Mat och sån't

tisdag, december 31, 2019

Stjärnorna gnistra och glimma ...

.. i väntan på gästerna. För nu blev det så, att de som vi skulle tillbringa nyårsaftonen hos, istället kommer till oss.

De vågade sig ut på vägarna och hem till stan redan igår och hoppade på vårt erbjudande om att komma hem till oss istället.

Så nu är förberedelserna igång, eller i det närmaste färdiga.

Vi står för tilltugg till champagnen, och förrätt. Vår stockholmsgäst fixar dessert. Och de snart anländande gästerna fixar huvudrätten.

Det blir löjrom, kräftor, serrano(fast egentligen svensk)-späckade dadlar, parmesansnittar med mera. Desserten blir en spännande variant på avocadoglass, som jag inte provat förr. Jag har bara erfarenhet av min egen. Huvudrätten svävar vi i okunnighet om tills vidare.

Förmodligen avslutar vi kvällen nere i Södra hamnen tillsammans med tusentals lulebor och tillresta (det är rätt mycket utländska turister i stan, har jag märkt), lyssnar på nyårstal och gapar över det praktfulla fyrverkeri, som är tradition här i stan. Vi har ännu inte hoppat på lasershowvarianten, tyvärr.

Gott Nytt År till dig och de dina!

**********

måndag, december 30, 2019

Omdisponering

 - Nej, vi vågar inte!
Meningen var att fira nyårsafton hos goda vänner en bit söder om stan. Men med tanke på det knasiga vädret, så har vi idag tvingats meddela dem att vi inte kommer. Idag är det 3-4 plusgrader. Igårkväll regnade det på isiga vägar. Allt blev såphalt. Ikväll ska det komma regnskvättar igen, och sedan ska det frysa och bli 4-6 minusgrader under dagen.

Var och en som följde med på fysiklektionerna i skolan inser vad som händer. Särskilt på bilvägar som inte heter något på E ...

Idag visar sig tillfälligt himmel mellan moln. Det gavs även ett tillfälle då himlen ställde till vernissage och visade vackra pärlemormoln. Det händer någon gång då och då, men de är rätt svårfotograferade.

Men nu lyckades jag någotsånär.


*****

söndag, december 29, 2019

Lugna gatan - men inte

Så har vintervädret slagit knut på sig själv, för vilken gång i ordningen den här "vintern". Vaknade vid halvfemtiden i morse av att regnet slår mot rutorna. Underkylt, dessutom. Den nya sortens regn, som blivit så inne de senaste åren, men aldrig förekom för några decennier sedan.

Lokaltrafiken inställd under en period på morgonen, och ideliga varningar i radion om att lämna bilen hemma. Liksom på nätet och i väderapparna.

Huvvaligen!

Men i övrigt är det lugnt. Vi har sedan igår haft en gäst (traditionsenligt varannat år till nyårshelgen) och har nog med att äta, fika och prata. En sväng på den nygrusade stan och de uppvärmda trottoarerna, som är säkra för gångtrafikanter. Färskvaror måste inhandlas, och knytisplanering för nyårsaftonen, som i år ska ske söder om stan, om väglaget skärper sig. Just nu är det alltså tveksamt att ge sig ut.

Vi får se.



*****

lördag, december 28, 2019

Svenska nyord

Jag vet inte vad jag tycker, om årets så kallade nyordslista. Liksom i fjol reagerar jag över att jag knappt hört ett enda av de ord som ingår. Gretaeffekt och menskonst är de enda.

Istället tycker jag att de flesta orden är någon form av effektsökeri. Fantasiord, som någon kommit på under någon glad, eller mindre glad glöggfest.

Nattborgmästare? Sharenting? Immersiv?

Nja ......

Här är årets lista. Döm själv.

*****

torsdag, december 26, 2019

Annandag

När man, som jag  är helledig - ständigt fri att göra vad jag vill inom rimliga gränser, kan dagarna bli rätt lika. Ibland får jag tänka efter vilken dag det är. Tur att man har en mobil att kolla på ...nej, så allvarligt är det egentligen inte.

Men har man inget speciellt för sig, så passerar också juldagarna utan några större avtryck. De blir som vilka andra dagar somhelst. Man är ju inte "ledigare" bara för att dagens färg är röd. Å andra sidan har man ju ingen ångest för att man ska till jobbet igen, imorgon.

Låter det trist? Då kan jag berätta att för oss lediga, så är åtminstone varannan dag en annan dag, eller som en annandag. Eller varje dag är ju en annan. En annandag på sitt sätt. Lika trevligt jämt, alltså.

Men såhär i juletider verkar många ta en annandag som vilken annan dag som helst. Massorna på Luleås gator vittnar idag om ett outsinligt köpsug. Kanske var det en annan dag för dem igår, juldagen. Då var det nämligen skräckens dag för alla shoppare. Allt var stängt. Och fridfullt. Ja, förutom för de abstinensridna, förstås, som längtade till en annan dag.

Kanske man skulle sätta sig med månadens räkningar. Det är ju snart slut på december och dags att summera och betala för alla excesser man utsatt sig för inför julen. Men nä'e ... det tror jag att jag gör en annan dag, för idag är det ju annandag.

God fortsättning.

*****

onsdag, december 25, 2019

Avslutar ...

.. juldagen snart, efter en promenad och ett par små koppar glögg. Och en kvällsmål god risgrynsgröt med kanelsocker. Förstås.

Då sover man gott.


*****

Inte dumt

Detta med att byta mobil är rätt ångestskapande. Det är en del möda med att, så att säga inreda den. Få den så lätt att använda som den gamla. Ta bort märkliga automatiska hyss som tillverkarna tycker att man ska ha. Det gäller ofta ljudeffekter. Klingeliklong klingeliklang dingelidong, när man startar telefonen på morgonen. Just det - startar! För man stänger ju av den nattetid, såklart.

Men det är inte ofta som man slingrar sig genom tillverkarens (o)logiska vindlingar och hittar rätt avstängningsknapp. Eller för den delen - igångsättningsdito, vid behov.

Jag har Telia som leverantör när det gäller såväl telefoni som TV. På deras butik här i stan finns en skara oerhört duktiga och oerhört skickliga ungdomar som kan sina produkter, och kan ta fram en översikt på hela vårt förhållande för att göra en bedömning för framtida samliv.

Så kunde jag nu få köpa en Samsung 10 för halva priset, ja till och med mindre. 4100 kronor inklusive några små tillbehör.

Och då blir man ju lite extra glad när jag idag läser vidstående spalt i Telia mobils app.

Så nu blir det upp till bevis.
Hmm?!

*****



Chock

Julaftonskvällen blev lugn och fridfull. Som den ska vara. Rätt tidigt kom jag i säng också. Lite beroende på att jag inte kände mig riktigt kry. Men jag hade inga förhoppningar om en god natts sömn, eftersom jag slumrat och sovit vid flera tillfällen under dagen. Det brukar bli så då.

 - Vad är klockan, frågade jag Benke när jag (ja, vi båda) vaknade till på allvar på morgonen. Jag vet att jag vaknat till under natten en gång vid 5-tiden.
 - Tjugo över åtta, tjugo över åtta, sa Benke
Va!? Så länge har jag inte sovit sedan tonåren. Jag trodde knappt det var sant utan var tvungen kolla själv. Jo, det stämde. Klockan närmade sig halv nio.

Vi diskuterade om det kanske hade blivit tidsomställning i natt och sommartid, så att klockan egentligen var 07.20. Även det skulle ha varit rätt sent för oss. Men vi hade inte hört något om att tidsomställningsdatum skulle vara flyttat till juldagen. Den "hysterin" hade i stå fall förbigått oss helt, vilket i sig är otänkbart. 

Det blev frukost. Lite radiolyssnande. P4 hade något som hette Sverigematchen med två helt hysteriska programledare som ställde hur enkla frågor som helst, och försökte få någon sorts spänning bland de tävlande, som ringde in. Bytte till P1.

Spanade lite på balkongen. Ute snöade det lätt, mycket lätt, ja nästan inte alls.

Tulpanerna är på väg.

*****

tisdag, december 24, 2019

Ojdå

Julklappstider. Allt öppnat. Och beundrat. Bra grejer. Verkligen. Enligt tradition fyra paket. Sedan kan varje paket ibland innehålla fler presenter.

Idag blev det En Olle, träningsbrallor, pyjamas, en bok av Bengt Ohlson, en annan om arkeologi i Norrbotten, en dosett, vantar och en strut karameller. Och ett par supersköna danska tofflor, som jag redan har på mig.

Tyvärr är jag inte riktigt i form, med någon odefinierad åkomma. Känner mig varm och lite frusen ( men ingen feber), trött och aptitlös. Hoppas det är över imorgon.

God fortsättning på julen.


*****

måndag, december 23, 2019

En sak är säker

Ny telefon har landat. Uppesittarkvällen räddad.

Pust!

*****

söndag, december 22, 2019

Jag har ett förslag

Varför inte uppmärksamma en 50-åring, lite mer? Det har några forskare nu tänkt göra. Det gäller ett TV-program. Ett som du med all säkerhet sett flera avsnitt av, än du sett av Game of thrones, eller, hoppas jag, Paradise hotel. 

Det gäller Anslagstavlan. Du vet, det där lilla programmet som dök upp då och då och som gav oss samhällsinformation i lätt och ledig ton.

Numera måste jag säga att jag inte ser till det i det myller av program som sköljer över oss. Men det finns kvar.

Det åligger SVT att sända det. Det finns ett krav på det, alltså. Och det behövs.

Så nu tänkte jag; varför inte sända Anslagstavlan, eller snuttar av den istället för alla dessa tröttsamma så kallade trailrar, som man blir så outsägligt less på. Så less, att när det trailade programmet sänds kan man missa det, eftersom man tror att det bara är en trailer, och stänger irriterat av apparaten.

Kom ihåg var du läste det först!

*****
Här kan du läsa mer om Anslagstavlan.
Och här mer om forskningsprojektet. 

lördag, december 21, 2019

När jag hittar ...


.. två paket i tidningslådan på morgonen, som har avsändare Postkodlotteriet, antar jag förstås att det handlar om sisådär 7-8 miljoner kronor i ovikta sedlar. Hm!?

Men så var det inte. I alla fall inte den här gången.

Istället var det i och för sig rätt tjusiga handdukar i det ena paketet, och fyra fina muggar i det andra. Så det får väl duga.



*****

Va'vare'jasa ...

.. i förrgår.


Klipp från DN 20 dec.

*****

fredag, december 20, 2019

Dags

Kanske är det tid att försöka inse att om det godaste brödet ska bli klart till jul, så är det dags att börja med degen nu. Eller senast imorgon. För man bör ha tre dagar på sig, helst.

Receptet hittar du under rubriken "Det goda brödet" här i högermarginalen.

En sak är säker; du kommer inte att ångra dig.

Nyförlöst

*****

Väst'bottnisk'

Produkterna i vårt lokala mejerisortiment (eller lokala-å-lokala - det produceras nog mest i Umeå 30 mil härifrån, men en enhet finns även här i Luleå, och även Jämtland inkluderas, så det blir 1/3 av Sverige, minst), har nu fått dialektalt präglade namn.

Det är "mjölken", "A-filen" och "yoghurten", numera.

Kul idé, tycker jag, som bojkottar allt som exempelvis Arla står för.

Men kom nu inte och säg att det är "norrländska", för här i riktiga norr talar vi inte så. Det är mest söderut, t.ex. som Elisabet i Halland kan bekänna sig till. Ja - nå't åt det Malåitiska hållet, alltså.

Nu väntar vi bara på Smöret.
*****

torsdag, december 19, 2019

Tänk ...

.. att efter fem år med minusränta slipper bankerna nu att betala för sin inlåning. Nu är räntan 0 (noll), efter att Riksbanken tagit sitt beslut idag. Den kostnaden har de förmodligen tagit igen på diverse avgifter från oss kunder.

Men eftersom räntan nu stigit från minus 0,25 till 0, måste väl bankerna höja räntan på våra lån, va??? Jag menar - sammanlagt gjorde Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken en vinst på bara 112 miljarder kronor i fjol. 

Så de går ju på knäna. 

Stackarna!

*****

När man har ...


Mjölkudden, Gültzauudden och Bergnäset syns i samma vy över Norra stadsfjärden.
.. den här vyn, när jag vid halvelvatiden vandrar hemåt efter frisörbesök och pepparkaksleverans till före detta kollegerna, njuter man. Solen på väg upp. Härliga tio minusgrader. Vindstilla.

Jag hinner hem, bara för att vända ut på stan för lunch med L, en av Benkes före detta chefer. Vi brukar ses med ojämna mellanrum för att äta och prata liv.

Mätta i magarna åker Benke och jag sedan ut till stugan i skogen vid havet i skymningen. 

Dagen är schemalagd.

Skymningen kommer tidigt.
*****

onsdag, december 18, 2019

Redan 1949




Ligger och läser tidningen VI. Ett reportage om julfirande när jag precis fyllt halvåret.

Av förklarliga skäl minns jag inget från den begivenheten. Men det hade varit trevligt att få veta lite om den julen, som skulle bli den sista i lägenheten på Allégatan i Boden. En liten tvåa där vi bodde på 45 kvadrat och hyrde ut ett rum åt en av mina yngsta farbröder. Badrum i källaren, som delades av flera familjer. Mamma, pappa och mina två systrar väntade på att få flytta. Det skedde tre månader senare, då pappa fick jobb i Kiruna. En rejäl standardhöjning blev det. Tre rum och kök och eget badrum. Härifrån har jag många minnen. Även av jularna.

Reportaget i VI berättar om hur julen 1949 präglades av hur kommersiell den blivit. Hur gamla fina seder förfaller, och hur lutfisken var obligatorisk, ja rentav viktigare än skinkan. Läsare har uppmanats att skriva in och berätta om sina tankar kring högtiden.

Jag undrar vad de skulle tycka om dagens firande.

*****

Några månader senare 

Ska man inte kunna få ...

.. laga sin skinka själv!??? Dagens julhandling på värsta stormarknaden innebar att vi hittills blir utan julskinka i år. Så höll det också på att bli i fjol.

För hur man än letar i skinkbergen, så finns inga okokta. Alla är halvfärdiga, dvs färdiga för griljering. Hemska fynd av färdiggriljerad skinka fanns också.

Frågade man personalen så såg de bara frågande ut.

Alltså - jag vill tillaga min skinka själv!
Ska det vara så omöjligt?

Däremot fanns det andra aktuella varor i hyllorna.


 Jakten går vidare.

*****

tisdag, december 17, 2019

Och så såg ...

.. älgköttbullarna dagens ljus. Eller mörker.

Goda.
Förstås.

Kryddade med enbär, spiskummin, salt och peppar, lite senap och vitlök.

De'du!

*****

Dags igen

Från och med december i fjol, till februari i år, belönades vi med orkidéblomning. Och då menar jag att startskottet gick under den perioden. En av plantorna släppte sin sista blomma i juli. Ett halvår höll den alltså på.

Nu är det dags igen. Fem av sju plantor står med knopp. En slog ut i helgen. 

*****

Det var när jag skulle ...

.. kliva in i duschen efter träningen, som jag upptäckte det. Ett hål i taket.

Som jag nämnt tidigare håller en ny ägare i lägenheten ovanför på att helrenovera. Det har borrats. Det har bilats. Ibland med fullständigt öronbedövande ljud genom betongen. Och jag har minsann vid ett par tillfällen tänkt att nu kommer de snart igenom taket.

Nu har det alltså hänt. Direkt efter duschen gick jag upp och sade ifrån; inget mer bilande och borrande, tack.

Hon som ska flytta in har en bror, som är med och övervakar arbetet. Han blev förstås förskräckt och bekymrad och skyllde på hantverkarna, när han kom ner till oss för att inspektera.
 - Ja, det där får de ju fixa, sa han.
 - Det hoppas jag, sa jag.

Spännande fortsättning följer. 

*****

måndag, december 16, 2019

Tänk om jag har rätt ...

.. för en gångs skull. Det gäller förtroendet för våra partiledare. En ny undersökning har dykt upp idag, där Sd- och Kd-ledarna hamnar i topp.

I mitt inlägg undrade jag hur i herrans namn folk i allmänhet hade så dålig "smak". Själv tycker jag att just de båda  är de minst förtroendeingivande partiledarna. Helt opålitliga.

Jag fick då veta att förtroendet mättes inom varje grupp, d.v.s väljare bland de som röstade på respektive parti.

Men så var det tydligen inte. Idag i P1:s Nordegren & Epstein diskuterades detta med P1:s politiska kommentator Fredrik Furtenbach.

Där skiner det igenom att jag inte fattade noll förra gången. Folk har tydligen högt förtroende för dem även om de inte röstar på partiet i fråga.

Jag hade tydligen rätt!
Det tackar vi för.

*****
Länk till programmet.

söndag, december 15, 2019

Det är inte utan ...

.. att man storlängtar till Val d'Isère, när man ser utförsåkningen därifrån idag. Sol, snö (riklig) och duktiga svenskar, som slänger sig utför Bellevarde face, en av mina favoritbackar. Jag har besökt byn inte mindre än 11 gånger, två veckor varje gång. Så jag skulle kunna guida vem som helst som vill anlita mig. Jag tar bara fri resa och gratis liftkort som arvode. Anmäl dig i kommentarerna här!

Sedan ska vi glädja oss åt framgångarna. Dels Kristoffer Jacobsen, bodensare, norrbottning, som ett tag låg tvåa i tävlingen, men slutade på en sjätteplats. Grattis!

Inte lätt att hänga med norrbottningar i banan.

André i högform.
Och André Myhrer höll på att ta hem hela rasket. Duktigt gjort. Han blev tvåa.



Här hemma har vi också fått snö. En hel centimeter. Grattis till oss också och hopp om bättring. För närvarande är vädret krassligt. Sjukt, faktiskt.

Inte konstigt att man längtar till vinter.

Det är detta SMHI har gått ut med klass 1-varning om.

*****

lördag, december 14, 2019

Jag vet ...

.. att man inte ska gå på stan en lördag. Speciellt inte en lördag i december. Men vi ville ha en stund med en kopp kaffe och lite gloende på folk. Om man nu hittar ett ledigt bord, förstås. Det gjorde vi mot alla odds.

Men någon affär vågade vi oss inte in i, mer än Coop och Clas Ohlson. Där köper man ju livets nödtorft.

På väg till Coop passerade vi en folksamling. Det var människor som rätt högljutt diskuterade med några från Nordiska motståndsrörelsen (Nazister, alltså!), som stod där och försökte se viktiga ut under sina fanor.

Några av dem gick i folkströmmarna och delade ut flygblad. En av dem närmade sig mig med ett förbindligt småleende.
 - Varsågod, sa han och räckte mig bladet.
Jag vinkade avvärjande.
 - Nejtack. Ta och tänk en runda till,  sa jag och gick vidare. Egentligen hade jag velat säga något mer, men ilskan hindrade mig.

Jag såg även en kvinna med två barn som gick förbi. Hon spottade demonstrativt mot demonstranterna och förklarade sedan för sina förvånade barn, som förståeligt nog inte insett vad det handlade om.

När vi passerade på väg tillbaka med våra kassar var nassarna borta.

Jag hoppas det var sista gången jag såg dem. 

*****

Ursäkta ...


.. min eventuella okunskap. Men är detta december. Strax före jul. I Luleå. Sååå långt uppe i norr.

Sistnämnda hörde jag också i Ring så spelar vi idag, när en person ringde in från Abborträsk.
 - Nu ska vi långt, långt uppe i norr, sa programledaren.

Alltså - Abborrträsk ligger faktiskt sydligare än Luleå. Positionen är ca 56 mil söder om treriksröset, dvs. på nästan exakt samma distans som Örebro ligger från Smygehuk.

 - Och nu ska vi långt, långt nere i syd.
Så hoppas jag att någon kommande programledare i Luleå säger, när en inringare från Örebro, Västerås, Eskilstuna, eller Stockholm uppenbarar sig på linjen.

Det händer aldrig. Tro mig!

*****

fredag, december 13, 2019

Uppdatering

Nu ligger de där, alla 232 kakor och väntar på att förburkas. Eller förbrukas.

Ja, egentligen 234, eftersom vi tjuvsmakade två till kaffet.

Eller - det skulle ha blivit 235. Men jag tog en ogräddad.

Var ju tvungen att kolla att smaken satt rätt.


*****

Stilla morgon

Skenet bedrar. Frukost i godan ro. Luciamorgon. Ljus i huset. Stjärnan glimmar. Téet smakar bra.

Men så sÄtter jobbarnA  iGåNG i läGenheTEn ovaNr. HelreNOVering .

*****

torsdag, december 12, 2019

Så var det med det

Så börjar jag inse att det man hört under en tid, om att valet i Storbritannien skulle bli en jämn match mellan de två stora, bara var fantasier. Tories verkar tvärtom göra mos av opponenterna.

Brexit blir alltså av den 31 januari, enligt de ritningar som nu ligger på bordet. Sedan får vi väl se hur suddiga de är.

Och ute regnar det.

*****

Ärlig?

Nog undrar jag hur det egentligen är ställt med herr Trump. Vad har han för diagnos?
BSBS  (Behöverständigbekräftelsesyndrom.), kanske. 

Nu har han härsknat till ordentligt för att Greta Thunberg blivit vald till Årets person, av tidskriften TIME.

Men den tidningen kanske uppskattar en ärlig människa, som öppet berättar om sin egen diagnos.

Dessutom är ju Greta en betydligt mognare person.

*****

onsdag, december 11, 2019

Det har snöat

Men nu regnar det. Och jag hatar det. Bara så du vet.


*****

tisdag, december 10, 2019

Givetvis ...

.. dukar vi fram Kalix-löjrom på italienska taralli. Och en spansk kava i glasen.

Det är ju Nobelfest.
Skål!

*****


Precis när ...

.. flygvapnets julgransflygning passerar ovanför mig, där jag är på väg till lunch, möter jag Sylvia, som var på samma resa till Andalusien som vi i höstas.

Går genom gallerian Smedjan, där jag träffar den cyklande damen, som jag träffade i Rüdesheim i Rhendalen i fjol höst, där hon och hennes man råkat ta in på vårt hotell. De var där på cykelsemester.

Vidare på väg springer jag på Johnny, f.d. stuggranne, Ingers syrra och innan jag är framme vid målet hejar fru W på kajkanten utanför teatern.

Väl framme och sittande vid bordet på Bistron morsar teaterchefen glatt, innan han slår sig ner några bord bort.

Tänk att man aldrig kan få vara inkognito!

*****

måndag, december 09, 2019

Sådär'ja

Buteljerat och klart.


*****

Schhhh .....

Här pågår sprittillverkning. Ja, eller likörförfining. Det är en del av årets åkerbärsskörd, som nu förädlas till en ljuvlig dryck.

Efter att i snart  fem månader ha legat i Eau de vie, är det nu dags att mosas och silas, innan noggrant avvägt sötande och tappning på flaska.

Julen är nära.


*****

söndag, december 08, 2019

Åldern - och visheten

I förmiddags lyssnade jag lite förstrött på P4:s Söndagsmorgan. Programmet heter ju så, eftersom det är Morgan Larsson som är värd, tillsammans med en bisittare (sidekick, för dig som inte klarar svenska), idag skådespelerskan Petra Revenue.

De har alltid ett löst tema speciellt för dagen. Denna söndag handlade det om material. Vilka material gillar du, vilka ogillar du? Folk uppmanas att skriva in sina upplevelser på programmets sociala mediesida.

Mest förundrad blev jag av att de båda programledarna blottade brister i sina kunskaper. Kunskaper som jag själv haft "hela livet" känns det som. Morgan hade exempelvis aldrig hört talas om mexitegel och var tvungen googla. Jo - han kände ju igen materialet när han såg det, men hade aldrig hört talas om det.

En flanellograf var nästa mysterium. Det visste bisittaren vad det var, men hade rätt konstiga uppfattningar om hur den funkade.
 - Det är en tavla med flanell, som man kan sätta upp bilder på. Bilder som man har ett kardborreband på baksidan för att att de ska fästa.

Va!?? De flanellografer jag kommit i kontakt med fungerade då utan kardborreband, för kardborreband existerade inte, även om det uppfanns redan 1942.

Eternit var nästa obekanta sak för herr Larsson. Petra, däremot, äääälskade det. Tills hon fick veta att det var ett material som är rätt "farligt", eftersom det innehåller asbest.

Men det som förvånade mig mest var att de inte kände till merinoull. Ull tyckte de om. Mycket. Men merino spekulerade de i, vad det kunde vara för material. Att det är ull från merinofår hade de ingen aaaaning om.

Så märkligt, tyckte jag.
 - Men de är väl för unga, tänkte jag och kollade upp personerna.
Morgan fyller 50 nästa gång. Petra 56.
Ungdomar?  Näe!
Bubbelfolk? Jo!

*****

Kort dag

Vi befinner oss i den tid på året, då dagarna är korta. Men ofta vackra. Själv har jag inga problem med att solen går ner strax efter lunch (Idag kl. 13:13); jag lider alltså inte av mörkret. Lika litet som jag besväras av dygnetruntljuset på somrarna.

Och förresten - om två veckor har det vänt.

Bilden tagen klockan 13:51.

*****

lördag, december 07, 2019

Vi vågar ...

.. oss ut till stugan i skogen vid havet. Vi har inte varit här på en månad, förutom en snabbtitt för tio dagar sedan. Men novembervädret har ju lämnat en hel del övrigt att önska. Och hittills har december inte förbättrat ryktet. Förrän nu.

Vi åker ut och möts av isiga skogsvägar. Inte underligt. Någon gång den senaste tiden har tempen nosat på 7-gradersnivån. Plus, alltså. Och då blir ju väglaget som det blir när det sedan blir kallt. Särskilt när det också har regnat. Men allt går bra och vår nerfart, som bara används av oss, är inte alls isig och polerad. Skönt.


Våra nyaste grannar känner sig osäkra på vattnet i samfällighetens pumphus. De har bara varit här en sommar, men gör ett helgbesök. De tycker att vattnet är gulfärgat. Det kan bero på att det använts för lite. De lägger ut en fråga om det i vår Facebookgrupp.
 - Jag tror inte det är någon fara. Men känner ni er osäkra så får ni hämta vatten hos oss, säger jag.
De nappar på erbjudandet och kommer med en vattendunk. 
Under tiden har en annan stugägare hunnit lägga en kommentar i FB-gruppen, där han säger att vattnet är fullt drickbart trots färgen. 

Vi går långa rundan. Det är broddar som gäller. Längtar efter snö.

*****

fredag, december 06, 2019

Spelglädje

Jag spelar inte dataspel. Med tanke på hur förgiftade många verkar bli, så låter jag bli, om man säger så.

Inte heller lockas jag av all reklam från spelsajter. Ändå ser jag väldigt lite av den, eftersom jag ytterst sparsamt tittar på kanalerna 3 - 71189 på TV. Men jag ser ju annonser även i tidningar, förstås.

Men jag har ibland lätt förvånad betraktat de hyllor i till exempel bokhandeln i min närhet, som fullkomligt svämmar över av sällskapsspel. Analoga, vanliga och mer och mer ovanliga spel, förpackade i förföriska och fantasieggande kartonger, med spännande beskrivningar om hur mitt liv kommer att förändras om jag börjar spela "just detta spel" med mina vänner. Där har vi väl kärnpunkten; "med mina vänner".

Hörde ett glädjande inslag i dagens Studio Ett i P1 (var annars), som berättar att försäljningen av de analoga så kallade brädspelen på fem år har ökat med 40%! Folk har tydligen börjar ledsna på sina skärmar - och att sitta ensam framför den istället för att vara social, skratta och tävla med fysiskt greppbara och förståeliga "världar". Så investera i ett nytt Monopol, TP eller Fiaspel. Det kanske blir succé hemma vid köksbordet.

Det finns hopp.

*****
Läs inslaget om brädspelens lyckosamma utveckling.

Lyx

Tallkotten heter en krog här i stan. Det var mer eller mindre den, som introducerade AW-traditionen här i stan. Numera finns det arrangemanget i stort sett på varje kvartersetablissemang. After work - det begreppet finns inte ens i England. Det fick jag lära mig i veckans upplaga av Språket i P1. Där diskuterades flera "svenska uttryck" på engelska, som är påhitt. Intressant.

Men det var inte det jag skulle berätta. Tallkotten blev omåttligt populär och samlade "stans befolkning" till ett fredagsmys långt innan fredagsmys fanns. God buffé, gott öl eller vin, och god stämning. Det var här man träffades, för trettio år sedan. Och tänk - jag tycker det känns som nyligen.

Idag var det alltså 30-årsjubileum, och stället serverade då en lunchmeny, som var hämtad från den tiden. Vi hakade på och fick räkcocktail, biff Rydberg och kladdkaka. Nostalgi. Ett gott rödvin till huvudrätten. (Avstod vinpaket - det är ju bara mitt på dagen ännu.)

Personalen snodde mellan borden och hade mycket att stå i. Folk strömmade in och fick i möjligaste mån plats, såvida de inte, som vi, hade bokat. 

Dryga två timmar tog det, innan vi tackade för oss och vandrade hemåt genom folkmassorna på stan.

Hovmästare Jan hade mycket att stå i. Han berättade också att tallriksunderläggen var original från 1989, som de hittat i en gömma i källaren. De är designade av ställets första hovmästare, som förutom hovmästeriet ägnade sin tid åt konstnärlig verksamhet med rätt stor framgång och så har det tydligen fortsatt.
*****

Och dääär ...

.. kom den. Levererad från postnord i god ordning.

2020 års Bertkalender. Norrbottens snyggaste. Eller Sveriges - nä världens snyggaste.

En liten tjuvtitt är allt som tillåts. Annars får man bara se bilderna vid respektive månads start.
Till höger ses det offentliga omslaget.
Nedan ses augusti månads bild.

















 *****

torsdag, december 05, 2019

Betydelsen av en kyss

Det är inte ofta man ser en kanadensisk film. Men ikväll blev det så. Matthias och Maxime av Xavier Dolan.

Här en presentation av filmen hämtad från Folkets bio.

Under en kortfilmsinspelning blir barndomsvännerna Matthias och Maxime ombedda att kyssa varandra inför sina vänner. Månaderna går men en känsla av osäkerhet över vad som egentligen fanns i den där kyssen dröjer sig kvar hos de båda. Maxime ska snart flytta till Australien och under den sista tiden med gänget blossar de undertryckta känslorna mellan vännerna upp i samma takt som dagarna till Maximes avfärd räknas ned... Med stort hjärta och en dos melankoli har Xavier Dolan hittat tillbaks till det personliga och intima berättandet i denna finstämda studie i kärlek, vänskap och familj - både den du väljer själv och den du föds in i.
-----
 
En rörande och rörlig film där jag får följa vännerna på fester, på jobbet, i hemmet. Det är sorgligt ibland och roligt emellanåt. Man känner vilka kval, som hela tiden omger huvudpersonerna. Det blir stundtals rätt instängt, fastlåst och problematiskt. Hur det slutar vill jag inte berätta. Se den gärna.
-----

Ett litet extratips: Jag visste inte att den var kanadensisk. Hörde inte ens vad det var för språk som talades. Kanadafranska låter nämligen inte som franskfranska. Men vid någon punkt i handlingen gick det liksom upp ett ljus, och jag började förstå enstaka ord. Det var intressant på sitt sätt.


*****

Tiotalets bästa

Den amerikanska tidningen Rolling Stone har utsett decenniets bästa låt. Det blev en svensk popdänga, där Robyn sjunger "Dancing on my own".

Rolling Stone har inget med rockgruppen att göra. Tidningen är en mycket seriös och aktad tidskrift. Jag prenumererade på den i min ungdom och fick ta del av mycket kultur (inte bara amerikansk, tack och lov) förutom musik. Bland det minnesvärda var ofta förekommande bilder tagna av mästerfotografen Annie Leibovitz. Hon närmade sig sina "objekt" på ett speciellt och mycket personligt sätt. För några år sedan hade hon många av sina alster på Fotografiska i Stockholm.

Men nu gällde det Robyn. Vet inte om Annie Leibovitz fotograferat henne någon gång. Men det behövs ju inte, egentligen. För det har ju jag.

Bilden tagen från köksfönstret hos vår kompis Birgitta, på den sörmländska landsbygden.

*****
Här kan du läsa om de fem bästa låtarna i Rolling Stone.

Hej på dej, Toyota

Idag hörde jag att Högsta Förvaltningsdomstolen godkänt tre föräldrapars önskan om att få döpa sina barn till namn, som Skatteverket hade motsatt sig.

Folk får väl heta vad de vill, kanske man tycker. Men hur kommer ett barn, döpt till Prins att mötas i framtiden. I skolan eller så småningom arbetslivet?

Och vad kommer en barn döpt till Ford att tycka om sina föräldrars val. Visst - namnet fanns någonstans i släktträdet, och vem vet ... kanske får han så småningom om lillasyster Mercedes, som ju förvisso är ett kvinnonamn.

För att inte tala om J. 
 - Vadå J, undrar du.
Jo, en mamma och pappa vill döpa barnet till J. Praktiskt? Mellannamn Q, kanske? Eller Z?

Ja, ja - de får heta vad de vill. Men jag kan ge mig på att någon av dessa tre kommer att vilja byta när de uppnått myndighetsålder.

*****
Läs mer här!
Och här.

onsdag, december 04, 2019

Naturen ...

.. slår en ibland med häpnad. Efter en helgrå dag får vi en "chockrosa" eftermiddag. Det märkliga var att det här fenomenet uppträdde efter att solen gått ner. Bilderna är tagna mot söder och öster, dvs inte mot solnedgången. Det varade någon halvtimme. Sedan var det grått igen.

*****

Man kan få ...

.. glutenfritt, sockerfritt, laktosfritt, nötfritt och säkert en del annatfritt också.

Men kan man få korianderfritt tack!?

Det där var den hög jag lyckades avlägsna från maten. Men den hade ju förstås hunnit parfymera det mesta, innan jag upptäckte förrädaren bland andra grönsaker.

Usch!

*****

Vaknar ...

.. till 5 plusgrader och giftiga clementiner.

Heja, heja, heja!

*****
OBS. Inlägget kan innehålla spår av ironi.

tisdag, december 03, 2019

Den där håglösheten ...

.. som jag skrev om i förra inlägget, har nog sin grund i att vi också hade tänkt åka ut ett par dagar till stugan i skogen vid havet.

Men det uschliga novembervädret, som spridit sig till de första decemberdagarna också, får oss att avstå.

Ikväll ska det snöa. Heja, heja, heja!
Imorgon ska det regna, och bli 4-5 plusgrader. Bu, bu, buuuuuu!

Behövs några fler förklaringar?

*****

Jodå - jag är här

Ibland känner man sig ... ja, vad ska man kalla det - håglös. En sådan dag är det idag. Fylld av aktiviteter av olika slag; gym, lunch med vänner, teknikfunderingar, och en inplanerad kulturaktivitet ikväll. Men ändå!

Vår stereo fick hjärtstopp härom veckan.
 - Stereo, tänker du. Finns det så'na nuförtiden?
Den har varit väldigt bra vår anläggning. Där har vi nyttjat radion, förstås. Men den har också förmåga att spela CD-skivor och kasettband. Dessutom finns så kallad AUX-ingång. Där kan vi koppla in en vinylspelare om andan faller på. Men den senaste tiden har en CD-växlare fått husera i den ingången. En växlare som rymmer fem CD-skivor och som går att programmera på olika sätt. Vi har ju hundratals CD-skivor, så det finns att välja på.

Men nu är vi ute efter en ersättare.  Då är det ju så att tekniken utvecklas, dvs invecklas. Jag har inget emot att det finns fler möjligheter, men måste allt gammalt försvinna. Hittade nämligen en anläggning till hyfsat pris. FM-radio, DAB-radio, CD-spelare (1 skiva), men också Spotify ingår. En USB-ingång också, vad man nu ska ha den till. Men att koppla in CD-växlaren - nähäpp det går inte. Någon AUX-ingång finns inte.

Jag har en aning om att vi kommer att få böja oss för utvecklingen. För vi saknar ljud i vardagsrummet, annat än det som kommer från TV:n.

Men håglösheten slog till, efter besöker på teknikaffären. Så nu ställer vi in kulturaktiviteten också.

Nåja. Ett blogginlägg blev det ju, i alla fall.
Alltid nå't.

*****

måndag, december 02, 2019

Luleå 02 december kl 13.45.

Skyline Luleå västra delen av innerstan.

*****

söndag, december 01, 2019

Mer historia

Såg en intressant utställning på muséet. Så intressant att jag har beslutat gå tillbaka och titta en gång till. Det var nämligen så mycket information att ta in, att jag tror jag missade en hel del. Delvis för att det var så mycket folk att man knappt kom fram till alla objekt.



















 Vana som vi är med den sydsvenska "standarden", vad gäller historieskrivning, blir det ännu mer angeläget att man får lära sig att den kanske inte gäller i alla lägen. Som jag sagt många gånger, så fick vi i skolan aldrig någonsin läsa om historia med anknytning till hemorten eller hemlänet. Det handlade alltid om vad som skett i de södra delarna av vårt land.

Nu har arkeologer de senaste åren börjat intressera sig för vår landsända på ett mer seriöst sätt. Fynd har de gjort. Många!

Och en hel del företeelser, som är så gamla att stora delar av sydsverige inte ens fanns. I alla fall inte ovan havsytan. Se karta nedan.

För 11000 år sedan, (elva tusen) har människor levt i Norrbotten, i Tornedalen. Närmare bestämst i Aareavaara. Jägarfolk, som enligt de fynd som gjorts jagade ren, bland mycket annat. Fiske ägnade man sig också åt. Det har man konstaterat vid utgrävningar i Vuollerim (Jokkmokks kommun) där boplatser kunnat grävas fram. Boplatser som dateras till 6000 år före kristus.



Dessutom ägnade man sig åt järnhantering, ja till och med stålframställning redan för 2200 år sedan. Det har europeiska forskare (och även då svenska) avfärdat, tills nyligen. Men det var sant.



Mycket av detta skedde alltså långt före Vendeltiden (550 e.Kr. – 793 e.Kr.), då Ales stenar uppfördes. Före Knossos på Kreta, och det Romerska riket. Ja, till och med långt före att de egyptiska pyramiderna tog form.

Och långt före den historia som vi oftast fick oss till livs i skolan. 

Kände du till det?


*****