Särskilt enkelt ...

.. var det inte. Trots min vana att jobba i diverse datasystem sedan 50 år(!), fann jag det rätt jobbigt att boka tid för vaccination mot Covid, när jag nu plötsligt var berättigad att göra det. Jag förstår att äldre personer som inte är datorvana har problem.

Men logiken, semantiken och tekniken är under all kritik, skulle jag vilja hävda.

En fråga har jag dessutom svarat fel på. Jag äter ju blodförtunnande medicin. Eliquis. En fråga gällde just detta och jag svarade "Ja". Men sedan började ja fundera; gällde frågan mig? Hm ...?

Jag får försöka ta kontakt med min AK-sköterska imorgon för att reda ut det hela.

Nu har jag en tid bokad. Gott så!

*****

Igenkänning

Som du kanske sett här i bloggens högerkant, läser jag just nu en bok av epidemiologen Anders Wallensten. Hälsogåtan.

Den diskuterar orsaker till att vi mår som vi mår, med utgångspunkt från vårt ursprung. Levnadssätt i forntiden kontra, eller parallellt med nutiden.

Det handlar om aktiviteter, mat, psyke och annat. Kort sagt - hur vi människor funkar, och varför.

Har just avslutat aktivitetskapitlet. Det handlar förstås till en del om träning. Men inget muskelbyggande eller långdistanslöpande. Mer vardagsrörlighet.

Därför var det kul, när jag kom till en sida där han sammanfattat vad man kan ägna sig åt. För där kände jag igen mig. Verkligen!

"Stå på ett ben när du borstar tänderna." 
Givetvis. Det gör jag jämt. Faktiskt.

*****

PS. "Högerkanten" syns bara med bloggen i webbversion. Läser du på mobilen kan du ändra till webbversion längst ner på sidan, efter det 10:e inlägget. Då blir bloggen betydligt snyggare. 😉

Om sig och kring sig

Det är tur att man ser upp. Särskilt när man går och handlar. Jag hade uppdraget att kompletteringshandla lite inför helgen. På listan fanns en del småsaker, bland annat påskgodis. 

Eftersom jag nästan aldrig köper godis, vill jag ha "bra" sådant, när jag en gång gör det. Lösgodis kommer aldrig på fråga här i huset. Jag har väldigt svårt att förstå att folk vill stå där och gräva i lådor där hundratals grävt före dem. Till och med i dessa tider.

Nej, jag hittade av en slump en favoritsort, Teatcher´s fudge, som vi senast köpte under en tur i Skottland för flera år sedan. Ganska dyr. 109 kronor. Men det fick gå.

Jag råkade titta på undersidan av burken - och vad finner jag där? Bäst-före-datum 12 mars. Hm!?

I kassan: 

- Hej, jag tog den här. Men jag såg att bäst-före-datum hade passerat. Det spelar väl ingen roll?

 - Oj, sa kassören. Men då får du 50% på den.

 - Men tack och bock.

 - Ja. Det är bra att du säger till, sa han.

*****

Mod

Idag tog vi faktiskt mod till oss och käkade lunch ute på lokal. Vi tyckte oss veta att Le croissant har lite folk precis när de öppnar klockan 11, så vi gick dit.

Vi var i stort sett ensamma, åtminstone första halvtimmen. Den enda som kom in genom dörren var Claes. Ja, Malmberg alltså. Han drog sig snabbt in i ett hörn, innan han vågade ta av sig solglasögonen.

Vi avslutade rätt snabbt. Det finns ju andra ärenden än att umgås med kändisar.

*****

Men snälla människa!

Jag ser ett avsnitt av Vetenskapens värld i SVT. Det handlar om hur e-handeln har utvecklats det senaste året. Den har ökat med 40%!!!

I programmet får vi träffa en ung kvinna, som i stort sett handlar allt - och då menar jag allt på nätet. Med hemleverans. Kläder, mat, kläder, apoteksvaror, kläder. Och mat går väl an. Men det där med kläderna ...

Programmet konstaterar att i snitt returneras nästan hälften av alla varor som beställs. Vissa varukategorier returneras till 80%. Det är ju inte klokt. Men folk beställer flera storlekar, när man är osäker. Så behåller man ett plagg och skickar tillbaka de andra. 

Detta är inte miljövänligt på något sätt. Ett exempel visas, när en vara beställs från Borås. Den skickas till kunden, som inte blir nöjd, utan returnerar den. Returen går till Polen (!) för ompackning och retur till Borås. Sådär håller det på. Detta kostar transportresurser. Onödiga. 

Så snälla människa! Åk/cykla/gå till närmsta affär istället. Prova ditt plagg. Känn på kvalitén. Prata lite med den vänliga personalen och köp varan, om den är nödvändig. Du kanske räddar världen. Och jag slipper bli mörkrädd.

 

*****

Se programmet.

Överdrivet

De där handskarna har jag faktiskt haft användning av. Ibland.

Såhär på vårvintern börjar jag ofta sortera vinterkläder. Ner i vinterpåsen ska alla smågrejer, tröjor, halsdukar, mössor och vantar. I dag gjorde jag en första insats.

Det som slår mig är att vissa saker inte ens använts på hela vintern. Tjockaste dunjackan till exempel; den har jag haft på mig en (1) gång. Vissa halsdukar har jag inte ens plockat fram, märker jag. Min snyggaste vintertröja ligger också kvar i vinterpåsen oanvänd. Den har jag när det är riktigt kallt. Och det har inte varit riktigt kallt på hela vintern. Klimatförändringen är påtaglig. 

Ska jag skänka bort de varmaste kläderna?

I så fall - till vem?

*****

Förfallstid

Den här vårvintern går raskt mot förfallstid. Jag vill gärna ha vårvintern kvar till efter påsk, men så blir det alltså knappast i år. Och ändå är påsken tidig.

Snön försvinner i rasande takt och på sina håll hinner inte dagvattenbrunnarna med att "evakuera" vattnet. 

Havsisarna är ännu fasta, men vatten tränger upp och gör promenaderna på isen osköna. Det märks att folk drar sig för att gå ut. De enda som är idoga är pimpelfiskarna, som brukar hålla ut i det längsta. 

I stan är det grått, dammigt och skräpigt. Det har ju förstås inte hunnits med att sopa gator från grus. Särskilt som man kanske vill gardera sig för eventuella bakslag med snöfall och is. Kanske kommer gruset till användning någon dag, vem vet.

Påsken lär vara i faggorna.

 *****

Vi tog det där ...

.. med sommartid väldigt bokstavligt. Flyttade fram alla klockor i stugan en timme redan nu på dagen, packade och åkte hem till stan. Så nu blev det till och med söndag i huvudet. För vi hade ju tänkt stanna till imorgon.

Men fastän vi insåg att det bara är lördag, när vi närmade oss stan och såg alla människor, så sitter söndagskänslan i. Flera gånger i eftermiddag har jag fått tänka efter vad det är för dag.

Varför åkte vi då hem? Jo - det blev urtrist väder. Dimma och grått. Blåsigt. Och dessutom lovas regn till kvällen och då vore det kört för oss. Vi skulle inte kunna ta oss uppför backen från stugan imorgon. Den krävde redan idag att vi fick göra två försök innan det bar iväg. 

Nåja. Det är ingen katastrof. Nu får vi ju en extra söndag på köpet.

*****

Jämförelse

Läser i tidningen Bohuslänningen om hur två städer i Sverige väljer att anpassa sig till havet. Hur ska stan anpassa sig. Vad ska stan erbjuda sina invånare? 

Intressant att läsa om hur Luleå och Uddevalla jobbar med just de frågorna.
 

*****

Återvändare

Att tiderna blir ljusare råder inget tvivel om. En vår är i sikte. Men jag behåller gärna vårvintern ett tag till. 

Vårfåglar har börjat dyka upp. Inte för att jag vet vad insektsätare ska hitta för mat, men tydligen klarar de sig bra, trots djup snö. Alltså har koltrasten visat sig, för första gången i år. Liksom bofinken och ringduvan. Märkligt nog, eller kanske inte, på nästan samma datum som i fjol. Det fascinerar mig. Ja, bofinken var 3 dagar "försenad". Koltrasten och ringduvan något tidigare än vanligt. 

Kul är det i vilket fall.

*****

Slömorgon ...

.. med långfrukost och påtår av te ute i solen på terassen och första vårbesöken av bofink. 

En större hackspett söker dejt med idogt trummande.

En paus på soffan hinns alltid med. Vy mot köket - och skogen.

*****

Vi drog ...

.. från stan. Man kan ju inte ta sig för något vettigt där i alla fall. Ut till Rånlandet, med snö, som visserligen smälter i rask takt, men som håller sig vit och fin ändå.

Snart är vår infart snöfri om det fortsätter såhär. Det är nog rekordtidigt. 

Nu blir vi här några dagar. Lyssnar på fåglar om vi har tur. Blåmesen ringer i sin klocka på innergården i stan, så det borde den väl göra här också. Några flyttare har nog inte hunnit hit ännu, men på vägen hit skymtade vi några salskrakar i ett öppet sund. Vacker fågel. 

Månen står högt i skyn.

*****

Det låter som 1800-tal, ...

.. men det är verklighet även idag.

Jag menar svaret på frågan i mitt förra inlägg, som ingen ens vågade gissa på. 

Ä och P. Det står för Änke- och pupillkassan. Ett försäkringsbolag. Jag vet inte om de haft ett kontor i denna byggnad, eller om de bara haft byggnaden som kapitalplacering. Det är en ståtlig fastighet. Och huset har alltid kallats änkepupillhuset.

Så var det med det.

*****

Under en av ...

.. dagens rundor passerade jag denna port. 

Här har en gång i tiden SJ:s distriktkontor huserat. Högre upp i fasaden (utanför bild) sitter deras emblem inmurat, precis som för ... ja, vilka då?

*****

Utveckling - inveckling

Idag, när jag tog min vanliga morgonfil blev jag lite irriterad. Varför ändra på ett vinnande koncept, tänkte jag. Varför krångla till det? Vad är meningen, egentligen? 

Jag tycker nämligen att de här "nya",  ja - några år gamla filförpackningarna är svåra att hantera. Dels är de ibland rätt omöjliga att få upp. Vi har varit tvungna att skaffa en så´n där korköppnare som hjälper till att vrida korken, när förpackningen ska öppnas första gången.

Sedan är den skitsvår att tömma på sitt innehåll. Filen liksom "blubbar" ur hålet. För att inte tala om hur knepigt det är att få ut sista halvdecilitern. För den vill jag ha ut. Här ska inte Norrmejerier tro att de kan snuva mig på någon skvätt av den liter jag har inhandlat. Nä´hä´du! Då gäller det att vika upp flikar i botten för att platta ut förpackningen och klämma ut det sista. Ungefär som man gör med en nästan tom tandkräms- eller kaviartub. Då händer det ibland att man missar skålen, eftersom den hårda kartongen är motsträvig.

Den där tomma förpackningen vill man ju kanske skölja ur innan man viker ihop den för att vinna utrymme i återvinningskärlet under diskbänken. Nu ha vi börjat klippa bort hela överdelen för att fixa sköljningen lättare. Slutligen kan man ställa ner hela rasket och nyttja med att fylla på med andra kartongrester.

Det var bättre förr. Tetra brik, kallades den gamla förpackningen, eftersom den var i tegelstensformat. 

Ett klipp i fliken upptill och den var öppen. Filen rann i en fin ström ner i skålen. När förpackningen var tom vek man upp flikarna i botten och pressade enkelt ut de sista dropparna. För att skölja ur den, behövde man bara med fingrarna öppna hela övre delen för att komma åt bättre. Inte heller var de onödiga plastdetaljer.

Produktutveckling har blivit produktinveckling. Som många många gånger förut. 

Och inte gäller den där biokorken på de nya förpackningarna på någon enda biograf här i stan, heller. 

Det är bara lurendrejeri.

*****

Hinner bara ...

.. få dagens tidning på frukostbordet, när jag ser att jag förekommer i tidningen igen. På förstasidan, dessutom.

Ja ja - är man influencer så är man.

Bert Bodin visade upp sin röda jacka och sin matsäcksfyllda ryggsäck.

 

Artikeln handlar om den av luleborna så gillade isbanan, som denna säsong erbjudit osedvanligt många bekymmer i början. Isen ville inte lägga förrän sent. Den blåste sönder. Ibland snöade det på ett tunt istäcke som därmed isolerades från kylan uppifrån. Och sedan regn. 

Ovanligt sent på vintern, stabiliserades tillståndet och nu har isen varit fin i två månader. Tur i oturen var att de holländska skridskomästerskapen var inställda i år, på grund av pandemin. Den hade inte kunnat genomföras i vilket fall, eftersom isen var så knögglig.

Och igår var det nära 10 plusgrader. Idag väntas storm.

 

Ja - det har varit en konstig vinter.

*****

Limporna blev fina ...

.. och resten av dagen likaså. En tur till Granngården för en bal. Nej - vi har inte börjat festa. Det gällde en bal hushållspapper. Och lite gödselpellets. 

Därefter pensionärsrabatt på COOP, som följdes av ett besök hos fiskaren. Lax, gravad, plus handlarens goda laxbiffar, samt sill i ny inläggning med rödbetor och pepparrot. Påsken står ju bakom hörnet.

Snabbt var det gjort. Och mycket mer blev det inte på eftermiddagen och kvällen. Men nöjda ändå.

*****

Nu har jag bråkat ...

.. färdigt med en stor surdeg, som feljäst i natt, trots att jag följt recept till punkt och pricka. 

Jag brukar inte följa recept,  och då går det för det mesta bra.

Nu blev det snudd på brottningsmatch för att få fason på baket.

Puh..! Svettig lägger jag mig på soffan en stund och lyssnar på Ring P1.

*****

Och snart ...

.. är det påsk. 

Och jag som inte ens hunnit få fram skidorna. 

*****

Hur blev det ...

.. idag, då? Egentligen ingenting än så länge. I skrivande stund är klockan 15:11 och det enda som hänt är att jag gjort ingenting. Förutom en promenad. 

Igår satt vi och planerade att åka ut till stugan idag. Men vi tog ett nytt beslut under frukosten idag. Vi skjuter upp det till imorgon, måndag, istället. Vi kände väl oss lite lata, helt enkelt. Orkade inte planera. Ibland blir det så. Men vi känner samtidigt pressen att vi borde åka dit, så det får bli en överdagentur imorgon. För att titta till.

Den där promenaden som blev av här i stan ... den var ingen större succé. Visserligen solsken och blå himmel. Men vart är luften påväg. I stor brådska från norr mot söder. Ganska otrevlig. Kulingstyrka. 

Jag måste säga att den här vintern går till historien på flera sätt. Inte bara pandemin, som man är skitless på. Inte en konsert. Inte en bioföreställning. Inte en utställning. Inte en fika på stan ens, nu när den tredje vågen sköljt över stan. Det är så urtrist.

Men vädret denna vinter är också ett kapitel för sig. Först var den tveksam. Snön dröjde. Ingen kyla. Regn då och då. Sedan vrääääkte det ner snö. Som sedan smälte bort. Varpå det snöade en gång till ordentligt. Och igår regnade det. 

Inte ett endaste rejält högtryck, som stannat mer än någon dag. Nej - varannandagsväder, rent generellt. En gång har termometern gått ner till -24. En natt. En gång! Vi som är vana att ha betydligt kallare under långa perioder. Jag har inte ens använt alla vinterkläder. De har inte behövts.

Kort sagt - man har inte kunnat lita på någonting den här vintern. 

Blir man ens vaccinerad?

*****

Bara en bild

Plötsligt blir gråvädret till guld.

*****

Bara ...

.. en liten påminnelse. Den gäller varje år. Men du kanske hade glömt.

*****

Symptom

Beredskap. Blir det den positiva sidan av den kris vi genomlever nu? En tid då vi inte kan ta saker för givet, inte kan bestämma riktigt allt, inte få allt vi vill. Då vi inser att vi egentligen har det rätt bra.

Jag har i alla fall hittat en trend. Nämligen i litteraturen. Nyligen läste jag en nyutkommen bok av Engström/Richert som heter Nattavaara. Den handlar om ett självständigt land här uppe i norr. Ett land som är dysfunktionellt. Folk flyr hit, och härifrån. Olika delar av f.d. Norrbottens län fungerar olika. Huvudstad i någon mån är Kiruna. Kuststäderna Luleå och Piteå är utplånade. Haparanda är finskt protektorat. Kort sagt: Allt är uppochnervänt. 

Just nu läser jag Jacob Lindfors Vinterpacket, som också handlar om ofärdstider, med maktkamper mellan det svenska försvaret och sammanslutningar av militanta grupper, främst i de norra delarna av landet. Det skymtar också igenom att det är ständiga kravaller i de flesta städerna. Rekommenderad bl.a. i Go´kväll, men jag är lite kluven.

Och vad dyker upp denna vecka i SVT:s Kulturnyheterna om inte ännu en dystopi. Skymningstid av Henrik Bromander. Se inslaget här. (Kommer ca 7 minuter in i sändningen.)

Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida.

 Tro inte att lugnet kan infinna sig nu. När jag besökte bokhandeln härom dagen var ännu en aktuell titel störtskyltad i en av hyllorna där. Lockdown av Peter May. Den beskrivs såhär:

London är epicentret för en global pandemi, en stad i total lockdown och ett dödligt virus som krävt tusentals offer. En bok som Peter May skrev redan 2006 men som nu blivit kusligt realistisk i och med Covid-19 pandemin. Nyutgiven i svensk upplaga.

En femton år gammal titel alltså. Låter som att den är skrämmande aktuell.

Är det en slump med dessa teman. Är det pandemin som satt igång tankebanor om hur enkelt vår tillvaro kan ställas på huvudet? Kanske lär vi oss något också.

Ja, inte vet jag. Men onekligen intressant. 

*****

Vackervinter

Himlen är blå över innerstaden där i fjärran.

Sol, sol och  sol från en totalt molnfri norrbottenshimmel manar till långpromenad ut på stadens isar. De ligger ännu betongstark i skärgården. Det är som det ska vara i mars.

Vi packar en ryggsäck med elvakaffe och ger oss iväg mot närmaste ön. Fin medvind. Solen värmer. Trots att det är en vanlig torsdag är det mycket folk i farten. Till fots, till sparks, på cykel eller skridskor. 

Ute på ön finns knappt en sittplats vid bord att uppbringa. Där är ju normalt servering på helgerna. Så icke idag. Det visar sig att det är ett av gymnasierna i stan som har friluftsdag. Grupper av elever och lärare grillar och solar.

Vindskydd är bra att ha. (Foto: Benke.)

Vi lyckas få plats trots allt. Några kvinnor var på väg att lämna en vindskyddad plats. Den fick vi. Skönt. 

Gott fika med utsikt.

Sällskap fick vi en stund senare. Det var folk från Lions, som ansvarar för anläggningen, som tänkte grilla sig lunch och därför bjöd in sig till oss. Det blev lite prat om ditt och datt.

Men snart blev det  dags för oss att vända hemåt. Och nu var det inte nådigt. Rak motvind, frisk fart minst sagt. Det kändes i kinder och till och med öronen blev svidande kalla trots mössan. Men vi kom hem i god ordning.

Härlig tur!

Några njuter av att stanna på land. Funkar också.

*****

Ny vana

Apropå gårdagens inlägg om vanor, kommer här en, som jag ska förändra.

Jag ligger och slöar i soffan (Det är upptaget i duschen.) , när jag hör att locket i brevlådan öppnas och stängs. 

Det är en av de tidskrifter jag prenumererar på som dunsat ner. 

Nu ska jag titta i den på en gång. Det är det som är det nya. Jag ha nämligen haft vanan att "spara" på nöjet. Kanske till helgen. Nä, inte nu - det dröjer ju så länge innan nästa nummer kommer. Suga på karamellen.

Sådär håller jag på. Och det resulterar inte sällan i att jag inte läst, eller knappt ens tittat i publikationen när nästa nummer dunsar ner, och då känner jag mig plötsligt "stressad".

Så nu lägger jag mig på soffan igen.

Här ska läsas!

*****

Vågar man ...

Jag var modig, trots att väntrummet var urtrist.

.. gå in där? Skylten varnar och jag undrar om det är Tjernobyl som ska möta mig på andra sidan.

Men så allvarligt är det inte. Jag var inbjuden att göra en datortomografi över mitt blodomlopp. Detta som en rutinförberedelse för att jag står på väntelista för att få göra en ablation. 

Ablation gör man för att försöka bli kvitt det förmaksflimmer som jag har. Det görs genom att man går in i hjärtat och "bränner" den punkt som ställer till problemen. Det låter brutalt, men sker med "titthålskirurgi" via de stora blodådrorna som går till och från hjärtat. Det är därför man vill ha en karta över blodomloppet. Det fick läkarna idag.

Där lade jag mig och fick kontrastmedel inskjuten i armen. Det spred sig med en märklig värme i hela kroppen, eller åtminstone i torson. Sedan åkte jag in i den där tunneln, som man ibland ser med lite skräck på. Det verkar trångt. Men det var inga problem. Det lät, det surrade, det lyste. En röst bad mig "håll andan!", "andas igen!" i flera omgångar. Slutligen var det ungefär som en centriful som snurrade på runt mig en stund. På en kvart var det gjort. Jag hade tid till 13.00 men var klar 12.44. 

Så kan det gå.

*****

Om vanor

Det finns vissa rutiner som aldrig verkar gå ur. Ganska märkliga vanor, som vittnar om ett väldigt regelbundet liv. Kanske har det blivit mer regelbundet i och med pandemin. Eller också har de bara gjort sig mer påminda för att man har mera tid att tänka på det. 

Morgonrutinerna i badrummet till exempel. Jag börjar alltid med att raka mig och i samband med det tvätta ansiktet, förstås. Därefter stiger jag in i duschen och blir ren, förhoppningsvis. Och torkad av tjusiga badhanddukar.

Sedan har jag för vana att låta en bra lotion dra in i den torra huden. Men, men, men ... det borde jag vänta med en stund. Och det är här det ibland blir fel. Att med "smörjiga" händer klara av att hålla i eltandborsten har flera gånger resulterat i att den blir tappad i golvet. Aj, aj! Inte bra. Eltandborstar är rätt dyra grejer. Deodorant i glasflaska är heller inte bra att försöka sig på efter smorningen.

Men det där tillhör verkligen undantagen. Vanligtvis är logistiksinnet på tiptop och alla rutiner går i rätt ordning. Därmed inga problem

Fel ben!

Sedan följer förstås påklädning. Och bara för att jag som "forskare" ska utsätta mig för ifrågasättande, har jag ibland försökt klä mig i en annan ordning. Börjar med t-shirt och strumpor. Det känns helkonstigt. Därefter kalsingar. Hm?! Prova själv, så får du se.

Idag blev jag extra modig när jag skulle ta på mig jeansen. Eftersom jag är en tränad (borstar alltid tänderna stående på ett ben, för att träna balans) person står jag upp, när jag ska ta på mig ett par byxor. Det slog mig nu att jag alltid börjar med höger ben. Plötsligt for det i mig att jag skulle prova med att stoppa in vänsterbenet först. Aj, aj, igen. Det funkade. Men det var på ett hår, trots mina balansträningsvanor. Mycket vingligt och jag fick lov att ta om det från början. Med stor koncentration lyckades det. Men det tog ju längre tid att få på sig brallorna. 

Så håll dig till dina vanor. De där, som sitter i ryggmärgen, eller var de nu sitter. 

Det blir bäst.

*****

Fler fynd

 När jag var 6 år fick jag uppleva en världssensation. Jo, faktiskt. Världens första inomhusgalleria invigdes då här i Luleå. Samma år hade vi flyttat från Kiruna. Året innan hade jag och Prins Bertil invigt sveriges då längsta bro, Bergnäsbron, under ett besök hos moster och morbror.

Det har hänt mycket sedan dess. Den kilometerlånga bron hamnade snart i skuggan av andra projekt på andra håll i landet. Ölandsbron, och för att inte tala om Öresundsbron.

Shoppingcenter som den nya gallerian döptes till fick ju också snart efterföljare lite här och där. Men frågan är om inte luleåmodellen var lite extra. Ritad av Ralph Erskine. Fylld med halvplan, trappor och gångar som ledde till de cirka 40 butikerna. Det var ett spännande ställe. Labyrintiskt, minst sagt. Här fanns minst tre kaféer, restauranger, klädaffärer, och så småningom också en biograf, som också var spektakulärt utformad. Som en äggformad grotta. 

Nu hittade jag en kul liten film om stället. Se den och häpna!

*****

Fram med hinkarna

Jag har en mycket kluven inställning till husbyggarbranschen och dess företag. Det grundar jag på de ideliga historier som dyker upp med jämna mellanrum, och där byggfusk kan befaras. Jag har tagit upp det flera gånger här i bloggen.

Luleå Tekniska Universitet har på sina 40 år fått bygga om, riva och bygga nytt. I 40 år gamla (unga) byggnader! Det har varit mögel. Det har varit läckage från de platta taken, med mera, med mera. 

Benke fick utrymma sitt kontor innan han pensionerades, eftersom man upptäckt osunda saker i huset där han satt. 

Det här kostar pengar. Massor. 100 miljarder kronor enligt nya siffror. Per år!!! 

Men även nybyggen slarvas det uppenbarligen med. De nya städerna i Kiruna och Gällivare har redan knappt invigda byggnader som det är felaktigheter i. Hinkar har fått ställas fram i det nya supermoderna stadshuset i Kiruna.

I vår bostadsrättsförening, som bildades 1986 har vi haft problem med underdimensionerade takstolar i en av byggnaderna. Vi har haft krånglande hängrännor med tillhörande stuprör, vilket gjort att smältvatten från snön tagit fantasieggande vägar ner mot marken.

Alltså - byggbranschen ... vad tycker de om den reklam detta ger? Mig imponerar de inte på. Kanske borde staten kräva tillbaka 100 miljarder per år från den. I förebyggande syfte.

*****

Här och här kan du läsa mer.

Så har världens snyggaste

.. bil klarat att få tjäna oss ytterligare ett år. Minst. Visst - det är en diesel. Den köptes med epitetet miljöbil. Vi fick 5 års skattefrihet på grund av det. 

Och vi fortsätter ett tag till att köra den. Den dricker nämligen 4,7 dl (deciliter, alltså!) per mil i snitt, vilket är betydelsefullt. Denna elva år gamla trotjänare har fört oss två gånger runt jorden, ungefär. För något år sedan lärde jag mig att en elbil förorsakar lika mycket utsläpp som ett varv kring jorden från vår bil bara på grund av batteritillverkningen! 

Jag skäms alltså inte. Men givetvis kan jag tänka mig en elbil, när jag vet att den klarar kyla och att man kan ladda den lite varsomhelst. Om det nu finns elström till alla, förstås.  

Behöver jag nämna att den inte fick en endaste anmärkning?

Nä - förstod väl det.

*****

Jösses ...

.. vilken stressig vecka.

*****

Varför så bråttom

Det första som händer på morgonen, är att radion åker på ungefär kvart över sex. Men jag stiger inte upp. Ligger istället kvar och lyssnar på P1 morgon. Det absolut bästa för att orientera sig över dagen. Här kan "morgonsoffor" slänga sig i väggen. Radio kan man dessutom ha på flera ställen i lägenheten. Man behöver inte sitta och stirra på en skärm.

Men idag gjorde de bort sig. Jag är ingen s.k. batch-tittare, som klämmer 17 avsnitt på en helg av någon TV-serie. Har aldrig förstått meningen med det. 

 

Idag fick vi helt oväntat höra att sista avsnittet av Tunna blå linjen sändes igår. Huvudrollsinnehavarna intervjuades. I vårt sovrum sågs då två ytterst förvirrade frågetecken. Va!?? Var det sista avsnittet igår. Hoppsan! Forskning påbörjades.

 - Sverige! Vi har ett resultat: Uppgiften i P1 Morgon var fel. De hade för bråttom. Sista avsnittet sänds nästa söndag.

Det verkar som att det nya normala är SVTPlay och liknande tjänster. Där lades det sista avsnittet ut igår. 

Jag använder SVTPlay. När jag missat ett program, eller avsnitt. Utmärkt service. Men det verkar som att jag är en raritet. Alla ska se allting först. 

Det är samma symptom som på flygplatser. Alla som sitter i gaten ska kliva på planet först av alla. Stå i klump och puscha på. Själv sitter jag kvar och väntar. Jag har ju min plats ombord bokad och kan lugnt och sansat gå ombord och sätta mig. 

Precis som TV-tittandet; jag kan lugnt och sansat vänta en hel vecka till nästa avsnitt. Handlar det om en bra serie blir njutningen bara längre. 

Njut!

*****

P.S. P1 morgon gick en timme senare ut med en rättelse och berättade hur det egentligen ligger till.

Fyndat

Träffade på en helt lysande liten film som handlar om Luleå. En dokumentär stumfilm inspelad 1937 (jag var -12, då) och visar vackra byggnader, lite vardagsliv och betydande herrar i staden.

Titta gärna!

*****

Jag knorrade lite ...

.. när koltrasten härom året valdes till Sveriges nationalfågel. 

En i våra trakter känd art. Och mycket omtyckt. Visserligen. Men för det allra mesta flyttar den härifrån på vintern, så då är den inte särskilt "national", om man så säger.

Jag hade hellre sett blåmesen som segrare. Finns här året om. Dessutom både gul och blå! Vad hade passat bättre?

Idag har Sveriges nationalblomma korats. Det blev liten blåklocka, eller kort och gott blåklocka, som jag tror att de allra flesta av oss säger. 

Den platsar bra. Finns från nordligaste fjäll till sydligaste Skåne. 

Vi säger grattis till den.

Gott om blåklocka. Just denna tuva finns på Brändöskär i Luleå skärgård.

*****

Vintips

Till dagens torskrygg med rödlöksbacontorkadtomatröra och kall limesås, serverades Ruppertsberger Riesling. Organic. Nytt för oss. Smak av nektarin, lime, päron och honungsmelon.

Och häpen blev jag när jag upptäckte att de 109 kronorna som flaskan kostade, räckte till en hel liter vin. Jag tyckte att flaskan såg ovanligt stor ut.

Bra! Då räcker den till tre middagar. 

*****

Nä - man kanske skulle ...

.. dra sig tillbaka till biblioteket med en bok.

Jag är ju helledig idag.

*****

Inte trodde man väl då ...

.. att tiderna skulle vara sig lika, såhär ett år senare.

*****

Inte hände det ...

.. nå't idag vad jag kan minnas.  Ibland blir ju dagar så. Har knappt varit utanför dörren ens. Vädret lämnade rätt mycket i övrigt att önska, med ihärdig kallblåst, vilket fick mig att synda.

Alltså tog jag bilen till frisören. Det har aldrig hänt förr. Men fin blev jag. Det tyckte även det lilla sällskap som jobbade på mitt gamla jobb, och som jag kort besökte efter frisörbesöket i huset intill. En kopp kaffe får de alltid bjuda på vid dessa tillfällen.

Men väl hemma igen blev det bara slappt. Nja, förresten - städade i badrummet, löste DN:s söndagskryss och såg två avsnitt av Scott och Bailey på raken. 

Ja, det var väl allt. 

(Jo, förresten. Fick veta att Elisabet fått komma hem, efter en Covid-attack som hon råkat ut för. Så skönt!)

*****

Vad är det för fel

På väg till och från vårdcentralen (en rutinprovtagning) förundrades jag över folk. Hur är det fatt, egentligen?

Jag noterade inte mindre än 6 stycken slängda munskydd. Jag kollade inte i papperskorgar efter vägen. Nej de här låg på trottoaren, i snödrivan, utanför vårdcentralen, längs promenadstråken ...

Mina fördomar slog till direkt. Det måste vara rökare som beter sig på det här viset. 

De tycker ju inte heller att fimpar är skräp.

*****

Lager

Det blev en sväng till bokhandeln också. Vi ser ofta de recensioner som SVT:s Go'kväll presenterar i onsdagssändningarna. Särskilt som vi har en avlägsen bekant (Johan), som ibland sitter i rutan och berättar om böckerna. 

Men två av de böcker vi köpte idag, var det Titti Schultz som rekommenderade, tror jag. Det blev lite fakta (den av Anders Wallensten som rekommenderades av Johan), det blev lite finskt och lite isländskt. Island är ju ett av våra favoritresmål sedan många år.

*****

Dagen går

Finväder. Vinter. Det blir en runda, förstås. På eftermiddagen. För nu stannar ju solen uppe rätt länge på dagarna. Om 12 dagar kör vi om de södra delarna av landet och får ännu längre dagsljus än du, som till exempel dväljs i mörka Småland. Tidigare morgnar och senare kvällar. 

Alla grillplatser längs stränderna är upptagna av folk, som umgås, äter och leker. Ute på isen är det på sina håll mycket folk. Rena folkvandringen. Men så är det ju också sportlov i våra trakter denna vecka. Den sträcka som syns på bilden nedan, var dock rätt folktom för ögonblicket. De flesta går istället ut och picknickar på närmaste ön, Gråsjälören. 

Vi nöjde oss med att gå på landbacken idag.

Luleälven - bred och mäktig.

*****

På puben - nästan

Smittläget är förtvivlat här i Norrbotten och kanske speciellt i Luleå. Trist. Vi blir mer och mer kringskurna i våra aktiviteter. Längtar efter det där samtalet då vi blir inbjudna till vaccination. 

Vi har hittills varit lite syndiga och ätit lunch ute en eller två gånger i veckan. Under restriktioner, förstås. Klockan 11, när lunchställena öppnar, har vi varit där och då ofta varit mer eller mindre först i lokalerna Dessutom har vi förstås gått till ställen som vi vet har anpassat sin verksamhet till läget i tiden. 

Men nu har vi lagt band på oss, för att inte åka på något obehagligt såhär innan vi hunnit ut till ljuset i tunneln.

Det blir hämtlunch. Idag på puben några kvarter bort. Trevligt ställe med ytterst trevlig personal och med god mat. Det var två gäster i lokalen, när vi kom dit och hade förmodligen kunnat stanna. Men vi tog med oss maten hem.

Det är rätt trevligt att äta ute, hemma. Bara det inte blir nå'n vana.

*****

Nä

Igår hände förmodligen ingenting. Heltomt i bloggen. Men det är ju så, när dagens höjdpunkt blir att gå till affären för att köpa blodpudding. 

Det var det.

Vi får se om denna dag har mer att bjuda på.

Den är i alla fall ljus och fräsch.

*****

Mina pengar

Kommer hem till stan och finner inte mindre än 6 brev från samma avsändare. Innehållet är rätt onödig information.

Sex kuvert à 12 kronor. Det blir 72 spänn. Det tar de från mina pengar!

Hört talas om Kivra?

*****

Det blåser ...

.. i träa id'a. 

Ligger på sôffa, för så ska'de va'.

*****

Nollor

Trumpister verkar finnas även här i vårt land. 

Nu vet vi att huvudstaden härbärgerar hundratals supersmittspridare. 

De får gärna ha sin åsikt. Men de bör hålla den för sig själva. Och verkligen hålla sig själva för sig själva.

*****

Tar det då aldrig slut

Här har man så smått gått och väntat på att man skulle få chans att boka en tid för vaccination mot Coviden. Då passar viruset på att skölja över oss med en tredje våg. Dessutom drabbas norrbottningarna värst av alla regioner i Sverige. Före Stockholms-, före Västra Götalandsregionen. Vad kan det bero på?

Är vi sämre än andra att följa de restriktioner som finns? Eller kan det bero på hitresta specialister som ska konsulta och underhålla de högteknologiska industrier som finns här, eller som håller på att byggas upp. Det finns teorier om det.

Jag hade hoppats på att vara skyddad redan i slutet av februari. 

Men är det något som aldrig verkar ta slut, så är det virusets uppfinningsrikedom. Muterar lite hit och dit för att lättare komma åt oss.

Det enda som verkar ta slut, är vaccinleveranserna.

*****

Så var man ...

.. i tidningen igen.

Klipp från dagens NSD

*****

Lunchekot ...

.. och kaffe i solskenet på öfre balconen. Det sitter fint efter långa rundan. 

Och snart blir det stafett, där de svenska herrarna ska ta över guldjakten som damerna missade igår. Hoppas vallaspecialisterna har vässat sina förmågor.

*****

Då vet vi

Det finns minst 100 idioter i Åre i dessa dagar. Förmodligen importerade.

*****

Tur att man har ...

.. förberett sig. Fyra timmars elavbrott ska det bli idag. Och det har redan börjat. Det är en el-station som ska bytas uppe i skogen. Vattenfall är här med sina styrkor.

Men vattenkannor är fyllda, termosar med kokt vatten likaså.

Radio med vev - givetvis.

*****

Nåja

Det finns ju en del trevligt också, emellanåt. Dagens post i Kivra t.ex.

*****

Så har ...

.. månaden mars trätt in på årstidsarenan. Jag hoppas att krigsguden håller sig lite lugnare än den gamle guden Februus, som ställt till det genom att införa etruskiskt klimat. Resultatet är is, is och is. Jobbigt på småvägar och gårdsplaner. 

Det är tydligt att "Gumman Gno" haft mycket jobb. Vi har lovat vänner hemma i stan att vi kanske kommer hem ... i maj. 

Att isarna är dåliga i sydsverige är väl känt. Detsamma gäller nu också här. Vi är ju vana att kunna färdas på havsisarna långt in i april utan problem. Det går visserligen ännu, men med begränsningar eftersom ihärdig blåst gjort att havsvattnet trängt upp ovanpå isen, eller förrädiskt nog mellan is och snöskikt. Man ser alltså inte var man trampar igenom och plurrar.

Såhär skriver NSD idag:

Det betyder också att bilvägarna ut i skärgården ligger risigt till, eller helt enkelt inte plogas upp.

 Det är en konstig vinter. Eller kanske "nynormal".

Men allt annat är ju konstigt också, så ...

 Vatten tränger upp och gör isfärder onödigt spännande. 

******

Jaha

Sista biten ner till stugan. Det gick bra nerför backen.

Sedan får vi se hur det går att komma härifrån.

Och när ?

*****

Bara en bild

Första mars. Inte klokt!

*****

Tyvärr

Måndagen kunde ha börjat bättre. Bland det första jag hör, när radion slås på, är föredettingen Tronald Dump, som dundrar på i gammal dålig stil.

 - We are coming back. And guess who that will be. Who, who, who?

Publiken skriker av förtjusning på det där barnsliga sättet som bara amerikansk publik kan, och som får alla mina fördomar om USA att stärkas. 

Nåja - solen skiner ju.

Alltid nå't.

*****