.. den här senaste veckan. Och det passar bra, för det jag surat över är en surdeg. Då menar jag inte något som legat och gnagt och inte blivit gjort. Du vet så'na där saker som bara blir liggande, utan åtgärd, trots att det skulle fixa sig på en kvart om man bara tog tag i det.
Nej - det här var en äkta surdeg. Gjord efter konstens alla regler, inlärda från en relativt nyinköpt bok, där en surdegsexpert i pedagogiska vändor, mer eller mindre garanterade att det skulle bli ett bra bröd. Kul tänkte jag, som improviserat mycket, när det gäller just surdegsbröd. Med rätt bra resultat genom åren, faktiskt.
Men det här blev något annat. Sex dygn skulle det ta att få till surdegsgrunden. Okej, tänkte jag. Så får det bli.
Så blev det dock inte. Visserligen höll surdegsbabyn på att explodera redan dag 2, men sedan gav den mer eller mindre upp, trots HLR, eller vad man nu ska kalla de åtgärder som följde. Det slutade med att jag gjorde en deg på det som fanns dag 4. Bakade ihop en deg och lade den i formar. Bära eller brista - där fick de stå i två dygn.
Idag åkte de in i ugnen.
Nu har jag två härliga längder. Visserligen måttligt luftiga. Mer "kavringlika", men ack så goda. En mjölblandning av råg, graham, och vete. Både pumpafrön och solrosfrön inblandade.
Vet inte om jag ska skriva till den där författaren/bagaren och berätta hur man gör. Egentligen!
*****



