Mat och sån't

onsdag, september 30, 2020

Vad gör man ...

.. den tredje grådimmiga dagen på raken när utet inte lockar speciellt? Jo, man bakar. Benke bakar Roy Fares bästa bullar. Själv bakar jag min bästa lingonkaka.
 

Och visst hinner jag med en sväng på stan också. Den ligger ju utanför dörren. Men det gav inget förutom en liten promenad.

 *****

Skam

Jag har inga andra ord än skam, skam och skam att använda när det gäller president Råmalt Trams i The United shame of America.

Skam över de 17-18% av USA:s befolkning, som röstat fram honom. Skam över de elektorer som valt honom. Skam över de amerikaner som struntar i att rösta (och det är många), och skam över den grundlag som ligger till grund för den så kallade demokratin. USA:s valsystem är en skam.

Skäms!


*****

tisdag, september 29, 2020

Premiär

Idag vågade jag mig på att gå på gymmet, som jag inte besökt sedan februari. Det kändes. Det hade det förvisso gjort ändå, eftersom jag vanliga år har gymkortet avställt under sommaren.

Men jag tog i ungefär som jag brukar och det gick bra.

Lite tveksam är jag ju med tanke på smittspridning. Men med vinylhandskar och rengöringsmedel att tillgå överallt, med tillägget att det var lite folk, kändes det okej.
 - Ja, det är bara att välja, sa Britt-Marie. Antingen får man covid, eller så blir man ett psykfall. 
Hon var en av några bekanta som också vågat steget. B-O, Lasse, Britt, Jan och Per skymtade också förbi.

Nu får vi se hur fortsättningen blir. 

Gäller förstås oavsett coronaläget.
*****

Kvalitet

Som självutnämnd språkpolis ber jag härmed att få rikta allvarlig kritik mot den förläggare som gett ut den här boken.

Jag tappar i alla fall förtroendet och köper den inte.

*****

måndag, september 28, 2020

Bara en bild

En så'n dag.

 

Utsikt från balkongen
*****

Nja

 

Igårkväll gick vi på bio för första gången på 9-10 månader, tror jag. Vi såg den "svenska" filmen Are we lost forever, som skildrar ett utdraget uppbrott ur ett förhållande. Regi av David Färdmar, som jag aldrig hört talas om. Skådespelarna okända, förutom en, som jag kände igen från serien Falkenberg forever. (Allt ska ju vara på engelska nuförtiden, verkar det som.)

Det talades svenska. Undertexterna var på engelska vilket var lite irriterande, eftersom våra bioblickar är vana att söka sig dit. 

Skådespelarinsatserna var väl bra, sexscenerna minst sagt vågade. Men det blev lite segt. 

Men på det stora hela blev det lite tunt och utdraget. 

Filmen gick på Royal, dvs Folkets bio. Vi var 4 personer i salongen, vilket får anses coronasäkert.

Betyg: Nja.

*****

söndag, september 27, 2020

Håller stilen II

En annan varelse som också håller stilen är den så kallade trumpnissen borta i landet i väster. Nu forcerar han ett beslut om att tillsätta en ny domare i Högstra domstolen före valet, för att försäkra sig om ökat inflytande. Han kan mycket väl mäta sig mot Putin, Jinping, Lukasjenko, eller Kim Jung-Un. 

Jättebabysar kan!

Ersättare till nyligen bortgångna Ruth Bader Ginsburg (Demokrat), blir en 48-årig starkt konservativ jurist och sjubarnsmamma, Amy Coney Barrett som enligt utsago hävdat att 1700-talets grundlagar ska gälla "till punkt och pricka". Det låter modernt. Hon är abortmotståndare, starkt religiös och "älskar konstitutionen". 

Barack Obama hade en liknande situation inför valet av honom, men uppsköt en nominering till valet var klart, för att mer demokratiska värderingar präglade honom.

USA kan vara på väg mot en sorts diktatur. Det är tydligt. 

Läs gärna Peter Wolodarskis söndagskrönika idag, i DN. Mycket bra!
 

*****

Håller stilen


På dagens runda kollade jag in några gamla bekanta. De två rönnarna, som varje år inte kommer överens om när hösten inträder. Och de var sig lika, dvs inte överens.


Men nu upptäckte jag att åsikterna bland rönnarna spritt sig. De tänker bara på sig själva. Verkliga individualister. För nu visade det sig att i denna grupp fanns ytterligare en viljeyttring. Nämligen att löven ska vara borta före månadsskiftet. Något till vänster om mina två bekanta står en grupp om tre rönnar i tre olika varianter.

Intressant.

Jag har ju följt de två rönnarna till höger genom åren, men aldrig lagt märke till de där tre till vänster. Det blir till att utöka forskningsområdet. 

*****


lördag, september 26, 2020

Ja vad ska man säga ...

.. om den här dagen då, när den blev snudd på lika händelselös som gårdagen?

Vädret lockade inte till några längre utflykter.  Bara en kortare promenad för att se lite folk och för en fika på Savoy, som slutade med att jag fick en arytmiattack och var tvungen att gå hem. 

I två timmar höll det i sig. Tyvärr har jag upplevt en oroande tendens till ökande tillfällen. Kanske ska jag besluta mig för en ablation, ändå. Det är jag så att säga berättigad till, enligt läkare. 
 - Det är bara att ringa hit, så ordnar vi remiss till Umeå.

Men sedan var det bara att ta tag i livet igen. Kompletteringshandlade på ICA, där jag träffade mammas favoritvårdare, serben Robert. Alltid lika glad och pratsam.

Väl hemma var det bara att börja med middagen. Det blev en hejdundrande god improvisationsfiskgryta. Så småningom följd av glassdessert och TV. Muren - kul frågeprogram. Giftskandalen i Salisbury. 

Ja, det var väl det.

*****

fredag, september 25, 2020

Vad har hänt idag?

Svar: Inget! 

Så det är väl bara att säga gonatt, då.

Gonatt!

*****

torsdag, september 24, 2020

Tips

Inte rastlös.

Ibland känner man sig rastlös. Inte heller har man fått ihop de 10000 steg som man eftersträvar. Vädret grått, men inget regn. Ensiffrig temperatur. Vindstilla. Ingen orsak att inte gå ut på en vandring. 

Och rastlösheten försvinner.



*****

Tro inget annat

Jag är restriktiv när det gäller vistelse utanför hemmet. Jo - jag äter lunch på lokal ibland. Då väljer jag förstås ställen där jag vet att saker och ting funkar med diverse restriktioner.

Idag såg jag tyvärr gäster som verkade totalt omedvetna om läget. Det var fyra män och en kvinna som sammanstrålade för lunch. En och en anlände de. Och det blev ett rejält kramkalas. Alla kramades med alla. Och det var "men oj så roligt att se dej" och "det var länge sedan" med mera.

Jag kanske missbedömer; de kanske var känt testade och fullproppade med både antikroppar och t-celler. Vad vet jag. Men i så fall tycker jag att man kan föregå med gott exempel.


Nedan en checklista som jag fick mig tillsänd via Facebook. Tag intryck, om du inte redan gjort det med ditt sunda förnuft. 


Det är inte över ännu! Håll ut!


När jag håller avstånd är det för att:

 😉 Jag är smart nog att veta att både du och jag kan vara asymtomatiska, men ändå kan sprida viruset.

 

😎 Nej, jag lever inte i rädsla för covid 19-viruset; jag vill bara vara en del av lösningen, inte problemet!

 

🥸 Det känns inte som att regeringen kontrollerar mig; jag kan bidra till att stoppa infektion.

 

🥰 Världen handlar inte om mig. Allt handlar om oss tillsammans

 

☺ Att hålla mig till åtgärderna gör mig inte svag, nervös, dum eller kontrollerad. Det gör mig medveten om infektionsspridningen.

 

😊 Att hålla sig till åtgärderna är inte politiskt. Det är ett val om folkhälsa och sunt förnuft!

*****

Morgonpigg

Det kändes som att jag var tillbaka i arbetslivet, när jag frukostäten, tandborstad och nyduschad tog på mig skor och jacka och traskade iväg. Redan klockan åtta!

Under sommaren har jag tidvis och vid slumpartade tillfällen råkat ut för att få "lock" för öronen. Det har känts som om jag stoppar huvudet under vatten. Nej - inte riktigt kanske, men diskantljuden försvinner. Omgivningen bäddas in i en mjuk yllepläd.
Inget ont. Ingen idé att blåsa ut luft genom stängd näsa. Det bara finns där i ena, eller båda öronen. Ibland kan det försvinna på en kvart. Ibland en halv dag. Slumpartat, som sagt.

Det var dags att gå till läkaren. Denna gång en AT-dito, som gjorde allt för att försöka ringa in problemet. Inga synliga tecken i örat. Ingen vätska i mellanörat. Nej - hon kunde inte ställa någon diagnos, men kanske kunde det vara någon inflammation i örontrumpeten. Den syns ju inte med ögat.

Det blev kortisonnäsdroppar i 14 dagar. Sedan får vi se.

Och jag fick en morgonpromenad i timmen då de flesta strävar till jobbet. Till exempel Sonja som cyklande kom emot mig, när jag var på väg hemåt. Hon sa något i förbifarten. Jag hörde inte vad. Lock för öronen var det, ja.

*****

onsdag, september 23, 2020

Inget och allt

Ja, inte vet jag - men nog känns tillvaron rätt fattig detta år. Inte materiellt. Men det övriga. Inga planer kan man göra utan att tänka Corona. Ingen spontanitet, eller i alla fall en rätt blygsam sådan. 

Och nu börjar folk slappna av, vilket har resulterat i ökad smitta. I Stockholm, såväl som i Norrbotten. Jag hör också att grannlänet drabbas mer nu, än vad de gjort tidigare. Vad är det som är så svårt att fatta, för allmänheten?

Inte är det annat än tokigheter ute i världen heller. Trump håller på och håller på. Det behövs inga fler synpunkter kring det. Man skrattar bara åt eländet. 

Navalnyjfallet kan man ju bli lite glad åt, förstås. Givetvis för att han verkar klara sig rätt bra (vi vet inte ännu) trots allt. Utskriven från sjukhuset och under rehabilitering. Jag måste också beundra hans mod. Han vill tydligen tillbaka till hemlandet. Så sas det i alla fall härom dagen. Något normalt liv kan det väl knappast bli tal om. Historien förskräcker. Är det några oppositionella som överlevt på sikt? 

Även om transparensen är noll, så är genomskinligheten tydlig.  Där har du en paradox att fundera över.

*****

tisdag, september 22, 2020

Vad tycker du ...

.. om chili? Jag kan tycka det är gott. Bara det inte får mig att få brännskador och andnöd. 

Så illa var det väl inte vid lunchen på Savoy idag. Men vissa av grönsakerna, som låg i thaicurrysåsen var jag tvungen att hoppa över. Det blev för mycket. Broccolin och blomkålen, liksom förstås laxen och räkorna klarade att simma ovanför och smakade alltså bra.

Men nog verkar det ha blivit inne med chili. I snart alla sammanhang. Härom sistens råkade jag ut för en grönsallad som var pepprad till oätlighetens gräns. Då klagade jag faktiskt.

"Chillar" du mycket?
*****

måndag, september 21, 2020

Återseende

Minnena kommer tillbaka när jag ser ett program på Kunskapskanalen om cykling på Island. Programmet handlar om olika grupper av cyklister som gör turer i olika områden i landet.

Eftersom jag besökt den vackra ön ett flertal gånger känner jag igen en del av de platser som visas. Och jag kan inte neka till att jag längtar dit igen.

En av grupperna i programmet är ungdomar. Det är isländska pojkar och flickor med olika diagnoser, som en ledare tar hand om och drar iväg på utflykt. Det är tydligen bra för dem som har ADHD eller mild autism att genomföra sådana gemensamma aktiviteter. 

De passerar fyren på Seltjarnarnes, och jag känner genast igen mig. En kväll i juni för sju år sedan bjöd oss Karolina, en bekant, på en biltur ut till denna västliga udde nära Reykjavik kvällen efter att hon bjudit oss på middag hemma i sitt hus.
 - Dit borde vi åka, sa hon. Det är så fint.
Fast på isländskskandinaviska, förstås.

Så oändligt vackert var det. 

Skulle, som sagt, inte ha något emot att återse Island.

Nedan ser du den bild jag tog i juni 2013.

Promenad

Här i norr hittar vi på en del spännande aktiviteter. Fjällvandringar kan se ut på olika sätt.

Eller hur?

*****

söndag, september 20, 2020

Ikväll ...

... börjar en svenskfinskproducerad thrillerserie i SVT. Följaktligen heter den White wall. Vilket jag har ifrågasatt och fått blaha-svar.

Och som jag tagit upp förr, så heter den numera avslutade danska serien Når stövet har lagt sig alltså When the dust settles på "svenska". Tjusigt värre, va? Jag är inte den ende som har ifrågasatt det.  Intressant läsning.

Nå ... Då har vi också den brittiska serien The Salisbury poisonings som går på SVT för närvarande. Den har då i logikens namn fått titeln Giftattacken i Salisbury. (OBS! "I logikens namn" kan innehålla spår av ironi.)

Hur man tänker inom SVT kring dessa frågor är en gåta. Särskilt när de själva skriver såhär på sin hemsida:

”Vi har ett särskilt ansvar för det svenska språket. Våra ledord är att språket ska vara begripligt, korrekt, levande och inkluderande.”

Jaså?!

*****

lördag, september 19, 2020

Dagens designpris ...

.. går till denna sparsmakat mönstrade nattfjäril av arten större frostfjäril. En fjäril som sparar sig till hösten och dyker upp nu i september. Flyger till november månad. Passande namn, verkligen.

Bilden visar en hane. Honan är vinglös.


*****

Allt tidigare ...

.. kryper solen ner bakom skogen mot väster. 
Men skänker oss en stund av färger.
Som kompensation.



*****

Hösten kommer

Det krävs en del åtgärder för att man ska möta hösten med trygghet, när man har fritidshus. Och i förlängningen vintern, förstås. Men dit känns det rätt långt ännu, trots allt.

Kajakerna fick gå i ide.
Det blev en blek säsong denna sommar, som så ofta varit alltför blåsig. Och det har fortsatt. Inte minst just dessa dagar, där vindarna varit helstressade som kunder på Ullared, som virrar hit och dit, utan någon som helst rationell idé om vad de vill eller ska. Vet inte om det är tecken på klimatförändring, men nog tycker jag att starka vindar blir vanligare och vanligare. Trist om det blir så. 

Projekt nummer två 
 blir vattenfrågan. Vi har ju eget vatten, men det nyttjar vi bara vintertid. Under sommaren kopplar vi in samfällighetens vatten. Det gör vi för att det är bra att anläggningen "är i farten", dvs utnyttjas. Många här som har egna borrhål använder dem året runt, varför det bara återstår ett fåtal sommarvattenanvändare.

Det är alltid lika spännande
när jag slår igång vår egen anläggning. Ska den funka, när den nu stått stilla sedan i april? Sedan gäller det också att komma ihåg hur ett flertal reglage ska ställas om. Vårt eget radonfilter ska ju också kopplas in. Det är den enda "nackdelen" med vårt eget vatten, som har utmärkta värden vad gäller allt annat,  förutom just radon.

Allt funkar klockrent. Nu kan hösten komma.

*****

fredag, september 18, 2020

Bryderi

Jobbade med broccoliskörden
under eftermiddagen. Och nu undrar jag vad jag ska göra med den. Frysa in hälften och koka en god soppa på den andra hälften? Eller ska vi äta upp den till dagens middag, kanske.

I vilket fall, så blir det en rätt av osedvanlig exklusivitet.

Jag har så svårt att bestämma mig.
Vad tycker du?

*****

Elvakaffet ...

.. intas som vanligt klockan 12.30 på den öfre balconen, efter några dagar i stan. Naturligtvis också i egendrejad favoritmugg. Fikabrödet dock inhandlat. Man ska inte överdriva.

*****

torsdag, september 17, 2020

Fler varningstecken

Härom dagen varnade jag för högerkrafternas idéer kring SVT och SR. Hur de vill styra utbudet. Allt i likhet med deras kamrater och gelikar i Ungern och Polen.

Idag läser jag detta i DN:
Det får mig förstås än mer övertygad om KD:s, SD:s och M:s agenda om de kommer till makten.

Jag ryser.

Här kan du läsa DN:s artikel.

*****

Jul

Nu glänser hemmet. 

 - Det känns som att vi har julstädat, sa jag.

 - Ja, nästan. Men vi får nog göra det en gång till.

Här har vaskats golv, dammsugits likaså tillsammans med lister, hyllor, element, med mera. Fönster har putsats. Balkongen också.

 - Vi får fira med ett glas vin härute ikväll, föreslog Benke. Och lite levande ljus. 

Skönt att kunna vara nöjd. 


*****


onsdag, september 16, 2020

Jag tror ...

.. att jag undviker att gå ut idag. Duschar hemma, istället.
OBS! Färgbild.
*****

Gårdagens designpris

Jag missade att publicera tisdagens designfynd - denna snygga gård, som kombinerar gammal arkitektur med ny. Gården finns 400 m från mitt hem.

*****

tisdag, september 15, 2020

Varning

Public service, det vill säga SVT och SR är alltid en nagel i ögat för vissa politiker. Gissa vilka! ... Rätt svar; de som flörtar med högerkrafterna. Se bara på Polen och Ungern, där regeringarna styr och ställer i utbudet i de nationella kanalerna. Det är så de vill ha det, Kristersson, Busch och Åkesson.

Johan Croneman skriver utmärkt om det i dagens DN. "Det är allvar nu", säger han. Samtidigt reser han ett antal frågetecken. Högertrojkan hävdar att det är för mycket "krimskrams" i de statliga medierna. Förmodligen tycker de att krimskrams är vänsterpropaganda. Jo, Croneman är väl kommunist, kan jag tro. Han skriver ju i DN - och det är ju inte Svenska dagbladet.

Svenskarnas förtroende för public service är högt. Väldigt högt, även om det gått ner en del från nivåerna för 10-20 år sedan. Men stödet kvarstår. Det märkliga är att det även gäller för KD:s väljare, enligt Croneman. Så Busch är kanske ute och cyklar. Ja, för mig kan hon få cykla i diket, med Kristersson på pakethållaren. Det skulle alls inte skada. Åkesson kör väl bakom, för att försöka rädda sin kamrater. 

Det är allvar nu.


*****

Plastic fantastic

Min kärlek till plast är väldigt begränsad. Undviker den i alla sammanhang det låter sig göras. Har inte köpt en plastkasse på något år. Minst! Det går så bra, så bra. Bara man vill. 

Vanliga små plastpåsar för livsmedel används flera gånger, om det går. Det beror på vad som förvarats i dem tidigare.

Ingen idé att försöka ens
Ingen idé att försöka, ens.
En sorts plast
som verkligen irriterar, är plastfolie. Används mycket sällan i hushållet. När produkten kom, någon gång i min barndom, var den svagt "rutmönstrad" och mycket bekväm att använda. Den kunde formas efter kärlet och fäste väl kring kanten.

Så är det inte nu. Det enda som nutida plastfolie fäster sig vid är sig själv. Vill man att den ska fästa kring degbunken (vilket var nödvändigt idag) så går man bet. Det finns inte en chans! Alltså måste den förankras på något sätt för att inte segla iväg i första svaga vindpust, till exempel att man går lite fort förbi i köket.

Kan någon förklara varför vi inte bojkottar produkten?

*****

Hjälp

Nu är det dags att ställa upp. Det gäller språkforskning. Idag dök nämligen en kommentar upp, i ett sju år gammalt inlägg här på bloggen. Ett inlägg där många av mina läsare redan kommenterat.

Jag publicerar dagens inkomna kommentar även här:

Så, låt oss få veta. Vad betyder "dovle"?

*****

måndag, september 14, 2020

På vandring

Jag har följt en grupp vandrare på pilgrimsfärd genom norra Spanien. Slutmålet var Santiago de Compostela och den stora katedralen där. 

Som så vanligt, som det har blivit just detta år, har jag följt dem digitalt, så att säga. Via utmärkta Kunskapskanalen.  

Gruppen är blandad. Där finns en präst, en känd skådespelare, en före detta livstidsfånge (släppt p.g.a. felaktig dom), en journalist m.fl. De är åtta deltagare. Några troende, andra inte alls. Och man får vara med i deras diskussioner och funderingar kring religion. Ibland mycket kritiska synpunkter, även från de som bekänner sig till tron. Hälsosamt, skulle jag säga.

Vackra bilder. Vacker natur. Roliga människor. Många skratt och en del gråt.

Sevärt.

*****

söndag, september 13, 2020

Lugnt

En söndag utan händelser. Vi har heller inga krav på att någonting behöver göras. Alltså blir det gräsklippning, lingonplock och promenad. 

Egentligen var det väl bara gräsklippet och promenixen som var nödvändiga. Lingonen blev bara till ett par extra syltburkar, plus en plan att baka min goda lingonkaka - någon dag i början av veckan. Inga krav.

Men sedan blev det inget att hänga upp sig på. Det blev vila, eller kalla det slöande. Nejvisst'nej! Vi packade ihop växthuset också. Pallkragsväxthuset. Inte har det gjort någon nytta. Broccoliodlingen blev totalt spolierad av något illasinnat kryp. Bättre lycka nästa år.

Framåt kvällen blev det förstås TV. Hör Kajsa Bergqvist i Sportnytt misslyckas med svenska genom att yttra både ejänklien och ordänklit. Rysningar genomfar mig och jag undrar hur hon uttalar "äntligen".

Och temat fortsätter faktisk i Babel, då Sara Lövestam intervjuades om sin senaste bok Handbok för språkpoliser. Den blir jag sugen på.

Sedan kan jag reta mig på SVT:s nya stil att korvstoppa oss med kvällar med serier. Ikväll When the dust settles, följd av Komissarie Lewis. Nä - vi har inte play i stugan, där vi använder den fantastiska tekniken att programmen kommer via luften istället för genom ledningar nedgrävda i jorden. 

Varför inte fördela dramerna på fler kvällar?

*****

lördag, september 12, 2020

Liten rundgång ...

.. i "trädgården"  visar med all tydlighet att det är höst.

Daglilja. Sen sort.

Ginnalalönnens "näsor" rodnar.

Ölandstoken vid bastun.

Svart ängstrollslända. Men honan är gul.

Domherren gillar syrenens frön.


*****

På tiden

Maken till så slöa solrosor
som de vi har i år har vi aldrig haft. Nu har vi inte sått solrosor varje år, men det har mindre betydelse.

Sådda tidigt. Men vi märkte att de var lite slöa redan från början. Det tog ovanligt lång tid för att de skulle visa sig ovan jord. Men vi tänkte väl att de repar sig.

Nu har den största av dem kommit upp i 250 cm:s höjd. Jag har flera gånger varit ute och påpekat att det inte är någon idé att försöka konkurrera med granarna.
 - Utan sätt igång och blomma nu!
Och ta mig sjutton - den lydde. Till och med de mindre syskonen börjar nu morska upp sig och slå ut sina blommor, trots att de är betydligt mera småväxta.

Vi hoppas de hinner innan frosten tar dem.

*****

fredag, september 11, 2020

Awesome - eller?

Den 20 september  sänds första avsnittet av en ny svensk thriller i SVT. Den handlar om ruskigheter i en gruva och oförklarliga upptäckter i mineralvärlden.

Serien heter följaktligen White wall. (!!?) Jag blir så less. Den danska serien When the dust settles (som i vinjetten benämns När röken lagt sig) sänder sitt sista avsnitt i dagarna, så jag förstår att SVT drabbas av angloabstinens.

Det retar mig, när engelska används bara för att det ska låta tjusigt. Det visar bara på någon sorts snobbism. "Se vad jag kan!"

Jag skrev surt till SVT: 
Hej!
Snart har vi sett sista avsnittet av danska(???) serien "When the dust settles", vilket den verkar heta bara i Sverige. 

Nu kommer en ny serie. "White wall". Svensk, denna gång.

Vem är det på SVT som så gärna vill visa att hen kan engelska?

Jag tycker det är rent barnsligt.

Mvh
Bert Bodin
Luleå

Och jag fick svar.

Hej Bert!

När det kommer till just titeln på When the dust settles har vår dramaavdelning svarat följande:

DR (Danmarks radio) har två titlar på denna serie och vi tycker att When the dust settles passar bättre i Sverige och på SVT.

Vi har i detta fall valt den engelska titeln för att vi tror att den från ett publikt perspektiv kommer funka bättre. En titel ska locka till tittning och spegla innehållet. De svenska översättningarna ”När röken skingrats” eller ”När dammet lagt sig” anser vi inte gör detta, och att When the dust settles passar bättre.

"White wall" är en svensk-finsk serie som har givits titeln "White wall". Precis som att SVT inte kan bestämma titeln på olika filmer som vi tar in kan vi inte bestämma helt över titeln på serier som vi ska visa. 

Mvh,
CJ

Nja, säger jag. Jag är inte helt övertygad.

*****

Jodå - jag klev upp ...

.. ur sänghalmen, trots den helgrå himlen. Lite sur, förstås. 


Men det redde sig så småningom, när vi kommit igång med dagens arbete. Vedklyvning. Vi fällde några träd för ett år sedan och kapade dem i lämpliga längder. Men vi hade inte plats i vedboden, så de fick ligga övertäckta i en hög tills idag. 

Tack och lov för den vedklyv vi skaffade tillsammans med en granne, som sedemera sålde sitt hus. Vedklyven blev vår. Guld värd. Och några timmars jobb gav bra resultat. Nu i fullt solsken. 

Vedbrist har vi inte!

*****

Näe ...

.. jag kliver inte upp förrän den utlovade solen skiner!

*****

torsdag, september 10, 2020

Solen ...

.. för en alltmer ojämn kamp mot skogen. Vi funderar på att ansöka om en gallring. Det är 12 år sedan sist så det har hänt en del. Det skulle vara fint med lite soligare höstkvällar.

*****

Jag skrev aldrig ...

.. vad jag tyckte om Stina Jacksons Ödesmark som var den förra boken på mitt nattduksbord.

Bra historia. Bra språk. Men lite rörigt ibland, även om återblickarna var daterade med årstid och år. 

Men inget var förutsägbart. Det gillade jag.

*****

onsdag, september 09, 2020

Ny bok


Så hamnade en ny bok på täcket ikväll. Lyktsken av den numera kanadaboende Michael Ondaatje.

En av hans nyare böcker gick i somras som radioföljetong, och jag tyckte om det jag hörde. Men jag lyssnade inte på hela boken.

När jag besökte bokhandeln för några veckor sedan låg den här boken av en slump bredvid en annan bok, som jag skulle köpa. Och vips åkte den med av bara farten.

Vi får se vad den ger. Verkar väldigt tätskriven, om än inte så tjock.

Har du kanske läst den?

*****
Uppdatering: Upptäcker nu att det var just denna bok som gick som följetong i P1 i somras. 

Det blev lunch ...


.. på krogen även idag. Till största delen solokvist, tills kompis Anders anslöt, när jag ätit upp den goda torsken, och började med kaffet och kakan.

Välpreparerat och väldistanserat.

Bistron är duktig på distanser, om man så säger.

*****

tisdag, september 08, 2020

Septemberdag


Sommaren har mognat till förhöst. Visst har en del färger börjat synas i björkarna. Men när solen hittar ut från molnen, kan man tro att det är sommar.

Lagom varmt. Avtagande vind.

Det duger fint för en sju kilometers promenad.

Ännu blommar fackelblomster vid ankdammen.
*****

På tal om ...

.. just ingenting, där vi satt på lunchkrogen och studerade gatulivet. Bra fönsterbord hade vi och reflekterade över att vi inte såg några bekanta.

 - Ja, man känner ju knappt igen en människa nuförtiden, sa Mats. Men det beror väl på att vi båda ha skaffat stuga. Förr var man ju på stan jämt, och särskilt på helgerna. Så är det ju inte nu.
 - Nej, sa jag. Jag har dragit samma slutsats. Under sommaren har jag försökt studera folk på uteserveringarna, och förr kände man till var och varannan och fick ofta stanna till och slänga några ord.
 - Precis, sa Mats och vi andra höll med.

Men som vanligt så har vi tydligen fel. För där passerade Per F. Och Gretel med sin man. Ta mig sjutton om inte Hans, som var med på vinprovarresan till Tyskland för två år sedan gick förbi också. Kristina H, som bor i samma hus som restaurangen vinkade in genom fönstret innan hon försvann upp till sig. En elev till Benke stannade till och snackade en stund. Ville veta hur pensionärslivet är. Själv är han lärare.

 Kolla där! Där kommer ju hon som vi träffade på Naxos för 15 år sedan. Jag kommer inte ihåg vad hon heter. Men hon vinkade också glatt, när hon fick syn på mig. En gammal kund, som precis checkade ut från det hotell som vi själva skulle checka in på. Vi möttes i receptionen den gången.


Nu gick Per F tillbaka. 

 - Var det inte Richard som gick där, sa Benke om en kille som passerade. 
- Näe - det var det inte. Jag såg honom framifrån.

Snart var vi på väg hemåt igen. Då mötte vi en dam som var med på samma tysklandsresa som Hans. 

Hm!?

Världen kanske inte är helt uppochner ändå.
*****

måndag, september 07, 2020

Natur i stan

Det är inte bara ute i fritidshuset som man kan njuta av djur och natur. Idag har jag varit i stan och gick under eftermiddagen en liten tur i hemmets omgivningar. Vi har en del parker i närheten och jag gick mot muséet, där jag fick syn på en nötkråka. Jo, jag har sett den många gånger förr, men de har alltid varit så skygga och ovilliga att visa upp sig ordentligt. Men idag råkade jag på en individ som ställde upp. I alla fall något sånär.

Jag hade bara mobilkameran i fickan, så det fick bli som det blev.


Nu gäller det bara att avgöra om detta är den europeiska, eller den sibiriska varianten. 

Det är viktigt!



 

 

 

 

 

 Uppdatering: Enligt flera rådgivare verkar det nu konstaterat att det är den sibiriska varianten jag träffat.

*****

söndag, september 06, 2020

Vem behöver yoga ...

.. och mindfulness när man istället kan rensa lingon?

*****

I rabatten ...

.. växer trädgårdsnävan meterhög. Den som enligt beskrivnigen ska bli 20-50 cm.

Men det gäller väl mörka Götaland, förstås. 

*****

lördag, september 05, 2020

Så presenteras jag ...

.. för en god stekt röding med Västerbottensost, och fräscha tillbehör i all enkelhet.

Det är skönt!

*****

Jag också

En undersökning redovisas idag. Den handlar om vårt förhållande till marknadsföring och reklam.

6 av 10 personer är utleda på alla budskap som i oändlig ström når oss i olika media. Jag erkänner att jag tillhör de där sex personerna. Urless är min åsikt. Att se ett program i någon av våra kommersiella kanaler nöter på mitt tålamod. Det händer att jag skippar att se programmet färdigt. Alla dessa avbrott med det ena enfaldiga budskapet efter det andra ... nej, det får vara.

Även i sociala medier drabbar budskapen mig. Men där är jag rätt hård och rensar. Trycker "Dölj" och "icke relevant" oavsett vad det handlar om, egentligen. Och jag tycker mig ha märkt en viss återhållsamhet från marknadskrafterna.

Nu önskar jag bara att man skulle kunna klicka bort alla trejlrar för kommande program i SVT också. Då vore det fulländat.

Vi sex av tio är ju en majoritet, så vi borde ju få bestämma. Eller hur?

*****

Lördag morgon ...

.. innebär tidig start på radiolyssnandet. Naturmorgon i P1 går igång redan tio över sex.

Idag fick vi vara med om skogsbruk på annorlunda sätt. Inte bara virkesproduktion. Och kräftfiske i Råne älv (nästgårds) fick vi också vara med om. För att inte tala om Pappa Långben. Eller sparvugglans höstsjungande, tolkat på piano. Vem som låter bao bao bao bao bao fick vi också veta.

Det hör till - på lördagsmorgnarna.

Själv träffade jag ett Tempelfly sent igår kväll, när jag var ute och lyfte undan harens knark.
*****

fredag, september 04, 2020

Återfall

När vi kommer ut till Rånlandet möts vi av tydliga tecken på att någon av våra vänner hararna återfallit i missbruk.
I våras, när vi satte ut krukor med penséer och annat, fick vi snabbt dessa slukade av harar. Kanske var det nyhetens och primörens lockelse. Det var ju de första växterna som utmärkte sig efter snösmältningen. 

Så småningom, när allt var uppätet, fick de vänja sig vid att söka mat i naturen. Och penséerna kom igen med förnyade krafter och fick vara ifred.

Men så, idag blev vi bestörta av att hitta att någon återfallit åt förbjudna njutningar. Chrysantemum är starkt berusande. Och att det är haren är vi övertygade om, eftersom vi såg en misstänkt individ alldeles intill krukan redan förra veckan, tillsammans med ett par avnupna blommor.

Därför flyttade vi upp krukan på bron, för att göra den mindre tillgänglig under de dagar som vi tillbringade i stan. Men begäret var uppenbarligen för starkt.

Vi får se hur det går.

*****


Suget är starkt ...

.. efter ren- och älgkött. Det vittnar kön till handlaren om.

Men det är värt mödan, även om det regnar.

*****