Lamm

Så blev det eftermiddagsbio. Vi hade ju eventuellt tänkt åka ut till stugan i skogen vid havet, för att fira påsk. Men så sas det att vädret skulle bli lite tråkigt, så i sista stund bestämde vi oss istället för att gå på bio. Behöver jag nämna att solen sken, både när vi gick till biografen och när vi gick därifrån. 

Folkets bio Royal visade i eftermiddag filmen Lamm. Noomi Rapace spelar den kvinnliga huvudrollen i denna isländska "skräckfilm" (som den benämndes när jag läste om den första gången), som snarare var en "kuslig" dito.

Såhär skriver man om den på Youtube:

Fårfarmarna María och Ingvar lever isolerade på en isländsk gård. När de hittar en mystisk nyfödd på sin mark bestämmer de sig för att uppfostra den som sin egen, ett beslut som kommer att skänka dem mycket lycka, men det blir också början till ödeläggelsen av deras liv. Lamm visas i Un Certain Regard, Cannes Filmfestival 2021. Premiär: Våren 2022

Jag vet inte, men jag undrar om den inte bygger på någon isländsk gammal folksaga. En mystisk sådan. En legend av något slag. För den är lite övernaturlig i sin vardaglighet, där fårfarmandet kräver jobb med både det ena och det andra. Fåren lammar. Traktorn krånglar. En brorsa till parets man dyker upp, och stannar, men åker snart därifrån igen. 

Men det har uppenbarligen hänt något annat också. Kanske alldeles i början av filmen. Vem är det som skrämmer hästarna i snöstormen?

Sevärd!

*****

P.s. Ingen förtäring förekom bland publiken. Ändå överlevde alla.

Ännu en ...

.. titel avklarad. Snöblind (eller Snörlind, som den började kallas här hemma, p.g.a. layouten på omslaget) av Ragnar Jónasson utläst.

Vad ska jag nu tycka om den? Jo, rätt trivsam. Miljön bra beskriven. Känslan av isolering. Möjligen lite rörig. För många inblandade. 

Jag skulle inte kunna svara på hur personerna "hänger ihop" nu sedan jag stängt igen boken och lagt den i hyllan. Jag skulle nästan inte heller kunna berätta vem som var skyldig, eller till vad.

Men trevlig läsning i stunden. Jag gillar ju Island.

*****

Återseende

Minnena kommer tillbaka när jag ser ett program på Kunskapskanalen om cykling på Island. Programmet handlar om olika grupper av cyklister som gör turer i olika områden i landet.

Eftersom jag besökt den vackra ön ett flertal gånger känner jag igen en del av de platser som visas. Och jag kan inte neka till att jag längtar dit igen.

En av grupperna i programmet är ungdomar. Det är isländska pojkar och flickor med olika diagnoser, som en ledare tar hand om och drar iväg på utflykt. Det är tydligen bra för dem som har ADHD eller mild autism att genomföra sådana gemensamma aktiviteter. 

De passerar fyren på Seltjarnarnes, och jag känner genast igen mig. En kväll i juni för sju år sedan bjöd oss Karolina, en bekant, på en biltur ut till denna västliga udde nära Reykjavik kvällen efter att hon bjudit oss på middag hemma i sitt hus.

 - Dit borde vi åka, sa hon. Det är så fint.

Fast på isländskskandinaviska, förstås.

Så oändligt vackert var det. 

Skulle, som sagt, inte ha något emot att återse Island.

Nedan ser du den bild jag tog i juni 2013.

Jag vet inte vad det beror på ...

.. Men någonting får mig att tro att färg är billigt på Island.

Bilder från Reykjavik och Akureyri

*****

Barnpassning - Pappor kan

Ejderpappa med barn. Reykjavik.

Pappalediga i Akureyri

*****

Smått förälskad

På något sätt har Akureyri i norra Island alltid lockat mig. Vet inte varför. Namnet är vackert och fantasieggande; och kartnörd som jag alltid varit har jag många gånger fastnat för det.

Nu tog jag chansen och åkte dit.

Det ångrar jag inte. Fantasin räckte inte till för att beskriva den lilla vackra och genomtrevliga stad jag mötte. Längst inne i en fjord, med fjäll som omringar den. Här har de 17000 invånarna ordnat det fint för sig.

Staden levde. Verkligen. Näringsliv. Kultur. Turism. Allt verkade blomstra, trots den kris som Island genomlevt de senaste åren. Prydliga hus. Pampiga hus. Trevliga människor överallt. Ett livligt kaféliv. Bra restauranger av olika snitt. Ett kulturhus värdigt en betydligt större stad. Minst två biografer med flera salonger i varje. Designer. Offentlig utsmyckning sparades det heller inte på. Botanisk trädgård.... Ja, allt verkade finnas i denna lilleputtvärld.

Dessutom en gigantisk bokhandel. Med fik. Fylld med människor. Det var kö till disken varje gång jag gick förbi. Öppet till klockan 22 på vardagar.

 - Det är åtta minuters gångväg till allt, sa en infödd. Utom till flygplatsen. Dit är det åtta minuter med bil. Flygplan efter flygplan landade och startade under hela dagen.

Universitetet i Reykjavik har en filial här. Ekonomi-, sjuksköterske- och lärarutbildning var de tre grenar som var representerade.

Ovan staden ligger Islands största skidanläggning med rejäla fallhöjder, sju liftar och säsong från januari till och med maj.

Och jag tänkte.... 17000 invånare ... Hela detta utbud ....

Gällivare är något större.
Vad gör man där?
Väntar på skotersäsongen!



Kulturhuset Hof

Spännande interiör i kulturhuset.

Många fik och pubar

*****

I Reykjavik ...

.. blommar ginsten.

Efter några dagar ...

.. i Islands andra stad, drar vi nu till Reykjavik. Har inte varit där på tjugo år, så det ska bli intressant att se och konstatera hur det har förändrats. Detta blir mitt femte besök i staden.

*****

Kalla pengar bränner i fickan

Jag gillar Island. Ett litet (nåja!) land mitt mellan Norden och USA. Omgivet av inget annat än hav. Under ett av mina besök där tänkte jag att här skulle jag kunna bo. Trevligt folk, fin natur och framåtanda. Dom har vad dom har och gör det bästa dom kan av det, vilket inte vill säga litet. Reykjavik är en storstad i miniatyr - dynamisk och kosmopolitisk. Storleksmässigt jämförbar med Linköping, men med det mesta som anstår en huvudstad. Här finns förstås eget TV-bolag, opera, ambassader, shoppinggallerior, IKEA och mycket annat på en överblickbar yta. Bra mat på topprestauranger, ett nöjesliv som knäcker det mesta. Landet är välmående. Högsta levnadsstandarden i Europa när det gäller bostadsyta. Pengakistorna välfyllda. Ingen arbetslöshet. På shoppingtur Det senaste åren har Island inte nöjt sig med sina egna domäner. Nu är landet på offensiven i hela Europa. Inte minst i Sverige. Man investerar och man gör det stort. 40 miljarder svenska kronor, har man handlat för under en rätt kort tidsperiod. Shoppinggalleria - Nån som tror att Debenhams Stockholm är brittiskt? Bank - Aragon och JP Nordiska köptes och Kaupthing Bank etalblerades. Fiskeindustri - Fram foods i Lysekil. Försäkringsbolag - Burdaras är näst störste individuella ägare i Skandia. Tänk om Vad skiljer Island från Norrbottens län? Geografiskt lika stora. Befolkningsmängd exakt samma. Läget - nja, Island ligger lite sydligare. Då leker jag med tanken. Tänk om Norrbotten fått behålla alla intäkter från skog, malm, vattenkraft m.m. redan från början. Lägg därtill den växande småföretagsamheten, Luleå Tekniska Universitet, rymdindustrin med forskning och utbildning i Kiruna, den internationella biltestverksamheten. Var hade vi då stått? Hade vi varit ute med shoppingvagnen neråt Svealand då. Ute i Europa, eller världen. Istället för att som nu sitta här och vänta på att pengarna skall vända nere i Stockholm och komma tillbaka som "bidrag", som vi skall buga och bocka för. Samtidigt etablerar sig isländska kockar i Piteå, och företagare i Luleå läser Isländska. Spännande tankar! Och nu finns förslag på att slå ihop Norrbottens län med Västerbottens. Då blir vi dubbelt så stora som Island. Se upp, där nerifrån!