Då var det slut ...

.. på oktober. Också! Vad är det som har hänt med tiden? Den rusar. Snart är det jul - såg en stor uppblåsbar tomte idag. Tre meter hög och med fyllig figur. Säkert "made in China", för det var på Clas Ohlson.

Vad är det som stressar folk så, att man måste "fira" allt på en gång. Måste julen komma in i den där, av mig hatade traditionen halloween, som just nu översvämmar stan. Det är uppenbarligen fel på folk. Något som saknas. Något som måste fyllas på, tills det rinner över. 

Rinner över gör också jag. Av glädje. Förhoppningsvis har vi sett det sista av Trumpkopian Bolsonaro i Brasilien, som om allt går som det ska, ersätts av Lula da Silva. 

Bolsonaro var ju på väg att helt förstöra det där landet. Göra ett Ungern, Ryssland, Polen, av det. Mer och mer enväldeshärskartakter. Inte ta några intryck från omvärlden. Utplåna Amazonas regnskogar och därmed en av våra största syreproducenter. 

Tack till Brasiliens vettiga människor!

Nu träder vi in i november. Osäkert och trevande. Framtiden är allt annat än lugn och trivsam. 

Tyvärr!

*****

Sista- ...

.. oktoberljus i köket.

*****

Vinprovning

Så var det vinprovarkväll i kvarteret, eller rättare sagt bostadsrättsföreningen. (Nordea får inte vara med.)

Den här gången skulle vi inte bara prova vinerna rakt av. Vi skulle också bedöma vad vi tyckte om dem tillsammans med olika ostar. Allt ifrån "hushållsost" till Västerbotten. 

Det första vinet var  La Guita Manzanilla. En torr, mycket torr sherry. Jösses, man blev nästan hes. "Kärv" blev min bedömning. Det mildrades något med en bit banal Hushållsost och blev katastrof tillsammans med en Grevé.

Nästa vita, Cono Sur Single Vineyard Chardonnay var mera njutbart och var gudomligt gott tillsammans med Västerbottensost. 

Just Västerbottensosten gifte sig också fint med det sista rödvinet. Amarone A Alpha Zeta. Inte alltför dyrt för att vara ett Amaronevin 209 kronor.

Coto de Imaz Reserva, spanskt Rioja, fick av mig betyg OK, men kvalificerade sig till BRA när det kombinerades med en Grevé och en Herrgårdsost. 

La Riche Carbernet Sauvignon fick betyget Gott av mig. Behövde inga ostar för att göra bra ifrån sig och priset var nästan i klass med Amaronevinet. 199 kronor.

En trevlig kväll. Mycket trivsamt. Humor och skratt. Intressanta historier från de olika deltagarnas resor och andra livserfarenheter. 

 

Tack till Åke och Marita som administrerar träffarna.

*****

Jaha - vad ska man ...

Stiltje råder.

.. berätta idag då, tänker jag när jag sätter mig vid datorn. Det händer ju ingenting. Jo, i världen händer det väl egentligen lite för mycket. I alla fall av elände. Men här hemma är det stiltje, om man så säger. Jag kan ju i och för sig berätta att mamma skulle ha fyllt 108 idag, om hon levt. Och i samma svep kan jag ju konstatera att min systerson fyller 57. Inte klokt! Nu är vi ju nästan jämngamla. Hur gick det till?

Totalt vindstilla är det ute också. Det gjorde promenaden skön, trots bara 2-3 plusgrader. Skönt också att komma hem till kaffe med lingonkaka. Den godaste!

Sedan är det väl bara att förbereda sig för kvarterets vinprovning med grannarna. En gång i månaden sker det.

*****

Jaha ...

.. då var desserten förberedd och klar att kompletteras. Receptet har du här.

Nu gäller det att fixa resten, dvs huvudrätten. Men det kan jag vänta lite med  faktiskt. Det är ju bara eftermiddag. Och den här tiden imorgon är klockan bara kvart i tre.

*****

Alla dessa ord

Jag kallar ju mig själv ordpolis. Stolt sådan. Inte för att jag alltid har helt rätt i mina utsagor, men ganska kvalificerad betraktar jag mig som. 

Den senaste tiden har en del nya ord börjat dyka upp. De används flitigt. Men vet användaren egentligen vad ordet betyder? Rätt ofta betvivlar jag det. 

Paradigmskifte. 

Enligt SAOL betyder det vetenskapsteoretisk åskådning eller världsbild.

Tycker du att vår nya regering innebär att vi får en annorlunda världsbild. Möjligen en sverigebild. Eller talar de om en vetenskapsteoretisk åskådning, när de säger att vi fått ett paradigmskifte i och med den nya regeringen. Det låter lite hybris, tycker jag.

Vandel.

Betyder uppförande, levnadssätt. Helt enkelt. Det har också blivit aktuellt i och med de nu styrande partierna. Men de får det att låta som något negativt. Det anser jag hör till samma generalfel som de som använder ordet kvalitativ som något av god kvalitet. Kvalitativ är ingen värdering. Det betyder bara inre värde, beskaffenhet. Precis i linje med vandel alltså. Helt neutralt.

 

Epicentrum.

Detta begrepp används ofta som ett centrum som är mer centrum än centrum, verkar det som. Hur man nu definierar en sådan plats. Rent fysiskt betyder det en punkt på jordytan, där effekterna av en djupt liggande jordbävning blir mest märkbara på jordytan. 

 

Har du något ord som du funderar över?

I övrigt är allt lugnt.

*****

2,85 kilometer ...

.. blev det bara sådär, när vi gick ärenden på stan.

Det innebar också mänskliga möten, förstås. De flesta okända, men också bekanta.

• Magnus - gift med en kollega till mig.
• Jeanette - f.d. kollega som jag inte sett på ... ja, 30 år eller nå't. Vi fick en pratstund.
• Hjördis - svärmor till kollega.
• Lennart - f.d. granne.
• Göran - kund till mig, som satt och vinkade innanför kaféfönstret.

Jag gillar sån't.

*****

Så återgår jag ...

.. till norrbottenslitteratur, efter min skotska utflykt. Åtminstone vad gäller handlingen.

Denna deckare utspelar sig nämligen i Luleå. Författaren Anders Sundkvist är född i Luleå och uppvuxen här och i Arvidsjaur. Men nu bor han i Stockholm sedan länge.

Boken  Återvändaren har fått goda vitsord. "En av årets bästa deckare" DN. "Välskriven och berörande" enligt Läsa och lyssna.

En pojke, som för längesedan hittats död, väcker intresse 20 år senare. Vad hände, egentligen? Av pojkens klasskamrater sitter en på Hall och en på ett behandlingshem. Tre av de fem kamraterna i obs-klassen är döda.

Då får vi se vad som händer.

*****

Å'så blev det ...

.. trevlig pubmiddag. Det unnar vi oss då och då. Jag gillar pubstämningen. Den blir inte sämre av att självaste pubchefen slog sig ner och pratade minst en halvtimme vid vårt bord. Prat om allt och inget. Hans fru jobbar också där och anslöt i mån av tid.  Det var rätt lugnt tidvis.

Prat var det ickså vid grannbordet. Här var det ett språk mellan de två männen som jag inte för mitt liv kunde gissa varifrån det härstammade. 

Till slut tog min nyfikehet över och jag frågade.

 - We are from Slovenia.

 - Ah ... Ljubljana, sa jag.

 - No, we are from a small place in the north, svarade den äldre av de två.

Jag har nog aldrig pratat med en sloven förr. Så nu är det gjort.

Pubbesök är kul.

*****

Ack, nu är det ...

.. vinter, och skid ... Nej, så långt har det inte gått. Vi har ingen snö. Endast en natt med minusgrader än så länge. Men vi vill vara ute i god tid. De flesta är det här i mina trakter. För man vet aldrig.

Vi åker ut till däckens lyxhotell och får det gjort på en kvart. Det är det värt. Förr fixade vi det hela själva, men då ska man också härbärgera de fyra däck som inte används den aktuella perioden. Och fyra däck tar plats.

Nu får sommardäcken checka in på spa och bli omskötta hela vintern. Tills vi ses igen på vårkanten.

*****

Så lämnar jag ...

.. den Unge Mungo, till hyllan efter att kunna konstatera att Douglas Stuarts roman denna gång var betydligt bättre än hans förra (Shuggie Bain), som jag tyckte var lite märklig.

Den här romanen rör sig i "samma kretsar" och delvis med en liknande vandel (Det ordet har ju blivit så populärt.), där en alkoholiserad singelmamma delvis sviker sina tre barn. Halvvuxna visserligen, en utflyttad och en som fungerar som vikarierande, när mamman försvinner i perioder.

Det är också mamman som på ett AA-möte blir bekant med två tvivelaktiga figurer, två män, som hon lämnar unge 16-åringen Mungo till, för en fisketur ett par dagar
ute i ödemarken, för att det ska bli karl av honom. Den turen blir ...nej, det ska jag inte berätta.

Parallellhistorier berättar också om hur unge Mungo träffar en kompis som har ett duvslag i kvarteret. De blir kompisar. Ett kompisförhållande som inte ses med blida ögon, bland annat eftersom Mungo är protestant och kompisen James är katolik. Det här är Glasgow och där har tydligen spänningar mellan religionerna funnits.

Det blir en hisnande skildring. Ljus och mörk. 

*****

Man börjar bli ...

... ett riktigt proffs. Professionell spruttagare. Ja, eller sprutfåare kanske är en bättre benämning. Femte Covidsprutan fick jag ju i augusti. Och så har man ju en imponerande följd av vaccinationer de senaste åren. Lägg därtill influensaspruta och nu idag den tredje TBE-injektionen.

Jag började med TBE-spruta i juni. Det är ju så att fästingarna drar sig norrut, även om jag faktiskt inte har sett någon här ännu. Men man vet ju aldrig. Det finns fynd av en alldeles speciell art i Kalix skärgård, nämligen Taigafästingen. En art som dessutom är mer smittbärare än den vanliga. Vi har ju stugan i Råneå skärgård, som ju ligger granne med ovanstående, så det kändes bra att gardera sig. Så här i början av perioden är det också rätt tätt mellan tillfällena, så idag blev det tredje gången. Nästa gång blir i mars, men sedan kan jag vänta i 3 år till nästa.

Vaccinationsstället ligger i kvarteret intill. Man bor ju centralt. En trevlig sköterska tar emot. Just när hon skulle ge mig sticket berättar jag att jag inte är ett dugg spruträdd.

 - Bra, sa hon. Då slappnar du av. Du ska veta att jag haft tre vaccinationer idag där mottagaren berättat att de tycker det är så obehagligt. Är du  i sjukvårdsbranschen, frågade jag. Jo - alla tre svarade att de var det.

 

Märkligt, tyckte jag. Och någon förklaring - nej, det har vi inte.

 

Så nu var det klart för denna gång. I mitten av november är det dags igen. Influensa-shot. 

*****

Kalla mig ...

.. modig. Men idag lät jag en tredje frisör försöka sig på min kalufs sedan i juni, då min "ordinarie" gick i pension efter att jag anlitat henne i 45 år.

Jag har varit lite halvnöjd hittills  men idag kändes det mer rätt, efter att jag vågat mig in på salongen som ligger en trappa ner i huset där vi bor. Det har inte varit aktuellt hittills eftersom jag trott att det är en damfrisör.

 - Tar ni hand om en så'n här kalufs, frågade jag.

 - Här tar vi hand om alla kalufser, svarade den glada tjejen i receptionen. Går det bra klockan 14 idag. 

Det var hennes förslag, och jag nappade. Det var ju bara en halvtimme bort, så då skulle jag hinna ett par ärenden innan det var dags.

En mycket ung tjej tog hand om mig, när jag kom tillbaka. Trevlig var hon också. Analyserade läget. Kom med förslag. Jag sa OK. Och nu sitter jag här med det lilla som finns kvar.

Det var snyggt gjort. Men jag har ännu inte fått till det riktigt som jag vill ha det. Det får bli efter morgondagens dusch.

*****

Med rak rygg ...

.. och stolt blick framåt sitter Benke i bilen och lyssnar på P4:ans trafikmeddelande om att en stor gran blockerar E4 söderut vid Råneå södra trafikplats, men med möjlighet att tränga sig förbi alldeles intill mitträcket, vilket jag med knapp marginal lyckas med. Det blåser en hel del idag.

Det var nämligen han som ringde in om det till trafikradion.

 

Det är ordning och reda på oss.

*****

Ett stilla ...

.. höstgrått hav möter oss, när vi kommer till stugan i skogen. Naturen har mer eller mindre gått till vila, trots att vi inte haft någon frost.

Tar itu med några småsysslor. Tömmer fågelbadet, fyller på fågelmat och talgbollar och väntar på besök. Det brukar inte ta många minuter innan de hittar hit. Men idag lyser de små fåglarna med sin frånvaro. Kanske sura för att vi inte varit här på fjorton dagar.

Traditionell innesyssla är också att byta gardiner. Den egentligen ologiska seden att byta till mörka när det blir mörkare ute. Vad är det för påhitt egentligen? Jag följer sedvänjan trots att jag alltid har undrat. Försöker man stänga mörkret ute,  eller vad handlar det om?

Alla idéer välkomna. 

Alla har inte gått till vila.

*****

Besviken

Skandinaviens äldsta konstbiennal. Den finns här i Luleå. I alla fall till namnet. För Luleåbiennalen dyker upp med olika delar lite varstans i länet mellan 15 oktober och 15 januari vartannat år. Ja - biennaler gör så.

Närmast mig är det konsthallen som gäller, och som fick besök idag.

Men jag tyckte det var rätt skralt. Och vad är konst, kan man undra. 

Här fanns förstås även hantverk, och det kan väl betraktas som konst. Men uppställda videoskärmar som visar ... ja, vad det nu var ...en kurs i finska t.ex. Njae. 

Ett par kängor med en glasflaska i varje stod i ett hörn. En stor matta hängde i ett annat hörn. Den visade en "karta" med en väg utprickad mellan Island och Kina.

Mysko "skulpturer".

Det blev ett snabbt besök.

*****

Allt är ...

.. lugnt. Inget att berätta om. Men rätt skön dag.

*****

Det närmar sig

Säsongens första frostnatt har det varit.  -4 grader upplyser SMHI. Men jag undrar var deras termometer finns, för på vår egen har bara 0 grader redovisats. Det är lite konstigt, för oftast brukar de två vara lika, även om undantag finns.

I vilket fall ser jag ingen frost på marken, när jag råkar smyga ut på balkongen vid halvfemtiden på morgonen. Av nyfikenhet, bara.

Men stan förbereder sig för halka och har redan börjat grusa trottoarer och gångbanor. Lite överdrivet tycker jag, eftersom ingen nederbörd väntas. Ibland får jag bara för mig att det är någon entreprenör som passar på att göra sig en slant.

Tömt fontänerna har man i alla fall gjort. Det ser jag när jag strövar genom stadsparken och bekantar mig med ekorren på fontänkanten. Jag hoppas den får vara kvar. 

*****

Jupiter ...

.. vs gatlampan. 

Gatlampan vinner pris för ljusstyrka. 

Jupiter får guld för sin strävan och beständighet. 

*****

Blekt

Så har en ny regering trätt i tjänst. Hur det går med den får vi se. Men nog tycker jag att den ger ett rätt blekt intryck på mig. Många anonyma personer. 

Och redan har herr statsministern börjat glida på vad han ska ta tag i. Det blir inte någon snabbstart, som det lät under valrörelsen. Blekt.

Inte heller kunde han åstadkomma en enda ministerpost till någon från norra Sverige. Den nordligaste kommer från Svealand. Blekare.

Men vi är väl för irriterande här norrut, förstås. Färgstarkt.

*****

Efter gårdagens ...

.. maxslappande med regnet rinnande nerför fönstren, blev det idag en återhämtning. Inte ett moln på himlen. Svag vind, eller ingen vind. Visserligen lite lägre temperatur, men är det vindstilla, så har det ingen betydelse.

Det blev nästan 9 kilometer - den s.k. Svartöstadsrundan, som till en början går längs kajerna åt sydost. Förbi de fyra imponerande isbrytarna Atle, Frej, Ymer och Oden. Nejvisst´nej. Oden var inte här. Inte för att den jobbade med isbrytning. Så långt har det inte kommit här. Men förmodligen är den inblandad i något polarprojekt och kanske tränar hårt med isarna kring Nordpolen. Det händer rätt ofta att Oden är inblandad i polarexpeditioner.

 

Men oavsett isbrytare; i vägkanterna blommar rödklöver. Gräset lyser grönt och solen skickar på oss d-vitaminer så det räcker. 

Skön tur. Nöjd.

 *****

Va!!!?

För ovanlighetens skull serveras elvakaffet klockan 11,  i vårt kök i stan, där nyinköpt superdesignad, italiensk (OBS! Ej kinesisk.) vattenkokare får göra tjänst, tillsammans med de unika, av UD, skänkta EU-muggarna från ett möte som unionen genomförde här i Luleå en gång när Sverige var ordförande, vilket är aktuellt snart igen och blir en uppgift för vår "nya" regering, vars chef just nu håller på att kanske godkännas av Riksdagen.

Normalt serveras denna dryck klockan 12.30. Men det är i stugan i skogen vid havet, det.  

  

 

 

 

För undvikande av missförstånd: Detta var alltså inget tillfälle för firande. Bara ett försök att se något positivt.

*****

Blött

*****

Tidsbild

Bilder som dessa såg man inte för några år sedan. Kan det vara tiderna, dvs. ofärdsstämningarna i vår omvärld som spelar in?

Det är då i alla fall första gången jag ser sådana köer till Vetenskapens hus av folk som vill skaffa "nya" kläder. Väldigt bra initiativ av Luleå Tekniska Universitet, Luleå Miljöresurs Lumire och Naturskyddsföreningen.

Populärt verkar det vara. Kön sträckte sig längs hela hussidan, runt hörnet och in i huset uppför trappan var det hur mycket folk som helst. 

Bra!

Själv bidrog jag för några veckor sedan med en höst-/vinterjacka, som jag använde när jag gick på gymnasiet. Den var helt felfri och möttes av gillande på den s.k. Returpunkten som ligger i vårt kvarter. 

  - Wow, sa den unga tjejen, när hon fick syn på den. Då är det ju en "vintage", ja retrojacka.

Så nu går jag och väntar på att få se den i bruk.

*****

Kampanjen fortsätter

Xi fick Xi idag också. Precis som förra gången lyckades jag hitta en produkt på Clas Ohlson som inte var gjort i Xi:s hemtrakter. Det är inte lätt, men det går. Den här gången blev det mer eller mindre lokalproducerat. 

Dessutom blev det kaffefilter från Nederländerna. Och en bryggtratt från Nordiska plast.

Ge inte upp!

*****

PS. Du vet väl hur xi uttalas, hoppas jag.

Igår ...

.. hände ju inget. Absolut inget! I alla fall inte i närområdet. Den övriga världen bjöd ju förstås på massor av elände. Men ibland måste jag avskärma mig. Det bästa var vädret.

Totalfantastiskt!

Och som bara för att hämnas ser dagens himmel ut såhär:

Med tillägg av stark blåst.

*****

Vill du se ...

.. en annorlunda film, en komedi med allvar, humor och djup. Och framförallt satir.

För man vet aldrig riktigt var man har den. Guldpalmen 2022. Svensk. Men engelskspråkig. Av hyllade regissören Ruben Östlund.

Triangle of sadness. Så heter den. Varför, förstår jag inte riktigt. Men två och en halv timme intressant film är det. Här rör vi oss i modellbranschen. Åker på lyxkryssning och besöker en öde ö.

Jag kan tala om hur den slutar. Det gör den inte.

Smakprov? Jo, här.

*****

Överraskad

Det pratas väldigt mycket för närvarande om hur eländigt vi är på väg att få det. Det är höga bränslepriser, katastrofala elpriser, och stigande matpriser. Detta förväntas drabba många och ställa dem på ruinens brant.

Om du klickar kan du kanske läsa

Men hur är det egentligen? Läser en artikel, som berättar att vi svenskar lägger cirka 14 procent av våra inkomster på mat. Det var annat på 50-talet då andelen låg på 30 procent. Detta enligt Statistiska centralbyrån. Hade vi levt i Tanzania hade vi lagt bortåt 60 procent av inkomsterna på mat. Det skulle motsvara 12400 kronor per månad om vi lade samma andel av lönen på livsmedel. 

Tidningen VI överraskade igår med att dimpa ner i lådan såhär mitt i månaden. Men det är ett special-/temanummer som heter VI Mat. Hela tidningen handlar alltså om vad vi äter. Inte en massa recept, utan mer om vad och varför vi äter. Mycket intressant finns att läsa. Bland annat det där om matpriserna. Blev du överraskad av det som stod där?

Visst har jag märkt att det blivit dyrare oavsett om jag väljer COOP eller ICA, eller något annat företag inom branschen. Pensionär som jag är borde jag kanske vara orolig. Men jag vägrar. Vi har haft låga livsmedelspriser i en lång räcka år. Vi har dessutom varit, och är bortskämda med att kunna gå och köpa mat närsomhelst på dygnet. Sån´t kostar förstås. Dessutom är vi förmodligen inte så himla duktiga på att äta allt. Vi slänger en hel del mat. Då menar jag generellt, för i det här huset äts de mesta upp.

Kanske finns det andra utgifter som kan bantas i många hushåll. Jag vet att det finns s.k. fattigpensionärer, men det finns också hushåll, där mycket onödigt drar pengar. Jättebostäder - när jag ser unga människor bygga sina hus med 150 kvadrat eller mer, då hoppas jag att de inser att det kanske kostar mer, nu när räntorna stiger. Kanske ska man se över sina abonnemang också. Netflix, Via-play, Cmore ... Kanske räcker den summan till lite mat, som stigit med 10 procent i pris?

Tycker du jag är hård? Välkommen med din moteld!

En av Sveriges bästa tidskrifter. Överraskar.

*****

Producerat

Jag höll på att sätta rubriken Närproducerat.  

Men så kallade jag tillbaka mina fingrar från tangenterna när jag insåg att det inte riktigt stämde.

Nåväl - Rättvisemärkta bananer, svenskodlade äpplen (Vet inte om de är rättvisa), och balkongodlade kumquat, som jag nyss skördade (Definitivt rättviseodlade.)

Ganska bra, va?

*****

Här har det ...

.. jobbats färdigt nu. Ja, inte av mig, utan av ett antal raska gubbar av o
lika åldrar. Pitebor.

 

Vi har fått nya räcken på våra loftgångar. Helt i samklang med de balkongräcken vi fick i våras. Snyggt blev det, även om det blev rätt dyrt. Men plankorna i det gamla räcket var på väg att förmultna efter dryga 35 år.

Glas ljusar upp. 

 

Nätmönstret alluderar på kvarterets namn; Mörten heter det. Jo - det syns fiskar bland näten och vattenväxterna om man släpper på sin fantasi.

*****

Finland går före

Kommer du ihåg inlägget om tåg för en tid sedan? Där diskuterade vi priser och jämförelser med flyg och framförallt med Finlands järnvägar.

I bästa Kunskapskanalen går nu en serie (Jag tror den gått förr också.) som heter Natursköna järnvägsresor i världen. Igår visades ett avsnitt, som berättar ungefär det jag skrev i mitt inlägg, nämligen hur järnvägen i Finland fungerar. Statlig och inte utsatt för privata experiment, som i Sverige med känt resultat. IG, alltså.

I programmet får vi följa med på en resa från Helsingfors till Kemijärvi, en sträcka på cirka 100 mil. Fräscha tåg. Panoramavagnar. Utmärkt restaurangvagn. Lekvagn för barnen, med mera. Året om i kall vinter med snö. Här i Sverige ställer vi ju in om det hamnar löv på banan. Och standarden på våra tåg vittnar snarare om fångtransport istället för behaglig resa. Jag tänker nu närmast på nattågstrafiken från norr till söder och vv. I södra Sverige är det väl något bättre standard. 

Tyvärr är det bara dagtrafik vi får följa. Det var ju det natursköna vi skulle se. Här får vi också lära oss om de större städer och orter vi passerar. En del krigshistoria också. Men det hade varit kul att få följa nattågstrafiken lite också. Den lär vara perfekt.

Se det strålande exemplet här.
 

*****

Nytt från hyllan

Så lämnar jag Överlevaren, som jag tyckte sisådär om. Ämnet var bra. Det var mycket aktuellt. Handlar om en världsomspännande pandemi, som drabbar skoningslöst. Folk dör som flugor. En, endast en person blir kvar. Hennes strävan att bygga ett nytt liv, får vi följa. Hon hamnar i Skottland efter en färd från sydligare delar av Storbritannien. Enda sällskapet är en labrador. Och hon träffar också på en levande människa, men det blir ett kort möte, som inte är särskilt positivt.

Som sagt - intressant på sitt sätt. Men jag hade hellre sett att den inte var skriven i jagform. Det blev för mycket dagbok. Det hade räckt att hennes återblickar på tidigare skeden i livet hade haft den formen. 

-----

Nu blir det mera engelskt. En liten utmaning. Kommer du ihåg - kanske har du läst - Shuggie Bain? Den som var så omskriven. En succé enligt många. Den sas ju skulle skildra en barndom i en något trasig familj. Jag tyckte den handlade mest om mamman. Ett mästerverk sas det. Men Douglas Stuart övertygade inte mig.

Jag gör dock ett nytt försök med samma författare. Hans andra roman handlar om "förbjuden kärlek", som det brukar heta när det gäller samkönade förhållanden. Här dessutom i Glasgows machokretsar, med religiösa inslag. Unge Mungo heter boken som jag nu ger mig i kast med.

*****

Inte allt

Den lugna förmiddagen hade ju flera inslag. 

Glömde nämna att jag tog kontakt med Diös fastigheter också för att se till att de skulle byta ut flaggan på Folksamhuset. 

 - Den hänger som en trasa och är på väg att gå upp i smådelar, skrev jag i ett mejl.

Det kom svar, med ett tack nästan omgående. Så nu blir väl det fixat också. 

(Jag har ju systersonsonen Kalle, som jobbar där, så de brukar sköta sig.)
 

Nu sitter jag här och funderar på att jag ska anmäla en firma för språkfel också. 

 - Men vad gör du hela dagarna, Bert? 

Klassisk fråga från någon som jobbar och inte förstår.

Gissa, säger jag!

*****

Forts. Ruschigt

Men frukosten blev sisådär lugn. Vi kom plötsligt på att låset till underjordsgaraget funkade dåligt igår när vi kom hem från stugan. Eller, låset till.... Nej, det var snarare låset från garaget. Vi fick trixa en del för att komma ut från garaget till trapphuset. Men till slut fixade vi det.

Nu kom vi på att vi inte felanmält.

 - Men du, sa jag. Vi kanske skulle sätta upp anslag nere på dörren, så att ingen blir helt fast. 

Det är ju så att garaget även inhyser vår sophantering. Många går dit med sitt skräp på morgonen, kanske bara i tofflor och utan ytterplagg. Och man kanske inte vill gå utomhus runt kvarteret för att kunna komma in i huset igen. 

Så det var bara att sätta sig vid datorn och tillverka "varningsskyltar", som jag sedan sprang ner med och satte upp vid det aktuella låset.

Nu ska väl ingen bli inlåst.

Det tog en timme. Sedan var låssmeden på plats. Han undersökte. Lånade min nyckel för att se att det inte var fel på den. 

 - Aha. Det är någon som oljat låset med "symaskinsolja". Det får man inte göra. Det ska vara låsolja, sa han när han sprutat låset fullt med sin variant i en sprejflaska.

 - Då fick man lära sig det, tänkte jag, men sa inget.

-----

Det gick väl en kvart. Så ringde ordföranden till Benke.

 - Kan du gå ner till garaget och släppa in en ventilationstekniker. Koden verkar inte funka. Och jag är ute i stugan.

Okej - tredje utryckningen idag.  Kan vi få det lugnt nu?

*****

Ruschigt

Du ska inte tro att det är lugna gatan som gäller, bara för att det är en måndagmorgon i pensionärslyan. Här gäller det att vara på tå, om man ska få det som man vill, nämligen lugnt och skönt.

Hör hur en av lokalbussarna kör fram och stannar nedanför vår balkong. Vi sover gärna i svalt rum, så vi har balkongdörren öppen mot vår inglasning. 

Stiger upp och kollar. Mycket riktigt. Där står en buss på tomgång. Minut efter minut efter minut. Tomgångskörning är givetvis förbjudet, men det verkar de inte bry sig om. Alltså tar jag en bild som bevis och skickar till Luleå lokaltrafik. Märk väl - det här är tredje gången på kort tid, vilket jag också poängterar. Vår gata är dessutom rätt smal, så en stillastående buss ställer till problem för andra trafikanter också, när de ska passera och får möte. 

Jag påpekar också att det finns många fastigheter i närheten och på bredare gator, som inte är bostäder.

Visst får jag bekräftelse.

"Hej! Vi tar upp detta med trafikledningen igen"

 

Jag menar också att Luleå Lokaltrafik ska ha all eloge för att de funkar bra. Dessutom är bolaget först i landet med att köra buss med solceller på taket. Och med tanke på att vi är den mest solsäkra platsen i Sverige rätt ofta, så är det en utmärkt idé.

 

Efter detta kunde jag äta frukost i lugn och ro.  

Forts.följer

*****

En annan verklighet

 Vågar du följa krigets vardag? Det kan du göra i en dokumentär, som sändes ikväll i SVT2.  

Ukraina - livet under den ryska attacken. Filmen följer ett antal personer i Charkiv från vintern till försommaren. Hur de försöker överleva. Hur de skyddar sig. Hur de försöker leva ett liv, kort sagt. Boende i skyddsrum, i tunnelbanestationer, men även i sina halvt bombade lägenheter. 

Mycket lidande. En del humor. Mycket värme.

Se den!
 

*****

Och alltmedan ...

.. att-göra-listan krymper och växer till, träffar vi säsongens förmodligen sista nässelfjäril, som söker vinterkvarter, men passar på att ta en flygtur i solskenet.

*****

Gomorron

Björkar, aspar och många andra lövträd har strippat klart. Men djävulsspirean håller på sig ett tag till.

*****

Listigt

I fjol tillämpade vi principen med en "Att-göra-lista" hela den ljusa årstiden.

I år blev det aldrig av. Fråga mig inte varför, för jag tyckte det var en bra rutin.

Idag kom vi ut till stugan i skogen vid havet för en hösthelg. Det har ju utlovats fint väder. Dessutom har vi en större uppgift i samfälligheten att fixa på söndag.

Och idag satt jag på eftermiddagen och gjorde en att-göra-lista såhär i slutet på den ljusa årstiden. Mycket effektivt. 

Som du ser har vi redan klarat av en del. Det känns bra. Det ser kanske inte alltför omfattande ut, men det blir alltid en del sidodetaljer som också måste fixas.

Men nu tar vi fredag.

*****

Nu förstår jag

Äntligen kom lösningen på en mångårig gåta, som jag förgäves sökt svar på. Se länk!

Klipp från NSD

*****