.. just ingenting, där vi satt på lunchkrogen och studerade gatulivet.
Bra fönsterbord hade vi och reflekterade över att vi inte såg några
bekanta.
- Ja, man känner ju knappt igen en människa nuförtiden, sa Mats. Men det
beror väl på att vi båda ha skaffat stuga. Förr var man ju på stan jämt, och
särskilt på helgerna. Så är det ju inte nu.
- Nej, sa jag. Jag har dragit samma slutsats. Under sommaren har jag
försökt studera folk på uteserveringarna, och förr kände man till var och
varannan och fick ofta stanna till och slänga några ord.
- Precis, sa Mats och vi andra höll med.
Men som vanligt så har vi tydligen fel. För där passerade Per F. Och
Gretel med sin man. Ta mig sjutton om inte Hans, som var med på vinprovarresan
till Tyskland för två år sedan gick förbi också. Kristina H, som bor i samma
hus som restaurangen vinkade in genom fönstret innan hon försvann upp till
sig. En elev till Benke stannade till och snackade en stund. Ville veta hur
pensionärslivet är. Själv är han lärare.
Kolla där! Där kommer ju hon som vi träffade på Naxos för 15 år sedan.
Jag kommer inte ihåg vad hon heter. Men hon vinkade också glatt, när hon fick
syn på mig. En gammal kund, som precis checkade ut från det hotell som vi
själva skulle checka in på. Vi möttes i receptionen den gången.
Nu gick Per F tillbaka.
- Var det inte Richard som gick där, sa Benke om en kille som
passerade.
- Näe - det var det inte. Jag såg honom framifrån.
Snart var vi på väg hemåt igen. Då mötte vi en dam som var med på samma
tysklandsresa som Hans.
Hm!?
|
Världen kanske inte är helt uppochner ändå. |
*****