I betraktarens öga

Det är två år sedan, som jag senast provade ut ett par nya glasögon. Det kändes alltså som att det var dags igen, så jag stegade in hos optikern i eftermiddags efter att ha bokat tid.

Noggrann undersökning av ögonen innan det var dags för själva optikern. Det var tryckmätning, 12 respektive 13, vilket är bra. Det var också ögonbottenfotografering, samt en annan mätning, som jag inte riktigt förstod innan jag fick ta plats i själva optikerstolen.

Som vanligt blir man nästan snurrig, när de försöker "sätta dit en" med alla jämförelser. Men det är bra. Jo, min syn hade förändrats något, både på nära och långt håll. Dessutom fick jag domen.
 - Du har tecken på grå starr.
Jaha, tänkte jag. Inget annat att vänta. Det finns ju i släkten.
 - Men du behöver inte oroa dig. Det är så lite, så lite. Inget behöver göras.

Det mest ångestskapande är ju att sedan välja glasögonbåge. Jag vill ju ha något som inte ser ut som mina nuvarande glasögon. Lite förnyelse skadar aldrig. Men jag tycker att alla 7345 modeller i affären ser ungefär likadana ut, så var börjar man?
 - De här tror jag passar dig, sa affärens rådgivare och gav mig ett par klotrunda, svarta bågar.
Jag såg ut som Harry Potter. Visserligen något äldre, men ändå.

En av mina gamla kunder från resebyråtiden fanns också i affären med sin make. Hon fick syn på mig i de klotrunda .
 - De där ska du ta, utropade hon. Gud så snygga. Du passar så bra i dem.
Jag var tveksam. Tyckte det kändes för "utklätt". Cool, javisst. Jo, jag passade faktiskt i dem, men jag blev skraj att det bara skulle bli en första sötma, när alla skulle berömma mig. Sedan skulle jag ledsna.

Så det fick bli ett par skitsnygga istället.
Såklart!

*****