Forskningsrapport

Bodinska forskningsinstitutet kan nu meddela häpnadsväckande upptäckter, som hittills inte varit kända, eller åtminstone ignorerade genom årtusenden.

Därför vill jag nu offentliggöra resultatet av arbetet med rapporten Hur skilja äpplen från päron: 

 

Äpplen flyter. Päron sjunker.

 

 *****

Där satt vi ...

.. och hade just tagit de sista tuggorna av dagens lunch, tillsammans med Lena, när jag plötsligt känner någon precis bakom ryggen, som drar fram en stol och sätter sig till rätta vid vårt bord. 

 - Hej, hur har ni det idag?

En ung kille, sisådär 20-25, med trevligt utseende och glad min vill veta.

 - Jo, det är bra, sa vi lätt överraskade. 

Jag trodde det var en bekant till Lena. Hon trodde nog för ett ögonblick att det var någon som vi kände.

 - Vad har ni ätit idag. Jag vet inte vad jag ska ta, sa han.

 - Vi åt kalvfärsbiffarna. De var goda.

 - Ja, här är de också kända för sin goda fiskgryta, fyllde jag i.

 - Jaha. Ja, då vet jag lite mer. Ha en bra dag.

Han reste sig och gick iväg. 

Vi tittade överraskade på varandra. 

 

Jag hann ju förstås tänka att han var en försäljare av något slag. Eller mormon, Jehovas vittne, eller något ditåt som nu skulle värva oss.

 

Men så var det inte. Det var egentligen bara trevligt.

*****

När jag ...

.. kliver ut från sovrummet på morgonen och ser det här, uppskattar jag att jag lever här och inte i Ukraina. 

Vansinnet måste stoppas.

*****

Så åker den in ...

.. i hyllan. Boken av Turner Olovzon, som rörde sig i Dalarna (Fiktiv by, Tassby.) och i Luleå. I likhet med den förra boken jag läste En helt vanlig familj så var denna bok uppdelad i kapitel efter var och en av huvudrollerna. Jag får en känsla av filmmanus. Kanske har författaren planer på en lansering som tv-serie?

Slutbetyget bli godkänt. Med några plus. Särskilt i slutet, då den blir en riktig bladvändare. 

Några sakfel i geografin upptäckte jag också, men översåg med. 

 *****

Bara en bild

Ja - åker man inte skridskor, promenerar, eller tar sparken, så kan man ju alltid segla.

*****

Hollandshelgen ...

.. fortsätter med diverse aktiviteter. Folk i mängder hejar på skridskoåkarna. Men det finns också annat. Här på Södra hamnplan kan du träffa bekanta. Eller fika, klättra i snöhögar, eller klappa en ren. Det har jag idag gjort för första gången i mitt liv. 

 - Konstigt, kanske du tycker.

Men renar är ju inte direkt tamdjur, som man kommer nära. Men här fanns nu två tamfostrade syskon, som inte alls brydde sig om att folk hälsade på dem. De betraktade oss med sina bruna ögon och ville gärna 'gosa'.

 

Här fanns också möjlighet att köpa samiskt hantverk. Gycklarshow ibland. Med mera.

 

På isen hade skrinnarna åkt färdigt för dagen. Banorna togs då över av vanliga löpare. Knattehockey pågick också på tre planer. 

Här följer ett bildsvep. 

*****

Post ...

.. i brevlådan - en lördag? Från Polisen! 

Jag är faktiskt rätt restriktiv när det gäller inringare med nummer jag inte känner igen. Min telefon varnar dessutom med "Förmodligen skräp", tätt som oftast. 

Men ibland kommer det ju samtal från vanligt folk också. Ser numret lite konstigt ut, så brukar jag knäppa bort det. Sedan kollar jag numret för att se om det är en privatperson, och då händer det att jag ringer upp.

Andra gånger kan det vara försäljare av något slag. Jag svarar aldrig med namn, utan ett 'hej' får duga. Får jag sedan frågan "Är det Bert Bodin jag talar med?" ... så svarar jag med "Vem är det som frågar"? Visar det sig då att det är en försäljare, så säger jag ganska omgående att jag inte är intresserad. Och lägger på.

Konstigare behöver det inte vara.

Nu ökar ju bedrägerierna. Jag har lite svårt att förstå att jag så ofta hör hur folk blivit uppmanade att uppge sina id-uppgifter för att de håller på att bli rånade och nu är en räddningsaktion igång. Hur kommer det sig att många inte hört att man ska vara försiktig?

Därav anledningen till varför Polisen skickar kort. Idag fick jag alltså mitt.

*****

Vi tittar till ...

.. aktiviteterna i Södra hamnen i det fantastiska vädret. Blå himmel, vindstilla, och sol. De har kommit en bit till med skulpturerna, men finputsning återstår. Kanske inte med påfågeln. Den ser färdig ut. Och vilket arbete att fixa alla de där detaljerna.

Nere på isen pågår ett långlopp. Vi som promenerar längs banan blir hela tiden omkörda av hundratals åkare. En person åker snabbast. Han ligger sisådär 200 meter före klungan, hela tiden. För vi ser dem vid flera tillfällen. De åker ju en runda, så ibland hinner de vända och komma tillbaka förbi oss. Fattar inte hur de orkar. Det längsta loppet är 200 km. Vet inte vilken dag det ska gå. Men tänk dig - åka skridskor i 20 mil!!! Då skulle man nog vara rätt mör ett antal dagar efter.

Vår tur blev också rätt lång. Det blev 12,51 km idag med apostlahästarna. 

*****

I skuggan ...

.. av en amaryllis.

*****

Onsdag

En rundvandring blev det också, i de 15 köldgraderna. Ut måste man ju, även om man inte har något ärende.

 

Det blev en av de vanligaste rutterna. Här pågår ju festförberedelser. Nere på Södra Hamnplan jobbas det med snöskulpturer. De hade börjat idag, så än så länge syntes inte så mycket och inget som kunde definieras. Det brukar bli häpnadsväckande bra. 

 

Femtio meter bort finns den experimentodling som kommunen står för. Här odlas tomater i ett litet glashus. Värme och ljus kommer från naturliga källor. Jo - vi har ju varma källor här. Nu blev du förvånad va?

 

Kanske kan du läsa texten om du klickar på bilden.

 

Nej, det används överskott och returvärme från fjärrvärmen. Den som skapas av våra stora industrier här i stan. Luleå har landets billigaste fjärrvärme. Det räcker till uppvärmda gator och trottoarer - och till denna tomatodling.

Det var mycket immigt på glasen, vilket gjorde att det var svårt att få bilder. Men stora och fina frukter hängde på plantorna där inne. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här experimenteras en del. 

 

*****

- Tänk om man vore ...

.. lika noga där hemma. 

Så sa jag till en kvinna som stod i kö för att använda min träningsstation efter mig, på gymet. Där stod jag och putsade. En vana som blivit till i och med pandemitiderna. Sprayflaska och papper ... så behandlas alla ytor som man varit i kontakt med.

 - Ja tänk, sa hon. Är du inte det.

 - Inte riktigt, erkände jag.

Men idag blev jag plötsligt noggrann, när jag skulle lägga ner frukosttabletterna i sin låda. Vi har lådor i matbordet i köket, där vi har tillbehör som behöver finnas nära.

Jag såg att det var lite skräpigt - lite smuligt på lådans botten. Så jag tömde den från allt och torkade ur den helt med fuktig trasa. Jag drog till och med ut lådan helt. Det har jag nog aldrig gjort förut, sedan vi köpte det här bordet för 20 år sedan. En tvärbalk fanns där - ett stöd för lådan, förstås. Och den behövde minsann dammas av. Jag vågar inte ens visa på bild hur det såg ut. Bilden nedan visar balken efter en dragning med trasan. 

Snart var allt klart. Jag kände mig jätteduktig. Precis som på gymet.

 

Hur duktig är du?

 

 *****

Ambulanssjuksköterska ...

.. filmmakare, författare, kändisbarn. Ja han har varit med om en hel del, Daniel Bergman. 

Allt detta berättade han för oss ikväll. Det var på författaraftonen Kontext, som vi brukar passa på att besöka.

 

En fullsatt salong. God mat. Många bekanta. Trevligt. Intressant.

 

Här fick vi följa Daniels barndom med mamma Käbi och pappa Ingmar. Laretei och Bergman, om du skulle ha glömt efternamnen. En barndom med kreativa föräldrar, som nästan inte hade tid för sin son. Istället var det barnsköterskan Silja, som blev den vuxna i Daniels barndom.

 

Om detta berättar han i boken Hjärtat som kom ut 2021. Hur arbetet med den boken kom att prägla hans liv, efter att sjukdom satte stopp för mera aktiva yrken. MS och hjärtproblem gjorde att han fick hålla sig vid datorn istället. 

 

Boken är alltså självbiografisk. Men den blir också en minnesbank för dottern. Vissa avsnitt riktar han till henne.

 

Jag hade aldrig hört talas om denne man. Än mindre hans roller som filmare, producent, och som sagt ambulanssjuksköterska. Alla yrkesroller 'halkade' han in på av en slump. Han tog för sig av tillfällena då ha av andra anledningar hamnade i olika situationer. Vidareutbildade sig och jobbade på.

 

Trevlig kväll. Med allvar och mycket humor.

*****

En skymningstur på isen ...

.. blev det också. Vindstilla, men grått. Snö i luften. Skön luft. Preparationer av skridskoisarna pågår kontinuerligt. Start- och målområdet för Hollandsmästerskapet håller på att iordningställas. Åkare är redan i farten på den 10 kilometerna bana, som plogats. (För mig blev det dryga 6 km idag.)

Två ynglingar på spark stoppar mig och frågar om man får åka spark på den slinga som just plogades. 

 - Eller måste man ha skridskor?

Jag berättar att det är helt okej, men att den slinga de tänkte ta skulle innebära att de bara skulle åka runt runt och komma tillbaka till det ställe där vi just stod, ungefär. 

 - Bättre att ni tar den där västra delen. Annars kommer ni att åka runt, runt, runt och aldrig komma hem, sa jag.

De skrattade och tackade för informationen. 

 

Längre fram kom en American Bully ifatt mig, med en ung kille på släp. Nej - riktigt så var det inte. Men hunden verkade nyfiken på mig, så jag gjorde som man ska; frågade om jag fick hälsa.

 - Han älskar det, sa husse.

Och det stämde. Den glada hunden fullkomligt överöste mig med glada hopp och lekfullt nafsande. Kul!

 

Omklädningsrum för hockeyspelare.

Kryssade förbi några grabbar, som inte var så vana på skridskor. De försökte spela någon sorts hockey. Det gick sådär. Hörde att de inte var svenskar. 

 

Sedan träffade jag hustrun till en numera avliden resebyråchef, en konkurrent, och pratade en stund. Hon är nästan blind och hade svårt med ljuset. Det helvita, som gör att man knappt kan orientera sig ens som fullt seende. 

 - Jag ser dig knappt. Men jag hör ju vem du är.

 

Snart gick vi vidare åt varsitt håll, och jag tänkte på alla buttra tysta norrlänningar. 

 

*****

Spår av ironi kan förekomma i den sista meningen.

Jag tillhör ...

.. en minoritet. 

 - Det vet jag väl, säger du.

Njae - nu vet du nog inte riktigt vad jag tänker på.

 

Jag tillhör den skara, som inte kom överens med den till skyarna och ännu längre upp, höjda SVT-serien Händelser vid vatten.

 

Visst var det bra skådespelare och bra skådespelarprestationer. Men hos mig gick det inte hem. För mig slutade serien med sista avsnittet igårkväll, med ett stort frågetecken. Vem var mördaren? Jag såg ju honom, men förstår inte hur han dök upp i handlingen. Det där flyttandet mellan decennier gick ibland så snabbt att man inte fattade att en scen plötsligt handlade om 70-talet och en hundradels sekund senare tillbaka 20 år senare. Ibland hann jag uppfatta att årtalet angavs i liten stil i något hörn i bilden. Men det skedde inte i alla skiften.

Vem/vilka mördade han? Och varför?

Anni blev ju också mördad. Av en kvinna som dök upp väldigt sällan i grundhistorien. Där saknar jag också motiv. 

Nej - jag tillhör alltså en minoritet, som inte tycker att det där var en succéserie. 

Jag tillhör en exklusiv skara. 

 

Inte känns det så dumt, inte.

*****

Fest igen

Tredje dagen i rad. Men fest av lite mer seriös modell. 

Ikväll var det dags för bostadsrättsföreningens vinprovningskväll. Vita viner, denna gång. Svårbedömda enligt mig. För beroende på i vilken ordning man provade de fyra vinerna, så smakade de så olika. 

 

 

Jacob's Creek Dry Riesling. Friskt. Bra prisläge - 81 kronor. Prisvärt.

Sedan kom Stoneleigh Riesling. Något dyrare - 111 kronor. Smakade bra, men när vi såg sockerhalten blev vi lite tveksamma. 15 gram per liter. Då undrar man om man blir lurad. Att man blir 'förförd' på grund av sötman. 

Vin nummer ett smakade inte ett dugg bra om man smakade på det efter att ha provat Stoneleigh. 

Nästa vin var Leitz Magic Mountain Rüdesheimer Riesling Trocken. Imponerande namn, må jag säga. Bästa vinet enligt mig. Pris - 161 kronor. 

Fjärde vinet Juliusspital Würzburger Stein Riesling Erste Lage. Här snäppar vi upp priset till 201 kronor. Visst var det gott, men prisvärt blev det inte. 

-----

Kaffe - nej, vitt vin!

Sist men inte minst skulle vi även prova det vin som jag hade med mig. Ett tyskt riesling, som jag köpte av vingården utanför Heidelberg 1973. Årgång 1971. Ett riktigt fynd. Kanske. Jag hade förberett deltagarna på detta vin och att de skulle få vara med och smaka det. 50 år gammalt. En flaska som blivit kvar genom åren. Gick det överhuvudtaget att dricka? Spänningen steg. 

 

Jag öppnade flaskan högtidligt. Serverade det. Redan då undrade vi om det var drickbart. Det vita vinet var kaffebrunt, som svagt amerikanskt kaffe. Vi höjde glasen och vågade nästan inte stoppa näsan i glaset för att känna doften. Kanske var det rena vinägern. Men se - så var det inte. Doften var rätt angenäm och smaken var helt okej.  - Som sherry, sa nå'n. - Mustigt, tänkte jag. Vi sippade lite försiktigt och kom så småningom överens om att det var rätt okej.

 

Men nej - vi vågade inte dricka upp det. Men kvällen blev minnesvärd.

 

*****

Festen fortsatte

Ja, det är väl bara att fortsätta med festligheterna, när man nu dragit igång helgen.

80-årskalas. Svägerska Svea uppnår denna ålder idag. 

Det blir ett väldigt pratande och skrattande kring lunch och kaffe och tårta. Flera har problem med hörseln, så ljudnivån brakar i höjden kring bordet. Men så är det. Det får man ta. 

Det blir några timmars samvaro, innan vi skjutsar hem en annan svägerska (hon som gjorde gräddtårtan) - och fortsätter hemåt till en lugn eftermiddag och kväll.

Vad ska vi nu hitta på för bus imorgon, tro?

 
*****

Vemod ...

.. och trevligheter bjöd fredagkvällen på. Överraskningsparty på jobbet. VD går i pension, och hade lockats till jobbet på kvällen. Där väntade 43 medarbetare (inkl. en och annan pensionär) med jubel och champagne. Och chefen brast i gråt.

Sedan blev det mingel och minnen. Vår chef har varit på posten i ungefär 40 år. Hon var med från företagets början, alltså. Det fick vi återblickar på med ett bildspel, som många av oss bidragit till.

Mat blev det förstås också. En god buffé hade dukats upp i lunchrummet. Där fanns det mesta och även avslutning med bakelser, eller tårta. 

Det blev en helkväll. Kul att träffa gamla kamrater. Sedan, när natten inträtt sedan någon timme, traskade jag hemåt i snöfall, i sällskap med Sonia som bor åt samma håll. 

Minnesrik kväll.

*****

Februarimorgon

Allt är lugnt. Otto håller sig härifrån.

*****

Ute faller ...

.. den ljuvligaste julesnö. Den behövs efter dagar av plusgrader. Vintern är inte slut än. 

Läser om hur Luleå tar emot många fransmän i vinter. Direktflyget från Paris är populärt. En av dem uttalar sig: - Jag har inte sett snö på 14 år.

Det förvånar mig. En parisare måste väl kunna åka till alperna för att se snö om man önskar det. Där finns ju ofta betydligt mer av varan än här. De 25-tal gånger jag besökt de franska alperna har det då varit så. 

Men han förklarar kanske lite mer, när han berättar hur fascinerad han är över havsisarna. Och älgarna, som är "...mycket större än våra hjortar".

I övrigt ägnar de sig åt hundspannskörning och snöskoterdito. 

Den långa isbanan där holländska mästerskapen ska äga rum från och med lördag denna vecka har fått fina betyg av åkarna, som nu börjat samlas i stan sedan någon vecka. Temporär TV-studio är uppförd vid hamnen. Det hela sänds i holländsk TV. Blir vädret bra, så drar det mycket publik, som även får njuta av Luleå on ice, ett evenemang som innebär folkfest på flera sätt. Här hittar du aktiviteterna. Det kommer att synas och märkas i hela stan.

Jag gillar den.

 

*****

Allehanda enahanda

Ännu en händelselös dag. Åtminstone som jag tycker. Men sedan börjar jag tänka efter.

Det blev träning på morgonen. Ovanligt en onsdag, men jag skolkade igår och då är det bara att bita i det sura äpplet och gå till gymet idag. Plus imorgon, förstås. Torsdagar är det ju också närvaroplikt.

Men det var lite 'jobbigt'. 

 - Det ska det väl vara, tänker du.

Visserligen är det menat att det ska vara lite ansträngande, men nu var det jobbigt på ett annat sätt.  Folk! Massor med folk. Jag råkade träffa tiden när vårt elitbasketlag också skulle träna. Samt ett annat lag, som jag inte kunde identifiera. Lägg därtill en mångfald av vanligt folk. Ja, det blev lite rörigt. Jag kortade mitt program en smula.

Hemma blev det förstås lunch, lunchvila och sedan den vanliga södrahamnsrundan i det vackra vädret. Längre ut i skärgården kunde vi se en dimbank. Och den visade tendenser att röra sig mot oss. Och så blev det. Dimmigt.

Onsdagskrysset i DN fixades till eftermiddagskaffet. Och sedan blev det en stund med den bok jag håller på med. Isberg av Turner Olovzon. Bra och lite överraskande. Liten by i Dalarna och Luleå är miljöerna som skildras.

Och nu går dagen vidare. Enahanda. Som de flesta. Allehanda när man tänker efter.

*****

Dessa vackra ...

.. och förrädiska dagar. Februari är en vintermånad. Vinter definieras med ett minustecken vid gradtalet.

Tyvärr ser vi allt oftare för varje år, hur vädret struntar i reglerna. Nu har vi haft plusgrader sedan i söndags. Idag 6,4 som högst, vilket också kan vara värdet för en ovanlig midsommarafton.

Det förstör en del. Vi har en rätt stor besöksnäring här i norr. Folk från sydligare nejder vill uppleva arktisk natur inom någorlunda räckhåll. De vill köra hundsläde, äta middag på havets is, eller simma i torrdräkt via en isbrytare.

Direktflygen från London, Paris och Düsseldorf fylls inte med turister som vill gå omkring i slask på våra gator. 

Nu har även holländarna börjat komma för att arrangera det årligen återkommande holländska skridskomästerskapet. Då vill de inte skrinna på blöta banor.

Och förståelsen för ett svenskt vinter-OS blir mindre och mindre. Kommer vi att ha vinter 2030?

Lite mer vinter, tack.

*****

Varför handla ...

.. för 422 kronor,  när man kan handla för 321?

Och jag köpte bara sån't som vi vanligtvis köper.

*****

En så'n dag ...

.. då inget särskilt inträffar. Igen. Det händer ju då och då. Vakna, stiga upp, äta frukost, lösa lite korsord - ja, lite och lite ... fixade DN:s söndagskryss redan på måndag. Inte dåligt!

Promenad i hård blåst. Fika på stan. En dam satte sig vid bordet intill. Med ryggen åt mig, lade jag inte märke till henne, tills vi båda av en slump råkade stiga upp och hämta påtår. Då visade det sig att det var en gammal kollega. Vi jobbade tillsammans i 'historisk tid', fram till 1996. Sedan har hon bott söderut en period, men har nu kommit tillbaka till Norrbotten. Vi fick en pratstund. Kul. 

Ärtsoppa på mitt sätt. Sedan TV-kväll.

Ja, det var väl det hela.

*****

De ångrade sig ...

.. och vände om. Istället för att dra iväg över havsisen, beslöt de att gästa oss. Åtta stycken smet förbi utanför patio syd och förbi vår grillplats.

Fina djur

*****

Grå morgon

Efter några dagar med klarblå himmel och sol, har vädret nu beslutat göra slut på det.

Vi äter frukost och ser ett litet antal renar som strövar över fjärdens is. Hoppas de hittar mat, där de så småningom kommer på land igen.

Bild från långt håll. Därav kvalitén. 

*****

Stannade till hos ...

.. grannarna uppe på backen, som var ute och skottade snö. De har precis som vi inte varit här mer än något enstaka besök sedan i december. Beroende på elkostnad, bland annat.

Klicka för bättre läsbarhet.

Jag vet att vi inte ska klaga här i norr. Men vi har haft samma pris som södra Sverige under en period. Av någon outgrundlig anledning.

Särskilt uppretad blir jag när jag läser tidningsurklippet i dag. Här produceras rekordmycket el enbart i Luleälven! Mer än väl för att tillgodose behovet i Norrbottens län. Dubbelt upp faktiskt. Då tycker jag att vi borde få sätta priset lokalt. En sorts 'norgemodell' där producerande platser och kommuner får dra nytta av det, innan överskott säljs, eller skänks till övriga trakter.

Lägg därtill att vi har Europas största vindkraftspark i trakterna. Något som det rynkas på näsan åt så fort det blir tal om etablering i de södra delarna av landet.

Utmärkt modell, den norska, tycker jag.

*****

Vi säger ...

.. gonatt efter att ha upptäckt spår av norrsken över fjärden. Inte så kraftigt som jag skulle vilja. Men ändå.

*****

Tro inte ...

.. att vi bor i ödemarken här i stugan i skogen vid havet. Nej - här är det livligt ibland. På dagarna är det fåglar; på kvällar och nätter är det andra djur. Mest harar, men räv, hermelin och älgar traskar förstås omkring här också.

*****

I helgen blir det ...

.. stugmys. Vi hoppas på att vintern håller sig på rätt nivå temperaturmässigt. Det vill säga under noll. Sol har det varit idag och sol är utlovat framöver också.

Jag halvligger i soffan och hör middagsstöket i köket.

Livet.

*****

Komplettering

Lägger ut texten som inte kunde läsas via länken i mitt förra inlägg.

Underbetyg

Vad ska man reagera över i dagens nyhetsflöde? Det är egentligen så mycket att man inte orkar med att reagera alls, snart. Naturligtvis följer man utvecklingen i Turkiet och Syrien och den jordbävning som drabbat regionen. Men den är ingens fel. Den har bara hänt. Sedan kan man kritisera den turkiska staten för att vara långsam att ta till tillräckliga resurser för räddningsarbetet, förstås.

Men vad jag reagerar över på mer lokal nivå är idag två saker.

En pakistansk flicka blir bortgift med en 19 år äldre man. Hennes ålder ändras till 18 för säkerhets skull. Hon blir med barn så småningom. Ett övergrepp.

För att inte denna dotter ska råka ut för samma öde som sin mamma, beslutar mamman att fly från Pakistan. I Sverige hamnar hon i Gällivare och föder där sin dotter. 

Detta hände 2010. Dottern är alltså nu 12 år gammal. Hon har förstås anpassat sig till svenska förhållanden, aldrig varit i Pakistan, känner ingen där, och har ingen aning om den kultur som gäller i det landet. 

Nu har Migrationsverket beslutat att mamman och dottern ska utvisas till Pakistan på måndag. Till ett land, där dottern inte har någon som helst förankring. Detta har förstås rört upp känslor. Kommunpolitiker i Gällivare har reagerat. 27000 namnunderskrifter har presenterats för verket. Alla fördömer påhittet.

Tolv år har Migrationsverket haft på sig, utan att komma till något beslut. 

Jag tycker att det är ett kraftigt underbetyg till myndigheten. Mycket kraftigt! Det borde finnas någon gräns för hur inhumana de kan vara. Har man inte kommit till beslut inom, säg 2 år, så borde man få stanna. Särskilt när man förmodligen vet vad de utvisade kan råka ut för när de stiger av flyget i Islamabad.

Läs mer här.

---

Ärende nummer två i dagens flöde gäller regeringen. Nu skär de ner verksamheter inom miljövården så att det går helt på tvärs mot vad de borde göra. De har helt och hållet lagt ner Miljödepartementet. Bara det är en indikation på det ointresse man har för den biologiska mångfalden och vår miljö. 

 

Idag kom också nyheten om att man drar ner på anslagen till länsstyrelserna som syftar till att bekämpa invasiva arter. Ett hot mot mångfalden. Regeringen verkar både okunnig och ovillig i frågan.

 

Sverige blir också hårt kritiserat internationellt för den väg som regeringen slagit in på.

Här kan du läsa mer.

Underbetyg även här, alltså.

*****

En så'n dag ...

.. då inget händer. Så blev det idag. Det städades och inhandlades ett stycke ryggsäck och ett stycke stekpanna.

Det bara blev så. Så blev det bara.

Gonatt.

(Ja - Tv-serien Dödligt kapitel blev det också. Men den var lite för rörig för mig.)

*****

Proviantering

Att storhandla är bra. Ingen tvekan om det, om man jämför med dagligt småhandlande. Idag var det dags. Dels för att det behövdes och dels för att det är tisdag, då man kan kapa åt sig rabatt. Det märks också när man kommer till affären. Det är mer folk än andra vardagar. Särskilt äldre personer är i farten.

Bulgurotto, det vill säga risotto gjord med bulgur istället för ris, har du förmodligen aldrig ätit. Det beror kanske på att bulgurotto är en exklusiv maträtt, skapad av mig. Minsann. Mer om det senare.

Det jag kan irritera mig på på affärer är när de 'möblerar om', ställer invanda mönster på huvudet, så att man inte hittar det man ska, enligt den rutt som suttit i huvudet sedan länge. Jag tycker det har blivit vanligare här i stan. Och jag undrar om det är för att locka mig att köpa mer av något annat, som jag normalt inte köper. Bara för att det råkar stå ivägen, där jag är van att plocka på mig tunnbrödet, eller den torkade skinkan. Det enda som händer är att jag blir sur, eftersom jag får dra kundvagnen flera varv till för att hitta det jag ska ha. Längre tid i affären - och för det får man också betala mer på grund av Putler.

Det fick bli "felaktig" bulgur. Tyvärr.

Jag chansade också på att jag skulle få tag i Bulgur av det slag jag vill ha, nämligen hel, okrossad sådan. Det visade sig omöjligt även denna gång. Den produkten existerar inte, överhuvudtaget. Så nu kan jag aldrig mer laga bulgurotto, för om jag gör som man ska med den krossade varianten blir det bara gröt. Och till gröt använder jag havre.

Tyvärr har jag anat att den hela varianten skulle vara svår att få tag på. Varför vet jag inte, för det har funnits i varenda butik förr - och med förr menar jag de senaste åren. Igår var jag också till en butik här i stan som säljer 'främmande matvaror' från andra kulturer än den svenska. Tänkte att där skulle det väl ändå finnas. Men jag fick tji även där. Bulgur fanns, men bara krossad. Av flera märken dessutom. 

Det har ofta hänt att favoritvaror som man haft plötsligt bara är borta från hyllorna. Ibland har vi känt oss mer eller mindre förföljda. 

 - Nähä! Nu finns inte det heller.

Senast var det den havredryck som var av finskt och rekordelig sort, som vi köpte regelbundet tills för något år sedan. Borta från hyllorna. Så nu väntar jag bara på att den dryck som fick träda i tjänst istället, nämligen Änglamarks ekologiska, snart blir ett minne blott. 

 

Förändring är bra. Men inte alltid. 

*****

Kanske går det för fort

Det här med digitalisering har sina fördelar. Ingen tvekan om det. Både du och jag använder oss av rutiner som sköts från datorn eller telefonen. Det finns förstås mer invecklade rutiner, men också enkla och till synes självklara.

Men allt kanske inte ska gå den vägen. Det har man upptäckt i Kalix kommun. Under 2021 drabbades kommunen av en hackerattack som i stort sett slog ut allt digitalt i verksamheterna. För att det skulle fortsätta att funka, så övergick man till analoga rutiner, penna och papper för planering och dokumentation. Efteråt kunde de konstatera att det gjorde personalen lyckligare och mer harmonisk.

Nu har man börjat tillämpa den analoga tekniken i hemhjälpen också. Minutjakten med digital registrering och schemaläggning skapade stress. Nu trivs personalen bättre, när de får anpassa sitt jobb - inte efter fastlagda punkter  - utan med hänsyn till verksamheten och arbetsuppgiften för stunden. 

Kanske passar det digitala sämre, när det gäller mänskliga kontakter och framförallt vård. 

Det tål att tänkas på.

Här hittar du de inslag som redovisats i dagens nyhetssändningar.
 

*****

Det gäller att passa på

Kvalitén på våra vintrar håller ju på att sjunka år för år. Klimatförändring. Tyvärr, säger jag, som gillar vinter när det ska vara vinter, men för övrigt också alla andra av våra fem årstider. 

Idag var det vinter. Och då måste man ju ut och promenera; göra en vandring runt Skurholmsfjärden. Den runda som kallas Blodomloppet officiellt. Hälsans stig är en annan benämning. Men eftersom det anses att det mest är pensionärer som går där, kallas den alltsomoftast Antikrundan, lite ironiskt, sådär. Det är väl främst de som aldrig sätter sin fot på de fina stigarna, som säger så. Men jag kan berätta att här möter man såväl pensionärer, som löptränare (både mänskliga som hundliga, ja, löptikar t.ex.), unga och gamla, bekanta och obekanta. Det är oavsett vad den kallas en vacker runda under alla årstider. 

Men antagligen är det sista gången för den här gången, som vi går här. Morgonens 10 minusgrader och sol kommer nu på sen eftermiddag att bytas till 0-gradigt och i natt regn. Dessutom regn av det värsta slag som uppfunnits - underkylt. Den typ som aldrig fanns förr. Jag har då aldrig upplevt det förrän för kanske 10 år sedan. Nu händer det flera gånger varje vinter. Imorgon väntas åtskilliga plusgrader! Är det vinter???

Vi har alltså fem årstider. Det vill jag fortsätta med. (Undrar hur länge?) Men enligt samerna så har vi åtta. Det har alltid varit så.

 

Och idag firar vi Samernas nationaldag. Egentligen Sápmis nationaldag. Sápmi är ju ett stort område som sträcker sig över Norges, Sveriges, Finlands och Rysslands norra delar - för Ryssland egentligen norra delen av Kolahalvön.  

Det firas i våra trakter genom bl.a. flagghissning på offentliga byggnader. De har ju en vacker flagga, samerna.

Efter vår promenad idag unnade vi oss en nationaldagsbakelse i flaggans färger.

 

 Det gäller att passa på.

*****

Äntligen klart

Det har inte varit heltidsjobb. Men i huvudet har det funnits i stort sett hela helgen. Det gäller underhållsplanen för vår bostadsrättsförening. Jösses vad man har tappat färdigheterna i Excel. Men nu är nya kunskaper inlärda och gamla kunskaper uppdaterade.

Leverans har skett till vice ordföranden, både som fil via mejl och personlig leverans på USB-sticka. Hoppas han blir nöjd.

I övrigt har vi också gjort en inspektionstur till stugan i skogen vid havet. Mest för att vi förbryllats av att inomhustemperaturen föll rätt mycket, när de senaste minus-20-dagarna har rått. Jag kan ju hemifrån hålla koll på det via nätet. Jag började tro att vi förlorat en el-fas. Alltså snabbt iväg för koll. Allt var i sin ordning och jag justerade temperaturinställningen minimalt. Det har nu fått effekt enligt det önskemål jag hade. Oron borta.

Skönt! Får nog ta en vilomåndag.

*****