måndag, oktober 25, 2021

Inte min tekopp


Nej - det blev ingen succe
med Hans Olov Ohlsons bok Sånt som händer. Den blev lite ältande. Handlingen hade visserligen en röd tråd, men den var tunn. Det handlar mest om tänkande, funderande och grubblande. 

Visst - det var trevligt med miljöer jag känner igen. Hågkomster som även var mina. Men det räckte inte för min del.
 

Åter till spänningslitteratur. Nu blir det Michael Hjort och Hans Rosenfeldt som får fixa kusligheter i Jämtlandsfjällen. Skelettdelar hittas under en fjällvandring. Och inte bara från en kropp. 

Fjällgraven väntar på sängbordet från och med nu.



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

söndag, oktober 24, 2021

Vi fegar ur ...

Ensam skrake.

.. och åker hem till stan,
när vi hör väderutsikterna som varnar för underkylt regn. Det fenomenet är inte att leka med. Och vi vill vara hemma för andra aktiviteter imorgon.

Men vi hinner med en promenad runt stan, utan störande inslag. Jag förvånas ofta över att jag inte ser en enda bekant, när jag går en runda i centrala stan. I och för sig är vi ju nästan 80000 lulebor, så det finns en del att välja på. 

Idag däremot var det precis tvärtom. Där nere i södra hamnen möter vi tandläkarparet Bea och Bo och stannar och pratar en stund. Bo har råkat ut för allvarlig sjukdom, men har fått bra behandling. Vi såg dem i Umeå i samband med min ablation, men fick då aldrig tillfälle att prata. 

När vi står där ansluter två andra bekanta och när jag råkar titta upp över fasaden på huset intill, ser jag att Lasse och Anita sitter och fikar på sin balkong 7-8 meter ovanför våra huvuden. 

 - Hej, hej.
Bakom ryggen på oss, där vi står och pratar, passerar  Anna och Lennart och vinkar. Universitetsfolk. Vi kommer senare ikapp dem på vår vidare vandring och slår följe en bit. 

Längre fram vinkar Per och tipsar om berusade sidensvansar i rönnen intill. 
 - Dom blir ju det av rönnbären, säger han och springer ikapp sin medgångare som hunnit före en bit. 

Vi vänder snart på klackarna och börjar traska hemåt. Och då var det slut på bekantingar. Men kvoten är ju välfylld. 
 
Undrar hur det blir nästa gång.
 
 Fyllkaja? Nä - sidensvans!

*****

Orange ...

.. morgon med 9 minusgrader. 


*****

lördag, oktober 23, 2021

Glädjen var stor ...

.. bland traktens småfåglar över att vi äntligen masat oss hit och startat fågelrestaurangerna igen. De svirrade stundals med stor iver. Men när det blev dags för fotografering blev de flesta gästerna blyga och ville inte vara med på bild. Bara blåmesen och talltitan ställde upp.




*****

Vintring


Sådär'ja - då var det fixat.
Nu kan vintern komma på allvar. Utekrukor flyttade till ladan. Haren hade passat på att äta upp de blommor som fanns kvar så sent som vid vårt förra besök på Rånlandet. Väl bekomme!

Rensar i pallkragarna. Perennrabatten får sköta sig själv under vintern. 

Sätter ut snökäppar på vår infart så att plogarkillen hittar rätt. Fixar fram motorvärmarsladden till bilen. Men sedan är det klart. 












Välkommen vinter!

*****

fredag, oktober 22, 2021

Vi avvaktar

Planen var, att vi skulle åka till stugan i skogen vid havet idag. Det finns en del småfix att ta hand om inför vintern.

Men vädret uppmuntrar inte. Visserligen är vinterdäcken på i god ordning. Men omväxlande snö, blötsnö, regn och kraftiga vindar, har redan orsakat flera trafikolyckor på E4 på den sträcka vi måste åka, får oss att ta vårt ansvar. Vi blir hemma. 

Imorgon ska solen skina.

*****

torsdag, oktober 21, 2021

Skymningen ...

.. kommer rätt tidigt den här tiden på året. (Nåja - vid halvfemtiden.) Jag känner mig rastlös, efter gym på förmiddagen och lunch med goda vänner, som jag inte träffat på länge. 

Alltså känner jag på mig att jag skulle gilla en promenad och titta på den nypudrade staden. För visst "snöar" det. Eller "duggsnöar". Och det är rätt skönt, faktiskt. Snön ljusar upp landskap, stadsskap och sinne. 

Går planlöst och hamnar i Museiparken. Stenlabyrinten har ännu inte hamnat helt under snön. Läste i den bok som ligger på sängbordet (Sånt som händer, av Hans Olov Ohlson.) att ingenstans finns denna typ av labyrinter så talrikt som i Norrbottens skärgård. Det överraskar mig. Men jag medger att jag stött på dem lite här och där. Även på fastlandet. Den på bilden är dock en mer nutida skapelse. 

Traskar hemåt i tätnande trafik. Folk på väg hem från jobbet.

*****

Labyrinter är vanliga lite överallt.

Här kan du läsa mer om labyrinterna.

Och här finns ännu mer.

onsdag, oktober 20, 2021

Tack och lov ...


.. så gick det hyfsat
att ta sig till däckhotellet idag. Dags att byta till vinterskor på bilen, alltså. Men det var lite oroande när jag hörde prognosen igår, för hur vädret skulle bli idag. Snökaos!!! 

Däckhotellet ligger en bit utanför stan i Storhedens handelscentrum. Och när jag vaknade på morgonen så började jag oroa mig för hur det skulle vara att köra dit ut på sommardäck. Men förmiddagen gick. Vi hade tid till klockan 13, och snällt nog så steg termometern upp till 3 plus och regn. Ibland är regn välkommet. Egentligen behövs ingen väta såhär års. Regnigare oktober var det länge sedan vi upplevde. 

Men idag passade det bra. Vägarna var befriade från snömoset som låg där på morgonen. 

Det märktes att många vaknat till. Hotellobbyn var full med folk, som checkade in och ut, men också hann med en kopp kaffe medan man väntade. Trots allt är det lite ovanligt att det dråsar ner så mycket snö i början av säsongen. Det blir en överraskning. Också för oss nordbor. 

Vintertofflorna på. Nu kan det få snöa.


*****

tisdag, oktober 19, 2021

Ljus i tunneln

Visst har vissa restriktioner släppts. Det har blivit lite roligare i tillvaron. Igår kunde vi uppvakta syster och svåger på 80-årsjubileum. För syrran gällde ett år i efterhand. För svågern var det dagsaktuellt. 

Men vi tar det lite lugnt tills vidare ändå. Undviker trängsel med mera. 

Det som varit trist är bland annat butiksdöden i våra stadskärnor. Men se - där verkar det finnas en ljusning. E-handel är då inget att längta efter. Resurskrävande och skräpfrämjande. Nej, tacka vet jag att gå i en affär och handla. Envis har jag varit, och kanske får jag rätt. Jag tror nämligen att folk börjar lessna på att beställa allt på nätet. Kläder som fraktas jorden runt ända fram till din dörr, varpå du kanske skickar tillbaka hälften, eftersom det inte dög av en eller annan anledning. Skildringarna är många på vad det egetnligen kostar för exempelvis klimatet. 

Därför blev jag lite upplyft när jag svängde runt på stan idag och upptäckte tre nyetableringar i vår största galleria. Dessutom var det stora aktiviteter i en lokal som stått tom länge en bit längre ner efter gågatan. 

Det reder sig kanske. Det gäller bara att just du bestämmer dig. För en tyst och tom stadskärna vill du väl inte ha?

*****

Man blir ju alltid beskylld ...

.. för att skapa moralpanik, när man tar upp frågor om våld i TV-serier. Därför tänkte jag göra det, för att se om min teori stämmer.

En koreansk TV-serie går nu på Netflix. Squid game heter den. Handlingen går ut på att skuldsatta personer erbjuds att vara med i en tävling, eller kamp. Lyckas man bra, så väntar belöning. Förlorar man däremot, så är insatsen skyhög. Man avrättas. Visst låter det spännande. Här kan du få en uppfattning om hur det går till.

Nu ryktas om att den här modellen av "lek" börjar sprida sig ut bland ungdomar, eller ungar. Man har tydligen börjat spela något liknande på skolgårdar här och där i landet. 

I England har det tydligen gått längre. Här avråds starkt från att låta barn och ungdom se Netflix-serien.

Och naturligtvis hakar den sjuka spelindustrin (som så ofta höjs till skyarna i olika sammanhang) på det hela. Det finns ett rykte åtminstone. Ett rykte om att hela företeelsen ska komma ut som dataspel. Det låter ju utmärkt. Då behöver inte ungarna praktisera det i verkligheten. Och påverkade av dataspel blir de ju inte. Neeeeejdå! Varför skulle de det?

Det är det där sista som jag för mitt liv inte kan begripa. Det finns till och med forskare som hävdar att folk inte påverkas av våldsskildringar. Sedan finns det forskare som hävdar att det är precis vad som sker. Och jag är böjd att hålla med de senare. Vi påverkas ju alla av reklam. Omedvetet. Varför skulle vi då inte påverkas av våld i dataspel. 

 - Men du ser ju deckare på TV. 
 
Jo, det gör jag ju visserligen. Men som åskådare. Inte som aktiv deltagare, mördare, krypskytt, terrorist.

*****

måndag, oktober 18, 2021

söndag, oktober 17, 2021

"Förgiftad"

Jag är ingen "batchtittare" på TV. Förundras ofta över hur det går till när vissa recensenter berättar att "jo - den serien har jag sett alla avsnitt av. Och den där andra också". De måste ha ägnat dubbla skift framför TV:n i tre veckor, eller så. 

Nej, det är ingenting för mig. Men jag gillar förstås vissa serier. Numera ganska noga utvalda. Jag skippar hellre. Svenska Deg fick ett avsnitt innan den spolades. 

Däremot tittar jag gärna i efterhand på "klassiker". Unge kommissarie Morse, och Scott & Bailey till exempel.

Igår började en ny thrillerserie i SVT1. Vigil - död man ombord som handlar om händelser på en brittisk ubåt. Mycket proffsigt gjord. 

Ursäkta! Var har vi setts förr. Line of duty, va?
Men så händer det; jag ser ett bekant ansikte där i besättningen. Och genast börjar min egen play-funktion (dvs. hjärnan) att leta i skrymslena. 
 - Var har jag sett människan förr?
Och så följer jag nästan inte med i den aktuella handlingen ett tag. 
 
Samma sak inträffade härom dagen. Det var något avsnitt i ... ja, vilken serie då? Hm? Nå, i alla fall såg jag ett bekant ansikte bland ett antal middagsgäster, och började grubbla. Snart gick det upp ett ljus.
 - Men det är ju chefsabbedissan på Nonnatus House, alltså Barnmorskan i East end. Nu helt civil.
 
Tillbaka till ovanståend Vigil.  Där hittas en medarbetare död i sin hytt. Eller i sin koj, som de säger. Det måste ju utredas. En poliskommisarie får i uppdrag att ta itu med detta. Hon skickas till ubåten genom att hissas ner från helikopter och ska bli kvar ombord i tre dygn. Inte odelat positiv till uppdraget. Det är trångt och mörkt ombord. Men ibland ljusnar det: - Det är ju Rachel (Suranne Jones) från Scott & Bailey.
Och så förgiftas man av det. Hon är nästan identiskt "castad", samma frisyr, samma sorts uppdrag, lika märkliga hemförhållanden. Jag undrar om hon bara bytt arbetsgivare. 
 
Tro det eller ej. Unge kommissarie Morse finns också med i rollistan. Alltså Shaun Evans. Men honom lyckades jag inte riktigt lokalisera där ombord, eller i något av de landbaserade scenerna. Månne han var maskerad till den man som benämndes "förvaltaren" ombord. Den personen var med nästan hela tiden, men om det var Shaun, så var han omgjord på något sätt. (En omtittning visade att det var han. Lite smalare, lite yngre såg han faktiskt ut.)

Se serien. Den blir nog spännande.

Det måste vara rätt knepigt för skådespelare, när de blir så förknippade med en roll, att man inte kan låta bli att tänka på tidigare prestationer. Nästan för evigt, känns det som. Ser man Inger Nilsson i något sammanhang, så är hon Pippi Långstrump. Så är det bara. 

De blir förgiftade. Eller är det jag som är det?

*****

lördag, oktober 16, 2021

Jag är ...

.. naturintresserad sedan barndomen då vår familj ofta var ute både sommar och vinter. Det var fjällvandringar och bärplockning i skärgården och annat.

I vuxen ålder har det naturligtvis fortsatt. Naturligtvis betyder det att jag även tittar på naturprogram i TV. Kunskapskanalen har ett stort utbud, som ibland även spiller över till SVT1 och SVT2. 

BBC i England producerar fantastiska naturdokumentärer. Då får man följa med till världens alla hörn och träffa märkliga djur, på nära håll. Ibland undrar jag hur det går till, när man filmar de där skildringarna. Men de har tyvärr också en del flisor i kanten, tycker jag. En sak som jag ofta retar mig på, är att naturscenerierna alltför ofta ackompanjeras av storvulen stråkmusik. Som för att understryka det dramatiska bilderna. Jag tycker att det stör. 

En annan sak är de där molnhimlarna i tredubbel hastighet som också är något som producenterna verkar älska. 

Det är nästan så jag tycker att SVT:s egna produktioner, t.ex. älgvandringen i så kallad slow-tv, är bättre.

I Medierna, P1:s program varje vecka som handlar om journalistik och allmänna frågor kring våra viktiga medier, pratades det idag bl. a. om just dessa natur"dokumentärer", som de ifrågasatte. Hur dokumentära är de, egentligen. Förekommer fusk? Ja - det finns misstankar om det. Någon kallade vissa utländska naturproduktioner som "såpor", helt enkelt. En serie som gått i höst - Serengeti - togs upp speciellt. Där hade någon uppmärksam även observerat att det var fejkade effekter i vissa scener. Och storvulna orkesterstycken nämndes också.

Hm, säger jag. 


*****

Öppnar dörren ...

.. för att hämta tidningen i brevlådan.

*****

fredag, oktober 15, 2021

Om rullen ...

.. var full igår, så är den rätt ofylld idag. Visst händer det saker i världen. Knivmördad brittisk parlamentsledamot. Norsk pilbågsskytt häktad. 30 dödade i sprängdåd i Afghanistan.

Men här är det väldigt lugnt. Delvis beror det på vädret, som är synnerligen ogynnsamt för utevistelse. Regnet har öst ner hela natten, som var mild. Plus 8 grader på morgonen. Men dagen har ändrat karaktär och bjuder nu bara på en enda plusgrad och regnet övergår så sakteliga till höstens första snöfall. 
 
Även om det inte på något sätt angår mig, så kan jag inte låta bli att reagera över hur folk klär sig. Jag gick några ärenden i regnet. Regnjacka på, huvan uppfälld, halsduk (visserligen av tunnare slag), handskar. "Vindrutetorkare" hade varit fint att ha på glasögonen. Då möter jag två unga kvinnor. Lätt klädda, minst sagt. Den som var lite mer voluminös hade någon kofta i tunn trikå. Av hängigare modell med generös vidd kring halsen. Hon verkade helt oberörd av vädret. 

Det gick inte länge förrän jag träffade två andra unga tjejer. Den ena av dem med öppen midjekort jacka (som antagligen helt saknade knäppfunktion), och under den en topp som lämnade mycket generös insyn till stor byst. Oberörd.

Nästa människa kom med tjock dunjacka, huvtröja, och huvan uppfälld över alltihop.

Som sagt - det angår mig inte, men hur går det till? Sommarskor utan sockar, mer regel än undantag. 

Nog lever jag ett spännande liv, eller hur. Jag var glad när jag kom innanför dörren därhemma och fick hänga upp jackan i badrummet för att den skulle rinna av. 

Resten av dagen är ett oskrivet kort.




*****

torsdag, oktober 14, 2021

Full rulle

Efter gymet blir det lunch på stan. En avocado-rökt lax-bowl (som det heter nuförtiden) fick det bli, varefter det bar iväg till Kulturens hus för att hämta bokade biljetter till författarträffen med Jerker Wirdborg, som vi tipsades om av Kerstin Wixe och Sven Wollters fru Lisa, som vi träffade på Coop igår. 
 - Det gäller att vara ute i tid och boka. Jerker är så rolig, sa Kerstin, som också är producent för Kontext som författarkvällarna heter. Hon producerar också radions romanuppläsningar i P1.

Nästa punkt på mitt eget program blir frisörbesök. Men först liten paus hemma. På gården pågår vinbärsbuskbeskärning och balkongräckesutbyte. Vi ska få specialdesignade glasräcken i hela föreningen. Men stackars jobbare. Några plusgrader, regn och starka vindbyar. Inte kul.

Men fint blir det.

*****

Premiär

Första gången på länge. Gymet har fått vänta ett bra tag. Dels brukar jag sommartid ha kortet avställt, eftersom jag inte bor i stan då. Sedan har jag ju varit "konvalescent" sedan 28 augusti efter min ablation. Förbjuden att träna helt enkelt.

Lägg därtill att jag var väldigt försiktig med tanke på smittoläge under våren och innan vaccination. Det blir mer än ett halvårs paus, totalt.

Men nu så ...

*****

onsdag, oktober 13, 2021

Ny bok

Så åkte Tove Alsterdals Rotvälta in i hyllan. Den var bra, även om jag tyckte att persongalleriet blev lite för rörigt. Men snyggt skriven, spännande, och oförutsägbar. 

Ny bok blir Hans Olov Ohlsons Sånt som händer. Inte någon nyutkommen bok. Den har några år på nacken och jag hittade den i husets minibibliotek en trappa ned. Författaren är lulebo och journalist på en av lokaltidningarna.

Jag har hunnit en bit och tycker att de inledande kapitlen är lite för mångordiga. Det händer liksom ingenting. Men jag ger inte upp. Det är alltid kul att läsa historier som äger rum i ens egen närhet. Hur huvudpersonen tar en promenad runt Skurholmsfjärden, precis som jag själv gjorde igår. Välkända miljöer, alltså.

Vi får se hur den utvecklar sig.



 

 

 

 

 

 

 

 

 *****

tisdag, oktober 12, 2021

Fara å färde!

Elsparkcyklarna diskuteras dagligen i olika media. Och nästan bara i negativa ordalag. Även om vi här i Luleå är befriade från hyrcyklarna, har egenägda börjat dyka upp på gågator, trottoarer och andra olämpliga ställen. Att det inte är hyrcyklar är förstås en fördel. Det finns inga strösslade överallt, som jag sett exempel på i t.ex. Stockholm. Sitt eget fordon har man förstås lite mer ansvar för. 

Men ansvar verkar inte vara användarnas motto. Jisses vad fort de kör. Tysta är de också. Och minst, jag säger minst mopedfart. Bland folk. Helt huvudlöst, enligt mig.

Elsparkcyklar är fordon. Därför bör de framföras enligt samma bestämmelser som cyklar, mopeder, vespor, bilar, bussar, långtradare, det vill säga på gatan. I körbanan! Men det är vi för fega att säga till om. Som jag sagt har vi inte hyrvarianten här i stan, men jag ser snart en kommande olycka. Detsamma gäller många cyklar/cyklister, som helt verkar ha tappat vett och sans nuförtiden. 

Läs också den insändare jag hittade i dagens DN. Även om jag inte kan kontrollera vissa fakta i den, så håller jag med om det mesta som insändarförfattaren skrivit. 

 Vad tycker du? 


*****


Skattkistan fylld

I morse levererades årets ranson. 2 kilo. Det räcker en bra stund, även om vi själva bara ska behålla ett av de där paketen. 

Mums!

*****

måndag, oktober 11, 2021

Vem vet

Dagens promenad
innebar färgspel förstås. En del torrbeige med rödklöver som fin krydda. Rönnbär i mängd. Sidensvansar. Sol och rätt varmt, 11 grader. 

















Men snart så blir det andra bullar.

*****

Hämtade medicin ...

.. från apoteket idag. Det är en speciell blodförtunnande medicin, som jag tar i samband med den ablation jag gjorde i slutet av augusti. Övergången till denna medicin gjordes i slutet av juli. Normalt äter jag Eliquis, men den får inte användas i samband med operationer. 

Men oj, vad jag ogillar just denna Pradaxa. Bara namnet associerar jag med klumpighet, pladaska. Enorm förpackning. Askarna får bara säljas tre och tre, även om jag inte kommer att förbruka allt, eftersom jag så småningom kan återgå till den "elegantare" variant, som Eliquis utgör. 

Pradaxa stoltserar med stora lådor, massor av plast. Och framförallt svåröppnade blåsor, där kapslarna ligger. Det är ett enormt pillande för att få ut medicinen. 

Usch! Men förmodligen bra. 


*****

lördag, oktober 09, 2021

Kort inspektionstur ...

.. till stugan. Det har ju varit oväderstider med mycket blåst och massor av regn de senaste dagarna, för att inte säga veckorna. 

Inget allvarligt hade hänt, mer än att två blomkrukor inte hade blommor kvar längre. Någon hade ätit upp dem. Noggrant! 

Dessutom hade två buskar en aronia och en rönn, som vi försöker skydda mot älgattacker ruskat av sig de nät som vi lindat runt busktoppen. Så där fick vi bakläxa. 

Vi påbörjade också sommarmöbelvintringen från patio väst. Åtminstone till en del. Jag är fortfarande lite försiktig med bärande, så det fick bara bli lite "halvhjärtat". Vi bar in möblerna i ladan, men krånglade inte in dem på sina rätta platser. Det skulle ha blivit för mycket lyftande och pusslande. Det får bli nästa gång.

Nåja - vi kunde i alla fall se att huset stod på sin plats. Alltid något. 

Fjärden låg stilla och lugn.

*****

Så har även vi fått ...

.. vår beskärda del av den nya, populära trenden: Hussprängningar.

Jag kan inte fatta hur folk är funtade, när man handskas med farligheter. Nu vet vi inte vad som egentligen hänt i det här fallet, men ändå. Någon på sociala medier föreslog att kvartetten (Det är fyra inburade personer, varav en varit på sjukhus, men har fått lämna det.) pysslade med hembränning. 

Ingen allvarligt skadad, alltså. Inte heller är huset allvarligt skadat, förutom den aktuella lägenheten. Området Bergnäset är heller inte känt som "utanförskapsområde".

Nu hoppas jag bara att de som ligger bakom detta (3 män 1 kvinna i åldrar 30-50) får stå för kostnaderna de orsakat.

Jag har svårt att tro att det är en ren olycka.

*****

fredag, oktober 08, 2021

Lyckades ...

.. få liv i en gammal surdegssats, som funnits i frysen i närmare 1 år. Det tog några dagar.

Men nu har resultatet kommit ur ugnen. Ett mörkt, saftigt korn- och rågbröd med aprikoser i. 

Mmmmmm .......!

*****

6 veckor ...

.. har nu gått sedan min "operation" i Umeå. Sex veckor av någon sorts konvalescens. En särskild medicin, som nu ska trappas ner för att slutligen hamna på glömskans konto. Förbudet att bära tyngre saker än 1 liter mjölk, upphör. 
 - Efter sex veckor kan du börja träna till maraton, om du vill, sa läkaren som skrev ut mig. 
 
Det har varit lite svårt att hålla sig till just den regeln. Jösses vad jag har längtat till maratonträningen. Skämt åsido - det har nog varit det enklaste att hålla sig till. Däremot har jag flera gånger kommit på mig med att ta i lite för mycket i olika sammanhang. Det kan gälla att bära fram dammsugaren, eller flytta en stol, handla mer än en liter mjölk m.m.
 
Nu har jag bara någon restriktion kvar. Det gäller en "otymplig" medicin, som jag måste äta i tre månader efter ingreppet. Det är såna där kapslar. Inget problem att svälja, men de passar ju inte i dosetten, eller egentligen passar de alldeles för bra. Går lätt att lägga i sitt fack, men är ett helsike att få ut igen. Men det får gå. En och en halv månad har ju redan passerat. 
 
Så var det med det!

*****

Inte bättre

Trots att "alla" numera pratar i mobil, när de ska kommunicera muntligt, är det en skrämmande stor andel som inte vet hur man gör. Här följer några goda råd:

  • Ta dig gärna till ett lite undanskymt ställe innan du ringer upp. Förr satt man i hallen. 
  • Avlägsna alla typer av bling-bling-fodral, som viks hitan och ditan över telefonen. De täcker ibland till och med mikrofonen. Särskilt om man köpt ett som inte är designat för just din modell av telefon.
  • Ta rätt på var mikrofonen sitter och håll telefonen på sidan av kinden/munnen. Inte bakom nacken eller någon annanstans, som många hittar.
  • Tala i vanlig samtalston. Många skriker, vilket ofta beror på att man har inkommande röst på för låg volym. Hör man motparten dåligt höjer man omedvetet sin egen röst, eftersom man tror att man hörs lika dåligt. Leta rätt på volymknappen och justera ljudet. 
  • Tala inte med en hårdbrömacka! Det innebär ofta att du blåser in i mikrofonen med konstiga ljud hos mottagaren som följd. 
  • Skit i handsfree från Rusta för 29,90! Och om du envisas med en sådan - låt inte mikrofonen sladdra omkring bakom halsduken eller hänga och slänga mot något plagg, för att du inte kan stå stilla i tre minuter.
  • Undvik högtalarläge. Särskilt om du befinner dig bland folk. Den du talar med kanske inte vill höras i alla lägen. (Se även "hårdbrömackabeteende" ovan!)

Ovanstående råd baseras på inringare till olika radioprogram och den kvalitet dessa visar i telefonkunskap. Tyvärr har det inte blivit bättre med åren. Snarare tvärtom.

Det finns säkert fler goda råd. Du får gärna komplettera. 

Säkert får jag en massa sura kommentarer. Men det är bara för att du känner dig träffad.

*****

torsdag, oktober 07, 2021

Så har vi fått ...

.. en ny bekantskap inom litteraturen igen. Bekantskap och bekantskap ... njae - han var inte speciellt bekant Abdulrazak Gurnah. Och det verkar inte som att han är särskilt känd av många. Förvåningen är stor i litteraturkretsar. Men alla förståsigpåare verkar positiva. Så kuuul! Hur vet de det? Ingen verkar ha läst något han skrivit.

Hur utses nobelpristagarna i litteratur. Sitter Svenska Akademiens 18 ledamöter och lusläser världens all litteratur under året, och sedan blir samtliga överens om att Abdulrazak är bäst i världen. Eller hur går det till? Hur hinner de?

Jag gratulerar till priset och kan nog tänka mig att läsa något av honom. Göra ett försök i alla fall. Genom åren har jag skam till sägandes inte läst många nobelpristagare. José Saramago är ett undantag - och jag fastnade inte. Detsamma gäller Olga Tokarczuk - ingen succé. Och några till. Nej, nobelpristagare verkar inte vara något för mig. 

Det verkar som att dessa författare blommar upp just det året de utses till pristagare. Sedan faller de ofta i glömska. 

Läst nå'n Saramago på sistone?

Har du plöjt igenom Abdulrazak Gurnahs produktion?

*****

Så tog vi en ...

.. femliters plastdunk och ...
Ja, så slutade min sista dröm innan jag vaknade idag. Nästan, i alla fall. 

Drömmar kan ju vara halsbrytande, roliga eller hemska. För min del är de oftast roliga, tack och lov. Mardrömmar är inte min grej.

Men just denna dröm kan jag inte hänföra åt någotdera hållet. Mysteriedröm kanske ligger närmast till hands.

Förhistorien till händelsen ovan var att vi var på väg några kvarter bort hemifrån, upp mot Floras kulle. Vi skulle av någon anledning söka upp en persons brevlåda på en innergård. Det var en person vi känner till, har träffat, men som inte är en närmare bekant. Vi kan kalla henne Marianne. 

Vi var inte säkra på adressen, så vi gick och letade slumpvis. Jag upptäckte plötsligt en ensam brevlåda lite högt placerad på en trist, mörk vägg. Brevlådan var rätt skamfilad. 
 - Men det måste vara den här, sa jag.

Vi hade kommit rätt och kunde hjälpa denna människa (vilket var syftet). Så tog vi en femliters plastdunk fylld med vatten - och tömde den i brevlådan.

När det var klart hittade jag en lapp klistrad på ena sidan av brevlådan. Där stod namnet. Rätt namn. Nöjda gick vi därifrån. Men jag var lite orolig. 
 - Bara nu inte brevbäraren lägger post i lådan ...

Jag vaknade.

En god frukost hjälpte inte. Förklaringen förblir oförklarad.

*****

onsdag, oktober 06, 2021

Tro det eller ej, ...

Inte "made in china".
.. men jag slog till. Det blev nya skor. Min lunchkamrat övertygade mig om att jag skulle göra slag i saken.

Det blev ett par, som var väldigt lika de jag redan hade på fötterna, när jag tog beslutet. Men det var ju det jag ville. Jag trivs ju i modellen. De gamla skorna har jag ju haft i snart 10 år, så man får väl anse att de gjort sitt med den äran. 

Och inga vita sulor, heller!


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Dagens ...

.. något truliga lunchsällskap. Väldigt svårkonverserad.


*****

tisdag, oktober 05, 2021

Jag behöver ...

.. nya skor. Det har jag upptäckt förr. Men inget har blivit gjort åt situationen. Men nu börjar det bli akut. Ett par "mellansäsongsskor" är jag ute efter. Jag har flera andra skor som passar i olika sammanhang, men vinterdito vill jag inte börja med förrän snön kommer. 

För några år sedan hade vi inte mindre än 8 skobutiker inom kort gångavstånd, max en kilometer. Nu finns en (1) kvar! Så dit gick jag.

Jodå - det fanns att välja på. Jag är inte ute efter några spektakulära dojor. Nej, de ska bara fungera. Jag börjar botanisera på hyllorna. Många olika finns det. Olika på översidan, alltså. Men varför i hela friden ska 8 av 10 modeller ha vita sulor? Höstskor utsätts ju för blöta och smuts i större utsträckning. Hur snygga blir då vita sulor?

Till slut hittade jag ett par att prova. Storlek 42 brukar jag ha. De var för små, för trånga. Alltså provade jag en storlek större. De var också för små! VA!? Jo, så var det. Då struntade jag i det hela och gick hem. 

 Väntar på snön! Eller också gör jag ett nytt försök. 

Pust! Skor är inte min grej. 

*****

måndag, oktober 04, 2021

Så hamnade den här ...

.. hemma också, Luleå de första 400 åren, som vi tidigare köpte som present till en god vän. 

5,1 kg tung. Två volymer à 400 sidor. Massor av läsning och många trevliga bilder. Det blir till att ta igen all den kunskap man inte fick om hembygden när man gick i skolan. Då var det ju bara sydsveriges historia man fick höra om. Dackefejden och Nyköpings gästabud, blodbadet i Stockholm, och andra hemska historier. 

 
Flyktingar från första världskriget togs om hand. Tyvärr fick vi även ta hand om tyskarnas förråd under andra världskriget.




VM-seglingarn för stoooora segelbåtar, s.k. Tolvor sommaren 1988. Stor succé. Tropisk värme i 14 dagar.

*****

Slog på ...

.. radion, när jag satte mig ner vid köksbordet efter att jag hade varit och handlat. Kaffe och kanelbulle vankades. 

På radion var det ett program som bland annat handlade om Saudiarabien och affären Jamal Khashoggi, du vet journalisten som blev mördad, när han besökte sitt hemlands konsulat i Istanbul, för att hämta dokument som behövdes i samband med den förlovning han skulle ingå med den kvinna som stod utanför och väntade. Jamal kom aldrig ut från konsulatet. Det finns en ljudinspelning som klart visar att han blev strypt och därefter styckad där inne. Ingen har naturligtvis ansvar för vad som hände. Hur skulle det se ut?

Alltså dessa sjuka män! Fegskitar, som inte kan ta kritik. 

Programmet led mot sitt slut. Jag drack mitt kaffe och åt min kanelbulle, då jag plötsligt fick höra att programmet jag lyssnat till var en podd. Va??? Inte hade jag hört det. Jo, det var en mellanösternpodd, som alltid går att lyssna på. "Du hittar den på Sveriges Radio Play, eller där poddar finns."

Ursäkta - men jag hörde då ingen skillnad mellan detta program och påstådd podd. Och sanningen är att det är ingen skillnad. Jag har frågat många, men ingen har kunnat berätta om eventuella olikheter.

Det är bara snobberi. Eller podderi, kanske.

Visst kan jag hitta Mellanösternpodden på nätet. Men där jag kan också hitta Nordegren och Epstein, exempelvis. Många, många, många avsnitt. Trots att det inte är en podd. 

Vänligen lär mig!

*****

Och det är ingen ...

.. skillnad idag. Snarare tvärtom.


Lockar inte till några längre promenader, även om termometern står på 11 grader. 

Men det regnar också horisontellt.

Nej - jag får mysa inomhus idag. Kanske en bulle till kaffet. Det är ju bulldag idag.

*****

söndag, oktober 03, 2021

Jo, nog syns det ...

.. att det blåste på promenaden idag. Men vädret var milt och rätt varmt, så det var inte oangenämt. 

Fast man skäms ju för frisyren.


*****


Luleå 03 oktober, förmiddag.

Allt är lugnt, förutom i luften. Den har väldigt bråttom nuförtiden. Det är vädervarning för "kraftiga vindbyar" var och varannan dag.

*****

lördag, oktober 02, 2021

Gårdagen ...

.. gick spårlöst förbi. Faktiskt var det så, men sådana dagar måste också få finnas, eller hur? Det var ju inte precis tyst och stilla ute i världen, men för egen del var det lugnt. Kvällen kom och så småningom sömnen, efter en god suovasmiddag.

Idag är det väl ungefär samma kaliber på dagen. Men vi hade dock en vän som fyller år att uppvakta på eftermiddagen. Present inhandlades. Den blev mycket uppskattad. Och jag vet att det var uppriktigt så. Vi ska köpa samma "present" till oss själva också. 5,1 kg väger den - boken om Luleås 400 första år som stad. Vi firar ju jubileum, tillsammans med Göteborg, Borås, Piteå, Luleå och Torneå. Kungen och drottningen besökte oss i veckan, och de fick samma bokverk i gåva. 

Så då duger den åt oss också.


*****

torsdag, september 30, 2021

Starkt

Filmen Flykt blev kvällens "nöje".  Men nöje är fel ord. Det här handlar om en dokumentär. Den berättar en skakande historia om en Afghansk familj, som blir tvungen att fly sitt land. Rasande aktuell, kan man tycka, men det har den blivit av en slump.

Berättelsen om de vedermödor som familjen går igenom är tung och bitvis sorglig. Yngste sonen Amin, som nu blivit vuxen, är berättare. Han talar ut om hela historien för första gången. Det har han inte vågat göra tidigare av rädsla för att avslöja saker som gör att de blir tillbakaskickade. Ett försvårande faktum är också att huvudpersonen är homosexuell. Det vågade han inte berätta för familjen förrän i vuxen ålder, av rädsla för att bli förvisad.

Filmen är tecknad. Jo, så är det. Men det är snyggt gjort och man tänker snart inte på det överhuvudtaget.

Här finns en trailer.

*****

Rastlöshet ...

.. sätter in på eftermiddagen, och jag bara måste ut i luften och röra på benen. Går rätt planlöst, men hamnar snart nästan vid residenset, innan jag styr kosan hemåt igen. 

Passerar genom Hermelinsparken, en av de 6-7 parker som finns på centrumhalvön. Aldrig har jag upplevt höstfärger som i år. Det fullkomligt sprakar om växtligheten. Men nu börjar alltfler löv singla från träden. 

Nåja - rastlösheten fick vika.

Hermelinsparken

*****

Men alltså ...

Utsikt genom bloggarfönstret.
.. vad är det för fel när det inte händer något? Inget att rapportera om i alla fall. Händelselöst. Och dessutom gråväder. Högtryck utan sol. 

Inte heller är det något särskilt som har retat upp mig. Jag hörde nog det mesta igår, och tänker att vi får se konsekvenserna om någon månad. Ingen blir gladare än jag om jag har fel. 

Men jag vill ändå ha en tredje spruta senast i början på december, då Pfizers vaccin sägs ha tappat 85 % av verkandet. Bara 15% antikroppar kvar, alltså. 

Nu får det bli eftermiddagskaffe. Och bio ikväll. 


 

*****

onsdag, september 29, 2021

Vi firade igår

För första gången på länge gick vi ut och åt middag på krogen. Jo, det gjorde vi. 

Vi har ju unnat oss luncher ute ett par gånger i veckan. Tidiga luncher innan rusning. Men kvällarna har avnjutits hemma. 

Men nu är det väl stopp med kvällsuteätande. Gårdagskvällens middag intogs ju under covidrestriktioner. Lugnt och sansat. Långt mellan borden och lugna människor. Vi var hemma före Aktuellt.

Nu på morgonen hör vi om hur folk räknat ner tolvslaget, för att sedan börja festa och kramas. Rent hysteriskt lät det när folk blev intervjuade. 

Och jag tänkte - korkskallar!

Så vi firade en kväll i "frihet". Sedan får vi se hur det blir.

Hoppas att alla antivacctroll kryper in i sina hålor och stannar där.

*****

tisdag, september 28, 2021

Artikeln

Här är granatartikeln i sin helhet.



*****

Jaha

Då var man förstasidesstoff, då.

Autografer kan fås på begäran.


Här är det tidigare inlägget.

*****

söndag, september 26, 2021

I färgsprakande ...

Foto: Benke 

.. höst åker vi
ut till stugan på Rånlandet för några dagars vistelse i skogen vid havet.

Skönt väder. Kaffe på öfre balconen. Promenad. Prat med grannar, som haft mer eller mindre "kajakläger" här i helgen. 

Utfodrar fåglarna, som nogsamt tömt alla resurser under vår frånvaro.

Alltid är det nå't på gång.

Foto: Benke 

*****