Gör om - gör rätt

Ser du den historiska serien Sverige på SVT? Det gör jag med stort intresse. I och för sig har jag bara sett de två första avsnitten. Jag är ingen s.k. batch-tittare, som ägnar en hel dag med en hel serie. Det räcker med portioner. Jag tror faktiskt det är bättre. Man hinner smälta och tänka igenom vad man sett.

Serien är nog bra, även om viss kritik förekommer. Några har reagerat på att det påstås att vi var mörkhyade med blå ögon på den tiden. Jag kan också hålla med om kritiken på att det pratas om Sverige!? Det fanns väl inte för 2000 år sedan. Man borde benämna det Skandinavien för att vara mer korrekt. 

Avsnitt 2 handlade om romartiden. Det pratas om hur romarna arbetade sig upp genom Europa. Att handel förekom med dem osv. osv. Det jag reagerar lite negativt över är att det bara är de södra delarna av landet som nämns. Tierp är väl den nordligaste orten som nämnts. 

Fler har reagerat över detta och idag blev det bakläxa för serieskaparna. Här i Norrbotten fanns det folk, minsann. Och de tillverkade stål, minsann. Och det skedde redan före romarnas tid, minsann - nämligen för 2300 år sedan. 

I Talkshow i P1 togs detta upp. Två forskare från LTU (Luleå tekniska universitet.) forskar i ämnet. En av dem arbetar också på Norrbottens Museum. På sistnämnda institution har man i minst tre-fyra år haft en utställning om arkeologi i Norrbotten, där ståltillverkningen finns med. 

Själv skrev jag om ämnet redan 2009, så inget är obekant. 

Kommer detta att nämnas ens i den bekostade serien? Det som räknas är ju oftast det som händer i södra delarna av landet. Det som hänt norrut verkar inte så viktigt. Men så har det ju alltid varit. 

Varför ändra vanor?

*****

Låt oss ...

.. avfärda en myt. En gång för alla.

Vår landshövding heter Lotta. Lotta Finstorp. Hon är småländska och tillträdde sitt ämbete här i februari 2021. Hon "styr" alltså över BD, som var aktuellt i mitt förra inlägg. 

Hon trivs mycket bra med sitt jobb, men är inte bosatt här. Jo, hon sover på residenset, men är inte skriven i Luleå, tydligen. Familjen finns tydligen kvar nere i Småland. (Vimmerby??)

Men nu har hon funderingar på att bli kvar här, även efter att hennes förordnande går ut. Hon trivs i Norrbotten.

Varje första advent är det tradition att landshövdingen bjuder allmänheten på fika. Vet inte hur det är i ditt län, men här är det populärt och omtyckt. Alltså var de fikastund på residenset igår, söndag.

Det får man veta genom lokalpressen förstås. Ett reportage, där gäster och värdinna får komma till tals. 

Och det är där vi får veta om hennes planer. På frågan varför hon vill flytta hit svarar hon:

 

Så nu stryker du den fördomen från ditt register. För det har till och med landshövdingen gjort.
 

*****

Så återgår jag ...

.. till norrbottenslitteratur, efter min skotska utflykt. Åtminstone vad gäller handlingen.

Denna deckare utspelar sig nämligen i Luleå. Författaren Anders Sundkvist är född i Luleå och uppvuxen här och i Arvidsjaur. Men nu bor han i Stockholm sedan länge.

Boken  Återvändaren har fått goda vitsord. "En av årets bästa deckare" DN. "Välskriven och berörande" enligt Läsa och lyssna.

En pojke, som för längesedan hittats död, väcker intresse 20 år senare. Vad hände, egentligen? Av pojkens klasskamrater sitter en på Hall och en på ett behandlingshem. Tre av de fem kamraterna i obs-klassen är döda.

Då får vi se vad som händer.

*****

Det är inte ofta ...

.. man nuförtiden ser samer i traditionell kolt på stan. Det hör mera till evenemang som Jokkmokks Marknad. Men igår hände det.

Som barn i Kiruna på 50-talet och även på 60-talet (då vi återkom till Kiruna en andra gång) var det inte ovanligt att de sågs i alla möjliga sammanhang.

Trevligt inslag i vardagen. 

*****

"Byn ...

.. Lakaträsk i Norrbottens inland, har för närvarande 8 plusgrader, vilket är den varmaste platsen i Sverige nu klockan 12".

Sade SMHI i sin rapport 13.55.

Någonting är fel.

*****

TV-tips

Jag såg ett fint program på SVT2 igårkväll. Det var en naturfilm som skildrade Torne älv i hela dess 50-milalopp från fjäll till kust. Oerhört vackert filmad. Torne älv ståtar ju med att delvis vara gränsälv till Finland. Men också som en världsunik (ja, det finns två) geografisk egenhet, nämligen en bifurkation. 

Men det finns annat att se och lära. Här en länk till programmet. Sätt dig i en bekväm soffa och njut. Det blir till en del som så kallad slow TV, men också träff med människor längs stränderna.

*****

Av en slump ...

.. hamnade jag på en trevlig hemsida, som jag inte visste fanns. Hur nu det kan komma sig? Men det hände när jag lyssnade på morgonens sändning i P1 av Naturmorgon. Där talades vid ett tillfälle om besök av blåval i svenska vatten.

Jag hade ett svagt minne av att vi haft valbesök även här i norr, så jag började googla. Och visst hade vi det. Men inte blåval, som är världens största djur. Men väl knölval. Imponerande även det. 

Men det var då jag snubblade in på sidan Bottenviken.se och fann en hel del trevlig information. Kanske blir du också sugen på att titta.  

Skärgården är tillgänglig året om, utom i förfallsperioder.

*****

Fäjk njoos

Det har pratats en hel del om snökaos "i norra Sverige". Med det perspektiv som s.k. riksmedia har, så är det vad som gäller. Riket har de däremot rätt dåliga begrepp om. 

 

Det har varit besvärligt i mellersta Norrland, som egentligen ligger mitt i Sverige. Men där har vi den gamla "koloniala" synen på Norrland, som ligger där "uppåt nånstans" i det okända och förment hemska.

 

Här i Norrbotten har vi inte haft speciellt mycket kaos. Det har inte snöat särskilt mycket. Det yr lite i de byiga vindarna och är 12-13 grader kallt. Bilden nedan är tagen idag, men visar snö som skottats ihop för flera dagar sedan.  

Så vackert har vi det. 

I norra Sverige. 

*****

Adjö och välkommen

Så har jag avslutat KG Bergströms uppgörelse med vår historia. Ja, Norrbottens och Västerbottens. Den som vi aldrig fick höra något om i skolan, där bara södra delarna av landet ansågs viktiga att uppmärksamma.

Rysslands ockupation av de två landskapen förde med sig både nöd och död, när befolkningen här krävdes på försörjning på olika sätt. Inte bara av de ryska trupperna, utan också av de svenska motståndarna. Mat och transportmedel. Detta var år 1809.

Jag får bl.a. lära mig att det fanns en ryssgrav en halv kilometer från hemmet i stan. Vid det vi numera kallar Pastabacken, där en pastarestaurang ligger sedan många år. Graven upptäcktes när området skulle få nya vatten och avloppsledningar 1972.(!) Hörde aldrig talas om det då, men definitivt aldrig under skoltiden.

Bra också att ryssarna fick motstånd och drog sig tillbaka. Annars hade vi haft ryska gränsen 5 mil öster om stugan. Nu kom gränsen istället att dras längs Tornio och Muonio älvar istället. Dit är det åtminstone 10 mil. Finland fick dock dras med Ryssland som ägare till 1917.

Bra bok, även om det blev lite väl mycket rabblande av statistik emellanåt. 

-----

Nu tar jag itu med ännu en norrbottensskildring; Nattavaara av jokkmokksförfattarna Engström och Richert. Denna gång en dystopi, eller kanske en utopi där Norrbotten slagit sig loss från sverigeoket och blivit självständigt. Det som svärtar intrycket är att Luleå är utplånat.

Spännande!

*****

Nyheter

Sverige är i krig. Mot ryssarna. De har ockuperat Norrbotten och Västerbotten!

Lugn, lugn - det var för 211 år sedan. Alltså 1809. Detta fick vi aldrig läsa om i skolan. Freden i Månsbyn. Hört talas om den? Nej, kunde väl tro det. Däremot freden i Brömsebro, Kalmar, Roskilde, Malmö och Lund. Och säkert finns en hel del andra "freder" söderut som vi fick traggla på historielektionerna. 

Men hemtrakternas historia - nä nä nä. Inte ett ord. 

Tur då, att jag fick en bok i julklapp. K-G Bergström, känd från TV, har skrivit en innehållsrik berättelse om ofärdstiderna här uppe i norr. Ofärdstider som innebar elände för befolkningen, med svält, sjukdomar och död under den ryska ockupationen i början av 1800-talet. 

Det ska bli mycket intressant att fördjupa sig i den.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Norrländska

Du som läser min blogg regelbundet, vet att jag är lite känslig för det där med "Norrland". Den där grovt svepande benämningen på 60 procent av Sveriges yta. Det okända, exotiska stället, som man egentligen inte behöver bry sig om särskilt mycket. 

Och här talas ju förstås norrländska. Norrländska ??? Jo, jag vet att lilleputtlandet Skåne, t.ex. har många olika dialekter. Den lilla ytan skulle rymma två stycken Luleå kommun. Vår landsdel är glesare befolkad. Det medges. Men så har det alltid varit. Alltså finns det fog för misstanken att dialekterna är minst lika många här i trakterna. 

Men inte benämner vi skånska som götaländska, eller snarare sveagötaländska ändå. Nej - det är skånska, småländska, östgötska, närkingska, halländska, bohusländska, värmländska, västgötska, dalmål etc. etc. På en yta, som täcker  mindre än halva Sverige. 

Men här talar vi "norrländska". Som inte ens finns, som dialekt. 

För att nu chocka dig fullständigt får du ett exempel på en av våra norrbottniska dialekter. Nej - det är inte norrbottniska. Precis som man i Skåne pratar göingska, malmöitiska, eller  kanske österlenska, så har vi också varianter. Och även om de dialekter jag räknar upp här kanske inte ens finns, namnmässigt, så slår jag vad om att du inte heller känner till överkalixmål, heller. 

Men här kan du börja träna. 

*****

Mer historia

Såg en intressant utställning på muséet. Så intressant att jag har beslutat gå tillbaka och titta en gång till. Det var nämligen så mycket information att ta in, att jag tror jag missade en hel del. Delvis för att det var så mycket folk att man knappt kom fram till alla objekt.

 Vana som vi är med den sydsvenska "standarden", vad gäller historieskrivning, blir det ännu mer angeläget att man får lära sig att den kanske inte gäller i alla lägen. Som jag sagt många gånger, så fick vi i skolan aldrig någonsin läsa om historia med anknytning till hemorten eller hemlänet. Det handlade alltid om vad som skett i de södra delarna av vårt land.

Nu har arkeologer de senaste åren börjat intressera sig för vår landsända på ett mer seriöst sätt. Fynd har de gjort. Många!

Och en hel del företeelser, som är så gamla att stora delar av sydsverige inte ens fanns. I alla fall inte ovan havsytan. Se karta nedan.

För 11000 år sedan, (elva tusen) har människor levt i Norrbotten, i Tornedalen. Närmare bestämst i Aareavaara. Jägarfolk, som enligt de fynd som gjorts jagade ren, bland mycket annat. Fiske ägnade man sig också åt. Det har man konstaterat vid utgrävningar i Vuollerim (Jokkmokks kommun) där boplatser kunnat grävas fram. Boplatser som dateras till 6000 år före kristus.

Dessutom ägnade man sig åt järnhantering, ja till och med stålframställning redan för 2200 år sedan. Det har europeiska forskare (och även då svenska) avfärdat, tills nyligen. Men det var sant.

Mycket av detta skedde alltså långt före Vendeltiden (550 e.Kr. – 793 e.Kr.), då Ales stenar uppfördes. Före Knossos på Kreta, och det Romerska riket. Ja, till och med långt före att de egyptiska pyramiderna tog form.

Och långt före den historia som vi oftast fick oss till livs i skolan. 

Kände du till det?


*****

Eftersom ...

.. kanske alla inte kommer åt länken i inlägget Vi sprider oss nedan, lägger jag här ut ett utdrag ur texten om de öar som får namnge kvarter i Helsingborg. Rubriken namnger bara Sandön och det är ju ett ganska vanligt och kanske banalt namn i sammanhanget.

Men det är alltså ett större antal öar med typiskt norrbottnisk hemvist, som också är aktuella.

Klicka på bilden för bättre läsbarhet.

Kul idé!
Och visst kan man ju förstå att Helsingborgarna vill pynta sin omgivning med namn från landets soligaste trakter.

*****

Vi sprider oss

Hur ska man bära sig åt när man har slut på namn? Till exempel i Helsingborg.

Jo, man gör såhär.

*****

Vilken man!

Inringare i dagens Ring P1.

"Jag har bott halva mitt liv och är född i Stockholm, men även bott i småorter i landet, och även i Norrland."

Tänk att det finns så kompletta människor! Man imponeras ju.
Vilken man!

*****

Bara en bild

Septemberhav.


*****


Andra bloggar om: Natur, Norrbotten, Luleå skärgård, Den ljusa kusten