Skönt att ...

.. slå sig ner i sitt eget bibliotek med en bok. Inte behöver jag tänka på mat heller. Det är mitt privilegium idag. 

Men boken handlar om en mardröm. En verklighet som känns både nära och långt ifrån. En enda människa finns kvar på jorden. Eller åtminstone i England. Detta sedan ett elakt virus tagit livet av alla, utom en kvinna. Hennes namn vet jag inte, för hon kallar sig bara "jag".

Hon försöker nu överleva. Plundrar affärer på mat. Stjäl bilar och ger sig iväg norrut, mot Skottland tillsammans med den enda levande varelse hon träffat - en hund.

Om Putler får hålla på, kanske vi alla får känna på åtminstone en bråkdel av det som denna kvinna får uppleva 

Bevare mig!

*****

Var det ingen av er läsare ...

.. som kunde berätta hur en cylinderformad kub ser ut?

Jag vill gärna veta. 

*****

Under kristallkronorna ...

.. på Luleå Stadshotell tillbringade vi kvällen med whiskyprovning. Det var av det mer avancerade slaget, men mycket lärorikt och trevligt. En underhållande och trevlig ciceron guidade oss genom de fem olika sorterna. Lärde oss hur bedöma dofter och smaker. Lärde oss hur vi kunde förvandla smakerna med lite vatten. Lärde oss att tycka mer om drycken.

I och för sig har jag alltid gillat whisky. Men kanske inte tittat så djupt i glaset som ikväll.

Vi var sexton intresserade. Extra kul var att vi träffade Mari, som vi rest runt i Cotsvold med för ett antal år sedan. Vi har träffats sådär lite av slumpen ibland. Men ikväll fick vi umgås lite mer. Hon hade även sin chef med sig. En trevlig kille, som vi kom bra överens med. 

Mycket beröm till guiden. Som sagt mycket trevlig och rolig lärare i konsten att uppskatta whisky.

*****

Tur ...

... att dom inte behöver stå på stege, där på våning 4. Det skulle vara tillräckligt vingligt från våning 2, där jag bor. 

Det här är utsikten från eftermiddagskaffet idag. Bostadsrättsföreningen byter loftgångsräcken. I fjol fick vi ju nya balkongditon. Det blir räcken i glas, med fisknätsmönster. Eller kanske är det vattenväxtmönster. Här och där ser man en fisk. I alla fall dess ögon. Kvarteret heter ju Mörten. 

Snabbt och smidigt går bytet och när glasskivorna är på plats tas det gamla träräcket bort. Nu är hela kvarteret putsat med nymålade ytterväggar bland annat.

*****

Jag erkänner

Jag är språkpolis. Allergisk mot felskrivningar och särskrivningar. Kan kräkas åt dem som inte kan skilja på "de" och "dem", och tror att "dem" = "dom" i alla lägen. Använder objektsformen "dem" som subjekt; "dem gick till affären". Ryyys! (Hur gör de i engelskan med "they" och "them"?). Eller de som inte gör skillnad på "var" och "vart" och andra enkla regler.

Språkutveckling är en sak. Det har jag oftast inget emot. "Hen" är ett utmärkt ord som ersätter "han eller hon", alltså tre bokstäver istället för elva. I finskan är ordet "hän" ett ord som funnits i alla tider. Och det har uppenbarligen gått bra.

Men så är det ju det här med engelskan, som används mer och mer. Och det är väl inget konstigt, men varför använda engelska när det finns utmärkta svenska ord för samma sak.

Härom dagen satt jag på en lunchrestaurang och råkade höra ett samtal vid bordet intill. Det var "case", "way back", "limits",  "snow mobile" och mycket annat. Och de var inte engelskspråkiga invandrare. Inga direkta ungdomar heller, utan medelålders män.

"Oh my god" är betydligt vanligare än "herregud", eller "herrejösses". För att inte tala om "shit"(Uttalas oftast "tjitt"). Why usar man inte de svenska, fullt compatibel uttrycket?

Hur kommer det att gå med svenskan? Kommer engelskan att ta över. Det diskuterades härom dagen i en artikel i Göteborgsposten. Den avfärdar risken, men ber oss vara vaksamma.

Vad tycker du?

*****

Nog för att ...

.. artificiell intelligens och robotteknologi går framåt. Men i Vetenskapsnyheterna rapporteras idag om drönare inom byggbranschen med vars hjälp man "bygger cylinderformade kuber".(!!?)

Jag tror jag ska efterlysa bildbevis.

*****

Här kan du höra avsnittet.

Denna dagen ...

.. inget att hänga i julgranen. Men på Åhléns hade tomtarna kommit fram. Jo, faktiskt. Vadan denna brådska?

Någon julmust har jag inte hunnit få syn på, tack och lov.

Vad har jag gjort idag. Förutom tränat på gymet har jag köpt en sax. En ny sax, eftersom den gamla pajat. Gick på Clas O. Visst - där hittade jag ett 'scissor set', men det var made in china, så det fick hänga kvar. Men ... vad hängde där runt hörnet på montern, om inte saxar från  ett känt finskt märke. Den fick det bli. 

Passerade en tjej ur personalen, som hejade. Jag visade stolt upp mitt fynd för henne.

 - Titta! Jag hittade en grej som inte är gjord i Kina.

 - Ååh - du är precis som min karl, skrattade hon. Han försöker också undvika allt kinesiskt.

En ny vattenkokare blev det också. På en annan affär, Lilla köksboden. En icke kinesisk pryl igen. Det tar sig. Dessutom bjöds jag en chokladbit. Gjord i Schweiz.

Vår gamla vattenkokare var kinesisk. Den hade dekat ner sig, och dessutom väsnades den så mycket när den jobbade, att man knappt kunde föra samtal i köket. Nu har den tystnat för gott.

Sedan hände inte mer än att jag agerade chaufför för ett ärende på sjukhuset. Inget akut eller allvarligt, bara en uppföljning.

Väntar med spänning på morgondagen.

*****

Så faller ...

.. Italien i min aktning, och ner i den grop där Rysland och Ungern redan ligger. Polen är väl på väg ner. Sverige står på kanten.

Inte tycker jag att framtiden ser särskilt ljus ut. 

Vad ska vi göra åt det?

Man får njuta av hösten så långt det går.

*****

Heja Finland!

Jag gick vidare och forskade i det där med tågresor, som jag skrev om i förra inlägget. Jag har nämligen hört att i Finland funkar tågen i stort sett klanderfritt. Året om, dessutom. Och eftersom jag är påhittig, så tänkte jag att jag skulle boka en resa.

Vr.fi heter sajten. Kan enkelt användas från mobilen.

Alltså bokade jag en resa från Rovaniemi till Helsingfors den 13 oktober. Nattåg. Tvåbädds sovkupé på nedre våningen (Jo, man har tvåvåningståg i Finland.), där jag också inkluderade frukost. Det fanns ett flertal olika frukostalternativ. Jag valde på skoj en skandinavisk och en glutenfri. Det fanns även t.ex. fransk frukost att välja. Frukost levereras till kupén på morgonen. 

Sträckan Rovaniemi - Helsingfors är ungefär av samma längd som Luleå - Stockholm, 7 mil kortare bara.

Jodå - det fanns plats. 

Och det kostade .... Håll i dig nu....140 EUR. För två personer. 

 

 Cirka 1400 kronor alltså. Det är annat än de 6000 som jag fick fram för en resa Luleå - Stockholm i somras.

*****

Tomprat

Jag gillar att åka tåg. Eller snarare gillade. För i mina trakter är det ingen barnlek. 

Idag hörde jag en intervju med SJ:s VD Monica Lingegård, som mycket kom att handla om deras kris med bemanning; brist på lokförare bland annat. Intervjuaren koncentrerade sig också på prissättningen. Det är dyrt att åka tåg, kostaterade hon. Varför?

VD:n försökte hela tiden hävda att priset var 450:- Stockholm - Göteborg. Och detta var den sträcka hon envist återkom till i hela intervjun. Jag blev bara mer och mer irriterad.

Här har vi inte ens SJ som operatör. De har svikit oss för Norrtåg och norska Vy. De förra har hand om "lokaltrafiken". Och med lokaltrafik i detta enorma landområde räknas 30-milasträckan Luleå - Umeå, eller 50-mila upp till Narvik. 

Norska Vy tar hand om fjärrtrafiken söderut mot Svealand. 

I somras planerade vi att åka tåg till Stockholm. Det föll. Priset var förstås inga 450:-, det har jag full förståelse för. Här gäller ju nattåg, med sovvagn eller liggvagn. Vi föredrog sovvagn. Egen kupé. Priset för enkel resa uppgick till hårresande 6200:- för två personer. Enkel resa!!!

Så det blev flyg.

Å andra sidan vete sjutton om vi hade vågat ta tåget ändå. Maskinparken är minst sagt eftersatt. Järnvägen likaså, och det har inneburit många oregelmässigheter den senaste tiden. Senast igår var tåget från Stockholm tre timmar försenat. Anledningen var en uppförsbacke norr om Umeå, som tåget inte kunde ta sig uppför på grund av blöta spår. (??!!!)

Sverige är ett u-land när det gäller tåg. Det har vuxit fram efter att någon borgerlig regering fick för sig att tågtrafiken skulle konkurrensutsättas. Som enda land i Europa, och med inspiration från Storbritannien. Där blev det snart ett fiasko, vilket vår regering aldrig observerade, utan raskt klev vidare i klaveret.

Och apropå regering, så har vi fått en liknande modell efter årets val, så det ser inte ljust ut. Det stora projektet Norrbotniabanan kanske går i graven också. 

Se här!

Så att hela landet ska leva är nog bara tomprat.

*****

Här kan du lyssna på intervjun med SJ:s VD Monica Lingegård

Kan bara konstatera ...

.. att vi fortfarande har meteorologisk sommar här vid stugan. 

Temperaturen har inte krupit under 10 grader på minst 7 dagar. Inte dag. Inte natt.

*****

Gärdsmyg nummer två

Man blir glad, när man för första gången i sitt liv får besök, och ser en gärdsmyg. Denna lilla tuffa fågel har jag hittills bara sett i fågelböcker. 

Den hoppade först omkring i vår stora syren och jag såg då bara hundradelssekundsglimtar av den. Nog för att mitt intresse skulle vakna. Men tyvärr försvann den som en blixt och blev omöjlig att bekräfta.

Nu, några timmar senare fick jag av en slump syn på en liten brun rackare på bron till vår bastu. Den pilade omkring där och letade insekter, förmodligen spindlar. Pigg och rask och rastlös. Men jag kunde nu konstatera att det verkligen var en gärdsmyg. Med stjärten som dagens frisyr, (se förra inlägget) kunde jag vara helt säker.

Det resulterade också i att jag tog fram fågelboken och då kunde jag också konstatera att den ska finnas här i Norrbottens kustland numera. 

Tack för en ny bekantskap.

*****

Gärdsmyg

Ser man ut som en gärdsmyg i håret, kan till och med jag acceptera 'kepa på', även inomhus.

*****

Uppdatering: Kepan åkte förstås av någon timme senare. Då var gärdsmygsstjärten borta.

Jag bedömer ...

.. att vi har två vinnare i blomsterfrågan jag ställde i tisdags.

Grattis till Thord och Mari.

Det är alltså en blommande broccoli som sticker upp från odlingen. Det är ju en kålväxt som Mari säger, så jag godkänner det.

Det är ju egentligen blommorna man äter, när man mumsar broccoli. Eller snarare blomknopparna. 

Hela årets odlande försvann ju i kålmalens magar. Men några taniga exemplar blev kvar och glädjer på annat sätt.

*****

Nog är det ...

.. ett privilegium att kunna gå ut  på tomten, eller dess närhet och hämta detta på 20 minuter.

*****

Ut till skogen ...

.. ut till fåglarne - och lugnet vid stugan vid havet.

Tyvärr ser vi inte till så många fåglar, men det blir det nog ändring på, när de upptäcker att jag har fyllt fröautomaten med delikatessolrosfrön och gourmettalgbollar.

I skrivande stund får jag precis syn på en domherrehona, tre herrar och en talltita, som kalasar på syrenfrön i ... ja, gissa!

Tjockis!

I vägkanterna blommar ännu fibblor och rödklöver. Vilken art av fibbla det är kan jag inte säga.  Det finns, om jag minns rätt, 70 olika i Norrbotten. Men kanske är det höstfibbla.

Däremot vet jag vad det här är för art. Det var dåligt med förslag jag fick på bilden längst ner i inlägget.

*****

Demokratikämpen

Nu, minsann ska vi få se på en totalomvändning från vår ryske surputte. Han ska låta genomföra folkomrösningar i en del av de regioner ryssarna ockuperar. 

Befolkningen ska få välja om de vill tillhöra Rysland eller Ukraina. Jo - det är sant! Gubben har blivit demokrat, hör och häpna.

Samtidigt meddelar han att 300 000 ryska reservister ska mobiliseras för krigstjänst. Nu väntas inte samtliga att vara lämpliga, och falla för åldersstrecket. Men å andra sidan var det en svensk sakkunnig som menade att han kanske bara vill använda dem som "kanonmat". Och då kan ju åldringar passa bra.

Någon som litar på att en folkomröstning genomförs korrekt? Att rösterna räknas på rätt sätt enligt grundläggande demokratiska principer. Kommer internationella valobservatörer att kallas in?

Det är nog bara Putler själv som tror det. Men är man utan hjärnceller, så är man.

*****

Jag gick i ...

.. barndom idag. Ja, åtminstone i ungvuxendom. Jag har ofta efterlyst en frukt, som varje höst dök upp hemma hos oss, nämligen gråpäron. Små, lite gråaktiga, med rejält skal. Man tjoffade in hela frukten i stort sett i en tugga, kärnhus och allt. Och njöt. Såååå gott!

Jag ljuger inte - det är säkert 20 år sedan jag såg ett gråpäron. Men idag ... Vi storhandlade på Coop. Där stod en rejäl lastpall full med svenska gråpäron. Jag trodde knappt mina ögon  men plockade genast ihop en rejäl påse.

 

Och nu tog jag och tjoffade in det första på flera decennier. Jag blev ung på nytt.

 

Se där - nu fick du ett tips.

 

*****

Det här med ...

.. stuga ute i skogen vid havet får en ibland att fundera. Vad är det som händer därute, när vi inte är där och inte har varit där på 10 dagar?

Ja, inte skulle man behöva oroa sig. Vi har egentligen full koll på exempelvis elförbrukningen sedan många år. En app i mobilen talar om hur mycket vi använder. Men den har varit lite opålitlig den senaste veckan.

Då har vi något som heter Netatmo. Den talar om hur varmt det är utanför stugan, dvs utomhustemperatur, men även hur mycket det regnar, samt inomhuskomforten. Temperatur, CO-halt och ljudnivå. Kommer någon in och börjar prata, så får jag en signal i telefonen. Och jag hoppas det aldrig händer, för då är det förmodligen objudna gäster. 

Men nu reagerade jag på att innetempen var så hög; 13 - 15 grader, trots att det är bara cirka 3-5 grader ute på nätterna. Hade jag glömt att ställa ner värmen till "frånvarotemp", när vi senast var där?

Så vi tog en inspektionstur helt enkelt.

Allt var i sin ordning. Inget onormalt. Det är bara att konstatera att vi har en välisolerad fritidsbostad, som inte släpper ut värmen. Elementen ska inte reagera och slå på förrän det blir nedåt 7-8 grader. Där går gränsen för oss. Men inga element var varma. Så allt var lugnt, som sagt. 

Ute på tomten surrade blomflugorna. En domherre lät sig väl smaka ur regnvattentunnan.

 

 

Och en blekgul, 1 meter hög blomma, stod och njöt i solen. Så dagens utmaning: Vad är det för blomma? Vinn ära och berömmelse. 

 

*****

Gamla bekanta

På dagens runda passerade vi två gamla bekanta. De två rönnarna som trots att de står så nära varandra uppträder helt olika, när hösten närmar sig. 

Den ena får snabbt höstfärger. Den andra vägrar.

Jag brukar försöka följa skeendet genom hösten, och har samlat på mig information i flera år. Nu får vi se om de följer samma schema i år.

------

Men vi mötte även nya bekanta. Ja, inte för att jag träffat just dessa förut, tror jag, men jag känner igen arten. 

Det var rätt lustigt, för först såg jag mamma storskrake simmandes ensam på den stilla vattenytan. Kände också empati för hur ensam den måste känna sig. Dyka och söka mat - sååå tråkigt.

När vi hade gått en bit längre dök hon upp igen. Och sekunderna efter ploppade hela barnaskaran upp ur djupet. Så hon har sällskap. 

Det känns bra.

*****

Vinprovning

Ikväll var det säsongspremiär för vinprovningarna i kvarteret. En gång i månaden träffas vi för att prova och bedöma viner. Eller berätta om vad vi varit med om, när det gäller vin och därmed resor.

 

 

 

Den här första gången var temat "Gamla och nya världen". Dessutom gällde det två vita och två röda viner. Den gamla världen är förstås exempelvis Frankrike och Italien. Den nya representeras av Nya Zeeland och USA.

Vinerna som provades var Sancerre Domaine de la Villaudière, Hunter's Sauvignon blanc, Zensa Primitivo, och Bonterra Zinfandel.

 

Intressant var hur olika vinerna kunde smaka beroende på i vilken ordning man provade dem. Det betyder förstås också att smaken är beroende på vad man till exempel äter, vilken sorts maträtt som vinet dricks till. 

De fyra vinerna låg i prisklass 95 - 189 kronor.

Själv tyckte jag mest om Sancerrevinet, som givetvis var det dyraste. Men alla viner var goda, även om vin nummer fyra, Bonterra Zinfandel, till en början var lite kärvt och därför var det jag gillade minst.

Men oj så kul vi har det dessa kvällar.

*****

Träffade ...

.. en vilsen liten ekorre ute på loftgången igår. Den försökte hoppa upp över räcket för att komma ut på innergården, men misslyckades i flera försök.

Men till slut lyckades den tydligen, för senare på eftermiddagen syntes den inte till.

I natt drömde jag att vi hade en uggla och en vargvalp utanför köksfönstret på loftgången.

Kan det finnas ett samband?

*****

Boknytt

Ibland gillar jag mycket spänning.  I alla fall i bokform. Så kallade spänningsromaner går hem hos mig då och då. Senast läste jag Fredrik T Olssons Ett vakande öga, som handlade om något som kanske kan bli verklighet, nämligen elavbrott. Inte vilket elavbrott som helst, utan ett som drabbar hela Sverige, ja hela världen. 

Det är tack och lov fantasi, men det får en att tänka efter. Hur sårbara är vi, egentligen? Den där boken läste jag för några år sedan plus en till av samma författare, som också var bra. Men sedan dess har jag inte hittat någon produktion av honom.

Omslaget fastnade jag för. Direkt!

Idag släntrade jag in på bokhandeln och fastnade direkt för en bok, faktiskt beroende på omslaget, där den stod bland nyheterna. 

Inte hade jag hört talas om författaren Bethany Clift, än mindre läst något av henne, men det blev köp. Dessutom rabatterat pris för medlemmar i Akademibokhandeln. 

Den här boken handlar också om vår sårbarhet. Och kanske rätt aktuell och skrämmande. Världen har drabbats av ett virus. 6DM heter det. Det betyder "Six Days Maximum". Det är den frist man har från smitta till döden, och döden har svept över jorden. Mänskligheten utplånad. Men en människa finns kvar. Hon har klarat sig av någon outgrundlig anledning. Vad gör hon nu av sitt liv?

"En smittande roman. Det går inte att sluta läsa", skriver en recensent. 

Vi får väl se. 

*****

Borde inte ...

.. världens första inomhusköpcenter vara K-märkt. Ett väldigt spännande hus. Ritat av den kände Ralph Erskine och invigt 1955. Jag var med på invigningen. Fick boken TimpoTempo när jag besökte dåvarande Tempo-affären. 

Men det var spännande på många andra sätt. Ingenting var direkt "fykantigt" på insidan. Våningsplanen var lite si och så. En ljusgård, ett atrium låg centralt i byggnaden. Det fanns spännande gångar och många butiker. Ett litet torg med WeGe:s konditori i två plan fanns också, där även Eskils herrmode låg vägg i vägg med California barn.  I det andra hörnet på torget låg SJ Resebyrå. I huset fanns även restaurang Toppens grill, Café Intim och Café Moderne, Haapalainens foto, och minst tio ytterligare butiker. Snart kom också en mycket spektakulär biograf i huset. Eller under huset, kanske man ska säga. Den såg ut som en grotta, lite äggformad. Där röstade jag ett par gånger i radioprogrammet Tio i topp med Lill Lindfors som programledare en av gångerna och Pekka Langer den andra. Men mest var jag där på bio.

Jag minns när Hitchcock:s Psycho skulle visas. Den fick man ju inte se på grund av att den var barnförbjuden. Men spännande var det att gå förbi där och höra en allvarlig speakerröst utanför biljettkassan som varnade för hur hemsk filmen var och att man verkligen skulle tänka efter innan man köpte biljett.

Nu har ju tyvärr pandemin och den förbaskade e-handeln*) ställt till det, så att butiker har stängt, eller flyttat till andra gallerior. Under årens lopp har insidan bytt skepnad på flera sätt och oftast till det sämre. Nu är det ett våningsplan som mer eller mindre helt byggts om till kontor. Det gamla Tempo inrymmer nu H&M .

 För att inte tala om hur man nu rivit ner fasaden, som också var speciell med sin räfflade struktur.

Vad månde bliva?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Här kan du läsa mer om Shopping (som blev det officiella namnet på bygget.).

*****

 

*) Hörde glädjande nyheter häromdagen, där det rapporterades om sjunkande popularitet för e-handeln. Bra!

Sorry Mikael

Nej, jag avbryter läsningen av din bok Häng city. Även om den handlar om händelser i min hemtrakt med många detaljer och kända adresser, så engagerar det inte.

Jag trodde att det skulle komma någon vändning, men den lyste med sin frånvaro efter 167 sidor. Så din bok får gå till husets centralbibliotek.

Bättre lycka nästa gång.

*****

Oro

Pandemi i några år. Krig i närheten det senaste halvåret. Inflation med stigande priser. 

Behövde vi en rörig höst med regeringsbyte. Nu, när NATO-frågan förhoppningsvis ska leda till resultat. Nu, när vi ska ta över EU som ordförande från årsskiftet. 

Kristersson verkar tro att det blir enkelt att fixa ihop en handlingskraftig regering. Det låter så på hans uttalanden. 

Ursäkta mig - men det låter nästan lite naivt. Jag tror att han får ett sjå i att hålla SD:arna på avstånd. Liksom KD. Hålla dem ifrån att förstöra exempelvis public service. Jag förstår inte vad de vill åstadkomma med just den frågan. Tror de i sin enfald att reklamfinansierade kanaler i TV och radio kan ta över det samhällsviktiga ansvaret? Ska vi få VMA-larm i Radio Rix? Eller Riksdagsdebatter i 12:an mellan Dr Pimple popper och Naked attraction? 

Sorry - men jag tror inte det. De säger till en början att de vill "smala in" uppdraget för public service. Jaha - göra det tråkigare och mindre attraktivt för den vanlige tittaren. 

Bevare mig väl för en Ungern-Rysland-kopia.

Viktig samhällsinformation!

Jag känner oro - stark oro för utvecklingen.

*****

Tidig morgon ...

.. redan före frukost måste jag säga att det är skönt att vara arbetsbefriad.

_

*****

Kanske ska man ...

.. avvakta med dagens långpromenad.

*****

Litterär scen

Så debuterar hösten med Kontext igen. Det är en serie litteraturkvällar på vårt mindre kulturhus Ebeneser. 

Ikväll med något annorlunda innehåll. Vanligtvis handlar det om skönlitteratur. En författare presenteras och intervjuas på scen. Denna gång var det natur det handlade om. Fjällnatur, eller rättare sagt urskog på kanten av fjällvärlden. Tomas Öberg (känd radiomänniska) i samarbete med Jan-Erik Nilsson, fotograf, har producerat en vacker och tänkvärd bok om en naturtyp som är väldigt känslig. Inte bara för människans inverkan, utan också för klimatförändringarnas framfart. 

Tomas Öberg inledde kvällen med bildvisning och presentation av boken. Den innehåller även ljud. Nämligen QR.koder, som innehåller inslag av musik och andra ljudillustrationer. 

Boken heter Fjällrand; de krokiga tallarnas land.

*****

Kan någon förklara ...

.. orsaken till krångligheterna och köerna till att få rösta. Av någon märklig anledning verkar den nya modellen med valsedelsbås ha ställt till det. Jag fattar inte varför.

Själv tillbringade jag kanske 7 sekunder för att plocka åt mig de valsedlar jag var ute efter. Jag stod ju inte där och funderade på vem jag skulle rösta på. Är det kanske det som folk sysslat med, och därmed orsakat kökaos?

I vår vallokal fanns det kanske 7-8 valsedelsbås. Förr fanns det inga. Då fanns valsedlarna helt öppet på något bord där man gick fram och på 7 sekunder eller mindre hade man plockat på sig det man kom dit för. Alternativt hade man med sig valsedlar som man fått i brevlådan och behövde inte ta nya.

Så vad är problemet?

*****

Tyst och lugnt ...

.. på gymmet idag. Säsongspremiär för min del. Hösten innebär "åter till ordningen".

Bara en tant i hörnet, ser farbror Bert.. 

*****

Här står ...

.. en grann rönn och inbjuder till kalas. Ja, för sidensvansarna, alltså. Det är väldigt gott om rönnbär i år. Blir det mycket snö då? Eller lite? Där går meningarna isär. 

Sidensvansarna låter nog vänta på sig ett tag till. De brukar dyka upp i oktober, när löven fallit. Men en sak är säker. De är alltid välkomna.

Arkivbild från 2021

 *****

Idag ...

.. hände något på affären just när jag stod och försäkrade mig om två kaffepaket till rejält extrapris. Jag skulle tjäna 44:90. Det var dessutom ett av mina märken. Arvid Nordquist - du vet den där firman som fortfarande anser att ett halvt kilo är 500 gram. 

En dam närmade sig precis och jag tipsade henne.

 - Passa på nu! Här finns gott kaffe, sa jag och pekade på den variant av Arvids olika, nämligen Svea.

 - Ja, svarade hon glatt och sken upp. Då ska jag prova den varianten också.

Sedan fortsatte hon att prata.

 - Men hur länge har du och maken hållit ihop nu.

Jag höll masken, men såg kanske lite konsternerad ut.

 - Ja - det är 42 år nu, berättade jag.

 - Men oj! Vad härligt.. Jag kommer ihåg när jag träffade er på en båt i Norra Hamn. Det var ett bröllop. Där fanns ju andra par, som det inte gått så bra för. 

 

Vi fortsatte med lite mer samtal. Jag höll masken, för jag kunde för mitt liv inte komma på vem det var jag pratade med. Inte en aning. 

 - Ja´men hälsa maken då, sa hon när vi skildes.

 - Det ska jag göra, sa jag.

 

Känner mig fortfarande lite lumpen för att jag inte erkände. 

Hur hade du gjort i det här fallet?

*****

Saknar du ...

.. debatterna, pajkastningen, bråken, spekulationerna eller falukorvarna. Det gör inte jag. Nu är valet avklarat, åtminstone till en del. Tyvärr lutar det åt fel håll jämfört med den riktning som jag hade förväntat. 

Nu ser jag en mörk framtid, och det var inte vad vi behöver. Om inget oförutsett inträffar, förstås. Exempelvis att (L) lever upp till sitt namn. Hur kan en som kallar sig liberal, frisinnad, öppen, överhuvudtaget tänka sig att jobba med (SD)? Eller har ordet liberal fått en helt annan innebörd än det som står i SAOL? Nog borde det partiet höra hemma i det andra laget. 

Men nu blir det väl inte så. Nu går vi framtiden till mötes. Skattebefriade - hurra. För det är ju alltid vad (m) finansierar alla sina goda idéer med; skattelättnader. Kanske blir det rea på bensin, elektricitet och falukorv också.

Vi får se hur det går.

*****

Jag slurpar ...

.. i mig det sista av elvakaffet ur egentillverkad mugg.

I ölandstoken utanför altanen slurpar gammaflyet i sig nektar.

Så kan det vara här i världen.

*****

Kommer vi att ha råd ...

.. med el, mat och talgbollar i vinter? Man kan undra, när man ser fågelmaten försvinna i små hungriga magar i en rasande takt. I hållaren fyllde jag på med 11 bollar så sent som igår.

Det är ju heller inte särskilt kallt. Det borde finnas insekter. Men kanske är det så att det är som jag anat; färre insekter än vanligt i sommar.

Apropå fågelmaten så lär väl Putler ha ställt till det även där. Ukraina är en jättestor leverantör av solrosfrö. Hur blir det nu?

Ännu en dimmig morgon.

*****

Morgon ...

.. i stugan i skogen vid havet. Idag betyder det sol och dimma. Dimma i alla fall över havet. Omvärlden är dold, och som omvärldsläget ser ut, är det inte så pjåkigt, även om Jämtön på andra sidan fjärden inte behöver inkluderas.

I blåbärsriset bor någon av baldakinspindlarnas gäng, kanske granbaldakinspindel. Att de är idoga vävare märks när daggen är kraftig.

Nu blir det slyröjning och bärplock och diverse andra förhöstaktiviteter.

*****

Biodags

För ungefär ett år sedan slog jag ihop en bok som jag då läst och tyckte lite sisådär om. 

Den kändes lite tungläst, mångordig, lite rörig.

Ikväll var det dags att se filmen Där kräftorna sjunger och då blev det en annan sak. Nära. Intensiv. Vacker. Det är inte ofta som jag tyckt att en filmatisering är bättre än boken, men nu är jag nog beredd att göra det. Bra skådespelare. Vackert filmad, som sagt, och framförallt spännande.

En del klargöranden blev det också. Klargöranden som jag missat i bokversionen. 

Rekommenderas!

*****

Skumrask

Finns det överhuvudtaget någon människa, som på ett pedagogiskt sätt kan förklara hur elmarknaden fungerar? Jag försöker sätta mig in i det, men misslyckas varje gång. 

I den här landsänden är vi ju hittills rätt förskonade från det elände som du som bor i elområde 3 och 4. Men de senaste dagarna har något inträffat. 

Hittills i september har vår förbrukning i stugan (Det är där jag har mest koll.) legat på bara 2 kwh över hela dygnet. Där är det i stort sett bara kyl och frys, som drar ström, när vi inte är där. I alla fall så länge det inte är vinter. De första dygnen på månaden gav det en avgift på 1 till 2 kronor! Inget att hetsa upp sig för, alltså.

Idag har Luleå energi plötsligt fått för sig att de där två kilowatten ska kosta 15 kronor. Alltså 7,50 per kilowatt. Det är ju för fasen skånepriser!

Jag har skrivit till dem för att få klarhet. Inget har svarats. 

Elmarknaden är skum. De har nog lärt sig av bankerna.

*****

Nu målar vi grönt ...

.. såhär i valtider. Vilket parti, eller vilken sida som "vinner" är mycket ovisst. Men oavsett sida, oavsett parti, så vore det bra om vi blev lite grönare. De flesta företrädarna verkar ju vara för det.

Här i kvarteret är riktningen helt klar. Åtminstone utåt.

*****

Nu flyger ...

... den nya generationen av amiralfjärilen. Det är gott om dem i år. Även här inne i stan ser man dem fladdra i parkernas rabatter. Men de verkar också gilla lindarna längs Storgatan.

*****

Femte gången gillt

Så har man varit klok igen. I och för sig är jag ju kontinuerligt väldigt klok. Men ibland är man lite mer.

Femte dosen Covid-vaccin införd i min svällande axelmuskel.

 - Du tar ju blodförtunnande, så jag står här och klämmer din axel en stund. Det kan ju bli en blödning inne i muskeln annars, sa sköterskan.

Det var då första gången det hände, tänkte jag. Men okej - det ligger något i det.

Undrar när man får sin sjätte.

*****

Rättelse

Man ska ju vara korrekt. Inte svamla om vadsomhelst hursomhelst. Jag kan i och för sig inte lastas för det fel som dök upp här häromdagen. Jag fick en uppgift från en källa, som uppenbarligen inte var pålitlig.

Alltså: Filminspelningen jag skrev om, gäller inte julkalendern. (Den spelades ju in här i Luleå, eller rättare sagt i Gammelstad.) Det fick jag veta idag, när jag snurrade runt kring muséet och kvarteren där i närheten. Där var det nämligen avspärrat både här och där med killar och tjejer som stoppade såväl biltrafik som cyklister och gångare. 

 - Det är en uppföljningsfilm till den senaste julkalendern. Den kommer nog att visas först nästa år, sa vakten vi pratade med.

Den där tjuvsläkten som kalendern handlade om är ute på nya äventyr.

Rätt ska vara rätt. Nu vet du.

*****

Evigt ung

Tala om att bli förbluffad. Satt på ett kafé när en herre i min egen ålder kom och frågade om han fick slå sig ner vid vårt bord. Han var helt obekant för mig.

 - Jag känner igen dig, sa han. 

 - Jaså, sa jag. 

 - Jo, för länge länge sedan hade jag en flickvän som hette Lena S*****.

 - Ja, det vet jag ju vem det är. Men det måste ju ha varit i slutet på 60-talet.

 - Stämmer, sa han.

 

Han presenterade sig med namn. Fortfarande helt obekant för mig. 

 

 - Jag har ännu kontakt med Lena, sa jag. Ja, viss kontakt alltså. Hon bor ju utomlands nu och sporadiskt pratar vi med varandra via sociala media.

 

 - Hon hade väl en brorsa också, sa han.

 - Jepp - vi gick i samma klass från ettan till femman, men sedan flyttade jag till Kiruna. Men vi höll kontakt genom livet. Vi har jobbat tillsammans i många år, till och med. Och han jobbar fortfarande, trots mogen ålder, berättade jag.

 

Det blev en lång stunds snack om diverse händelser. Han berättade att han varit lärare. Det visade sig också att han kände igen Benke. Benke hade varit lärare till honom på universitetet. 

 

Jag måste säga att jag var förbluffad. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg människan. Än mindre känna igen honom. Men han  kände igen mig. 55 år senare.

 

Man är väl evigt ung, förstås.

*****

Så var det dags ...

.. för tandläkaren. Äntligen! Jag kallas normalt en gång per år, men de senaste åren har det ju varit lite knepigt med tanke på de yttre förhållandena. Så nu var det ett och ett halvt år sedan sist. Och då fick jag en ny tandläkare. 

Och nu fick jag ännu en ny tandläkare. Emelie. 

Allt gick väldigt bra. Snabbt undersökte hon, tog bort tandsten (som jag alltid har väldigt lite av), putsade med något som jag tyckte hon kallade fluorlack. Det gjorde att jag inte får äta på en timme. Jag som var hungrig redan innan jag gick till kliniken. Hm!!?

Nåja. Skönt att ha det gjort. Billigt blev det också, bara 271 kronor, eftersom jag hade ett tandvårdsbidrag liggande i lager, som tjejen i receptionen sa. Annars hade det kostat en dryg tusenlapp ytterligare, ja 1471 kronor för att vara exakt. 

Skönt att vara inne i kundkretsen, när man hör hur många som får vänta och vänta och vänta på vård. Vi har tandläkarbrist här i länet.

*****

Inte får man ...

.. gå som man vill heller, när man tar en tur. Nej'då - man blir stoppad lite här och där och hänvisad till att ta en annan väg. 

Filminspelning pågår, står det på skyltarna. Jag frågade flaggviftaren vad det var för film.

 - Det handlar om julkalendern, sa han.

 - Då blir den snöfri i år då, replikerade jag.

 - Ser så ut, sa han och skrattade.

Vi får väl se.

 Uppdatering: En felaktig uppgift har rättats här.

 

*****

Kvällspromenad

Innan läggdags går vi ut på en liten tur. Stilla kväll med stjärhimmel och norrsken. Visserligen rätt svagt. Men rätt snyggt ändå.

Det är bara att konstatera att den säsongen startat nu.

*****

Mera perspektiv

Häromsistens hade jag ju funderingar kring tidsperspektiv. Det var när jag blev medveten om att majoriteten av svenskarna aldrig varit med om att beskåda en människa som kliver ner på månen. I direktsändning, alltså. För mig kändes det ... ja, konstigt. Det var i samband med att en ny försöksraket skulle skjutas upp som vi fick veta att det är 50 år sedan den första mänskliga varelsen promenerade omkring däruppe.

Men i efterhand började jag fundera lite mer på tidsperspektiv. När jag såg månlandningen så var jag ju vuxen. Redan då. Jag låg i lumpen och vi fick ledigt - inte permis - för att kunna se det hela på TV på logementet. 

Så nu roade jag mig med att tänka efter lite mer. Jag tycker ju att mitt liv är en snabb odyssé som passerat rätt sorglöst. Jag har haft det bra. Och jag har det bra, väldigt bra. Men tiden går ju så snabbt. 

Då tänkte jag såhär: Jag är född 1949 - det är ju så att säga bakom hörnet. Jag är alltså 73 år (Ja, jag vet - ingen kan tro det.). Om jag vore 73, när jag föddes till det här livet, så hade jag kommit till världen anno 1876. Va!?? Det är ju ren forntid. 

Tanken svindlar.

 

Samtidigt kan jag tycka att de som föds i år blir 73 år 2095. Det är ju bara runt knuten. 

 

Man kanske inte ska fundera så mycket. 

*****

Hösten kom fort

Att sommaren gick fort, är ett lite sorgligt faktum. Men jag får det bekräftat av våra grannar, som frågar om de får slå sig ner på fiket, där vi sitter och tar en kaffe. De tycker alltså samma sak, och att hösten kom snabbt. För det känns kallt.

 - Man borde ha tagit vantar idag, sa jag.

 - Precis, sa M-B.

 

Nosslo ejröB irotidnoK är bra.

L och M-B är ett pratsamt, roligt par, som gärna skämtar och hänger med på våra skämt. L är en rackare på att berätta roliga historier. Idag blev det dock ingen sådan. Men han berättar gärna om små händelser, anekdoter, som han varit med om. De båda känner också till många av våra kompisar och frågar hur än den ena och den andra mår. Och vi berättar. Lite skvaller är inte dumt. Vi blir sittande i nästan två timmar. 

 

Vi går hem med de marknadsfynd vi gjorde innan vi gick till fiket, grönsaker och bär. Oj så fin broccoli vi fick tag i. Broccoli, morötter och tomater från Staffansgården. 

 - Ska jag ta bort blasten, frågade odlerskan.

 - Jo, den kan man kanske inte äta.

 - Morotspesto kan man göra pesto av.

Det var ju en tanke förstås, men jag lät blasten gå bort. Pesto är ingen stor produkt i vårt hushåll.

Varorna hemma. Men vi vänder ut igen, för att gå en lite längre runda. Som vanligt blir det längs stränderna runt innerstan. Och nu har vi tagit på oss gaiters och halsduk. Det blev ca 7000 steg, och det fick duga.

Gulsporren står i säsongens andra blomning

Septemberhimmel

*****

Återigen - har man inget annat för sig ...

.. så blir det inget att berätta. Ja - förutom att dagen har gått. Stugan har tittats till. Växter som är frostkänsliga har fått komma hem till balkongen. Fikat hos svåger och svägerska. Ätit god middag. Tittat på TV.

Gonatt.

*****

Och har man inget ...

.. för sig på kvällen, så kan man ju gå på konsert. Det beslutade vi oss för redan under frukosten. Biljetter fixades snabbt via mobilen.

Det var Oulo Sinfonia, det vill säga Uleåborgs symfoniorkester, som gästspelade på Kulturens hus. En liten tradition. De är här minst en gång per år.

Ikväll var det musik av William Walton. Hans svit från Henry V. Okänt för mig, men vackert. Fler än 60 musiker på scen gör avtryck. 

Jaakko Kuusistos violinkonsert följde. Fanstastiskt spel av Elina Vähälä på fiol. 

Under pausen träffar vi förstås bekanta. Ja, jag hade en skolkamrat från småskolan på raden bakom mig. Vi har träffats i olika sammanhang genom livet. Kul. 

Sedan var det dags för Sibelius. Men det lät inte så. Hans symfoni nummer 5, var också helt okänd för mig. Mäktigt.

Dirigenten - engelsman - genomförde nog ett par work-out-pass. Väldigt intensiv stil i sitt dirigerande. Rumon Gamba hette han, och är tydligen väldigt känd. Brukar dirigera engelska BBC:s orkerstrar under de traditionella BBC proms.

Det blev en trevlig kväll. Vi avslutade med ett glas vin på Clarions Sky bar.

Utsikt från baren.

 
*****