Plötsligt ...

.. börjar sängarna skaka kraftigt. Det är precis när vi gått och lagt oss, som jordskalvet kommer. Först ett. Sedan ett till lite kraftigare.

Jag har upplevt jordskalv förr. I Tokyo började hotellrummet plötsligt att hoppa. Där, på 34:e våningen skramlade galgarna i garderoben och jag fann det för gott att hålla mig i väggen.

Det var inget som upprörde japanerna, men jag tyckte det var lite otäckt.

Hemma i Luleå har jag varit med om tre skalv. Inte som de i Tokyo eller Rhodos, men klart kännbara.

Nu ska vi se om vi somnar.

*****
Uppdatering: Allt lugnade ner sig. Vi sov gott. Här en skalvrapport.

Den som söker ...

.. den finner ännu en bra krog, fri från inkastare och tillrättalagda menyer.

Hos Maria, Giorgos och sonen Ikaros hittar vi precis vad vi önskar.

Servicen är hjärtlig och naturlig. Vänskaplig.

På frågan varifrån vi kommer, visar det sig att Giorgos visste precis var Luleå ligger.
- Umea, Lulea. I worked for seven years in Denmark and Sweden. One of my friends met a girl, Carina from Luleå. They are married and live here in Rhodos since then.

Maten är grekisk. Enkel och god. Vi blir sittande en god stund sedan vi ätit färdigt.

Kvällen är varm, men blåsig när vi fortsätter vår kväll.

*****

Turister

Rhodos lever på sin turism. I alla fall till allra största delen.

Idag ville vi se vad ön har att erbjuda utanför stan. Därför bokade vi en utflykt till "Rhodos vackraste by, ja en av de vackraste i hela Grekland", beskrivs den som. Så upp i tidiga morgonväkten och iväg i buss. Söderut efter öns östra kust passerar vi mardrömslika turistghetton med 10-våningskolosser i fullkomligt konstgjorda miljöer. Men till slut närmar vi oss.
 - Bakom nästa kurva kommer vi att se Lindos, och hur vackert där är, sa han.
Visst. Där låg en liten vitkalkad by utslängd på en bergssida. Men inte såg den särskilt mycket ut för världen.
 - Nåja. Det kanske är mysigt, när vi väl får stiga av och vandra i gränderna på egen hand, tänkte jag.

Men ack! I denna lilla by, med cirka 1200 fast boende begåvas varje dag med det mångdubbla antalet turister. Det var kö i trapporna upp till byns Akropolis. En lång, säkert en halv kilometer, ringlande och i sakta mak larvande kö.

Vi beslutade att göra processen kort. När vi kom upp till Akropolis och väntade på att få betala 12 euro för att komma in, sa vi nej. Vi vänder.

Innan vi gick upp fick vi veta att det fanns en alternativ väg ner. Den tog vi. Den gick genom vindlande gränder, där varje meter bestod av affärer, affärer och åter affärer. De flesta, för att inte säga alla, sålde t-shirts, grälla tavlor, och annat krimskrams av värsta sort. Dessutom var gränden fullproppad med folk. Att gå i egen takt förbi skräpet var det inte tal om. Man fick släntra sig fram.

Till slut var vi nere vid torget igen. Egentligen en rondell, där alla bilar kunde vända. Nu ångrade vi att vi gått på den lockelse som vi hade råkat ut för. Vi ville bara hem till stan igen.

Så blev det efter någon dryg timme. Och nu blev det faktiskt mera intressant. Färden slutade nämligen med en guidad rundvandring i Rhodos gamla stad. Kunnig guide, som berättade om denna ö och dess mångtusenåriga historia. Från att ha varit eget land, till att i omgångar ha styrts av turkar, italienare, tyskar, och slutligen ett försök från England att göra koloni av Rhodos. Det slutade 1947. Folket reste sig och ön lämnades till Grekland.

Och nu är den uppenbarligen överlämnad till turisterna.

På gott, och lite på ont.

Å'du ... Det finns vackrare byar än Lindos i landet. Folegandros, Sifnos. Thira och Oia på Santorini, Paleochora och Chora Sfakion på Kreta, Kokkari och Manolates på Samos. Exemplen är som sagt många.

Lindos på sluttningen. Överst syns byns Akropolis.

Lite folk i rörelse. Se trängseln där alla skulle ta sig till, eller från Akropolis.

*****

Återbesök

Det är sex år sedan sist. Grekland har ofta varit målet för våra resor. Vi har alltid känt oss hemma här. Vi räknade ut härom året att vi bott på Kreta i 6 månader sammanlagt. Lägg därtill att vi dessutom besökt en mängd andra grekiska öar. Lesbos, Kalymnos, Folegandros, Naxos, Santorini, Amorgos, Patmos, Milos, Paros och Antiparos. Jo, tame'rackarn har vi inte varit på Lefkas och Samos också.

Men aldrig Rhodos. Nu blev det så att vi snabbt beslutade oss för en greklandsvecka. Då fanns i stort sett bara Rhodos kvar att välja. Åtminstone direkt från Luleå. Så då blev det så, även om jag har mina tvivel om den ön. För turistiskt för vår smak egentligen.

Men vi ger ön en chans. Fyra timmar och tjugo minuter tar resan. Bara det känns som trolleri. Vi installerar oss på fräscht hotell mitt i Rhodos stad, eftersom vi inte vill bo i de värsta turistghettona. Det finns enorma anläggningar med jättelika poolområden som komplement till stränderna, utanför stan. Stan känns då mera genuin, även om det dras en hel del i turisterna här också. Inkastare till restauranger och tavernor försöker övertyga om att just deras krog serverar den bästa maten. Vi avböjer vänligt men bestämt. Och vips såhittar vi ett genuint ställe inte långt från vårt hotell. Traditionell inredning. Grekisk publik. Det ser bra ut, tänkte vi, och mottogs med öppna armar.

Trevlig betjäning. Grekiska menyer. Enkelt och smakrikt. Servitören låter imponerad när jag beställer på grekiska och dessutom skiljer på "mia" och "enna". Man är ju polyglott.

Och som tur är sitter kunskaperna i så att jag beställer grekiskt kaffe "sketto", det vill säga utan socker. Jag har en gång råkat byta vokal i det där ordet och förorskat gapskratt och generade miner hos serveringspersonalen när jag beställde. ("Skatto" betyder skit.)

Härlig lördagkväll. Mätta blev vi. Med råge.

Nu tar vi tidig kväll. Vi vill ta igen förra nattens korta sömn.

*****