- Ska vi ...

.. eller ska vi inte åka ut till stugan i skogen vid havet idag?

Det var frågan som diskuterades under frukosten. Inte för att vi skulle stanna flera dagar, eller ens för en övernattning. Nej - här gällde tillsyn. 

 

Vädret lockar ju inte. Gråmulenheten fortsätter med dimma och duggregn, men också lite uppehåll och ljusare skyar sisådär två minuter åt gången. Inget att lita på alltså. Den absoluta vindlösheten (nytt ord) gör att de knappa 4 plusgraderna ändå känns hyfsade.

 

Vi åker alltså ut. Allt är i sin ordning. Vi tänkte tömma några blomkrukor som står ute på altanen, men kommer till beslutet att låta bli. Ringblommor producerar knoppar. Penséer blommar. Det har inte varit frost ännu, vilket är ovanligt. Så krukorna får stå kvar till nästa helg, då vi planerar att vistas här några dagar. 

 

En kruka som vi tagit hem tidigare, har en Afrikas blå lilja (Agapanthus) i sig. Den står sedan någon månad på vår inglasade balkong för övervintring. Den har inte producerat en enda blomstängel i sommar. Av vilken anledning förstår jag inte. Den ser fullständigt frisk och kry ut. 

 

Men häromdagen upptäckte jag att, nu minsann tänker den blomma. I november!!!? Eller har den kanske planer på att omskola sig till julhyacint?

 

 

*****

Jag lovade ju ...

.. att jag skulle berätta vad som blommade längs stigarna på våra vandringar. Mycket kände jag igen, men inga finns i Sverige vad jag vet. I alla fall inte i mina trakter. 

Nu gäller det bara att lista ut om mina efterforskningar blivit korrekta. Vissa av bilderna går att klicka större.

Såp-, eller strimaloë

Malvavinda. Själv listade jag ut att det var just en malva.

Cistus salviifolius. En solvändeväxtart. Något svenskt namn har jag inte hittat.

Ännu en Cistus. Ladanumcistros, möjligen varianten purpureus.

Gazania rigens.

Trift känner du väl igen, även om denna var mycket ljus. Det fanns helt vita också.

Bi-ofrys, eller biblomster. Ur orkidéfamiljen.

Blåmire

Bellardia trixago. Tillhör samma familj som den som heter svarthö i de svenska fjällen.

Flockarun

Klöversnyltrot. Ser lite orkidéaktig ut, men är en parasit på klöver (som namnet säger) och luzern.

Skvallerreva.

Gul middagsblomma. Kallas också lite vanvördigt Hottentottfikon. Den lilla snäckan bodde där.

Hur många kände du till?

Det tar sig

Ute på balkongen är våren redan långt kommen. Här står nu en nio år gammal hortensia, som jag fick av mina arbetskamrater när jag fyllde pension, dvs 65. Att jag sedan jobbade kvar i två år till, är en annan sak. 

Hortensia är väl egentligen en riktig tantväxt. Jag finner den rätt charmig. Alla blad försvinner under höst och vinter, och jag har lärt mig att den inte ska beskäras. För den blommar inte på årsskotten. Men här är alla gamla grenar sparade och nu pyntas i stort sett varje grentopp med små, små knoppar. 

 I maj får den komma ut på vår loftgång, till alla grannars glädje.

 - Men ... Hur gör du?

 - Sköter om den, säger jag.  

Så nu börjar säsongen för den. 

Första gången jag kom i kontakt med, eller såg hortensia på allvar, var i Brasilien på 70-talet. Jag var där å yrkets vägnar och häpnade över de täta häckar som fanns i stort sett överallt. Hortensiahäckar, alltså.

Hm ...? Det kanske man skulle satsa på.

*****

Ja ...

.. vad trodde du? 

Här i norr går det undan.

*****

Tvist

På min vandring mot vaccinationscentralen såg jag den här blomman i massor på vissa vägslänter. Jag har märkt att den blir mer och mer vanlig, snudd på invasiv. För jag minns den inte från bara några år sedan i sådana mängder.

Nu vill jag veta vad det är för växt. Själv har jag fått lära mig att den heter backskärvfrö. Men andra hävdar vårskärvfrö. Jag hittar inte vårskärvfrö i den flora som jag har hemma. Kanske är det annat i den tjocka floran som jag har i stugan. Vi får se.

Men jag tror jag har rätt. Enligt SKUD - den sajt som fastställer växters namn - så finns vårskärvfrö i sydeuropa och Kina. Jag bor inte där!

Upplys mig!

*****