Som om ingenting hänt

I går morse kom vi plötsligt på att vi hade en brödrost i vår lilla lägenhet. Det blev en trevlig ny dimension till frukosten. Vi har ingen brödrost hemma. Det har liksom inte varit vår grej. Visst är det gott, men samtidigt ska den placeras på något bra, tillgängligt, men inte platskrävande ställe. Lös det, den som kan.

Idag blev det förstås också rostat bröd. Av annan sort. Men så gott. Kanske får vi överväga ett inköp, trots allt.

Det var lite kyligare idag. Bara 19 grader i natt. Och vi som hela tiden tackat för att vår balkong har skugga i stort sett hela dagen. Vi har ju sett hur andra undviker att sitta på sina på grund av värmen. Men både vi och frukosten satt bra.

Och nu till middagen är vi hemma. Allt uppackat. Smutstvätten i tunnan. Med vedmod tänker jag på att sommarkläderna nu ska vinterförvaras. Shorts, t-skjortor, pikétröjor, sommarskor. Allt det där är nu inaktuellt.

Middag har vi också hunnit få i oss. Det är liksom trolleri. Raskt har vi förflyttat oss över hela Europa i syd-nordlig riktning. På fyra och en halv timme.

Från en värld till en annan.

*****

Efter en ...

.. formidabel lättjans dag, passar vi på att gå ner till småbåtshamnen för att titta till förtöjningarna innan hemfärden imorgon.

Det var det.

*****

På väg ...

.. till stranden träffade jag en, som inte riktigt gnuggat sömnen ur ögonen.

Det hade jag; redo att möta dagen, som blir het. Flaggorna hängde som snören efter stängerna. Cikadorna öronbedövande. Man tror man fått ett tinnitusskov.

*****

Det där med ...

.. mysbelysning är inget för grekerna.

Men man får väl vara tacksam för att det åtminstone finns "lampskärmar". Det har inte alltid varit så.

*****

Plötsligt får vi ...

.. ett meddelande:
"Hej. Vi har just ätit frukost och tänker åka till Chania idag. Känner ni för att träffas för en kaffe, eller lunch?"

Det är  bekanta från Luleå, som vi senast träffade på skidutflykt på havsisarna i vintras, då vi av en slump träffade dem i en raststuga.

Jovisst vore det trevligt, tänkte vi. Efter några ärenden träffades vi vid fontänen i hamnen i stan. A och K tillbringar två veckor i Rethymnon.och hade tagit bussen de sju milen till Chania.

Det blev pratsam och trevlig lunch på en av hamnkrogarna. Och lååång. Flera timmar blev vi sittande.

Tänkte på att vi inte hade känt varandra om inte jag hade varit stammis på lunchrestaurangen där deras nyzeeländske svärson då jobbade. Så kan det gå. Benke kände till A genom jobbet. Inte kolleger, men i närliggande branscher.

Vi skildes åt efter grekiskalektioner och kartstudier. De ville ha lite tips.

Vi gick åt vårt håll. En sen eftermiddag på stranden, med dopp och bra bok och ett blogginlägg.. Det här sänds live. Man är ju modern.

*****

Ännu en dag

Idag hade gårdagens friska vindar, lugnat sig. Och det blev istället en stekhet variant.

Vi beslutade oss för att spara strandlivet till eftermiddagen och strosade iväg till stan. Vi ville bland annat till saluhallen. Där har vi alltid köpt på oss ett antal påsar med kryddblandningar.
- Spässöl spajsis for fiss, är ett klassiskt uttryck härifrån sedan mitten och slutet av 80-talet, då vi var här varje år. Ursprunget var en rar och rynkig gumma som gärna ville göra reklam för sin produkt.

Det blev både fisk- och köttkryddblandning, samt ett kretensisk rökt örtsalt, som vi träffade på under en middag på stan. Men dyr var den. 9.90 euro för en fylld liten flaska.

I övrigt gjordes inte många knop, eftersom termometern sprang upp och över 30-strecket. Det blev en frappé och en stunds folkstudier, innan vi släntrade hemåt till en sen lunch på bara grönsaker, följd av vila på stranden, bad och undervattenssimövningar.

På kvällen höll vi på att äta ihjäl oss. En bra restaurang serverade enorma portioner av både för- och huvudrätt. Det var inte tal om att äta upp allt på tallriken.
När kyparen frågade om han fick servera Raki och dessert "on the house", ville vi säga nej tack, men han envisades. Ville se oss lyckliga, sa han. Så fick det bli, innan vi bröt upp, hälsade kaliorexi till damerna vid bordet intill och långsamt, mycket långsamt strövade hemåt i kvällen.

Så fick det bli.

*****

Cement

Varför får jag inte sova, som jag vill? I och för sig kan jag inte klaga på sömnen, när den väl inträffar. Och det gör den. Ofta, dvs. flera gånger per natt. Alldeles särskilt här i Grekland, men ofta ute i andra länder också.

Visst ändrar man vanor och tider, när man är på semester. Men en vital sak ändrar man inte på. Och där har vi anledningen till att jag väcks. Det gäller huvudkudden. Den ligger pall, om man så säger. Väger sisådär 13 kilo, sträcker sig över hela sängens bredd och vägrar bestämt att forma sig efter mitt önskemål. Ja, den formar sig överhuvudtaget inte.

Ett tag trodde jag att man här stoppat i en överbliven cementsäck i örngottet, efter någon större tillbyggnad eller renovering. Men då hade nog inte 13 kilo räckt.

Nä, det är bara att acceptera. Sov på rygg, med huvudet vinkelrätt mot kroppen! Kanske en stund på ena sidan också, så att nacken får böjas i riktning mot axeln.

Men hitta för guds skull inte på att ligga på magen. Då får atlaskotan en knäck.

Längtar hem! ^*)

*****
^*)Nä, skojar bara.

Apropå ...

.. vatten, som avhandlades i mitt förra inlägg, så undrar jag lite blygsamt vad vi gör för fel hemma i Sverige.

Här lyser gräsmattorna gröna. Poolen är full med vatten, inte bara vid vårt hotell. Inga propåer om att spara på vattnet, som är av bra kvalitet. Ingen fara att dricka.

I Sverige har vi vattenbrist på sina håll i de södra delarna av landet. Vattningsförbud och andra restriktioner. Jo, det har varit en rätt torr sommar här och där. Men nog har det också regnat en hel del.

Senast det regnade här på Kreta var i april. Termometern har stadigt stått på 30 grader och däröver. 40 vid några tillfällen.

Men vatten finns.

*****

Av en slump ...

.. hamnade vi ikväll på en genuint grekisk taverna. En väldigt trevlig och glad tjej rekommenderade kvällens rätter och vi fastnade för lammgrytan. Det var rätt val. Väldigt gott.

Naturligtvis startade vi med mia choriatiki och enna tsatziki. Och även det naturligtvis, blev vi bjudna på en liten dessert beledsagad av en raki innan vi tackade för oss, fick ett glatt leende till svar, och vandrade hemåt vårt hotell.

*****

Vi gjorde nog rätt

Natten var stormig, ja åtminstone väldigt blåsig. Vaknade många gånger av att jalusin i den öppna balkongdörren slog hårt i väggen. Men stänga kunde vi inte på grund av värmen i lägenheten.

Gryningen kom och den var kav lugn. Inte en enda rörelse i luften. Havet brusade av kvarlämnade dyningar.

Vi hade bestämt oss att vända lite på programmet. Vi tar en dag i stan och ser oss omkring. Sedan drar vi till stranden på eftermiddagen och avslutar med ett dopp i solnedgången.

Nu var det ju så, att när vi väl kommit igång så återvände blåsten med full kraft. En ettrig nordanvind piskade upp havet ordentligt. Men egentligen kändes det rätt behagligt. Tempen låg ju på 28-29 grader, trots allt.

Ett mål hade vi. Trots att vi varit här i stan tio, elva gånger, har vi konstigt nog aldrig besökt det gamla fyrtornet, byggt av venetianarna någon gång i slutet av 1400-talet. Det har bara inte blivit av. Sagt och gjort. Sedan blev det mera planlöst flanerande. En frappé på ett hamnkafé, och sedan vidare i gränder och längs promenader. På vägen hemåt, stannar vi till för en sen lunch. Det blir oftast kring normal eftermiddagsfikatid, alltså halvtre.

Vi inser då också att det där med eftermiddagsdopp inte ter sig så värst lockande. Vinden är för stark. Nästan ingen är i vattnet, eftersom vågorna är stora.

Det fick bli som det blev. En stund med en bra bok på balkongen. En slummer. En kaffe.

Och nu väntar duschen.

Sedan får vi se.

*****

I ett avseende ...

.. har grekerna kommit längre än vi svenskar. Eller kanske är det så att de aldrig förfallit.

Ser du vilket?

*****

Inte är jag ...

.. någon strandmänniska inte. Så nu ligger jag här under ett parasoll. Jo!

Men jag skyller på den svenska så kallade sommaren.

Abstinensen har varit svår. Nu laddar jag.

Det är det här ...

.. med Grekland. Det känns som hemma. Har alltid gjort det.  Vi har räknat ut att vi sammanlagt har bott hör i 7 månader. Många var de vistelser på 80-talet, som inte var en-, eller tvåveckorsresor. Nej, vid flera tillfällen stannade vi i tre veckor. Med stor behållning.

Båtluffat har vi också. Och det betyder att vi sett många av öarna i arkipelagen. Lesbos, Samos, Santorini, Amorgos, Naxos, Paros, Lefkas, Antiparos, Folegandros med flera har besökts av oss.

Nu är vi på Kreta. Närmare bestämt i Chania. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det är minst tio.

Och hemma känner jag mig direkt, när jag klivit av planet. Välkomnad av Grekland och grekerna.

*****

Efter att vi ...

.. installerat oss och varit och handlat frukostmat, är det äntligen dags för eftermiddagskaffe på balkongen.

*****

Hemma II

Alltsedan den första gången jag besökte Grekland har jag känt mig hemma där. Den första resan gick till Lesbos/Mytilini för 29 år sedan. Det blev starten på många resor till landet.

Kalymnos, Samos, Santorini, Lefkas, Folegandros, Milos, Paros, Naxos, Antiparos, Amorgos och Kreta. Ibland två, men på Kreta också treveckorsvistelser. Årets resa var det sjätte besöket på Kreta, som inte känt mina fötter i sin varma sand sedan 1993. Det är alltså sjutton år sedan.

Det kändes skönt att finna att Chania var sig likt. Åtminstone den historiska delen. Det var som att komma hem igen. Vi bodde dock inte där, utan i Kato Stalos. Men på vägen dit förstod jag att mycket hänt. Den sträcka vi åkte gick inte att känna igen, inte att orientera sig i. Alla sju kilometer västerut var som en enda sammanbyggd enhet. Det var stora, och till synes lyxiga anläggningar, som i alla fall från utsidan såg sådär tråkigt "internationella" ut. Helt könlösa, helt slätstrukna. Du vet sådana där hotell som man inte skulle kunna placera, om man på något sätt skulle hamna där, utan att veta hur.

Det är inget för oss.

Istället hade vi valt ett tvåstjärnigt, familjeägt litet hotell på stranden. Sådana var i majoritet för 15 år sedan och finns kvar på sina ställen insprängda bland den övriga ståten. Vår lägenhet var svindlande stor, cirka 15 kvadrat om jag är generös i min bedömning. Två sängar, ett klädskåp, en liten köksbänk med kokplatta och kylskåp (allt husgeråd var dimensionerat precis för två; två dricksglas, två kaffekoppar, två skedar osv.), och ett minimalt badrum som naturligtvis inte kunde hålla tätt. Jo vattnet stannade mot tröskeln. Så själva rummet förblev torrt. Men hela badrumsgolvet var täckt av vatten efter varje dusch.
Allt var dock rent och fräscht och luktade blankskurat varje dag.

Jo - Det fanns en markterass också. Nästan lika stor som rummet.

Det var precis så vi ville ha det. Den gamla känslan.

Städerskan, som på vår markterass lutade sig över räcket på morgonen, när vi satt vid vår frukost:
- Kalimera, tiganete?
- Kalimera. Kalla i ze?
- Kalla.
(Grekiska bokstäver finns inte på min dator, så jag skriver med våra egna, så att du förstår.)
Vi bodde precis vid en passage mellan två hotell, där folk från det könlösa passerade ner till stranden varje dag. Vi började snart känna igen flera av dem.

Jag är inte sol-och-badtypen egentligen. Men när bara en vecka finns till förfogande, så klarar jag strandlivet rätt bra. Man kan ju promenera längs vattnet. Här kan man göra det "hur långt som helst". Men någon, eller några timmar per dag fastnade vi förstås i en solstol. Med en god bok, med ett glas frappé, med ett par steg till det ljumma vattnet, eller en halvtimmes massage.

Sedan kan man ju ligga där och bara kolla in strandlivet också.

Visst går det att stå ut en hel vecka med det.



*****