torsdag, maj 28, 2015

Beteendestudier

Forskningsinstitutet BEBO har i sin senaste forskningsrapport följande att berätta:

Svenskar ääääälskar att köa
När jag häromveckan skulle kliva på ett flygplan på Arlanda kunde jag återigen konstatera att folk gillar starkt att stå i en lång rad efter varandra och vänta och vänta och vänta.

Det strulade i gaten, eller rättare sagt i cockpit. Den kapten som skulle köra oss mot Luleå var försenad eftersom hon kom med ett plan som var försenat från annat håll. Personalen bakom disken hann bara knäppa igång mikrofonen, så ställde sig 80 personer, minst, i givakt i god ordning bara för att lyssna på att vi nu skulle bli försenade.

Själv satt jag lugnt kvar för att lyssna på det meddelande som skulle ropas ut, och fullt förvissad om att jag var bokad på detta plan - att jag hade plats 11C och att planet inte skulle gå förrän jag var ombord.

I en kvart stod de där. Fler anslöt. Kön blev jättelång. Till slut var vi bara ett ytterst litet fåtal, som satt kvar i de bekväma stolarna, storögda, undrande varför alla andra stod och trampade.

Så småningom blev det dags att gå ombord. För att det ska gå smidigt ber man vördsamt om att de som har platser längst bak i planet går ombord först. Tror någon att någon lyssnar!?? Nädå - Det ska prompt struntas i sådana trivialiteter. "Jag-ska-på-först-trots-att-jag-vet-att-jag-har-plats-si-och-så".

Jag kom ombord, bland de sista. De som lugnt suttit kvar och väntat. Läsande en tidning. Det var i stort sett tomt ända fram till min stol ombord. Några släntrade efter mig. De fick också komma med samma plan. De hade också plats.

Och mysteriet kvarstår.
-----

Svenskar ääääälskar att bromsa.
Antag att du kommer och kör din bil. 200 meter längre fram står ett antal bilar vid rödljus och väntar. Du saktar in och tänker att det ska bli grönt innan du kommer fram. Det sker oftast och du bidrar med ditt ekologiska körsätt till minskade miljöutsläpp.

Å andra sidan har du då blivit omkörd i hundranitti av flera andra bilar, som 190 meter längre fram stääällllller sig på bromsen tillsynes fullständigt ovetande om att det är rött ljus. Rött blir det för oss som kommer bakom. Trafikljusen och bilarnas bromsljus, ser ut som en kärnladdningsexplosion.

Också detta mysterium kvarstår.
-----

Detta var dagens två forskarrapporter. Tyvärr ges inga svar. Det kanske du kan hjälpa till med.

*****

4 kommentarer:

Turtlan sa...

BEBO har verkligen rätt i vad de forskar fram. Jag kan bidra med EXAKT samma erfarenhet de gångar jag flyger. Jag tillhör nämligen också den lilla skara som också sitter kvar och läser tidningen. För min del så minskar jag gärna på tiden inne i flygplanet för där är det oftast så trångt.

Förvmin del så bedriver jag sen länge en studie i frågan "hur mycket handbagage folk egentligen kan släpa med sig". Landet som leder hittills är Amerika.

Sen har vi alla som har så bråttom till bagagebandet. Väskorna tar alltid sin lilla tid så varför stå där och hänga.

Hälsningar från institutet ANBE.

Bert Bodin sa...

Jag föreslår att vi föreslår ett samarbete mellan de två instituten. Eller hur.

Turtlan sa...

Låter som ett bra förslag.

Huvudkontor i Luleå med filial i Karlstad?

Nästa studieområde kan ju tex bli när folk ska gå av flygplan...

Bert Bodin sa...

Två huvudkontor är bättre än ett. Det är bäst med en decentraliserad ledning.