En gång i månaden ...

.. kommer bästa köttleverantören från Jokkmokk. I alla fall under säsong. Ibland, inte varje månad, står vi där i kön och fyller en kasse med läckerheter att ta hem och lägga i frysen. 

Närproducerat och bra kött. Det är det enda i den vägen vi äter. Köper aldrig några flintastekar eller andra påhitt hos ICA eller COOP. 

Nu blev det renfärs, älgdito, suovas, skav, reninnanlår, m.m. 

Det räcker långt in på nästa år.

*****

Bara en bild

Hemväg från COOP.

 
*****

Vad månde bliva

Vad tycker du om AI (Artificiell intelligens)? Själv är jag både fascinerad och lite skrämd. Utvecklingen går för närvarande väldigt, väldigt snabbt. Så snabbt att vi kanske får börja passa oss. 

Mest aktuellt i närtiden är det som händer med exempelvis nyhetsförmedling. Fejk news, falska nyheter har redan dykt upp. Det är nämligen så att AI kan användas för att manipulera bilder, tal och röster, och förstås text, så att det passar en viss skapare, som vill lura dig. Trump kan skapa sammanhang som är helt falska. Putin likaså.

Men det kommer att ske mer. Mycket mer. 

Idag var jag på en föreläsning på Senioruniversitetet. Det var professor  Peter Parnes (Luleå Tekniska Universitet) som åskådliggjorde vad som gäller för tillfället och för framtiden. Ganska roliga saker ibland. Men där skrattet fastnar i halsen. 

Ett faktum är att vi människor är den varelse på jorden som är skuld till klimatförändringarna som blir mer och mer akuta. Ett scenario är att AI, som blir mer och mer "självtänkande", en dag beslutar sig för att göra sig av med problemet. Alltså utplåna mänskligheten på något sätt. Kul va?

Den fråga jag då ställde mig var: Vad händer då med AI? Det är ju ändå människan som grundat systemen, som går överstyr. Jag frågade professorn om det. Han sa att frågan kommit upp i olika sammanhang, och ett svar blir att AI-systemen tar livet av sig själva. Det kan gå på bråkdelar av en sekund. Så då får jorden lugn och ro och får börja skapa nya arter. Tur att man inte är med då.

Visst kommer AI också att skapa fördelar. Men förmodligen kommer vi att förlora en massa arbeten, eftersom AI förenklar och fixar så mycket åt oss. AI kan ge oss robotar som löser uppgifter av alla de slag. Vi har redan en kirurgrobot på vårt sjukhus som alltså utför operationer. Men AI kan också vara kreativt. Måla tavlor, skriva romaner, göra musik ...

AI har redan börjat bli en fråga för politikerna. I USA, i Europa, och kanske även i Sydostasien. Hur ska AI regleras? Går det överhuvudtaget? 

 - Tur att man är gammal, sa en dam som vi hade vid fikabordet efter föreläsningen.

 *****

Huvudet på spiken

Läste ett ledarstick i dagens tidning. Mycket ba text. Jag håller med om allt som sägs. SVT har missat en del, utom att konservera gamla uppfattningar om Sveriges största rikedomar.

Klicka på bilden för bättre läsbarhet.
Klipp ur NSD.

*****

Dagens första skott ...

..ning, genomförd 07.45. 

Nu blir det frukost.

*****

Bara en bild

Mysväder i mitt kvarter.

*****

Här firar vi ...

.. Snöyrans dag. Nä - skojar bara. Men det vore en lämplig dag för det. Det blåser och snöar. På stan är det lugnt. Det kan i och för sig bero på att det är måndag, då det brukar vara lite lugnare. Men kanske har folk förtagit sig med Svarta veckan och sådant tjafs, så att de måste vila sig lite. 

Efter en träningsstund på gymet och en god lunch på U:nik i Vetenskapens hus, går vi hem. Vädret lockar inte till längre promenad. 

Hemma på loftgången möter jag två glada grannfruar, som skottar loftgången. Får höra att de just frågat sig varför inte "grabbarna är ute och skottar". Jag lovar att ta tag i det.

 - Får jag ta en bild på er, frågar jag.

 - Jodå. Bara du redigerar bort rynkorna.

Jag lovar, och de godkänner resultatet. Sedan blir det lite prat om matvanor, apropå att jag berättar om vår lunch. Det visar sig att vi har lite olika vanor. Sirkka-Liisa säger att hon tyvärr äter huvudmålet på eftermiddagen.

 - Jag vet att det är fel.

 - Ja, vi äter lunch ute två dagar i veckan, säger jag. Men då får det bli havregrynsgröt på kvällskvisten.

 - Men det är ju jäääättenyttigt, säger damerna. 

 

Men sedan måste jag ta tag i snöskottning jag också.  

 *****

Trio med ...

.. bumba. Nej, kanske inte riktigt så. Men väl med bubon. Vi hamnade på konsert med Ukrainska Silska Orchestra såhär på söndagseftermiddagen. För ovanlighetens skull i Konsthallen.

Vilken fart det var med ukrainsk folkmusik från olika skeden i tiden och från olika delar av det stora landet. En trio med ljudresurser. Det var fiol, cello, bubon (en sorts trumma) och dulcimer (en typ av cittra), lite skriksång och höga visslingar. 

Du kan tro att fiolerna gick varma och höll publiken igång. En liten 4-5åring dansade glatt i bakgrunden. 

Trion är numera baserad i Warszawa och gör ständiga turnéer i Europa. De har gett ut tre album sedan 2017 och har vunnit framgångar internationellt.

Vem som bjöd in vet jag inte. Det var fri entré.

Trevlig stund.

*****

Blandad kompott

Bakom oss, när vi går ner på Södra hamnplan, smyger en bil. Nej, inte en, utan fyra bilar. Alla har iögonenfallande design, i alla fall i lacken. Smålockigt, kanske man kan kalla det. 

Ur bilarna stiger förarna ut och spanar ut över fjärden. Tar bilder. Verkar vara turister.

Men så är det inte. Jag har sett såna här bilar förr. De är kamouflagemålade för att förvilla. Det är nämligen biltestare på utflykt från någon ort i inlandet, där bilindustrin från hela världen håller till på vintrarna. Och de vill ofta inte vara så öppna med de modeller som ännu inte finns ute på marknaden.

Här får du alltså se bilar som egentligen inte finns. 

Anonyma. Men jag anar Audi.

Kamouflage kan man däremot inte kalla tågen som går i lokaltrafiken här i norr. Vi passerar järnvägsstationen och ser hur man här istället vill marknadsföra sin produkt. Här får fantasin flöda. Rätt häftigt, eller hur?

*****

Och där ...

.. åkte morgondagens(!) middag in i ugnen.

Det ska börjas i tid.

*****

Som vanligt

Inte blev det något konfliktpaus i Israel/Hamaskonflikten. Hade inte väntat mig det. Nu sägs det att det blir imorgon istället. Tror det när jag ser det.

 

Och räntan blir oförändrad, meddelar Riksbanken.

En vanlig torsdag innebär oftast träning på gymet på morgonen. Så också idag. Där träffar man ofta många obekanta och bekanta, som man växlar några ord med. Man har ju inte tid till att göra några längre utläggningar. Det bygger inga muskler. Nu är det ju heller inte muskler jag eftersträvar. Det är försent för sånt. Nej - nu går det ut på att bevara det man har. Det får räcka.

Dagens bekanta var barberare C, arkitekt B, läkare I, fd kollega S, namne B-O, granne K, fd kund U, fd kollegas man N, och säkert någon fler också, som vimlade förbi. Gym är väldigt socialt.

Efter dagens session blev det lunch med vänner. En legendarisk fiskgryta på Wallstens. Den är känd. 

Därefter blev allt klart och återstoden av dagen ägnas åt improvisation. Fika, korsord, en extra promenad. Det är så vackert efter gårdagens snöfall. Luleå i vitt, eller som bilden nedan visar - i blått. Skymning råder tidigt på eftermiddagen. 

Sedan får vi se vad resten av dagen har i sitt sköte. Om den nu har ett. 

 

Floras kulle

*****

Hejsan

Jag hade för mig att jag berättat om den kampanj som pågått här i Luleå sedan slutet av oktober. En kampanj som går ut på att vi ska heja på varandra mer. Även obekanta. Men jag hittar inte igen det inlägget, eller den länk, som berättar om detta. 

Det gäller alltså att vi ska bli lite mer sociala. Att säga hej till folk jag möter när jag är ute på stan låter faktiskt lite jobbigt. Herregud, då vår jag ju bara gå och hejhehejhejhejhejhejhejhejhejhejhej:a oavbrutet. Men möter jag folk på en promenadstig, där det är glesare med folk, då försöker jag uppmärksamma dem jag möter, med ett hej. Särskilt de som söker ögonkontakt. Egentligen skulle jag ju vilja gå fram och ryta hej till den där som går emot mig med blicken ner i mobilen. Men det får bli längre fram, kanske.

Hemma i huset eller på gården utanför hälsar jag på alla jag möter. 100 procent. För jag vill få den jag möter att veta att hen är observerad, oavsett invånare eller utifrån kommande. Det finns några hemtjänstkunder i vår trapp. Deras "skötare" sitter ibland och tar lite paus nere i vår lobby. Där kan man ibland få en trevlig pratstund om man visar sig intresserad av dem. 

Den kampanj som nu pågått i snart fyra veckor har uppmärksammats både i svenska medier, men också i utländska. Brittiska The Guardian till exempel. De har haft en korrespondent här för att ta reda på vad det går ut på. Hon gör en del intervjuer. En amerikanska som flyttat hit är förvånad över hur lite vi hejar på varandra jämfört med vad hon varit van vid hemma i USA. Hm!? Är verkligen amerikaner så mycket flitigare på att hälsa på okända. Någon gång i mina yngre år har jag till och med för mig att jag hört att de inte ens tittar främlingar i ögonen.

I vilket fall som helst tycker jag att Luleå kommuns kampanj är både trevlig och nyttig. Kanske kan vi få färre surkartar. För de finns. Precis som hos dig. 

Här kan du läsa reportaget i The Guardian.

Hej svejs!

 

*****

Uppdatering: Carin har hittat mitt inlägg om detta tidigare.  

Det blir ...

.. innedag idag. Ingen onödig utomhusvistelse. Det yr.

*****

Gomorron

Igår, tisdag, minus 20 grader.

Idag kl.06.00, minus 3. Varmare än i Malmö.

Det är olika här i världen.

*****

Bara en bild

Utsikt från en skymningspromenad.

 
*****

Ny bok ...

.. på sängbordet sedan några dagar. Det är en "Imponerande deckardebut. Från första till sista sidan hålls spänningen uppe" skriver Tara (?) på omslaget.

Vi får väl se vad jag tycker om denna historia som sägs vara inspirerad av ett verkligt försvinnande. Det handlar om nya våldsamma brott som påminner om en gammal nedlagd utredning. Serievåldtäkter. Är det samma gärningsman som går igen?

Har du kanske läst den. Den har några år på nacken.

*****

Här kommer ...

.. bilder på samtliga Norrbottensfrimärken som jag skrev om häromdagen. Idag köpte jag en karta. Tio märken för 150 kronor. Det har blivit rätt dyrt att skicka vanlig post nuförtiden.

Vårt närmaste bad finns mitt i stan.

Bild från Haparanda.

Bastun vid vårt närmaste bad.

Bastu i Soukolojärvi.

Från badplatsen en bit utanför stan vid niporna i Lule älv.

 

*****

Annorlunda

November månads vinprovning i kvarteret var lite annorlunda. Inte för att det gick till på något annat än det vanliga sättet. Nej, det var en något annorlunda vinkultur som skulle avsmakas. Här gällde viner från Kroatien, Serbien, Slovenien, Montenegro och Makedonien. Inte det lättaste att hitta på Systemet. Några kan beställas, övriga får man söka på annat håll. 

Det var uteslutande röda viner. Och vilken 'rödska'. Med ett undantag var det snudd på svarta viner. Mycket, mycket mörkröda. 

Undantaget var vin nummer ett i provningsordningen, det kroatiska Plavac Mediterano. Lite mer normalrött. Smak och doft av bl.a. lingon, sas det. Ja, tänkte jag - det passar kanske till havregrynsgröt, då. Det hade ett pris på 119:- men föll inte i smaken. "Sisådär" skrev jag som kommentar. 

 

Vin nummer två var Tri Morave Red från Serbien. Här blev anteckningen "Gott men kanske inte prisvärt", från min sida. Det kostade186:-. Importören skriver 

"Ett exeptionellt rikt vin med imponerande struktur. Det öppnar sig i lager av aromer av plommon, blåbär, björnbär, och vinbär, följt av toner av mynta, mandel och granit."

Hur nu någon människa kan urskilja alla de där smakerna övergår mitt förstånd. Vad smakar t.ex. granit? Måste man äta sten?

Nummer tre var det slovenska Capris Refosk. Mycket gott. Kvällens favorit för mig. Ganska dyrt 218:-.

Det montenegrinska nummer fyra, Status var också mycket bra, men nu börjar priserna raka i höjden. 260:-.

Slutligen vin nummer fem. Barovo. Mycket, mycket mörkt. Jag gillade det inte lika mycket som nummer tre. Priset avskräcker också. 356:- får mig definitivt att backa.

Så återstår en provning i december för detta år. Då blir det glögg.

Kvällens viner.

*****

Avslutar arbetsveckan ...

.. som vanligt med after work. 

 - Va? Du jobbar väl inte.

Det får jag ibland höra. Nej, det stämmer, förstås. Men vad är mer 'after work' än så? Men för att säga sanningen så är det för oss en ganska slumpartad och sällsynt vana. Men det händer. 'AW' är en rätt etablerad nöjesgren här i stan sedan .... ja - förra seklet.

Vi gick alltså till kvarterskrogen (nåja - kvarteret intill) Café Nouveau, som är känd för att erbjuda ett bra koncept. För här gäller även mat. En god och prisvärd buffé med allt man kan önska sig. Från sallader, snittar m.m. till varmrätt (två att välja på) och ostbricka med goda kex, tomatmarmelad, ädelost och brie. 

Ett glas vin därtill. Fullsatt, god stämning, någon bekant eller fler ...

Sedan går man de 300 meterna hem.

*****

Kom nu ihåg ...

.. att köpa rätta frimärken till julkorten!

Klipp från Luleå Gratistidning

 *****

Novent

En runda blir det förstås i kall och fräsch luft. 12 minus, men fullkomligt vindstilla är behagligt.

Det blir Södra hamnleden som så ofta annars. Men det är ett bra tips för att fånga solen. Isen har lagt och lockar ut människor som sitter och fiskar, eller åker skridskor.

På hemvägen går vi genom museiparken, som noventpysslats med jättepumlor. Ja inte är det julgranskulor. Såna har vi inte här.

Jag brukar inte ta självis, men gör idag ett undantag.

Helgen fortsätter.

Där är jag!

*****

Bara en bild ...

.. från eftermiddagens runda. 

Solen på väg ner dold, 

av moln redan kvart över två. 

Vackert ändå.

*****

Underbetyg

Klipp från NSD

Det finns saker som jag skarpt ogillar. Här är ett exempel som upprör mig. Det ger ett klart underbetyg till Sverige.

Denna lilla familj har invandrat till vårt land 2013. I tio år har de bott här, skaffat arbete och låtit barnen gå i skolan, förstås. De har skapat sig en tillvaro, som de är nöjda med. Jobbet gillar de och barnen har förstås blivit stora.

Nu är de utvisade och har nu hamnat i Frankrike och strör lovord över det landet, även om de inte riktigt kommit in i samhället. Språket är väl en hämsko.

Jag tycker att invandrare som kommit för tio år sedan och har skaffat sig ett sammanhang med orten de bor på, ska få stanna om de vill. 

Underbetyget gäller Migrationsverket. Har man inte lyckats att på 10 år besluta om de asylsökande ska få stanna, så borde en automatik gälla. Förutsatt att övriga saker fallit på plats. Arbete, skola etc. 

En gräns på högst fem år, kanske till och med tre år borde gälla. Har man inte lyckats slutföra ärendet på den tiden bör de sökande få stanna. De bidrar ju också till samhället. Kvinnan jobbade i hemsjukvården som skriker efter folk.

*****

Uppdaterad idag också

 - Man börjar bli van, sa jag till killen som 'checkade in' mig. 

Det var dags för en sjunde, ja - vaccinationsdos, alltså. Den nya modellen, uppdaterad för att klara nya varianter av Coronavirus. 

Smidigt gick det, eftersom vi hade bokat tid. Jag tror vi var inne på vaccinationscentralen i högst 10-12 minuter. Och då skrev vi också en ny hälsodeklaration och satt ner och väntade en ytterst liten stund. Rutinerade äldre sköterskor fixade jobbet. 

En spruta i varje arm. Jo, vi tog influensavaccin också.

Rådfrågade om pneumokockspruta också. När jag tog den för fem år sedan sas den skulle räcka i livstid. Men nu har det kommit fram att man bör fylla på efter fem år. 

 - Men den kan man väl inte få nu, samtidigt, sa jag.

Jag hade hört att den inte bör kombineras med de två sprutorna ovan. 

 - Jodå. Det hade gått bra. En i varje arm har du ju fått, så då hade vi fått ta till baken, sa sköterskan och klappade sig därbak.  - Men tyvärr är vaccinet slut för tillfället. 

 

Så det blir nästa lilla projekt att ta tag i. För lunginflammation hade jag, av allvarligare sort 1993. Det var ingen lek. Borta från jobbet i en månad. Viktnedgång med 7 kilo på två veckor. Nä - inge' kul.

*****

Uppdatering

Jag skrev ju min historia Pulshöjare igår. Den handlade om en liten gärdsmyg som smet in hos oss, efter att ha tittat in genom fönstret ett antal gånger. Vi märkte däremot inget förrän dagen därpå. Den hade alltså varit mycket diskret.

På Facebook läste jag en liknande historia. Den handlade också om en gärdsmyg, som tog chansen till att komma in under tak hos en dam. Hon fick jobba en hel del för att få ut den igen, men lyckades efter ett tag. 

Vad är det med gärdsmygar?

*****

Gör om - gör rätt

Ser du den historiska serien Sverige på SVT? Det gör jag med stort intresse. I och för sig har jag bara sett de två första avsnitten. Jag är ingen s.k. batch-tittare, som ägnar en hel dag med en hel serie. Det räcker med portioner. Jag tror faktiskt det är bättre. Man hinner smälta och tänka igenom vad man sett.

Serien är nog bra, även om viss kritik förekommer. Några har reagerat på att det påstås att vi var mörkhyade med blå ögon på den tiden. Jag kan också hålla med om kritiken på att det pratas om Sverige!? Det fanns väl inte för 2000 år sedan. Man borde benämna det Skandinavien för att vara mer korrekt. 

Avsnitt 2 handlade om romartiden. Det pratas om hur romarna arbetade sig upp genom Europa. Att handel förekom med dem osv. osv. Det jag reagerar lite negativt över är att det bara är de södra delarna av landet som nämns. Tierp är väl den nordligaste orten som nämnts. 

Fler har reagerat över detta och idag blev det bakläxa för serieskaparna. Här i Norrbotten fanns det folk, minsann. Och de tillverkade stål, minsann. Och det skedde redan före romarnas tid, minsann - nämligen för 2300 år sedan. 

I Talkshow i P1 togs detta upp. Två forskare från LTU (Luleå tekniska universitet.) forskar i ämnet. En av dem arbetar också på Norrbottens Museum. På sistnämnda institution har man i minst tre-fyra år haft en utställning om arkeologi i Norrbotten, där ståltillverkningen finns med. 

Själv skrev jag om ämnet redan 2009, så inget är obekant. 

Kommer detta att nämnas ens i den bekostade serien? Det som räknas är ju oftast det som händer i södra delarna av landet. Det som hänt norrut verkar inte så viktigt. Men så har det ju alltid varit. 

Varför ändra vanor?

*****

Pulshöjare

Igår på eftermiddagen kom en liten pippi på besök utanför fönstret  när vi satt och fikade. Den satt på fönsterblecket eller på spröjsarna och tittade in. Ibland dunsade den mot fönstret, vilket gjorde att jag gick ut på altanen för att kolla att den inte skadat sig. 

Men jag hittade den aldrig.

När jag idag på morgonen ligger och väntar på frukosten, kommer Benke upp ...

 - Det är en liten fågel här inne. Den sitter på soffan.

Det blev en jakt på den lilla fina fågeln, som finurligt försökte göra sig oåtkomlig. Vi stängde dörrar till övriga utrymmen och koncentrerade oss på kök och allrum, där vi dessutom hade möjlighet att öppna utåt. Men den ville inte. Flög istället och satte sig vid fönstren och tittade ut. Så fort jag närmade mig flög den åt fel håll inåt i rummet. Satte sig på spisen, någon stolsrygg, krukväxt, soffa... allt utom att ta sikte på den öppna dörren.

Men till slut for den som en pil rakt ut genom altandörren som stod på vid gavel mot de 10 minusgraderna därute. 

Puh!

För våra liv kan vi inte begripa hur den hållit sig dold sedan den flög in, vilket måste ha skett när jag var ute och sökte den på eftermiddagen. Hela resten av dagen, när vi åt middag, kvällen ..... Satt den bara tyst och iakttog oss?

Osäker på vilken fågel det var; liten som en gärdsmyg, men utan den uppstående stjärten och inte lika strimmig på bröstet. Ganska orädd. Det var inte panik som präglade jakten. Den bytte helt logiskt position när jag kom för nära. Ibland var jag bara en halv meter ifrån den.

Men till slut beslöt den välja den öppna dörren och vi kunde påbörja frukosten.

Utanför fönstret stod ett rådjur avvaktande, och undrande över kalabaliken.

*****

Succé direkt

Det blev en väldig rusch till de två fågelrestaurangerna som vi öppnade igår. Förmodligen på grund av att de varit nerstängda sedan i september - ja, den större av dem stängdes i mitten av maj.

Men nu flockades talgoxe, blåmes, talltita, svartmes, domherre , nötskrika, nötväcka, större hackspett och skata för att inviga stället.

En tjäderhöna hörde inte till flocken, utan höll sig på lite avstånd och plockade frysta blåbär.

Det är kul med fåglar.

Skönare att söka blåbär i solsken.

Rejäla fotspår av tjädern.

*****

Det var ...

.. längesedan. Ja - som vi såg solen på allvar. Men idag verkar det lovande. Kanske har SMHI träffat rätt den här gången.

*****

Så blev det ...

.. äntligen en helg i stugan i skogen vid havet. Det är fem veckor sen sist, vilket är ovanligt. Men väder och andra omständigheter (vinterdäcksväntan bl.a.) har gjort att det blivit tunnsått med besök.

Nu gjorde vi slag i saken, för SMHI har lovat en hel dag med sol imorgon. Det måste man ju få uppleva.

Vi kommer ut vid lunchtid, och helginstallerar oss. Fågelrestaurangerna öppnar, snö bortsopad från altan och förstukvist. Det är ett snötäcke på 7-8 cm.

En kort promenad blir det också, förstås. Men sedan blir det bara avkoppling. 

Trevlig helg!

Våra spår var de enda.

Skärgården lägger sig till ro.

*****

Saker och ting ...

.. är olika. Och det är väl bra. Om allt var bara på ett sätt vore det ju jättetrist. 

Jag blir lite förundrad över vad jag läser i dagens tidning. Att vi har haft det varmaste året i jordens historia detta år, är egentligen inget att glädja sig över. Två sidor längre fram i tidningen hittar jag annan information.

Tur då, att vi i norr försöker balansera tillvaron, eller hur? 

Njae - jag skämtar lite. Tror inte att vår insats är tillräcklig.

 

 

Klicka för läsbarhet

*****

Depressiv humor

Med lite Roy Anderssonsk stil har finländske Aki Kaurismäki fått ihop en kärlekshistoria av den mer ödmjuka sorten. 

Royal, Folkets bio gäller.

Höstlöv som faller är en stillsam historia om udda människor i udda miljöer. Man får se sidor av Helsingfors man aldrig sett. Småtrista miljöer. Trumpna finländare. Tråkiga omständigheter. Handlingen går ut på att två individer (Fick de ens namn....? Jo, mannen hette Hoopola i efternamn, tror jag.) träffas lite slumpvis. Första gången på en karaokebar, men sedan lite mer slumpvis, trots försök att 'få till det'.

Hoopola har alkoholproblem och blir alltså avvisad hos den unga damen, dit han bjudits. Han är lite klumpig också, när han kritiserar hennes säng i den lilla ettan. 

 - Den är för smal, säger han.

De hamnar heller aldrig där efter den middag som hon bjuder på tillsammans med ett glas bubbel.

 - Har du något mer, undrar han.

Men det har hon inte, så han smyger ut i hallen och tar en sup från en fickplunta. Hon kommer på honom och han går hem. Ett hem han för tillfället inte har, eftersom han fått sparken från jobbet, som innebar boende i barack tillsammans med tre karlar. Det blir en parkbänk ett tag. Men han tar in på ett pensionat när han får nytt jobb på ett bygge och där beslutar han sig för att hälla ut spriten. 

 

Kvinnan, som haft jobb på en livsmedelsbutik får också sparken i början av filmen, för att hon smugglat med sig lite bröd som skulle slängas på grund av bäst-före-datum. Men ajabaja - det hjälps inte. Hon får jobb (svartjobb, visar det sig)  på en pub, vars ägare har fuffens för sig och arresteras. Hon är utan jobb igen, men hamnar så småningom på en bullrig fabrik, där hon skottar grus, bland annat. 

Ja, det är inte så mycket muntert varken i miljön eller tillvaron. Den finska pubpubliken verkar surmulen, t.ex. Men humor finns. Man småskrattar lite här och där åt dråpligheterna. Vad som sen händer, får du lista ut själv. För jag vet heller inte. Sevärd är den i alla fall.

*****

Här händer ...

.. som vanligt ingenting. Eller är jag bortskämd, kanske? Dagarna går sin gilla gång. Det är gymbesök ibland. Till exempel idag. Där träffade jag en gammal arbetskompis, som precis hade skrivits ut från sjukhuset efter att ha fallit ur sängen och på så sätt fått höftprotesen ur led. Aj, aj, aj ...! Men nu var hon på G för fullt igen. 

Lunch ute blev det också. Det är ju tisdag. Viltfärsbiffar med friterad svartrot, Calvados och åppelsky, picklad morot och potatispuré. Ja, det var gott.

Folk

Träffade en copywriter, en teaterproducent, två för mig obekanta pensionärer som hejade (De kände Benke.), samt en resebekant från Irlandsresan som berättade om den fest som gått av stapeln med Irlandstema, arrangerad av vår reseorganisatör Aktiva seniorer. En fest som verkade mycket lyckad och som vi missade. 

Det där med hejandet har blivit vanligt. Eller egentligen vanligare. Men så läste jag att det för närvarande pågår en 'hejkampanj' här i stan. Så det behöver inte vara någon man känner som hälsar i förbifarten. I och för sig brukar jag också heja på obekanta. Inte när man möter dem i folkmassorna på stan, men väl när jag promenerar på något stråk i någon park, eller liknande, och personen kanske söker ögonkontakt. Det skadar inte. Känns alltid bra. 

Så nu, när jag tänker efter, så händer det en del, trots allt.

*****

Solen ...

.. trotsade SMHI:s prognos och bröt igenom ett tag, innan den blev bannad och övertäckt med moln en halvtimme senare.

Vi får se om den dyker upp i SVT:s prognos ikväll.

*****

Vaknar ...

.. till obehagliga och onödiga plusgrader och regn. Allt det vackra vita förstört. Nu får vi bara hoppas att all snö försvinner. Det är lika bra, och bättre, att vintern får börja om från grunden.

Det blir innedag.

*****

Här har ...

.. det ugnsstekta reninnanlåret precis tagits ur ugnen. Och såsen, en blåbärsreduktion, är klar och avsmakad. Bistrosalladen kompletteras med mangokuber.

Nu väntar vi bara på att potatisgratängen med Västerbottenost ska få rätt färg.

Under tiden serveras löjromskrustader och ett glas vitt. Till steken serveras en myt.

Mmmmmmm ........

Ute snöar det till ingen nytta. För imorgon ska det regna.

*****

Uppdatering: Såhär blev det. 

Nu ser jag ...

.. ut såhär, sedan min 'prick' blivit undersökt, och vävnadsprov skickats för bedömning. Då får vi se vad som händer. 

Jag vågar inte ta bort plåstret, för jag är rädd för hur jag ser ut därunder.  Det som gjordes smärtade. Bedövning, jo. Men nu har den släppt.

Jag får försöka tänka på annat. 

Ja - På spåret börjar ju ikväll.

*****