Den vita duvan

När jag var barn bodde vår familj på stadssidan av Luleälven, och min moster och morbror på Bergnäset. Det låg på andra sidan älven och betydde att två olika busslinjer måste nyttjas för att besöka dem. Att åka buss var ju lite äventyr för mig och jag tittade alltid nyfiket ut på omgivningarna. 

Just innan man åkte över den nya och då enorma Bergnäsbron (som då var Sveriges längsta) över Luleälven passerade man en byggnad som eggade fantasin. Den kallades Vita duvan och var ett fängelse. Med galler för fönstren och många historier man hört, sattes funderingarna i huvudet igång. Det var kort sagt spännande. 

Först nu, i väldigt vuxen ålder har jag besökt Vita duvan. Sett byggnaden inifrån. Fängelset lades ner  1979 och fungerade sedan under några år som "bibliotek" för länsstyrelsen, som ligger intill. Nu är byggnaden kulturminnesmärkt. 

Anledningen till besöket idag var att huset fyllts med en jätteutställning av norrbottenskonstnärer. Korridorer och celler fyllda av tavlor, keramik, textil och annat. Utställningen stänger redan nu den 26 september och jag ångrar att jag inte besökt den tidigare i sommar. För det var mastigt, och hade krävt flera besök. Men jag har inte uppfattat utställningen som så omfattande. 

Sven Teglund, känd bloggare här i Luleå och världen, hade två verk utställda.

Vilken hand?

Jag ska lära dig allt jag kan

Detta är bara ett pyttelitet axplock bland verken i utställningen. 

 
*****