Hm!?

Jag är språkmänniska. Alltså dålig på matte. Rätt känslig är jag också, vilket gör att jag snabbt lägger märke till andra människors klavertramp. Ibland kan jag inte heller hålla mig, utan kontaktar den skyldige.

Senast var det härom dagen, när jag för vilken gång i ordningen hört samma person göra samma tabbe vid ett flertal tillfällen. Dessutom en 'språkmänniska'.

Det var Emmy Rasper, som normalt har hand om programmet Språket i P1. Nu gick jag i taket när hon vid ett tillfälle ledde Ring P1. Det är vid avorna (Det vet du vad det är, va?) hon har ställt till det, när hon presenterar dem som jobbar med programmet. 

Nu senast var det en 'digital redaktör', som nämndes. Min fråga: Hur ser en digital redaktör ut. Är det en robot, eller vad. Eftersom denna människa hette något vanligt, insåg jag att den där redaktörn var en verklig människa. Allltså synnerligen verklig. Det var alltså en 'digitalredaktör' hon nämnde namnet på. Alltså en medarbetare som hade ögonen på programmets e-post och chatt. Jag kontaktade henne, men har inte fått någon reaktion.

Sedan hörde jag en tabbe i programmet Talkshow i P1, där en av programledarna, David Mehr påstod att Finlands president Alexander Stubb tillskrevs 'en god renommé'. Hoppsan - där vaknade min hjärna. Det heter 'ett renommé'. Neutrum (kallas ibland t-genus) alltså. I det här fallet har jag hållit tyst.

Men jag fortsätter, eftersom det inte innebär någon större ansträngning. Jag får genast en signal från hjärnan, när det blir fel. 

Hm!?

*****

Dagens ...

.. rätt, intogs med utsikt över norra hamn, på ställe där personalen kan uttala namnet på den goda maten.

Bouillabaisse.

*****

Trend

De senaste åren har jag märkt att ett språkligt fenomen blivit mer och mer framträdande. Det gäller inte själva språket, utan mer det orala. Hur folk pratar, alltså.

Nu gäller det talhastighet. Ofta hör jag intervjuer där jag helt tappar intresset för själva innehållet bara för att den intervjuade pratar så fort. Riktigt fort. Rabblande, skulle jag kalla det. Själv förstår jag inte hur man kan få fram fem ord i sekunden och sedan fortsätta med fem till. Hur länge som helst. 

Jag märker detta ofta, när det gäller idrottare. Jösses vad orden sprutar. Inga punkter, inga komman, ingen varierande betoning. Det blir bara, som jag skrev ovan - ett rabbel.

I P1 morgon idag fanns ett intressant inslag som handlade om AI och hur det eventuellt kommer att påverka vår värld, vår ekonomi och vår tillit. 

Det var Felicia Åkerman, ekonomireporter på Dagens Nyheter, som intervjuades. Intressant tänkte jag där jag låg i sängen och väntade på frukost sisådär tjugo i sju. Man är väl kanske inte den mest alerte då, men jag försökte idogt förstå henne. Men tappade intresset.

Hör själv!

 
*****

Förenglingen ...

.. går snabbt. Det konstaterar jag. Och det konstaterar DN:s Aron Lund i dagens nummer. (Kanske kräver prenumeration. Annars kan du klicka på bilden och försöka läsa.)

Han hör hur engelska ord, som har svenska motsvarigheter, används i allt större utsträckning. Det är heller inte bara ungdomar. Nej - det är företagsledare, idrottsfolk m.fl.

Bara löjligt, tycker jag, när jag hör hur folk slänger in engelska ord. Sedan reagerar både han och jag över hur exempelvis byggnader får engelska namn. Turning torso, Gothia tower, Mall of Scandinavia. Kaknästornet heter dock Kaknästornet för det är byggt på 60-talet. Annars hade det väl hetat Coockienousetower, förstås. 

Rensa, tack. Även om jag inte riktigt gillar Björn Ranelid, och fascism.

*****

Vi har ...

.. fem olika minoritetsspråk i Sverige. Finska är ett av dem och det ställer ofta till problem för mediafolk. Inte för att jag kräver att alla reportrar i SVT och SR ska behärska språken, men lite intresse kunde de visa för att säga rätt. Oftast handlar det faktiskt om namn på personer eller företag. Kan ingen inom mediaföretagen vara behjälpliga?

Jag har tidigare reagerat över att Telia Sonera oftast får heta sånéééra, när det egentligen heter s´ånnera. Idag fick författarinnan Nina Vähä heta vää hää (Uttalades alltså som det svenska Mähä)

Finska är mycket mer logiskt vad gäller uttal än vårt eget språk. Det är bokstavstroget, kanske man kan säga. En vokal innebär kort vokal. Dubbla betyder lång. Hur svårt kan det vara. 

Sedan har vi förstås finska ortnamn, som ibland blir rent komiska. Här kommer några: Åjlo, Mojno, Kåpio.

 

Några grundregler: 

• O uttalas Å. 
• U uttalas O.  

Detta gäller i många språk, finska, tyska, italienska m.fl. Det är vi i Sverige som bryter av med att ofta uttala O som O och U som U.

Så nu kan du prova med orterna jag nämnde ovan. 

• Oulo
• Muonio
• Kuopio

Gick det bra? Se där - det var inte så svårt att få till. Det gäller ju det näst största av våra nationella språk. Lite krav måste man ställa. 

Nästa uppgift för dig blir att lära dig hur man benämner tornedalsfinska. Meänkieli. Det brukar så gott som alltid uttalas mj´änkeli, eller något annat. Men kom ihåg; bokstavstroget ska det vara. Me än ki eli. 

*****

Jag vet ...

.. att jag är språkpolis. Helt frivilligt. Det kan gälla stavning, men också uttal.

Ett exempel är Polens premiärminister, som minst en gång per dag, i radio och TV uttalas på engelska. Varför det? 

Samma gäller den europeiska valutan. Den finns inte i England, men uttalas 'jorå'. Varför uttalar man inte världsdelen 'joråpa'. Många känner att uttalet euro är knepigt. Varför?

Cyberattacker likaså. 'Sajber'  trots rekommendation/vägledning i SAOL.

Sedan har vi det där med 'digitalredaktör' som ingår i personalen kring många radioprogram. En person som håller koll på saker/kommentarer som dyker upp under en direktsändning. De får ofta kallas 'digital redaktör'. På det sättet handlar det inte om en människa längre. En robot, kanske?

Allmän skärpning behövs.

*****

Godkväll

Ute på stan hörs mycket franska. Turistgrupper från Paris promenerar omkring och njuter av kylan. Man känner igen många, eftersom de är ordentligt påpälsade i blå skoteroveraller. Inte speciellt eleganta, alltså, och säkert långt ifrån hur de ser ut när de promenerar på Champs-Élysées. Paris är numera en direktdestination för oss lulebor, och för fransmän som vill komma hit.

 

På fiket idag sitter tre unga damer och dricker kaffe. De sitter vid bordet närmast oss, så jag börjar undra vad det var för språk de talade. Definitivt inte franska. Inte heller något annat språk jag kände igen. Stundtals tänkte jag att de kanske talar någon dialekt av ett känt språk. Men det lät alltför främmande. Ukrainska kanske? Det finns ju numera en del flyktingar därifrån här. Men det lät inte som något slaviskt tonfall heller. 

 

Nyfikenheten tog överhanden, och när jag gick för att hämta påtår kunde jag inte låta blir att ursäkta mig och fråga.

 - We are talking armenian.

 - Aha. Are you from Baku, frågade jag fåraktigt, helt övertygad om att det var rätt huvudstad. 

 - No - we are from Armenia, Erevan.

Inte lätt att skilja på vissa länder. Baku ligger ju i Azerbajdzjan. Men det är grannland med Armenien, så helt fel ute var jag inte. 

 - Are we talking too loud, frågar de.

Jag förnekar och säger att vi har ett intresse av språk.

Nåväl - snart har vi druckit upp vårt kaffe och ska bege oss hemåt. Och jag kan ju inte låta bli att säga något när vi går.

 - Բարի երեկո, säger jag, förstås. 

 

Ja - Bari yereko, alltså. De tittade på mig och skrattade uppskattande. 

 

Man har ju läst armeniska i skolan ...

*****

Jag kan bara konstatera ...

.. att jag är en demure rawdogger.

Hur är du?

*****

Så blev den aktuell ...

.. igen, den där huvudstaden i Georgien. Tbilisi. En tungvrickare för många, även 'diplomerade' utrikeskorrar, som gärna döper om den till Tibbilisi, eller Tiblisi 

Men ofta går det inte särskilt många minutrar (Det heter inte så.)  innan man hör andra konstigheter i rapporterna från världen. 

Att skilja på UNWRA och UNRWA klarar inte ens superproffset Samir Abu Eid.

Och nu har vi fått en kandidat till presidentposten i USA som heter Kamilla, eller Kamela, men som heter Kamala i förnamn. 

 

Däremot har många nu lärt sig att den polske premiärministern Tusk inte ska uttalas på engelska. Varför skulle han det? Det blev inte särskilt snyggt att kalla honom task. Men det har, som sagt börjat ordna till sig.  

Nåja - det är ju inte så enkelt. Man får väl ägna sig åt karriåååke istället. Alltså ka..ra..oke.

Och ja ... jag vet att jag är språkkunnig.

*****

Mera prat

Härom dagen reagerade jag för 176:e gången, eller så, över snabbpratandet. Det vill säga rabblandet, som många ägnar sig åt istället för att prata som folk. Detärsomomdevillvisauppsinförmågaattskapaettuttalandeavnågotslagochhelstutanattandas.

Men språkutvecklingen tar sig flera uttryck. Visst förstår jag att språk utvecklas. Vi talar inte som svenskar gjorde 1560, när Gustav Vasa dog. Men när språkutvecklingen grundar sig på rena felaktigheter - då reagerar jag. 

Ett nytt modeord är random. Betyder slumpmässig. Är det för många bokstäver i det svenska ordet, eller vad är det som gör att det inte duger? Är det kanske för att den engelska versionen låter tjusigare, eller vad handlar det om. 

 - Hör! Jag kan engelska.

En form av skryt, alltså. 

 

Men allt oftare, och till och med vid åtminstone tre tillfällen idag, har jag i radion hört förmodligen rätt kompetenta talare som böjer ordet minut och sekund fel i pluralis. Jag säger minuter och sekunder. De hittar istället på att det heter minutrar och sekundrar. Va!??

Undrar när vi får höra hand - händrar, eller fot - föttrar?

 

Men det är klart; många radio- och tv-pratare kan ju inte skilja på FN:s flyktingorganisationer UNWRA och UNRWA heller. Så vad är att vänta?

 

I övrigt tycker jag att många mediapersoner ska börja träna på ordet scenario och dess former.

*****

Måtta med allt

Har du hunnit titta på Nyordslistan 2023, eller har du varit ute och tantparkourerat, så att du inte haft tid?

Eller har du gargasnajpat på någon person som du anser är ick?

Du kanske är en nepo baby, så att du har karriären att tänka på. Men den är nog fixad redan.

Jag måste säga att årets lista innehåller till största delen ord, som jag aldrig hört eller läst. Än mindre lärt mig vad de betyder. Hörde språkkunnige Fredrik Lindström uttala sig om den, och han tycktes tänka i samma banor. Han föreslog bland annat att vi skulle ta fram den första nyordslistan från 1986 för att kolla vilka ord som gått vidare och blivit allmängods. Han räknade med att högst 10% av alla nyord har levt vidare genom åren. 

Jag tror han har rätt. Jag hittade ett fåtal nu etablerade ord i den första listan. Gatubarn, glasiglo, miljöminister (?!),  och några till. 

Men jag hittade också yuppie. Och det är väl ingen som använder det ordet längre.

*****

Medhåll

Ett litet inslag från DN i onsdags, får mitt hundraprocentiga gillande. Så mycket rätt har han, Erik Helmerson.

Det han skriver om att 'sänka ribban' har jag hört förr i olika sammanhag gällande utbildning. Det är bara fel. Mycket fel, tycker jag.

*****

Vad är det som är så svårt

Språk intresserar. Jag har gått språklig linje på Handelsgymnasiet. 8 år engelska, 6 år tyska och franska, lite ryska, finska och italienska. Det har blivit en del. 

Svenska har jag talat i ca 70 år, så det kan jag också. Givetvis har språket utvecklats under den tiden. Nya begrepp ha kommit. Andra har säkert försvunnit utan att vi märkt det.

Språkrådet  får ny chef i höst. Hon har presenterats i radio och har redan hunnit reta upp mig och en hel del andra. Hon vill nämligen slopa 'de' och 'dem'. Hon vill att vi genomgående använder 'dom'. Det tycker alltså inte jag.

Jag kan för mitt liv inte förstå vad som är så svårt med 'de' och 'dem'. Förstnämnda kan bara användas som subjekt och 'dem' som objekt. 'Dem' kan alltså aldrig göra något. 

Nu har många, alltför många börjat använda 'dem' som subjekt. "Dem åkte till stan för att handla." Förmodligen för att de tror att ordet är en finare form av 'dom'.

Att man sedan kan använda 'dom' i talspråk för de båda formerna är en helt annan sak. Men bara där om man inte råkar citera någon som pratar.

Vi är ju så duktiga i engelska. Tror vi. Där har vi motsvarigheterna 'they' och 'them'. Skapar de problem, månne? Nja - jag vet inte. Men jag tror inte det. 

Men om det nu blir så att 'dom' blir allenarådande, måste vi genast ta upp frågan om de engelska formerna också och skriva till den brittiska språkrådet och kräva: Thom.

*****

Alla dessa ord

Jag kallar ju mig själv ordpolis. Stolt sådan. Inte för att jag alltid har helt rätt i mina utsagor, men ganska kvalificerad betraktar jag mig som. 

Den senaste tiden har en del nya ord börjat dyka upp. De används flitigt. Men vet användaren egentligen vad ordet betyder? Rätt ofta betvivlar jag det. 

Paradigmskifte. 

Enligt SAOL betyder det vetenskapsteoretisk åskådning eller världsbild.

Tycker du att vår nya regering innebär att vi får en annorlunda världsbild. Möjligen en sverigebild. Eller talar de om en vetenskapsteoretisk åskådning, när de säger att vi fått ett paradigmskifte i och med den nya regeringen. Det låter lite hybris, tycker jag.

Vandel.

Betyder uppförande, levnadssätt. Helt enkelt. Det har också blivit aktuellt i och med de nu styrande partierna. Men de får det att låta som något negativt. Det anser jag hör till samma generalfel som de som använder ordet kvalitativ som något av god kvalitet. Kvalitativ är ingen värdering. Det betyder bara inre värde, beskaffenhet. Precis i linje med vandel alltså. Helt neutralt.

 

Epicentrum.

Detta begrepp används ofta som ett centrum som är mer centrum än centrum, verkar det som. Hur man nu definierar en sådan plats. Rent fysiskt betyder det en punkt på jordytan, där effekterna av en djupt liggande jordbävning blir mest märkbara på jordytan. 

 

Har du något ord som du funderar över?

I övrigt är allt lugnt.

*****

Mujno

Tänk att det ska vara så svårt. Inte för att man behöver veta allt, men det man talar om offentligt, bör man nog känna till.

Vi har fått en ny älv i länet. Det hänger ihop med vårfloden och då brukar just denna älv figurera i media. SMHI till exempel, som varnar för högvattnet. 

Den "nya" älven är 38 mil lång och utgör gräns mellan Sverige och Finland.

 - Aha, säger du. Torne älv. Men den är väl inte ny?

 

Nej, det stämmer - den har runnit där så länge jag kan minnas. Men den har en biflod, nämligen den ovan nämnda 38 mil långa Muonioälven. Betydligt större än de där halländska dikena man fick lära sig i skolan. Men just det där namnet; Muonio, klarar inte SMHI uttalet av. Mujno, säger de. Jo, det är ett finskt namn. Finska är ett officiellt språk i Sverige.

Och här kommer en del råd, som även kan gälla ett flertal andra språk i Europa och kanske hela världen. Vår svenska är undantag. Vi uttalar U som uuuu, och O som oooo. (Undantag finns.) I t.ex. tyskan och finskan uttalas U som oooo och O som åååå.

Då tar vi den där älven igen: Moåniå. Lätt som en plätt. 

Det finns ett fotbollslag i Tyskland hemmahörande i Wolfsburg. Det rapporteras alltid, alltid, alltid som Volfsburg  eller till och med Volfsbörj i sportsändningarna. Med dina kanske nyvunna kunskaper bör du nu kunna tala om vad stan heter.

Lycka till!

*****

Ledtråd: Wolfsburg ska uttalas Vålfsboorg.

Jag är ...

.. sedan skoltiden språkintresserad. Längre upp i åldern blev jag också språkpolis. Till mångas irritation. Men jag förstår dem. De vill inte bli påkomna med att vara obildade.

Anglicismer är särskilt fula, oftast. Jag kan acceptera en språkutveckling, där det engelska ordet försvenskas och inlemmas i svenskan för att det inte finns något svenskt ord för just den saken eller företeelsen. Tyvärr är det inte så ofta fallet. Eller kejset, som många säger. (Burr!)

I alla bostäder sedan tidigt 50-tal, utom en, som jag har bott i sedan barnsben har vi haft en "walk in closet", det vill säga en större garderob, där kläderna hängde på rejäla stänger under en lika rejäl hylla. Nej - inte "walking closet", som jag hört mer än en gång. (Sådana hade de inte ens på Downtown Abbey.)

I den kan man gå in och bläddra bland skjortor och tröjor, snyggt upphängda på galgar. Naturligtvis finns också en slipshängare. 

Och vi har i alla tider benämnt denna facilitet klädkammaren. Eller kläkammarn. 

Det får den fortsätta att heta.

Å´tänk! Vi har en walk-in-klosett också. De´du.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Hängde upp ...

.. en skjorta på tork efter tvätt. Givetvis rättar jag till den ordentligt. Sträcker alla sömmar, och kragen.

Den blir ju nästan som struken, tänker jag. 

 

I min barndom fanns förstås också skjortor. Av olika kvalitet. Nylon, bomull, flanell, linne ... Den där av nylon var ju alltid bra. Lite kall på vintern, förstås. Särskilt om man råkade gå ut i något litet ärende utan jacka. Men den var ju praktisk, förstås. Lätt att tvätta och sedan bara hänga upp på tork. Strykjärnet behövdes inte, annat än i undantagsfall. 

Men sedan kom ju revolutionen. "Nånniråån". Va!? Bomull som inte behöver strykas. Oj, vad jag var stolt över en knallgul skjorta med svarta små fyrkanter i rutmönster. Visade upp den för farmor och berättade att det var en nånniråånskjorta. Minsann. Så märkvärdigt. 

Att det handlade om engelska hade nog inte många något begrepp om förrän senare. Men så småningom blev nåniråånet istället nånn ajrån.

Undrar om den där skjortan jag just hängde upp kanske är en nånniråånskjorta. Hm?

 

*****

Nytt? Allmänt?

Så kom den i år igen. Nyordslistan från Institutet för språk och folkminnen (Språkrådet). Den presenteras i olika media och i Sveriges Radios nyhetssändningar på förmiddagen idag sas det att "nyordslistan innehåller nya ord som används frekvent". Det motsägs delvis av institutets egen presentation, och jag håller med.

"Nyordslistan är bara ett litet urval av ord som speglar året, det vill säga inte ”de nya ord som lagts till i svenskan” – även om medierna ofta beskriver det så. Listan måste därför inte bestå av ord som är etablerade eller kommer att överleva, även om det gäller en hel del av orden. Listan är inte heller en samling ord som är ”godkända” för att tas upp i ordböckerna. Snarare är det en brokig provkarta på olika typer av ord som använts mycket de senaste åren, särskilt under det pågående året – en del på tillfälligt besök, andra för att stanna. Använder vi dem tillräckligt mycket, kommer de troligen att tas med även i ordböckerna. Cirka en tredjedel av orden brukar senare hamna i Svenska Akademiens ordlista."

Inte är det många ord som jag är bekant med. Men många är intressanta och lite roliga. Detta år, liksom fjolåret har många coronapräglade ord fått plats. Pandemin sätter spår. 

Första orden i listan är anosmi. Har aldrig hört och visste inte vad det betyder. Och jag undrar om det är ett nyord, egentligen. Låter mer som en medicinsk term.

Fono har jag heller aldrig hört. Men det betyder att man är rädd för att återgå till ett "normalt liv". Fono betyder fear of normal.

Gaslighta. Att manipulera en medmänniska genom att förneka fakta och försöka få personen att tvivla på sitt förstånd. Psykopater ägnar sig åt sådant ibland. Ordet kommer från en gammal Ingrid Bergman-film; Gasljus, som du kanske har sett. Det är det nog inte många av dagens yngre som känner till.

Jobbonär har jag själv varit. Det är en person som jobbar efter pensionsåldern. Ett bra ord, tycker jag. 

Maskne får man av munskydd. Akne, eller andra utslag som trivs i fukten. Aldrig hört det användas.

Återförvildande innebär att man jobbar för att återställa naturen till hur den såg ut innan vi människor började påverka den. Även om jag aldrig stött på uttrycket tycker jag att det är ett ord vi kanske borde anamma i större utsträckning. 

 Här har du hela listan.

Som sagt. Jag håller inte med om att orden i listan är sådana som är i svang bland allmänheten och därför undrar jag om de verkligen hör hemma i en lista av den här sorten. 

Jag hittade ett för mig nytt ord också i DN:s söndagskryss. Kölna stod det i nyckeln. Och jag har inte lyckats lösa det. Men ordet finns i alla ordlistor. SAOL säger att det är ett utrymme för torkning av malt. Det finns lite fler förklaringar också, men inget passar in på de 5 rutor, där andra bokstaven är a.

Du kanske vet.

*****

Nä - nu protesterar jag

För andra gången på något år funderar jag över vad som gäller. Nu dök det upp i DN:s söndagskryss (Det svåraste.)

"Liten protest" står det i nyckeln. 

Och lösningen blir "Jo". (???)

 

Vem sjutton har bestämt att vårt ja, som ibland blir jo, är en protest mot något? Ingen här verkar tycka att det är så.

 

När jag förra gången stötte på samma resonemang, var det i en Facebook-grupp, där det också diskuterades. Många, många, ansåg att "jo" betyder ja, men med tvekan. Andra påstod att det innebär en invändning mot en negation. 

"Men visst gjorde han sitt bästa? – Jo, det kan man väl säga"

"Mår du bättre i dag? – Jo vars, det kan man väl säga."

"Köpte du mjölk" - Jo.

 

Jag anser att man i de exemplen kan byta ut jo:et mot ett ja, utan problem. Och inte i något av de där fallen anar jag en protest. 

 

Och här har vi ett annat exempel:

"Han har väl inte kommit än­nu? – Jo."  Här kan jag ju ana en motsägelse.

"Har han kommit? - Jo/ja".  Likvärdiga jakanden. Ingen protest.
 

 

Är det nåt sörländskt påhitt? 

*****

Jag "quiz:ar" ibland ...

.. via mobilen. Frågorna är ibland rätt knepiga, men då och då också rätt barnsliga. 

Men några är också rätt slarviga.

Idag fick jag den här frågan:

Grönfärgat svar är i och för sig det korrekta vad gäller innehåll. Men språket? Är det verkligen svenska? Då har anglifieringen gått lite väl långt, tycker jag.

*****