eller ens trakterna däromkring, men gör ibland jobb här i närheten. Vi sa att det inte är akut.

Vi räddades tillsvidare av en värmefläkt från Cl*s Ohl**n. Den får duga medan vi väntar.


Skönt att det troligen inte är något som kräver att vi river upp hela golvet, för att gjuta om det med nytt golvvärmenät. Det hade varit jobbigt.

*****

Tiden ...

.. med riktigt stora isdjur i vår stadspark är förbi. För första gången blev vi utan skulptur i år. Det beror på att skaparen slutat jobba med verken på grund av hälsa och ålder. Det är lätt att dra på sig ledproblem, när man jobbar i kalla miljöer med kallt material, förstås.

Men en och annan mindre grej, till exempel en skylt i is, har dykt upp utanför stadshuset. Det är för att vi ska bli medvetna om vårt fina världsarv Gammelstad, en mil norrut. (Det ser ut som det står Sammelstad, med det är bara inbillning.) Världsarvet fyller 20 i år. Mysigt ställe, om du har vägarna hitåt någon gång. Bäst på sommaren tycker jag.
















 *****
Här hittar du några av de trettio årens isdjur i Stadsparken.

Och här hittar du mer om världsarvet Gammelstad

Blåmåndag - Nej, jag menar grå

Det har varnats för snö. Halvmetervis i södra delarna av Norrland. Här "snö sporadiskt". Vi som skulle behöva en rejäl dos, blir väl utan, verkar det som

Grått är det. Precis som igår. Precis som i lördags.

Vi beslutar åka till stan. I bilradion pratas om någon ny frälsningslära; kommunikologi. Låter som en sekt, där beslutsfattare ska bli bättre sådana genom att krypa på golvet i kursmiljön. På så sätt ska de lära sig kommunicera bättre. Norrköpings kommun har köpt kurs för miljontals kronor för stadsbyggnadskontorets räkning. Fackförbundet Unionen likaså.

Tramset bygger inte på någon vetenskapligt bevisad teori, eller teorier.

Kommunik-ologi, är kanske en bättre benämning.

Till David Bowie har jag ingen större knytning. Har inte haft honom eller hans musik som favorit, egentligen. Jag har väl bara gillat enstaka alster ur hans produktion, men förstår ändå hans betydelse för populärmusiken. Han har inspirerat många.

Må han vila i frid.

Och jag tror att den mediakarusell som nu sätter igång kommer att snurra ännu snabbare än för den för någon tid sedan avlidne Lemmy, (i bandet Metallica Motörhead), som jag inte hade något förhållande till överhuvudtaget. Visste inte vem han var. Kände bara till bandets namn, inte produktion.

Orrarna börjar tydligen få vårkänslor. Igår samlade i stor tropp på isen ute på fjärden. Idag i upphöjt lugn ovanför en korsning på vår skogsväg. De bryr sig förmodligen varken om Bowie eller Metallica. Och kommunikologin struntar de också i. Det funkar ändå.

Där har utbildningsinköpare uppenbarligen något att lära.

Bilden tagen genom vindrutan. Därav snöblafforna. Hade jag gått ut för att ta bilden, hade du aldrig fått se annat än träd.

*****

söndag, januari 10, 2016

Jag hade en gång ...

.. en önskan om att kanske besöka Polen.
Krakow lär vara intressant. Warszawa likaså.

Men jag tror det får vara. Vill inte bidra till deras ekonomi.

*****

Inte går det bra ...

.. för grabbarna i de alpina grenarna. Riktigt uselt, utan att överdriva det minsta. Vi kan egentligen gå och gömma oss. Faller inte Myhrer, så åker Hargin på fel sida om portarna, och en del annat blandat trassel. Laget får nog tänka på att byta tränare, kanske.

Bättre går det för tjejerna. Där Kajsa Kling gjorde en strålande störtloppsinsats igår. Visserligen en fjärdeplacering, men det är nog en riktig topplacering bland svenska störtloppsmeriter genom tiderna. Det är ju inte vår specialdisciplin direkt.

Går ut och tittar på "utet" istället. Vintergrått. Det har florsockerpudrat lite under gårdagskvällen och det ger ett vänligare intryck, om än lite förrädiskt. Skogsvägar och stigar är glashala. Inte heller är havsisen helt riskfri. Det lilla puder som ramlat ner har lagt sig som ett tunt döljande täcke över isfläckarna. Men vi klarar oss hem till elvakaffet klockan halv ett. Och därmed kan vi också se utförsåkningseländets andra åk där svenska laget uppvisar nya misstag.

Man får nog ställa upp själv.

Om det ska bli nå't.


*****

lördag, januari 09, 2016

Något slags jubileum

Det förra inlägget om golvet i badrummet var inlägg nr 7777.

Kanske man borde fira!

Jamen skål då!

*****

Så trevligt

Varför känns det så kallt i badrummet? Och varför är det vatten på golvet kring duschavloppet?

Aj, aj - Något är fel. Det är bara att sätta igång och utreda. Golvvärmen på och uppskruvad till driftläge. Grön lampa lyser okej. Röd lampa likaså, vilket betyder att golvet håller på att värmas.

Koll av avloppet. Is i vattenlåset! Har vi råkat slå av golvvärmen när vi åkte härifrån i tisdags? Istället för att bara skruva ner den till "bortovaroläge". Och så har det varit 30 minusgrader, sedan vi åkte härifrån senast. Inte underligt att det frusit.

Isen i avloppet försvann raskt, när en liter kokande vatten hälldes i. Isen fanns bara i själva vattenlåset. I övrigt var allt i sin ordning.

Nu gäller det bara att golvet levererar värme. Alla indikationer visar ju rätt. Annars vet jag inte vad som ska göras. Hoppas, hoppas .........


*****
PS. Att det låg lite vatten på golvet kring avloppsbrunnen var ingen "katastrof". Det är vår varmvattenberedare som pruttar ut lite, när vi vridit upp värmen i den till "härvaroläge".

Jaha

Från klart och midvintersol i stan, till molnbank i stugan.

Men det skiter vi i.


*****

fredag, januari 08, 2016

Ingen ursäkt

Efter att temperaturen i ett par dagar pendlat mellan 29 och 31 minusgrader, och dessutom blåst, så har vistelse utomhus inskränkt sig till ett minimum. Endast det nödvändigaste har tvingat ut mig.

Men idag, när det är tio grader varmare blir det förstås mer än det som egentligen krävs. Visst - En tur till affären för inköp till kvällens renfilémiddag (Tillbehören, alltså. Renen ligger förstås redan i frysen.), men efter lunchen suger det i promenadbenen. En tur i rask takt.

Jag har ju en del att välja på i hallen, så undanflykter undanbedes, så att säga. Det är bara att välja rätt och ge sig iväg. Det i jämförelse varma vädret är skönt, särskilt som vinden är helt borta. Ett litet bitande drag bara. Från väster. Men det är inget som egentligen stör, där jag går nere vid Södra Hamn. Det är fortfarande ljust, även om jag är ute i solnedgången, som inte syns, eftersom moln har dragit in. Ur dem faller, inte snö, men snökristaller. Små, små flingor, som bäddar in omgivningen i något som mer liknar dimma.

Det blir en rätt lång tur. Återvänder genom stan. Folk och turister. Ja, turister är ju också folk, förstås, men du förstår vad jag menar. De går omkring och är påbyltade upp till underkanten av ögonen, som däremot storögt insuper allt det främmande. Det ställs upp. Det fotograferas. Det skrattas.

Tiggarna sitter på sina vanliga positioner. Hälsar "hej hej" till alla förbipasserande. Och jag tänker att de är verkligen uthålliga. Om detta är bättre än livet i Rumänien, så bör nog Rumänien skämmas. Ordentligt! Kanske skulle man skriva ett skällbrev till ambassaden. Hm .... Kanske en idé.

Snart är jag hemma igen. Kaffe och en bit hallonlakritskola.

Fortsätter tänka.

En ensam skidåkare med hund ute på södra stadsfjärden.


*****

torsdag, januari 07, 2016

Fyra stycken ...

.. en och en halvtimmeslånga avsnitt. På rätt kort tid, dessutom. Fin tidsskildring med fantastiska miljöer. Halva serien har jag läst - Den andra halvan inte.

Och jag måste säga att det fanns rätt mycket som jag inte förstod. Hur allt hängde ihop. För det tror jag att det gjorde.

Såg på min medtittare att det var samma sak där. Förbryllelse. En vilja att förstå som inte räckte till. Där är vi eniga. Om Gentlemen och Gangsters. SVT1.

Kan jag få en förklaring, tack!
Kortfattad.

*****

Två decimeter ...

.. från 30 minusgrader, står de i vårt köksfönster.

Rätt snygga.
Tycker jag.


*****

onsdag, januari 06, 2016

Jamen ...

.. gonatt då.

Jobbdag imorgon. 


*****

Kalla mig gärna gammalmodig II

Som om jag skrivit det själv. Precis så. Gårdagens ledare i NSD är på pricken, tycker jag. Det handlar om det nyvaknade intresset för värnplikt. Ledarskribenten har fattat galoppen. Och för dig som inte åååååårkar läsa hela texten har jag fetmarkerat särskilt viktiga punkter som jag håller med om. 

Jag fick inga som helst reaktioner när jag skrev om detta för några dagar sedan. Kanske var det för hårdsmält i jule- och nyårstider. För jag tror att de flesta har en åsikt. Fram med den bara! 

Nu till Olov Abrahamssons ledare i NSD:

---------------------------------
Den 16 juni 2009 drev den dåvarande borgerliga regeringen igenom beslutet att skrota den allmänna värnplikten i fredstid. Det var ett beslut som fattades med knapp majoritet i riksdagen. Bara tre röster skiljde. Röstsiffrorna var 153-150. Socialdemokraterna var emot. Man kan i och för sig diskutera hur allmän värnplikten var i realiteten. Den gamla folkförsvarstanken hade urholkats rejält i början av 2000-talet – och även tidigare S-regeringar hade sitt ansvar för utvecklingen. Visserligen var alla män mellan 18 och 24 år skyldiga att mönstra. Men allt färre blev kallade. Åren innan skrotandet av den allmänna värnplikten var det bara 10 procent av de unga männen som gjorde lumpen. 

Många borgerliga ledarsidor hyllade avskaffandet av värnplikten. ”Äntligen”, skrev till exempel det liberala flaggskeppet Dagens Nyheter i sin huvudledare dagen efter riksdagsbeslutet 2009. Värnplikten beskrevs som både ”gammalmodig och ineffektiv”. Men sent skall syndaren vakna. I sin söndagskrönika 19 december 2015 medger nu DN:s chefredaktör Peter Wolodarski att ”slutsatsen var lika tidstypisk som felaktig”. Han argumenterar istället för ett militärt försvar med bättre folklig förankring. ”I dag behövs mer än på länge en mötesplats där unga svenskar, oavsett bakgrund, samarbetar”, skriver Wolodarski bland annat. Omtänkandet är senkommet men ändå mycket välkommet.

Värnpliktsförsvaret hade egenskaper som aldrig kan uppnås med ett yrkesförsvar som bara rymmer de mest motiverade stridisarna. Själv gjorde jag lumpen på gamla I19/P5 i Boden 1982/83. Stockholmare, norrbottningar, arbetarbarn, överklass – folk av alla sorter – fick en utbildning i att samsas och ta gemensamt ansvar. Vi fick lära oss att inte bara tänka på oss själva, utan också vikten av samarbete för att samhället ska fungera. Författaren och journalisten Göran Rosenberg har beskrivit värnplikten som en nationell brobyggare och smältdegel. Och så var det. Värnplikten var inte bara en militär fråga; den rymde också sociala och demokratiska värden som inte går att underskatta. Det spelade roll att SSU:are från Kalix och MUF:are från Lidingö bodde på samma logement och fick samma miltära grundutbildning.

Nu öppnar också nye försvarsministern Peter Hultqvist (S) för att återinföra värnplikten. I höstas tillsatte han en utredning om en ny typ av värnplikt. ”Vi måste hitta vägar så att vi breddar den folkliga förankringen. Men det handlar också om kunskapen bland svenska folket om hur man hanterar krissituationer oavsett om de är militära eller civila”, sa Hultqvist till radio-Ekot 28 oktober. Enligt direktiven ska utredningen titta på en kombination av anställda soldater och värnpliktiga, en modell som både Danmark och Norge har. Uppenbarligen har en sådan inriktning ett starkt folkligt stöd. Sju av tio svenskar vill återinföra värnplikten, enligt en aktuell opinionsmätning från DN/Ipsos. Man diskuterar exakt hur en ny pliktlag ska formuleras. Men den borde omfatta både män och kvinnor, liksom innehålla både militära och civila inslag. Det handlar inte bara om militära hotbilder. Den stora branden i Västmanland sommaren 2014 visar till exempel vikten av att snabbt kunna mobilisera många människor för att lösa en akut situation. På samma sätt kan det handla om allvarliga samhällsstörningar som orsakas av stormar och översvämningar.

Vi lever i ett allt mer individualiserat, segregerat och polariserat Sverige. Men ska samhället fungera krävs förmåga till gemensamt ansvarstagande. En ny form av allmän värnplikt kan skapa en mötesplats som fostrar fram en ny samarbetsanda i det svenska samhället och förbereder ungdomar för deras liv som vuxna samhällsmedborgare. 

Olov Abrahamsson

--------------------------

Här är mitt förra inlägg i frågan.
Och här finns flera exempel på inlägg som handlar om liknande frågor i stort och i smått.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Man får nog ...

.. tänka på att koppla in motorvärmaren, om man tänker sig till stan.


*****

tisdag, januari 05, 2016

Premiär

Årets åkerbärslikör är nu klar och upptappad på butelj.

I år med en tydligare cognacston. Snarare en åkerbärscognac alltså. Återhållen sötma. Stark bärarom.

Nu provad och funnen exklusiv.


*****

Dagen är kall ...

.. när vi går den så kallade långrundan. Genom skogen, upp på höjden och vidare hemåt igen via havsisen. En svinkall nordan möter oss där. Det blir rödblommigt också idag.

Men det är vackert. Isformationer kring stora stenar som hamnade under vatten för någon vecka sedan då havet steg 1,2 meter och frös.

Då blir det skulpturpark av områdena närmast stranden.


*****

Faktiskt ...

.. skiner solen in i kökets mörkaste hörn. Men bara i januari när solen står lågt och bakom en del träd.

Senare på vintern går den förstås högre och missar då den försummade åkerbärslikören, den ekologiska rapsoljan och diverse andra matlagningstillbehör.

Åkerbärslikören ska åtgärdas idag. Lovar.
Dessutom avfrostar vi frysen. Det är första dagen som vi är här denna vinter och kan ställa ut frysvarorna utan risk för att de tinar.

Tänk - Det finns alltid nånting att göra.


*****

måndag, januari 04, 2016

Kalla mig gärna gammalmodig ...

.. men jag tycker i likhet med 7 av 10 svenskar att värnplikten ska återinföras. Bara 5 år sedan den avskaffades (eller lades på is, som någon uttryckte det tidigare idag) har det konstaterats att det inte blev någon succé med ett frivilligt försvar. Det hade jag nog kunnat säga redan då, och sa det också.

Nu är jag ingen som tror att vi någonsin ska kunna försvara oss helt ut mot en stor övermakt. Men jag tror heller inte att någon skulle vilja hjälpa oss i ett krisläge om vi själva struntat i att  bygga upp ett "grundskydd".

Jag tycker dessutom att "försvaret"inte nödvädigtvis behöver ha etiketten "militär" klistrad på sig. Ett försvar kan vara till nytta i många andra sammanhang i fredstid. Hjälp i den nuvarande flyktingproblematiken. Klimathot. Stora samhällsolyckor. Skogsbränder, översvämningar och liknande.

Dessutom tror jag det är bra att unga personer får chansen att lära sig en del nyttiga kunskaper av mer konkret karaktär än de som de avgränsats ifrån. En del har väl aldrig satt sina små fötter utanför stadens hank och stör. Inte heller är det skadligt att få gnuggas i att umgås och nötas mot andra personer, som du kanske inte skulle träffa i det vanliga livet. Social mognad, alltså.

Att få upptäcka att saker kan inträffa, som inte kan styras enkelt, eller försvinner med att trycka Esc eller Ctrl alt delete kan inte heller vara onyttigt.

Gnyet har redan kommit igång. En allmän plikt anses inskränka den personliga friheten, med mera, med mera.

Nåja - Är inte den personliga friheten värd att försvara, då? Eller säkra friheten från de hot, av flera slag, som förmodligen hänger över oss.

*****

Med rosende kinder

Idag är det kallt. För första gången den här vintern. 17 minusgrader är ju inget rekord, förstås. Men jag vågar nog säga att det känns lite ovant. Dessutom blåser det rätt friskt, där jag står på stranden vid stugan och tittar ut över de arktiska isvidderna.

När vi kommer ut till stugan är det 4 plusgrader inne. Tur att vi har ved, fika och mat.

Jag stannar dock ute för att fixa med fågelmaten och en del annat pyssel innan jag går in till en varm kopp kaffe, god saffranskrans och pepparkakor.

Det bli snart varmt.


*****

söndag, januari 03, 2016

Mot vardagen

Så är det lite slut på "festligheterna" i och med att vår gäst åkt hem, nyårshelgen och julen avklarade, och en vanlig måndag imorgon.

Själv är jag ju ledig och jobbar inte förrän på torsdag. Och ta'me'rackarn kommer det inte en liten helg till, redan på tisdag! Kul.

Men jag önskar dig en go'vardag så länge. Kvällen blir inte längre än såhär idag.  Det snöar ute. Lätt, mycket lätt, faller flingorna i ljuset från gatlamporna. På marken märks nästan inget.

Går och lägger mig lite tidigare än vanligt.

*****

Mera mat

Vår gäst måste ju få mat i magen, innan vi skickar henne tillbaka till huvudstaden. Fattas bara annat.

Alltså gör jag den lasagne, som hon fick för första gången för sisådär 40 år sedan och gillade skarpt. Det var i en stuga i Jämtöavan, (faktiskt mitt över fjärden till vårt nuvarande fritidshus), där vi samlats med ett kompisgäng en helg. Nåja - Att det blir samma recept, kan jag inte garantera, eftersom jag improviserar lite varje gång jag gör den.

Såhär gör jag för 6 portioner:
  • Mal en älg till färs. En ren går också bra. Och i nödfall en ko.
  • Fräs rikligt med lök i en gjutjärnsgryta och tillsätt sedan färsen. Låt bryna.
  • Ta överblivet dopp-i-gryta-spad och tillsätt lämplig mängd.
  • Låt puttra en stund
  • Krydda med viltbuljong, peppar, kryddpeppar, lite spiskummin, saften av en lime, och en gnutta socker.
  • Tillsätt ett paket ekologisk tomatkross.
  • Späd såsen med rött vin till lämplig konsistens
  • Låt puttra i minst 30 minuter.
  • Smaka av och krydda mer om det behövs.
Under tiden gör du en bechamelsås. Minst en liter.
Varva lasagneplattor, bechamel och köttfärsröra i lager i en rätt djup form, enligt vanlig lasagnerutin. Avsluta med bechamel och ett generöst lager med riven, stark ost. Något italienskt går ju bra förstås, men Västerbottenost är bäst.

Gratinera/grädda i ugn, som du värmt till 250 grader. 20 minuter tar det. Sedan är det bara att servera med en god sallad. Det som eventuellt blir över fördelar du i lämpliga förpackningar för infrysning.

Det blev väl godkänt den här gången också.

Smaklig måltid.



*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,