Andalusiska ögonblick V

När vi skulle flyga hem från Spanien träffade vi den här städroboten på flygplatsen. Den var mycket noggrann och parerade alla hinder och undvek alla svårigheter som råkade komma i dess väg. Eller råkade och råkade! Små barn var ju väldigt roade av att springa i vägen, ställa sig framför och vinka, eller göra andra hyss.

Smittsam

Men det gällde även vuxna. De som kom bakom roboten kunde titta lite förundrat på den innan de gick förbi och fick se leendet. Och genast sprack leendet fram även hos åskådaren. Man log tillbaka.

Ett intressant beteende. Men helt förståeligt. Jag log också. Vi människor behöver det. Och vi behöver tydligen inte mer än så, för att det ska hända.

Så nu blir mitt råd: Le, när du städar hemma nästa gång. Det smittar.


*****

Andalusiska ögonblick IV

Den fantastiska grottan som vi besökte, krävde förstås en gruppbild. Det var vår "värd" Lena som fixade den och skickade till mig idag.

Här syns hela gruppen glada norrbottningar.

Här kan du läsa om besöket.
*****

Andalusiska ögonblick III

Kolla! Sangria och Cocktail.

Döpt efter min hemstad. Lite felstavat, men det får man väl tåla.


*****

Andalusiska ögonblick II

Har du inget annat för dig kan du ju alltid bygga en ny golvlampa av det gamla porslin, som ändå bara står och dammar igen i chiffonjén där hemma.

Det hade de gjort på ett kafé som vi besökte i Granada.

*****

Baksidan

Byn Frigilliana. Det bor ju faktiskt folk här.

Nyss hemkommen från en mysig liten stad i södra Spanien, där vi upplevt så mycket trevligt. Nerja är kanske inte lika känd som Torremolinos, Fuengirola eller Marbella. Slutet av oktober. Inte högsäsong, men rätt mycket folk ändå. Restauranger, barer och kaféer är välbesökta. Men stränderna är lite lugnare.

Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det måste vara under riktig högsäsong. Här lever ju en inhemsk befolkning också. Visserligen kommer pengar in via turismen, inget tvivel om det. Men samtidigt måste det väl vara rätt tröttsamt ibland. Jag tänkte på det när vi kom gående i grupp på de ibland väldigt smala trottoarerna i gamla stan. Vi på väg åt vårt håll, invånarna åt sitt. Och vi, eller de fick väja, kanske kliva ut i gatan för att lämna plats.

SVT-programmet Korrespondenterna tog faktisk upp den här frågan just ikväll, och jag kände mig lite träffad.

Se det här!
 
*****

Andalusiska ögonblick I

Kanske går det till såhär när man beställt en soffa på nätet. Vad vet jag, som föredrar att gå till affären istället.

Den här soffan fick sitt nya hem på tredje våningen längs en gata i Granada. Några förväntansfulla människor syntes där uppe i fönstret. Soffan placerades på en platta nere vid transportbilen. Sedan hissades den upp längs den automatiska stegen, vreds rätt för att passa in i det fönstret och sköts till slut in. Till synes helt automatiskt och mycket elegant.

Där står han och sköter "roboten".

*****

Och vips så är vi ...

.. hemma igen. Lämnar Nerja vid åttatiden och åker mot Malaga. Delvis i rusningstrafik med köer. Men vi kommer fram till flygplatsen i god ordning.

Resten av resan flyter på bra, och klockan på hallbordet visar 21(!!!), när vi stiger in hemma, men då är den ju bara tjugo, förstås.

Nu är allt uppackat, nödvändiga inköp gjorda, litet kvällsmål intaget och lugnet återtaget.

Imorgon är det vardag, dvs. ledigt.

*****

Det blev en ...

.. dag på stranden. En lättjans dag alltså. Då vi rår oss själva. Ja, det har vi ju i och för sig gjort hela tiden,  men vi har inget planerat. Så det får bli en av de många stränderna här. Precis i stan.

Kvällen väntar med avslutningsmiddag. En 15-rätters tapas som håller på i timmar och gör oss fyrkantiga, när vi mitt i natten tar oss mot hotellet på lugna gator. 

Tidig väckning. Vi åker hemåt imorgon.

Vårt hotell i skymningsljus.

*****

Vart är vi på väg?

Caterina Valente, den fransktyskitalienska sångerskan, är den som jag alltid förknippar med den stad som vi i gryningen på torsdagen sätter kurs mot.

I blandat väder med den spännande ljussättning som den uppgående solen arrangerar tar vi oss upp på höjderna igen. Där bergstopparna lyser vita av nyfallen snö. Ovanligt tidigt på säsongen, säger spanjorerna. Men bra för skidåkningen. Sierra Nevada har ett par fina skidorter.

När vi kör in i stan regnar det. Inte är det särskilt varmt heller. Bara fem-sex grader mer än i Luleå, denna dag.

Men när vi kämpar på upp genom gatorna, till fots genom den arabiska stadsdelen Albaicín börjar solen dominera mer och mer. Och snart är himlen helt blå. 

Vi slår oss ner på ett kafé som nästan inte öppnat. Jodå - en kopp kaffe går nog att ordna. Men inget tillbehör. Köket har inte kommit igång ännu.

 - No cakes, sorry.

Alhambra på sin klippa.

Härifrån har vi en strålande utsikt mot stjärnan för dagen; Alhambra. Vi är alltså i Granada, om nu någon missat kopplingen till Caterina Valente.

Naturligtvis tar vi oss snart vidare mot Alhambra, morernas sista fäste i Spanien. En hel stadsdel med bostäder, palats, parker och trädgårdar. Allt omgärdat av murar. Ett av Unescos världsarv som haft betydelsen att Spanien blev Spanien.

 Här kom jag också att få i mig något under lunchen, som slutligen fällde mig. Matförgiftning. Den märkte jag dock inget av under den guidade och alltför späckade rundturen. Det var först i slutet som min kropp sa stopp.

Sedan ville jag bara hem till hotellet 10 mil härifrån.

Men intressant var det.

*****

Onsdag kväll

1959 upptäckte några unga grabbar ett mystiskt hål i skogen ovanför Nerja. Det blev en revolutionerande upptäckt så småningom. Det visade sig vara en gigantisk grotta.

Vi var inbjudna att besöka grottan (Det här var tisdagskvällen inställda evenemang.) efter stängningstid. Med privat guide. En berättarglad spanjor med tydlig engelska, i motsats till den vinmakare vi besökte i tisdags. 

Det var som att stiga in i en katedral. På vissa ställen 40 meter i takhöjd. Stalaktiter och stalagmiter som mötts och blivit kolonner. Grottan har spår från miljoner år seda. En jordbävning inträffade för 800000 år sedan. Spåren finns ännu kvar.

Det var ett förbluffat gäng som ett par timmar senare lämnade underjorden och kom ut i den svala Nerjakvällen. I grottan är det 20 grader. Året runt.

*****

En ny dag

En dag utan planer. Förutom en spikad kvällsaktivitet. Efter frukost flanerar vi runt i kvarter som vi inte gått i tidigare. Här är det mer modernt,  men med bibehållen spansk prägel på husen.

Trafiken är rätt intensiv på sina håll. Men hänsynsfull mot oss fotgängare. Vi fick berättat att det är stränga böter här i landet. Säkerhetsbälte används. Även på bussarna. Fotgängare har företräde på övergångsställen, och det respekteras till 100 procent. Lika strikt som hemma i Luleå. Men här finns fler trafikpoliser. 

Ett telefonsamtal. 

 -  Vi tänkte ta  bussen upp till Frigiliana. Ska ni med?

Det är våra kompisar som frågar.  

 - Javisst, säger vi.

Funderingarna hade även  vi haft. Sagt och gjort.

Lokalbussen fick det bli till den vackra lilla bergsbyn på 360 metersnivån. En typisk medelhavsstad. Vita hus. Röda tegeltak. Smala gränder. Branta backar. Och jag tänkte och undrade hur det skulle vara att bo här.

- Tänk så jobbigt att gå här och släpa på konsumkassarna varenda dag uppför de här backarna.

Nere i vår stad ett par timmar senare. Det blir en lätt lunch på gatuserveringen utanför vårt hotell, där vi kan studera folklivet på plazan. 

I fonden hörs åska. Det får bli siesta.

*****

Kvällens äventyr ...

.. blev inte av. I alla fall inte det som var planerat. Den utlovade guiden kunde inte ställa upp. Nytt försök imorgon kväll.

Istället strosade vi runt i stan. På måfå. Och det slår mig nu att jag inte berättat vilken stad vi befinner oss i; Nerja heter den. En charmig småstad.

En av stränderna i stan.

Gränderna är många och en del rätt långa. Ett ställe för en aperitif skulle uppsökas. Det resulterade till slut i en bar utanför vårt hotell. En härlig Manhattan blev det för mig, där vi satt, ett gäng på sju pratglada personer som skrattade och skojade.

Till slut - när tiden flög iväg - blev det så att vi blev sittande. Nu blev det middag på stället också. Och mera flabb och skratt varvade med aktuella diskussioner om världsläget. Sådär som det brukar bli.

Så småningom blev det besök i baren på vårt hotell, där baren saknade grädde, varför den tilltänkta irish coffee:n fick skippas. Det fick bli vanligt kaffe.

Tiden flyger iväg. Snart blir vi trötta och drar oss in på våra rum.

*****

Mot högre höjder

Så fort frukosten är uppäten väntar bussen som ska ta oss upp i bergen. Till Alpujarrasdistriktet vid foten av bergskedjan Sierra Nevada.

Vi ska få lära oss hur man odlar vin på hög höjd. Svindlande vägar upp till 1300 meter över havet. Vädret är svalt. Solen har gömt sig. Men det är ju höst. Och vi norrbottningar vet ju hur man klär sig. Ingen klagar.

Vi tas emot av en vinmakare och guidas ut på sluttningarna där han på usel engelska berättar om sin verksamhet. Vi ställer frågor och får svar. Han gör fyra sorters vin. Vitt, rosé och två röda. De senare av Tempranillo respektive Shiraz.

Efteråt serveras lunch på hans bodega. Men först får vi se hur vinet produceras. Allt odlas och tillverkas strikt ekologiskt.

Lunchen består av tapasrätter och naturligtvis provas viner till det. Vinmakarens fru är en sprallig tjej som tillsammans med vår guide gör lunchen till en skrattfest. Stämningen är hög. Många av oss köper med sig vin. Men också andra lokala produkter. Här odlas till exempel mandel och tillverkas ostar.

Buss hem till Nerja i regn. Av lättare slag. Det blir paus på hotellet, som ligger i "gamla stan", innan äventyren fortsätter.

Kvällen är lång.

*****

Jul igen?

Sankta Lucia - nej, Andalucia har vi dumpit ner i sedan ett par timmar. Start i Luleå klockan sju i morse.

Nu har vi hunnit med både det ena och det andra och avslutat kvällen med en omfattande middag. Jo, det var mycket mat och mycket gott.

Trötta kryper vi till kojs. Imorgon väntar äventyr i bergen.

*****