Tungt

Idag har årets samfällighetsarbetsdag rullat på. Alla är inte med.

Arbetsfördelning meddelas.

Har man giltigt förfall så är det okej. Andra får betala en liten 'straffavgift'.

Arbetet består i slyröjning, trädfällning och annat. Det växer hiskeligt mycket på ett år. Det blir man högst informerad om, när man går omkring med röjsågen. Skulle vi inte hålla öppet med regelbundenhet skulle området begravas i grönska. Och grönska är väl i och för sig inget negativt,  men ibland skymmer det sikten, till exempel i vägens kurvor och korsningar.

En fördel som man också får är att man hittar ställen att besöka senare. Lingon. I massor. Mycket fina i år. Och lagom mogna för skörd till veckan.

Lunch bjuds det också, innan jobbet fortsätter ett par timmar.

Men sen blir det dusch och vila.

*****

Innedag

Gråväder i kubik, skulle man kunna säga. Vi håller oss inomhus, förutom en tur till Råneå för att handla. 

Det får bli korsord och läsning, lunch och fika. En tupplur på soffan, eller en blick ut mot havsfjärden.

*****

Teknikens under

Det är skönt att ha koll. I alla fall ibland. Ett exempel gäller stugan i skogen vid havet. Speciellt på vintern, då besöken där är lite färre, men vi ändå föredrar att ha allt i sin ordning när vi kommer ut dit. 

Där finns en hel del mat i kyl och frys. Det finns en del växter, som ska överleva vintern. Och det finns vattenledningar som helst inte ska frysa sönder, för det är så jobbigt. 

Sedan flera år har vår el-leverantör erbjudit en app, som visar att det finns ström. En väsentlig förutsättning för att huset ska må bra. 

Sedan en vecka finns nu också en annan app, som klart visar hur "atmosfären" i stugan är. Se på den här bilden. Lika varmt inne, som ute ... eller - nä, nu ser jag. Det är ett minustecken framför utetemperaturen. 

Här kan jag dessutom mäta koldioxidhalten. Varför mäta den? Jo - mätaren reagerar om det skulle komma in någon levande varelse i huset. En tjuv skulle genast börja påverka luften inomhus. Jag tycker att den här funktionen är förträfflig. 

Trygghet. På distans.

*****

Imorgon ...

.. ska vi försöka göra ett besök i stugan. Varför vi är tveksamma? Jo, det beror på att jag har en (kanske överdriven) respekt för glashala vägar. Som jag skrivit förr, inför nyårshelgen, så är det förmodligen ingen fara på E4, men sedan har vi en mil på mindre och kurvigare vägar, som inte prioriteras särskilt mycket, vad gäller halkbekämpning. Och vädret beter sig ju onekligen inte på något snällt sätt.

Men nu har en granne erbjudit sig att rapportera aktuellt läge, när han kommer hem. Det är en av de "bofasta" därute, som jag litar på.

Det känns så konstigt att inte ha varit där ordentligt på snart två månader. En natts vistelse den 07 december och dessförinnan en hel månad tidigare. I början av november, alltså. Det är olikt oss, som brukar vara där mest varje helg om vi inte har några andra evenemang inplanerade. Det innebär att det här blir den värsta förvintern som vi upplevt under vår 17-åriga stugkarriär. Undrar om det är något vi får vänja oss vid i dessa klimatförändringstider.

Vi får se.

*****

Den där håglösheten ...

.. som jag skrev om i förra inlägget, har nog sin grund i att vi också hade tänkt åka ut ett par dagar till stugan i skogen vid havet.

Men det uschliga novembervädret, som spridit sig till de första decemberdagarna också, får oss att avstå.

Ikväll ska det snöa. Heja, heja, heja!
Imorgon ska det regna, och bli 4-5 plusgrader. Bu, bu, buuuuuu!

Behövs några fler förklaringar?

*****

Expedition Rånlandet

Med tanke på den senaste tidens usla november, har vi ansett det omöjligt att ta oss till stugan i skogen vid havet. Vi har också fått varningar från det fåtal som bor i området permanent.
 - Fruktansvärt hala skogsvägar. Man får krypa fram.

Eftersom vi dessutom har en sluttning från byvägen ner till vår stuga, så har vi, visa av erfarenhet undanhållit oss från att försöka ta oss dit. Kanske lite överdrivet försiktiga, men vi vill ju även kunna ta oss därifrån, dvs uppför backen, om vi vill åka hem, eller åka och handla. Tyvärr (eller tvärtom) har vi heller inte som alla andra - fyrhjulsdriven bil, vilket vi ibland blir lite "retade" för. Men då säger jag hur lite bränsle vår bil drar och då blir det tyst.

När solen står som högst orkar den ändå sprida lite guld i syrenbusken.

Men idag tog vi tjuren vid hornen och åkte dit. Det gick finfint, även om det var lite spänning i luften, eller under hjulen. Allt var i sin ordning i huset (Det har varit en del märkliga besök till vissa av stugorna, men ingen skadegörelse.) och jag kunde börja ägna mig åt fågelmatning och lite annan tillsyn.

Snö! Jo, fyra cm tjock på sina ställen här ute på landet. I stan är det "grönt".

Adventsstjärnan åkte också upp. Julen kan börja.


Skönt att vi klarade det.





*****