Minnet är ...

.. relativt kort. Det är sant, när jag läser en notis i dagens tidning om februarivädret. En f.d. kollega till mig har som arv att föra statistik över vädret. Det gör han från sitt hem på Skurholmen här i Luleå. (Skurholmen är en stadsdel nära centrum.) Arvet har han fått från sin far, som fått det från  sin far .... Statistiken är alltså mer än sekelgammal.

I februari blev medeltemperaturen minus 15,5 grader. Det ser inte så mycket ut, men som medeltemp är det rätt mycket. Jag har tyckt att det varit väldigt kallt.

Men det har varit värre. Minus 22,6 i medeltemp uppmättes 1985. Det är bistert

Jag har inget emot vinter. Men den bör vara lite variationsrikare än månadslånga köldperioder. Det får gärna svänga från rekordkallt i två-tre dygn, till mera hyfsade temperaturer. Kanske 6-7 minus. Det är idealiskt.

Nu har det svängt. Och det gillar jag inte. Början på mars ska vara vinter - ja, hela mars och en bit in i april. För någon vår får vi inte förrän i maj. Nu har vi plusgrader. Slabb och slask väntar de närmaste dagarna. Och det finns folk som jublar. Själv vet jag inte vad det är som tjusar med att gå omkring i blötsnö och vattenpölar. Vååååår! Jojo. Okunnighet säger jag. 

Blötsnö är dagens väder.

*****

Efter att ...

.. vi sett Lindsey Vonns ruskiga krasch under störtloppet i Bormio, ger vi oss ut på en 

D-vitamintankning. Det är, som vanligt nuförtiden, kallt. Men att luften ligger i vila gör att det är drägligt ändå. 

Det blir ändå ingen av de längre rundorna. Att gå ut till närmsta ön för att fika med våfflor är nog ingen idé. Det är många som är på väg dit och kön lär vara lång. Vi viker av tidigare och vänder så småningom näsan åt ett annat håll, som gör att vi hamnar längs Storgatan och hemåt till go'fika och mera olympiad. 

Så får det bli ibland.

*****

Om man ...

.. går och stirrar ner i sin mobil hela tiden, som många gör på sin promenad, så kan man missa att exempelvis snö kan vara riktigt vackert.

Glad att jag själv aldrig går omkring med näsan i mobilen. Men som kamera duger den. 

Norra stadsfjärden, som den ser ut när man går på Mjölkuddsbanken.

*****

idag ...

 

Lulsundskanalen håller sig isfri.

.. visar sig vintern från sin vackra sida. Inte för att det är helt soligt, men graderna håller sig på rätt sida om nollan, dvs under. Och solen kämpar bra med ett dis. Vinner ibland. Februari är ju en av våra fina vintermånader. Då sörlänningarna sedan länge tjatat om vååååår. Själv vill jag gärna ha våra fem årstider. 

En rundtur till fots blev det idag. Runt Skurholmsfjärden. Blodomloppet, Hälsans stig, eller Antikrundan som den ibland benämns. Officiellt namn är nummer två ovan. Och den sista benämningen är en lite ironisk sväng, för att peka på att det bara är gamlingar som vandrar runt där. Vilket är helt fel. Här möter man alla åldrar, förstås. 

Barnen står i kö till iskanan på Köpmantorget. Skulle gärna prova själv.

*****

Här firar vi ...

.. Snöyrans dag. Nä - skojar bara. Men det vore en lämplig dag för det. Det blåser och snöar. På stan är det lugnt. Det kan i och för sig bero på att det är måndag, då det brukar vara lite lugnare. Men kanske har folk förtagit sig med Svarta veckan och sådant tjafs, så att de måste vila sig lite. 

Efter en träningsstund på gymet och en god lunch på U:nik i Vetenskapens hus, går vi hem. Vädret lockar inte till längre promenad. 

Hemma på loftgången möter jag två glada grannfruar, som skottar loftgången. Får höra att de just frågat sig varför inte "grabbarna är ute och skottar". Jag lovar att ta tag i det.

 - Får jag ta en bild på er, frågar jag.

 - Jodå. Bara du redigerar bort rynkorna.

Jag lovar, och de godkänner resultatet. Sedan blir det lite prat om matvanor, apropå att jag berättar om vår lunch. Det visar sig att vi har lite olika vanor. Sirkka-Liisa säger att hon tyvärr äter huvudmålet på eftermiddagen.

 - Jag vet att det är fel.

 - Ja, vi äter lunch ute två dagar i veckan, säger jag. Men då får det bli havregrynsgröt på kvällskvisten.

 - Men det är ju jäääättenyttigt, säger damerna. 

 

Men sedan måste jag ta tag i snöskottning jag också.  

 *****

Ack, nu är det ...

.. vinter, och skid ... Nej, så långt har det inte gått. Vi har ingen snö. Endast en natt med minusgrader än så länge. Men vi vill vara ute i god tid. De flesta är det här i mina trakter. För man vet aldrig.

Vi åker ut till däckens lyxhotell och får det gjort på en kvart. Det är det värt. Förr fixade vi det hela själva, men då ska man också härbärgera de fyra däck som inte används den aktuella perioden. Och fyra däck tar plats.

Nu får sommardäcken checka in på spa och bli omskötta hela vintern. Tills vi ses igen på vårkanten.

*****

Ja ...

.. vad trodde du? 

Här i norr går det undan.

*****

Täjking it iiiisi

Det blev en eftermiddagstur idag. Bara för att. Gråväder ute gör att det inte spelar någon roll om man går ut för luft och motion i fullt dagsljus, eller i skymningen. Sistnämnda kan också vara väldigt vacker. 

Och inte kan man njuta av någon fin och vit snö heller. För den finns inte. Det är isskravel som gäller överallt förutom på gågatorna i absoluta centrum, som är uppvärmda. Skitvintern har ju ställt till det för oss med plusgrader och minusgrader om varannat. 

Broddar - det var någonting som man såg på var tusende människa förr i tiden. Det var nästan märkvärdigt på något sätt. Hur är det då nu? Jo, här går snart sagt varannan med så kallade "Ice-bugs", eller broddar. Inget märkvärdigt med det. Och jag måste säga att det är bekvämt, när man väl är ute på trottoarerna eller parkernas gångar. Jag, som har dubbar i skorna måste alltså ta på mig så kallade "Overshoes" - det ska ju bevars vara engelska nuförtiden - så fort jag kommer inomhus. Benke, som har broddar till sina kängor gör tvärtom. 

Undrar om en engelsman ens vet vad Overshoes är. Broddskydd, tycker jag att de kan heta.

*****

Livet

Träffar en bekant på stan. Vi pratar lite om tillvaron i allmänhet. Och i synnerhet nu.

 - Det är ju precis som i fjol. Det hade man inte räknat med, sa jag.

 - Vadå

 - Jamen läget är ju detsamma. Pandemi. Smittvågor.

 - Ja, det har du ju rätt i, sa hon. Man glömmer.

 - Jo, det är ju andra året i rad som vi har såhär tråkigt. Inga direkta händelser som man kan "hänga upp" tiden på.

 - Rätt. Men jag har i alla fall promenerat till Gråsjälören fram och tillbaka. Det var ju skönt. Och massor med folk ute på isen.

 - Vi såg det. Vi gick runt udden och där såg vi vinterbadare.

 - Va!?

 - Jepp. Fyra fem stycken som klev i vattnet.

 - Brrrrr ...., sa Kristina. 

 

 

*****

En fördel ...

.. med att jag fick leta ansjovis (Se föreg. inlägg!), var att jag då passerade ett hörn av Södra hamnen. Med blick mot väster kunde jag konstatera att solen gått ner för ett tag sedan, nämligen 13.20. Jag tog bilden klockan 14.48.

*****

In i dimman

Dagens rutt gick i motsatt riktning jämfört med gårdagens. Även om det var tio grader kallare idag, kändes det rätt okej, när vi fått på oss täckbrallor och tjockare jacka. Så fick det bli.

Förbi Norra hamnen, teatern och ut på Gültzauudden. Det är grått och frostigt. Idag ser vi ännu fler våghalsar ute på isarna. Man får hoppas att de vet vad de gör, med tanke på att minusgraderna bara varit aktuella några dagar och dessförinnan blåsiga dagar med plus.

En vända till hemmet. Lite tillstyrsling innan vi ger oss ut på stan igen. Fika. Inte lätt att hitta ett ledigt bord. Stan vimlar av folk. Det verkar som att julhandeln har börjat komma igång. På det femte stället får vi napp. Savoys lobbybar har gott kaffe och mumsiga mumsins ... eeh muffins. Jag gillar att sitta och glo. På folk. På livet. Turister som kommer in från shoppingrundan på stan. Luleå lockar rätt mycket veckoslutsbesökare.

Och nu lär vi ha besök av en viss Vaplanbo med son också.
Tänka sig!

Dimman ligger tät. Man får hoppas att skridskoåkarna hittar hem.

 *****

Sisådär vid tvåtiden ...

.. drar vi iväg på poängjakt. Ja, du vet; jakten på de tiotusen. Nej - inte kronorna. Stegen!

De senaste dagarnas äckliga plusgrader har nu förbytts i några minus, nämligen fyra. Slabbet är fruset. Och tack och lov har kommunen hunnit ut och grusat gång- och cykelbanor föredömligt. Annars vet jag inte hur det hade gått.

Men de fyra graderna visade sig väldigt kyliga. Vår tänkta rutt fick kortas av, för vi var inte rätt klädda. Det är nästan så man skäms. Skulle inte vi kunna klä oss?

Nåja - den kortare vägen innebar att vi hann hem till eftermiddagskaffe i rimlig tid. Och ungefär 7000 steg.

Alltid nå't.

Isbrytarna ligger klara för att ta itu med vintern. Oden saknas. Han är väl ute på någon arktisk expedition vid Nordpolen som vanligt, förstås.
Observera människorna! Hur folk vågar ge sig ut på isen övergår mitt förstånd.

Givetvis passerade vi några gamla bekanta.

Prick klockan 14 försvann solen.

*****

Vinterkänning

Äntligen blev det premiär. Isen har lagt, och vi kunde återigen ta vidderna i besittning. Senast var det sittande i kajakerna. Nu kunde vi promenera.

Visserligen kändes det lite skakigt. Jag har stor respekt för tidiga isar. Men vi höll oss nära stranden, där det är så grunt att det inte skulle gå att drunkna. Dessutom hade jag tidigare på morgonen sett fyra skridskoåkare långt ute på fjärden.

När solen stod som högst tog vi vår promenad. Ett millimetertjockt nysnötäcke förstärkte strukturerna och det fick oss att känna som om vi vandrade i ett konstverk.

Varsågod. Jag delar med mig. Gratis.








*****