Ibland, när jag inte ...

.. har något särskilt för mig kan tankarna förstås vandra iväg. Det skedde idag, när jag läste en artikel i DN om valresultatet i Armenien, som var glädjande.

Men det var inte valet jag reflekterar över. I artikeln fanns också en del historia kring landet Armenien. I stort sett inget känner man ju till om vissa länder här i världen, men här fick vi lära oss att det landet var det första i världen som beslöt att kristendom ska vara statsreligion. Beslutet kom år 301. (!!!) Och nu till min undring; hur vet man det?

Jag har svårt att tänka mig att man hittat något protokoll som bekräftar detta. Och hur kunde Armenierna veta när Kristus skulle vara född? Hur räknade man år på den tiden. 

Men det finns andra förvånande saker när jag börjar tänka efter. Häromdagen hörde jag ett radioinslag, där det berättades att en person (har glömt vem) dog 532 före Kristus. Hur i herrans namn har man kommit fram till detta? 

Jag medger att jag inte funderat över sådana uppgifter förr, utan bara låtit det passera. Men nu denna dag, när tankarna vandrade iväg, så började jag fundera. Den som dog det där året var en känd person. Hur visste hans släktingar att det var 531 år tills Kristus skall födas. Vad finns det för dokumentation som bekräftar detta, och alla andra årsuppgifter som cirkulerar i många sammanhang. Inte bara 532 år, utan ibland tusentals år. Vilken metod används för att bakdatera händelser.

Det vill jag veta, och du får gärna berätta. 

*****

Livet före detta

Jag gillar hundar. Det har jag alltid gjort. Trots att jag i unga barna- och ungdomsår var allergisk mot dem och fick snuva och rinnande ögon. Men det brydde jag mig inte om. Allergin har i stort sett försvunnit och det enda som finns kvar av den är att jag får lite klåda av hundsaliv. De pussas ju gärna.

Hundar verkar gilla mig också, och söker gärna kontakt. Både kända (förstås) och okända.
Och jag leker och busar gärna med dem.

Egentligen borde jag väl ha haft hund själv. Men jag är rädd att bli för bunden, med tanke på mitt rätt omfattande reseliv genom åren.

Från och till har jag undrat vad det är som gör att vi kommer så bra överens. Det har även hänt att hundägare förundrats över att vi gör det.
 - Sådär har hon aldrig gjort med någon okänd förut, är en reaktion som jag fått höra.

Så nu har funderingarna börjat gå över i rent livsfilosofiska funderingar. Kan jag ha varit hund i ett tidigare liv, kanske? Ja, vem vet.

Idag kom ytterligare ett indicium.  Ett radioinslag som berättade att hundens nos ska vara kall. Då fungerar den bättre som värmedetektor, sades det. Jag brukar ibland ha en rätt kall nästipp. Jättekall, faktiskt.
Dessutom ska hundnosen vara våt.


Så nu vet jag vad min gubbsnuva beror på.

Sniff, sniff ...!

*****