Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg

lördag, september 26, 2026

- Men inte kan väl du ...

.. gå på AW. Du jobbar ju inte.
En fråga som faktiskt har hörts.

 - Men vad är mer 'after work' än pension, kontrade jag med.

Så det blev AW igårkväll. Eller 'afterworki', eftersom det var tornedalskt tema. På kulturhuset Ebeneser i vårt grannkvarter (nästan) åt vi en god middagsbuffé och ackompanjerades snart av gruppen 'Hillaviik'. 

Nu bjöds på fantastiskt bra musik. Det var
blandat med norrbottnisk och tornedalsk touch. Lite jazzartat ibland också. Duktiga musiker och en sångerska som borde vara känd långt utöver hela Sverige. Minst! 

Jag förbluffas ofta av hur överraskad man kan bli av för mig helt okända förmågor från min egen närhet. Närhet i norrbottniskt sammanhang är ju i och för sig ett ganska vidsträckt område. Länet är lika stort som Island. Det visste du väl?

Succékväll!

Två av gruppen var äkta makar.

Läs mer här.  Och lyssna.
*****

söndag, september 20, 2026

Har glömt ...

.. att berätta att vi hade en världsstjärna här på besök i torsdags. En musiker vid namn Anders Paulsson. Kände inte till honom alls, men han räknas som en av de största sopransaxofonisterna som är aktiva i världen.

Det blev alltså konsert. Den som ingår i vårt abonnemang Klassiska serien, och som innebär att vi intar våra förutbestämda platser i stora salen på Kulturens hus, utan att veta särskilt mycket om vad vi ska får höra. 

Det började med Grieg. Okänt stycke; Holberg suite, op40. Måste säga att det var vackert, även om jag tyckte det var lite profillöst.

Men nummer 2 i dagens konsert var desto 'rivigare'. Färsk klassisk musik. Kompositören på plats i salongen. Det var Arctic Starflower  (På svenska Skogsstjärna som är Värmlands landskapsblomma.) Concerto, komponerad av Albert Schelzer, som trots sitt namn är värmlänning sedan födsel och fortsatt liv.

Här var det full fart med spännande klanger, och med stort inslag av världsstjärnan ovan, Anders Paulsson. Verket komponerat 2026.

Tredje programpunkten var ett stycke av Maurice Ravel. Honom känner man ju igen förstås. Men just denna musik var ny för mig. Le Tombeau de Couperin från 1920. Här var det tur att jag hade mina hörapparater avstängda, för här var det starka uttryck. Härlig musik. 

Nu återstår bara ett ytterligare evenemang i abonnemanget. Och redan har vi nog beslutat att köpa ett för nästa år också.

Orkester hela kvällen var Norrbottens Kammarorkester. Dirigerad av Claire Levacher.

*****

söndag, september 06, 2026

Fullt av ...

.. musik har helgen varit här i Luleå. Massor av folk i rörelse under den s.k. Kulturnatten, ett evenemang som återkommer varje år den här tiden. Fik, restauranger, och andra samlingspunkter gästas av musiker av olika slag. Det är kö till vissa ställen för att komma in och lyssna. Här kan du läsa mer om evenemangen. 
 
Vi, däremot hade så att säga 'lovat bort oss' redan, eftersom vi med innehav av konsertabonnemang redan var bokade för ett evenemang.
 
 Det blev en ouvertyr av Louise Farrenc, en violinkonsert av Mozart och en symfoni av Brahms. Den förstnämnda hade jag inte en aning om vem det var, men det stycket var väldigt fängslande. Skrivet i mitten av 1800-talet. Och dessutom av en kvinna, vilket var väldigt märkvärdigt på den tiden. Hon fick jobba sig fram till att få sina verk framförda och så småningom omtyckta. Så var det på den tiden.
 
Mozarts violinkonsert präglades av både tradition och spelevinkfasoner, vilket han tydligen är känd för. Mitt i allt kunde någon känd folkmusikslinga dyka upp. Det uppfattades också av publiken där småskratt och leenden dök upp. Exempelvis när Ack Värmeland du sköna kunde höras i några sekunder. 
 
Brahms var väldigt pampigt och vackert. Han var ju mycket noga med sina verk och just detta var Symfonie nr 1 , som hade föregåtts av flera verk, som han hade förkastat för att han inte tyckte de var tillräckligt bra. 
 

Nordiska kammarorkestern slöt upp och spelade för oss på Kulturens hus.
 
Fullmatad konsert, alltså. Men vi gick sedan vidare för att kolla in Kulturnattens evenemang. Men vi hittade inget lämpligt, mer än ett glas vin på Social bar and bistro.

*****

lördag, juli 25, 2026

I 50 år ...


.. har vi lulebor
kunnat frossa i konst en helg per år. Det handlar om ett hundratal lokala kreatörer, som genom Luleå konstförening ställer till med en folkfest, eller i alla fall en konstfest. Konst i det gröna kallas evenemanget.

50-årsjubileum i år, alltså. Och vi har varit med och tittat och beundrat många, många gånger. Här ställs målningar, teckningar, foton, keramik, trä- och metallslöjd ut. Många bekanta springer man på bland publiken. Många samtal blir det. 

Uppskattat.

Träslöjd

Ibland är publiken lika kreativ som utställarna.

Bonsaiträd i metall











*****

måndag, maj 11, 2026

Känner du Agda ...

.. ja - Rössel, alltså? Det gjorde inte jag innan jag gick på månadsmötet för Aktiva seniorer idag. 

Gällivaretjejen som tog vara på alla möjligheter och hann med att bli Sveriges FN-ambassadör i New York. Men inte bara det. Ambassadör i dåvarande Jugoslavien, och likaså dåvarande Tjeckoslovakien och Grekland. Det hände mycket i de där länderna under den tiden. Jag talar om 50-60-70-talen.

Kvinnors rättigheter jobbade hon också med. Och det där FN-ambassadörskapet i New York var hon den första kvinna att jobba som. 

Född 1910, i Kilvo (Gällivare kommun), dotter till en järnvägsarbetarfamilj. Boende i banvaktsstuga , mellan Nattavaara och Gällivare. I skolan var hon duktig och hennes lärare rådde Agdas pappa att ordna så hon kunde gå realskolan.

Det blev många händelser i hennes liv. Detta berättade en amatörforskare, Barbro Larsson, på mötet. 

Klipp från programbladet: 


I slutet av 1950-talet gör Agda Rössel en svindlande klassresa. Hon får stort inflytande inom världsdiplomatin när hon som världens första kvinna blir FN-ambassadör i New York. Resan som börjar i en enkel banvaktsstuga i Norrbotten slutar med att hon blir Sveriges röst i världen.

 Vill du läsa mer, så finns det här.

*****

torsdag, april 23, 2026

Från Verdi ...

.. via Pietro Mascagni, Ottorino Respighi och Nino  Rota, till Joel Lindberg. Det var spännvidden på den klassiska konsert vi besökte under torsdagskvällen. Italienskt ända fram mot Joel Lindberg, som fick se och höra sitt eget verk uruppföras. Joel hade vunnit ett hedersutnämnande för sitt verk Oknos som är namnet på en mytisk grekisk figur. Från Töre, fem mil öster om Luleå. Född 1983 och utbildad till kompositör vid musikhögskolan i Piteå.

Som sagt, brett utbud. Nino Rota, mest känd för filmmusik, men här en Concerto per Archi. 

Mascagnis Cavalleria Rusticana kändes förstås igen, men övriga verk för mig okända.

Konserten leddes av riksspelman Svante Lindqvist, som med humor ledde oss genom verken.

Skön kväll.

Norrbottens kammarorkester presenterar Joel Lindberg. 


Svante Lindqvist tog fram sin fiol i slutet.

Alltmedan solen tackade för sig.

*****

torsdag, november 20, 2025

Så blev det ...

Väntar på att få gå in.

.. Auerbach, Say och Haydn. 
Dags för årets sista klassiska konsert för vår del. Ja, det som ingår i Klassiska serien på Kulturens hus. 

Norrbottens kammarorkester under ledning av Isabelle van Keulen (världsberömd violinist/dirigent och 'chef' för denna orkester) bjöd på både ny och gammal klassisk musik. 

Vi började med Lera Auerbachs Stråksymfoni nr.1, Memoria de la luz. En mer eller mindre atonal skapelse, som ändå hade sina fördelar och släppte in 'ljuset', vilket var meningen.

Därefter blev det Hayden. Violinkonsert nr.1 i C-dur från 1761-65). Vackert.

Inslag nummer tre blev turkiskt. Kammarsymfoni, op.62 från 2015. Modernt alltså. Och genomhärligt rytmiskt. Det var kvällens bästa nummer. Av Fazil Say, turkisk kompositör. 

Nöjda vandrade vi hemåt.
 
Den mångsidiga violinisten/dirigenten/orkesterledaren Isabelle van Keulen.
*****

söndag, november 16, 2025

Luleå lever

Dags för det årliga evenemanget Luleå live då stan fylls av musik, ungefär på samma sätt som under septembers Kulturnatten.

42 framträdanden på två kvällar gör att man kan flanera runt och ta in på ett ställe och finna musik av många olika slag. Det enda minuset är att en del evenemang startar så sent. På vårt matställe (Jo, vi hittade ett, trots allt.) skulle showen börja först kvart i elva. 

Flankstek, perfekt grillad. En god crème brulée. Mycket folk lite överallt. Härlig kväll.
Då hade vi lämnat och gått vidare till takbaren på Clarion. Och där hade musiken redan tystnat för tillfället. Men det var trevligt ändå. Mycket folk. Trevlig barpersonal och ett glas gott vin. 

Hemma 'redan' vid tiotiden och ett avsnitt Grantchester av den senaste säsongen på SVT. Bra!

God sömn följde.


*****

tisdag, september 23, 2025

Så blev det ...


.. författarkväll
 med radiojournalisten Cecilia Uddén, som besökte oss samma dag som hennes senaste bok kom ut.

Mycket intressanta tankar kring aktuella ämnen hördes från scenen. Berättelser från Cecilias korrespondensområde i Mellanöstern. Om livet som journalist i brännheta områden. Skrämmande händelser från Gazakriget. Men vi fick också höra mycket om hennes liv i övrigt. Hennes möten med olika personer, offer i folkfördrivningen som pågår, men också personer som hon har hjälp av, när det gäller att komma det verkliga livet nära. 

Jag tycker att jag har rätt bra koll på historien kring Israel. Men här fick jag lära mig mycket mer. Och jag förstår att jag kanske måste köpa hennes bok.

Givande kväll med Kontext


*****

fredag, september 05, 2025

Uppladdning ...

.. inför helgen i stan. Det innebär inte stress, utan tvärtom lugn och ro. Elvakaffet intas på 'stamfiket' i Smedjan, dvs gallerian 200 meter hemifrån, klockan 12.(!) Här sitter vi vid ett fönsterbord och kollar in folklivet utanför, där det är allt annat än lugn. Folk springer omkring på väg någonstans. Någon vinkar till oss där innanför fönstren. En god vän kommer förbi och sitter en stund och pratar. 

Vi blir sittande någon timme. Påtår förstås. Men sedan tar vi beslutet att göra en runda för att få lite fart på kroppen. Upp genom stan, till Hermelinsparken för att spana nötkråkor, vilket vi inte hade något för. Det fanns inga. Har inte siktat en enda av dem i år. Vi vänder och drar ner mot Floras kulle. Här blommar ännu det mesta. Men inte heller här hittar vi några nötkråkor. 

 


 

Så vi går så småningom hemåt. Helt förberedda på morgondagen, som blir spännande. Då gäller det att ha mycket energi, eftersom det är traditionsenlig Kulturnatt som väntar. Detta evenemang innebär att hela innerstan fylls av diverse aktiviteter och mycket musik. Alltifrån i parkerna, till varenda litet kafé bjuds musik. Musik av olika slag. Det är svårt att välja - vi brukar mest gå på improvisation och tittar in här och där för att förhoppningsvis få höra och se något trevligt. Hela eftermiddagen och hela kvällen pågår det. 

Här är listan på vad som händer. 

 

*****

torsdag, april 10, 2025

På snöiga gator ...


.. traskar vi hemåt
efter konserten med Norrbottens kammarorkester, som bjöd på fin musik med varierat innehåll. Relativt moderna stycken. 

Där fanns ett ljuvligt avsnitt som speglade lärkans flykt i vårkvällen. 

Men det fanns också ett stycke, ett Adagio for strings, av Samuel Barber, som föranstaltades som kvällens sorgligaste verk. Franklin D Roosevelt, John F Kennedy och Albert Einstein fick njuta av det på sina begravningar. 

Konserten avslutades med en halvtimmes symfoni. Symfonie nr 1 av den tyska kompositören Emilie Mayer. "Stora orkestrala klanger och dramatiska effekter" ingår, enligt programbladet. Det stämde.

Trevlig kväll på Kulturens hus.


*****

onsdag, mars 19, 2025

Repris


Vi gjorde ett återbesök
till Anders Sunnas utställning på konsthallen här i stan. Det gav en hel del extra till det förra besöket.

Onsdagar klockan 12.30 blir det nämligen guidad visning av en duktig, ung konstpedagog. Han berättade saker om de gigantiska målningarna som åtminstone jag hade förbisett.

Mycket värdefullt.

*****

onsdag, mars 20, 2024

Så blev det ...

.. teaterkväll med en pjäs av den irländska dramatikern Marie Jones. Stenar i fickan är en ovanlig 'pjäs'. Två skådespelare spelar 15 olika karaktärer. 

Handlingen är en filminspelning i en liten by i Norrbotten. Statister och scenarbetare är huvudpersoner. Det är humor och allvar. Publiken är nära och får ibland agera.

Två timmar humor - och eftertanke.


*****

lördag, oktober 28, 2023

Luleå live

Jag kan inte påstå att vi har varit särskilt flitiga  vad gäller att utnyttja det utbud av musik som erbjudits i helgen. Men två musikstunder unnade vi oss. Unnade och unnade, förresten ... allt var ju gratis, så det var ju stan som unnade, egentligen.

Härom veckan däremot, unnade vi oss  en kväll med Bo Selinder och kören Accja. Så fick det bli igårkväll, fredag också. Men nu med en något annorlunda sättning. Hans finurliga texter och sång ackompanjerades denna gång av fyra musiker, lika lekfulla som vokalisten. En skön, rivig visstund med många sjungna äventyr.


Idag däremot blev det jazz.  Helga Ragnardottir Band drog igång en eftermiddagssession i samma hus som gårdagens evenemang. Vilken röst hon hade, isländskan, numera sedan lång tid bosatt här i Norrbotten. Det mesta sjöngs på engelska. Jazzklassiker. Men ett nummer på isländska blev det i alla fall.

Detta var det som vi 'hann med' ur det stora utbudet. Det bidrog till att krydda helgen och tillvaron med positiva tankar för en stund.

Det behövs.

Fullsatt på lördsgsjazzen också

*****

lördag, mars 11, 2023

Konstkonst

I förrgår konstmusik. Idag konstkonst.

Här i Luleå, i grannkvarteret till där vi bor finns en växande konstskatt. Det är Länsförsäkringars kontor som bevarar den. Idag var det stor vernissage. 32 nya verk har tillkommit den senaste tiden. Så sammanlagt finns nu 186 verk. 128 konstnärer med anknytning till Norrbotten är skaparna. 

Vernissagen idag var mycket välbesökt. Massor med folk cirkulerade i kontoret, som inryms på tre våningar. Kontorslandskap och mer slutna kontorsrum. Det blev tidvis lite trångt i korridorerna. Många bekanta att växla några ord med. Det bjöds på bubbel. 

Vi hade kunnat gå runt där i flera timmar, men det blev lite för mycket. Saken är den att man kan gå till kontoret närsomhelst, men får då räkna med att det sitter folk och jobbar i lokalerna. Nu var arbetsplatserna fullständigt renrakade på grejer.

Vad ska jag då visa för exempel? Ja, det är svårt att välja, men här kommer en radda bilder. Alla kan klickas på, för närmare inspektion.

Lista med alla konstverk och skapare



Foton? Nej - målningar.





Joakim Karkeas björkar skulle jag gärna ha.






Stilarna växlar


Ingen brist på fantasi.



En favorit.


*****




fredag, mars 10, 2023

Konstmusik

Igårkväll var vi på konsert. En lite annorlunda sådan. Vi satte oss vid kafébord. Utan kaffe. Några köpte vin i baren och satt och sippade på ett glas rött eller vitt.

Den här gången gällde det konstmusik. Delar ur den välkända kammarorkestern Norrbotten NEO (De är nog mer kända utanför länet, ja utanför Sverige. Du känner förmodligen inte till dem.)

Kvällen bjöd på musik av Francis Poulenc, Ástor Piazolla, Lili Boulanger, Nino Rota och Johan Ullén. Nittonhundratalsmusik genomgående, och helt okänd musik för mig, även om jag kände igen flera av kompositörsnamnen. 

Konstmusik är ju inget man går och nynnar på till vardags. Nej, det är invecklade toner i ännu mer invecklade följder. Poulencs Klarinettsonat var akrobatik på klarinett.

Ástor Piazollas Café 1930 trodde jag att jag skulle kunna känna igen. Åtminstone stilen. Känd för sydamerikansk tangomusik som han är. Men det var tji, även om jag tyckte om detta bättre än Poulencs bidrag.

Lili Boulanger var ett namn jag absolut aldrig hört. Hon var född 1893 och dog ung 25 år bara. Stycket som hette D'un matin de printemps (Från en vårmorgon), gav inga vårkänslor.

Sedan kom Nino Rota. Hans namn känner man igen från många storfilmer, Gudfadern, Amarcord, Det ljuva livet m.fl. Hans bidrag här hette Trio och var lite mer publikfriande.

Paus efter den första nästan timmen intensiv musik. Då blev det en halvtimmes paus. Vi gick till baren och köpte kaffe. Satt och studerade utsikten genom glasväggarna högst uppe i Kulturens hus. Vyn över Norra Stadsfjärden, med teaterhögskolan och Norrbottensteatern glimmande på andra sidan, var vacker. 

 Konserten avslutades med den nyaste musiken och musikern i samlingen: Johan Ullén. Hans dryga halvtimme svit Dödssynderna var spännande. Piano, fiol och cello fixade stämning. Jag var mycket imponerad över samspelet cello och fiol. Hur gör dom?


 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det blev en härlig kväll.

*****

Läs mer om ensemblen.