*****
Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
onsdag, mars 31, 2021
Särskilt enkelt ...
*****
Igenkänning
"Stå på ett ben när du borstar tänderna." Givetvis. Det gör jag jämt. Faktiskt. |
*****
tisdag, mars 30, 2021
Om sig och kring sig
Det är tur att man ser upp. Särskilt när man går och handlar. Jag hade uppdraget att kompletteringshandla lite inför helgen. På listan fanns en del småsaker, bland annat påskgodis.
Eftersom jag nästan aldrig köper godis, vill jag ha "bra" sådant, när jag en gång gör det. Lösgodis kommer aldrig på fråga här i huset. Jag har väldigt svårt att förstå att folk vill stå där och gräva i lådor där hundratals grävt före dem. Till och med i dessa tider.Nej, jag hittade av en slump en favoritsort, Teatcher´s fudge, som vi senast köpte under en tur i Skottland för flera år sedan. Ganska dyr. 109 kronor. Men det fick gå.
Jag råkade titta på undersidan av burken - och vad finner jag där? Bäst-före-datum 12 mars. Hm!?
*****
Mod
måndag, mars 29, 2021
Men snälla människa!
Jag ser ett avsnitt av Vetenskapens värld i SVT. Det handlar om hur e-handeln har utvecklats det senaste året. Den har ökat med 40%!!!
I programmet får vi träffa en ung kvinna, som i stort sett handlar allt - och då menar jag allt på nätet. Med hemleverans. Kläder, mat, kläder, apoteksvaror, kläder. Och mat går väl an. Men det där med kläderna ...
Programmet konstaterar att i snitt returneras nästan hälften av alla varor som beställs. Vissa varukategorier returneras till 80%. Det är ju inte klokt. Men folk beställer flera storlekar, när man är osäker. Så behåller man ett plagg och skickar tillbaka de andra.
Detta är inte miljövänligt på något sätt. Ett exempel visas, när en vara beställs från Borås. Den skickas till kunden, som inte blir nöjd, utan returnerar den. Returen går till Polen (!) för ompackning och retur till Borås. Sådär håller det på. Detta kostar transportresurser. Onödiga.
Se programmet.
söndag, mars 28, 2021
Överdrivet
De där handskarna har jag faktiskt haft användning av. Ibland. |
Det som slår mig är att vissa saker inte ens använts på hela vintern. Tjockaste dunjackan till exempel; den har jag haft på mig en (1) gång. Vissa halsdukar har jag inte ens plockat fram, märker jag. Min snyggaste vintertröja ligger också kvar i vinterpåsen oanvänd. Den har jag när det är riktigt kallt. Och det har inte varit riktigt kallt på hela vintern. Klimatförändringen är påtaglig.
Ska jag skänka bort de varmaste kläderna?
I så fall - till vem?
*****
Förfallstid
Den här vårvintern går raskt mot förfallstid. Jag vill gärna ha vårvintern kvar till efter påsk, men så blir det alltså knappast i år. Och ändå är påsken tidig.
Snön försvinner i rasande takt och på sina håll hinner inte dagvattenbrunnarna med att "evakuera" vattnet.
I stan är det grått, dammigt och skräpigt. Det har ju förstås inte hunnits med att sopa gator från grus. Särskilt som man kanske vill gardera sig för eventuella bakslag med snöfall och is. Kanske kommer gruset till användning någon dag, vem vet.
Påsken lär vara i faggorna. |
lördag, mars 27, 2021
Vi tog det där ...
.. med sommartid väldigt bokstavligt. Flyttade fram alla klockor i stugan en timme redan nu på dagen, packade och åkte hem till stan. Så nu blev det till och med söndag i huvudet. För vi hade ju tänkt stanna till imorgon.
Men fastän vi insåg att det bara är lördag, när vi närmade oss stan och såg alla människor, så sitter söndagskänslan i. Flera gånger i eftermiddag har jag fått tänka efter vad det är för dag.
Varför åkte vi då hem? Jo - det blev urtrist väder. Dimma och grått. Blåsigt. Och dessutom lovas regn till kvällen och då vore det kört för oss. Vi skulle inte kunna ta oss uppför backen från stugan imorgon. Den krävde redan idag att vi fick göra två försök innan det bar iväg.
Nåja. Det är ingen katastrof. Nu får vi ju en extra söndag på köpet.
*****
fredag, mars 26, 2021
Jämförelse
Läser i tidningen Bohuslänningen om hur två städer i Sverige väljer att anpassa sig till havet. Hur ska stan anpassa sig. Vad ska stan erbjuda sina invånare?
Intressant att läsa om hur Luleå och Uddevalla jobbar med just de frågorna.
*****
Återvändare
Att tiderna blir ljusare råder inget tvivel om. En vår är i sikte. Men jag behåller gärna vårvintern ett tag till.
Vårfåglar har börjat dyka upp. Inte för att jag vet vad insektsätare ska hitta för mat, men tydligen klarar de sig bra, trots djup snö. Alltså har koltrasten visat sig, för första gången i år. Liksom bofinken och ringduvan. Märkligt nog, eller kanske inte, på nästan samma datum som i fjol. Det fascinerar mig. Ja, bofinken var 3 dagar "försenad". Koltrasten och ringduvan något tidigare än vanligt.
Kul är det i vilket fall.
*****
Slömorgon ...
torsdag, mars 25, 2021
Vi drog ...
Det låter som 1800-tal, ...
onsdag, mars 24, 2021
Under en av ...
Utveckling - inveckling
Idag, när jag tog min vanliga morgonfil blev jag lite irriterad. Varför ändra på ett vinnande koncept, tänkte jag. Varför krångla till det? Vad är meningen, egentligen?
Jag tycker nämligen att de här "nya", ja - några år gamla filförpackningarna är svåra att hantera. Dels är de ibland rätt omöjliga att få upp. Vi har varit tvungna att skaffa en så´n där korköppnare som hjälper till att vrida korken, när förpackningen ska öppnas första gången.Sedan är den skitsvår att tömma på sitt innehåll. Filen liksom "blubbar" ur hålet. För att inte tala om hur knepigt det är att få ut sista halvdecilitern. För den vill jag ha ut. Här ska inte Norrmejerier tro att de kan snuva mig på någon skvätt av den liter jag har inhandlat. Nä´hä´du! Då gäller det att vika upp flikar i botten för att platta ut förpackningen och klämma ut det sista. Ungefär som man gör med en nästan tom tandkräms- eller kaviartub. Då händer det ibland att man missar skålen, eftersom den hårda kartongen är motsträvig.
Den där tomma förpackningen vill man ju kanske skölja ur innan man viker ihop den för att vinna utrymme i återvinningskärlet under diskbänken. Nu ha vi börjat klippa bort hela överdelen för att fixa sköljningen lättare. Slutligen kan man ställa ner hela rasket och nyttja med att fylla på med andra kartongrester.
Det var bättre förr. Tetra brik, kallades den gamla förpackningen, eftersom den var i tegelstensformat.
Ett klipp i fliken upptill och den var öppen. Filen rann i en fin ström ner i skålen. När förpackningen var tom vek man upp flikarna i botten och pressade enkelt ut de sista dropparna. För att skölja ur den, behövde man bara med fingrarna öppna hela övre delen för att komma åt bättre. Inte heller var de onödiga plastdetaljer.
Produktutveckling har blivit produktinveckling. Som många många gånger förut.
Och inte gäller den där biokorken på de nya förpackningarna på någon enda biograf här i stan, heller.
Det är bara lurendrejeri.
*****
Hinner bara ...
Bert Bodin visade upp sin röda jacka och sin matsäcksfyllda ryggsäck. |
*****
tisdag, mars 23, 2021
Limporna blev fina ...
Nu har jag bråkat ...
måndag, mars 22, 2021
söndag, mars 21, 2021
Hur blev det ...
.. idag, då? Egentligen ingenting än så länge. I skrivande stund är klockan 15:11 och det enda som hänt är att jag gjort ingenting. Förutom en promenad.
Igår satt vi och planerade att åka ut till stugan idag. Men vi tog ett nytt beslut under frukosten idag. Vi skjuter upp det till imorgon, måndag, istället. Vi kände väl oss lite lata, helt enkelt. Orkade inte planera. Ibland blir det så. Men vi känner samtidigt pressen att vi borde åka dit, så det får bli en överdagentur imorgon. För att titta till.
Den där promenaden som blev av här i stan ... den var ingen större succé. Visserligen solsken och blå himmel. Men vart är luften påväg. I stor brådska från norr mot söder. Ganska otrevlig. Kulingstyrka.
Jag måste säga att den här vintern går till historien på flera sätt. Inte bara pandemin, som man är skitless på. Inte en konsert. Inte en bioföreställning. Inte en utställning. Inte en fika på stan ens, nu när den tredje vågen sköljt över stan. Det är så urtrist.
Men vädret denna vinter är också ett kapitel för sig. Först var den tveksam. Snön dröjde. Ingen kyla. Regn då och då. Sedan vrääääkte det ner snö. Som sedan smälte bort. Varpå det snöade en gång till ordentligt. Och igår regnade det.
Inte ett endaste rejält högtryck, som stannat mer än någon dag. Nej - varannandagsväder, rent generellt. En gång har termometern gått ner till -24. En natt. En gång! Vi som är vana att ha betydligt kallare under långa perioder. Jag har inte ens använt alla vinterkläder. De har inte behövts.
Kort sagt - man har inte kunnat lita på någonting den här vintern.
Blir man ens vaccinerad?
*****
lördag, mars 20, 2021
fredag, mars 19, 2021
Symptom
Beredskap. Blir det den positiva sidan av den kris vi genomlever nu? En tid då vi inte kan ta saker för givet, inte kan bestämma riktigt allt, inte få allt vi vill. Då vi inser att vi egentligen har det rätt bra.
Jag har i alla fall hittat en trend. Nämligen i litteraturen. Nyligen läste jag en nyutkommen bok av Engström/Richert som heter Nattavaara. Den handlar om ett självständigt land här uppe i norr. Ett land som är dysfunktionellt. Folk flyr hit, och härifrån. Olika delar av f.d. Norrbottens län fungerar olika. Huvudstad i någon mån är Kiruna. Kuststäderna Luleå och Piteå är utplånade. Haparanda är finskt protektorat. Kort sagt: Allt är uppochnervänt.
Just nu läser jag Jacob Lindfors Vinterpacket, som också handlar om ofärdstider, med maktkamper mellan det svenska försvaret och sammanslutningar av militanta grupper, främst i de norra delarna av landet. Det skymtar också igenom att det är ständiga kravaller i de flesta städerna. Rekommenderad bl.a. i Go´kväll, men jag är lite kluven.
Och vad dyker upp denna vecka i SVT:s Kulturnyheterna om inte ännu en dystopi. Skymningstid av Henrik Bromander. Se inslaget här. (Kommer ca 7 minuter in i sändningen.)
Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida.
Tro inte att lugnet kan infinna sig nu. När jag besökte bokhandeln härom dagen var ännu en aktuell titel störtskyltad i en av hyllorna där. Lockdown av Peter May. Den beskrivs såhär:
London är epicentret för en global pandemi, en stad i total lockdown och ett dödligt virus som krävt tusentals offer. En bok som Peter May skrev redan 2006 men som nu blivit kusligt realistisk i och med Covid-19 pandemin. Nyutgiven i svensk upplaga.En femton år gammal titel alltså. Låter som att den är skrämmande aktuell.
Är det en slump med dessa teman. Är det pandemin som satt igång tankebanor om hur enkelt vår tillvaro kan ställas på huvudet? Kanske lär vi oss något också.
Ja, inte vet jag. Men onekligen intressant.
*****
torsdag, mars 18, 2021
Vackervinter
Himlen är blå över innerstaden där i fjärran. |
Sol, sol och sol från en totalt molnfri norrbottenshimmel manar till långpromenad ut på stadens isar. De ligger ännu betongstark i skärgården. Det är som det ska vara i mars.
Vindskydd är bra att ha. (Foto: Benke.) |
Vi lyckas få plats trots allt. Några kvinnor var på väg att lämna en vindskyddad plats. Den fick vi. Skönt.
Gott fika med utsikt. |
Några njuter av att stanna på land. Funkar också. |
*****
Ny vana
*****
onsdag, mars 17, 2021
Vågar man ...
Jag var modig, trots att väntrummet var urtrist.
.. gå in där? Skylten varnar och jag undrar om det är Tjernobyl som ska möta mig på andra sidan.
Men så allvarligt är det inte. Jag var inbjuden att göra en datortomografi över mitt blodomlopp. Detta som en rutinförberedelse för att jag står på väntelista för att få göra en ablation.
Ablation gör man för att försöka bli kvitt det förmaksflimmer som jag har. Det görs genom att man går in i hjärtat och "bränner" den punkt som ställer till problemen. Det låter brutalt, men sker med "titthålskirurgi" via de stora blodådrorna som går till och från hjärtat. Det är därför man vill ha en karta över blodomloppet. Det fick läkarna idag.
Där lade jag mig och fick kontrastmedel inskjuten i armen. Det spred sig med en märklig värme i hela kroppen, eller åtminstone i torson. Sedan åkte jag in i den där tunneln, som man ibland ser med lite skräck på. Det verkar trångt. Men det var inga problem. Det lät, det surrade, det lyste. En röst bad mig "håll andan!", "andas igen!" i flera omgångar. Slutligen var det ungefär som en centriful som snurrade på runt mig en stund. På en kvart var det gjort. Jag hade tid till 13.00 men var klar 12.44.
Så kan det gå.
*****
Om vanor
Det finns vissa rutiner som aldrig verkar gå ur. Ganska märkliga vanor, som vittnar om ett väldigt regelbundet liv. Kanske har det blivit mer regelbundet i och med pandemin. Eller också har de bara gjort sig mer påminda för att man har mera tid att tänka på det.
Morgonrutinerna i badrummet till exempel. Jag börjar alltid med att raka mig och i samband med det tvätta ansiktet, förstås. Därefter stiger jag in i duschen och blir ren, förhoppningsvis. Och torkad av tjusiga badhanddukar.
Sedan har jag för vana att låta en bra lotion dra in i den torra huden. Men, men, men ... det borde jag vänta med en stund. Och det är här det ibland blir fel. Att med "smörjiga" händer klara av att hålla i eltandborsten har flera gånger resulterat i att den blir tappad i golvet. Aj, aj! Inte bra. Eltandborstar är rätt dyra grejer. Deodorant i glasflaska är heller inte bra att försöka sig på efter smorningen.
Men det där tillhör verkligen undantagen. Vanligtvis är logistiksinnet på tiptop och alla rutiner går i rätt ordning. Därmed inga problem
Fel ben! |
Sedan följer förstås påklädning. Och bara för att jag som "forskare" ska utsätta mig för ifrågasättande, har jag ibland försökt klä mig i en annan ordning. Börjar med t-shirt och strumpor. Det känns helkonstigt. Därefter kalsingar. Hm?! Prova själv, så får du se.
Idag blev jag extra modig när jag skulle ta på mig jeansen. Eftersom jag är en tränad (borstar alltid tänderna stående på ett ben, för att träna balans) person står jag upp, när jag ska ta på mig ett par byxor. Det slog mig nu att jag alltid börjar med höger ben. Plötsligt for det i mig att jag skulle prova med att stoppa in vänsterbenet först. Aj, aj, igen. Det funkade. Men det var på ett hår, trots mina balansträningsvanor. Mycket vingligt och jag fick lov att ta om det från början. Med stor koncentration lyckades det. Men det tog ju längre tid att få på sig brallorna.
Så håll dig till dina vanor. De där, som sitter i ryggmärgen, eller var de nu sitter.
Det blir bäst.
*****
tisdag, mars 16, 2021
Fler fynd
När jag var 6 år fick jag uppleva en världssensation. Jo, faktiskt. Världens första inomhusgalleria invigdes då här i Luleå. Samma år hade vi flyttat från Kiruna. Året innan hade jag och Prins Bertil invigt sveriges då längsta bro, Bergnäsbron, under ett besök hos moster och morbror.
Det har hänt mycket sedan dess. Den kilometerlånga bron hamnade snart i skuggan av andra projekt på andra håll i landet. Ölandsbron, och för att inte tala om Öresundsbron.
Shoppingcenter som den nya gallerian döptes till fick ju också snart efterföljare lite här och där. Men frågan är om inte luleåmodellen var lite extra. Ritad av Ralph Erskine. Fylld med halvplan, trappor och gångar som ledde till de cirka 40 butikerna. Det var ett spännande ställe. Labyrintiskt, minst sagt. Här fanns minst tre kaféer, restauranger, klädaffärer, och så småningom också en biograf, som också var spektakulärt utformad. Som en äggformad grotta.
Nu hittade jag en kul liten film om stället. Se den och häpna!
*****
Fram med hinkarna
Jag har en mycket kluven inställning till husbyggarbranschen och dess företag. Det grundar jag på de ideliga historier som dyker upp med jämna mellanrum, och där byggfusk kan befaras. Jag har tagit upp det flera gånger här i bloggen.
Luleå Tekniska Universitet har på sina 40 år fått bygga om, riva och bygga nytt. I 40 år gamla (unga) byggnader! Det har varit mögel. Det har varit läckage från de platta taken, med mera, med mera.
Benke fick utrymma sitt kontor innan han pensionerades, eftersom man upptäckt osunda saker i huset där han satt.
Det här kostar pengar. Massor. 100 miljarder kronor enligt nya siffror. Per år!!!
Men även nybyggen slarvas det uppenbarligen med. De nya städerna i Kiruna och Gällivare har redan knappt invigda byggnader som det är felaktigheter i. Hinkar har fått ställas fram i det nya supermoderna stadshuset i Kiruna.
I vår bostadsrättsförening, som bildades 1986 har vi haft problem med underdimensionerade takstolar i en av byggnaderna. Vi har haft krånglande hängrännor med tillhörande stuprör, vilket gjort att smältvatten från snön tagit fantasieggande vägar ner mot marken.
Alltså - byggbranschen ... vad tycker de om den reklam detta ger? Mig imponerar de inte på. Kanske borde staten kräva tillbaka 100 miljarder per år från den. I förebyggande syfte.
*****
måndag, mars 15, 2021
Så har världens snyggaste
.. bil klarat att få tjäna oss ytterligare ett år. Minst. Visst - det är en diesel. Den köptes med epitetet miljöbil. Vi fick 5 års skattefrihet på grund av det.
Och vi fortsätter ett tag till att köra den. Den dricker nämligen 4,7 dl (deciliter, alltså!) per mil i snitt, vilket är betydelsefullt. Denna elva år gamla trotjänare har fört oss två gånger runt jorden, ungefär. För något år sedan lärde jag mig att en elbil förorsakar lika mycket utsläpp som ett varv kring jorden från vår bil bara på grund av batteritillverkningen!
Jag skäms alltså inte. Men givetvis kan jag tänka mig en elbil, när jag vet att den klarar kyla och att man kan ladda den lite varsomhelst. Om det nu finns elström till alla, förstås.
Behöver jag nämna att den inte fick en endaste anmärkning?
Nä - förstod väl det.
*****
Varför så bråttom
Det första som händer på morgonen, är att radion åker på ungefär kvart över sex. Men jag stiger inte upp. Ligger istället kvar och lyssnar på P1 morgon. Det absolut bästa för att orientera sig över dagen. Här kan "morgonsoffor" slänga sig i väggen. Radio kan man dessutom ha på flera ställen i lägenheten. Man behöver inte sitta och stirra på en skärm.
*****
P.S. P1 morgon gick en timme senare ut med en rättelse och berättade hur det egentligen ligger till.
söndag, mars 14, 2021
Fyndat
lördag, mars 13, 2021
Jag knorrade lite ...
fredag, mars 12, 2021
Vintips
*****
torsdag, mars 11, 2021
Inte hände det ...
onsdag, mars 10, 2021
Vad är det för fel
Jag noterade inte mindre än 6 stycken slängda munskydd. Jag kollade inte i papperskorgar efter vägen. Nej de här låg på trottoaren, i snödrivan, utanför vårdcentralen, längs promenadstråken ...
Mina fördomar slog till direkt. Det måste vara rökare som beter sig på det här viset.
*****
tisdag, mars 09, 2021
Lager
Det blev en sväng till bokhandeln också. Vi ser ofta de recensioner som SVT:s Go'kväll presenterar i onsdagssändningarna. Särskilt som vi har en avlägsen bekant (Johan), som ibland sitter i rutan och berättar om böckerna.
Men två av de böcker vi köpte idag, var det Titti Schultz som rekommenderade, tror jag. Det blev lite fakta (den av Anders Wallensten som rekommenderades av Johan), det blev lite finskt och lite isländskt. Island är ju ett av våra favoritresmål sedan många år.
*****Dagen går
Finväder. Vinter. Det blir en runda, förstås. På eftermiddagen. För nu stannar ju solen uppe rätt länge på dagarna. Om 12 dagar kör vi om de södra delarna av landet och får ännu längre dagsljus än du, som till exempel dväljs i mörka Småland. Tidigare morgnar och senare kvällar.
Alla grillplatser längs stränderna är upptagna av folk, som umgås, äter och leker. Ute på isen är det på sina håll mycket folk. Rena folkvandringen. Men så är det ju också sportlov i våra trakter denna vecka. Den sträcka som syns på bilden nedan, var dock rätt folktom för ögonblicket. De flesta går istället ut och picknickar på närmaste ön, Gråsjälören.
Vi nöjde oss med att gå på landbacken idag.
Luleälven - bred och mäktig. |
På puben - nästan
Nä
söndag, mars 07, 2021
Mina pengar
Nollor
*****
lördag, mars 06, 2021
Tar det då aldrig slut
fredag, mars 05, 2021
Lunchekot ...
torsdag, mars 04, 2021
Tur att man har ...
onsdag, mars 03, 2021
Så har ...
Vatten tränger upp och gör isfärder onödigt spännande. |