Skotska intryck (6)

Edinburgh. Huvudstad i Skottland. Det var här vi avslutade vår vistelse i detta sköna land. Stan är vacker, precis som Rom byggd på ett antal kullar. Det är kuperat. Det lutar åt än det ena, än det andra hållet i stort sett vartän du ställer kosan.

Vi valde apostlahästarna. Det är bästa sättet att hitta, och hitta rätt. Vårt hotell låg mitt i smeten. Du kan nog inte bo mer centralt. Vi hade ungefär 100 m till The Royal Mile, gatan som går från parlamentet i sin dal, till slottet högt uppe på sin kulle. Pubar, restauranger, botanisk trädgård, närbelägen "vildmark" mitt i stan .... Allt det där hann vi med på våra promenader.

Här följer ett bildsvep.

Taxi

Gatubild på väg mot Grassmarket

Botaniska trädgården



Klippan intill parlamentet. Hade vädret varit pålitligt och stormvindarna hade avtagit, hade vi också gått upp där.

Grassmarket med slottet uppe på sin kulle. Gott om pubar och restauranger.

*****

Skotska intryck (5)

Det vilda djurlivet i Skottland finns säkert. Men jag såg inte så rysligt mycket av det. Det kräver förmodligen längre tid än mina åtta dagar där. Men det lär finnas både det ena och det andra, även om det inte betyder björn, lo, djärv eller varg.

Här är ett axplock av de vilda djur jag träffade på.

Häger



Svart ekorre, som i stort sett tagit över från den röda, som är den art vi har här hemma.

Rödhake



Mest tam, förstås. Men fin ändå. Finns även i Arjeplog.

*****

Skotska intryck (4)

Min tur i Skottland fick mig att inse att det finns många likheter mellan det landet och oss i norra Sverige. Oftast lite styvmoderligt behandlat. Det bekräftar inte minst den kunniga guide, som vi hade tillgång till under hela resan (åtminstone när vi förflyttade oss).

Skottland har dock tagit fler steg på vägen mot att frigöra sig från styret i London. En gång har landet (för det är som ett eget land, de ser sig) röstat om självständighet. Det gick sådär. Men under den tid vi var där genomfördes ett ordinarie parlamentsval, som ställde till det rejält. SNP, Scottish National Party, fick många röster och raderade i stort sett ut Labourpartiet i denna del av Storbritannien.

Nicola Sturgeon som leder partiet har bara varit partiledare sedan förra året, men har blivit omåttligt uppskattad. Partiet jobbar för att göra Skottland självständigt och fick i och med valet den 7 maj 56  av de 59 platser som Skottland har i det brittiska parlamentet. Partiet har klar vänsterprofil (trots namnet) med gröna nyanser. Inte ett utpräglat "miljöparti", men med tankarna åt rätt håll, om man så säger.

Intressant och vackert var det. Och jag tror att vi i norr har en del att inspireras av. Lite mer självständighet skulle inte skada.

Det skottska parlamentet. Skandalbygge. Alldeles för dyrt. Spansk arkitekt.
Det regnade in redan efter invigningen.

*****

Skotska intryck (3)

Skottland är whiskyns förlovade land. Det berättades att all den whisky som ligger och mognar i lager runt om i Skottland är värd mer än Englands (Skottarna skiljer mycket strikt på sitt eget land och England.) guldreserv. Sant eller inte, men det är mycket pengar.

En annan stor näring är fårskötseln. Får ser man överallt i landskapet. Och jag menar överallt. Massor. En och annan ko, ja. Någon enstaka häst, visserligen. Men får, får, får, får och får. Jag trodde att vi skulle få fårkött i parti och minut på varenda matställe, men där bedrog jag mig. Det är för ull och ylleproduktionen som man får mest betalt.

Vi besökte en fårfarm utanför Aviemore. Inte så mycket för att titta på fåren, som att få vara med om hur man undervisar fårhundarna. De där kloka och snälla hundarna av rasen border collie, som är så idealiska för att valla får.

På den här farmen fanns inte mindre än 18 hundar i arbete och ett antal små valpar på tillväxt. Till exempel den 14-åriga trotjänaren, som genast fattade tycke för mig och kom och buffade för att bli omklappad och som sedan stannade vid min sida, lade sig på mina fötter och iakttog hur kompisarna fick jobba ute på fältet. Eller den helt blinda tiken, som också fick vara med, och som klarade uppgiften rätt galant, trots sitt allvarliga handikapp.


Det var fascinerande att se och höra hur det gick till. Fåraherden dirigerade sina hundar på distans med gälla visselsignaler. Olika för varje kommando. Vänster, höger, samla ihop, dela flocken i två .... Ja, inte vet jag hur det gick till, men det fungerade. Bland hundarna fanns alltså såväl veteraner som jobbade effektivt, och ettåringar som praktiserade med blandad framgång. En flock samlades ihop och sedan demonstrerades ullklippning, som jag tycker ser så brutalt ut. Men fåret protesterar inte alltför mycket.

När vi efter knappa timmen var klara fick vi träffa både de nyfödda lammen och de sju veckor gamla valparna. Intressant att se hela hanteringen förutom det sista, dvs. vävningen av de tartanrutiga ullhalsdukar vi köpte i en butik. De blir bra att ha i höst.

 

*****

Skotska intryck (2)

Vi lämnar övärlden vid Kyle of Lochalsh (Tänk jag har precis för mig att det ortnamnet har varit del av en låttitel med någon känd grupp.) och åker vidare genom högländerna. Förbi legendariska Loch Ness utan att se skymten av något odjur. Men vi fick en bra genomgång om forskningen kring besten på museet i Drumnadrochit. Fascinerande. Sedan mot Inverness, som är den största staden i norra Skottland och där vår guide bor.

Snön möter vi efter väg A9 på väg mot Aviemore, som är en vintersport-/vandrings-/turistort mitt uppe i högländerna på 460 meters höjd. Här, på kanten av Storbritanniens största nationalpark Cairngorm Mountains åker britterna skidor när snön finns. Och det gör den. I alla fall på högre höjder, även om liftar såhär års är stängda. En bergbana, däremot, tar oss upp till 1100 m.ö.h.

Orten överraskar åtminstone mig. Jag kände inte till att det finns så pass utvecklade skidorter här. Aviemore har ett system med 11 liftar. Andra orter har upp till 17.

Här bor vi på ett mysigt så kallat Guest House, som heter Ravenscraig. Trevliga ägare och en charmig katt tar emot oss med stort gemyt. Hög klass. Som ett bra hotellrum. Stort, fräscht, ja nästan snyggt. Jo - om man gillar stilen så.

Mys med stockeld på kvällarna, och godkända av katten blev vi.

Vädret växlar och en morgon har vi minusgrader. Men när vi ätit frukost (god frukost) i den ljusa matsalen har termometern gått över på plus, lagom till dagens utflykt, som innebär två begivenheter. Den ena innebär berg och snö.

Lite fusk, eftersom vi kunde åka bergbana ända upp. Det hade väl varit bra med en stärkande bestigning, men man vill ju inte förhäva sig. Det fanns andra som däremot var riktiga friskusar i kylan.

Shorts och kortärmat var inte mitt val denna dag.

Kvällarna innebar improvisation, förstås. Då var det bara att söka upp närmaste, eller bästa pub eller restaurang och äta skotska specialiteter. Nja - Det fanns annat än Haggis.

En kväll var undantagen. Då samlades vi allihop i gruppen och gick på ett av de större hotellen för att få en bestämd meny. Det skulle bland annat vara Angus beef, vilket lät gott. Angus förpliktar ju, och jag tänkte mig en blodig biff. Det var kalops, vilket fick hela sällskapet att mer eller mindre gapflabba. Vi har nog aldrig ätit så mycket kalops, på så kort tid, som vi gjorde denna vecka.

Vi förundrade också alltid restaurangpersonalen, med att envisas att få kaffe till desserten. Det var väldigt märkligt, enligt dem. Men de ställde upp. Kaffe och kaffe! Det är lite ursligt, såhär långt västerut i världen. Norge, Island och USA är ännu ursligare i det här sammanhanget. Men det funkar till nöds.

Det var då inga problem att sova på nätterna.

*****

Skotska intryck (1)

Redan på flyget från Luleå var vi placerade intill varandra. Vi kände ju inte de övriga i gruppen, som skulle kampera ihop en hel vecka. Yvonne och Henry blev mina "bänkkamrater" och snart var vi alla tre i färd med att lösa Yvonnes korsord. Benke hade då redan bekantat sig med sina medresenärer på andra sidan gången från mig.

På Arlanda samlades vi på en förutbestämd plats och träffade en representant för medarrangören. Nu visste vi vilka vi var. Ett rätt moget gäng i åldrar från cirka 45 till åtminstone 74. (Folke fyllde just det under resan.) Det visade sig också att det var ett mycket glatt gäng. Inga surkartar eller gnällspikar kunde ens skönjas i det artonhövdade sällskapet under hela veckan.

Snart tog vi mark i den skotska huvudstaden. Men vi såg inte mycket av den, eftersom vårt mål för dagen låg på västkusten. Tvärs över landet, alltså. Ön Skye var vår destination. Och närmare bestämt den lilla staden Portree, där jag och Benke inkvarterades i rum 31 med namnet Sgurr na(n) Gillean. Det slår mig att jag aldrig kom ihåg att fråga vad det betydde. Men alla rum hade olika namn på The Bosville .

Där, bakom regndroppen på bussfönstret skymtar Skottlands
högsta topp, Ben Nevis i regndiset.

Resan hit gick i hisnande dalgångar, som mer påminde om Island. Särskilt påtagligt och överraskande var att våren var ungefär i samma stadium som hemma i norr. Knappt musöron på träden. Inte mycket grönt. Men vackert i kubik ändå. Vi passerade orter med exotiska namn. Tyndrum, Altnafeadh, Ballachulish och Fort Williams, där vi i regnet och dimman skymtade Skottlands (och hela Storbritanniens) högsta berg, Ben Nevis. Blygsamt i höjd med svenska mått mätt. 1344 meter över havet. Högre kommer man inte i detta land.




Skye bjuder på växlande väder. Också det av isländsk typ, det vill säga tre, fyra vädertyper per dag. Svalt var det i alla fall. Aldrig tvåsiffrigt.

Stan Portree är huvudorten. En liten idyll med vacker hamn nedanför centrum. Små affärer, Konsum till exempel, och en hel del små hotell och rum&frukost-ställen.

Vy från hotellet

Vi åker runt på hela ön. Den är inte större än att man gör det på en dag. Vi ser vilda klippstup, besöker ett museum, slottet Dunvegan, och slutligen whiskydestilleriet Talisker, där vi får smakprov.



Den köpte vi inte. Lite dyr.

*****

Ögonblick i Skottland

Så är vi då vid resans final med två dagar i huvudstaden Edinburgh. Den visar sig från en städad sida och bjuder en del sol, även om den inte kan låta bli att erbjuda en regnskur eller två också.
 

Det blir besök i den botaniska trädgården. Verkligen sevärd. Vi promenerar och förundras över hur stan är uppbyggd på minst sju kullar. Här ligger Rom i lä. Vi går och går. Slinker in på en trevlig liten lunchsylta och får en god soppa.
 

Det blåser friskt. Mer än friskt, faktiskt. Hårda  vindstötar. Vi struntar därför att gå upp på den klippa, som ligger alldeles i utkanten av innerstan; nära det skandalomsusade parlamentet. Det som är ritat av en spansk arkitekt, kostade miljarder och invigdes för några år sedan med bland annat läckande tak.
 

Vi passerar och går uppför The Royal Mile. Vårt hotell ligger på en tvärgata halvvägs upp mot slottet. Vi pustar en stund innan det är dags att käka en riktigt skotsk lammiddag.

Somnar ovaggad.
 

 

***** 

Tur att ...

.. det fanns en skylt. Annars hade vi ju inte haft en aning om var vi är.

 

 

 

 

***** 

 

Vi lämnar ...

.. bergstrakterna och åker mot huvudstaden. Genom gröna skogar och fält, mot en väntande båttur. Här finns världens enda båthiss. Den lyfter båtarna från en kanal till en annan i ett enda svep. Trettiofem meter på fyra minuter. Det motsvarar sju slussar.

Landets största stad möter vi några timmar senare. Ett första intryck är att det är väldigt rörigt och svårorienterat. Men efter en vilostund på hotellet, som ligger mitt i gamla stan, bär det ut för att jaga rätt på något att äta. Och då visar staden ett annorlunda ansikte. Gammalt och vänligt. Vi hittar en fiskrestaurang där vi får halstrad lax med en del märkliga tillbehör. Vad sägs om tång? Eller friterade oxkindsbollar.

Allt går ner, liksom en äppelkaka innan vi går mot hotelllet igen. Där fastnar vi i baren tillsammans med andra medresenärer. Surr om ditten och datten.

Men vi säger tack och godnatt.

*****

Vad döljer ...

.. ginsten, som lyser så gul på stäppen. Här utspelade sig ett blodbad för 270 år sedan. Mer eller mindre en massaker. Ett folk kämpade för sin frihet. Motståndarna hindrade dem, till ett högt pris.

Så sargade var de döda, att den mycket fattiga lokalbefolkningen, som dagen efter slaget försökte ta rätt på eventuella användbara vapen, redskap eller kläder, inte kunde se om de fallna kom från den egna, eller fiendesidan. Detta trots att fienderna tillhörde en reguljär arme med uniformer, vilket inte gällde för de frihetssökande. 

Nu ligger de döda där i tusental. Man räknar med 1500 - 2000 man. 

Under en ginst som just slagit ut i full blom.

Sedan detta slag har detta land tillhört den dåvarande fienden.

Men precis i dagarna har frihetslängtan börjat vakna på allvar igen.

*****

Blånande berg

Bergskedjorna avlöser varandra i detta land. Från den ena ser man till den andra. Snötäckta, eller åtminstone pudrade. Det föll en del snö natten till igår. Inte tillräckligt för skidåkning även om vi såg två entusiaster som vandrade upp mot de sista åkningsbara snöfälten.

Andra entusiaster fanns också. Den visserligen strålande solen orkade inte höja temperaturen särskilt mycket. Uppe på toppen var det två ynka plusgrader förstärkta nedåt av en svag vind. Ändå ser vi en bergscyklist komma strävande uppför de branta backarna, klädd i shorts och kortärmat. Han strävade vidare uppåt. Själv var jag i princip vinterklädd.

Vi gör olika val här i livet.

*****

Tidig morgon

Gläntar på de tunga gardinerna. Det är tidigt. Tänk på tidsskillnaden också.

Det ser ut att bli en fin dag. Om det får fortsätta att se ut som det gör just nu, vill säga. Jag hittar inte ett enda moln. Men här växlar det fort.

En sak är dock säker. Här skrapas vindrutor idag. För de som ska iväg till jobb, alltså. Det är två minusgrader.

Tror jag kryper ner i sängen en liten stund till. Frukost blir det om en dryg timme.

*****

Bara en bild

 

 

***** 

Avslutar dagen ...

.. med en stunds trevligt samtal om ditt och datt i det lilla hotellets lounge. Framför en stilla  brinnande stockvedsbrasa avhandlas morgondagens aktiviteter, väder, meny, logistik och annat.

Vi känner ju inte varandra personligen, så det finns mycket att berätta, mycket att fråga. Hur ska man annars få svar?

 

Husets katt bekantar sig med oss alla på katters vis. Buffar och trampar. Lägger sig på fönsterbrädan en stund. Det är lugnt.

 

På taket sjunger koltrasten.

 

 

*****

Upp'å'hoppa

Idag byter vi bas. Nu lämnar vi skärgården och återvänder till fastlandet för tre dagars äventyr på högre höjd.

Det  var då fick se att nysnön hade lagt sig.

*****

Över hedar, ...

.. genom skogar och längs klippstup går färden idag. Solen har visat sig. Blygsamt, liksom för att inte göra sig märkvärdig, smyger den genom molnen och ger helt nya dimensioner i det svindlande landskapet.

Museum som visar hur folk hade det förr här i landet. Innan de etniska utrensningarna då de tvingades lämna sina jordlotter till godsherrar och klanledare. Sedan dess har många olika strider ägt rum här i olika omgångar. Detta land med sina fem miljoner invånare har haft dramatik så det räcker.

Överdådigt slott gav välbehövlig paus i några timmar.

Var är jag?

Vi tog bussen ...

.. västerut över hedarna. Det regnar till synes oupphörligt. Ett fint strilande vårregn. Passerar landets högsta topp, som jag aldrig bestigit. Den syns knappt i diset och kommer inte med på bild. Landets näst högsta har jag dock betvingat en gång.

Framåt kvällen når vi vår destination för dagen. Checkar in på hotellet och faller i sömn efter 19 vakentimmar.

*****