Ord för ord

Det finns ord som jag inte begriper. Detta trots att jag är språkintresserad. De orden jag inte begriper använder jag förstås heller aldrig.

Idag fick jag veta att jag är pragmatisk. Jo, det ordet hör jag rätt ofta, men har aldrig förstått vad det betyder. Inte ens efter att ha slagit upp det, kan jag exakt säga vad som menas. Men jag förstår att det åtminstone i detta sammanhang var en positiv egenskap.

Cynisk är ett annat ord som för mig är rätt luddigt. Vet du?  På något sätt förstår jag dock att det skulle jag inte vilja vara. 

Kanske kan du förklara närmare vad dessa begrepp innebär. På ett konkret sätt, tack.

Då kanske jag får uppleva ett momentum.

Tack på förhand!

*****

Kolla, kolla

Men fint blev det.

Nu blev det gjort. I ett momentum under dagen kunde jag inrikta mig på glasets epicentrum och fixa bort vinterns avlagringar, för att åter låta balkongen skina i sin öppenhjärtlighet mot de stereotypiska moln, som nu börjar flockas med hämndens regn.

Ja, jag tänkte jag skulle få utlopp för en liten irritation mitt i allt det positiva. Som den ordpolis jag är hör jag dagligen människor (förmodligen högutbildade) som antingen svänger sig med ord som jag egentligen undrar om de känner till - de bara låter tjusigt - eller helt enkelt säger fel, dvs att ordet inte ens finns.

Öppenhjärtlig, stereotypisk ... ja, det är rätt vanliga. Orden momentum och epicentrum är två andra, som används i de mest malplacerade sammanhang.

Men inne är de.

Tydligen.

*****

Svar

Jepp - jag fick respons på mina funderingar härom dagen. Det var det som handlade om mitt ordpolisarbete och där jag påpekade ett, i mitt tycke felaktigt användande av ordet "epicentrum". Ett allvarligt fall, eftersom skribenten i det här fallet till och med gjort om det till "epicenter" - ett ord som inte ens finns i svenskan.

Nu har den anklagade kommit in med en försvarsskrivelse. Inte själv, men genom ombud.

Hej, Bert!

Tack för ditt mejl angående reportaget om Costa Rica. Jag heter Anna Falk och är redaktör för ressidorna och vidarebefordrade ditt mejl till skribenten. Här nedan är Jörgen Ulvsgärds svar.

Önskar dig en fin vecka!

/Anna Falk

Costa Rica är ett epicenter för biologisk mångfald. Fem procent av världens flora och fauna finns här.

Jag använder det engelska ordet som har en långt mer omfattande betydelse än kopplingen till jordbävningar.

Synonyms of  epicenter

axis, base, capital, center, central, core, cynosure, eye, focus, ground zero, heart, hub, locus, mecca, navel, nerve center, nexus, nucleus, omphalos, seat.

Ett exempel: Vermont was soon to become the  epicenter of the modern dance world.

Med andra ord:

Det jag menar är att Costa Rica är en centralplats för biologisk mångfald, själva hjärtpunkten där världens flora och fauna koncentrerats.

-----

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Kanske är det så kallad "konstnärlig frihet" att plötsligt börja använda engelska ord. Men jag tycker det är lite tunt och lite bedrägligt. Han hade kunnat markera ordet med 'epicenter', så hade jag kanske reagerat på ett annat sätt.

I sak har han rätt. Men nej - det blev inte godkänt.
Men fallet läggs nu ned.

*****

På vakt

Jag är ordpolis. Så är det bara. Ständigt "en garde", upptäckte jag i ett resereportage i dagens DN ett ord, som börjat dyka upp mer och mer i journalistiska sammanhang. Både i tidningar, radio och TV.
Epicentrum är den punkt som ligger på jordytan direkt ovanför en jordbävning. Inget annat. Men nu har det tydligen blivit en beteckning för ett centrum som är ännu mera centrum än centrum. Hur det nu kan gå till.

Men i dagens tidning togs ännu ett steg. "Epicenter". Ett ord som inte existerar ens i ordböcker.

Givetvis var jag tvungen att agera. Ett mejl till tidningen, eller egentligen till Bonnier News, som hade publicerat detta i DN:s resereportageavdelning.

Hej!

Läser Jörgen Ulvsgärds resereportage om Costa Rica i dagens DN.

Där skriver han att landet är "... ett epicenter för biologisk mångfald".

Vad är ett epicenter? Finns inte i någon ordbok.

Epicentrum, däremot - det finns. Det är den plats på jordytan som ligger precis ovanpå en jordbävnings mittpunkt.

Om hans ord är en felskrivning och skulle ha varit epicentrum, skulle jag vilja ha en förklaring till hans text. Hur hänger mångfalden ihop med ett epicentrum?

Med vänlig nyfikenhet.

Bert Bodin 

Luleå.

Som sagt; väntar nyfiket på svar. Eller kanske du har det. Meddela mig i så fall.

*****

Ibland önskar jag ...

.. att jag vore en lika god "faktapolis" som ordpolis. Men det är inte lika enkelt att för sig själv inse att allt man läser i tidningar och andra medier kanske inte är korrekt. För det är det inte. Många, många felaktigheter passerar troligen, utan att man märker det. Oftast för att man inte känner till detaljer i det som berättas.

Men ibland är jag sakkunnig. Nu senast läste jag ett resereportage i söndagens DN, där jag inte hade hunnit långt, innan jag fastnade. Det handlar bland annat om en tågresa med olika stopp i norra Lappland, dvs. i trakter där jag har varit, och är rätt hemma. Skribenten, däremot var nog amatör i sammanhanget.

"... tåget tuffar fram med Torneträsk på höger sida. Torneträsk slingrar sig fram genom landskapet i över sju mil, och där älven slutar tar bergen vid."

Alltså; Torneträsk slingrar sig inte. Det är en sjö. Sju mil lång, det stämmer, men den är på flera ställen mer än en mil bred. Även om vi har större älvar än de som folk känner till mest; Viskan, Ätran, Nissan, Lagan, så betraktar vi nog inte milsbreda vatten som älvar. Och dessutom hade hon sett att "bergen tar vid" på vänster sida, långt, långt innan man överhuvudtaget siktar Torneträsk på färden mot Abisko, som är första etappmålet i reportaget.

Där spänner hon på sig "... snöskorna för att ta en sväng förbi det frusna vattenfallet i älven Abiskojåkka ...".

Abiskojåkka är, som namnet säger en jokk (bäck) - inte en älv.

Skribenten måste ha något märkligt förhållande till just vatten. För när hon nästa dag tar tåget till Narvik upplever hon något unikt. Jag har åkt sträckan massor av gånger, men aldrig upplevt att "Vid gränsen till Norge kör tåget längs en bergsvägg vid Rombaksbotn, där fjorden stupar rakt ner nära tågrälsen". (???)

Det måste bli en jäkla fors. Dessutom händer detta enligt henne vid "gränsen till Norge". Saken är den att man vid bergsstupet mot Rombaksbotn är en bra bit in på norskt område. Gränsen har passerats för någon mil sedan.

Sedan får vi veta att här fraktas malm till en isfri hamn vid Atlanten. Jo, det stämmer att malmtågen står för den verksamheten. "I Narvik vänder tåget och kör samma väg tillbaka." Det var ju tur det. Jag var så orolig att de körde utför kajkanten.

Jag orkar genom hela reportaget, men stannar till vid hennes besök i Kiruna där " ... det nya stadshuset Kristallen med den gamla klockstapeln i rostat järn .. (???). Rätta mig om jag har fel, men man rostar väl inte järn. Tornet är naturligt rostigt.

Men nu orkar jag inte mer.

Det är ett hårt liv att vara faktapolis. Och tänk då på hur jobbigt det måste vara för mig och dig att veta att allt du läser är sant.

*****

Avdelningen ...

Facebook-inlägg.

.. sån't jag har svårt att förstå, är stundtals rätt välfylld. Visst har den digitala revolutionen medfört att var och den som så önskar, kan komma till tals (eller skrifts) på ett enkelt sätt. Och det görs. Verkligen.

Men ibland undrar jag. Jag förstår att det finns många, som inte är särskilt duktiga i att uttrycka sig i skrift. Det kan vara allt från dyslexi till rent bristande kunskaper från en skola, som tydligen knappt vågar tillrättavisa elever som gör fel. Jo, sådana exempel hör jag talas om.
 - Man förstår ju vad de menar.
Så försvarar man ofta den "rutinen".

Men varför alla dessa emojis?

Kraaaamiiiizzz på er!


*****